IRLF 




SB S3M 






<?/ 

* N r. !// 




o 

138 

ur^ ^r^ ..:.- 

^ Hfc^ I^K* V* t 

l^^t 



*4ftJ 






f;^ 












THE LIBRARY 

OF 

THE UNIVERSITY 
OF CALIFORNIA 



GIFT OF 

Ruth Younggren 



f 

r 

^. l^fer >A_^ 
j 
,j j*^, *^ 






^ ^V ^V r> . / uJ ><?i^"^ *> V A 7 7 t 



^Srt^f {?W 













GENOM 

NORRA AMERIKAS 



FORENTA STATER. 



F 




RESESKILDRINGAR 

AF 

f. WALDENSTROM. 



CHICAGO, ILL. 

The Mission Friends Publishing Co:s forlag. 



Copyright, A. D. 2890, 

in the United States of America, 
by The Mission Friends Publishing Company. 



FOR L AGO A RE: 



Aktiebolaget A. L. NORMANS FOR- 
LAGSEXPEDITION, 

Stockholm, Sverige. 
1890. 



MISS ION SVANNEN 

Chicago, 111. U. S. A., 

1890. 



DONOHUK <V HENNEBERRY, Printers and Binders, CHICAGO. 



E 

W 272 



FORETAL, 

som bor lasas. 




?tta vcrk, som under dret utgifvits i tretton hdften, letnnas harmed 

fullstdndigt i allmdnhetens hdnder. 

DC kdllor, som jag vid dess utarbetande haft ait tillgd, hafoa varit 
a) mina egna under resan forda dagboksantcckningar, b) tryckta storre 
och mindre skrifter ofver Amerika, forfattade af amerikanare, c) suenska 
och cngclska i Amerika utgifna tidningar, d) skriftliga meddelanden af 
svcnsk-amerikanska pastorcr (och andra) angdende forhdllandena pd de 
platscr, der de haft sin verksamhet. 

Materialet har varit mycket rikhaltigt, och jag har haft stor svdrig- 
het ait inskrdnka bokens omfdng till det arkantal, som hon nu innehdller. 
Mycket fdrdigskrifvet manuskript dfvensom Idnga, redan for tryckning 
uppsatta spalter har jag mast korsa ofver, och det har skett med stor 
ledsnad. Manga svensk-amerikanska pastorer, som lemnat mig vidlyftiga, 
hogst intrcssanta meddelanden, skola derfor med forundran finna, huru 
litet jag kunnat begagna af dessa. Pd det der as arbete ej md vara for- 
gdfves, later jag afskrifva deras uppsatser for att lemnas till Kongl. Bib- 
lioteket i Stockholm, der de sdkert skola blifva till stort gagn for kom- 
mandc forskare. 

Ndr jag gaf ut de forsta hdftena, berdknade jag icke riktigt, att det 
kunde Idngre fram blifva trdngt om rummet. Jag tilldt mig derfor i dessa 
en jemforelsevis stor mdlyftighet, som i de senare hdftena tvungit mig till 
en stor knapphdndighet. Denna ojemnhet kan jag nu beklaga men icke 
afhjelpa. Skulle jag hela vagen igenom hafva fortsatt sd som i de sex 
forsta hdftena, sd hade boken blifmt minst en half gang till sd stor, som 
hon nu dr. 

Under utgifningen har mitt arbete blifvit forcmdl for manga klan- 
drdnde anmdrkningar dels i svensk-amerikanska tidningar, dels i bref, 
som jag fdtt mottaga. Sddant hade jag ju kunnat undmka, omjag velat 
skrifva en roman i st. f. en verklighetsskildring . Men det var icke min 
sak. I fLere fall har klandret haft sin grund dels i en ovilja, som, bero- 
ende pd teologiska eller andra mindre ddla grunder, pddiktat mig saker, 
som jag aldrig sagt, dels i vederborandes oformdga att Idsa rdtt innantill. 
Manga hafva ock trott, att jag hug git i vddret for det, att de saker, som jag 
omtalat, icke forckommit pd den plats, der de bo, eller i allmdnhet varit 

091 



IV FORETAL. 



for dcm obckanta o. s. e. Fran andra har jag dercmotfdtt mottaga uttryck 
of gillandc. En i Anicrika sedan Idng tid bosatt och mcd amcrikanska 
forhallanden ovanligt udl bckant scensk sdgcr i ett brcf: Om du core har 
och horde, huru dct brdkas om reseskildringarna, skulle du bade le och 
forargas. Vdrt folk tdl cj sanningen framstdld pa det sdttet. Men ndr 
den forsta ifcern lagt sig, tagcr nog sanningen ut sin ratt. For min cgen 
del kan jag saga, att dina beskrifningar pd vdra forhallanden dro ofta 
myckct iruffande.* En pastor skrifoer: *Edert arbete lases af, trorjag, alia 
suenskar pd denna plats med stort intressc, somliga lasa och klandra, andra 
Idsa och gilla, men alia Idngta eftcr ndsta haftc.* En annan pastor 
skrifccr: For min del kan jag af uppriktigt hjerta saga, att huarje haftc 
af edra rescberdttclser varit en ny kdlla cj blott af njutning utan ock af 
undcrcisning . Head angdr edra omdomen, sd skulle de allcsammans 
gill as, om ni core har och skrefce dem sdsom amerikanarc. Head 
som sticker somliga, dr fornamligast det, att anmdrkningarna skrifcas 
af en frdmmande forfattare. Vdra egna tidningar saga saker, som dro 
t. o. m. hdrdare, utan att just ndgon misstycker det. 

Sdsom ett belysande cxempel mill jag anfora foljande. Ndr jag var 
fdrdig att lemna Amerika, skref en svensk-amerikansk pastor till mig: 
*Nar ni upptrddcr i riksdagen dcr hcmnia, och frdgan om att bortskajfa 
kristcndomsundercisningen ur skolorna kommer pd tapeten, undei^visa dd 
de scenska herrarne om, huru usla de amcrikanska skolorna dro; att 
rita, skrifca och rdkna, deri fd de bra undcrmsning har, men i ofrigt 
dr det genomuselt. Och sd har ni Idrt att kdnna den amerikanska 
kristendomcn, d. o. s. en kristcndom, som vill ha roligt eller dr rolig. Gud 
hjelpe oss for sddan kristcndom!* Fran sammc pastor crholl jag for 
kort tid sedan bref, som skarpt klandrade de anmdrkningar, jag i min 
bok gjort nfcer dtskilUga amcrikanska forhallanden. Head skulle han dd 
hafoa sagt, om jag sdsom mitt upptagil hans egct heir anforda onidomc 
om amcrikanska skolor och amcrikansk kristendomf Men det har jag 
icke gjort. 

Harmed mil jag cisst icke saga, att icke i min bok kunnaforeko/nrna 
manga misstag (se derom forsta kapitlct), utan endast att det alls icke dr 
gifvct, att de som klandra. mina skiklringar, all tid dro dc, som hafca 
ratt. For min del har jag gjort, sd godt jag kunnat, med de kdllor, jag 
haft att tillga, och dc ogon, jag haft att se med, sanit den tid, jag haj t 
att ojfra derdt. 

Och harmed ncdldggcr jag nu pennan. *Allt vdrt dr skroplighet* ; 
det fdr jag allt mer och mcr kdnna. Dc som inse det samma om sig, 
skola sdkcrt icke forcdgra mig sitt valoilliga ofeersecnde. 

Gefle 19 noo. 1890. 

P. W. 




REGISTER. 



Sid. 

Kap. i. Inledning 5 

2. Forberedelser till resan... 12 

3. Ofver Nordsjon 19 

4. I England 29 

5. Ofver Atlanten 40 

6. Lifvet ombord pa Alaska 52 

7. Ankomsten till New-York 64 

> 8. New-York 7 

9. New-York 82 

IO. Brooklyn 92 

II. New-York 100 

12. Philadelphia no 

13. Philadelphia 119 

> 14. Resa till New Haven ... 131 
15. New Britain. Missions- 

forbundets mote 141 

> 1 6. Portland Conn. Pro 

vidence 152 

17. Campello Mass 162 

18. Boston 167 

19. Lowell. - - Hos Moody 180 

> 20. Worcester Mass 190 

> 21. Besok vid Niagaraf alien 204 
22. Jamestown. Chautauqua 21 1 
23. Ankomst till Chicago ... 221 

24. Chicago 229 

25. Lifvet i Chicago 239 

26. Den andliga verksamheten 

i Chicago 247 

27. Svenskarne i Chicago och 

Amerika 261 

28. Ytterligare om svenskarne 

i Amerika 274 



Sid. 
Kap. 29. Om amerikanska forhal- 

landen 284 

> 30. Den andliga verksam 
heten bland svenskarne 
i Amerika 293 

31. Utflygt i Chicago 311 

32. Barmhertighetshemmet i 

Chicago 320 

33. Humboldt Park. Stock- 

yarden i Chicago m. m. 328 

34. Engelwood. Stock 
holm 338 

35. Staden Pullman 347 

36. Predikningar i Chicago. 

Grand Rapids 357 

37. Muskegon. South Chi 
cago. Iron Mountain. 

Norway. Ishpe- 
ming 367 

38. Paxton. Princeton. 

Galesburg 376 

39. Bishop Hill. Rock 

Island. Moline 383 

40. Augustana-universitetet. 

Augustana-synoden... 392 
41. Rockford. Staten Iowa 403 
42. Indianer. West Dayton. 

Des Moines. Sioux 

^ City 413 

43. Nebraska. Oakland. 

Omaha 424 

44. Sammankomsteri Omaha. 

Fremont Iowa 435 



VI 



REGISTER. 



Kap. 45. Wahoo. Stromsburgh. 

Holdredge 445 

^ 46. Kansas. Randolph. 

Topeka 453 

47. Lindsborg. Salina ... 462 
48. Colorado. -- Klippber- 

gen. Denver 474 

49. Georgetown. - Idaho 

Springs. Greely 484 

> 50. Utah. - - Mormonismen 494 
51. Salt Lake city 502 

> 52. Salt Lake city 513 

53. Sierra Nevada 523 

> 54. Californien. San Fran 

cisco 534 



Sid. 



. 55 



Utflygt i San Francisco. 
- Predikan cler ......... 543 

56. Oakland Cal. - - Port 
land Oreg. Tacoma. 

Seattle .................. 552 

57. Spokane Falls. Living 
ston. Yellowstone Park 564 

58. Fargo. -- St. Paul. - 
Minneapolis ............... 579 

59. I Minneapolis. Will- 
mar. Duluth ......... 589 

60. Minneapolis ............... 598 

61. I New-York. -- Ofver 
Atlanten. I England. 

I lemma . .. 608 



ILLUSTRATIONER. 



Sid. 

Vid Niagara 2 

Betlehemskapellet i Gefle 8 

Immanuelskyrkan i Stockholm 9 

Stockholms Centralstation 17 

Betlehemskyrkan i Goteborg 25 

Goteborgs hamn 32 

Predikan ombord 33 

Svenska sjomanskyrkan i Liverpool 41 

Angaren Arizona i isberg 48 

Resan ofver Atlanten (karta) 49 

New-Yorks hamn 56 

Brooklynbron 57 

Guion-liniens docka 65 

Den upphojda jernvagen i New- York 72 

Castle Garden 73 

Kleopatras nal 81 

High Bridge 88 

Gudstjenstlokaler i New-York 89 

Pennsylvania-jernvagen 96 

Diakonisshuset i Philadelphia 97 

Den gamla svenska kyrkan i Phila 
delphia 104 

Den gamla svenska kyrkan i Wil 
mington 105 

Independence Bell. Independence 

Hall 113 

Hogra armen af frihetsstatyn i New- 
York 120 

N. Collin J2i 

Teologiska afdeln. af Yales univer- 

sitet i New Haven Conn 129 

Svenska kongregationalistkyrkan i 



New Britain 



Kristliga foreningen af unge man i 

New-Britain 137 

Jernvagsstation i Boston 145 

Leif Eiriksens staty i Boston 153 

Common Wealth Avenue i Boston 155 

Elektrisk jernviig 1 60 

Memorial Hall i Harvard. Wash- 

ingtons aim. Longfellows hus ... 161 

Bostons forsta kyrka 167 

Vy af Harvards universitet 1 68 

Medicinska afdeln. af Harvards uni 
versitet 169 

Eliots kyrka i Lowell 177 

En af Moodys flickskolor 178 

Gata i Northfield 184 

Moodys hem 185 

Det inre af en Pullmans sofvagn... 193 

Karta ofver Niagara 200 

Jernvagsbron ofver Niagara 201 

Angbat pa Chautauquasjon 208 

Jernvagsstation i Chicago 209 

Tacoma Building, Chicagos hogsta 

hus 216 

Auditorium, Chicagos storsta hus... 217 

Tremont House i Chicago 224 

Privathus i Chicago 225 

Missionskyrkan pa norr i Chicago 232 
Svenska Missions-Tabernaklet pa 

sydsidan i Chicago 233 

C. A. Bjork 241 

Vyer fran Lincoln Park i Chi 
cago 248, 249 

Neckros i Lincoln Park 257 



VIII 



IL LUSTRA TIONER. 



Sid. 
Det stora vattenverket pS. nordsidan 

i Chicago 265 

Barmhertighetshemmet i Chicago 272, 273 

Amerikanska akclon 280, 281 

Amerikansk barnvagn 281 

En Pullmans palatsvagn 288 

Det hire af en Pullmans palatsvagn 289 
Det hire af en restaurationsvagn ... 296 

Det forsta bantaget i Amerika 297 

Soldathemmet i Grand Rapids 304 

Predikotalt i Ishpeming 305 

Arsenalon vid Rock Island 312 

Augustana College i Rock Island... 313 
Erik-janssarnes bonehus i Bishop Hill 321 
Ilarfning af hvetefalt pa Amerikas 

slatter 329 

Hvetesadd 336 

Ur indianernas lif 337 345 

Jernvagsstation pa landsbygden i 

Amerikas vester 352 

Majsfalt och majsax 353 

Diakonissanstalt i Omaha, Nebr. ... 360 
Bethany College i Lindsborg, Kansas 361 

Skrifmaskin 3^9 

Det heliga korsets berg 377 

Gudarnes triidgard 384 

Bergsbildning i Colorado 385 

Fran de Klippiga bergen 393 

Manitou Springs med Pikes Peak i 

Colorado 400 

Pass i Klippiga bergen 401 

Bantag i Klippiga bergen 409, 416 

Gunnison-dnlen i Klippbergen 417 

Staden Georgetown, Col 425 

Salt Lake City i Utah 433 

Brigham Youngs bostad i Salt Lake 

City .. 440 

Mormonfamilj med en man och flere 

hustrur i Utah 441 



Sid. 
Indianer se med hapnad det forsta 

bantaget 448 

Summit, Jernvagsstation pa Sierra 

Nevada 449 

Jernvagshotel uppe i Sierra Nevada 457 

Cape Horn 464 

Trastubbe i Californien 465 

Jattetrad i Californien 473 

Klipplandskap i Californien 480 

Californiaparon i naturlig storlek 488, 489 

Hotel Trost i Greely 493 

Forstenad sillfisk af slagtet Diplo- 

mystus 495 

Gata i San Francisco 497 

Cliff House vid San Francisco 504 

Sutro Heights vid San Francisco... 505 

Palace Hotel i San Francisco 520 

Portland i Oregon 521 

Jfittetall fran Amerikas vestkust ... 528 

Farm i Washington State 529 

Viadukt pa Northern Pacific jernvag 536- 
Bild fran Northern Pacific jernvag 537, 546 

Mammoth Hot Springs 553 

Slocknad Geyser i Yellowstone Park 560 

Sjo i Yellowstone Park 561 

Obsidian Cliffs 568 

Geyser i Yellowstone Park 569 

Old Faithful Geiser 576 

Vid Livingston 577 

Bismarck Bridge 6 fver Missouriflo- 

den 584 

Ispalats i St. Paul, Minn 585 

Minneapolis hogsta hus 586 

Minneapolis, Minn, 593 

Rike mans hus i Minneapolis 600 

Sv. Missionstabernaklet i Minnea 
polis 60 1 

Skogsbergh 609 

Colisseum i Minneapolis 613 



GEM NORRA AMERIKAS FORENTA STATER. 




Vid Niagara. 



fORSTA KAPITLET. 




Inledning. Hvad min berattelse kommer att innehalla. Amenkanska 
och svenska forhallanden. 



[edan for femton om ej flerc ar sedan uppstod 
hos mig den tanken att en gang fara ofver till 
Amerika. Dels onskade jag personligen sjelf se 
och lara kanna forhallandena der, om hvilka man 
i v&ra dagar hor sa mycket talas, att man icke kan 
annat an bli en smula nyfiken ; dels hade jag ett missionsintresse : 
jag ville gerna predika evangelium for mina der ofver allt kring- 
spridda landsman. Slutligen tyckte jag ock, att det skulle vara 
kart att i det frammande landet aterse manga kara vanner, som 
jag lart kanna i olika delar af Sverige. Denna reseplan har 
sedan aldrig gatt ur mina tankar, ehuru den icke forr an nu 
kunnat realiseras. Mangfaldiga ganger har jag afven af tro- 
ende vanner derute blifvit ifrigt uppmanad att. komma dit, och 
dessa uppmaningar hafva alltid upplifvat och starkt min egen 
astundan. Sedan Svenska evangeliska missionsforbundet i 
Amerika blifvit bildadt efter mOnstret af missionsforbundet i 
Sverige, har ocksa af dess konferens arligen kallelse utfardats 
till mig att komma. j^r efter ar har jag likval mast svara nej. 
Min tjenst i skolan har hindrat mig. Emellertid hade nu detta 
hinder forfallit. Nar en vikarie soktes for att skota min skol- 
tjenst under varterminen 1889, da jag var upptagen af riksda- 
gen, foreslogs dertill en i alia afseenden synnerligen val vits- 
ordad man. Denne ville dock endast under det vilkor antaga 



F O R S TA KA P 1 1 L E T. 



platson, att ban tinge stanna qvar flere terminer. Jag sag deri 
gcnast en Gilds vink. Utan tvckan forband jag mig alltsa att 
begara tjenstledighet for hostterminen. Om den beviljades, 
kundo vikari^n fa innehafva platsen i tre terminer, och dermed 
var ban nqjd. 

Jag skref nu till presidenten for Svenska evangeliska mis- 
sionsforbundet, C. A. Bj(")rk, i Chicago den 16 november 1888, 
att jag sannolikt skullc koinma till Amerika sommaren 1889, 
samt tillade dcrettcr: 

En plan for rosorna maste ni meddela mig, och den rattar 
jag mig efter, ifall den blir rimlig. 

Hvad den ekonomiska sidan af saken angar, vill jag till 
ledning meddela, att jag icke begar nagon ersattning alls, men 
att 1 masten svara for alia mina kostnader, hvartill hor arfvodet 
till min vikarius under hostterminen. 

Pa detta bref erholl jag fran Bjork det svar, att de med 
glad jo hf>rde, att jag skulle komma, samt att de villigt bctalade 
alia mina kostnader. Det ar mig ocksa en gladje att hafva 
fran Amerika fort hem med mig det medvetandet, att jag pa 
hela min resa icke fortjenat en enda dollar. Ytterlig are skref 
jag den i april 1889: 

>Xu ar allting klart for min resa, som alltsa syncs skola 
l)1ifva en vcrklighct. Som du redan vet, ofverlemnar jag at 
eder att ordna mina resor. 

Jag an for detta, dels cmcdan jag framdeles behofver han- 
visa dertill, dels cmcdan det i Amerika icke saknades sadana, 
som villc .ij-ora troligt, att jag af missionsforbundet betingat 
mig en rundlig ersattning och cgcntligcn restc for att f(")rtjena 
penningar. 

llos kongl. maj:t bcgiirdc jag den omtalade tjcnstledighe- 
ten ;,for att foretaga en langre utlandsk resa. Min begiiran 
tillstyrktes af vederborande myndigheter och bifolls af konungen. 



Uti en stad i r>stra Amerika fragade mig en rik amerika- 
nan 1 , hos lu-ilken jag spisade middag: 

Nu fa vi viil snart vanta af er en beskrifning ofver 
Amerika ? 



1NLEDNING. 



Jag svarade: 

Visserligen icke. Hvad jag kommer att skrifva, blir en 
skildring af min resa, men icke nagon beskrifning ofver Amerika. 

Det var bra, genmalde ban, ty det bander sa ofta, att 
framlingar, som resa bar i landet, sedan, nar de komma hem, 
gifva sig till att skrifva en milngd dumma skildringar om 
Amerika. I synnerhet menade ban detta vara fallet med 
resande engelsman. 

Att skrifva en skildring ofver Amerika skulle fordra en 
mycket lang vistelse der samt dessutom djupa och allvarlig^l 
studier. Hvarken det ena eller det andra star mig till buds. 

Det hande mycket ofta, till och med de forsta dagarne af 
min vistelse i Amerika, att svenskar fragade mig: Huru likar 
du Amerika?* hvilket pa svensk svenska betyder: 

Hvad tycker du om Amerika ? 

Afven manga notishungriga tidningsrapportorer gjorde mig 
denna fraga. Jag svarade vanligen med att beratta en historia 
om Thorvaldsen. Denne hade en gang bland andra blifvit till- 
fragad, hurii det var i Rom, hvafpa ban svarat: 

Fraga nagon, som bar varit bar langre an jag. Jag bar 
icke varit bar mer an 29 ar. 

Ibland svarade jag ocksa: 

Der menniskorna aro bra, der ar landet bra; och der 
menniskorna aro daliga, der ilr landet ocksa daligt. 

Alltsa, en skildring ofver min resa, det ar, hvad man af 
denna beriittelse bar att vanta, en skildring af hvad jag der ute 
sett och hort och upplefvat, meddelanden som jag mottagit af 
personer, hvilka synts mig palitliga, samt slutligen reflexioner, 
som jag med anledning af allt gjort - - ty sa dum kan ingen 
vara, att ban icke gor och maste gora reflexioner ofver, hvad 
ban ser och upplefver pa en sadan resa. 

Da det emellertid ar ett alldeles nytt omrade af skrift- 
stalleri, pa hvilket jag med denna berattelse inlater mig, maste 
jag pa forhind bedja de valvilliga lasarne om ursiikt for de 
brister, med hvilka mitt arbete sakerligen kommer att vara be- 
haftadt. Har och der kunna ju ock misstag i uppgifter fore- 
komma, beroende dels pa felaktiga kallor, dels pa missuppfatt- 
ning fran min sida af de meddelanden, som jag fran andra 
mottagit. 



8 



FORSTA KAP1TLET. 



Det ar sa, att i Amerika talar man amerikanska, och nar 
det skall atergifvas pa ren svenska, maste man icke allenast 
kunna ordagrant ofversatta, utan afven ega nagon fardighet i 
att dividera och subtrahera. Nar man t. ex. hor at least five 
thousand , sa bor man veta, att ehuru det enligt ordboken be- 
tyder >minst fern tuscn, sa betyder det i verkligheten ofta hogst 
tre tusen*. 

Misstag i omdomen skola sakert ocksa har och der fore- 
komma i min bok. Sadana aro mojliga, iifven nar man talar 




|m^v> * - .-S3^-^"^ -^MsSSi*^ V./r* - 

/^^^|K::,-^^^^ 



BeUehemskapellet i Gefle. * 

Se sid. 19. 

om forhallanden, som ligga en mycket narmare an ett fram- 
mande lands, genom hvilket man gor en resa pa nagra manader. 
Det fick jag ofta tillfalle att erfara, nar jag horde svenskar, som 
nu bo i Amerika, tala om Sverige. 

* J a presenterar har Betlehemskapellet i Gefle likasom strax harefter Imma- 
nuelskyrkan i Stockholm och Betlehemskyrkan i Goteborg jemte ett par andra 
svenska hilder. De kunna intressera sadana lasare, som aldrig sett dessa platser, 
och for deras skull ma de, som sett dem, ursakta, att jag latit afhildningar af 
dem upptaga rum i min berSttelse. Sarskildt bora de vara af intrt?sse for sven 
skar i Amerika, likasom jag hoppas, att de bilder, som jag kommer att meddela 
fran Amerika, skola blifva af intresse for svenska svensknr. 



1NLEDN IN G. 



Erkannas bor likval, att icke alia omdomen aro felaktiga 
for det, att de af somliga betecknas som sadana. Det ar nam- 
ligen mycket vanligt, att personer, som ett ofbrdelaktigt om 
dome pa ett eller annat satt traffar, beteckna detta omdome 
sasom oriktigt, afven om det ar aldrig an sa riktigt. Jag bar 
mer an en gang erfarit afven det. I alia fall vill jag gora mitt 




Itnmanuelskyrkan i Stockholm. 

Se sid. 19. 



basta, och jag bar tankt, att min berattelse mojligen skall kunna 
blifva icke allenast en nojsam lasning for atskilliga personer, 
utan afven af nagot gagn for sadana, som hafva anforvandter uti 
Amerika, eller som sjelfva amna fara dit, och kanske afven for 
atskilliga andra. Skulle nagon kanna sig traffad af ett mindre 
fordelaktigt omdome, som jag uttalar, sa beder jag honom vara 
forvissad, att jag alls icke haft for afsigt att sara honom 



IO J- OKSJ A KAPITLET. 



Det ar mycket vanligt, att svenskar, som varit i Amerika 
och kommit tillbaka, arc fulla af loftal ofver snart sagdt allt 
mojligt, som de der hafva sett och erfarit. Ja, jag bar manga 
ganger till min stora forundran hurt landsman der borta med 
fbrtjusning prisa saker, som de har hcmma lika ifrigt tadlat. 
For min del far jag pa forhand bekanna, att jag alls icke 
ar uppfyld af nagon utomordentlig beundran for Amerika och 
amerikanska forhallanden. Att jag i enskilda samqvam forut 
vagat uttala sadant, det har redan adragit mig mer an en ris- 
bastu i svensk-amerikanska tidningar. Men det kan nu icke 
hjelpas. Hvar och en ser med de ogon och hor med de oron, 
som han har. Det gor afven jag. Och jag har nu en gang 
den seden att tala, sasom jag ser. 

Att manga saker aro battre i Amerika an hemma hos oss, 
det maste ju villigt erkannas. Och manga, manga goda lar- 
domar skulle vi for vara sa val politiska som sociala forhallan 
den kunna hemta derifran. Men a andra sidan kan icke nekas, 
att vart eget land i manga andra afseenden har stora foretraden, 
Och vager man det ena mot det andra, sa slutar jemforelsen i 
mina ogon icke obetingadt till Amerikas fordel. Amerika syncs 
mig likt en ung, rik, nervos fru med ply mer, ringar, broscher, 
kladd i siden och sammet, turnyr samt skor med hoga klackar, 
som gora henne langre, an hon verkligen ar. (Tamla Sverige 
liknar mer en blyg och ansprakslos mor med sjalett och bom- 
ullsforklade. Det sitter mer guld utanpa hos den unga, men 
det bor me r guld i hjertat pa den gamla. Jag har under min^i 
resor i Amorika, vid samtal med svenskar, statt man gen hard 
dust i lirliga disputationer om svenska och amerikanska forhal- 
landon jemforda med hvarandra, och jag har varit glad och 
stolt ofver att fa halkc gamla mor om ryggen, allrahelst 
som jag kant, att hon v<".i Nortjen. U d.U. Mer an en gang hafva 
dessa disputationer slutat derm \\, att man sagt: Ja, med lek- 
torn ar det omOjligt att komma nagon vag, hvarpa jag van- 
ligen genmiilt: Det torde bcro derpa, att lektorn har riitt. 
Jag ber dock att fa omtala, att manga, som lange bott i Ame 
rika, villigt gifvit mig riitt. 

Xar jag varit i stora amerikanska stader, hafva naturligtvis 
mina vanner der valvilligt fort mig omkring for att lata mig 
se ^stadens harlighet*. Sadana fiirder heifva varit synnerligen 



HEM. MA BAST. I I 



intressanta. Men nastan hvarje gang- bar jag fatt hora foljande 
for amerikanskt askadningssatt betecknande uttryck: 

Se pa det der huset. Der bor herr X. Han ar en smart 
man, en af de smartaste i var stad, vard flere millioner 
dollars. 

En smart man ar detsamma som en fiffig affarskarl, och 
med den fragan, hvad en man ar vard, menar man alltid, huru 
mycket penningar han eger. Ser man sakerna pa detta satt, 
da ar klart, att intet land pa jorden kan jemforas med Amerika. 
Men det ar icke alia, som kunna se dem sa. 

Efter min hemkomst visade mig en van ett bref, som han 
mottagit fran en af sina bekanta uti Amerika. Denne skref 
bland annat: 

Tyvarr torde Waldenstroms besok i Amerika icke blifva 
sa langvarigt, att han hinner lara alska detta harliga land. 

Manga hade nog gerna sett, att jag i likhet med dem hade 
fattat langt storre karlek till Amerika, an jag hade till Sverige. 
Men det kan jag saga for sant: Har nagot varit egnadt att 
gora mig riktigt svensk, sa har det varit mina utlandska resor, 
och till dem hor ock min resa i Amerika. Och borjar jag en dag 
kanna min svenskhet svalna, da gor jag bestamdt en utlandsk 
resa igen, det ma kosta, hvad det vill. Det fins hos den lilla, 
den gamla, en storhet, som den stora, den unga saknar. Den 
forras storhet gar mer pa djupct, den senares mer pa bredden. 
Den senare faller mer i ogonen, den forra upptacker man kanske 
icke forr, an man tittat under skalet pa den senare. 




/TNDRA KAPITLET. 




Forberedelser till resan. Olika angbatslinier. 



ar det nu var beslutadt, att jag skullc resa, maste 
naturligtvis atskilliga forberedelser dertill goras. 
Forst och framst galde det att bestamma, hvilken 
angbatslinie jag skulle valja. Som bokant tafla 
namligen flere olika linier om att draga till sig 
passagenire af alia klasser. I synnerhet iiro engelska linier 
genom sina agenter verksamma uti vart land. AFen ilfvcn tyska 
linier gora, hvad de kunna. Den starka konkurrensen mellan 
alia dessa linier gor ock, att de ofverbjuda hvarandra i skil- 
dringen af de fordolar, som man har genom att ga just med 
dem. Dessa skildringar aro icke alltid sa fria ifran misstag, 
som man skulle onska. DC Ofverbjuda icke blott hvarandra, 
utan ock verklighcten. 

Jag bcstamde mig for att ga med (Tiiion-linien, hvars gc- 
neralagent i Sverige jag var personligen bekant med, och som 
lofvade att befordra mig sa billigt som nagon annan linie. 
Jag ar honom ock mycken tack skyldig for hans omtanke om 
mitt basta - - en omtanke som nog beredde mig atskilliga for- 
delar, hvaraf jag annars icke hade kommit i atnjutande. Re 
dan tidigt kr>pte jag tur- och retur-biljett. Det hordes fran 
Liverpool, som om platserna pa de atlantiska angarne vore 
mycket uppt.igna, och som om det derfor vore nodviindigt att 
redan tidigt kopa biljett, om man ville vara saker att komma 
af rred den bat, som man onskadc. Kftersom jag nu ville fara 



FORBEREDELSERNA. 13 



med Guion-liniens basta bat Alaska, sa skyndade jag att kopa 
biljett alldeles for tidigt. Nar jag sedan i Liverpool kom 
ombord pa angbaten, befans der vara godt rum i forsta klas- 
sen for ungefar dubbla antalet passagerare till, d. v. s. icke mer 
an vid pass en tredjedel af platserna voro upptagna. Men det 
var icke det jag menade, nar jag sade: for tidigt. Jag tror 
namligen, att om jag hade vantat nagot litet och hort mig for 
har och der, sa hade det icke mott synnerlig svarighet for mig 
att betinga mig fri resa for bade fram- och aterfarden. En 
finsk tidningsman, medarbetare i en af Helsingfors tidningar, 
reste pa samma angbat som jag ofver Atlanten. Han hade 
utan nagon svarighet fatt fribiljett pa Guion-linien, och hade 
afven varit erbjuden fribiljett pa andra linier. Af samma skal 
fick ocksa jag af en annan linie fribiljett for aterresan till 
Europa a en angbat, vida statligare an Alaska. Och agenten 
i Chicago var t. o. m. angelagen, att jag skulle resa med den 
linien, for att afven hon skulle fa ett ord namdt om sig uti 
min blifvande reseberattelse. Engelsmannen och amerikanarne 
aro i sina aifarer mycket beraknande och visa sig icke sallan 
ganska liberala, nar de tro, att de deraf kunna hafva nagon 
fordel. Jag skall langre fram anfora andra exempel derpa. 
Emellertid hade jag, som sagdt, kopt biljett pa Guion-linien, 
och att afven hon trodde sig hafva nagon fordel deraf, att jag 
reste pa henne, visade hon strax. Sa snart min resa var be- 
stamd, begarde hon namligen att fa annonsera derom i svenska 
tidningar. Jag kunde icke rimligen satta mig emot en sadan 
annonsering, och utan tvifvel fick Alaska derigenom atskilliga 
passagerare, som hon annars icke fatt, passagerare, som trodde, 
att jag skulle kunna och vilja vara dem till nagon tjenst 
under resan. Nagra exempel derpa skall jag langre fram 
anfora. 

Att, sasom jag gjorde, kopa tur- och retur-biljett for resan, 
ar icke lampligt. Jag vill derfor rada hvar och en resenar att 
icke gora detsamma. Ty dels aro en linies angbatar af mycket 
olika beskaffenhet, och det kan latt handa, att man vid hem- 
resan icke kan vanta pa en af de basta batarne, utan maste, 
om man ar bunden af returbiljett, fara med nagon af de samre. 
Salunda gar t. ex. Alaska endast hvar femte tisdag fran New- 
York. Dels kunna forhallanden intraffa, som gora det for den 



14 AXDRA K AT IT LET. 



rcsandc onskligt att fa ga tillbaka pa en annan linic. I hvart 
och ett af dcssa fall bar man naturligtvis stort bcsvar deraf, 
att man redan bar rotur-biljett. Att kopa tur- ocb retur-biljctt 
medfor icke boiler nagon namnvard besparing uti ekonomiskt 
afseende. Den besparing, man tror sig gora, kan latt sla om 
till verklig forlust. 

Till forberedelserna for min resa horde afvcn, att jag tog 
en olycksfallsforsakring i Fylgia. Jag bade hort sa mycket 
talas om jernvagarne i Amerika, att jag vid tanken pa de manga 
resor, som jag pa dem skulle gora, ansag dct bast att forsiikra 
mitt lit mot mojliga olycksfall. 

Att sadana forsakringar ej aro alldeles ofverrlodiga, derom 
vittna de manga jernvagsolyckor, som man standigt ser omtalas 
i amerikanska tidningar. Derom vittna ock ett slags automa- 
tiska olycksfallsforsakringsanstalter, eller, rattaro sagdt, maskiner, 
som man ofta finner pa jernvagsstationer i Amerika. De se ut 
nastan som automatiska vagar. Alan sticker in en fern-cents 
slant (18 ore) i dem, ocb om ett ogonblick kommer der ut en 
biljctt. genom bvilken man ar lif- ocb olycksfallsforsakrad for 
nagra bundra dollars under en tid af 24 timmar. Onskar man 
bogre forsakring, sa stoppar man in en eller flere femcen- 
tare>, till. 

Det ar somliga troende, som anse det vara oriitt att fur- 
sakra sin kropp och sitt lif. IVIen jag* for min enskilda del be- 
traktar det sasom en ren valgerning, att det finnes tillfalle att 
gora det. Jag brandforsakrar mitt bus och mitt losore, fastan 
jag tror och boppas, att det aldrig skall brinna. Jag forsiikrade 
nu mina lemmar mot olycksfall, churn jag hoppades, att icke 
nagon olycka skulle intraffa. (Jch jag forsiikrar mitt lif i med- 
vetandet deraf, eitt forr eller senare maste jag do. Men gerna 
for mig ma andra lata bli att forsiikra sig. Om nagon satter las 
for sin dorr for att hindra hemgang af obeb(")riga personer, som 
kunde taga ifran honom allt, bvad ban eger, sa ma ju en annan 
ha frihet att lemna sin dorr oppen. I Ian ma blott icke saga, 
att det ar otro att hafva Ids. Jag horde en gang i en diskus- 
sion.cn man tala mot lifforsakringar. 

^Md man tro pa Gud, sadc ban, vdet ar den biista assu- 
ranscn. Jag bar aldrig haft nagon lifforsakring. 



ANGBATSLINIER. 15 



Na ja, det ena utcsluter icke det andra. Den mannen egde 
for resten nagra hundra tusen kroner, och dot kunde val vara 
lififorsakring nog. 

Jag namde, att annonserna om angbatslinierna icke alltid 
aro sa utan fel, som man skulle onska. Sarskildt galler detta 
uppgifterna om den tid, som de sarskilda liniernas batar be- 
hofva for farden ofver Atlanten. Salunda far man lasa uti 
annonser om atskilliga linier, att deras batar tillryggalagga 
vagen ofver Atlanten pa vid pass 6 dygn, eller att deras 
batar aro Atlantens vindthundar, bekanta for sin snabbhct 
o. s. v. Hvita Stjern-linien annonserade sina batar Teutonic och 
Majestic sasom verldsberomda, langt innan nagon af dem 
annu gjort sin forsta resa. Guion-linien annonserade ock, att 
dess batar tillryggalagt vagen ofver Atlanten pa 6 dygn och 
nagra timmar. Nu lar det hafva handt, att angaren Alaska 
nagon gang gjort farden pa 6 dygn 18 timmar och 37 minuter. 
Men ingen af samma linies andra batar har gjort detsamma 
efter. Alaska gor det icke heller annars an under utomordent- 
ligt gynsamma forhallanden. Guion-liniens nast Alaska basta 
bat, Arizona, har gjort sin snabbaste resa pa 7 dagar 3 tim 
mar 38 minuter. Alia andra batar pa den linien behofva om- 
kring 8 /, dygn eller mer, nar de ga som snabbast. For ofrigt 
ma angaende dessa uppgifter sagas, att berakningen, enligt 
hvad man meddelat mig, vanligen sker frun det ogonblick, da 
Irlands sydvestra udde forsvinner ur sigte, till det ogonblick, 
da man far sigte pa Sandy Hook, en udde pa Amerikas fast- 
land, som ligger pa ett afstand af 20 engelska mil fran New- 
York. Men det ar manga timmars vag ifran Liverpool till 
Irlands sydvestra udde, och man ar ej framme i New-York, 
nar man far syn pa Sandy Hook. Detta torde forklara, hum 
det kunde sta i Stockholms tidningar, att Alaska kom fram till 
New-York pa morgonen af pingstdagen. Vi kommo i verklig- 
heten fram kl. 3 pa eftermiddageu. Dertill kommer, att tiden 
val i allmanhet beraknas for farden ifran Europa till Amerika 
och icke tvartom, hvilket gor en stor skilnacl. Under donna 
fard maste man namligen draga tillbaka klockan icke min- 
dre an fern hela timmar, beroende derpa att man far ifran 
oster till vester, hvilket vallar en tidsskilnad af nu namda 
liingd. Naturligtvis maste man under farden fran Amerika till 



I 6 A Nl) K A KA PI TL E T. 



England draga fram klockan lika manga timmar. Sa uppstar 
det cgendomliga forhallandet, att resan fran England till Amc- 
rika i vcrklighctcn ar fern timmar liingre, an hvad klockan 
visar. Hvad betydclse detta har skall man f6rsta af foljande 
exempel. Om tva batar ga i samma ogonblick den ena fran 
Xew- York till Liverpool, den andra fran Liverpool till New-York ; 
om de vidare ga med precis lika hastighet och komma fram 
till sina bestammelseorter i precis samma ogonblick, sa har enligt 
klockan den forra anvandt tio timmar mer pa resan an den senare. 

Emellertid maste man ju medgifva, att den langa farden ofver 
Atlanten gar ofantligt snabbt med de nyare angarne. I allman- 
het kan man berakna att med Alaska fran Liverpool till New- 
York komma pa 8 dygn, och det ar ju icke mycket for en sa 
lang fard. Det gifves dock batar, tillhoriga andra linier, som 
aro snabbare, t. ex. City of Rome, tillhorig Ankar-linien, City 
of Paris och City of New-York, tillhoriga Inman-linien, samt 
framfor allt Atlantens statligaste angskepp Teutonic, tillhorande 
J Ivita Stjern-linien. Den sistnamda gor resan pa vid pass 13 
timmar kortare tid an Alaska. De andra tre aro nastan lika 
snabba som Teutonic. Vid en tailing ofver Atlanten sommaren 
1889 mellan Teutonic och City of New-York afgick den forra 
med seger, men vinsten var endast 18 minuter. Afstandet 
emellan New- York och Liverpool via Queenstown beriiknas 
kortast till 3,060 engelska mil ellcr vid pass 500 svenska. 

Men jag atergar till berattelsen. Dagen nalkades, da jag 
skulle lemna Stockholm. I vanliga fall har jag ratt mycket 
att gora, ofta mer an hvad som kan vara skaligt, men nu blef 
det varre an annars. Veckorna och dagarne flogo, som hade 
de haft vingar, men arbetet gick, bara gick. Det ville alls icke 
flyga. Och det var dock saker, som maste vara fardiga, innan 
jag kunde resa. Emellertid, huru det nu gick, sakta eller fort, 
sa gick det i alki fall oc/i blef far digt. Jag kunde ej annat an 
afven deri se, att det var Guds mening, att jag skulle resa. 
Det ar godt att i hvarje sak, som man foretagcr, se efter na- 
got, som kan antyda, hvad Gud vill. Ty f5rst da kan man ga 
riktigt trygg till verket. I synnerhet ar detta fallet, nar det 
giiller en sak af storre vigt. Och till sadana saker kan man 
ju ocksa riikna en resa till och genom Amerikas forenta stater, 
afven om man tanker komma hem till sitt land igen. 



SALLSKAP. 



Nar det nu var bestamdt och bekant, att jag skulle resa, 
ingingo strax manga kallelser, att jag under vagen till Gote- 
borg skulle stanna och predika an har och an der. Atskilliga 




b i 
i* 



sadana kallelser maste jag naturligtvis afsla; andra ater kunde 
jag icke komma ifran, utan maste gifva loften loften som 
jag sedan an grade till foljd af den ofveranstrangning, som de 
i sista minuten vallade mig efter det haftiga arbete, som for- 



ANDRA KAPITLET. 



beredelserna till resan hade kostat mig. Fran atskilliga hall 
fick jag" ock bref eller besok af personer, som amnade emigrera 
till Amerika, och som ville ga med samma bat som jag, emedan 
de trodde, jag skulle kunna vara dem till nagon hjelp under 
vagen. Bland dem voro tvanne brudar, som skulle ofver till 
den nya verlden for att gifta sig, den ena en froken G-, som 
skulle gifta sig med en af mina forra larjungar, nu bosatt i 
narheten af Boston, den andra en enka, fru R., som med sin a 
tva dottrar om 10 och 12 ars alder for for att i Brooklyn in- 
trada i aktenskap med en svensk civilingenior. De och deras 
anforvandter ville, att jag skulle taga dem, sa att saga, under 
mina vingars skugga pa farden. Jag lofvade gora, hvad jag 
kunde, men jag bekande pa samma gang uppriktigt, att jag 
icke hade hopp att kunna gora mycket. Ty nar jag far ut pa 
sjon, plagar jag forfoljas af en viss person, som vanligen kallas 
Ulrik, och som ar en mycket oangenam herre. Nar man far 
honom i sallskap, blir man mot sin vilja sa upptagen af honom, 
att man omojligt kan befatta sig med andra. Fastan man alls 
icke tycker om honom, ropar man anda om och om igen hans 
namn. Mina lasare forsta, att med herr Ulrik menas sjosjukan, 
som fatt detta namn, derfor att de sjosjukas qvaljningar yttra 
sig uti Ijud, som icke lata sa olikt det namnet. 

Bland dem, som besloto att gora mig sallskap, var afven 
en af mirra gamla vanner, predikanten Lars Lindgren fran 
Lingbo i Helsingland. Utan tvifvel lag det en Guds nademlla 
ledning deri. Pa bortvagen behofde jag visserligen icke m}^cket 
hans hjelp, men desto mer pa hemvagen, di jag var konvales- 
cent efter en langvarig och svar sjukdom. 

Pa sista tiden blef det ock bestamdt, att min aldste son 
skulle folja med for att i Chicago eller nagon annan amerikansk 
stad soka sig anstallning" pa aifarskontor. Han var mig till 
stor hjelp genom sin kunskap i engelska spraket, som han talar 
flytande. Han ar svensk-svensk, han som jag, fran hufvudet 
till fotabjellet, fran hjertat ut till ringerspetsarna, men han skulle 
ut for att praktisera pa den bana, som han valt, och for sadant 
andamal gifves nog in gen battre skola an Amerika. 



TREDJE KAPITLET. 



Afsked. Resan till Goteborg. Farden ofver Nordsjon. 
om svensk undervisning i lefvande sprak. 



Reflexioner 




ordagen den 18 maj reste jag till Gefle for att saga 
farval. Likasom jag ar svensk i allmanhet, sa ar 
jag geflebo isynnerhet, och det af hjertat. Pa son- 
dags morgon kl. 9 holl jag barnpredikan i Betle- 
hemskapellet ; kl. n predikade jag hogmessan 
der sammastades. Pa qvallen kl. V 2 9 ^ acie Gefle missions- 
forening nattvardsgang i kapellet. Det var en hogtidlig stund. 
Jag begagnade har tillfallet att saga forsamlingen farval, att 
anbefalla mig i hennes forboner samt mottaga hennes helsning 
till forsamlingarna i Amerika. For dessa intresserar hon sig 
sa mycket mer, som inom dem finnas ofantligt manga med- 
lemmar, hvilka forut tillhort forsamlingen i Gefle. Vi bado 
derpa Gud, att han matte vara med oss och valsigna oss sa, 
att, nar vi ater traflfades, det matte befinnas, att vi ej blott blifvit 
bevarade i hans gemenskap utan ock forkofrats i tron och kar- 
leken. Sa firade vi den heliga miltiden under sang och bon 
och valsignelse, hvarefter foljde hjertliga handtryckningar och 
lyckonskningar, ofta ledsagade af tarar. En sadan stund ar for 
helig for att i detalj beskrifvas. 

Dagen fore min afresa holl jag uti Immanuelskyrkan i 
Stockholm ett foredrag till afsked. Foredraget utgjorde en 
skildring af den nyligen aflidne katolske missionaren Damiens 
sjelfuppoffrande arbete bland de spetalske pa Sandwichsoarna. 



2O TREDJE KAP1TLET. 



P^fter foredraget upptogs kollekt for det skandinaviska emigrant- 
hemmet i New-York, som jag langre fram skall narmare beskrifva. 
Denna kollekt uppgick till den vackra summan af 800 kroner. 
Nagra vanner hade for afsigt att vid samma tillfalle sjunga en 
afskedssang till mig i kyrkan. Den var for andamalet sarskildt 
forfattad af en bland dem. Men lyckligtvis fick jag se den 
samma, innan den blef sjungen, hvarfor jag afbojde den vanligt 
tilltankta men i mitt tycke olampliga tillstallningen. 

Stunden nalkades. Annu pa morgonen af dagen for af- 
resan hade jag mycket ogjordt af det, som maste goras. Jag 
steg tidigt upp och arbetade af alia krafter. Kl. 1 1 var allt 
klart. I hast intog jag resemaltid, alldeles som hade det 
skett pa en jernvagsstation. Min hustru, som jemte aldsta 
dottern skulle folja mig till Goteborg, var sysselsatt med att 
packa sakerna. Sa snart vi atit, last ett Guds ord och i gemen- 
sam bon anbefallt oss i var trofaste Guds hand, sade jag farval 
at husfolket, sprang ut i staden for att der utratta atskilligt, 
som annu aterstod, och motte sedan vid stationen de mina samt 
en skara vanner, som kommit dit for att saga mig farval Gud 
valsigne de kara vannerna! De sade mig man get godt ord. 
En af dem rackte mig ett papper, der manga bibelsprak voro 
anforda, bland annat detta: Herren halp David, ehvart ban 
drog. Montgomery, en amerikanare fran Minneapolis, hvilken 
da vistades i Stockholm, och om hvilken jag langre fram kom- 
mer att tala, lemnade mig ett rekommendationsbref till sina 
manga bekanta och vanner i Amcrika. Jag sjelf hann ej saga 
vannerna mycket. Svettig, trott, forstrodd var jag ock, sa att 
jag nog sag mycket franvarande ut. Men jag tanker, att de 
val forstodo, hum jag hade det. 

Klockan 12.25 lemnade taget Stockholms Centralstation, och 
jag skulle nu forsoka siltta mig in i den tanken, att jag var 
pa vag till Amerika, ty det hade jag annu ej haft tid att gora. 
Emellertid hade jag sa mycket sallskap, att jag icke heller 
nu riktigt fick i mig den tanken. Dessutom hade jag annat 
att tanka pa. I bradskan hade jag der hemma glomt atskilliga 
saker, som jag nu pa gaende tag maste skrifva efter, for att 
fa dem sanda till Goteborg. Vid Katrincholm skulle ock 
hvad vigtigare var - - Lindgren och jag stiga af for att predika 
pa aftonen, och det fordrade ju nag-on fr irberedelse. 



RES AN TILL GOTEBORG. 21 

Nar vi kommit fram till Katrineholm, begafvo vi oss 
genast till baptisternas bonehus, som valvilligt hade upplatits. 
Der var samlad en stor skara menniskor, hvilka trots hettan 
och trangseln och den qvalmiga luften syntes uppmarksamt 
lyssna till det gamla, det urgamla men dock alltid nya bud- 
skapet om Guds lam, hvars blod renar fran alia synder. Det 
ar ju underligt detta budskap. Man har hort det hundra och 
tusen ganger forr, och anda vill man hora det om igen. Pa 
tea tern maste man alltid hafva nagot nytt att bjuda pa, men 
pa bonehuset vill man hafva det gamla. Far man der hora 
nagot nytt, sa verkar det oro. Alia komma dit for att fa hora, 
hvad de veta forr, eller rattare: for att ata samma andliga spis, 
som de hafva atit forr. Det enda, som der kan bli nytt, ar 
formen, alldeles sasom man kan laga till samma lekamliga spis 
i manga former eller formar. 

Sedan vi nu hade predikat och spisat qvall och sagt bro- 
derna farval, foro vi med nattag till Hallsberg. Der lago vi 
till nasta dag d. v. s. lordag. Kl. 10 f. m. skulle jag predika 
i Hallsbergs bonehus, hvilket ock skedde. Vi laste Jon. 4, som 
handlar om, huru Jona blef forbittrad derofver, att Gud var for 
nadig mot Nineve. Att fariseerna forargades ofver Jesu karlek, 
det ar ju ej sa underligt. Men att en profet blir sa ond ofver 
Guds godhet mot syndare, att han t. o. m. onskar sig doden, 
det ar hogst markvardigt och hogst bedrofligt. Och dock ar 
detta intet annat, an hvad som afven nu ofta hander, da manga 
kristna forarga sig ofver predikan om den fria, omatliga och 
ofverflodande Guds nad, som bjuder alia syndare att komma 
utan alia vilkor eller forbehall, utan all godtgorelse, ja att 
komma just sadana de aro, till nadastolen, och det strax. Man 
far ej saga, att alia dessa knorrare aro fariseer. Manga af 
dem aro Jonassoner. Afven Simon, Jona son, som sedan kal- 
lades Petrus, var en Jonasson lange nog, sedan han blifvit Jesu 
larjunge. 

Men det markligaste i texten var, att Gud lat en kurbits 
vaxa upp for att lindra profetens for tret (v. 6). Ack, gode 
Gud, huru hade du ej skal att vredgas? Och dock tanker du 
pa att lindra fortreten hos en profet, som ar forargad pa dig 
for det, att du ar sa god! Kan det vara mojligt, att Gud ar 
sadan? Ja, han ar sadan. Gud ar karlek, och karlekens natur 



TREDJE KAPlfLET. 



ar att alska och gora godt afven mot dem, som gora ilia. Den 
som ratt kunde mala karlekens bild, ban skulle da hafva malat 
Guds anlete ratt, sager Luther. 

Fran Hallsberg rcste vi med snalltaget samma dag vid 
middagstiden och anlande till Goteborg kl. 10 pa qvallen. Har 
motto oss kara vanner, som med oppna armar togo emot oss 
och helsade oss valkomna. Det ar godt att hafva sadana van 
ner pa en plats, dit man kommer, och att komma likasom i 
famnen pa dem, nar man kommer. Jag tanker ock, att nar vi 
komma till det nya Jerusalem, skola vi mota en skara utan 
like, som skall taga emot oss, en skara oraknelig af anglar och 
fralsta menniskor, som skola valkomna oss. 

Pa sondagen den 26 maj predikade jag i Betlehemskyrkan 
i Goteborg. Texten var dagens evangelium i Joh. 16: 2333. 
Det ar skona ord, herren der sager till sina larjungar. De 
skulle snart forskingras och lemna honom allena. Men ban 
trostar dem pa forhand dermed, att ban anda ej ar allena, 
emedan fadern ar med honom. Detta, sager ban, bar jag talat 
till eder, pa det I man hafva frid i mig; i verlden h afven I be- 
tryck, men varen vid godt mod, jag bar ofvervunnit verlden. 
Han segrade, och den segern var var. Ty det var for oss ban 
stred, och vara fiender ban ofvervann. Han stred icke mot Gud 
och bans vrede. Fadern var icke etnot honom utan vied ho 
nom, och med fadern stred ban mot vara fiender och nederlade 
dem. Ja, Gud vare lof! 

Pa aftonen talade Lindgren i Betlehemskyrkan. Jag reste 
ut till Alingsas. I Alingsas hade mina vanner begart att fa 
lana kyrkan. Det var omojligt. Kyrkoherden trodde, att jag 
var en hogst farlig mennisk a, och da var det naturligt, att ban 
icke ville oppna kyrkan. Man ma aklrig begara, att en per 
son skall gora, hvad ban anser vara farligt. Men genom borg- 
mastarens forsorg uppliits en stadcn tillhorig park. Och der 
var harligt att vara. Nagon stund, torran sammankomsten 
skulle b6rja, lat Gud regna for att afkyla den beta luften och 
sla ned dammet. Under hela sammankomsten lat ban moln 
skymma for solen, sa att vi icke kunde onska en battre vader- 
lek for en sammankomst i det fria. Folk var ock samladt sa 
talrikt, att det icke pa langt nar hade fatt rum i kyrkan eller 
i kyrkan och bonehuset tillsammans. Och sa visade det sig 



1 GOl EBORG OCH ALINGSAS. 23 

vara en stor fordel, att kyrkoherden hade vagrat upplata 
kyrkan. 

Nar jag fran Alingsas kom till Goteborg kl. 10 pa qvallen, 
intraffade en handelse, som i all sin litenhet gjorde ett djupt 
intryck pa mig. Jag stannade namligen ett par minuter, sasom 
det tycktes af en ren tillfallighet, i stationens port, medan en 
van, som var med mig, gick ut pa perrongen for att se efter, 
om nagon fran hans hem var nere vid taget for att mota oss. 
I det samma tick jag se den ofvan omtalade fru R. Hon hade 
varit med pa taget fran Stockholm. Nu visste hon icke, hvart 
hon skulle vanda sig. Hon hade aldrig varit i Goteborg, hade 
inga bekanta der. Jag ropade henne vid namn, hon vande sig 
om, och allt hennes bekymmer var nu forvandladt i gladje. Pa 
mig gjorde det, som sagdt, ett djupt intryck att salunda se 
Guds ledning i det lilla, i det som nyss forut sett ut som en 
tillfallighet. Jag tog nu hand om henne och hennes tva barn 
samt hennes saker och forde henne till hotel Kristiania. Utan 
tvifvel borde vi mycket mer, an vi nu gora, se efter Gud i det 
dagliga lifvets sma handelser. Det der, som kallas en lycklig 
slump , finnes nog icke till. Nej, det ar den himmelske fadern, 
som leder de sina, fastan han sallan far det tack derfor, som 
han skulle hafva. 

Pa mandagen den 27 maj besokte jag atskilliga vanner 
och hade for ofrigt hvarjehanda bestyr for resan. Pa e. m. var 
jag med min hustru och min dotter inbjuden pa en aktur i 
Goteborgs omgifningar. Det var en mycket harlig tur. Gote 
borg har mycket, som ar skont att skada. Pa aftonen predi- 
kade jag i Betlehemskyrkan igen. Guds ord kan aldrig for 
ofta predikas. Den ena dagen har den ene tid att komma och 
hora, den andra dagen en annan." Och ordet skall ej komma 
fafangt tillbaka. Aro ahorarne fa eller manga, det g6r ingen- 
ting till saken. Ma vi bara ropa och icke spara, nodga och 
truga. Ofta kan predikan hos tio ahorare bara mer frukt an 
annars hos tusen. Och ofver hufvud ar det alls icke sagdt, att 
de, som har haft de fiesta ahorarne, ocksa i himmelen skola 
rakna de fiesta andliga barn en. 

Nu kom dagen for afresan, tisdagen den 28 maj, en vacker 
dag. Med angaren Cameo, en stor engelsk bat, skulle vi lemna 
Goteborg kl. i pa dagen. Det kandes allt litet underligt, nar 



24 TREDJE KAPITLET. 



det nu var sa nara. Min hustru villc, att vi skulle taga farviil 
af hvarandra riktigt. sasom skulle vi ej mcr triiffas. Se vi 
hvarandra ater, sa fa vi rakna det, som hade vi fatt hvarandra 
en g&ng till, sade hon. Sadant der lat vemodigt. Vi befalde 
oss i Guds hand, och jag tankte: Ah, nog kommer jag tillbaka. 
Gud skall fora mig hem igon. Och sa har nu skett. Afven 
under den tid, da jag lag sjuk i Chicago, var jag viss, att jag 
icke skulle do der utan komma hem. 

Med en mindre angbat foro vi fran kajen ut pa redden till 
den engelska angaren. Atskilliga vanner foljde med. Cameo 
lade ut, och den mindre baten gick vid dess sida ett stycke 
langt. Annu ett farval. Vara vanner stego ned i den lilla 
baten och vande om. Jag viftade efter min hustru och min 
dotter, sa lange jag sag dem. Och sedan bar det af till sjos. 

Cameo ar en stor bat efter vara fbrhallanden, 830 register- 
tons. Har voro vi nu samlade en skara svenskar och finnar pa 
vag till Amerika. Nar vi hade kommit utom skargarden och 
det led mot aftonen af den forsta dagen, samlade Lindgren och 
jag svenskarne och de svensktalande finnarne i foren af farty- 
get. Jag kief upp pa den upphojning, som utgjorde nedgang 
till mellandacket (se bilden sid. 33). Lindgren stod nedanfor. 
Och sa stamde vi upp en sang. 

Det blef en ljudelig sang. Lindgren holl melodien, och vi 
andra sjOngo med, sa godt vi kunde. Var ej var sang nagot 
konstverk, sa var den ett hjerteverk. Jag lade ocksa in hela 
min rost, och vek jag nagon gang af fran melodien, sa voro 
nog ahorarne sa vanliga, att de trodde, att jag sjong andra 
stamman. Sedan vi sjungit och bedit, laste vi ett stycke ur 
Guds ord. Det var godt att for dcnna lilla skara, som var pa 
resa till ett annat land, fa tala om rcsan till det himmelska 
faderneslandet och om Jesuslinien, pa hvilken man reser fritt, 
och om det nya tungomal, som alia skola utan svarighet kunna 
tala, nar de komma fram. Folket lyssnade uppmarksamt, fast- 
an flere fridstOrare funnos der. De finnar, som ej forstodo 
svenska, pratade och rokte rundt omkring , och dertill voro 
nagra icke riktigt nyktra. Men det storde oss ingenting. Sa 
vardt afton den forsta dagen. 

Andra dagen eller onsdagen voro ratt manga passagerare 
sjosjuka. Jag och Lindgren hade ingen kanning alls af sjon. 



OFVER A O R D S J O N. 



Det gungade ej heller sa sardeles mycket. Dock var dot sa 
pass, att jag forundrade mig ofver, att herr Ulrik icke gjorde 
nagot besok hos mig. Utan svarighet kunde jag ga ned i 
tredje klassen till de sjosjuka for att tala med dem och gora 
dem hvarjehanda sma tjenster. 

Efter frukost samlade vi ater svenskarne till att sjunga, 
bedja och hora Guds ord. Vi stodo pa samma plats som da- 
gen fbrut. Men nu gungade det sa, att Lindgren maste sitta 




Beilehemskyrkan. i Goteborg. 

Se sid 22. 



pa upphojningen och stodjn mig, som stod. Vi talade om hem- 
met, som vi lemnat, det nya hemmet, som manga sokte i en 
annan verldsdel, om de ljusa forhoppningar eller morka farha- 
gor, som rorde sig i utvandrarnes hjertan, samt om Jesus, 
som vill taga hand om oss alia pa alia vara .vagar, och sa om 
det ratta hemmet, dit han vill fora oss och alia de vara uti 
Abrahams nej, icke Abrahams utan var himmelske faders 
skote. 

Sedan vi hade slutat, bad en finne oss att tala afven till 
finnarne. Han sjelf ville tolka, ty han var maktig bagge spra- 



26 TREDJK KAPITLET. 



ken. Sa skcdde, och jag talade cm en berattelse for dem. 
Derefter sjong en finne en finsk andlig sang. Pa qvallen var 
det ratt dugtig sjogang, sa att vi icke kunde predika. Men vi 
sjongo: Var Gud ar oss en viildig borg. Sedan bado vi. Der 
efter sjongo vi: Trygg i din vard jag lemnar mig, samt: Jag 
bar Gud och jag bar nog. 

Dagen derefter var Kristi himmelsfardsdag. Vi samlades 
som de forra dagarne, och jag talade forst till svenskarne och 
sedan till finnarne. Vart sallskap skulle nu snart skingras. 
Endast en del af emigranterna skulle fran England ga med 
samma linie som jag. Andra skulle fara med Cunard-linien. 

Under resan ofver Nordsjon sokte jag g6ra mig reda for 
orsaken, hvarfor sa manga lemnade sitt fadernesland och foro 
bort till Amerika. De fiesta svaren kunna sammanfattas i de 
ord, som en finsk flicka sade: Jag skall val dit och soka min 
lycka jag ock sasom alia andra. Somliga hade ju ett bestamdt 
mal, somliga hade anforvandter att komma till. Men de fleste 
reste pa mfifa. Det vardt derfor for oss desto vigtigare att 
bjuda och bedja dem halla sig hardt till Jesus, som kunde folja 
med alia ofver allt, hjelpa, stodja och bara hvar och en efter 
bans behof, for att sedan samla dem i den eviga harlighet, 
dit ban sjelf farit upp. Och vi hoppas, att ordet ej skall 
komma fafangt tillbaka. Gud bar lofvat det. 

Ombord pa batcn hade vi all anledning att vara nojda 
med det bemotande, vi erforo. Kaptenen var en mycket hu 
man och vanlig man. Vara hytter voro bra, maten likasa. 
For den senare fingo vi betala vid pass 6 kronor om dagen, 
och da bor man ju kunna fa iita ordentligt. Froken G., som 
lag sjuk en stor del af tiden, kunde ingonting ata. Men det 
kostade lika mycket. Emigrantorna i tredje klassen hade mat 
utan ndgon sarskild kostnad. Det var en for dem ovan mat, 
och manga yttrade stort missn(")je derofver. Man kan dock 
icke saga, att maten var dalig, om den ocksa icke precis var 
god. Brodet var, hvad vi i Sverige kalla sur limpa, och det 
smakade naturligtvis icke v il i deras mun, som voro vana vid 
dot harda ragbrodet. Buljongen eller kottsoppan var till halten 
val svag men mycket popparstark och dorigenom motbjudande 
fOr de fleste. Men clot ar nu en gang sa, att olika nationer 
laga till sin mat pa olika siitt. Kottot var ganska forsvarligt. 



OMBORD PA CAMEO. 



Smoret pa smorgasarne syntes manga val tunnt, och det var 
verkligen tunnt. Engelsmannen ata kanske icke sa mycket smor 
som vi svenskar, och de smorgdsar, som bestodos, voro engelska, 
icke svenska, ty vi voro nu pa en engelsk bat, ej pa en svensk. 
For manga var maten ocksa motbjudande derfor, att de voro 
mer eller mindre illamaende. Manga raa uttryck faldes, och 
mycken rahet visades afven i handling, sasom da flere kastade 
maten ofver bord, eller nar en man skrapade af smoret fran 
brodet och strok det pa sina stoflar, for att sedan kasla brodet 
i sjon. 

Hvad angar emigranternas sofplatser, sa voro de grufligt 
tarfliga. Det skulle sakerligen ej fordra stora kostnader att in- 
ratta dem litet trefligare. Man kan derfor icke undra pa, att 
manga med en viss bafvan ryggade tillbaka, nar de tradde ned 
i emigrantrummen under dack. Men allt har en ofvergang, och 
sa afven detta. Det bemotande, som emigranterna erforo fran 
befalets och besattningens sida, var i allo godt. Anmarkas bor 
ock, att Cameo ar en aldre och vida tarfligare bat an de batar, 
som vanligen fora passagerare mellan Goteborg och Hull. Han 
gick extra den har gangen. Hans regelbundna turer aro mel 
lan London och Norge och det ar norrmannens sak. 

Medan jag var ute pa Nordsjon, fick jag god lust att 
kanna, huru ett bad i dess vatten skulle smaka. Sagdt och 
gjordt. Under det att fartyget gick med full fart, kladde jag 
af mig och hoppade i. Det var mycket skont, och jag plaskade 
dugtiga tag. Utan svarighet kunde jag ock folja med fartyget 
samt i sinom tid ater komma upp pa dack, utan att fartyget 
behofde stanna ett enda ogonblick eller ens sakta farten. Man- 
gen, som laser detta, skall kanske tycka, att jag maste vara en 
riktig Miinchhausen. Men saken var ej sa svar, att ej hvem som 
heist kan gora den efter. Ty baclet togs i ett badrum, som 
fans ombord. 

Under maltiderna forsokte jag att saga ett och ami at pa 
engelska till kaptenen. Det roade honom mycket. Man maste 
en gang borja dermed, tankte jag. Kaptenen var ock sa kunnig 
i engelska, att han forstod allt, hvad jag sade. Det var icke 
heller mycket. 

Det ar forargligt sa visst att aldrig hafva lart sig engelska. 
Men hvem kunde val tanka, att jag nagonsin skulle komma 



TREDJE KAPITLET. 



till Amerika! Pa min skoltid lastes ingen engelska alls i de 
svenska skolorna. Nu lases val atskilligt, men af huru stort 
varde det ofver hufvud kan vara, lemnar jag derhan. 

Studiet af de lefvande spraken hos oss ar i allmanhet 
mycket opraktiskt och borde grundligt reformeras. Sasom be- 
vis derpa vill jag bara anfora foljande exempel. En min son 
kom en gang hem fran skolan och medforde svenskan till ett 
tyskt skriptum. Dess inneha.ll kan man bedoma af slutorden, 
hvilka lydde salunda: Det harliga ljus af samhallsordning, 
konst och vetenskap, som under de sistforflutna fern halfva ar- 
hundradena utbredt sig fran och ofver norra Europa, har for sin 
tillvaro haft att tacka Gustaf II Adolfs mod och svard. 

Nar jag hade last detta, fragade jag min son: 

Vet du, hvad det heter pa tyska: Drag pa dig stoflarne! 
eller: Knapp igen rocken! eller: Vesten ar for trang? 

Men intet af allt detta visste ban. 

En annan gang horde jag en af mina sma flickor lasa 
ofver en fransk lexa. Hon skulle lara sig nagra glosor till ett 
stycke, som hon hade att ofversatta. Hon laste: 

Les carthaginois, kartagerna, 

och det repeterade hon manga ganger for att fa det riktigt 
inpluggadt i sitt minne. Jag fragade henne: 

Min lilla flicka, vet du, hvad stol heter pa franska? 

Nej, pappa, svarade hon, det ha vi inte fatt lara oss. 

Na, fragade jag, vet du, hvad bord och fonster och dorr 
heter pa franska? 

Nej, svarade hon ater, det ha vi aldrig heller hort i skolan. 

Saledes, hvad kartagerna> skulle beta pa franska, i fall 
de funnes till, det skulle hon lara sig. Men hvad de foremal 
hette, som narmast omgdfvo henne, det hade hon aldrig fatt 
bora. Foljdcn af sadan undervisning ar, att nar vdra clever 
komma ut ur laroverket och skola i det dagliga lifvet anvanda 
ett frammande sprak, sa aro de alldeles obokanta med namnen 
pa de foremal, som Hgga dem allra narmast, samt derfor ur 
stand att reda sig i samtal med en utlanding. Det ar, som 
trodde manga larare i lefvande sprak, att undervisningen for 
att vara lard mastc vara opraktisk. 



.5^ 




f JERDE KAPITLET. 

I England. Angaren Alaska. 



et var en vacker dag, Kristi himmelsfardsdag, den 30 
maj 1889. Frampa formiddagen varsnade vi Eng- 
lands kust. Det var en ganska vacker anblick, 
ehuru den icke foreter nagonting storartadt. Sta- 
den Hull, der vi skulle landa, ligger vid en fjard, 
som heter Humber, temligen langt inat landet. Vid inloppet 
till Humber ser man pa venster hand Grimsby, en stad af stor 
betydelse for den svenska och norska jern- och travaruhandeln 
pa England. Der har lange varit en svensk sjomansmission. 
Till Hull kommo vi fram strax pa eftermiddagen. 
Vi mottogos i den engelska staden af agenten for Guion- 
linien, en tysk jude, som talade svenska, och som gjorde sitt 
basta for var beqvamlighet. Isynnerhet visade han sig upp- 
marksam mot mig och mitt sallskap. Han forde oss till ett 
enkelt men renligt hotel, der vi ato middag for rimligt pris. 
Vi hunno egentligen icke se oss nagot om uti Hull, endast 
nere vid hamnen och dockorna. Har sag jag for forsta gangen 
ebb och flod. Vattnet ur fjarden gick ut till hafs. Sjobotten 
blottades temligen langt ut fran land. Det var ebb. Batar 
och smarre fartyg, som lago narmare land, blefvo liggande pa 
botten. Men efter nagra timmar kom vattnet igen. Det var 
flod. Fartygen lyftes ater upp och floto som forr. Detta upp- 



3O FJERDE KAPITLET. 



repas tva ganger hvarje dygn. Det larer vara gubben i 
manen, som genom sin dragningskraft staller till denna oreda. 
Man kan latt forestalla sig, huru menlig for sjofarten den maste 
vara, och hvilka oerhorda kostnader den maste valla. For dess 
skull maste man namligen bygga s. k. dockor, d. v. s. ofantliga 
vattentata inhagnader for vattnet. Nar det ar flod, oppnas por- 
tarna. Ankomna fartyg slappas in, afgaende fartyg slappas ut. 
Sa kommer ebb. Da stangas portarna. Vattnet i dockorna 
bibehalles vid samma hojd, medan det utanfor dem sjunker, sa 
att botten blottas. Det finnes pa Xorra Amerikas ostra kust 
en fjard, der, enligt hvad man berilttat mig, vattnet vid ebb 
faller 60 fot, for att inom sex timmar ater stiga till sin fulla 
hojd. I vart land kanna vi ej af dessa foreteelser. Sverige 
ligger namligen sa ombygdt af andra lander, att det kan sagas 
sjelft ligga i en docka. Visserligen finnes det lackor pa den 
dockan, men de aro sa obetydliga, att det icke kannes, att 
nagot vatten strommar ut genom dem, allrahelst som tillflodet 
inifran landet alltjemt fyller pa. 

Ebben har dock icke med sig bara olagenheter, utan ar 
afven pa sitt vis gagnelig, isynnerhet for de stora staderna. 
Den myckna orenlighet, som i dessa stilder flyter ned i vattnet, 
sopas namligen med ebben ut till hafs, och nar floden kommer, 
infores en oerhord mangd friskt hafsvatten. Gubben i manen 
gOr saledes ett godt renhallningsarbete till nytta for menniskors 
och boskaps helsa. Och det arbetet kuncle nog in gen annan 
gora efter. 

Med extratag foro vi fran Hull sent pa qvallen. Taget 
var mycket langt och uteslutande afsedt for amerikafarare. 
Storsta antalet passagerare bestod af svenskar och finnar. Nar 
jag steg in i kupen, sade agenten till mig, att han hoppades, 
att jag sktille skrifva och gifva honom ett berommande erkan- 
nande hos Guion-liniens agent uti Stockholm. Sedan fick jag 
h5ra, att han nagon gang varit utsatt for allvarsamma anmark- 
ningar. Och han trodde val nu, att han skulle kunna fa sjin 
sak riktigt reparerad. 

Pa 5 timmar passerade taget vagen mellan Hull och Li 
verpool. Oupphorligt motte vi tag, som bullrande drogo oss 
forbi och hindrade oss att sofva. Vi kornmo fram till Liverpool 
mellan kl. 3 och 4 pa morgonen. Der gingo redan pa platformen 



/ HULL OCH LIVERPOOL. 31 

kommissionarer for de sarskilda linierna och utropade hvar och 
en namnet pa sin linie. Men fran Guion-linien var ingen kom- 
missionar tillstades. Detta gjorde, att passagerarne maste sta 
och vanta pa platformen ganska lange, hvilket var temligen 
obehagligt, emedan det var ratt kallt, hvarforutom alia kande 
sig litet ruskiga efter den nattliga resan. En engelsman kom 
nu, en liten tjock, beskedlig man, kommissionar for Guion-linien. 
Men ban forstod ej ett ord svenska. Bland de svenske passa 
gerarne var en synnerligen hetlefrad herr L. Med stor vrede 
vande han sig mot den lille mannen och utgot ofver honom 
en strom af galla. Sa gralade de, den ene pa svenska, den 
andre pa engelska, utan att forsta ett ord af hvarandra. Det 
var ett sorglustigt skadespel. Efter en stund aflagsnade sig 
engelsmannen,. alldeles forbryllad, och sa godt var det. 

Slutligen kom den skandinaviske kommissionaren. Han 
blef genast foremal for haftiga och nargaende utgjutelser af 
flere passagerare, isynnerhet herr L., hvilken var sasom en brin- 
nande kruttunna. Den stackars kommissionaren blef ocksa ond. 
Nar jag blandade mig i samtalet och sade honom, att han borde 
hafva varit nere i behorig tid, sa svarade han: 

Inte kan jag sta har och vanta hela natten, hvarpa jag 
genmalde: 

Det hade ni icke heller behoft, ty utan tvifvel har ni fran 
Hull erhallit telegram om, hvilken tid ni hade att vanta taget. 

Derpa lemnade jag bade honom och den engelske kom 
missionaren, som nu kommit igen, mitt visitkort. Det foran- 
drade stallningen strax sasom genom ett trollslag. De blefvo 
siirdeles hofliga. Detta berodde nog derpa, att agenten i Stock 
holm skrifvit sarskildt om mig till kontoret i Liverpool. 

Klagomal ofver den skandinaviske kommissionaren fram- 
fordes till kontoret, men saken bilades, sasom jag tror, ganska 
tillfredsstallande for alia parter. Och i sjelfva verket syntes 
kommissionaren vara en ganska bra karl, fastan han hade for- 
sofvit sig den der gangen och hvem kan icke det handa? 
Hade han genast oppet erkant det och vanligt bjudit herr I., 
en cigarr, sa hade det snart blifvit lugnt. Han ar till borden 
dansk eller norrman och heter Peterson. Han har ett herberge 
for emigranter, och det ar i all sin enkelhet och tarflighet ren- 
ligt och snygt, samt, hvad maten betraffar, riktigt bra. 



/ 7 E R /: 



Jag mod mitt sallskap tog in pa ett invid stationen bcla- 
get godt hotel, Station Hotel kalladt. Der var mycket fint. 
Det forsta vi derfor gjorde, nar vi tradde in, var att fraga oss 






"Ei. CQ 






for om priset for rum och siingar och allt, hvad dertill horde. 
Vi tycktc, att det var ganska billigt, samt stannade derf&r qvar 
och lato bara in vara saker. Mon niir vi foljande dag fingo 
var rakning, var den ungefar dubbelt hogre, an hvad vi ofver- 
enskommit om. Man hade namligen pa rakningen hittat pa att 



/ LIVERPOOL. 33 



debitera oss for alia mojliga saker, om hvilka vi dagen forut 
aldrig hade kunnat tanka, att de skulle betalas sarskildt. Sa- 
dant far man alltid pa resor vara beredd pa, och jag erinrade 
mig vid detta liksom vid andra dylika tillfallen, hvad Baedeker 
uti sina rad till resande sager, att den, som ar allt for radd 
och kanslig for forargelser, gor bast uti att stanna hemma och 
icke gora nagra resor alls. 




Predikan ombord. 

Se sid. 24. 

I Liverpool hade vi tillfalle att mer an i Hull se oss om- 
kring, emedan angbaten icke afgick derifran forran pa lordags- 
middagen. Vi akte salunda pa taket af en sparvagn genom 
hela staden samt besago afven flere af de vackra och dyrbara 
landtstallen, som ligga narmast utanfor den samma. 

Liverpool eger manga storartade hus, som fangsla fram- 
lingens Oga, men hvad som isynnerhet tilldrog sig var upp- 

3 



34 FJKRDE K A PIT LET. 



marksamhet, var det otroligt stora antal krogar, som man ofver 
allt varsnade, isynncrhet uti de delar af staden, som beboddes 
af den arbctande befolkningen. Ofta sago vi vid gatukorsnin- 
garna en krog i hvarje horn, eller fyra krogar alldeles midt 
emot hvarandra. Dryckenskapen tyckes ocksa hafva vallat en 
ytterlig fattigdom i den stora staden, att doma af den mangd 
smutsiga och trasiga menniskor, for hvilkas tiggeri vi voro ut- 
satta ofver allt, der vi gingo. Man klagar ofver dryckenskapen 
hos oss och det med ratta. Den ar en forbannelse, som upp- 
slukar en stor del af den andliga och lekamliga valsignelse, 
hvilken vi annars skulle atnjuta. Men hos oss hafva vi dock 
ett paradis i jemforelse med, hvad man ser uti de stora en- 
gelska staderna. 

Nar skola staterna sasom sadana resa sig till att utrota 
dryckenskapens djefvul, hvars harjningar aro vida forfarligare, 
an nagot krigs forodelser kunna vara? Det synes tyvarr vara 
langt dit. Det ar af denne djefvul, som staterna hafva sin for- 
namsta inkomst. Derfor skydda de honom, om de ock icke 
rent af omhulda honom. Tysklands kejsare och rikskansler 
sagas vara branneriegare man tors val icke kalla dem bran- 
vinsbrannare. Forenta Staternas vice president uttog pa ho- 
sten ar 1889 krograttigheter ej omedelbart, men i en annans 
namn. Mormonernas forre ofversteprest Brigham Young an- 
lade flere brannerier, pa det att de yttersta dagarnes heliga 
matte slippa att vanda sig till hedningarne for att fa kopa 
branvin o. s. v. Staterna och staderna hafva utgifter och skul- 
der, som de beraknat att kunna betala med branvmsmedlen, 
och landtmannen hafva i brannerierna en god afsattning f6r 
sina produkter. Hade vi ej dem att kora var sad och var 
potiitis till, sa vore vi olyckliga, sade en gang en Uplands- 
bonde till mig. Ingen md undra pa, att nykterhetsarbetet un 
der sadana forhallanden har en hard kamp att besta, och att 
tiden for dess fullstandiga seger, som i alia fall ar viss, annu 
synes langt aflagsen. 

Bland platser i Liverpool, som aro egnade att tilldraga sig 
alia skandinavers sarskilda uppmarksamhet, ma namnas den af 
Evangeliska Fosterlandsstiftelsen bygda svenska sjomanskyrkan, 
vid hvilken tvannc prester aro anstalda. I en vaning i sjelfva 
kyrkobyggnaden bor pastor O. Heden. Kapollot bestar af en 



SVENSKT K A PELL I LIVERPOOL. 35 

undervaning och en ofvervaning. Den forra utgor las- och 
skrifrum for sjoman samt bonsai for mindre sammankomster. 
Den senare ar den egentliga gudstjenstlokalen. Bagge dessa 
lokaler aro mycket enkla men ganska trefliga. Uti las- och 
skrifrummet finnas till begagnande atskilliga af vara basta 
svenska, norska och danska tidningar, afvensom en mangd goda 
bocker. Svenska och norska andaktsbocker finnas der ock till 
salu. Skrifmateriel tillhandahalles utan ersattning for de skan- 
dinaviska sjoman, som der vilja skrifva bref. Bref till skandi- 
naviske sjoman, som pa sina resor komma till Liverpool, lem- 
nas, om de icke hafva nagon sarskild adress, ned till den skan- 
dinaviska sjomanskyrkan, der de i alfabetisk ordning uppsattas 
pa en tafla, sa att hvarje sjoman latteligen kan se, om han har 
nagot bref eller ej. Gustaf Adolfs-kapellet, som det kallas, 
har ett godt lage vid Park Lane, temligen nara hamnen, och ar, 
sasom bilden visar, en treflig byggnad. Der halles gudstjenst 
tva ganger hvarje sOndag samt dessutom tisdags och onsdags 
aftnar. 

Ett annat stalle af samma slag ar Stranger s Rest, 24 Park 
Lane, icke langt fran sjomanskyrkan. Der halles skandinavisk 
gudstjenst sondagar, mandagar, tisdagar, onsdagar och torsdagar 
tva ganger om dagen. Bonemoten hallas dessutom hvarje for- 
middag emellan kl. n och 12. Der finnes afven ett lasrum, som 
ar oppet hvarje dag, och der sjomannen kostnadsfritt fa lasa 
tidningar och skrifva bref. 

Bagge nu namda platser aro utan tvifvel val behofliga. 
Sjomanskyrkan star pa strangt luthersk grund, Stranger s Rest 
deremot representerar en friare riktning. I sad an a hem har 
den kristliga karleken bygt, sa att saga, lifr a ddnings stationer 
for vara sjoman, som utan tvifvel p land aro i langt storre 
fara att forgas an pa sjon. En sjokapten yttrade vid ett till- 
fillle till en sjomansprest: 

Stormarne pa hafvet aro ej att jemfora med stormarne pa 
landet. Nar vi aro pa sjon, kanna vi oss trygga, men nar vi 
komma i land, foras vi till branten af helveter. 

Man kan derfor icke kanna sig annat an glad och tack- 
sam mot Gud, nar man ser dessa ansprakslosa och i tysthet 
verkande missionsanstalter. Mi Gud i sin nad rikligen val- 
dem! 



36 FJERDE KAPITLET. 



Men icke blott for sjoman aro de af betydelse utan afven 
for svenska emigranter, hvilka ju nastan allesammans ga ofver 
Liverpool samt ofta maste droja dcr en eller flere dagar i van- 
tan pa den atlantiska angarens afgang. Har gifves dem till- 
falle att hora ett lefvande Guds ord, innan de skola ut pa det 
stora verldshafvet. Har kunna de ock fa manga goda rad och 
anvisningar i hvarjehanda angelagenheter. 

Pa lordagsmiddagen den i juni forde oss en liten angbat 
ut till angaren Alaska. 

Det ar ganska egendomligt att saval bar och i Hull som 
i sjelfva New- York se dessa mindre angbatar, gamla, elandiga 
simpor med stora klumpiga hjulhus, sadana man sedan flere ar 
tillbaka icke sett nagonstades i Sverige. Vid sidan af dessa 
taga sig vara svenska trefliga sma propellerbatar ut sasom sma 
natta fiskar vid sidan af en groda. 

Alaska, pa hvilken vi nu stego ombord, ar en ofantligt 
stor koloss, sadan som vi har i vart land knapt kunna gora 
oss en forestalling om. Den ar 526 engelska (=541 svenska) 
fot lang (d. v. s. sa lang som sju ordentliga hus i Stockholm) 
samt 52 engelska (=54 svenska) fot bred. Den har tvanne 
dack. Djupet fran det nedre dacket till angarens botten ar 38 
engelska fot, och fran det ofre dacket 47 fot (ungefar som fyra 
vaningar i ett hus). Dess dragtighet ar 7,000 tons, d. v. s. den 
ar som 12 15 stora skepp. Dess maskin har 1 1 ,000 hastkrafter. 
Dess besattning, om man deri inberaknar uppassning, kockar 
m. fl., utgor 250 man. Angarens fart ar 18 engelska mil i 
timmen eller nara 3 svenska. Nar ban afgar fran Liverpool 
for att fara ofver till Amerika, tager ban in 3,000 tons kol. 
Den dagliga kolforbrukningen ar 250 tons eller, enligt vara 
forhallanden, en mindre skeppslast. Under de sarskilda pan- 
norna finnas 56 eldstader. Och dock ar Alaska numera langt 
ifran den storsta af de batar, som ga mellan England och 
Amerika. Hvita Stjern-liniens nyaste batar Teutonic och Majestic 
aro betydligt stOrre och hafva mycket kraftigare maskiner. De 
mata, enligt uppgifter, som jag fatt, 600 svenska fot i langd, 
hafva en dragtighet af 10,000 tons samt maskiner om 18,000 
hastkrafter. Men sa aro de for narvarande Atlantens yppersta 
skepp. Hvad Alaska kan kosta, vet jag icke, men Teutonic 
och Majestic kosta hvardera nara 7 millioner kronor. 



ANGAREN ALASKA. 37 



Alaska kan taga 300 forsta klassens passagerare, 100 an- 
dra klassens samt 1,000 emigranter. Pa den resa, jag gjorde 
med Alaska, hade den inalles 997 passagerare. Af dessa voro 
ungefar 70 eller 80 forsta klassens passagerare. Huru manga 
svenskar som funnos ombord, kom jag aldrig att taga reda pa. 
Men de voro en ganska ansenlig mangd. 

Det sager sig sjelft, att man pa en sadan angbat har upp- 
bjudit allt for att gora det sa beqvamt och bra som mojligt. 
Forsta klassens matsalong ar, kan man saga, synnerligen ele 
gant. Den ar mellan 40 och 50 svenska fot bred och har en 
langd af vid pass 60 fot. Alia bord och stolar aro naturligtvis 
fastskrufvade vid golfvet. Langs efter salongen ga sex bord 
parallelt med hvarandra, hvilka i det narmaste upptaga salongens 
hela langd. Utefter vaggarna aro beqvama, stoppade, vaggfasta 
soffor. Denna salong tjenar dels till matrum, dels till skrif- och 
lasrum for forsta klassens passagerare. Andra klassens salong, 
som ligger langre akter ut, ar naturligtvis bade mindre och 
enklare. Tredje klassens eller de egentliga emigranternas af- 
delning ar pa Alaska ofantligt mycket battre an motsvarande 
afdelning pa den angbat, med hvilken vi gingo ofver Nordsjon. 
Pa denna angbat lago passagerarne sasom pa hyllor, utan af- 
delade sangrum, man och qvinnor och barn om hvarandra. Pa 
Alaska deremot finnas sarskilda afdelningar for ensamma qvin 
nor och ensamma man samt for familjer. Alia sangplatser aro 
ock afdelade, sa att hvar och en har sin egen sang eiler, rat- 
tare sagdt, sin egen lada att ligga i. Dessutom finnes der ett 
sarskildt sjukhus, som ar ganska trefligt. 

For renligheten och luftvexlingen inom den tredje klassen 
ar sorjdt, sa godt sig gora later i lokaler, som inom ett tem- 
ligen trangt omrade skola hysa tusen menniskor, af hvilka 
stundom det stora flertalet aro sjosjuka. Golfvet ar betackt 
med sagspan, hvilket gor renhallningen lattare, isynnerhet da 
passagerarne aro sjosjuka. 

Hvad hytterna betraffar, sa aro de inom den andra klassen 
ganska forsvarliga. De aro visserligen tranga och nagot obe- 
qvama, men snygga och varda sitt pris. Inom forsta klassen 
finnas flere afdelningar af hytter till olika priser. Dessa kunna 
variera fran och med 60 dollars t. o. m. 500 dollars. De billi- 
gare hytterna aro nagot tranga. De innehalla tva sangplatser, 



FJERDE K A PIT LET. 



den ena ofver den andra, samt pa motsatta vaggen en litcn 
soffa, afvensom en tvattstallning. De storre hytterna, som aro 
afsedda for flere personer, och isynnerhet for familjer, aro 
mycket rymliga och trefliga. Dessutom ligga de vid fartygets 
yttersidor, sa att de aro forsedda med fonster, medan de inat 
liggande hytterna fa noja sig med det ljus, som genom matt- 
slipade glas kan tranga in uti dem ifran korridorerna. De be- 
qvama och fina hytter for tva personer, som vi aro vana att 
se pa vara svcnska angbatar, finner man icke pa de atlantiska 
an game. En stor brist, enligt vart betraktelsesatt, pa dessa 
senare ar den nastan fullkomliga franvaron af sittplatser pa 
dacken for passagerare. De resande aro derfor tvungna, om 
de vilja sitta, att i land forse sig sjelfva med stolar. I Gote- 
borg blef min uppmarksamhet fast pa detta forhallande, och 
agenten for Guion-linien erbjod mig att lana ett par stolar, 
som han sjelf pa en resa ofver Atlanten hade begagnat. I 
Liverpool utbjodos vid hamnen at resande till salu sadana sto 
lar. Men manga forsummade att forse sig dermed och voro 
derfor ombord alldeles utan sittplatser, nar de ville vistas i fria 
luften. 

Det ofre dacket var afsedt for forsta och andra klassens 
passagerare. Dessa klassers olika omraden voro skilda fran 
hvarandra genom en Una, och med stor stranghet upprattholls 
den ordningen, att icke den ena klassens passagerare fingo ga 
in pa den andras afdelning. Det nedre dacket var afsedt for 
omigranter eller tredje klassens passagerare. Dock hade afvcn 
de ofriga klassernas passagerare tilltrade dertill, hvilket var 
ganska bra, da det var regnigt vader. Det ofre dacket bildade 
namligen ett tak ofver det nedre, medan det ofre sjelft full- 
komligt saknade tak. Deremot var det lika litet for forsta eller 
andra klassens passagerare tillatet att ga ned uti den afdelning 
under dack, som var afscdd for tredje klassens passagerare, som 
det for dessa var tillatet att satta sin fot inom de afdelningar, 
som tillhorde andra och forsta klassen. Detta hade jag fran 
borjan ingen reda pa, hvilket gjorde, att jag mycket ofta var 
nere uti don tredje klassens afdelning bland der varande sjo- 
sjuka svenskar. Forst en af de sista dagarne fick jag hora, att 
det icke var tillatet. Befalet forklarade saken sa, att hvarje 
klass - - den tredje saval som den forsta - - hade rattighet att 



ANGAREN ALASKA. 39 



disponera ofver sitt omrade, utan att besvaras af intrang fran 
de andra. Och det kan ju vara ratt. 

Hvad maten betrafFar, sa var den i forsta klassen nastan 
ofverdadig. Matsedeln innehaller stundom anda till 20 a 30 
olika saker. Maltiderna voro tre, kl. l / 9 9, kl. i och kl. 6. 
Hvarje dag serverades ock nybakadt br6d. Det var ratt godt. 
Tartor och bakelser voro dock tillredda af sa harsket smor, att 
en svensk omqjligt kunde fortara dem. 

I andra klassen var maten bra och i tredje klassen i all- 
manhet ganska forsvarlig. Det satt, hvarpa engelsmannen laga 
sin mat, gor dock, att det for en stor del af de svenska emi- 
granterna ar svart att ata den. Isynnerhet forekom det half- 
raa kottet dem motbjudande. Engelsmannen fOrsta sig icke pa, 
hvad vi kalla genomkokt eller genomstekt. 

Atskilliga svenska emigranter voro forsedda med matsack 
ifran Sverige. Nagra fa hade afven forsett sig med kaifepanna 
och brandt kafFe. Och de voro att skatta lyckliga, ty hvad 
kaifet ombord betraffar, var det enligt svenskt betraktelsesatt 
mycket daligt. Valvilligt bereddes ock sadana passagerare till- 
falle att i koket fa koka sitt eget kafFe. Afven i forsta klassen 
var kafFet for en svensk ganska svart att fortara. Forst de 
sista dagarne af resan tog begaret efter kafFe hos Lindgren och 
mig ut sin ratt, sa att vi borjade dricka det, som bjods. 

I allmanhet torde svenska emigranter gora klokt uti att 
vid afresan fran Sverige forse sig med atminstone nagon liten 
matsack samt kaffepanna och kafFe. Dessutom bOra de forse 
sig med nagra burkar koncentrerad mjolk, ty mjolk bestas icke 
at dem, hvarken till kafFe, te eller annars. I forsta klassen der- 
emot far man till kafFet, teet och groten mjolk under namn af 
gradde. 




V, _..,._ !(. ,-.,?_._ _(,-. 4- g ,V>,fr- 





PEMTE KAPITLET. 

Farden ofver Atlanten. 

jlockan i pa middagen d. i juni lade angbaten ut frctn 
Liverpool. Viidnt var kallt och blasii^t pa irlandska 
sjOn, sa att den stora an^aren gang otter annan fick 
satta nasan under vatten. Manga passagerare voro 
sjosjuka, isynnerhet qvinnorna. Klockan / a 9 ^ ni - 
foljande dag koninio vi till Queenstown pa Trland. Det iir ve- 
niodigt att se donna o, nar man kilnnor de raa fOrfoljelser, som 
katolikcM-na der i forra tider fatt utsta frfm jirotcstanternas sida. 
Dessa forfoljelser, som i grymhet fullt uppvaga, hvad protestan- 
ter nagonsin mast Hda fran katolikernas sida, der dessa egt 
maktcn, hatva uppfyllt Irlands folk mod ett oforsonligt hat till 
luigland, pa samma g^ng de ingifvit det samma en oOfvervin- 
nelig af sky fttr protestantismen. Det torde nu knapt finnas 
nagot land, der katolicismen bar ett s^\ siikert taste som pa 
I Hand. FOrfoljelsen liar bar som allestades visat sig verka 
raka motsatsen till det, som forfoljarne asyftat. Men i kyrko- 
historiska larobOcker, skritha af protestanter, far man vanligen 
icke veta om nagra forfoljelser fran protestanternas sida mot 
katolikerna. Deraf kommcr, att flcrtalct protestanter val v<^t 
om katolska kyrkans grymhet, men deremot ieke alls tror, att 
katolikerna baft nagon martyrhistoria i landor, der den borger- 
liga makten legat i protostantornas bander. 

Inloppet till Queenstown ar utomordcntligt vaekert och for- 
sedt med flere starka fiistningsverk d Omse sidor. Alaska ankrade 



/ Q UEENS TO WN. 4 I 



lite pa redden, och passagerarne fingo med en liten sarskild ang- 
bat ga i land. Staden synes vara mycket fattig. Husen aro laga, 
fula och se mycket torftiga ut, sadana som man hos oss icke 
finner annorstades an i utkanterna af de storre staderna. Ofver 
allt, hvar vi gingo, voro vi ock forfoljda af tiggare, som, kliidda 
i trasiga klader, strackte ut sina magra bander f6r att fa al- 







Sveiiska sjomanskyrkari i Liverpool. 

Se sid. 34. 

mosor. Utan tvifvel ar iifven bar dryckenskapen den forriamsta 
orsaken till fattigdomen. Ty ofvcr allt sag man krogar. Och 
krogarne voro de enda bus, som man egentligen kunde saga 
voro snygga, om man undantager cle rikas mer aflagse pa h6j- 
derna belagna, delvis praktfulla villor. Midt i staden reste sig 
en stor katolsk kyrka, utomordentligt praktfull, bygd af huggen 
sten med manga afvenledes i sten utforda bildstoder. Kyrkan 
ar annu icke fardig utvandigt, men ar invandigt sa langt kom- 
men, att den begagnas till gudstjenst. Nar vi kommo i land, 



42 FEMTE K A PIT LET. 



gingo vi in for att se gudstjensten der. Det var temligen ti- 
digt pa morgonen; dock var kyrkan nastan alldeles full med 
folk. Det ar sallsynt att utomlands fa se sa mycket folk i en 
protestantisk kyrka. Vid tiden for hogmessan gingo vi forbi 
samma kyrka pa vag ned till angbaten. Och da sammanstrom- 
made ater en ofaritlig skara menniskor till gudstjensten. Nar 
man betanker, att vid dessa gudstjenster ingen predikan fore- 
kommer utan endast den katolska mcssan, kan man icke annat 
an forundra sig ofver det stora antal menniskor, som der sam- 
las. Man maste erkanna, att katolicismen ar en ofantlig stor- 
makt, som icke sa latt later sig krossas, som mangen torde 
forestalla sig. 

Katolikerna tanka sig, att Kristus sjelf personligen och le- 
kamligen ar tillstades i kyrkan i det valsignade brodet, som 
enligt deras forestalling blifvit forvandladt till Kristi lekamen, 
fastan det fortfarande for deras ogon ser ut sasom brod och i 
deras mun smakar sasom brod. Messan betrakta de ock sasom 
ett offer for synderna. Presten upprepar, saga de, pa ett oblo- 
digt satt Kristi blodiga forsoningsoffer. Nar katolikerna derfor 
komma till kyrkan, sker det icke for att fa hora en predikan 
och blifva undervisade, utan for att vara med vid offret samt 
tillbedja den lekamligen der narvarande Kristus, som visas dem 
i brodets gestalt, hvilket presten upplyfter infor forsamlingen. 
]^)ot ligger, trots de dermed forenade villfarelserna, nagot impo- 
nerande i denna tillbedjan, och man kan ej annat an beklaga, 
att en sadan i allmanhet fullkomligt saknas uti de protestan- 
tiska kyrkorna. I Sverige forekommer dock nagot litet deraf 
i gudstjenstens bcgynnclsestycke: Helig, helig, helig. 

Vid hvarje katolsk gudstjenst firas den s. k. messan vid 
ett eller flere altaren. Ofta aro niimligen kyrkorna forsedda 
med manga altaren, och messan vid dem pagar samtidigt. Pre 
sten valsignar brodet och vinet samt utdelar brodet at dc for- 
samlingsbor, som vilja hafva det. Det valsignade vinet deremot 
dricker endast han sjelf. Vid det tillfalle, da vi besokte kyrkan 
i Oueenstown, var det en stor mangd personer, som fram- 
trildde till hogaltaret for att mottaga det valsignade brodet. 
Ett sarskildt intryck pa mig gjorde det att se, liuru icke alle- 
nast fullvaxta personer tradde fram, utan afven ganska sma 
gossar och flicker, hvilka fnljdo sina foraldrar eller andra an- 



KATOLSK GUDSTJENST. 43 

forvandter. Hvar har herren utsatt nagon viss alder for del- 
tagandet i bans maltid? Och kunna icke ofta ganska sma barn 
tro pa Jesus och alska honom sa, att de aldre fa blygas infor 
dem? Rader inom katolska kyrkan mycken vidskepelse, sa 
rader deremot inom protestantismen mycken rationalism, och 
det kan sattas i fraga, om icke den senare vallar lika stor 
andlig forlust som den forra. 

I Queenstown intaga angbatarne pa sin vag till Amerika 
den europeiska posten, som samlas der. Der aflemna de ock 
den amerikanska, nar de komma tillbaka. Alaska fick har en 
stor tillokning i sitt passagerareantal. Fran Irland ar namligen 
emigrationen till Norra Amerika mycket stor. 

Pa sondagsmiddagen lade Alaska ut fran Queenstown. 
Inom nagra timmar hade vi passerat Irlands sydvestra udde 
och forlorat land ur sigte. At alia hall sag man nu endast 
himmel och vatten. Hafvet var under nastan hela var fard 
temligen vanligt. Visserligen gingo der vigor sadana, att de 
spolade ofver fartygets staf, och visserligen kommo ibland haf- 
tiga byar, t. o. m. sa haftiga, att ett segel blaste sonder. Men 
nagon storm eller hard blast kunde man icke tala om. Jag, 
som hade vantat att likasom flertalet af de andra blifva sjosjuk, 
var icke ett enda ogonblick under hela resan besvarad deraf. 
Lindgren var ocksa fullkomligt kry. Resan skulle derfOr hafva 
varit synnerligen angenam, om vi icke hade haft sa mycken 
tjocka. Denna gjorde icke blott vistelsen ute mindre behaglig, 
utan vallade ock, att fartyget stundom maste ga med sakta fart 
samt blasa i anghvisslan hvarje minut for att varsko fartyg, 
som kunde vara i narheten. Att sadana varningar icke voro 
obehofliga, blefvo vi ock i tillfalle att se. Det var namligen en 
gang ganska nara deran, att vi hade kort pa ett segelfartyg, 
som, nar vi passerade det samma, icke lag mer an kanske 153, 
20 famnar ifran oss. 

En god anordning for emigranterna var det, att de olika 
nationaliteterna i sofrummen ordnades, sa vidt mojligt, pa det 
satt, att de kommo hvar for sig. Isynnerhet syntes man hafva 
en sarskild omsorg om svenskarne, hvilka i allmanhet pa emi- 
grantangbatarne lara vara kanda och varderade for snygghet 
och ordentlighet. De utgjorde nu ocksa pa Alaska en skarande 
motsats i detta hanseende mot irlandarne och judarne, hvilkas 



44 



FEMTE KAPl TL h T. 



utmarkande kannetecken tycktes vara smuts och oordentlighet. 
Finnarnc aro icke heller af det renaste slaget. Isynnerhet vidrigt 
var deras standiga rokande af den ryska illaluktande tobaken. 

Storre delen af de svenska emigranterna syntes vara ogifta 
qvinnor, som foro ut till Amerika, lockade af de ofta upprepade 
forespeglingarna om lattheten att der erhalla i ekonomiskt af- 
seende formanliga tjenster. Emigranterna fran vart land torde 
ocksa i allmanhet till storsta delen besta af sadana qvinnor. 
Manga af dem ga tyvarr en moralisk undergoing till motes. 
Nast tjensteflickorna i antal voro de arbetare, som begafvo sig 
ut for att i den nya verlden soka ett mer vinstbringande arbete, 
an de trodde sig finna i sitt eget fadernesland. Vidare funnos 
der nagra bondfamiljer, hvilka salt sina hemman i Sverige 
och nu amnade sig ut for att i Amerika kopa ett sty eke 
jord, som enligt deras forhoppningar skulle gifva dem mindre 
arbete och mer brod, an hvad de haft har hemma. Det var 
ganska omt att se dessa familjer och deras sma barn. De voro 
till sinnet ganska vemodiga vid tanken pa det fadernesland. 
som de hade lemnat, och i ovissheten om hvad som vantade 
dem i det nya landet. Och icke kan man undra pa det. Det 
var angenamare att se deras vemod an att betrakta frimodig- 
heten hos sadana emigranter, som, nar de lemnade det gamla 
faderneslandet, hurrade for det nya, innan de annu hade lagt 
ut till sjos. Allvarets vemod har biittre utsigter pa en god 
framtid an tankloshetens hurtighet. 

Bland svenskarne ombord funnos manga, bade man och 
qvinnor, som voro troende, och hvilkas umgange var riktigt 
uppbyggligt. Ma de blifva bestandande i tron! 

Man ma hafva flere skal att synnerligen fran fosterlandsk 
synpunkt beklaga emigrationen. Men den gar nu i alia fall 
sin gilla gang alldeles som vattnet, som rinner at det hall, ditat 
marken lutar. Och man kan icke falla nagon allmangiltig dom 
derofver. Manga emigrera visserligen sa lattsinnigt, att man icke 
kan annat an tadla dem. Men fa aro icke heller de, som hafva 
fullgiltiga skal att gora det. Att t. ex. en person, som i Sverige 
forgafves forsokt att arbeta sig upp till en bcrgad stallning, 
s(")ker ett nytt fadernesland, der utsigterna kunna vara ljusare, 
det bor man icke tadla. Men annu mer berattigade skal gifvas. 
Att t. ex. en hustru reser ut till sin man, som i det frammande 



PASSAGERARNE. 45 



landet redan lyckats vinna en bergad stallning, det ar ju all- 
deles naturligt. Likasa att foraldrar hemta ut sina barn, sedan 
de under nagot ars arbete i det nya landet lyckats komma sig 
for, eller att barn, som fatt det bra der, afven hemta dit sina 
gamla foraldrar o. s. v. Ombord pa Alaska fans en gammal 
svensk gumma, som jag fragade: 

Hvarfor reser ni ut till Amerika, da ni ar sa gammal?* 

Jo, svarade hon, alia mina sex soner aro i Amerika, och 
der hafva de blifvit troende. Nu vilja de icke gifva sig nagon 
ro, forran de fa sin gamla mor till sig. Och hemma i Sverige 
har jag ingen, som vardar sig om mig. 

Visst maste man saga, att denna gumma hade giltiga skal 
att resa. Dock ma tillika sagas, att de, som resa vid sadan 
alder, sallan komma att trifvas i det nya landet. Jag fann un 
der mina vidstrackta resor, att de, som hade emigrerat vid 
nagorlunda unga ar, temligen bra kunde foga sig efter de nya 
forhallandena. Men gamla farfar och gamla mormor, som 
jag traffade litet har och litet der, de tardes i allmanhet af 
langtan efter sitt gamla fadernesland. De voro for gamla, nar 
de kommo till det nya. De kunde icke lampa sig efter detta, 
och det nya landet ville icke heller lampa sig efter dem. 

Bland passagerarne fans oc^sa en liten gosse vid pass nio 
ar gammal, som reste alldeles ensam, skickad af sina foraldrar 
till en farbror eller morbror langt inne i landet jag tror det 
var i Michigan. Man kan tycka, att det ar ilia gjordt af for 
aldrar att pa detta satt sanda sina sma barn pa en sa lang 
resa; men i sjelfva verket ar det icke sa afven tyrligt, som det 
vid forsta paseendet kan synas. Ett sadant barn blir omhul- 
dadt af alia. Och det var afven forhallandet med denne lille 
gosse. Sarskildt var det en svensk qvinna, som tog hand om 
honom, och han faste sig vid henne, sasom om hon hade varit 
hans mor. Hon skulle stanna i New-York. Gossen ater skulle, 
som" sagdt, flere hundra engelska mil langre bort. Han ville 
nodvandigt, att hon skulle folja med honom anda fram. Der- 
om talade han oupphorligt med henne de sista dagarne pa 5.ng- 
baten, och nar hon forklarade, att hon icke kunde det, grat 
han sasom ett barn, som haller pa att forlora sin mor. Det 
var riktigt rorande att se hans tarar. Han syntes vara ett snallt 
och valartadt barn. 



46 F K M T K KA P / TL K 7 . 



Miclt ute pa Atlanten steg, till alias forvaning, en liten 
svensk passagerare pa. En svcnsk qvinna fodde namligen ett 
barn ombord. De som under resan narmast omgifvit henne, 
hade aldrig haft en aning om, att nagot sadant forested. Skepps- 
lakaren var icke rikiigt belaten med hvad som hade handt. 
Och i en viss fortrytelse lar ban hafva till nagra passagerare 
utropat : 

Jag har sa manga ganger sagt dem, att nar de hafva det 
pa det viset, sa skola de icke fara ofver Atlanten, utan vanta 
hemma, tills allt ar ofver, men det ujeiper icke, hvad man 
sager ! 

alldeles sasom hade nu denna svenska qvinna hort, hvad ban 
under foregaende resor hade sagt at andra, for hvilka det 
hade gatt pa samma satt. Denna qvinna reste till sin man, 
som var arbetare i Brooklyn, och som hade emigrerat for nagra 
manader sedan. Jag var nere i sjukrummet och talade med 
henne. Hon var obeskrifligt glad ofver sitt lilla barn, det forst- 
fodda, och hon tyckte, att det var mycket bra, att allt var bort- 
gjordt, innan hon kom till sin man. Hon blef ocksa med stor- 
sta omsorg vardad pa angbaten. Det lilla sjukrummet var sa 
rent och trefligt, och forestandarinnan for det samma, en unge- 
far fyrtioarig engelsk qvinna, syntes vara en ganska praktig 
menniska. 

Gar jag nu ofver fran den tredje klassen till den andra, 
sa funnos der en hel mangd passagerare af olika nationalitet, 
afven nagra svenskar. Bland dessa senare voro tvanne medel- 
alders man. Jag fragade dem, hvad de skulle taga sig for i 
Amerika, och de svaradc: 

Vi taga hvad arbete som heist, om vi ocksa till en borjan 
skulle blifv r a gatsopare. 

Det ar egendomligt att se, hurulcdos herreman, som i 
Sverige skamdes att gora simplare arbeten, redan pa vagen till 
Amerika fa det amerikanska sinnet, som gor dem beredda" att 
i det nya landet underkasta sig att taga hvad arbete, som kan 
bjudas dem. Om alia hade det sinnet har hemma, skulle icke 
sa stort antal behOfva emigrera, som nu gor det. 

Bland andra klassen s passagerare var afven den forr namda 
fru R. med sina tvanne dottrar. Nar vi hade varit nagra da- 
gar pa Atlanten, fick jag veta, att hon hade atagit sig att 



PA SSA GERAR NE. 4 7 



skrifva en skildring af resan och mojligen afven andra bref 
fran Amerika till en tidning i Stockholm. Jag sade till henne: 

Basta fru R., nar ni nu skrifver, sa undvik for all del att 
i edra bref saga nagot fordelaktigt om mig. 

Hvarfor det? sade hon, jag skall val skrifva om allt, hvad 
som bar passerat bar ombord. 

Nej, svarade jag, om ni skrifver nagot fordelaktigt om mig, 
sa kastar redaktionen edert manuskript i papperskorgen. Hitta 
i stallet pa, om ni kan, att saga nagot elakt om mig. Det 
skall smaka den tidningen val, och da kan ni vara viss att fa 
in edra korrespondenser i dess spalter. 

Emellertid trodde hon mig icke. Jag fragade henne, nar 
vi nagra manader derefter traffades, huru det hade gatt med 
hennes resebref fran Amerika. Hon svarade, att hon hade 
skrifvit, men sedan aldrig hort ett ord fran redaktionen eller 
sett en rad af sitt bref i den namda tidningen. 

Ja, infoll jag, var det icke det jag sade! Fru R. skulle 
hafva lydt mitt rad, sa hade det kanske gatt battre. 

I forsta klassen voro endast fyra svenskar, jag och min 
aldste son, Lindgren och froken G., om hvilken jag fornt 
namt. Dessutom fans der en - - afven forr omnamd - - finne, 
som kunde tala svenska. Han var redaktor i Hufvudstadsbladet 
i Helsingfors och syntes vara en mycket intelligent och duglig 
man. Han reste for att studera de finska emigranternas stall- 
ning och forhallanden i Amerika. Hans namn var Ziliacus. De 
andra forsta klassens passagerarne voro allesammans dels engels- 
man, dels amerikanare. 

Bland de engelsktalande passagerarne voro tvanne katolska 
prester fran Amerika. De stego pa i Queenstown. De gjorde 
ett allt annat an behagligt intryck och sago allt annat an pre- 
sterliga ut, feta, pussiga och verldsliga som de voro. Vid mal- 
tiderna observerade jag dem sarskildt. De tycktes icke hafva 
gjort nagon bekantskap med den katolska. kyrkans foreskrifter 
om fastan. I allmanhet tomde de tillsammans en stor butelj 
rodt vin till frukost och en lika stor butelj champagne till mid- 
dagen. Det var ingen bland de ofriga passagerarne, som ens 
tilln arm else vis drack sa mycket vin som de. Pa fredagen un- 
drade jag likval, om de icke skulle visa nagon aktning for den 
katolska fasteordningen. Men nej. Fredagen var for dem pa. 



FEMTE KAPT1 LET. 



hafvet likasom alia de ofriga dagarne. De fingo naturligtvis, 
nar de kommo i land, bikta och lasa en messa till forsoning 




for sin syrd. Utom dessa prcster funnos dor ytterligar tre 
andra. Do voro protestanter. En var fran England, en gam- 
mal, liten gubbe med en fru, som ocksa var mycket liten och 



5<D FEMTE KAPITLET. 



hade ett utseende, som om hon vore ett litterart fruntimmer. 
Om hon verkligcn var det, kan jag icke saga. En annan af 
do tre presterna var amerikanare. Han sag dock icke prester- 
lig ut. Deremot var han en liflig och verksam landagent. Ett 
par, tre dagar innan vi kommo till land, delade han flitigt ut 
bland passagerarne en beskrifning ofver Nebraska, hvilken fraqi- 
stalde denna stat sasom ett riktigt paradis och ett underland. 
Pa insidan af titelbladet stod en forteckning pa medlemmarne 
i provinsialstyrelsen for ett bolag, som egde en storre stracka 
land inom namda stat. Muntligen prisade han afven Nebraska 
for mig och fragade, om jag amnade mig dit. 

Ja, svarade jag. 

Det var val, sade han, da kan ni fa se pa det landet. Vi 
skulle sa gerna onska, att vi der finge ett stort svenskt settle 
ment. Vi hafva ingen svarighet att afyttra jorden, men vi 
tycka sa mycket om svenskarne, att det skulle vara oss en 
gladje, om vi finge en storre stracka upptagen af dessa hederlige, 
nyktre och idoge man. 

Jag kande mig ratt smickrad af detta omdome om mina 
landsman men iakttog likval en viss tillbakadragen stallning. 
Ty jag ma bekanna, att jag icke fran Sverige hade medfort en 
odelad aktning for de amerikanska affarsmannen, allra minst 
for de s. k. landagenterna. Och den omstandigheten, att man- 
nen var prest, kunde icke betaga mig denna fordom i forhal- 
lande till honom. I hans siillskap var afven styrelsens president. 
Han kunde hjelpligt tala tyska. Han ar bosatt i London och 
verkar der for bolagets andamal. Afven han var mycket ifrig, 
att jag skulle besoka den trakt, der de hade sitt land. Bagge 
lofvade mig ocksa fribiljett pa bolagets jernvag. Jag tackade 
sd mycket, men nagot lofte gaf jag icke. De viirda herrarne 
syntes emellertid synnerligen beldtna, och jag kunde tydligen 
se, att de trodde sig hafva mig alldeles pa gaffeln. Jag log i 
mjugg derdt. Deras mening var namligen, att jag skulle kopa 
ett storre stycke land och sedan hemta dit ut fran Sverige en 
skara landtman, som skulle bebygga det. Langre fram da^cje 
tyckte, att jag drojde, fick jag bref fran den enes son, som . 
sekreterare i bolagets styrelse. Han ville meddela mig, att det 
land, som hans far lofvat mig att kopa, hade andra spekulanter, 
och att bolaget lofvat salja det till dessa, om jag ej kom och tog 



LANDAGENTER. EN MISS1ONAR. 51 

det fore den 25 juli. Naturligtvis var detta en fint, hvarmed man 
hoppades locka en dum svensk i fallan. Men jag lat min son 
svara, att jag icke kunde komma till den trakten forran efter den 
25:te, och att de mande salja sitt land at de andra spekulan- 
terna. Detta hade till foljd, att gubben genast skref och sade, 
att hans son hade missforstatt saken, och att landet annu fans 
for mig att fa. Troligen fins det annu qvar for den, som har 
battre lust an jag att gora affarer i amerikanska jordagods. 

Den tredje engelsktalande presten var till nationen ameri- 
kanare. Jag kom aldrig i nagon personlig beroring med ho- 
nom, men det sades, att han femton ar hade varit missionar 
bland indianerna eller eskimaerna jag mins nu icke hvilket- 
dera samt ofversatt det nya testamentet pa deras sprak. 
Att det fans nagot missionssinne i honom, kunde man dock 
icke pa nagot satt upptacka, sasom jag snart skall visa. 

Bland de engelska passagerarna var ocksa ett fruntimmer, 
som syntes vara vid pass 30 ar eller kanske nagot derofver. 
Alan sade, att hon gjorde resan egentligen for att, om det var 
mojligt, skaffa sig en fastman. Det haller jag icke heller for 
otroligt. Hon sallskapade flitigt och samtalade lifligt med alia 
mqjliga herrar ombord och gick med an den ene och an den 
andre under armen. For en, som ar van vid svenska seder, 
sag det der mycket besynnerligt ut. En af herrarne talade om 
for mig, att hon hade forsokt narma sig afven honom. Han 
svarade henne da: 

Jag ar gift. 

Hon blef hogst generad och vande honom ryggen. Om 
det skedde af den orsak, att hon kande sig fornarmad af 
hans svar, eller deraf att hon fann, att af honom ingenting var 
att vanta, det lemnar jag derhan. 





SJETTE KAPITLET. 




Lifvet ombord. Bonestunder. Slagsmal. Hvalfiskar. Lotsen. 
Kroglif ombord sista qvallen. 



ifvet ombord pa en an ghat, som bar nara tusen pas- 
sagerare, maste naturligtvis te sig mycket brokigt 
ocb brakigt, allrabelst da passagerarne aro af manga 
olika nationaliteter. Der voro svenskar, finnar, ir- 
landare, ryska judar, engelsman och alia mojliga 
sorters menniskor. De fiesta voro naturligtvis utan Gud. 

Eftersom vadret under resan var temligen godt, kunde 
Lindgren och jag hvarje dag pa Atlanten, likasom forut pa Nord- 
sjon, halla sma gudstjenster morgon och afton. Jag tror, det 
var endast en dag, som vadret hindrade oss att gora det. 
Svenskarne voro ocksa mycket angelagna att fa hora Guds 
ord. Manga syntes afven mycket mottagliga derfor, vemodiga 
som de i allmanhet voro, sedan de hade lemnat sitt fadernes- 
land for att g okanda oden till motes. Vi forsummade icke 
heller att lasa sadana stallen i bibeln, som voro egnade att 
hanvisa dem pa det ratta faderneslandet der ofvan samt lara 
dem att under alia vexlande Oden satta sin trost pa herren 
och vandra i ljuset infOr bans ansigte. Sammanringning, om 
jag sa ma saga, till dessa gudstjenster skedde pa det sattet, 
att en arbetare frdn Stockholm vid namn Gustafsson gick neri 
under dack och kallade muntligt dem, som voro der. Jag gick 
rundt omkring diicket och hdll dervid den hogra armen upp- 
strackt med bibeln i hand, skakande den. Det var signal for 



BONESTUNDER OMBORD. 53 

alia, som ville folja med. Vi samlades gemenligen langst bort 
i aktern och hollo var gudstjenst under ofta mycket egendom- 
liga forhallanden. 

Redan pa lordags afton efter affarden fran Liverpool hade 
vi var forsta sammankomst pa Alaska. Nar den borjade, pagick 
dans nast in till. Men nar vi stamde upp den skona sangen: 
Hvem som heist kan bli fralst, sa blef det slut med dansen. 
Spelmannen, en virtuos pa dragharmonika, gjorde val ett forsok 
att ater fa den i gang men misslyckades alldeles. Och sa fingo 
vi predika, sjunga och bedja i fred den gangen. 

Jag sager den gangen . Ty sedan vi lagt ut fran Irland 
med en hop af dess raa befolkning ombord, forandrades for- 
hallandena icke sa litet, Visst hade vi det temligen stilla ibland, 
men endast ibland. Oftast fingo vi erfara motsatsen. 

Det var alls icke ovanligt, att medan vi sjongo och bado 
och laste Guds ord, staende i en tatt sluten krets med predi- 
kanten midt uti, sa var det nast intill oss en annan krets, som 
dansade och skralade och vasnades pa ett satt, som jag aldrig 
forut hort. Det var hufvudsakligen irlandare. Stundom undrade 
jag, orr^ de vasnades for att stora oss. Men satanktejag: Det 
ar kanske blott deras raa satt, och de fraga lika litet efter var 
gudstjenst, som vi bekymra oss om deras vasen. 

Jag ar i allmanhet ganska omtalig for, att det skall vara 
stillhet, der jag predikar. Ar der oro och buller, sa blir jag 
latt stord. Men har storde det mig icke det allra ringaste. 
Nar det icke kunde undvikas utan maste sa vara, kunde jag 
med stort jemnmod fordraga det. Samma var forhallandet af- 
ven med Lindgren. Befalet ombord blandade sig icke pa na- 
got satt i dessa angelagenheter. 

For att undvika dessa skrikhalsar och fridsstorare, togo vi 
oss en morgon fore att ga pa den framre delen af dacket. 
Der var mycket stilla och bra. Men vi hade for att komma 
dit, passerat den linie, utofver hvilken tredje klassens passage- 
rare icke hade rattighet att ga. Befalet sade egentligen ingen- 
ting derom. Forsta morgonen vi voro samlade der, var det 
emellertid tjocka. Kaptenen blaste med pipan en a tva ganger 
hvarje minut, och han skickade ned bud till oss, att vi icke 
skulle vara der, ty var sang hindrade honom att hora, om moj- 
ligen nagot annat fartyg i narheten genom blasningar svarade 



54 SJETTE KAPITLET. 



pa bans signaler. Som vi emellertid slutat var sang, innan 
budet kom, sa fortsatte vi var gudstjenst till slut med lasning, 
predikan och bon. Foljande dag var det ingen tjocka. Vi sam- 
lades pa samma stalle och tankte: Nu skola de val icke hafva 
nagonting att saga deremot. Emellertid kom ater igen ett 
sandebud fran kaptenen. Den hytt, i hvars narhet vi stodo, 
var namligen, sa sade man oss, upptagen af de officerare, som 
hade haft befalet ombord under natten. De hade nyss gatt till 
kojs, och vi fingo icke med var sang och vart tal vacka dem. 
Denna tillsagelse lydde vi ocksa genast, utan att det precis var 
sagdt, att alia trodde, hvad budet sade. Alltsa aterstod for oss 
ingenting annat for de foljande dagarnes bonestunder an att 
halla oss langst i aktern och icke latsa om det brak och vasen, 
som var i var narhet. 

Utom dessa allmanna gudstjenster, hade vi afven enskilda 
der nere bland de sjosjuka emigranterna. Vi laste och bado 
med dem i de skilda rummen, och derofver voro de mycket 
glada. Stundom, nar fartyget rullade bra, maste jag, sittande 
pi en sangkant, spanna foten mot den motsatta, for att kunna 
intaga en fast stallning, medan jag laste ett kapitel for de sang- 
liggande. Det var ovanliga, men ljufliga uppbyggelsestunder. 

Pa samma gang, jag var der nere, tog jag mig ock an de 
sjOsjukas kroppsliga lidanden, kande dem pa pulsen, holl under 
hufvudet pa dem, nar de skulle krakas, sag vigtig ut, gaf dem 
goda rad (att t. ex. ata salt sill, icke dricka mycket vatten o. s. v.), 
samt forsakrade dem, att om ett par, tre dagar skulle de vara 
friska igen. Sadant upplifvade dem mycket, och det var just 
hvad de mest behofde. Men mig betraktade de som en riktig 
doktor. 

Som jag redan berattat, fick jag forst mot slutet af resan 
veta, att det var forbjudet for forsta klassens passagerare. att 
ga ned i tredje klassen. Jag maste derfor upphora med mina 
besok der. Men da voro nastan alia redan sa aterstalda, att 
de kunde vara uppe. Sjosjukan gar Ofver den ock sasom andra 
sjukdomar. Vanligen racker den icke mer an tre a fyra dygn. 

Det forvanade oss icke litet, att af de engelska prester, 
som voro ombord, ingen enda, icke ens missionaren, rorde hand 
eller fo 4 - for att till gudstjenst nagon gang samla de engelsk- 
talande passagerarna. Vi tillbragte tvanne sondagar ombord 



UNDER DACK. TRE YNGLINGAR. 55 

pa baten, och vi tankte, att atminstone da skulle de anordna 
nagon gudstjenst. Sadant lar icke annars vara ovanligt pa de 
transatlantiska angarne. Men, som sagdt, ingen gjorde nu nagot 
derfor. Och jag tankte i mitt inre: Hvad bar den mannen 
haft att gora femton ar bland indianerna, som bar bland sina 
egna landsman icke gor det ringaste? Jag tycker, att bade 
ban och de andre skulle hafva funnit en maning att nagot gora, 
da de sago, huru svenskarne alia dagar samlades till bon och 
sang och lasning af Guds ord. 

Jag bar hort berattas, att lifvet ombord bland emigranterna 
skall i allmanhet vara utmarkt for en synnerlig gudloshet och 
rahet. Jag kan dock icke saga, att de emigranter, som jag var 
i tillfalle att se, ofver hufvud taget uppforde sig mer ratt, an 
hvad man ofta kan vara i tillfalle att se pa land. Visserligen 
var det nagra, som ibland voro rusiga och betedde sig sa, som 
man maste vanta af druckna personer, men de voro jemforelse- 
vis fa, mycket farre an man haft skal att vanta pa en angbat, 
der hvar och en i en sarskild hytt fick kopa sa mycket spiri- 
tuosa, som ban onskade. Till detta goda forhallande bidrog 
utan tvifvel hogst vasentligt den stora mangd nyktra, ordent- 
liga och gudfruktiga emigranter, som funnos ombord, och hvil- 
kas hyfsade upptradande gjorde, att de andra blygdes att gifva 
sina lustar alltfor fritt lopp. 

Jag kommer pa tal om detta ihag en liten handelse, som 
kan for manga vara af intresse att hora omtalas. Jag sag en 
dag trenne unge man uppfora sig mycket ratt. De voro na 
got rusiga. Jag vande mig till dem och fragade, om de icke 
trodde, att de skulle blifva mycket lyckligare, om de ofvergafve 
synden och om vande sig till herren Jesus. Och jag tillade: 

Kanske nagon af er genom en sadan omvandelse skulle 
kunna gladja icke allenast Gud och bans anglar utan afven en 
gammal far eller mor, som redan lange pa sina knan bedt Gud, 
att ban matte fralsa eder. 

Nar jag uttalade dessa ord, slogo alia tre ned sina ogon 
och blefvo alldeles tysta. Detta gaf mig anledning att narmare 
sporja efter deras familjeforhallanden, och jag fick da veta, att 
de alia hade troende foraldrar i sitt gamla fadernesland. 

Att enigheten bland passagerarne icke alltid kunde upp- 
ratthallas, var naturligt. De olika nationaliteterna kommo icke 




New-Yorks hamn. 
Se sid. 66. 



SJETTE K API T LET. 



alltid riktigt bra ofverens. Irlandarne och finnarne voro ocksd 
en gang nara att raka in i ett ordentligt slagsmal. Det hade 
t. o. m. redan kommit till handgemang, nar befalet lyckades af- 
styra det. Nu blef det en ganska allvarsam rattegang ombord. 
En irlandare forklarade, att en finne hade dragit knif mot ho- 
nom, och de andra irlandarne instamde. Finnen forklarade, att 
det var icke sant, och de andra finnarne instamde med honom, 
lika forgrymmade som irlandarne. Det var val, att vi hade en 
finne ombord, som kunde tala engelska, jag menar den forr 
omnamde tidningsredaktoren. Han fragade den anklagade fin- 
nen, om han hade begagnat knif. 

>Nej, svarade han, jag har icke ens knif pa mig. 

Ziliacus bad da, att han skulle lyfta upp rocken, sa att han 
sjelf finge se, om han icke hade nagon knif. Finnen gjorde 
det och tillade sedan med stort forakt i atborder och ton: 

Tror ni for resten, att jag skulle behofva knif for att tukta 
en sadan der en? 

Nar jag for hemifran, tog jag nagra bocker med mig. Jag 
skulle naturligtvis lasa dugtigt under vagen. Sarskildt skulle 
jag studera en engelsk grammatika och derur lara mig at- 
skilliga engelska ord och fraser. Men jag kan ej forklara, hvart 
tiden tog vagen. Der blef ingenting studeradt. Nar jag sedan 
kom i land, tyckte jag nog, att det var ilia. Men da var det 
for sent. Jag vill derfor saga till den, som amnar gora samma 
resa: Ar du icke storre laskarl an jag, sa belasta icke din 
kappsack med bocker. Skall du nodvandigt hafva med dig en 
bok (utom bibeln), sa tag en, som ar hogst 20 sidor, och var 
glad, om du hunnit lasa igenom den, innan du kommer fram 
till New- York. 

Man skulle tro, att man vid en sadan resa som denna skulle 
fa se en liflig tafla af angare och seglare pa Atlanten. At- 
minstone hade jag trott det. Men sa var icke alls forhallandet. 
Om jag icke alldeles missminner mig, sa traifade vi pa hela 
vagen icke mer an ett enda fartyg, och det var det redan om- 
namda skepp, som vi i tjockan sa nar hade kort ofver. Forst 
nar vi kommo in mot land, blefvo vi i tillfalle att se en mangd 
fartyg. Deremot blef det oss forunnadt att af lifvet i hafvet 
se nagonting, som intresserade mig icke sa litet. Vi fingo nam- 
ligen se ett helt stim af hvalfiskar, som uppehollo sig icke sa 



SLAGSMAL. HVALFISKAR. LOT SEN. 5Q 

langt fran fartyget och sprutade vattenstralarne hogt upp i luf- 
ten. Hvalarne aro statliga djur, de storsta som finnas pa jorden. 
Jag har sett en uppgift, att en fullvaxt gronlandshval lar kunna 
vaga ungefar sa mycket som 88 elefanter eller 450 bjornar. 

Jag namde nagot om tjockan. De matningar, som tidt och 
ofta skedde af hafsvattnets varmegrad, lato oss forsta, att befalet 
fruktade, att tjockan mojligen berodde pa nagot i narheten 
varande isberg. Sadana berg aro mycket farliga. Den 7 nov. 
1879 stotte Guionliniens bat Arizona kl. 10 pa aftonen i lugnt 
vader mot ett isberg. Ingen ombord hade markt berget, forran 
fartyget tornade deremot. Det gick med 15 knops fart och 
rande sin forstaf 16 fot djupt in i berget. En allman forskrac- 
kelse uppstod bland besattning och passagerare. Man fruktade, 
att de ofverhangande ismassorna skulle ramla ned och krossa 
fartyget med alia, som voro derpa. Endast nagra fa tons is 
ramlade dock ned pa dacket, och Arizona undkom lyckligt den 
hotande faran. 

Ett par hundra engelska mil ute i sjon motte vi en segel- 
bat, som lade till vid Alaskas sida. I den samma var en lots, 
som togs upp ombord. Vi fragade, huru det kom sig, att lot- 
sen motte sa ofantligt langt ute i sjon, och fingo till svar: 

Det ar en foljd af konkurrensen. De olika lotsarne tafia 
med hvarandra att na ankommande fartyg sa snart som moj- 
ligt. Och derfor utsatta de sig for faran att segla flere hundra 
mil ut i Atlanten med sina jemforelsevis sma batar. Lotsningen 
fran Sandy Hook till New- York pa en sadan bat som Alaska 
kostar namligen icke mindre an 50 pund sterling (= 900 kr.) 

Nar lotsen hade stigit ombord, lade hans bat ifran och 
seglade vidare ut at hafs. Sannolikt fans bland besattningen 
nagon mer lots, som ville passa pa tillfallet att annu langre ute 
i hafvet fiska upp ett annat fartyg. 

Vill nagon se, huru en resa ofver Atlanten tager sig ut pa 
kartan, sa bifogas har en teckning af var fard (se sid. 49). I ned- 
gangen till den stora salon gen ombord hangde en karta, pa hvil- 
ken fartygets resa utprickades. Hvarje dag kl. 1 2 m. inlades pa 
denna karta den stracka, som vi under det sist forflutna dygnet 
passerat. Der angafs, huru manga engelska mil vi tillryggalagt, 
pa hvilken meridian och hvilken longitud vi for tillfallet befunno 
oss, afvensom hvad vind vi hade haft, och huru vadret hade 



6O SJETTE KAP1TLET. 



varit. Passagerarne forsago sig i allmanhet med en kopia af 
derma karta. Den kostade en shilling i engelskt mynt d. v. s. 
go ore. Det ar alltid ett trefligt minne att hafva efter resan. 

Kartan gaf upphof till dagliga vadhallningar mellan de 
engelska och amerikanska resandena ombord. Dervid gick sa 
till, att de personer, som slogo vad (de voro den ena dagen flere, 
den andra farre) gissade hvar och en pa det antal mil, som far- 
tyget kunde hafva passerat under det sist forflutna dygnet. Den 
ene gissade t. ex. 380, den andre 385, den tredje 400 engelska 
mil o. s. v. Nagon gissade under det lagsta*, en annan 6fver 
det hogsta* tal, som nagon af de ofriga gjort till sitt. Hvar och 
en insatte ett pund sterling pa sin gissning. Den som hade gissat 
ratt, hvilket visade sig, nar kaptenen strax efter kl. 12 hangde 
upp den officiela kartan, han tog hela kassan. Salunda var det 
en ling engelsman, som en dag vann 30 pund sterling (= 540 
kronor) pa affaren, samt hade dermed sin angbatsbiljett bade 
fram och tillbaka mellan England och Arnerika betald. Han 
sag ocksa makta belaten ut vid middagsbordet. 

Hvad angar rummen ombord, har jag hittills icke omnamt 
ett rum, som pa hvarje angbat for den nyktre och ordnings- 
alskande passageraren maste vara en afsky det ar det s. k. 
Bar and Drinking Room, en temligen stor salong, i hvilken 
passagerare, som derpa aro begifna, dricka och spela kort sa 
nar hela dagen. De passagerare, som hade sitt tillhall i detta 
rum, hollo sig dock i allmanhet under resan temligen nyktra, 
d. v. s. de drucko icke sa mycket, att de deraf blefvo, hvad 
man sager, rusiga. Detta rum skulle enligt fartygets regler 
stangas kl. 10 eller 11 pa qvallen, jag mins nu icke hvilketdera. 
Emellertid begarde en hel del herrar af kaptenen, att de den 
sista aftonen skulle fa halla rummet oppet en timme langre, an 
reglerna medgafvo. Kaptenen lofvade dem det. Redan ganska 
tidigt pa qviillen, innan jag hade gatt till hvila, var i detta rum 
ett mycket brakigt lif. Man drack dugtigt derinne. De goda 
kamraterna skulle ju skiljas redan foljande dag, och skilsmessan 
maste firas genom att titta riktigt djupt i glaset. Medlemmarne 
af sallskapet upptriidde ocksa, hvar och en pa sitt satt, roande 
de Ofriga. Den cne sjOng ett stycke, den andre deklamerade 
nagot, den tredje talade om nagon lustig berattelse o. s. v., allt 
vid glasens klang. Och hvarje upptradande helsades, sedan han 



BRANVINSRUMMET. KROGLIF. 6 I 

slulat, med lifliga handklappningar och stundom hurrarop. Nar 
jag gick ned i salon gen for att lagga mig, tittade jag in i dorren 
och sag till min forskrackelse den forr omnamde missionaren 
sta midt pa golfvet i detta sallskap, deklamerande ett stycke 
vers, hvilket atfoljdes af danande handklappningar. Och jag 
tankte: Har ser man missionaren sysselsatt med att roa ett 
sallskap af supare, men aldrig har man under hela resan sett 
honom rora ett finger for att tala ett Gilds ord till sina lands 
man. Dermed vill jag dock alls icke hafva sagt, att han OCR 
deltagit i supningen. Det vet jag icke. Men en forfarlig skada 
tillfogas missionen.gc lorn sadana missionarer. 

Jag gick, som sagdt, ned och lade mig. Nar jag hade sofvit 
en god stund, vaknade jag af ett forfarligt vasen i trapporna. 
Man hade nu stangt branvinsrummet, och de rusiga stallbro- 
derna fortsatte sitt oljud i trapporna med skralande och sjun- 
gande. Sedan jag legat och hort derpa en stund, ringde jag 
pa uppassaren och bad honom tillsaga sallskapet att aflagsna 
sig, emedan jag ville sofva och hade rattighet att fa sofva. 
Utan tvifvel hade afven andra ordentliga passagerare, som gatt 
till sangs, samma onskan som jag. Uppassaren gick, men det 
blef icke det ringaste battre. Efter ungefar en half timme ringde 
jag ater och upprepade det samma. Men det hade ingen vidare 
foljd. Ett sadant ratt lif har jag aldrig forr varit vittne till pa 
nagon angbat. Foljande morgon, nar jag hade kommit upp pa 
dack, fragade jag en yngre affarsman fran Californien, som 
kunde tala tyska, hvad det hade varit for vasen i trapporna pa 
natten. Han likasom jag uttryckte sin synnerliga fortrytelse 
ofver, att pa en angbat med sadant anseende en dylik rahet 
skulle kunna forekomma, utan att befalet pi nagot satt ingrep 
deri till de ordentliga passagerarnes basta. Jag sade honom, att 
ett sa ratt upptrade skulle vara alldeles omojligt pa vara ang- 
batar hemma i Sverige. Han sjelf var en vidtberest man, hade 
farit bade i Europa, Asien och Afrika, men han hade icke heller 
varit vittne till nagot dylikt. Nar vi samtalade om denna sak, 
stod i var narhet och lyssnade med spand uppmarksamhet en 
engelsman, som latsades ingenting forsta af det, vi sade. Men 
den djupa rodnaden pa hans ansigte visade, bade att han for- 
stod oss, och att han hade varit med i det sallskap, som fort 
detta oljud. Man sade mig ocksa, att det icke var ovanligt, att 



02 SJETTE KAP1TLET. 



sadant forekom pa de transatlantiska angbatarne den sista nat- 
ten fore fartygets framkomst. Och det var val detta, som de 
goda herrarne visste. 

Nar man koper en biljett for resan till Amerika, sa inne- 
haller denna vanligen tydliga uppgifter om, hvad man bar att 
f& for sina penningar. Bland dessa uppgifter forekommer utom 
mat och dylikt afven uppassning. Emellertid bor man icke satta 
allt for stor tro till denna uppgift. Jag fick till min stora for- 
vaning bora, att uppassarne ombord, som voro ganska manga, 
in gen Ion hade af bolaget utan voro for sitt uppehalle helt och 
ballet hanvisade till de drickspengar, de kunde. fa af passagerarne. 
Det var harmligt att fa veta detta. Om det var sant eller icke, 
det ar en sak, som jag ej kan afgora. Men sa kom jag ater 
ihag Baedekers forr omnamda rad, som jag vill lagga alia andra 
resande pa hiertat, att den, som ar allt for mycket radd for for- 
argelser, bor icke gora nagon resa alls utan stanna hemma. 
Denna ordning gor emellertid, att uppassarne rent af fordra 
drickspengar. Det bar ock, enligt hvad man sade mig, blifvit 
sed, att den, som stadar hytterna, skall hafva en engelsk shilling 
(= go ore) for hvarje dygn af hvarje passagerare, samt att de, 
som passa upp vid bordet, ocksa skola hafva en shilling for 
dag af hvarje person. Dessutom skulle skoborstaren hafva 
nagot. Jag latsade icke sardeles om det der utan gaf den 
Stewart, som stiidat hytten, ett halft pund (d. v. s. nio kr.) for 
mig och min son. Vi hade namligen bott i samma hytt. Han 
var en hygglig karl, tackade for, hvad ban fatt, och sade, att 
om ban kunde vara till nagon hjelp med sakerna, ville ban 
gerna sta 1 oss till tjenst. Den Stewart, som hade passat upp vid 
bordet, gaf jag afven ett halft pund. Han sag makta misslynt 
ut och fragade, om detta skulle vara bade for mig och 
min son. 

Ja, svarade jag, ar det for litet? hvarpa ban a sin sida 
med mycket trumpen uppsyn svarade: 

Ja, herre. 

Na, sade jag, da skall jag gifva er mer, men afliigs- 
nade mig ocksa i det samma. 

Nar jag hade kommit upp pa dack, skickade jag min son 
ned med tva 5 shillings till. Detta kunde emellertid icke gora 
honom belaten, hvilket foranledde mig att pa aterresan sarskildt 



DRICKSPENGAR 63 



tala med honom om derma sak. Han vidholl, att jag hade gif- 
vit honom for litet, och jag maste gifva honom 4 shillings till. 

Det ar obehagligt for resande att pa detta satt blifva upp- 
skortade. Lat vara, att summan icke ar stor, sa gar det emellertid 
for en ensam passagerare till mellan 30 och 40 kr. for en resa 
fram och ater ofver Atlanten samt till vid pass 4 kr. fram och 
ater ofver Nordsjon. Och nar man vid affarden tror sig hafva 
betalt allt och afven har det qvitteradt pa biljetten, sa tycker 
man sig hafva anledning att vara en smula forargad, nar man 
rakar ut for sadant prejeri. 

Nu kan ju nagon svara: 

Lat da bli att gifva nagot! Ni har ju ingen skyldighet 
att gifva, och uppassarne ingen rattighet att fordra. 

Detta ar visserligen sant, men det ar alldeles ingen latt 
sak att lata bli, nar man vet, att alia andra passagerare gifva. 
Att raka ut for sadana der anspraksfulla herrars missnoje ar 
allt annat an behagligt, allra heist nar man tanker sig mojlig- 
heten att en vacker dag komma att gora resan tillbaka till 
Europa pa samma angbat. Man kan namligen da i allehanda 
sma forargelser mangfaldiga ganger fa ata upp sin forsummelse 
att icke hafva betalt ordentligt drickspengar. Dessutom kan 
man icke lata bli att gifva, da man far hora, att dessa gafvor 
aro uppassarnes enda inkomst. Mojligt ar, att denna uppgift 
icke ar sann, men det kan en passagerare icke pa staende fot 
afgora. Och sa star honom ingenting annat ater an att gifva. 




SJUNDE KAPITLET. 




Ankomsten till New-York. New-Yorks hamn. Guion- 
liniens docka. 



ar man utifran Atlantiska hafvet kommer fram mot 
Amerikas fastland, far man forst sigte pa Sandy 
Hook, en fran Jerscy-landet utskjutande udde, som 
ligger omkring 20 eng. mil fran New- York. Det 
ar naturligt, att alia passagerare ombord voro glada 
att nu, efter den 8 dygn langa sjoresan, fa se en skymt af det 
land, som var malet for deras fard. Alias ogon voro ock rik- 
tade at ett och samma hall. Matte alia en gang, nar deras 
lifs fard nalkas sitt slut, kunna med samma kanslor skada ban 
mot det nya Jerusalem, der Gud beredt sitt folk en evig 
sabbatsro. 

Sedan vi passerat Sandy Hook, styrdes kosan ratt norrut 
mot New-York, den stolta unionens storsta stad. 

Vid inloppet till New-Yorks hamn har man pa hoger hand 
kusten af Long Island, en stor 6 nastan i form af en fisk, som 
stracker sig utefter New-Yorks och Connecticuts fastland, 1 1 5 
engelska ( 17 svenska) mil lang, samt utgor en vagbrytare 
mot hafvet af somligstades 12 eng. mils bredd. Pa dess sodra 
ande, som vi nu passcra forbi, utbreder sig staden Brooklyn. 
Utefter hafssidan af on ligga en mangd sommarresidens for 
de rika familjerna i New- York och Brooklyn. Till venster 
om inloppet har man Staten Island, en mindre med formen 
af en triangel. Dess strander aro mycket vackra. Vid sma- 



! N LOP PET TILL NEW- YORK 



laste passet mellan Long Island och Staten Island, ungefar en 
engelsk mil bredt, aro fastningar anlagda, som skola forsvara 
inloppet till New- York. Dessa fastningsverk underh Villas fortfa- 
rande men aro enligt alia sakkunriiges omdome fullkomligt 
odugliga gentemot det narvarande sjoartilleriet. Amerika tyckes 
dock icke sardeles mycket befatta sig med fragan om sitt for- 
svar. Man kanner sig trygg mot alia yttre fiender an tin gen 
derfor, att man tror, att unionen ar sa stor och valdig, att den 




Guion-liniens docka. 

Se sid. 22. 

aldrig har att frukta anfall af nagon frammande makt, eller ock 
derfor, att man tror att i handelse af anfall unionen ett, tu, tre 
skall kunna stalla sitt forsvarsverk i ett sadant skick, att det 
skall trotsa verldens alia flottor och krigsharar. Jag horde 
ofta landsman i Amerika stoltsera derofver, att landet icke 
hade nagot forsvarsvasende sasom staterna i Europa. Mycket 
ar det icke heller. Unionens krigshar pa fredsfot raknar icke 
mer an 27 tusen man. Huruvida detta ar nagot att skryta 
ofver, lemnar jag dock derhan. Manga ganger disputerade jag 
med mina vanner om denna sak. Jag forsokte dervid visa dem, 

5 



66 SJ UND E KA PI TL E T. 



att det sista stora inbordeskriget icke hade behoft draga ut 
kanske mer an ! / 9 ar, om unionen haft en ordentlig arme. 
Och jag fragade dem, om de icke trodde, att den onodiga tids- 
liingd, som detta krig upptog, hade kostat unionen mycket 
mer, an hvad det skulle kosta att under 100 ar halla en till- 
racklig, ofvad krigshiir for att nu icke tala om, hvilka for- 
farliga lidanden de till kriget utkommenderade alltid maste ono- 
digtvis utsta, nar de sakna all krigsbildning och ingenting ar i 
ordning af det, som for utrustningen af en krigshiir ar nodvan- 
digt. Men harom torde det langre fram blifva tillfallc att vid- 
lyftigar,e tala. Jag atergar alltsa till berattelsen. 

Der i det namda smala passet maste hvarje skepp. som 
vill ga in till New- York, underga besigtning sa val for utro- 
nande, om allt ar friskt ombord, som ock for tullundersokning. 

Nar man kommit in genom denna, sa att saga, tranga 
port, kallad The Narrows , ar man inne i New-Yorks hamn, 
hvilken lar vara en af de storsta och fornamsta i hela verlden. 
Hamnomradet omfattar namligen icke mindre an 300 qv.-kilo- 
meter eller ungefar 3 svenska qv.-mil. Till venster vid inlop- 
pet har man Frihetsstatyn. Hon ar uppford pa en liten vacker 
<"), kallad Bedloes Island eller numera vanligen Liberty Island. 
Det ar en qvinnofigur af ofantlig storlek, forestallande frihe- 
ten upplysande verlden. Hon star pa en valdig fotstallning 
af granit, som ar 91 svenska fot hog med en grundmur af 54 
sv. fots hojd. Statyn sjelf ar 155 sv. fot hog. Hon stracker 
upp sin hogra hand och haller i den samma en brinnande fackla. 
I den venstra handen haller hon en uppslagen bok. Inuti 
statyn leda spiraltrappor an da upp till hennes topp. Framdeles 
lar man amna i henne inratta en hiss for att lyfta upp de be- 
sokande. De nuvarande trapporna aro ganska besvarliga att 
ga i. Statyn, som ar gjord af kopparpldt omkring ett skelctt 
af jern, larer vaga omkring 4,500 centner. Hon ar hogre an 
de hogsta kyrktorn, som finnas i New- York och Brooklyn. Hon 
ar den hogsta staty, som nagonsin blifvit rest i verlden, nara 
50 fot hogre an den verldsberyktade kolossen pa Rhodus, som 
pa sin tid ansags sasom ett af verldens sju underverk. Af 
bildcn pa sid. 56 kan lasaren se, hur hon ser ut. Langre fram 
skall jag visa en mindre del af henne, som annu tydligare askad- 
lijjfor hennes storlek. 



FRIHE TSS T A T YN. BROO KL YNBR O N. 6 J 



Sedan man passerat denna staty, kastar man blicken till 
hoger och ser da den lika, om ej annu mcr, verklsbekanta 
hangbron mellan New- York och Brooklyn, den s. k. East River 
Bridge eller Suspension Bridge. Alan kan knapt gora sig en 
forestalling om denna bro utan att med egna ogon hafva sett 
den. Afven de biista teckningar gifva endast en matt bild af 
den samma. Bron ofver vattnet utgor ett enda spann af nara 
1,650 sv. fots langd. Det uppbares af fyra kablar. Hvar och 
en af dessa ar spunnen af 5,434 staltradar samt ar 16 sv. turn 
i genomskarning. De hoga torn, som utgora brons stod, aro 
285 sv. fot hoga. Brons hojd ofver vattnet ar invid tornen 
122 sv. fot, pa midten 138 sv. fot. Fran tornen stracka sig 
spann inat land. Hvartdera af dessa ar 960 sv. fot langt. Nar 
hartill lagges langden af de s. k. approcherna, at Brooklyn-sidan 
1,000 sv. fot, at New-York-sidan 1,600 sv. fot, sa blir brons 
hela langd mer an sex tusen fot eller ofver en sjettedels 
svensk mil. En teckning af bron synes pa sid. 57. 

Forankringarna till de stora kablarne inat land vaga hvar- 
dera omkring 1 7 4 million centner. Kablarne hafva en sadan 
styrka, att de kunna bara en vigt af ungefar 50 tusen tons. 
Hvarje tons motsvarar i svensk vigt ungefar 24 centner. Midtel- 
spannets egen vigt utgor i det narmaste 6,800 tons. Vigten af 
gaende menniskor, hastar och akdon, som fa rum pa detta 
spann, om man skulle tanka sig det samma fullstandigt betackt, 
utgor omkring 1,400 tons. Kablarne bara saledcs, nar bron iir 
full med menniskor och vagnar, en tyngd af ofver 8,000 tons. 
Men deras barkraft ar, sasom synes, 6 ganger storre. Medelstora 
fartyg kunna med latthet passera under bron, men mycket stora 
segelfartyg maste taga ned toppmasten. Kostnaden for hela 
bron var ursprungligen beraknad till omkring 4 millioner dollars 
men gick sedan i verkligheten upp till 157,2 rnillioner, d. v. s. 
vid pass 60 millioner kr. eller 10 tusen kr. for lopande fot. 
Huru manga . af dessa millioner fallit i vilse fickor, torde icke 
blifva uppenbart i den bar tidsaldern. Storsta delen af kostna- 
den bar fallit pa staden Brooklyn. 

Bron, som ar 85 eng. (= 87 sv.) fot bred, ar indelad i fern 
banor. Den mellersta ar en 1 3 fot bred gangbana. Pa hvardera 
sidan om den gar en bana for sparvagnar. Dessa vagnar dragas 
af kablar. De tva yttersta banorna aro korbanor. Bron blef efter 



68 SyUNDE KAPITLET. 



flere ars arbcte fardig i maj 1883. Hon ar ett af den nyare 
tidens mest framstaende byggnadsverk. Hundratusentals men- 
niskor fardas dagligen till fots, till hast och pa kabelvagn ofver 
den samma. 

Det egcntliga New- York ligger pa en aflang 6 vid narnn 
Manhattan. Pa dess vestra sida flyter den stora Hudsonfloden, 
som ar segelbar anda till Albany, en stracka af vid pass 22 
svenska mil. Dess ostra sida skoljes af East River, som egent- 
ligen icke ar en river* (flod), utan ett sund, hvars vatten dock 
till foljd af ebb och flod befinner sig i en standig stromning. 
I East River utmynnar en smalare flod vid namn Harlem 
River, som gar i norr och soder samt genom ett mindre vatten- 
drag ar forenad med Hudson River. Manhattan ar omkring 
1 3 1 / engelska (= 2 1 /, svenska) mil langt. Dess storsta bredd 
ar 2 eng. mil. Pa senare tiden har dock New-York icke fatt 
rum pa denna 6, utan stracker det sig numera afven langt pa 
andra sidan om Harlem River. Meningen larer ock vara att 
utvidga dess granser ofver ytterligare stora strackor af land 
i norr. 

Inloppet till New- York ar synnerligen praktfullt, sasom 
man ock kan forsta af teckningen pa sid. 56.* Pa redden ra- 
der ett rorligt lif. Har ser man fartyg fran alia mojliga natio- 
ner om hvarandra. Stora angfarjor lopa fram och tillbaka 
mellan New- York och Brooklyn, mcllan New- York och Jersey 
city. Passagerarne a dessa te sig pa afstand sasom en svart 
massa, der de sta i foren af farjan. Man kommer vid asynen 
deraf att tanka pa en bikupa strax fore svarmningen. 

Det var pingstdagen den g:de juni 1889, som vi redan 
tidigt pa fOrmiddagen fingo syn pa Sandy Hook. Vid middags- 
tiden kommo vi in i The Narrows och gledo sedan sakta fram at 
Hudsonfloden till Guion-liniens docka, som var bcliigen ungefar 
tva engelska mil uppfor den samma. Under tiden hade vi till- 
falle att beskada de tornlika hus, som resa sig p^a stadens yt- 
tersta udde till 10 a 12 vaningars hojd. Der ligger den egent- 
liga gamla affarsstaden. Kl. 3 e. m. skred Alaska in i den 
s. k. dockan, hvilken egentligen ingenting annat ar an en fran 
land vinkelratt mot stranden i sjon utskjutande brygga. Langs 

* PI denna teckning ser man delar af tre stader: till hoger Brooklyn, mel- 
lerst New York, till venster Jersey city. 



NEW-YORKS LAGE. FRAMKOMSTEN. 69 

eftcr hela New-Yorks hamn ligga sadana utskjutande bryggor 
for de olika angbatslinierna. 

Ofver hela Guion-liniens brygga ar bygdt ett ofantligt stort 
magasin, i hvilket alia passagerare, med undantag af emigran- 
tcrna, stiga af och varorna lossas. De varor, som skola i far- 
tygen inlastas, samlas ock der. 

Fran det hoga dacket pa Alaska borjade vi nu examinera 
menniskorna der nere i dockan och urskilde snart genom de 
stora oppna portarna pa magasinets yttre ande de gamla 
kanda ansigtena af flere varmer. Der sago vi presidenten for 
Svenska evangeliska missionsforbundet i Amerika, C. A. Bjork, 
hvilken kommit fran Chicago for att mota mig. Vidare K. 
Erixon, forestandare for svenska Betesdaforsamlingen i New- 
York, samt D. Nyvall, larare vid teologiska seminariet i Chi 
cago och missionsforbundets resepredikant. Vidare redaktoren 
for Alissionsvannen i Chicago, A. Hallner. Flere ganger lyfte 
vi af vara hattar och skakade dem till helsning, langtande att 
snart fa sluta hvarandra i famn och gifva uttryck at de kanslor, 
som rorde sig i vart inre. 

Huru Guion-liniens dock a ser ut, derom kan man fa en 
tydlig forestallning genom bilden pa sid. 65. 









/rTTONDE KAPITLET. 

Landstigning i New-York. Brudvigsel. Min forsta predikan 

i Amerika. 



|i voro alltsa framme i New- York. Dagen var mycket 
varm. New- York ligger ju ock mycket langt i so- 
der, ungefar pa samma breddgrad som Madrid och 
Neapel i Europa. 

Forsta och andra klassens passagerare skulle 
stiga i land i Guion-liniens docka. Tredje klassens deremot maste 
droja ombord till foljande dag, da de fordes till den s. k. Castle 
Garden, som jag langre fram skall narmare tala om. Det 
var en ganska rorande stund, nar jag och Lindgren nu skulle 
skiljas fran de svenska emigranterna, tillsammans med hvilka vi 
under resan alia dagar hade bedit och last Guds ord. Manga 
af dom grato varma tarar. Afven Lindgren och jag hade svart 
att hall a oss. For oss alia lag ju den tanken nara, att vi san- 
nolikt aldrig vidare i detta lif skulle traffas, och det var for 
den skull for oss vigtigt att uppmana den ene efter den andre, 
med hvilken vi skakade hand till afsked, att af n\\t hjerta viinda 
sig till och halla sig till herren, som, chvad man bor hiir cller 
der, likval alltid forblifver den samme trofaste hjelparen, som ar 
allom god och forbarmar sig ofver alia sina verk. Gud valsigne 
alia dessa kara vilnner! Och matte vi en gang pa den yttersta 
dagen fa sporja, att vart arbete bland dem under resan icke 
varit alldcles utan frukt! Sa mycket fingo vi se, innan vi 
kommo i land, att atminstone en passagerare hade gifvit sitt 



LA. \DSTIGN ING. - SANGAREN HULTMAN. 7 I 



hjerta at Jesus, en svensk qvinna, som, nar hon hade funnit 
herren, var alldeles utom sig af gladje. 

Nu lades landgangen ut, och vi nastan flogo i land. Ett 
moln skymde dock solen for fru R. och frokeri G. In gen af 
dem sag till sin brudgum. Sedan fingo vi veta, att den forras 
brudgum var sjuk. Den andre hade tagit miste om tiden, men 
knapt voro vi i land, forr an han var der. Och att beskrifva 
deras mote, det vill jag icke ataga mig att gora. 

Mitt eget sammantraffande med de forr bekanta vannerna 
var det allra hjertligaste, vi nagonsin kunde begara. Det ar 
ock latt begripligt, att det icke skedde utan rorelse. Glad var 
jag, och glada voro de derofver, att hela resan hade gatt sa 
lyckligt och val, som den gatt. Hjertliga handslag och om- 
famningar afloste hvarandra, och alia onskade vi och bado till 
Gud, att denna resa matte medfora valsignelse for sa val oss 
sjelfva som for det svenska folk, for hvilket vi hade kommit 
att predika evangelium. 

Sedan jag salunda helsat pa dem samt presenterat min son 
och Lindgren for dem, sade mig Bjork: 

Din son har redan plats pa en bank i Chicago, ett mycket 
bra stalle. 

Detta var ett godt budskap, som var egnadt att oka min 
gladje, och jag tackade i mitt hjerta den himmelske fadern, 
som nu ater visade sin godhet. 

Utom de nyss namda forut bekanta broderna voro der 
tillstades atskilliga andra, som jag forut icke kande, men for 
hvilka jag nu blef presenterad. Bland dem vill jag sarskildt 
namna predikanten Hultman fran Omaha i Nebraska. Han ar 
bland de svenska kristna i Forenta Staterna vida kand, dels 
for sina utgifna sanger: Cymbalen, dels for sin utmarkta sang. 
Han ar i Amerika, hvad Ahnfelt i sina basta dagar var har i 
Sverige. Hans instrument ar dock icke guitarr utan orgel och 
piano. Det ar nagot alldeles gripande att hora honom sjunga, 
isynnerhet nar han ar inspirerad. Hans hela personlighet ryckes 
da med af tonerna och han sjunger, alldeles som Ahnfelt, 
med en frihet, som gor, att ingen kan eller bor sjunga med. 
Det ligger dock en stor frestelse i denna begafning. Stundom 
hander namligen, att nar inspirationen fattas, sangaren likval 
soker efter den frihet i uttrycket, hvars kraftiga verkan bade 



ATTONDE KAPITLET. 



ban och bans ahorare i inspirationens ogonblick sa ofta erfarit. 
Men da blir det bcla sokt samt forlorar alldeles sitt behag och 
sin kraft. Det forhaller sig i detta fall med sangarcn alldeles 




sa, som det fOrhaller sig med en predikant, hvilken i min och 
athafvor fOrsdker uttrycka en hiinforelse, som ban icke erfar, 
eller i rOstens dallring en rorelse, som ban icke kanner. Hvad 



AI TOXDE KAP1TLET. 



som i hanforelsons och rorelsens ogonblick ar skont och gor 
en utmarkt verkan, mister allt sitt bchag och all sin kraft, sa 
snart det ar sokt och tillgjordt. Det hande nog ibland, att 
Hultman sasom sangare icke var tillrackligt pa vakt mot denna 
frestelse. Men i vanliga fall var hans sang utmarkt. Pa mina 
resor i Forenta Staterna foljde han mig anda till Salt Lake 
City i Utah. Och jag var manga ganger i tillfalle att se, 
hvilket valdigt intryck hans sang gjorde pS. forsamlingen. Nar 
jag sedan hade skilts fran honom och rick vara nojd med van 
liga sangare, sa kande jag skilnaden mycket stor och forstod 
da, kanske mer an nagonsin forr, hvad betydelse en kraftig och 
inspirerad sang har for den kristliga gudstjensten. 

Nast liultman vill jag omnamna en liten man vid namn 
Boring, jonkopingsbo nu bosatt i Chicago. Han ar anstiild vid 
Missionsvannens tryckeri i Chicago och motte mig har for att 
sedan folja mig pa hela min resa (endast med undantag af 
nagra sidoutflygter). Hans goromal var att for tidningcn ste- 
nografera alia mina predikningar. Dessutom holl han reda pa 
mina saker och mig sjelf samt var den basta och trefligaste 
betjent, jag nagonsin kundc onska mig. 

Bland dem, som jag har traffade, var vidare herr O. A. Sjo- 
strom, son till en travaruhandlare i narheten af Hernosand, hvars 
familj jag gjort bekantskap med i borjan af i86o-t.alet. I New- 
York har han upprattat en kommissionsaffar, som afser dels 
att ga landsman tillhanda i deras transaktioner mellan Amerika 
och Sverige, dels att utfora hvarjehanda uppdrag, som svenskar 
kunna gifva honom till utforande i New-York. Jag tror mig 
ocksa vcrkligcn kunna rekommendera honom till det basta dels 
hos svenskar, som resa till Amerika och landa i New-York 
samt der behofva ledning och rad, dels hos svenskar i Sverige, 
som kunna vara i villradighet, hvarthan de skola viinda sig for 
att i Amerika fa mer ellcr mindre vigtiga angelagenheter ut- 
rattade. Man kan vara forvissad att hos honom alltid crfara 
ett rodbart handlingssiitt. Hans adrcss ar n:o 27 State Street 
New- York. N. \. 

Vi hade knapt hunnit i land, forr an passagenirnes rese- 
effektcr kommo dansande efter. Redan f(")rut hade vi sett dem 
hissas u pp ur lastrummct. C)ch det var ock ett skadespel. Det 
skedde med sadan fart och sadan vdrdsloshct, att man maste 



M1N SEKRKTERARE. V A R T LOG IS. 75 

forundra sig ofver, att nagonting kunde halla. Flere koffertar 
slogos om med samma lina, hvilken omkring dem bildade en 
rannsnara. Med angwinchen hyfvades de nu upp. Foran stotte 
emot an i den ena kanten af luckan an i den andra. Det 
brakade, det brast bar och der. Den som skaffat sig fina res- 
effekter, som ban var radd om, hade verkligen handlat darak- 
tigt. Ty att berakna att fa sitt oskadaclt upp, det var alldeles 
orimligt. Man fick vara nojd, om det icke blef alltfor ilia at- 
ganget. 

Men nu, som sagdt, kommo sakerna dansande i land. Man 
kan verkligen icke bos oss gora sig en riktig forestallning om, 
med hvilken fart afven detta gar i New- York. ResefFekterna 
hyfvas bar sasom i Hull, fastan mycket varre, utefter en brant 
stupande landgang ned i det stora skjulet. Hvad som haller, 
det haller, hvad som gar sender, det gar sonder. Och hvar och 
en far taga reda pa sitt, bast ban kan. Jag hade for min del, 
dess battre, icke nagot obehag af detta, Lindgren icke heller, 
ty vi hade alia vara reseffekter i vara hytter och ingenting 
under dack. Vi togo vart med oss i land. 

Sedan vi ordnat det allra angelagnaste der nere i dockan 
och tillsett, att alia, som vi hade hand om, kommit lyckligt i 
land, bar det af ett par qvarter uppat staden och sa uppfor en 
mangd trappor till den s. k. upphojda jernvagen (se teckningen 
pa sid. 72). Pa den foro vi nastan i hojd med hustaken ett 
par engelska mil tillbaka. Sa voro vi vid stadens sodra anda, 
der Castle Garden ligger i en vacker park (se teckningen pa 
:sid. 73). Derifran gingo vi ett litet stycke och nadde sa vart 
herberge. Vi skulle namligen bo hos en broder Henriksson. 
Sedan vi fatt litet mat, hvilket var val behofligt, blef hvar och 
en af de predikande broderna beordrad pa hvar sitt hall for 
att halla bonestunder. Jag och Bjork fingo stanna qvar, der 
vi voro. 

Bjork hade kommit till New- York pa morgonen samma 
dag eller dagen forut och hade under natten haft ett missode, 
som icke alls ar ovanligt i Amerika. Midt i sin djupaste somn 
vacktes ban genom en haftig stot, som gjorde, att hela bans 
kropp kastades ned mot framre anden af sangen. Nar ban 
kommit riktigt till sig, stod taget stilla. Konduktoren passe- 
rade i det samma genom vagnen. 



- 6 A T T O NDE KA P 1 TL E T. 



Hvad ar det for nagot? fragade ban. 

Nothing Sir (ingenting min herrc), svarade konduktoren 
och fortsatte sin vag. 

Och hvad var det da, som hade handt? Jo, nattaget hade 
k6rt ofver ett annat tag och passerat igenom ett antal af dess 
vagnar. Lyckligtvis var det ofverkorda taget ett atergaende 
emigranttag, sa att de sondersplittrade vagnarne icke innehollo 
nagra passagerare. Det ar icke nog med, att tag litet emellanat 
kora einot hvarandra, ofta hander ock, att tag kora pa hvar- 
andra. Ett tag gar t. ex. ut fran en station. Strax derefter 
kommer ett annat tag och passerar samma station. Det forc- 
gaende taget rakar ut for nagot missode, innan det nar nasta 
station. Det blir staende pa vagen. Nu kommer det andra 
med full fart efter. Nar lokomotivforaren observerar det fram- 
for varande taget, ar afstandet redan sa kort, att det ar omoj- 
ligt att stoppa. Det efterfoljande taget rusar ofver det fore- 
gaende samt krossar nagra vagnar med allt, hvad der inne ar. 
Sadant der far man icke taga sa noga i Amerika. Har olyckan 
varit af nagon betydande omfattning, sa omtalas hon i tidnin- 
garna ofver allt, annars endast i lokalbladen. ]\Ien nasta dag 
star det i samma tidningar, att folket i staden X brutit sig in; 
i fangelset, tagit ut en fange och hangt honom i narmaste trad 
eller lyktstolpe midt for polisens ogon och nu glommer man r 
hvad man sag i gar. All right! Jorden rullar i samma bana 
som forr. 

Jag har forut namt om froken G. Hon hade under resan 
flere ganger bedt mig, att nar vi komme fram, jag skulle vara 
snail och viga henne och hennes blifvande man. Nar jag nu 
traffade Bj6rk, fragade jag honom, om det ginge an, att jag sa 
gjorde. I annat fall ville jag anbefalla dem at honom, att nan. 
matte forratta deras vigsel. Derpa svarade han: 

Det gar myckct bra. Du skall fa license af oss. 

Svenska missionsforbundet i Amerika ar, sasom det heter r 
inkorporeradt. Denna inkorporation gifver forbunclct riittighet 
dels att viga prester, som sedan ega att forriitta aktenskaps- 
vigsel med laga kraft, dels att fit sadana prcdikanter, som 
icke aro prestvigda, meddela s. k. license eller rattighet att 
med samma kraft forratta vigslar. Dessa licenser maste for- 
nyas hvarje ar for ^itt gall a. Och en sadan license var det, 



JERNVAGSOLYCKA. BR UD VIGSEL. 77 

som jag nu erholl, och som gjorde mig berattigad att forratta 
den ifragavarande vigseln. 

Jag lofvade de unga, att jag skulle viga dem samma dag. 
Bruclgummeri bodde pa ett hotel. Vi kommo ofverens, att 
han pa aftonen skulle hemta mig i en vagn till hotellet, der vig 
seln skulle forsigga. Han kom, sasom bestamdt var, men icke 
allenast han utan afven hans fastmo. Nar vi skulle fara, fra- 
gade emellertid nagon af dem, om icke vigseln kunde forsigga, 
der vi voro. Jo, hvarfor icke? Sagdt och gjordt! Jag kladde 
pa mig mina svarta klader. Brudparet ater var kladt i sina 
vanliga hvardagsklader. Sa skedde vigseln efter extemporeradt 
formular. Derefter folio de unga tu pa kna, och jag valsignade 
dem. Jag kan icke neka, att ju allt detta i borjan forekom 
mig temligen bradstortadt. Men hur det nu var, sa blef det i 
alia fall en ganska hogtidlig stund. Sedan vigseln var forrattad 
och de vanliga lyckonskningarne af de narvarande hade for- 
siggatt, reste de unga till hotellet, atfoljda af min son, som var 
deras ende egentlige brollopsgast. 

Det ar ett mycket egendomligt forhallande med de ameri- 
kanska aktenskapslagarne. Hvarje stat har sina sarskilda lagar. 
I somliga stater, t. ex. Illinois, maste man taga ut aktenskaps- 
license af de borgerliga myndigheterna, innan nagon vigsel far 
ske. I andra stater aterigen behofves ingen sadan license, och 
till dessa stater nor afven New- York. I somliga stater hafva 
kusiner icke rattighet att gifta sig med hvarandra. I andra stater 
deremot fa de gora det. Vilja saledes kusiner i en stat af forst- 
namda beskaffenhet gifta sig med hvarandra, sa fara de ofver 
gransen till nasta stat, tagande en prest med sig. Han viger 
dem der. Nar de komma tillbaka, ar det gjordt och all 
right ! I somliga stater ar en hogre alder for aktenskaps in- 
gaende bestamd an i andra stater. Vilja saledes kontrahenterna 
i en stat af forstnamda beskaffenhet inga aktenskap med hvar 
andra, innan de uppnatt laga alder, sa fara de blott ofver gran- 
sen till en annan stat. Der viga de sig, och det kommer aldrig 
i fraga, att deras aktenskap underkannes i deras egen stat, nar 
de sedan komma tillbaka. 

Jag maste ett par dagar efter brollopet till stadsmyndighe- 
terna i New- York ingifva bevis om vigseln, hvilket bevis upp- 
tog bruds och brudgrirns namn, fodolsear m. m., de narvarande 



7 8 ATTONDE KAPITLK r. 

vittnenas namn, hvilka skulle skrifvas af dcm egenhandigt, samt 
vigselforrattarens namn och karakter jcmto ofriga uppgiftcr, som 
jag nu icke kan erinra mig. Detta bevis inlemnades genom 
pastor K. Erixon. Nagon dag dercftcr erholl ban en skrifvelse 
fran samma myndighctcr, som askadc upplysning om, huruvida. 
jag vore priest eller preacher of the gospel , hvilkct vill 
m. a. o. saga, om jag var katolsk prest eller protestantisk pre- 
dikant. Naturligtvis fingo de den askade upplysningen. Jag 
namner detta derfor, att atskilliga svenska tidningar i Amerika,. 
som hade ett horn i sidan till mig, begagnade sig af denna sak 
sasom ett amne for langa bittra betraktelser, i hvilka de me- 
nade, att jag pa ett hogst obehorigt satt hade missbrukat den 
amerikanska friheten. 

En kort stund efter vigseln skulle jag bort och predika. 
Broderna hade haft mycket arbete for att skaffa en lamplig 
samlingslokal. En sadan hade slutligen funnits i dot bus, som 
tillhorde kristliga foreningen af unge man. I Amerika ar denna 
farening mycket utbredd, och i de storre staderna bar den upp- 
fort ofantligt stora, praktfulla och val inredda palats. Den stora 
samlingssalen i foreningens hus i New- York larer hafva omkr. 
1250 sittplatser. 

Det motte emellertid atskilliga svarigheter att fa dc-nna sal 
upplaten, till foljd deraf att jag var irrlarig. Sjostrom sokte 
namligen sekreteraren i centralstyrelsen. Denne visade honom 
till mr Me Conaughy, som egde beslutanderatt ofver salen. Han 
skref tillika ett kort med rekommendation till samme mr C. 
Men dervid fragade ban: 

Hvem ar lektor Waldenstrom? 

Sedan ban fatt veta, att ban hade varit prest men tagit 
afsked, fragade ban, hvarfor ban det gjort. Derpa fick ban till 
svar, att det berodde pa vissa skiljaktigheter i laran och kyrko- 
forfattningen. Detta ater gaf honom anledning att fraga, 
hvad det var for afvikelse. Och nar ban fatt veta, att det 
var afvikelse i fraga om forsoningen, reste ban sig haftigt 
och sade: 

> Under sadana omstandigheter torde det vara lonlost att 
fdrsoka erballa salen. Detta ar sjelfva lifspunkten i kristendomen. 
Jag afrader er fran att besoka mr Me ConaugHy i denna an 
gel agcnhet. 



MIN FORSTA PRKDIKAN 1 AMKRIKA. J 9 



Och dermcd ref han sender kortet. Sjostrom skulle nu 
forklara, hvari afvikelsen bestod. Men hans forklaring kom 
sekreteraren att utbrista: 

>Ju mer ni forklarar, dess varre blir det. 

Emellertid gick Sjostrom till mr Me Conaughy och erholl 
af honom salen. Detta forvanade sekreteraren mycket, och han 
gick till mr C. for att, om mojligt, fa tillatelsen aterkallad sa- 
som gifven i missforstand. Utan tvifvel gjorde sig ocksa miss- 
forstand a omse sidor gallande. Och det torde vara fafiingt att 
nu forsoka utlcta ratta sammanhanget. Jag har sett saken i 
tryck atergifven pa olika satt, och att doma mellan de olika 
uppgifterna vill jag alls icke ataga mig. Jag" beklagar blott, 
att sekreteraren i den svenska afdelningen af kristliga forenin- 
gen af unge man, kandidat C. Fries, som for tillfallet var i 
New-York, blef inblandad i saken pa ett satt, som for honom 
sakert var "lika obehagligt som for mig. Jag ar dock fullt 
ofvertygad om, att han handlat fullkomligt hederligt och kristligt. 

Jag fick alltsa salen. Kl. l / 2 S pa aftonen var samman- 
komsten utlyst, och kl. 8, sade man, skulle den begynna. Man 
har der, sasom mangenstades i Sverige, den oseden att icke 
borja precis pa slaget. Foljden deraf ar, att folket aldrig lar 
sig att vara ordentligt, nar det galler att komma till samman- 
komster. 

Samlingssalen var en mycket statlig och fin lokal. I ena 
andan var en upphojning. Pa den samma stod en liten pulpet 
for den, som skulle tala. Der bakom voro magnifika fatoljer 
och soffor for andra predikanter eller talare, som tillafventyrs 
kunde vara tillstades. Och vid detta tillfalle voro de manga. 

Vid mitt intrade i salen var hvarje plats upptagen. Bland 
ahorarne befunno sig de fiesta af Xe\v-Yorks och Brooklyns 
svenska prester afvensom nagra amerikanska pastorer, hvilka 
val icke forstodo svenska men voro intresserade af att se en 
stor samling svenskar. I salen var det forskrackligt hett. Med 
anledning deraf hade hela forsamlingen forsett sig med solfjadrar 
och viftade alldeles fortvifladt for att svalka sig i ansigtet. Detta 
gjorde, att hela hopen liknade ett boljande vatten. Det var 
mycket ovanligt for mig att se sadant der, och det var allt 
annat an behagligt. Jag ar i allmanhet ganska latt stord af 
rorelser i den forsamling, som jag talar till, huru mycket mer 



80 ATTONDK KAPITLET. 

skulle jag ej vara det da, nar jag sag hela forsamlingen vara i 
rorelse. Emellertid galde dot afven i detta stycke att taga 
seden, dit jag kom. Och sedan jag hade ofvertygat mig om, 
att det bar omqjligt kunde vara annorlunda, fann jag mig tem- 
ligen bra deri. Det iir en gammal regel, som sager: Hvad 
ej hjelpas kan, fordrag. Och den regeln sokte jag bade vid 
detta och vid manga andra liknande tillfallen att folja. 

Sedan jag hade slutat mitt foredrag, upptradde pastor 
Erixon. Han ville presentera mig for forsamlingen, och han 
anholl, att de som onskade uttrycka sin gladje och tacksamhet 
for det, att jag kommit till Amerika, skulle resa sig. Hela for 
samlingen reste sig. Naturligtvis kunde de, som icke voro glada 
at min ankomst, for skams skull icke sitta, nar de andra reste 
sig. Pa mig gjorde allt detta ett i hogsta grad obehagligt in- 
tryck. All sadan der hyllning ar for mig synnerligen mot- 
bjudande, och jag visste icke, hvart jag vid detta tiHfalle skulle 
gomma undan mitt ansigte. Hofligheten hade kanske fordrat, 
att jag hade rest mig och tackat for den uppmarksamhet, som 
man visat mig, men i stallet krop jag bakom ett par af de 
andra narvarande predikanterna, lyfte icke upp mitt hufvud, 
icke ens mina ogon, sade icke ett ord mer, an att jag efterat 
forklarade broder Erixon, att jag fann hela det der upptradet i 
hogsta grad obehagligt, hvilket naturligtvis gjorde honom en 
smula ledsen. Man forklarade ocksa saken dermed, att i Amerika 
vore sadant der mycket vanligt och vackte ingen uppmarksam 
het alls. 

Jag namde solfjadrarnes rorelser sasom icke precis upp- 
byggliga for en predikant att skada. Mer an dessa storde mig 
dock predikanternas brist pa stillsamhet. Jag erfor det samma 
pa manga andra stallen och har salunda anledning antaga, att 
det icke var en tillfallighet da utan en osed, hvars olamp- 
lighet de icke sa noga aktat pa, som tillbOrligt vore. Under 
sangen, ja iifven under bonen, sprakade namligen predikanterna 
med hvarandra, - - naturligtvis hviskande - - om atskilliga sa- 
ker, som behofde palysas m. m. d. 

Hvar och en, som kcinner till svenska furlu\llanden, vet, 
huru i sakristiorna i V\ra kyrkor fOrekomma under pagdende 
gudstjenst, isynnerhet under sangen, bonerna och altartjensten, 
allehanda samtal och Ofverlag^ningar mellan prester och kyrko- 



FRED IK AN I NEW-YORK. 



8l 



vardar m. fl. Jag bar manga ganger kant mig st6rd af detta. 

Men huru mycket mer storande maste det ej blifva, om dessa 

ofverlaggningar flyttades fram till altaret eller upp pa predik- 

stolen. Jag talade med 

broderna derom. Af- 

ven i detta bOra pre- 

dikanterna gifva for- 

samlingen ett monster- 

gildt exempel. Hos oss 

i Sverige vore nog ock 

pi sina stallen atskil- 

ligt i detta afseende 

att andra. 

Efter sammankom- 
sten foljde kandidaten 
Fries mig genom de 
olika lokalerna i hu- 
set. Och jag maste ju 
saga, att ett sidant hus 
ar af stor betydelse 
sasom samlingspunkt 
for en he! mangd unga 
man, som aro hemlosa 
i den stora staden,allra- 
helst nar det star un 
der ledning af krist- 
ligt sinnade, gudfruk- 
tiga och allvarligaman. 
Sarskildt faste jag mig 

vid det utmarkta biblioteket afvensom vid tidningsrummet, der 
en hel mangd tidningar, dels politiska, dels facktidskrifter voro 
framlagda till begagnande af dem, som onskade gora sig nytta 
deraf. 




Kleopatras nal. s sid. 86. 



TTTTTTTTTTTTTTTTITTTTTTT 




JMIONDE KAPITLET. 




Staten och staden New- York. Bildningsmedel. Kyrklig verksamhet. 
Utflygt. Nagra af stadens markvardigheter. 



tt riktigt beskrifva New- York skulle forutsatta, att 
man varit der minst ett ar och under hela tiden 
ingenting annat gjort an studerat staden. Det torde 
finnas fa innevanare der, som kunna sagas kanna 
den. Hvars och ens lif ror sig inom en viss mindre 
krets, och hvad som ligger utom dess griinser, ar for honom 
ett okandt omrade. Dct ar sa i alia riktigt stora stader. 

New- York ar namnet bade pa staden och pa den stat, der 
staden ligger. Staten New- York ar omkring 1,270 svenska 
qvadratmil stor, d. v. s. sa stor som Nerike, Sodermanland, 
Oster- och Vester-Gotland, Smaland, Dalsland, Bohuslan, Hal- 
land, Skane, Blekinge. Dcss natur ar vacker, dess klimat ar 
hclsosamt. Dcss fOrnamsta naringar aro jordbruk, fiske, gruf- 
drift, fabriksrorelse och handel. Viirdet af dess jordbrukspro- 
dukter uppskattas till bortat 800 millioner kronor for ar. Dess 
fabriker uppgi\ till ett antal af omkring 50 tusen med ett arligt 
tillvorkningsvarde af mer an fyra tusen millioner kronor. Vardet 
af statens utf(")rsel uppgick ar 1882 till 1 500 och af dess inforsel 
till i<joo millioner kronor cller mer an 56 % af hela unionens 
handel mcd utlandet. Statens folkmangd utgor vid pass 6 mil 
lioner, af hvilka mer an en femtedel aro fodda i utlandet. 

Staden New- York ar den fornamsta staden i Amerika. Med 
undantag af den aldsta (sodra) delen ar staden mycket regel- 



STATEN OCH STADEN NEW-YORK. 83 

bun den. I riktning fran norr till soder ga breda gator, som 
kallas avenyer. Dessa skaras vlnkelratt af tvargator (streets). 
En praktisk anordning ar, att de fiesta saval langgator som 
tvargator bara nummer i stallet for namn. Salunda sager man: 
forsta, andra, tredje avenyen o. s. v. Tvargatornas nummertal 
gar pa Manhattan* upp till 220 (detta oberaknadt gatornas an- 
tal i den sodra delen af staden, der de allesammans bara namn 
sasom hos oss). Det ar naturligtvis mycket lattare att taga 
reda pa t. ex. igyide gatan, an det vore att finna samma gata, 
om alia gator bure sarskilda namn. Ett undantag fran regel- 
bundenheten bildar stadens stOrsta och fornamsta gata. Hon 
heter Broadway och gar fran Manhattans sodra ande norrut 
sa nar genom hela staden. Forst gar hon parallelt med ave- 
nyerna, men sedan kroker hon at nordvest och skar sa i sned 
riktning bade avenyer och tvargator. Pa Broadway ar en 
utomordentlig rorelse samt ofta en oerhord trangsel af men- 
niskor och akdon. 

New- York ar unionens storsta handelsstad. Oerhorda aro 
de rikedomar, som har aro samlade. I mars 1890 dog en af 
stadens rikaste kopman, Astor, hvars efterlemnade formogenhet 
uppskattades till 600 millioner kronor. Han egde bland annat 
omkring 1000 hus i staden. Staden New-York ar ock en syn- 
nerligen framstaende fabriksstad, kanske afven i detta afseende 
den fornamsta i unionen. Den eger omkring 12 tusen (storre 
och mindre) fabriker, som tillverka varor for nara i goo millioner 
kronor ora aret. Betydelsen af en sadan siffra torde man bast 
forsta, om man besinnar, att tillverkningsvardet vid Sveriges 
samtliga fabriker utgor endast omkring 200 millioner kronor. 
Xew-Yorks utforsel ar oerhord, och om dess inforsel kan man 
gora sig ett begrepp, nar man far hora, att har inflyta omkring 
450 millioner kronor arligen i tullinkomster. 

Stadens befolkning vaxer med otrolig hastighet. Ar 1850 
egde den icke mycket ofver en half million innevanare, ar 1880 
hade den ofver 1,200,000. Nu torde den ega atminstone en och 
en half. million. I denna siffra ar da icke medraknadt antalet 
af alia dem, som hafva sina affarer och yrken i New- York, men 
som bo i de narmast omgifvande staderna. Huru stort detta 

* Som lasarne torde erinra sig, ar Manhattan namnet pa den halfo, pa 
hvilken det egentliga New-York ligger. Se sid. 68. 



84 NIONDE KAPITLET. 



antal ar, kan man fa ett begrepp om, nar man morgon och 
afton betraktar mangden af pfassagerare pa de stora angfarjor, 
som underhalla forbindelsen mellan dessa stader och New-York. 
Af New-Yorks befolkning ar mer an en tredjedel af frammande 
bord, fornamligast irlandare och tyskar. 

For undervisningen ar val sorjdt genom saval enskilda 
som oifentliga, hogre och lagre skolor. Sedan 1875 maste 
hvarje barn mellan 8 och 14 ars alder besoka en skola (eller 
i hemmet erhalla godkand undervisning) minst 14 veckor om 
aret. De allmanna skolorna i New- York raknade ar 1883 nar- 
mare 4 tusen larare och lararinnor. Antalet af enskilda laroverk 
ar mycket stort. Sarskildt hafva katolikerna ett fullstandigt 
undervisningsvasen for sig. Stadens fornamsta universitet, Co 
lumbia college, ar det rikaste i unionen och har 1500 studenter. 

Till stadens bildningsanstalter bora ock raknas de manga 
storartade ofFentliga bibliotek och museer, som finnas der. Det 
f&rnamsta af dem ar grundadt af den nyss namde kopmannen 
Astor och eger omkring 200 tusen band. 

Ar 1883 utgafvos i staden 573 tidningar och tidskrifter, af 
dem 39 dagliga. De storre tidningarnas egare fortjena oerhorda 
summor. Egaren af New- York Herald ar val en af stadens ri 
kaste man. En annan tidning, The World, bygger for narva- 
rande (1890) at sig ett palats, som ar beraknadt att kosta 4 
millioner dollars (15 millioner kronor). 

Den kyrkliga verksamheten i New- York ar ganska liflig. 
Staden eger omkring 500 gudstjenstlokaler. Pa sid. 89 finnes 
en teckning af nagra bland dem. I forening med dem sta en 
mangd sOndagsskolor och valgorenhetsinrattningar. Ett synner- 
ligen praktiskt valgOrenhetssallskap ar Children s Aid Society, 
hvars andamal ar att hjelpa vanvardade barn fornamligast ge 
nom att sanda dem till vestern och der skaffa dem tjenliga 
hem pa landet. Det sander ut mer an tva tusen barn om aret. 

Efter dessa korta notiser om staden, torde jag fa bed] a 
mina lasare i fantasien gora mig sallskap pa den utflygt, som 
jag foretog der annandag pingst den 10 juni 1889. 

Sedan jag besorjt atskilliga angelagenheter, bar det af. 
Ett sallskap af fjorton personer, deribland fyra predikanter fran 
Chicago, hade samlats for att gora mig sallskap pa denna tur. 
F6rst bar det af upp pa den upph6jda jernvagen, som jag for- 



NEW-YORK. UTFLYGT. 85 

ut omnamt. Af teckningen pa sid. 72 kunna mina lasare se, 
hur denna jernvag tager sig ut Fyra sadana jernvagar ga 
oupphorligt langs skilda gator (namligen andra, tredje, sjette 
och nionde avenyerna). De aro endast afsedda for passagerare. 
Tagen, som utgoras af tre eller fyra vagnar, ga hvar femte 
minut. De upphojda jernvagarne hafva fyrdubbla spar. Pa tva 
spar ga alia tag uppat, pa de andra tva alia tag nedat. Sta- 
tionerna ligga mycket tatt, men tagen stanna icke vid dem 
alia. En del tag stanna vid somliga, andra tag stanna vid de 
ofriga. Till underrattelse for allmanheten bara tagen olika mar- 
ken, som jag dock aldrig larde mig urskilja. Det ar ett for- 
farligt buller, som dessa jernvagar fororsaka. De bullra mycket 
mer an tag, som ga pa fasta marken. Jag fragade, hur det 
var mojligt for menniskor att bo utefter de gator, der dessa 
tag passera. Men man forklarade, att de blifva sa vana att 
hora detta buller, att de till slut alls icke marka det samma. 
Varre vore det da med det morker, som dessa jernvagar for 
orsaka i vaningar, som ligga lagre an de. 

Man kan forestalla sig trafiken pa dessa jernvagar, nar 
man hor, enligt hvad annonser i dess vagnar upplysa, att icke 
mindre an en half million passagerare hvarje dag begagna sig 
af dem. Jag vill nu icke ga i borgen for, att^dessa uppgifter aro 
sa riktiga. De aro nog till en del amerikanska. Men att en oer- 
hord miingd menniskor fardas pa dessa tag, det var hvad jag 
sjelf hade tillfalle att se. Det ar en enda man, som eger dem, 
och som genom dem lar hafva inkomster, sa att det forslar. 

Pa denna upphojda jernvag foro vi nu till den 52:dra gatan 
d. v. s. ungefar 5 eng. (= 3 / 4 svensk) mil fran var utgangs- 
punkt. Nu voro vi vid den s. k. Central-Park, der vi stego af 
for att pa ett stort akdon, draget af hastar, fardas fram genom 
parken. Vi akte i langa krokar genom denna ryktbara och 
verkligen hOgst markvardiga park. Ingen, som besoker New- 
York, bor forsumma att taga den samma i betraktande. Den 
lar vara en af verldens fornamsta parkanlaggningar. Utom 
vackra omvexlande utsigter, sjoar och springkallor ser man der 
ofverallt statyer, forestallande markvardiga personligheter. Par- 
kens langd ar ungefar 14,000 fot och dess bredd nara 3,000 
fot. Den stracker sig i langd fran den 5Q:de till den uo:de 
gatan samt i bredd fran den 5:te till den 8:de avenyen. Om 



86 NIONDE KAPITLET. 



man raknar fran omse hall, ar det saledes tillsammans ett hundra 
erator och fyra avenyer, som mynna ut i parken, medan tva 
avenyer ga langs efter dess langsidor och tva tvargator efter 
dess kortsidor. I parken aro sarskilda viigar for akande, ga- 
ende och ridande. Akvagarne aro anda till 60 fot brcda och 
utgora tillsammans en langd af 9 engelska (= i y, svcnsk) mil. 
Gangvagarne, hvilkas bredd varierar mellan 13 och 40 fot, hafva 
en sammanlagd langd af 28 engelska mil, d. v. s. mellan 4 och 
5 svenska. Nastan alia slags trad och vaxter, som jorden bar, 
finnas har samlade, dels planterade ute pa marken, dels satta i 
storre och mindre krukor, fran och med de vackraste och mest 
sallsynta sydlandska vaxter till och med nordens for oss val- 
bekanta barrtrad. 1 parken ligga mer an 30 byggnader: ett 
konstmuseum, ett storre zoologiskt och etnografiskt museum, 
ett metereologiskt observatorium o. s. v. 

Bland sarskilda markvardigheter det blcfve ju alldeles 
omojligt att namna alia ma namnas den s. k. Kleopatras nal, 
en praktfull obelisk, som blifvit hitford fran Egypten, skankt 
till Forenta Staterna ar 1877 af khediven Ismail Pascha och af 
Forenta Staterna till staden New- York. Den ar fullskrifven med 
hieroglyier fran vid pass 3,500 ar tillbaka eller 1,500 ar ft) re 
Kristi fodelse. Den ar salunda huggen ungefar vid den tid, da 
Moses lefde. Omojligt ar icke, att Moses ogon en gang hafva 
hvilat pa den samma. Nu star emellertid det valdiga monu- 
mentet sasom ett stumt vittnc fran forgangna tider infor den 
moderna verklen. Det var af synncrligcn stort intresse att 
stanna framfor och betrakta dctta markvardiga konstverk. 

Uti parken liggcr ett forfriskningsstalle, benamdt Casino, 
och i dess narhet en musikpaviljong, hvarest konserter hallas 
pa lordagseftermiddagarne. liela sommaren samlas pa platsen 
deromkring otaliga skaror af mcnniskor. Casino har ett hogt 
lage, s^. att man derifran fdr en ganska vidstriickt utsigt. 
vStiillet sjelft ar alldeles fortjusande. Varma och nagot trotta 
kommo vi dit for att dcr intaga nagra forfriskningar. Det var 
mycket vedcrqvickande att i skuggan af en stor veranda sla 
sig ned vid stora glas och ur dem genom fina ror suga i sig 
den allra utmiirktaste lemonad, en laskedryck, som ofverallt i 
Amerika under somrarne anvandes, och som val ar den basta 
laskedryck, man kan tanka sig. Den beredes helt enkelt at 



CENTRAL PARK. VA T T ENLEDNING. KABELVAGNAR. Sj 

vatten och is, socker och citronsaft. Har ar nagot att lara for 
dem, som i vart land famla efter en laskedryck, hvilken kunde 
ersatta diet. 

Norr om parken, dit var kusk ocksa forde oss, aro gatorna 
och avenyerna mycket bredare an nere i stadcn, samt for- 
sedda med planteringar. Der bor egentligfen det fina folket, 
den fina penningearistokratien, som New- York bar att bjuda pa. 
Sardeles ar detta forhallandet vid sjette och sjunde avenyerna. 
Husen aro fina, pomposa, dyrbara, men utan synnerligt arki- 
tektoniskt varde. Hvarje bus ar i regeln bygdt for endast en 
familj. 

Vi kommo nu upp till den s. k. Washingtonhojden och 
togo der en ofverblick ofver den norra staden. Derifran foro 
vi till High Bridge, en valdig bro ofver Harlem River. I denna 
bro ligger en kolossal vattenledning, Croton aqueduct, genom 
hvilken allt New-Yorks dricks vatten maste passera for den del 
af staden, som ligger soder om Harlem River. Vattnet, som 
ar friskt och godt, hemtas fran ett system af friska sjoar hogt 
uppe i bergen omkring 40 eng. (= 6 svenska) mil norr om 
staden. Langre bort ar en annan stor bro ofver samma flod, 
den s. k. Washington Bridge, som nyss blifvit fardig. Der 
lemnade vi akdonet och gingo ut pa den statliga bron, hvari- 
fran vi hade den allra harligaste utsigt. Vid Washington 
Bridge stego vi upp pa en s. k. kabelsparvagn, d. v. s. en spar- 
vagn, som drages af en under banan i jorden lopande kabel af 
jern, hvilken sattes i rorelse af ett stort maskineri. Vagnforaren 
fattar med en stor gripare denna kabel, och sa foljer vagnen 
med. Nar han vill stanna, oppnar han griparen, kabeln slapper, 
och han bromsar vagnen. Det ar ganska egendomligt att se 
dessa vagnar, ofta tva, tre sammankopplade, hvilka med stor 
fart lopa utefter gatorna och uppfor ganska branta hojder, utan 
att man kan upptacka, hvad det ar for en kraft, som drifver 
dem fram. I Amerika tyckas sadana sparvagnar vara mycket 
vanliga. Utmarkt praktiska aro de. De aro ocksa en valger- 
ning i djurskyddsvanligt intresse. Dessutom ga de ofta tva, 
kanske tre ganger fortare, an en hast springer. 

Sedan vi efter denna anstrangande fard hade atit middag 
i en svensk familj, der atskilliga vanner voro samlade, togo vi 
en promenad till fots genom en del af stadens fashion ablaste 



88 



N1ONDE KAP1TLET. 



gata, namligen den femte avenyen. Att vi bar skulle finna stora 
fornama kyrkor, var ju att viinta, och bland dem tilldrog sig i 
synnerhet en storartad katolsk katedral min uppmarksamhet. 
Denna byggnad, som lar vara en af de storsta, som finnas i 
Forenta Staterna, blef fardig for icke lange sedan. Den har 
tva hoga, genombrutna torn af marmor och en mangd vackra 
malade fonster. Invandigt har hon 5 altare, 8 biktstolar, 
2 orglar och 2 eller 3 predikstolar. Den skall hafva ko- 
stat 15 millioner kroner. Det var verkligen nagot storartadt 




High Bridge. 

Se sid. 87. 

att se bade dess yttre och dess inre. Nar man jemfor de ka- 
tolska kyrkobyggnaderna med de protcstantiska, sa finner man 
genast en hogst vasentlig skilnad. Katolikerna bygga sina 
kyrkor sasom hus At Gud. Dit kommer fOrsamlingen for att 
traffa och tillbedja Gud, som uti det valsignade brOdet tankes bo 
der pA ett sarskildt siitt. Protestanterna deremot bygga sina 
kyrkor sasom hftrsalar at forsamlingen. Detta olika Askadnings- 
satt mAste naturligtvis vAlla ett i hog grad olika byggnadssatt, 
och det ar endast en oegentlighet, nar man borjat pA prote- 
stantiska kyrkobyggnader tillampa den gamla katolska bygg- 



NIUXDE KAP1TLET. 



nadsstilen. En annan stor olikhet mellan de protestantiska 
och de katolska kyrkorna, som nara sammanhanger med dctta 
olika betraktelsesatt, ligger deruti, att da de protestantiska 
kyrkorna aro oppna endast vid sadana tillfallen, nar der predi- 
kas, sa iiro de katolska kyrkorna oppna hela dagarne veckan 
igenom, pa det att alltjemt tillfalle ma vara beredt for forsam- 
lingens medlemmar att der trada in och dyrka sin Gud. Man 
bar i Sverige pa ett och annat stalle gjort forsok att halla de 
lutherska statskyrkorna oppna pa samma satt som de katolska, 
men det bar visat sig vara utan nagot praktiskt varde. Mycket 
riktigt bar ocksa en katolik i vart land anmarkt, att sadana 
forsok i protestantiska kyrkor alltid maste sla ilia ut. 

Jag kan icke neka, att det ar med stort intresse, som jag 
pa skilda orter, der jag rest, bar gatt in i katolska kyrkor. 
Jag tycker det ar uppbyggligt att skada dessa menniskor, som 
fran gatan komma in, den ena efter den andra, och lagga sig 
ned, den ena bar och den andra der, i kyrkobankarne for att till- 
bedja. Ofta ser man qvinnor komma biirande sina korgar, som 
de satta ned under nagra minuter, for att salunda tillbedja. 
Ofta scr man ock arbetare, alldeles sasom de ga och sta, pa 
vag till eller fran sina arbetsplatser, ga in i kyrkan for att der 
knafalla och tillbedja. Hum mycken sanning det mande ligga 
i detta tillbedjande, derofver vill jag icke doma. Gud ensam 
ar hjerteransakaren. 

Manga betrakta de stora katolska kyrkorna endast sasom 
uttryck af prestvalde och hogmod. Jag kan icke se sakcn pa 
samma vis. Jag tror for min del, att, sarskildt hvad Amerika 
betraffar, de protestantiska kyrkosarnfundens inbordes tiiflan 
med hvarandra vallar, att deras kyrkobyggnader mycket mer 
an de katolska varda produkter och uttryck af ett hogmod, till 
foljd af hvilket det ena kyrkosamfundet soker att ofverbjuda 
det andra i pnikt. 

In gen kan vara blind for den stora makt, som den katolska 
kyrkan utvecklar i Amerika. Ar 1820 voro katolikerna der 
en pa 40, ar 1840 en pa 18, ar 1860 en pa 12, dr 1880 en pa 
8. Dossa uppgifter bar jag hemtat ur en amerikansk tidning. 
Om ock tillviixten vasentligen berott, sasom man pastar, pa in- 
vandring af irlandare och tyskar, sa ar det i alia fall en till- 
vaxt, och det ar hufvudsaken. I betraktande af den fasta 



K AT O L1C ISM EN. RUNDMALNING. QI 

sammanh alining, som katolikerna hafva, samt deras hogt ut- 
vecklade skolvasen forefaller det derfor bra barnsligt, nar man 
h6r annars framsynte och upplyste man med den storsta likgil- 
tighet ase dessa forhallanden. Mig synes snarare, som skulle 
framtiden tillhora den katolska kyrkan, derest icke den prote- 
stantiska kristenheten uppgifver de splittringar, som for narva- 
rande allt mer och mer utveckla sig inom henne. 

Med vanlig sparvagn, dragen af hastar, gingo vi sedan 
genom en tunnel i den 4:de avenyen langre nedat staden och 
besago der en rundmalning, forestallande slaget vid Gettisburg, 
en af de fornamsta bataljerna under det sista amerikanska in- 
bordeskriget. De aro hogst markvardiga, dessa malningar. 
Man kommer in i en rund byggnad utan nagra fonster. Man 
gar uppfor en trappa, som upplyses af elektriskt ljus. Man 
kommer upp pa taket af ett hus, som det synes. Och der ser 
man langt, langt utat faltet. Man kan icke upptacka nagra 
vaggar, utan det forekommer en alldeles, sasom stode man midt 
ute pa faltet. Man kan knapt tanka sig nagot konstverk, som 
ser mer naturligt ut an detta. De narmaste foremal, man ser, 
aro ocksa verkligen naturliga. Sedan fortsattes med malningen, 
och man far ibland anstranga sina ogon en god stund, innan man 
lyckas upptacka, hvar de naturliga tingen sluta och de malade 
borja. Ibland ar det endast genom att svanga pa kroppen 
mojligt att upptacka, hvilka foremal som aro fristaende, och 
hvilka som aro malade. Jag har sett dylika malningar forut i 
Berlin och Kopenhamn. Nu finnes ock en i Stockholm. 

Tiden gick emellertid undan for oss. Vi bestego den upp- 
hojda jernvagen igen och kommo vid sextiden ater ned till 
Battery Park och till mitt herberge. Jag var till aftonmaltid 
inbjuden pa. Skandinaviska emigranthemmet, om hvilket jag snart 
skall narmare tala. Men jag var i sadant behof af hvila och 
stillhet, att jag maste forsaka maltiden och i stallet anhalla om 
ett ensamt rum att vara i den korta stund, som annu stod ater, 
innan jag skulle fara ofver till Brooklyn for att der predika. 
Vid maltiden i emigranthemmet voro en stor mangd svenska 
pastorer samlade fran olika samfund, och det hade utan tvifvel- 
varit ratt kart att liira kiinna dem allesammans, men det var 
mig nu icke vidare mojligt. 



TIONDE KAPITLET. 




Predikan i Brooklyn. Amerikanska annonser. Ett kart mote. 

Brooklyn. 



Brooklyn var sammankomsten likasom i New-York 
utsatt till kl. Y 2 8, d. v. s. den skulle borja kl. 8. 
Lokalen der var en stor sal i det bus, som tillhor 
kristna foreningen af unge man. Det sades, att i 
denna sal skulle finnas 1500 sittplatser. Mojligen 
ar detta antal val hogt tilltaget, men stor och praktig var salen 
i alia handelser. For tillfallet var den ock alldeles proppfull 
med ahorare. Dessa voro naturligtvis ocksa forsedda med sol- 
fjadrar, med hvilka de under foredraget viftade fortvifladt. Af- 
ven bar voro flera predikanter tillsammans, och Hultman sjong 
valdigt. Efter predikan traffade jag manga gamla vanner och 
kara bekanta fran Sverige, som ville helsa pa mig och van- 
ligt skaka hand med mig, silrskildt flere fran Gefle. Mark- 
vardigt var ock, att nastan bvar heist jag for fram, rakade 
jag geflebor. Manga af dem hade varit medlemmar af Gefle 
missionsforening och gladdes synnerligen Ofver att fa hora na- 
got derifran. Manga vanner bado mig afvcn, att jag vid hem- 
komsten skulle helsa deras foraldrar, syskon eller ofriga anfor- 
vandter. Naturligtvis kunde jag icke lofva att framfora sadana 
helsningar, ty det var ornojligt att minnas dem alia. Derfor 
svarade jag der som annorstades: 

Det ar battre, att ni skrifver hem och helsar fran mig, 
ty da kommer det fram. 



P RED I KAN I BROOKLYN. ANNONSER 



Fran salen i Brooklyn foljde jag Sjostrom till bans hem 
for att der tillbringa natten. Vi dels vandrade till fots, dels 
akte i sparvagn. 

Pa ett stalle, som jag passerade, sag jag en stor annons 
af ungefar foljande lydelse: Har bor den fornamste skraddaren 
pa jorden. Det frapperade mig pa det hogsta, men sedan 
fann jag, att dylika annonser alls icke aro ovanliga i Amerika. 
En liten pikant historia berattades ocksa for mig med afseende 
hara. Vid en gata i en stor stad hade en skraddare satt upp 
en annons sa lydande: Har bor den fornamste skraddaren t 
Amerika.* En annan skraddare vid samma gata satte genast 
ofver sin lokal en annan annons, sa lydande: Har bor den 
fornamste skraddaren z verlden.v Genast satte en tredje ut en 
annons, sa lydande: Har bor den fornamste skraddaren vid 
derma gata.* Och sd hade han lyckats Ofvertraffa bagge de 
andra. 

I allmanhet ar Amerika mycket framfor Europa i konsten 
att annonsera, och att annonsera p ett sadant satt, att det till- 
drager sig menniskors uppmarksamhet. Dertill hor att i upp- 
gifter dra till, sa att det forslar. Alia veta, att ingen lasare 
tror mer an en fjerdedel eller tiondedel af annonsens innehall. 
Derfor annonsera de ock med en deremot svarande prutman. 
Nar man reser pa jernvagar och nalkas staderna, ser man, 
isynnerhet i ostern, pa bondstugor, ladugardar, plank och tak 
stora annonser med bokstafver ibland sa hoga som en mans- 
langd. Och alia ofverbjuda hvarandra i att gora sina annonser 
intressanta. Stora kolorerade affischer, manga meter langa och 
ett par meter hoga, ser man ock oupphorligt i staderna. Fram- 
fOr alia andra en mastare i konsten att annonsera star den 
ofver hela verlden sasom humbugens fader bekante Barnum. 
Hans affischer aro verkligen utomordentligt fantastiska. 

Men vi atervanda till Brooklyn. Nar jag hade vandrat ett 
stycke langre ned at gatan, narmade sig en for mig obekant 
svensk och tilltalade mig. Han fragade, om jag kom ihag ett 
Ansgariiforeningens m6te i Orebro for manga ar tillbaka. Det 
hade hallits pa en holme der. 

Ja, sade jag, det motet matte jag vSl komma ihag. Det 
var ett af de otrefligaste moten, jag har varit med om. Reg- 
nigt vader var det; torr och forstrodd var jag, sa att jag 



TIONDE K A PIT LET. 



vet knapt, om jag nagonsin bar predikat sa daligt som den 
gangen. 

Ja, svarade mannen, men den gangen blef jag omvand till 
Gud. 

Jag kan icke saga, huru dessa ord bade forundrade och 
gladde mig. Sa der kan det ga. Jag bar ock mer an en gang 
erfarit, att en predikan icke bar de minsta frukterna da, nar 
predikanten sjelf tycker samst om den. 

Dagen derpa, den 1 1 juni pa formiddagen bjod Sjostrom 
mig och Lindgren pa akning genom Brooklyn och dess om- 
gifningar. Brooklyn ar en stor och vacker stad med ungefar 
700,000 innevanare. Forbindelsen mellan den och New-York sker 
dels ofver den forr omtalade hangbron, dels genom ofantligt 
stora angfarjor, som hela dygnet om oupphorligt ga fram och 
tillbaka mellan de bagge staderna. Trafiken ar ocksa alldeles 
oerhord. En stor del af dem, som hafva sina affarer och goro- 
mal i New- York, bo i Brooklyn saint fara hvarje dag fram och 
tillbaka. 

Brooklyn kallas for kyrkornas stad, emedan dcr lara 
finnas flere kyrkor an i nagon annan stad i unionen, kanske 
ocksa derfor att folket i allmanhet lar vara nitiga kyrkobesokare. 
Har har den beryktade predikanten Talmage sin verksamhet. 
Han ar utomordentligt popular. Som be vis derpa ma anforas fol- 
jande. Hosten 1889 gjorde han en rcsa till Palestina. I narheten 
af Kana i Galileen holl han den 22 december ett brollopstal. 
Foljande dag stod detta tal tryckt i tidningen Sunday Tribune 
i Amerika. Det upptager i tidningen mer an tva med fin stil 
tryckta spalter och star der sasom telegram. Jag har dock 
kant mig frestad tro, att talet fans fardigskrifvet i redaktorens 
hand, innan Talmage reste hemifran, och att telegreifen endast 
burit hem underrattelse om dagen nar och stallet hvar det 
blifvit hallet. 

I Brooklyn bodde och verkade afven den for icke lange 
sedcin anidne Beecher, en predikant med utomordentlig begaf- 
ning och stort inflytande. Han var bror till den beryktade 
forfattarinnan af Onkel Toms Stuga, ett af de valdigaste 
litterara verk, som nagonsin sett dagen. Det var isynnerhet 
denna bok, som skapade den maktiga opinion, med stod af 
hvilken presidenten Lincoln kunde upphafva slafvcriet. 



STADEN BROOKLYN GREENWOOD- 95 

Afven skandinaverna hafva i Brooklyn flere samlingsloka- 
ler. Jag vet icke, i huru manga samfund de svenska kyrko- 
besokarne aro delade, men der finnas lutheraner, metodister, 
forsta och andra baptister, kongregationalister, adventister, hel- 
gianister, plymouthbroder, Kristi broder, och hvem vet, huru 
manga andra ister och broder . Det ar for mig alltid en 
stor bedrofvelse att tanka pa all denna splittring. Nar jag sam- 
manstaller den samma med Kristi bon om hans larjungars enhet 
samt med Pauli bekymmer ofver forhallandena i Korint, nar jag 
vidare ser, huru Paulus kallar parti och sondring for en kottets 
gerning, da blir denna andliga forvirring alldeles forskracklig. 
Utan tvifvel kunna ock katolikerna fran den samma hemta god 
grund for, hvad de plaga saga om protestantismen : Vill ni se, 
huru pass mojligt det ar for den enskilda menniskan att direkt 
ur den heliga skrift fatta sanningen, sa se pa de protestantiska 
kyrkorna. De pasta sig allesammans hafva hemtat sin sanning 
ur bibeln, och snart aro der lika manga olika meningar, som 
der finnas hufvuden. Hvem af dem har ratt? Och hvem skall 
afgora den saken ? Alia aberopa de sig pa bibeln. Hvem skall 
nu afgora, hvilken af dem som verkligen har bibeln pa sin sida? 

Den markvardigaste platsen i Brooklyn ar Greenwood s 
kyrkogard. Man pastar, att den ar den fornamsta pa hela jor- 
den. Der begrafves i allmanhet endast fint och rikt folk. De 
monument, som pryda grafvarne aro utomordentligt dyrbara. 
Somliga lara kosta anda till 30 a 40,000 dollars och derutofver. 
Synnerlig uppmarksamhet tilldrager sig en i hvit marmor ut- 
ford grafvard ofver en ung fransk flicka, sin faders enda barn, 
hvilken till foljd af en olyckshandelse miste lifvet just den dag, 
da hon fylde 17 ar. Fadern uppoffrade en stor del af sin for- 
mogenhet pa denna grafvard. Den framstaller flickan i kropps- 
storlek och med portrattlikhet. Hon star i ett kor, medan 
tvanne anglar knaboja, en pa hvardera sidan. 

Ett annat monument, som ocksa hvarje resande maste se, 
ar det, som staden New- York upprest till minne af de i inbor- 
des kriget fallna soldaterna. Inskriptionen pa det samma till- 
kannagifver, att staden New- York ensam sande ut icke mindre 
an 148,000 man till detta krig. Fyra figurer pa detta monument 
representera de olika afdelningarna af armen, och i fyra fait 
framstallas scener ur kriget. I forsta faltet synes en officer 



9 6 



T1ONDE KAPITLET. 



brcdvid sin hast, tagande afsked af hustru och barn. Det an- 
dra framstaller ett slagfalt, det tredje den sarade officern, som 
faltskaren haller pa att forbinda. Pa den fjerde sidan synes 
officerens graf, hvilken en neger utpckar for den efterlefvande 
makan och sonen. 

Det skulle behofvas flere dagar for att riktigt studera denna 
kyrkogards alia markvardigheter. Hvad som dock har lika- 
som i allmanhet pa kyrkogardar var egnadt att tilldraga sig 
min uppmarksamhet, var det andelosa i hela anordningen. Hvad 




Perms ylvania-jernv fig en. 

Se sid. 107. 

saga egentligen vara grafvardar till bctraktaren? Den ena fram 
staller en pelare, den andra en afbruten tradstam, den trcdjc ar 
en urna, den fjcrde ctt utsiradt kors, den femte en stor polerad 
sten o. s. v. Hvad tanke Jigger viiJ i aJlt detta? Ingen, om 
ej mojligen i det utsirade korset, som synes mig vara ett bi- 
tande han ofver den niirvarande kristendomens fcrverldsligande. 
Nagot som talar om lif och uppstandelse ser man sallan, ndgot 
som lyfter blicken upp till den harlighet, som vantar Guds folk. 
En motsats hartill bildar dock sjclfva portalen, genom hvilken 
man kommer in pA Greenwood s kyrkogdrd. Pa hGgra sidan af 



98 TIONDE KAPITLET. 



den samma ser man en afbildning af Jesu graflaggning med in- 
skrift: tDe doda skola sti upp, till venster en utmarkt vacker 
bild af uppvackandet af enkans son i Nain, hvarunder sta de 
orden: Grat ickeU Pa insidan af portalen framstalles Jesu 
uppstindelse med inskriften: Jag ar uppstindelsen och lifveti, 
samt Lazari uppvackande med orden: Kom ut! Denna portal 
ar ett mycket stitligt konstverk. 

Fran Greenwood for jag vidare till Coney Island, en udde 
af Long Island, som skjuter ut i Atlantiska oceanen. Pa Coney 
Island finnas trenne badorter. Dit skynda under sommarmina- 
derna si val affarsmannen som den simple handtverkaren, si 
snart tid och rid det medgifva, ut fran stadens brannande hetta. 
Den rike styr sin fard till Brigthon Beach eller Manhattan 
Beach. Det senare ar beryktadt for sina stora hotel, af hvilka 
ett rymmer omkring 2,000 gaster. Den mindre bemedlade far 
till West Brighton, hvilket ar ett folkforlustelsestalle i ordets 
egentliga mening. Till det sistnamda stallet ilar ocksi den 
fattiga modern, si ofta hon kan, ut med sina sma, hvilka i den 
fina hvita hafssanden grafva sina gropar och tumla om lika 
glada at sanden, som barnen har hemma i Sverige aro it den 
nyfallna snon. Der finnes ock en plats, som framfor andra ar 
egnad att tilldraga sig menniskovannens uppmarksamhet. Den 
tillhor The Children s Aid Society, som jag forr talat om. Till 
denna plats fi fattiga modrar komma ut med sina sjuka smi 
barn for att kostnadsfritt under en veckas tid lata dem inandas 
den valgOrande friska hafsluften. 

Ett egendomligt forlustelsestalle pi Coney Island ar den 
stora elefantem. Det ar en byggnad, uppford i form af en 
sadlad elefant 175 engelska fot hog, 203 fot ling. Den ar in- 
delad i tre viningar med tillsammans 31 rum. Om storleken 
af denna koloss kan man gora sig nigon forestallning, di man 
fir h6ra, att benens langd ar 60 eng. fot och deras omkrets 
80 fot, snabelns langd 72 fot o. s. v. Den storsta salen ar 92 
eng. fot ling och 38 fot bred. Rummen \fbtterna aro 19 fot 
linga, 1 3 fot breda och 1 2 fot h6ga. Trappuppgingarne ligga 
i benen, som dessutom innehilla flera medelstora rum o. s. v. 
Elefanten har ett praktigt lage och synes lingt ut it hafvet. 

Men West Brighton har ocksi en annan sida, och den ar 
svart som natten. Der finnas krogar snart sagdt i hvarje hus, 



GREENWOOD. CONEY ISLAND. 9Q 

danssalar, spelhus och andra dylika afgrundshalor, som i sjelfva 
verket gora storre skada, an badstallena gora nytta. En spat- 
sertur genom de smala gatorna och armu smalare granderna 
eller gangarne ar harresande. Lasten framtrader der utan holje 
i sin mest fornedrande gestalt. 

Pa Coney Island gin go vi in pa ett apotek for att fa oss 
ett glas lemonad. Vid ingangen stod en behandig apparat for 
vagning af menniskor. Den var af glas och brons, mycket 
vacker. Man stalde sig pa en liten platform och stoppade fern 
cents i en med apparaten forenad bossa. Genast satte sig ett 
utmarkt vackert maskineri derinne i rorelse. En melodi spelades 
upp, och nar musiken var slut, sa foil ur apparaten ett litet 
kort, pa hvilket stod tryckt, huru mycket man vagde. Natur- 
ligtvis vagde vi oss allesammans. 

Fran Coney Island vande vi ater till staden och passerade 
dervid den s. k. Prospect Park, den enda af Brooklyns parker, 
som ar upplaten for allmanheten, och der hvar och en opataldt 
kan sla sig ned, hvar han vill, i det grona. Isynnerhet lordags- 
och sondagseftermiddagar lar i denna park forekomma ett bro- 
kigt och intressant folklif. Parken ar mycket naturskon och 
val underhallen. Dess ytinnehall ar mig icke bekant, men det 
gar at mer an en timme att aka rundt omkring den samma. 

Ett stort foretrade hafva parkerna i Amerika atminstone 
pa de stallen, der jag varit i jemforelse med vara svenska 
parker deruti, att det for besokande ar tillatet att sla sis ned pa 
grasmattorna. De behofva icke sasom hos oss halla sig pa de 
sandiga gangarne utan kunna fr.tt med ^in.3. sma njuta af det be- 
hag, som en vistelse i aet groua graset meafor. Visst blir gra- 
set pa detta satt nedtrampadt, sa att grasmattorna oftare maste 
plojas upp och nysas. Men den kostnad, som dessa nysaningar 
valla, uppvages mer an val af det gagn och det behag, som 
de besokande hafva. Endast pa nysadda grasmattor har man 
icke rattighet att ga, och alia sadana aro utmarkta med en 
tafla, pa hvilken star: Keep off the grass , d. v. s. ga icke i 



ELFTE KAPITLET. 




Ater i New- York. Castle Garden. Skandinaviska emigranthemmet 
Resa till Philadelphia. 



ran Brooklyn foro vi pa farja Ofver till New- York 
igen, och medan jag* nu ar der, vill jag" omtala ett 
par stallen, som for svenskar aro af stort intresse. 
Det ena ar den s. k. Castle Garden. Det ligger 
uti en park, kallad Battery Park, pa New-Yorks syd- 
ligaste udde. Denna park har forut varit plats for ett batten, 
men ar numera endast en allman vacker park af grona trad och 
buskar med skuggiga gangar. Den ar ungefar 20 svenska 
tunnland stor. Castle Garden utgores af en rund byggnad af 
grof sten alldeles invid hamnen (se bilden pa sid. 73). Bygg- 
naden var ursprungligen en fastning, men oduglig till sadant 
andamal upplats den ar 1847 till lokal for allehanda tillstallnin- 
gar, konserter m. m. s. Har sjOng Jenny Lind forsta gangen i 
Amerika den n September 1850. Genom ett frikostigt anslag 
af den ryktbara svenska sangerskan blef den gamla fastningen 
inkOpt och staid under statens hagn for emigranters mottagande. 
Man kan saledes med skal kalla denna plats for en svensk 
plats. Bittra klagomal anfOras ofta af emigranter ofver den 
behandling, de har erfara, men, sasom det synes, utan nagot 
egentligt resultat. Det ser ut, som om inrattningen kommit i 
handerna pd de stora egennyttiga jernvagsbolagen, hvilka i 
den samma icke se nagot annat an ett medel att fOrtjena pen- 
ningar. De stackars emigranterna behandlas derfor mer sasom 



CASTLE GARDEN. EM IGRANTHEMMET. IOI 

transportgods an som menskliga varelser. Till mildrande af 
detta omdome ma dock anmarkas, att de emigranter, som land- 
stiga bar, aro till antalet sa ofantligt manga, att det ar omoj- 
ligt att skota en dylik inrattning pi sadant satt, att icke manga 
anledningar till klagomal skola forekomma. 

En landstigning af nagra hundra eller ett tusen emigranter 
i Castle Garden foreter naturligtvis en mycket brokig tafia. Der 
ser man gamla gubbar och unga gossar, der ser man modrar 
med sma barn huller om buller om hvarandra bland en massa 
saker, der hvar och en soker, sa godt han kan, fa igen sitt. 
Manga aro ock de, som erbjuda emigranterna sin tjenst; men 
en stor del af dessa gora det endast for att skinna dem. Det 
vore derfor mycket godt, om alia, som komme dit, iakttoge en 
viss forsigtighet och icke stalde sig under ledning af andra per- 
soner an sadana, som de fullkomligt kunde lita pa. Sadana 
finnas dess battre ocksa.* 

Det andra stallet, som jag ville omtala, ar Skandinaviska 
emigranthemmet. Det bildades ar 1881. Dess upphofsmari var 
C. W. Holm, numera predikant i Philadelphia. Pa uppdrag af 
svenska forsamlingen Betesda i New- York verkade han sasom 
missionar bland skandinaviska emigranter och hade derunder 
tillfalle att se den radloshet och n6d, for hvilken manga af 
vart folk voro utsatta. Icke sallan sag han qvinnor med en 
skara barn omkring sig, hvilka dag efter dag vantade, att deras 
forut till Amerika ofverflyttade man skulle komma dem till 
motes eller sanda dem biljetter eller penningar f6r att kunna 
fortsatta resan. Pa detta satt kunde de fa tillbringa flere dagar 
i Castle Garden under outsaglig angslan, nod och brist, utan 
formaga att gora sig forstadda af de frammande menniskor, 
som omgafvo dem. Behofvet af ett hem, der emigranter kunde 
erhalla nodig lekamMg hjelp och pa sitt eget modersmal fa hora 

* Sedan detta var uppsatt for tryckning, har jag i en nyss anla nd amerikansk 
tidning af den 26 februari 1890 last foljande markliga notis : 

Finanssekreteraren Windom har nu afskedat emigrantkommissionarerna i 
Castle Garden, New-York. Deras tjenstetid racker blott till den 18 april. Efter 
den tiden skola emigranterna landsattas pa Bedlow s Island. Denna anordning 
rycker emigrantaffarerna ur handerna pa de nuvarande sjelfhetskande kommissio- 
narerna, hvilka ansett sig hafva fatt monopol pa Castle Garden och emigranterna. 
Kommissionarernas plats kommer troligen harefter att fyllas af ett regeringsom- 
bud, som utnamnes af presidenten. 



102 ELFTE KAPlTLhT. 

ett uppmuntrande ord fran lifvets evangelium, stalde sig allt 
mer klart for bans ogon. Arendet framlades for den ofvan 
namda forsamlingen och vann genklang i hvarje hjcrta. Hela 
forsamlingen var med om saken. En broder Ottersten var 
villig- att g6ra en rundresa for att besoka skandinaviska for- 
samlingar i landet och bland dem soka insamla medel for anda- 
malet. Han mottogs ofverallt med varme och hade redan pa 
varen 1881 lyckats samla omkring 1,000 dollars. Med denna 
lilla grundplat oppnades i augusti samma ar det bekanta emi- 
granthemmet i n:o 3 Carlisle Street. Ottersten blef hemmets 
forestandare och var, sa lange han lefde, sjalen i foretaget. 
Han verkade de tre forsta aren med stor valsignelse, ehuru 
hemmets lage langt fran Castle Garden vid en ruskig gata i 
manga hanseenden var olampligt. 

Sedermera syntes intresset nastan afsvalna. Ottersten dog 
d. 7 febr. 1884, och hans eftertradare hade stora svarigheter att 
kampa emot Det sattes pa fullt allvar i fraga att upplosa 
hemmet. Ett sadant steg skulle hafva varit en stor olycka. 
Lyckligtvis blef det ingen upplosning af. Med Guds hjelp skall 
hemmet val afven hadanefter sla sig igenom. Dess uppgift ar 
att till invandrande landsman gifva ett godt och sakert herberge, 
att skydda och hjelpa dem samt gifva de rad och upplysningar, 
hvaraf en framling kan vara i behof, afvensom, sa vidt mojligt 
ar, utan sarskild afgift soka anskaffa arbete at dem, som for 
detta andamal behofva och begara hemmets bitrade. Alan maste 
ju saga, att detta ar ett i hogsta grad behjertansvardt andamal, 
som fortjenar alia menniskovanners lifliga deltagande. 

Hvilka svarigheter ett sadant hem kan hafva att kampa 
med, torde latt framgd af atskilliga omstiindigheter, som jag 
har skall namna. Hemmets ursprungliga lage var mycket 
olamj^ligt. Det lag pa en langt fran Castle Garden belagen 
trang och otreflig gata och var pa alia hall omgifvet af krogar. 
For att motarbeta hemmets verksamhet hittade ocksa de nar- 
boende krOgarne pd hvarjehanda list. For att komma till hem- 
met maste man passera trenne krogar med stora fyrkantiga 
skyltar, af hvilka tva buro de mest forvillande inskrifter. 

Pa den forsta skylten stod: nEinigrantJieunnet, Svea Hotel*, 
och ofver nasta dOrr lastes: Svea Hotel, ratta heinmet for 
skandinaver* . Skyltarne hangde ratt ut fran husvaggarne, den 



EMIGRANTHEMMET. 103 



ena bakom den andra, sa att om emigranterna skulle raka 
forbise den forsta, maste de stanna for en af de andra, innan 
de uppnadde emigranth emmets skylt, som var den fjerde. De 
nu anfOrda orden Ratta hemmet for skandinaver och Emi- 
granthemmet voro utforda i stor stil pa svenska spraket, me- 
dan man malat det ofriga, som skylten inneholl, med smabok- 
stafver pa engelska for att icke skramma nagon svensk emi 
grant, utan ingifva hvar och en den tanken, att har lage det 
emigranthem, om hvilket han i Sverige hade hort talas. 

En annan sak, som har vallat hemmet ofantliga bekymmer, 
ar, att dess valvilja missbrukats af lattingar, som slagit sig ned 
der for att fa mat och logis gratis. Naturligtvis har hemmet 
mast ifran sig aflagsna sadana inhysingar, och dessa hafva da 
passat pa tillfallet att genom smadefulla skrifvelser i svensk- 
amerikanska tidningar, som varit mindre valvilligt stamda mot 
hemmet, forsoka gora dess forestandare misstankt, sasom den 
der skodde sig sjelf med de medel, som for hemmets rakning 
har och der insamlades. 

Med anledning af det obehag, som hemmets lage vallade, 
flyttades det i bOrjan af mars manad 1889 till en 13-mpligare 
lokal, n:r 14 Greenwich Street. Nu ar det endast sex hus fran 
Castle Garden till emigranthemmet, och af dessa hus aro en del 
upptagna af hyggliga affarer. Icke nagot af dem hyser en krog. 

I emigranthemmet finnes ett storre rum, sa ordnadt, att det 
kan gora tjenst bide som lasrum, mottagningsrum, kontor och 
mOteslokal. Der finnas goda kristliga, moraliska och politiska 
tidningar och traktater pa svenska, norska, danska och finska 
spraken. Papper och penrior tillhandahallas dem, som Onska 
skrifva bref. Hvarje skandinav och finne har fritt tilltrade till 
detta rum for lasning och skrifning, sa lange han uppfor sig 
ordentligt och nyktert. En adressbok finnes, hvari hvarje an- 
landande emigrants namn infores jemte uppgift, hvarifran i fa- 
derneslandet han har kommit, och till hvilken bestammelseort i 
Amerika han reser. Samma lokal anvandes afven for guds- 
tjenst och bonemoten, som predikanter af de olika religiosa 
samfunden turvis leda. Allt ar arrangeradt sa, att hemmet i 
verkligheten fortjenar namn af ett kristligt, karleksfullt hem. 
Bland dess stadgar forekommer sarskildt en, som ar af synner- 
ligt intresse. Den foreskrifver namligen, att hemmet aldrig skall 



IO4 



ELFTE KAPITLET. 



stallas under nagon synods eller sarskild forsamlings kontroll 
och besittanderatt. Derfor bor man ocksa, heter det, undvika 
att i styrelsen invalja nagon person, som dr ledare eller fore- 
standare for en forsamling eller synod, pa samma gang man i 
en annan paragraf foreskrifver, att alia skandinaviska kyrko- 
samfund i New- York och Brooklyn skola, sa vidt mojligt ar, 
vara representerade i styrelsen. 




Den gamla svenska kyrkan i Philadelphia. 

Se sid. 117, 124. 

Huru behofligt detta hem ar, kan man fOrsta deraf, att 
rakenskaperna visa, att omkring halften af hemmets gaster icke 
erlagga nagon betalning. Intill 1887 ars slut hade omkring 
21,500 maltider mat och 8,800 logis lemnats utan betalning till 
fattiga och radlosa skandinaviska emigranter. De senare aren 
hafva i medeltal utgifterna stigit till mer an 6 tusen dollars for 
ar, hvaraf 11 a 1200 insamlats genom frivilliga gafvor. Priset 
ar for dem, som betala, sa Idgt som mojligt. All spirituosa ar 



106 ELFTE KAPITLET. 



bannlyst fran dctta hem. Dessutom bar man, hvilket icke ar 
utan sin betydelse, iakttagit den granlagenheten att fordra be- 
talning endast for, hvad som fortares, da andra hem, t. ex. det 
tyska emigranthemmet, i likhet med v^nliga boardinghus, lata 
sina gaster betala en dollar om dagen, ehvad de aro hemma 
och ata vid hemmets bord, eller de aro franvarande eller spisa 
af sin egen matsack. 

Jag gick sjelf igenom em i gr an th emmets lokaler, och jag 
kan saga, att det var riktigt rorande att se, hvilken snygghet 
och ordning, som i all enkelhet der var radande. Rummen 
voro tarfliga men val ventilerade och snygga. Sangarne voro 
rena. Allt bar vittne om, att man forsokte gora, hvad man 
kunde, till basta for dem, som bodde der. Har och der i rum- 
men sag jag emigranter sitta och ata af sina matsackar, pa 
hvilka de icke hunnit gora slut under farden ofver Atlanten. 
For min enskilda del tror jag, att detta hem ar en af de allra 
vigtigaste skandinaviska missionsanstalter, som finnas i New- 
York. Tilloppet af emigranter och gaster har ock pa senare 
tid varit sa stort, att om det fortfar, maste hemmet inom kort 
utvidgas, och det ar ju en gladjande foreteelse. Det skulle vara 
mig en verklig gladje, om denna min lilla skildring kunde bade 
har i Sverige och der borta i Amerika uppvacka ett allvarligare 
deltagande for dess verksamhet. Hvarje emigrant, som far till 
New- York och der icke motes af bekanta eller anforvandter, 
vill jag hjertligt uppmana att vanda sig till emigranthemmet. 
Kom ihag dess adress! Det ar 14. Greenwich Str. 

Fran New- York reste jag och de brOder, som skulle folja 
mig, pa eftermiddagen tredjedag pingst till Philadelphia. Jern- 
vagen mellan New- York och Philadelphia ar i manga hanseen- 
den markvardig, om man ocksa icke precis t6rs skrifva under 
det betyg, som denna bana gifver sig sjelf, att det finnes 
in gen jernvag i hela verlden, som kan jemfOras med henne. 
Under det jag reste, sag jag pa klockan langa stunder och 
fann, att taget emellanat tillryggalade en engelsk mil pa 50 
sekunder d. v. s. en svensk mil pa fern minuter och nagra 
sekunder. Vid stigningar gick det naturligtvis icke sa hastigt. 
Ban an gar ut fran Jersey City, dit man pa en stor angfarja 
far Ofver fran New- York. Om lasaren betraktar bilden pa 



RESA TILL PHILADELPHIA. 1OJ 

sid. 56, si ser ban der bitar af tre stader: den mellersta ar 
New- York, den hogra Brooklyn, den venstra Jersey City. 

Afstindet mellan Jersey City och Philadelphia ar 90 en gel- 
ska mil och tillryggalagges pa tva timmar. Det gor nigot 
mer an 6 */, svensk mil i timmen. Detta torde val ocksa vara 
den storsta hastighet, som nagot tag i Amerika har. Afven 
pa nigra andra banor gi vissa tag med mycket stor fart. Sar- 
skildt ma namnas Lake-Shore-banan, pa hvilken iltagen till- 
ryggalagga vagen mellan Chicago och New- York via Albany, 
en stracka af 962 engelska (= 142 svenska) mil, pa 25 timmar 
d. v. s. nara 5 8 / 4 svenska mil i timmen. Annars tyckte jag 
just icke, att tigen i allmanhet i Amerika gingo si synnerligen 
mycket fortare an tagen har hemma i Sverige. Nar man der- 
for hor svenskar, som varit i Amerika, tala om, att tagen der 
ga > 10 svenska mil och anda mer i timmen , si b6r man komma 
ihag att de varit i Amerika. 

For att spara tid har man pi Pennsylvania-jern vagen ut- 
bytt vattentornen mot en synnerligen praktisk inrattning. Pi 
vissa afstind har man namligen lagt mellan skenorna vatten- 
rannor af jern, omkring 1,000 fot langa (se bilden pi sid. 96). Nar 
tiget kommer till en sidan, faller foraren ned emot vattnet ett 
ror, genom hvilket vatten i tillracklig mangd af farten pressas 
upp i tendern, medan tiget rusar fram med oforminskad hastig 
het. Om vintrarne upphettas vattnet i rannorna medelst inga. 
Pi detta satt kan tiget gi utan att behofva gora nagot uppe- 
hill pi en stracka af 117 eng. (= 18 svenska) mil. 

De genomgiende expresstigen gi ofta i regel tre och tre, 
det ena tatt efter det andra si stor ar trafiken pi denna 
bana. Att med sidan trafik och tighastighet stora faror aro 
forenade, det sager sig sjelft. Nagra dagar, sedan jag farit 
denna vag, forolyckades pi samma bana tre tig pi en gang, 
hvarvid 40 menniskor omkommo. 

Nigot som jag mycket hade hort talas om af svenskar, 
som kommit frin Amerika, var, att man derute icke, sisom 
hos oss har hemma i Sverige, hade tre olika klasser af vagnar, 
utan endast en. Det intrcsserade mig mycket att taga narmare 
reda pi detta forhillande. Ocb fa vidt jag kunde finna, fore- 
kommo nastan ofverallt pi a^ amerikanska jernvagarne tre 
klasser lika visst som hemma hos oss. Der voro vagnar af 



108 ELFTE KAPITLKT. 



s. k. forsta klass. I dem reste det stora flertalet. Sedan funnos 
der vagnar af andra klass. De bestodo af aldre forsta klass 
vagnar och voro i allmanhet till det inre ganska otrefliga. En- 
dast i dessa vagnar var det tillatet att roka. Der sag man 
ock en skara af rokande, spottande och pa annat satt otrefliga 
menniskor. Men sa forekom annu en annan klass, s. k. stol- 
vagnar (chaircars), i hvilka hvarje passagerare hade sin sar- 
skilda fatolj att sitta i. Detta ar den egentliga forsta klassen, 
i hvilken penningearistokratien reser, nar den far ut i affarer 
eller for att lufta pa sig. Om andra slag af extra fina vagnar 
skall jag en annan ging tala. 

Ofta har jag ocksa hort de amerikanska vagnarne synner- 
ligen prisas i jemforelse med vara svenska vagnar. For min 
del kunde jag dock icke finna nagot foretrade hos dem utan 
snarare tvartom. Jag disputerade manga ganger om denna sak 
med landsman, som aro bosatta i Amerika, och som gerna skryta 
Ofver sitt nya fadernesland. Det hande icke blott en gang, att 
sadana sade till mig, nar vi satte oss i en vagn: 

Det har ar helt andra vagnar, an man har der hemma i 
Sverige. Der sitter man pa trabankar, har sitta alia pa stop- 
pade soifor. 

Ja, svarade jag, men om ni der hemma hade betalt samma 
pris, som ni betalar har, skulle ni ocksa der fatt aka i forsta 
klass. Och de vagnarne gifva ingalunda dessa efter i beqvam- 
lighet om an i onodig lyx. Men jag vill dessutom fraga er: Om 
med detta tag ginge en vagn, der ni finge aka for nastan tredje- 
delen af det pris, som ni nu betalar, och sitta pa beqvama, mi- 
lade trasoffor, skulle ni da verkligen sitta i den har vagnen? 

Vanligen fick jag till svar: 

Nej, det forstas, di skulle vi aka i den. 

Na, invande jag, forstar ni da inte, att det ar en fordel 
hemma i Sverige framfor Amerika, att der finnas vagnar, der 
man kan aka billigt och andd ganska bra. For resten, tillade 
jag, matte det icke vara nagon synnerligen stor fOrdel att har 
i denna forskrackliga sommarvarme sitta pd stoppade soffor. Om 
har funnes en vagn med trasoffor, skulle jag f6r min del satta 
mig i den, afven om priset vore det samma som i forsta klassen*. 

Vid manga tillfallen hande det ocksa, att svenskar, tillsam- 
mans med hvilka jag reste, yttrade sig t. ex. si har: 



JERNVAGSVAGNARNA I AMERIKA. I OQ 

Se, det bar ar andra vagnar an der hem-na i det gamla 
landet! Har ar vagnen en stor salong; der-hemma packas man 
in sasom boskap i bas. 

Isynnerhet erinrar jag mig ett tillfalle, da jag reste genom 
vesterns oknar. Vagnarne utgora, som sagdt, hvar for sig en 
stor salong, rymmande omkring 60 personer. I de nyare finnes 
emellertid i ena andan ett litet rum, som kallas Drawing room 
eller State room. Det har plats for 4 a 5 personer och ar af- 
sedt for familjer eller slutna mindre sallskap. Alia aro natur- 
ligtvis angelagna att, sa vidt mojligt ar, komma at detta rum. 
Jag och mitt sallskap hade nu lyckats fa ett dylikt, der vi hade 
det mycket trefligt. Under samtalet yttrade en at mina folje- 
slagar de ofvan namda orden. Jag svarade: 

Det ar alldeles besynnerligt, huru du kan tala pa sadant 
satt. Vi hafva ju skattat oss lyckliga, att vi mot sarskild be- 
talning kommit at det lilla state-rummet i denna vagn. Skulle 
du val hafva lust att nu lemna detta bas samt ga och satta 
dig der ute i den stora salongen midt i folkvimlet?* 

Nej, det forstas, svarade han. 

Ja men, sade jag, skilnaden mellan vara vagnar der 
hemma och dessa ar ju da i detta afseende ingen annan an den, 
att vara vagnar allesammans aro indelade i sadana har trefliga 
sma state-rooms, der ett sallskap pa, 6 a 8 personer kunna fa 
sitta for sig sjelfva hela resan. 

I hvarje vagn finnes, sasom i de nyare forsta och andra 
klassens vagnar hos oss, en klosett, i de nyare vagnarne tva, 
en i hvardera andan, den ena afsedd for herrar, den andra for 
darner. Dessutom finnes ock i hvarje vagn en vattenreservoir, 
ur hvilken man nar som heist kan fa sig ett glas iskallt vatten. 
Detta ar visserligen icke sa trefligt som vattenkaraffinerna i 
de nya forsta och andra klassens vagnar hos oss, men det vore 
en lamplig inrattning i vara tredje-klass-vagnar. Dock, det ar 
ej tid att gora vidare betraktelser. Taget ar nu framme i Phila 
delphia, 




TOLFTE KAPITLET. 




Philadelphia. Svenskarnes forsta koloni i Amerika. 



hiladelphia ligger vid pass i l / t sv. mil fran Atlantiska 
oceanen pa en landttunga mellan Delawarefloden och 
Schuylkillfloden, hvilka forena sig strax nedanfor 
staden. Philadelphia lar med afseende pa ytinne- 
hall vara den storsta staden i Forenta Staterna. 
Det omfattar ungefar 37 2 sv. qv.-mil. Mojligen har dock Chi 
cago nu storre ytinnehall, ty sommaren 1889 inkorporerades i 
det samma nagra forstader, som lago rundt omkring. I afse 
ende pa folkmangd ar Philadelphia den andra i unionen, om 
icke mojligen Chicago genom den nyss namda inkorporeringen 
afven hari numera Ofvertraifar Philadelphia. Philadelphia har 
f. n. omkring en million invanare. Ar 1870 hade det icke mer 
an omkring 670,000. I likhet med andra stora stader bestar 
Philadelphia af det egentliga city eller staden* samt en hdp 
fOrstader, som blifvit med det samma forenade. Rundt omkring 
de storre staderna uppsta alltid smarre platser. Dessa vaxa 
ut indt staden, medan staden vaxer ut fram emot dem, till dess 
de tillsammans bilda ett sammanhangande helt. De stOrsta ga- 
torna i Philadelphia aro 1 10 fot breda, och den langsta gatan 
ar ndgot ofver 2 sv. mil lang. I Philadelphia pastar man, att 
hon ar den langsta gata, som finnes pa jorden. Sedan fick jag 
i Chicago hOra, att jordens langsta gata lar finnas der(!) 

Philadelphia har manga prakfulla byggnader och skOna 
platser. Sarskildt ma namnas Fairmount Park pa omse sidor 



PHILADELPHIA. II 



om Schuylkillfloden. Den ar ofantligt stor och pastas vara den 
vackraste pa jorden. I denna park holls till minne af unionens 
hundraariga tillvaro ar 1876 den stora internationela utstallnin- 
gen Der finnas afven de stora vattenverk, som forse Phila 
delphia med 200 millioner liter vatten om dagen. Med Schuyl- 
killflodens egen vattenkraft lyftes storsta delen af denna vatten- 
massa upp till en reservoir, som ligger 90 fot hogt. 

Ofver Schuylkillfloden, som ar omkring 600 meter bred, 
leda 10 broar. Ofver Delawarefloden, som ar ungefar dubbelt 
sa bred, ga flere angfarjor fram och tillbaka hela dygnet om. 

Philadelphia ar en stor fabriksstad, och man beraknar, att 
der skola finnas omkring 1 1 ,000 storre och mindre fabriker^ 
hvilka sysselsatta omkring 160- a 180 tusen arbetare samt astad- 
komma varor for ett tillverkningsvarde af mer an 2,000 millio 
ner kroner om aret. Bland de industriela etablissementen in- 
tager Baldwin s lokomotivverkstad ett framstaende rum. Den 
sages vara den storsta pa jorden. De fornamsta artiklar, som 
tillverkas uti Philadelphia, aro ylle- och bomullsvaror, papper, 
jern och stalvaror samt socker. 

I Philadelphia finnas icke mindre an 600 kyrkor. Den stor 
sta af dem ar den katolska katedralen S:t Peter och S:t Paul. 
Flere af kyrkorna, de nyare namligen, aro ganska vackra och 
dyrbara. 

I afseende pa anstalter for vetenskap, konst och valgoren- 
het intager Philadelphia ett af de framsta rummen i unionen. 
Den storsta af dess valgorenhetsinrattningar ar en uppfostrings- 
anstalt for foraldralOsa barn, kallad Girard College. Girard var 
en fransman, som testamenterade hela sin formogenhet (omkring 
60 millioner kronor) till Philadelphia, deraf 8 millioner till detta 
hem, som nu bar hans namn. 

En annan anstalt, som ocksa ar egnad att tilldraga sig den 
kristliga menniskovannens uppmarksamhet, ar det stora diako- 
nisshuset, hvilket sages kosta bortat 2 millioner kronor (se bil- 
den pa sid. 97). I detta diakonisshus utbildades vid den tiden, 
da vi voro der, nagra svenska diakonissor tillhorande en anstalt, 
som haller pa att upprattas i Nebraska, och om hvilken jag 
framdeles skall tala. Jag sammantraffade med dessa diakonissor, 
och pi mig gjorde de ett mycket godt intryck sasom utmarkta 
af ett stilla oc*h gudfruktigt vasende. 



112 TOLFTE KAPITLET. 



Philadelphia ar anlagdt af engelsmannen William Penn, hvil- 
ken ar 1682 utvandrade fran England i spetsen for en stor 
skara qvakare. De voro i sitt moderland forfoljda och gafvo 
sig af ofver hafvet for att i ett okandt land soka ett stalle, der 
de egde frihet att tillbedja Gud efter sin ofvertygelse. Den 
mark, pa hvilken Penn anlade staden, kopte han dels af india- 
ner dels af svenskar. I ett utlatande om svenskarne skrifver 
han aret efter sin ankomst till Amerika bland an.iat foljande: 

De aro ett enkelt, kraftigt, arbetsamt folk, dock icke mycket 
fallna for handel. . . . De hafva vanligt mottagit oss engelsman^ 
och jag maste beromma deras vordnadsfulla uppforande gent emot 
myndigheterna harute. . . . Som de aro af en stark kroppsbygg- 
nad, hafva de praktiga barn, nastan hvar och en huset fullt, 
stundom anda till atta pojkar. Och jag maste gora dem den 
rattvisan att saga, att jag har sett fa unge man sa nyktra och 
flitiga som deras. 

Philadelphia var forut Pennsylvanias hufvudstad samt mellan 
aren 1790 1810 sate for forbundsregeringen. Det var har 
i Philadelphia, som de engelsk-amerikanska koloniernas forsta 
kongress holls ar 1774. Det var har, som samma kongress 
den 4 juli 1776 utfardade den bekanta oafhangighetsforklarin- 
gen, hvarigenom kolonierna uppsade sitt beroende af England 
samt forklarade sig for ett sjelfstandigt rike. Minnet af denna 
dag firas annu hvarje ar den 4 juli med storsta liflighet ofver 
hela unionen. Derom skall jag taga mig friheten att narmare 
tala, nar jag kommer sa langt fram i min berattelso. Det var 
har i maj 1787 det forbundskonvent sammantradde, som gaf 
unionen dess forfat tiling. Den nyvunna friheten fylde alia sin- 
nen, och friheten blef afven den bestammande grundsatsen i 
hela forfattningen. 

Nar jag talar om oafhangighetsforklaringen, torde dettillatas 
mig att har anfdra, hvad jag i tryck sett uppgifvas, att den 
egentlige upphofsmannen till denna forklaring skall hafva varit 
en svensk vid namn Johan Morton. Det berattas afven, att den 
forsta modellen till unionsflaggan med stjernor och streck syd- 
des af en ung svensk fiV.ka. 

E6r oss svenskar har denna plats ett sarskildt intresse der- 
for att det var har, som svenskarne grundade sin forsta koloni 
i Amerika. Ar 1624 utfardade Gustaf II Adolf ett bemyndi- 



PHIL A DELPHI A. 



gande for svenska undersatar att anlagga en koloni i norra 
Amerika. Sasom skal anfbrdes: 




Se sid. 133. 

1) att den kristna religionen derigenom skulle utbredas bland 
hedningarne ; 

2) att bans majestats valde skulle utvidgas, bans skattkam- 
mare blifva rikare och folkets skattebordor i hemlandet minskas; 

8 



TOLFTE KAPITLET, 



3) att en lonande handel skulle kunna bedrifvas, hvarigenom 
det svenska folket skulle tillskyndas stora fordelar. 

De forsta svenskarne anlande ar 1638. De landade vid 
Delawareflodens mynning. Sa snart de stigit i land, folio de 
alia pa kna for att tacka Gud och bed] a. Nar de statt upp, 
sjongo de: Var Gud ar oss en valdig borg. I deras midt sva- 
jade den svenska flaggan. Det var for dem alia en hogtidlig 
och gripande stund. 

Af indianerna kopte de svenska utvandrarne en stor land- 
stracka i Delawaredalen pa vestra sidan af floden. De anlade 
der en koloni, som de kallade Nya Sverige. Den plats, pa 
hvilken Philadelphia nu ligger, var alltsa en gang svensk egen- 
dom. For narvarande existerar Nya Sverige icke mer utan ar 
allenast ett historiskt minne. Men atskilliga af de adlaste fa- 
miljer, som finnas i de ostra staterna, aro attlingar af de gamla 
svenska emigranterna. Nar jag i Wanamaker s butik kopte min 
fotografiapparat och saljaren fick veta, att jag var svensk, blef 
han mycket glad och talade om for mig, att han harstammade fran 
en af de aldsta svenska familjer, som hade bosatt sig i den trak- 
ten. Det var icke utan, att vi kande oss litet slagt med hvar- 
andra. 

I den svenska kolonien upprattholls de forsta aren strang 
tukt och ordning. Langt ifran att den blef nagon forvisnings- 
ort for vare sig politiska eller andra forbrytare, fdrbjodos brotts- 
lingar eller personer af dalig karakter att emigrera till Nya 
Sverige . Forhallandet mellan kolonisterna och indianerna var 

o 

lange sardeles godt. Ar 1654 holl den svenske guvernoren en 
konferens med 10 indianhofdingar, hvarvid han frambar hels- 
ningar fran den svenska drottningen, tillforsakrade dem hennes 
ynnest, paminde dem om de 6fverenskommelser, sam vid kopet af 
land blifvit gjorda, och begarde, att det vanskapliga forhAllandet 
mdtte fa fortfara. Han utdelade afven at dem frikostiga skan- 
ker. En af hOfdingarne holl dervid ett tal, hvari han fore- 
bradde nagra af de andra for att hafva talat ondt emot sven 
skarne och gjort dem for nar. Han hoppades, att de icke skulle 
gora sa mer, ty > svenskarne vore ett godt folk*. 

iDittills, sade han, hade svenskar och indianer varit sa- 
som en kropp och ett hjerta, nu skulle de ock blifva sasom ett 
hufvud, eller (och harvid anvande han en bild) likasom kala- 



NYA SVERIGE. 



bashen * vore en rund vaxt utan remna, sa skulle svenskar och 
indianer utgora ett hufvud utan remna>. 

Genom beroringen med svenskarne fingo indianerna snart 
kunskap om kristendomens grimdsanningar, och sa stort var de- 
ras intresse for den nya religionen, hvilken de funno mycket 
hog och skon, att den svenske presten Campanius maste lara 
sig deras sprak, for att battre kunna undervisa dem. 

Man kan saledes saga, att detta var svenskarnes forsta 
protestantiska hednamission. Och den forsta bok, som, efter 
hvad man vet, i Amerika blifvit ofversatt till indianernas sprak, 
var Luthers katekes. Ofversattaren var Campanius. 

Naturligtvis voro svenskarne angelagna att for egen upp- 
byggelse skaffa sig en kyrka. En sadan invigdes ar 1646 
af magister Campanius vid Tenakong, det nuvarande Tinicum, 
9 engelska (= iV 4 svensk) mil sydvest fran Philadelphia. Se- 
nare tillkommo ytterligare tva, en vid Kristine skans, ungefar 
3 svenska mil fran Tenakong, samt en vid Wicacoa (nu en del 
af Philadelphia). Alia dessa voro af tra. 

Stor svarighet blef det med tiden for svenskarne att fa 
prester. Den ende, som de slutligen hade, > blef aldrig och van- 
for, heter det i en gammal berattelse. Ty syntes ett bedrofve- 
ligit 5de tillstunda. De rattsinnige langtade hjerteligen efter 
hjelp, men de visste icke, hvart ut de skulle vanda sig. Icke 
hordes nagot fran Sverige, intet skepp derifran. Ingen bekant 
hade de i Angland, som kunde befordra deras sak. De gamle 
Svenske, som sjelfve farit den langa vagen, hollo mest otroligit, 
att nagon svensk prast ville komma till dem. Likval gjorde 
de forsok tvenne atskilliga ganger att skrifva hem efter praster, 
men det kom aldrig svar derpa*. Forsamlingen rikade i odes- 
mal, och det sig mycket morkt ut. Ingen ordning, in gen fruk- 
tan var ibland folket. Det var tid, att Gud skulle hjelpa, ty 
all menniskors hjelp var ute.> Da anlande ar 1691 till Stock 
holm en ung svensk, som besokt Nya Sverige. Han omtalade 
svenskarnes andliga nod derute. Saken foredrogs for konun- 
gen Karl XL Han vardt mycket intresserad deraf och besl6t, 
att prester och bocker skulle sandas. Nar svenskarne genom 
bref fatt underrattelse derom, blefvo de mycket glada. Bland 
dem fans en man vid namn Springer, som hade stort inflytande- 

* Ett dryckeskarl af kokosnotskal. 



Il6 TOLFTE KAP1TLRT. 

~e 

Fogo ting* utrattades utan honom med skrifvande och radgjo- 
rande. Han fick nu i uppdrag att besvara den ankomna skrifvel- 
sen. Hans bref ar synnerligen rorande. Det heter deri bland 
annat: 

"Wi fornimme, bnrulebes ^ans Kongl. ITTajit fyaft od] bragcr til ofj, fd- 
fom fine gamle od? trognc Unbcrfdtare, dnnu en Kongl. Hdb od^ forforq for 
n>dr eiuiga faligfyct od? ipdlfdrb od? ben rena od? ofb rfalfFabe LuthcrfFa Holi- 
gioncns nppebdllanbe, fdfom o<f brager omforg, fyurulebes n?i ffola beFomma 
fyit ofrrcr til og prdftmdtt od> (Subeliga Sorfcr, for fynnlfen oniforg ocb ftora 
Kongl. Z7di>c n?t faintelige t gcmcn ntaf {^jertat allcrunbcrbdnigaft od^ obmjnfe* 
ligen hctacfa f)ans Kongl. I7Taj:t, b nffanbes Bans Kongl. inaj:t mycfen lycfa, 
rodlgdng odi mdlfignelfe bdoe anbcligen od? ttmmcligciu Sdfoin tpt nil b bniin* 
Feligen allc famtlige bcgarc, att ber md till o fanbas 2:ne 8n>cnfFc prafter, 
fom dro rodl Idrbe ocb ttal bftpabe uti ben f^eliga Sfrift, fom funna wal for* 
mara bdbe fig odj o emot alle be falfPe Idrare af frammanbe Secter, I]ti)tlfa 
Funbe Fring o Fomma eller md gora opposition emot o om mdr fanna, rena 
od? oforfaljfabe (Substjenft od^ Lutherffa Religion, ben an ocf nu for (Sub 
od> all roerlben bcFdnna ffola, att i fall, om fa fPuIIc ^anba, bet borf (5nb a\ 
rrdnbe, fd irtlje mi beFrdfta bet meb u?drt egit blob. Wi bebjc ocf, att bcsfe 
prdftinan md n?ara fdbane, fom fora ett febugt od? nygtert lefrocrne, fd att ir>i 
od> mdr ungbom genom beras (Subeliga roanbcls crcmpel, md ocffd fora ctt 
(Subcligit odj (Snbt behageligit lefmerne. DertiU meb fd ar trdr obmjuFa bcgd* 
ran, att wi orffd md beFomma 007 o til banba fanbas \2 53iblar, 5 Postilion, 
42 Manualer, ^00 ^anbbb cfcr od^ anbcliga bctraftelfer, 200 datecbcfer, 200 Abe* 
bbrfer, hmilFa rr>i :uiljom meb all arligfyet odi reblig^et igen betala od^ con- 
tantera, ebtuab fom for bem Fan forbras odi begdras*" 

Forst ar 1696 blefvo dock de utlofvade presterna afsanda. 
De voro tre och hette Rudman, Bjork och Auren. DC kommo 
fram 1697. Af nybyggarne rOnte de det hjertligaste motta- 
gande; af landet erhollo de ett godt intryck. Om de yttre 
forhallandena derute skrefvo de hem: 

Det finnes inga fattiga i detta land, utan hvar och en 
s6rjer for sig sjelf. Landet ar rikt och frukbart, sa att ingen, 
som vill arbeta, behofver lida brist. 

Vid deras ankomst utgjorde svenskarne ett antal af omkring 
1,200 personer. I hela kolonien funnos endast tre svenska boc- 
ker, och dock kunde nastan alia lasa. Detta forvdnade natur- 
ligtvis presterna pa det hOgsta. Men sa stort hade nitet for 
barnens uppfostran varit, att dessa bocker ideligen gatt i Ian 
fran den ena familjen till den andra. 

Rudman blef pastor i Wicacoa, Bjork i Kristina. Auren 
blef Rudmans medhjelpare. De skildes da at med tacksagel- 



ANKOMSTEN AF SVENSKA PRESTER. II"] 

ser, boner och tarar, blifvande hvar och en vid sin hjord, hvil- 
ken de med moda hade att leta upp likasom utur 6knene. 

De nya lararnes forsta omsorg- blef att insamla medel for 
uppforande af kyrkor. De gamla trakyrkorna voro alldeles 
forfallna. Vi behofva omkring 400 pd. sterling (= 72 tusen 
kroner), skrefvo de hem, men detta blir nog icke svart att 
skaffa, ty svenskarne aro sa glada att hafva oss ibland sig. 
De betrakta oss nara nog som anglar, sanda fran himmelen, 
och hafva med tarar betygat oss sin gladje. Vi kunna der- 
for med sanning saga, att det fins ingen plats i verlden, der en 
prest kan vara sa lycklig och sa alskad som i detta land.* 

Ar 1699 invigdes den s. k. Christina-church i Wilmington. 
Hon ar af grasten och star annu qvar. Hennes utseende visar 
bilden pa sid. 105. Flere hundra personer voro da samlade och 
efter den hogtidliga gudstjenstens slut undfagnades alia dessa 
med mat och dryck. Ar 1700 invigdes den nya kyrkan vid 
Wicacoa. Om henne se vidare sid 124 f. 

Det basta forhallande radde i allmanhet mellan forsamlin- 
garna och deras larare, och en god kyrkotukt upprattholls. 
Manga af nybyggarne hade mellan tva och tre sv. mil till kyr- 
korna, men intet kunde dock afhalla dem fran att be vista guds- 
tjensterna. En ganska god plagsed iakttogs af somliga prester. 
Efter predikans slut gingo de namligen ned i gangen och for- 
horde sina ahorare dels ofver den nyss hallna predikan, dels i 
deras kunskap i katekesen. De nu sasom en nyhet betraktade 
s. k. eftermotena aro alls ingen nyhet inom den protestan- 
tiska kyrkan. Der de aro i bruk, hafva de visat sig vara af 
stor betydelse och medfora synnerlig valsignelse. Predikanten 
kommer i dessa moten de enskilda personerna narmare in pa 
lifvet med Guds ord, och ett pistolskott pa nara hall gor ofta 
storre verkan an ett kanonskott pa lingt afstand. 

I ofver 130 ar fortsatte kyrkan i hemlandet att till kolo- 
nien utsanda prester. Manga af dessa voro icke allenast varmt 
gudfruktiga och nitiska man utan afven framstaende larde och 
store talare. Svenska kyrkan foljde icke den principen att till 
missionsfaltet sanda ut sadana man, som hemma icke dugde 
till nagot, utan hon offrade bland de basta af sina tjenare. En 
af de mest populare af alia dessa prester var en dr Karl Mag 
nus Wrangel. Han maste nastan alltid predika under bar him- 



Il8 TOLFTE KAP1TLET 



mel, ty tillstromningen af folk fran alia hall var sa stor, att kyr- 
korna icke formadde rymma alia, som kommo. 

Flertalet af de utsanda presterna vistades derute vanligen 
10 13 ar och hemkallades sedan till Sverige, der de belona- 
des med formanliga platser. En blef till och med biskop. Den 
siste svenske presten var Nicholas Collin, som anlande ditut ar 
1770. Han dog i "Wicacoa 1831 i sitt attiosjunde ar efter en 
valsignelserik lefnad. Denne Collin, hvars bild synes pa sid. 
121, stod sa hogt i anseende icke blott hos svenskarne utan 
afven hos amerikanarne, att han utnamdes till en af represen- 
tanterna i kongressen for Pennsylvania. 

Till foljd deraf att de gamle undan for undan dott, hade 
det svenska spraket nastan alldeles upphort att talas. Detta 
gjorde, att efter Collins dod de svenska forsamlingarna ansago 
det lampligare att skaffa sig larare, som voro uppfostrade der 
ute. Kort derefter inforlifvades de ock med den engelska epi- 
skopalkyrkan i Pennsylvania. 





rTrrtTfTrrrrrrtTrrTrrt fK 




TRETTONDE KAPITLET. 

Ankomsten till Philadelphia. Predikan der. Svensk praktbibeL Be- 

sok i bibelhuset, City Hall, myntet och Independence Hall. Bonestund i 

den gamla svenska kyrkan. Wanamakers butik. Litet politik. 

En svensk forsamling. 



astorn vid den svenska missionsforsamlingen i Phila 
delphia, C. V. Holm, hade mott mig redan i New- 
York och gjorde mig nu sallskap till Philadelphia. 
Nar vi kommo fram, mottogos vi af en svensk 
ingenior, anstald vid en af Philadelphias storre 
verkstader. Hans namn ar Lindroth. Pa aftonen predikade 
jag i en stor kongregationalistkyrka infor en forsamling, som 
sades vara den storsta, som nagonsin i den staden komrnit ihop 
for att hora evangelium predikas pa svenskt tungomal. Kyr 
kan var sa val utvandigt som invandigt vacker. Den forsam 
ling, som egde henne, upplat henne utan ringaste tvekan och 
alldeles afgiftsfritt. Ja, hon uttryckte afven sin gladje ofver att 
pa detta satt fa bereda svenskarne ett tillfalle att i sa stor mangd 
som mojligt samlas for att hora Guds ord. 

Efter predikans slut steg jag ned fran platformen och satte 
mig i en bank bland ahorarne, medan Hultman sjong. Sedan 
han hade slutat, framtradde till talarestolen pastor Holm med 
ett stort paket och anholl, att jag skulle stiga upp pa platfor 
men. Jag undrade, hvad som nu skulle blifva af, och sade, att 
sedan jag en gang hade stigit ned, hade jag icke vidare lust 
att stiga upp. Han forklarade, att har vore fraga om en pre 
sent, en stor, fint inbunden bibel pa svenska spraket, som den 



120 



TRETTONDE KAPITLET. 



stora forlagsfirman Holman & Komp. ville skanka mig. Med- 
lemmar af denna firma, sade han, vore narvarande i kyrkan, och 
han hoppades, att jag derfor skulle stiga upp och taga emot 




Hogra armen af frihetsstatyn i New-York. 

Se sid. 132. 

bibeln samt saga nagra ord till tack for den samma. Jag sva- 
rade: 

Jag ar alldeles icke benagen att underkasta mig sadana 
der hyllningar. Var god och sag de narvarande gifvarne, att 



SYENSK PRAKTBIBEL. 



121 



jag i morgon skall komma in till dem pa deras kontor och 
tacka dem for gafvan. 

Detta sades naturligtvis pa svenska och forstods icke af de 
ifragavarande amerikanarne. Det blef dervid. Holm visade 
bibeln for den narvarande forsamlingen och lemnade den sedan 





kO 






Se sid. 118. 

till mig, der jag satt Han sag litet generad ut, och det undrar 
jag icke pa; jag var generad jag ocksa. 

Foljande dag besokte jag det s. k. bibelhuset, ett mycket 
stort hus, tillhorigt firman A. G. Holman & Komp. Denna 
firma har utgifvit en svensk s. k. praktbibel. Den ar tryckt med 
platar, som man astadkommit genom att pa skifvor af zink sida 
for sida fotografera den upplaga af Melins bibel, som for atskil- 
liga ar sedan i Sverige trycktes sasom bilaga till Svenska fa- 



122 TRETTONDE KAP1TLET. 

milje-journalen. Af Dores planscher forekomma i den ameri- 
kanska upplagan nagra stycken. For ofrigt har man der en hel 
del for det mesta smaklosa taflor af engelsk-amerikansk tillverk- 
ning utan nagot slags konstvarde. Hvad trycket betraffar, sa ar 
det allt annat an monstergildt. Det ar ofver hufvud fult. Icke 
torde val manga sidor heller finnas, der man icke skall kunna 
upptacka atskilliga ganska graverande typografiska felaktigheter, 
beroende pa trasiga bokstafver, dalig upplappning m. m. d. 
Hvad som deremot ar utmarkt, ar bandet, och da man ju har 
de der stora, tunga, svarhandterliga praktbiblarna egentligen 
for bandets skull, sasom en prydnad pa ett formaksbord, och 
icke for att lasa i dem, sa kan det ju vara det samma, huru- 
dant trycket ar, bara bandet ar bra. Ofver allt, der jag var, 
sag jag ocksa, bade i svenska och amerikanska familjer, bland 
de fornamsta prydnaderna pa salongsbordet alltid en stor prakt- 
bibel. Hvarfor hon lag der, det vet jag icke. Mig syntes hon 
bara ligga i vagen. Nar man skulle lasa ett kapitel, tog man 
alltid en annan. 

Detta sager jag nu alls icke for att pa nagot s^itt forminska 
vardet af den gafva, som herrar Holman & Komp. hade forarat 
mig. Den valvilja, som de visade mig, nar jag kom till bibel- 
huset, var ocksa synnerligen stor, och jag kande mig mycket 
tacksam derfor. Man forde mig genom hela huset och visade mig 
fran det forsta till det sista, huru en sadan bibel gjordes. De 
olika delarne af henne passerade genom en mangd sinnrika 
maskiner, innan det hela sattes ihop, och det var mycket in- 
tressant att skada. I detta hus tillverkas ingenting annat an 
biblar och album. Med synnerligt angenama kanslor lemnade 
jag herrar Holman & Komp. och deras stora lokal. Nar jag 
skulle ga, forde man mig in pa det inre kontoret och visade 
mig der en bibel af samma slag, som ett konkurrerande bolag 
samtidigt hade utgifvit. I den samma slog man upp nagot stalle, 
der svara typografiska fel forekommo, for att visa mig, hvilken 
skilnad det var mellan den ena och den andra upplagan. Jag 
tanker, att det andra bolaget latt kunnat hitta pa en annan 
sida, der de till sin fordel kunnat gora det samma. 

Fran bibelhuset gin go vi till City Hall, en oerhOrdt stor, 
vacker och dyrbar byggnad af huggen sten. Den ar annu icke 
fardig men lar i sitt narvarande skick hafva kostat omkring 1 



BESOK I BIBELHUSET M. FL. ST. 12$ 

15 millioner dollars, d. v. s. mellan 50 a 60 millioner kroner. 
Tornet skall blifva 535 fot hogt, och pa dess spets skall sta en 
byst af Philadelphias grundlaggare, William Penn. Jag steg 
upp i tornet medelst hissar och hade fran det samma den skona- 
ste utsigt, man nagonsin kan onska sig. 

Fran City Hall gingo vi till myntet, belaget strax derintill. 
Der sag jag bade pregladt och opregladt guld och silfver till 
kanske millioners varde. Byggnaden var icke stor, och det for- 
undrade mig, huru man kunde tillata, att ett sa stort antal men- 
niskor vid ett sa ohelsosamt arbete inhystes i sa tranga lokaler. 
Foraren, som visade oss omkring, var, sasom sadana plaga vara, 
en talmaskin. Orden runno ur hans mun sasom vatten ur en 
tratt, utan lif, utan intresse i ett oafbrutet entonigt skrammel. 
Ack, hvad de aro trakiga dessa forare. Jag betalade en gang 
en sadan 75 ore, f6r att han skulle ga sin vag och lemna mig 
i fred. Och dock kan man ibland icke undvara dem. 

Nar vi gatt igenom myntet, bjod foraren oss att kopa en 
beskrifning ofver det samma samt en liten penning, stor som 
en tiooring. Pa den senare stod pregladt hela Fader var (pa 
engelska). Bokstafverna voro sa sma, att man endast med for- 
storingsglas kunde lasa dem. Vinsten pa forsaljningen skulle 
vara forarens drickspengar. 

I myntet fans en ganska vacker samling af aldre och nyare 
in- och utlandska mynt. Bland andra lag der en gammal ro- 
mersk, mycket liten slant, under hvilken stod pa ett papper 
skrifvet: Enkans skarf. 

Unionen lar hafva annu ett eller tva andra myntverk, men 
det i Philadelphia sades vara det fornamsta. 

Fran myntet gingo vi vidare till State House, afven kalladt 
Independence Hall, d. a. Frihetssalen, emedan Forenta Staternas 
oafhangighetsforklaring egde rum der ar 1776. Det var mycket 
intressant att taga denna byggnad med dess olika lokaler och 
manga taflor i betraktande. Ett sarskildt intresse tilldrog sig 
en gammal kyrkklocka, kallad Independence Bell, d. a. Fri- 
hetsklockan (se sid. 113.) Nar oafhangighetsforklaringen skett, 
tillkannagafs det genom ringning i denna klocka. Hon ar nu 
sprucken och obrukbar och har sasom en gammal relik fatt sin 
plats i uppgangen till stadsfullmaktiges salar. Hennes kant ar 
rundt omkring ilia medfaren af sadana personer, som, nar de 



124 TRETTONDE KAPITLET. 

kommit at det, knackat ur en bit for att taga med sig sasom 
minne. Nu sitter hon sa hogt, att ingen nar dit. Hon var forr 
ett ljudande men ar nu ett stumt vittne om den vigtigaste han- 
delsen i unionens historia eller sjelfva dess fodelse. 

Vi fortsatte vidare var fard till den plats, som for mig hade 
det storsta intresset, namligen Gloria Dei Church, den forr namda 
gamla svenska Wicacoakyrkan. Hon ligger i den sydostligaste 
delen af staden nara Delawarefloden, der emigranterna landstiga, 
nar de komma till Philadelphia. Kyrkan tillhor numer, sasom 
jag forr berattat, en engelsk episkopalforsamling. 

Kyrkans yttre, som ar mycket enkelt, kunna lasarne se af 
teckningen pa sid. 104. Det ar en korskyrka, bygd af tegel, 
hvartannat hvarf glaceradt. Dess inre ar ocksa enkelt. Inom 
altarrunden star den gamla dopfunten af graspracklig marmor, 
forfardigad i Sverige och derifran skankt till kyrkan ar 1708. 
De gamla svenska bankarne sta fortfarande qvar, men de aro 
nu forsedda med losa dynor. Amerikanarne tyckas icke gerna 
vilja sitta pa bara tra i sina kyrkor. Pa orgelliiktarens fram- 
sida ar afbildad en oppen bibel. Ofver den samma synas tva 
keruber. Pa bibelns en a blad lases: 

CEhct folfet, fom t morfret n?anbrar, feer ett ftort lius, ocb ofa cr t^ctn, 
fom boo i morfo lattbc, fftn bet flarltga. 

Pa det andra bladet sta orden: 

ithra tparc (Sub i Iio gbeu. 

Under dessa sista ord ar tecknadt ett hjerta och neigra 
palmqvistar. En afbildning af denna grupp finnes pa sid. 130. 

Det kandes ganska rorande att trada in i detta tempel, nar 
jag tankte pa de svenskar, som under manga lidanden och 
svarigheter forst kommo till Amerika och der bland sina forsta 
omsorger lato det vara sig angelaget att bygga hus, der de 
kunde samlas for att dyrka och tillbedja Gud. 

Nar den nya kyrkan skulle byggas, voro svenskarne oense 
om platsen, hvar hon skulle laggas. Da fOreslog nagon, att sa- 
ken skulle afgOras genom lottning. Sa skedde. Genom bon 
och sang akallade de Gud, att han matte leda saken. Nar de slu- 
tat, drogs lotten. Med ens var all tvedragt slut. Alia sago i 
det skedda ett Guds beslut och forenade sig strax med gladje 
i en ljudelig lofsang. Men inom kort uppstodo nya svarigheter. 
Pastor Rudman gjorde nu ett medlingsforslag. Det antogs icke. 



I DEN GAM LA SVENSKA KYRKAN. 125 

hvilket vallade, att ban lemnade forsamlingen och flyttade till 
Kristina. Pa tionde sondagen efter trinitatis 1698 fick forsam 
lingen besok af pastor Bjork. Han predikade ofver dagens 
evangelium: Jesus grat ofver Jerusalem. Hans predikan gjorde 
ett valdigt intryck. Forsamlingen beslot att sanda en deputa 
tion till Rudman for att bedja honom om forlatelse och kalla 
honom tillbaka. Tillika bestamde hon, att den som heist skulle 
klandra pa presternas atgorande for kyrkans uppforande, skulle 
plikta 10 pund. Rudman antog kallelsen med gladje och kom 
igen med deputationen. Kyrkan blef nu bygd pa den plats, 
som genom lott blifvit bestamd. Rudman sjelf deltog person- 
ligen i byggnadsarbetet. Af sina tillhorigheter salde han de 
mest vardefulla och lemnade penningarna till bygget. Den 2 
juli 1700 invigdes den nya kyrkan. 

Pastor Rudman hade ej varit mer an tre ar i Nya Sverige, 
forran hans krafter voro brutna dels till foljd af klimatet dels 
af ofvermattan drygt arbete och ridande sent och bittida. 
Af naturen var ock hans brost svagt. Han amnade derfor ater- 
vanda till Sverige. Pa sommaren 1702 holl han afskedspredi- 
kan och flyttade till New- York, der han i afvaktan pa skepps- 
lagenhet till Sverige forested en hollandsk luthersk forsamling. 
Emellertid blef ingen resa af. Han atervande till Philadelphia, 
der han dog i sept. 1709, ej fullt 40 ar gammal. Han ligger 
begrafven i Wicacoakyrkan. 

I sakristian fans vid min dervaro bland andra minnen en 
gammal svensk bibel. Den var icke fullstandig. Samvetslosa 
besokare hafVa icke aktat for stold att i smyg rifva sig ett 
blad ur den samma, nar de besokt kyrkan. Jag tog nu det 
defekta exemplaret i min hand, gick innanfor altaret och laste 
en af Davids psalmer. Derefter folio vi alia narvarande pH 
kna, jag innanfor altaret och de andra utanfor altarrunden, och 
sa tackade vi Gud for all den trohet, han hade bevisat vara 
fader. Och vi bado honom hjelpa och valsigna oss, sa att vi 
en gang matte fa samlas med de troende af dessa i himlarnes 
rike, lika visst som vi nu voro samlade i det rum, der de hade 
prisat och tillbedt samma Gud som vi. 

Nar vi kommo ut ur kyrkan, besago vi en mangd grafvar- 
dar. Den forsta, som mina 6gon folio pa, var varden ofver en 
svensk man vid namn Lamb, fodd i samma stad som jag, nam- 



126 TRETTONDE KAPITLET. 

ligen Lulea. Jag kan icke neka till, att jag harvid kande mig 
ganska rord. 

Fran kyrkan fortsatte vi var vag vidare till Wanamakers 
Fair. Det ar den storsta affar, jag nagonsin har skadat. Den 
upptager en stor mangd rum, och der kan man fa kopa allt 
mojligt med undantag af matvaror, medicin och spirituosa. Man 
kan tanka sig affarens omfattning, da man far hora, att i den- 
samma lara vara anstalda* icke mindre an 4,000 bitraden. Fran 
de olika forsaljningsstallena inom lokalerna leda luftror till ett 
rum i ofversta vaningen, der kassorerna eller, rattare sagdt, 
kassorskorna sitta. Nar man kopt nagot vid en disk och beta- 
lar, sa laggas penningarne jemte en nota in i en liten cylinder 
af plat. Denna stoppas in i roret, och i ett hurr ar den uppe 
hos kassorskorna, som qvittera notan och lagga den ater i cy- 
lindern jemte de penningar, som mojligen skola lemnas tillbaka. 
Och inom ett ogonblick kommer cylindern med samma hastig- 
het tillbaka till den plats, hvarifran den ursprungligen utgick. 
Jag hade aldrig sett nagot sadant forut och kunde icke annat 
an pa det hogsta beundra det praktiska i denna anordning. Jag 
kopte i denna butik min fotografiapparat. Den kostade 25 dollars. 
Men nar saljaren fick hora, att jag var predikant, gaf han mig 
strax 10 procents rabatt. Det ar namligen alls icke ovanligt, 
att prester i Amerika fa extra rabatt pa, hvad de kopa. 

Golfytorna sammanlagda i Wanamakers butik lara ga till 
14 acres, d. v. s. omkring 12 svenska tunnland. Man har verk- 
ligen svart att, innan man sett nagot sadant, gora sig en rik- 
tig forestallning derom. Och det skulle alls icke fOrvana mig, 
om manga af mina lasare skakade pa hufvudet och undrade,om 
icke hela denna historia vore en dalkarl, som jag ville sla i dem. 

Wanamaker ar en utomordentligt rik man. Bland sina bitra 
den lar han hafva en person, som icke annat gor an skrifver 
hans annonser for de dagliga tidningarna i Philadelphia. Denna 
person sades hafva 5,000 dollars i Ion, ett belopp som ar hogre, 
an hvad vara statsrad hafva i Sverige. Annonserna aro icke 
blott vidlyftiga utan ock ofta mycket originelt skrifna for att 
vacka allmanhetens intresse samt draga folk dit i sa stora ska- 
ror som mOjligt. 

I en jordvaning under handelslokalen har Wanamaker ocksa 
en stor restauration. Vi gingo dit ned for att spisa middag. 



WA NAMAKER. LITET POL I T I K. I 2 J 

Uppassningen bestreds helt och hUllet af negrer, nagot som ar 
vanligt pa alia battre hotel och restaurationer ofver hela Ame- 
rikas Forenta Stater. Till foljd af den stora mangd menniskor, 
som vid detta tillfalte skulle bespisas, gick det likval langsamt 
att fa, hvad vi hade bestalt. 

Wanamaker ar for narvarande medlem af det statsrad, som 
Forenta Staternas president har samlat omkring sig. Under 
hans regimente lyda alia post- och telegrafangelagenheter. Han 
sages vara en troende man. I Philadelphia har han en s5n- 
dagsskola, och man berattade mig, att han hvarje vecka reser 
hem fran Washington till Philadelphia for att halla sin s5n- 
dagsskola. Tank, om ett statsrad hos oss skulle halla sondags- 
skola och hvarje vecka resa manga mil for att icke behofva 
forsumma den en enda sondag! 

Nar den narvarande presidenten tilltradde regeringen ofver 
Forenta Staterna, sa innebar det en forandring af den inre po- 
litiken. Hans foretradare var, hvad man i Amerika kallar en 
demokrat. Den nuvarande presidenten ater ar republikan. En af 
de vasentligaste skiljaktigheterna mellan de olika partierna rOr 
tullfragan. Demokraterna aro frihandelsvanliga, republikan erna 
aro tullvanner. Nu ar det vanligt, att nar sadant systemskifte 
intraffar, afskedas de embets- och tjensteman, som omedelbart 
bero af regeringen. I deras stalle insattas andra, som aro van- 
ner af samma politiska system som presidenten. Det sades, 
att nar presidenten Harrison tilltradde sitt embete, skulle sadant 
icke vidare forekomma. Hvar och en menniska maste namli- 
gen inse, hum demoraliserande det maste vara. Emellertid, sa 
snart Wanamaker hade blifvit herre pa tappan, afskedade han 
nagra tusen postmastare, som voro demokrater, for att i deras 
stalle insatta republikaner. Detta var naturligtvis besvarligt for 
sadana republikanska tidningar, som lofvat motsatsen, men de 
hade genast en forklaring till hands. Jag laste i en sadan tid- 
ning, utgifven i Chicago, ungefar foljande ord: 

>Det ar en stor skilnad mellan, hvad som nu har skett, 
och hvad som skedde, nar presidenten Cleveland tilltradde sitt 
embete. Han afskedade dugliga postmastare for att insatta oda- 
gor. Den narvarande har afskedat odagor for att satta in dugliga. 

Beskedliga tidning! Alldeles som om icke demokraterna 
bade forut kunnat och hadanefter skola kunna resonera precis 



128 TRETTONDE KAPITLET. 

pa samma satt. Nar de komma till makten igen, och det ar 
alldeles icke otroligt, att det sker snart, sa skola de tala precis 
samma ord. Afven de svenskar, som icke tyckte sig med nog 
starka ord kunna prisa Amerikas fria forfattning, maste dock i 
allmanhet, nar vi disputerade om amerikanska forhallanden, er- 
kanna, att det der var icke bra. Det ar namligen klart, att 
tjensteman, som veta, att de hafva blott fyra ar pa sig att be- 
klada sina embeten, skola frestas att forsoka alia utvagar for att 
icke komma pa bar backe, nar de varda satta af sina fogderier. 
Deraf foljer en korruption, som stundom tager verkligen for- 
skrackliga dimensioner. Samma korruption forekommer ock se 
dan af samma skal pa det kommunala omradet. Ja, gang efter 
annan bar man i stora stader upptackt, att kommunens fortro- 
endeman bildat ordentliga ringar for att bestjala kommunen. I 
en sadan stad berattade man mig, att stadens fattighushjon ett 
af de nast foregaende aren kostat kommunen mer, an om de 
hade inackorderats pa stadens storsta och dyraste hotel. En stor 
del af utgifterna hade naturligtvis kommit i vilse fickor. I Eu- 
ropa finnes det en stat, fran hvilken man ibland hor berattelser 
om korruption liknande dem, som man far fran Amerika. Och 
den staten ar Ryssland. 

Den svenska forsamling, med hvilken jag kom i beroring 
i Philadelphia, bildades den 13 dec. 1883. For medlemskap i 
den samma finnas inga andra vilkor, an att personen tror pa 
Jesus och vill lefva for honom. Vid mitt besok der var med- 
lemmarnes antal 125. De forsta aren leddes forsamlingen utan 
tillhjelp af nagon fast anstald predikant. Men hopen vaxte 
och med det samma behofvet af mer tillsyn och vard, och sa- 
lunda beslot forsamligen i Guds namn, da hon kande sig nog 
stark dertill, att kalla en predikant, hvilket ocksa skedde. I 
maj 1887 tilltradde den nuvarande pastorn, C. W. Holm, denna 
plats. Han ar till borden smalanding, fodd i Ljungarums for 
samling af Jonkopings Ian, en ifrig, verksam och kraftfull men 
kanske nagot hetlefrad man. Jag har namt honom fOrr. Pa 
flere stallen har han tagit verksam del i det andliga arbetet 
bland svenskarne, och ofverallt har han lemnat efter sig goda 
och varaktiga frukter. Forsamlingen i Philadelphia har bestan- 
digt tillvaxt, sa att antalet medlemmar, nar jag lemnade Ame 
rika, narmade sig 200. 



I 30 



TRETTONDE KAPITLET. 



Jemte verksamheten inom forsamligen bar predikanten ett 
vidstrackt och maktpaliggande fait uti de elfva allmanna lasa- 
retten och de tvanne fangelserna, som der finnas, f6r att icke 
tala om de talrika emigranter, som standigt stromma in dit, och 
bland hvilka han har en mycket vigtig missionsverksamhet. En 
stor svarighet for verksamheten i Philadelphia ar stadens ofant- 
liga utstrackning samt den omstandigheten, att svenskarne bo 
mycket spridda. Deras antal utgor icke mer an 4 a 5 tusen. 




sid. i 24. 



FJORTONDE KAPITLET. 




Ater i New- York. Besok i Frihetsstatyn. Prof. Schaff. Resa till 
New Hawen. Staden och universitetet. Predikan. Utflygt. 
Mote med professorer. P. W. blir teologie doktor. 
Svenskarne i New Haven. 



a onsdags eftermiddag reste vi fran Philadelphia till- 
baka till New- York, der vi faade sammankomst pa 
samma stalle som forut och med icke mindre an- 
tal ahorare. Alia viftade naturligtvis med sina 
solfjadrar. Nar jag kommit ut ur lokalen, tradde 
ett par svenska ynglingar fram till mig, lemnade mig nagra 
sma skrifter och ville meddela mig nagot nytt ljus i Guds ord. 
Tyvarr var jag for dum och tiden for kort, for att jag skulle 
kunna tillegna mig deras ljus. Ju langre man lefver, desto mer 
far man se, huru man blir efter. De snalla ynglingarne syntes 
sa forbryllade ofver min klena fattningsformaga, att de sa nar 
hade upphort att vara snalla. 

Torsdagen foro nagra af oss ut till den f6rr omnamda Fri 
hetsstatyn, i hvilken vi gin go upp. Der var ett klattrande i 
andlosa smala trappor. Fran ett af halen eller gluggarne i dia- 
demet, hvilka nere pa marken sago ut endast som sma stenkols- 
knappar, har man den allra harligaste utsigt Ofver New Jersey, 
New- York och Brooklyn jemte omgifvande vatten med deras 
otaliga, dels stilla liggande, dels hars och Wars gaende ang- 
och segelfartyg. 

F6r att gifva min lasare en lifligare forestallning om stor- 
leken af denna staty, an de kunnat fa af beskrifningen p& 



FJORTO ND E KAP1 TL E T. 



sid. 66, har jag pa sid. 120 infort en teckning af dess hogra 
arm, sadan den ,var exponerad vid verldsutstallningen i Phila 
delphia. Dertill vill jag lagga nagra detaljuppgifter. 

Hufvudet har en hojd af vid pass 14 fot och rymmer 40 
personer. Facklan bildar en fyr, hvars sken motsvarar 30 tu- 
sen normalljus och synes 100 engelska mil utat hafvet. Bal- 
kongen omkring facklan har rum for 12 personer. Man kom- 
mer dit genom en spiraltrappa i armen. Nasan ar nara 4 fot 
lang, utan att man kan saga, att statyn har lang nasa. Pek- 
fingret ar nara 8 fot o. s. v. Genom de forr omtalade oppnin- 
garna i diadem et stralar i morkret ett elektriskt ljus, som gif- 
ver dem utseende af gnistrande juveler. Grund och fotstallning 
till statyn ha kostat vid pass 300 tusen dollars (ofver i million 
kronor), hvilka samlats helt och hallet genom frivilliga bidrag. 

Vid middagstiden besokte vi det stora s. k. bibelhuset i 
New-York. Det ar en ofantligt vidlyftig inrattning. Dess enda 
verksamhetsgren ar att trycka, binda och utsanda biblar pa 
olika sprak. Nar jag kom derifran, besokte jag professor Schaff, 
en tysk, som jag hade lart kanna vid evangeliska alliansens 
mote i Kopenhamn 1884. Det ar en mycket iilsklig, valvillig, 
frisinnad och from man. Han verkar sasom professor vid ett 
presbyterianskt college i New- York. Han ar mycket lard och 
har utgifvit ett stort antal vidtomfattande vetenskapliga verk 
isynnerhet pa det kyrkohistoriska och dogmhistoriska omradet. 

Nar jag namde, att han ar professor vid ett presbyterianskt 
laroverk, torde det icke vara olampligt att pa samma gang 
meddela, att han till sina sigter alldeles icke ar presbyterian 
i de punkter, som allra fornamlig ast utmarka denna kyrka. 
Presbyterianerna aro namligen stranga kedvinister. Deras tros- 
bekannelse framhaller det ovilkorliga nadev r alet med starka 
och alldeles otvetydiga ord pa flere stallen. Jag laste under min 
vistelse i Amerika en berattelse om ett besok, som nagon hade 
gjort hos professor Schaff. Vid detta besok hade professorn 
uttalat, att det vore orvskligt, att man ur kyrkans bekannelse 
kunde aflagsna den artikel, som handlade om denna punkt. Pro 
fessorn hade tillika sagt, att det vore alldeles otankbart, att en 
prestman i den narvarande tiden skulle kunna predika en sadan 
liira som den ovilkorliga forkastelsen, och dervid tillagt, att det, 
som vore omojligt att predika, det borde icke heller sta i bekiln- 



HOS PROF. S CHAFF. 



133 



nelsen. Mycket riktigt anmarkte den namda tidningen, att om 
man ocksa toge bort denna artikel, sa hade man dermed in- 
genting vimnit, emedan samma lara, som der funnit sin egent- 
liga definition, hade tryckt sin pregel pa affattandet af alia de 
ofriga hufvudartiklarne i samma bekannelse. Bland de mer fri- 
sinnade presbyterianerna pagar ock en liflig verksamhet for att 
fa en annan bekannelse. 

Denna sak var for mig af mycket stort intresse. Den visar, 
huru omojligt det ar att genom menskliga bekannelseskrifter 
astadkomma en verklig enhet. Pa samma satt ar det ju ock 
bland oss i Sverige med lutheranerna. De kalla sig lutheraner 
och bekanna sig hylla den augsburgiska bekannelsen, men under 
tiden forbehalla de sig rattighet att om dess sarskilda laro- 
punkter tanka, just hvad de tycka. Det samma galler lika mycket 
Augustanasynodens anhangare i Amerika, ja alia kyrkosamfund 
med en menskligtformulerad bekannelse. Under sadana forhallan- 
den kan man vdsserligen hafva ratt att fraga, hvad bekannelsen 
egentligen skall tjena till, om icke till att forsatta menniskor i 
en oarlig stallning, som antingen maste sarga deras samveten 
eller ocksa uppfordra dem till att forsvara en sak, som de al- 
drig skulle forsvara, om de icke hade ett personligt intresse 
deraf. 

Professor Schaff mottog mig synnerligen vanligt, gaf mig 
afven ett exemplar af ett af honom forfattadt arbete och 6n- 
skade mig mycken valsignelse till min verksamhet i Amerika. 
Vi skildes fran hvarandra under hjertliga handtryckningar. Der- 
ifran gick jag for att ata middag hos en aldre svensk qvinna, 
froken Augusta Pettersson, der nagra vanner voro inbjudna for 
att gora mig sallskap. Det var en i allo svensk middag, myc 
ket for fin for mig. 

Efter midclagen lemnade jag New- York med taget for att 
fara till New Haven Conn. Taget gick strax in i en tunnel, 
och sa foro vi lange och val under New- York, tills vi slutligen 
kommo upp i den norra delen af staden och ater fingo se da- 
gens ljus. Men annu drojde det val atminstone en half timme, 
och manga stationer passerades, innan vi hunno utom gransen 
af New-York City. Fran New- York gar jernvagen temligen 
nara kusten af Atlantiska hafvet norrut. Landskapet liknar 
mycket en park, i hvilken ligga storre och smarre stader. 



134 FJORTONDE KAPITLET. 

Svenskar lara der finnas ofver allt, men de hafva ingen svensk 
predikant pa hela strackan fran New-York till New Haven, en 
striicka af 74 engelska (= 1 1 svenska) mil. 

Vid min ankomst till New Haven mottogs jag af flere 
svenska vanner. Man sade mig dock genast, att jag icke skulle 
bo hos nagon af dem utan hos professorn vid Yales Univer 
sity, George E. Day. Honom hade jag lart kiinna i Sverige 
for nagra ar tillbaka. Han gjorde da en resa bar for att taga 
narmare kannedom om de andliga och kyrkliga forhallandena i 
vart land, sarskildt den frikyrkliga rorelsen. Jag hade dervid 
den gladjen att fa ett besok af honom i Gefle. Nu hade han hos 
svenskarne i New Haven forbehallit sig, att han skulle fa her- 
bergera mig. Han ar en ovanligt from, saktmodig och i allo 
alskvard personlighet. Emedan han talar tyska, kunde vi afven 
utan svarighet meddela oss med hvarandra ofver allehanda an- 
gelagenheter. Hans fru gjorde ock ett godt intryck pa mig. 
Hans bus var val inredt, fint mobleradt och prydt och pa 
allt satt trefligt. I ofre vaningen anvisades plats at mig och 
min son. Lindgren bodde hos en af de svenska vannerna. 
Nar jag kom upp pa rummet, lag der uppslagen en annotations- 
bok, som rorde mitt hjerta innerligt. Under sin vistelse pa mitt 
landstalle vid Gefle hade professor Day latit alia mina barn i 
hans annotationsbok skrifva sina namn och fodelsear. De minsta 
kunde da icke skrifva, men mamma hade i stallet tecknat deras 
namn. Det var denna annotationsbok, som nu lag uppslagen 
just vid det stalle, der namnen stodo. Det var adelt tankt, ett 
fint drag af den mannens karakter. 

Staden New Haven ar en ganska stor stad med inemot 
70 tusen innevanare. Den ar mycket vacker och ser delvis ut 
sasom en tn idgard. Utefter gatorna pa omse sidor aro plan- 
terade stora loftrad, som lemna en mycket angenam skugga un 
der de heta sommardagarne. Staden ar sate for ett af Nya 
Englands fornamsta universitet, det s. k. Yales University. 

Detta universitet grundlades ar 1701, alltsa 75 ar fore den 
s. k. oafhangighetsforklaringen. Ehuru i religiost afseende 
opartiskt ar det i kongregationalisternas hander. Det grundla 
des hufvudsakligen af dern och har afven af dem fatt det mesta af 
de medel, som skankts till det samma for byggnaders uppforande. 
Det underhalles afven i fortsattningen af kongregationalisterna, 



NEW HAyLN. 135 



ehuru det for en viss tid och under vissa forutsattningar er- 
hallit icke ringa understod fran staten. 

I allmanhet gor man sig om de amerikanska universiteten 
en temligen lag forestallning bar i vart land och i Europa i 
allmanhet, och det kan ju del vis vara berattigadt. Manga an- 
stalter, som bara namn af universitet, aro icke pa langt nar 
varda att bara det, men sa ar ingalunda forhallandet med alia 
och allra minst med universiteten i Nya England. Yales Uni 
versity t. ex. har 79 professorer samt 50 andra larare och mel- 
lan 1,200 och 1,500 studenter. De vetenskapsgrenar, i hvilka 
undervisning der meddelas, aro de samma som vid de europei- 
ska universiteten. Men amnen, som hos oss tillhora en och 
samma professor, aro der ofta fordelade mellan flere. Deri skilja 
sig dock de amerikanska universiteten vasentligt fran de vara, 
att de forra soka gora sina larjungar sa fort som mojligt dug- 
liga for den lefnadsbana, som de valt. Huruvida detta ar na- 
got att tadla, lemnar jag derhan. Tvartom borja hos oss all- 
varliga roster hoja sig mot det system, som har rader, och som 
med en hop for vetenskapsmannen visserligen intressanta men 
for studentens blifvande lefnadsbana temligen ofruktbara studier 
qvarhaller honom vid universitetet en oskaligt lang tid, utan att 
han derfor blifver mer duglig for sin kallelse, an han kunnat 
vara langt forut, om studierna blifvit mer praktiskt anlagda. 

Yales universitet bestar af fyra fakulteter, alldeles sasom 
ett universitet hos oss: en fakultet for filosofi och skona konster, 
en for teologi, en for medicin och en for lagkunskap. Den 
teologiska fakulteten, som ocksa kallas Yales Divinity School, 
och med hvilken jag egentligen kom i beroring, har 7 profes 
sorer, 3 andra larare och derjemte 4 s. k. special lecturers 
(sarskilda forelasare). Divinity School eger ett sardeles trefligt 
kapell, der de teologie studerandena hvarje morgon samlas till 
en gemensam andaktsstund. Ledaren dervid ar universitetets 
sa val som fakultetens president, Dwight. Dervid forekommer 
sang, bon och lasning af ett sty eke i den heliga skrift. Jag 
tror, att det icke skulle skada, om afven vid vara universitet 
sadan morgonandakt bereddes vara teologie studerande. Manga 
studenter voro samlade vid det tillfalle, da jag var der, och det 
frapperade mig icke litet att se, att nar presidenten lemnade 
talarestolen och gick ut langs efter stora gangen genom ka- 



136 



FJORTONDE KAPITLET. 



pellet, sa stego alia studenterna upp och bugade sig djupt for 
honom, allt efter som ban passerade forbi deras bankar. Det ar 
vid denna Divinity School, som professor Day ar larare i hebrei- 
ska spraket och literaturen samt gamla testamentets teologi. 
Han ar ocksa en medlem af den amerikanska kommission, som, 




Gvenska kongregationalistkyrkan i New Britain. 

Se sid. 143. 

jemte en motsvarande engelsk, har utarbetat den nya engelska 
ofversattningen af den heliga skrift, en ofversattning som har 
synnerligen stora fortjenster. 

Till Yales universitet hor en Idng rad stora, praktiga bygg- 
nader, dels utgorande undervisningslokaler, bibliotek m. m. dels 
bostadsrum for studenter. De amerikanska universiteten draga 



yALES UNIVERSITET. 



137 



namligen forsorg om att uppfora bus med lampliga bostader 
for studenteina. Ofta besta dessa bostader af tva rum, ett sof- 
rum och ett studerrum. Derigenom att studenterna salunda bo 
tillsammans, hafva lararne mycket lattare att vaka 6fver deras 
arbete och deras lefverne i allmanhet. En teckning af Divinity 
School finnes pa sid. 129. 

Bland lokaler, som adrogo sig min sarskilda uppmarksam- 
het, var det till Divinity School horande biblioteket. Det var 




Kristliga foreningen af unge man i New Britain. 

Se sid. 147. 



bygdt af en rik man, som hade forlorat tvanne barn samt 
forarat Divinity School detta hus sasom ett minne af dem. I 
stora salen hangde ett portratt af barnen, en gosse och en 
nicka, som syntes vara ungefar atta eller nio ar gamla. Jag 
namner detta icke sasom nagot enstaka exempel utan derfor, 
att jag tyckte mig finna, att det icke matte vara ovanligt i 
Amerika, att man pa detta adla satt hedrar och forvarar min- 
net af aflidna anforvandter. 



FJORTONDK KAriTLET. 



En annan lokal, som ocksa var af stort intrcsse, var det 
utomordcntligt vackra naturalhMoriska museum, som universi- 
tetet eger. Sarskildt var df i miner rJogiska afdelningen utmiirkt. 
Men ocksa eger Amerika mer an nagot annat land pa jorden 
materialier till att bilda ett sadant museum af framstaende be- 
skaffenhet. Och pengar finnas der i ofverflod bade till att bygga 
och att samla. 

Nar jag var i New Haven, byggdes der ett stort pr^ktigt 
bus af huggen sten. Det skulle blifva en gafva till Yales uni- 
versitet af en rik qvinna. Hvem gifvarinnan var, rick allmanhe- 
ten icke veta forran vid husets invigning, som skedde fram pa 
hosten. Det ar val endast i Amerika, som intresset for den hogre 
undervisningen kan visa sig verksamt i sadana storartade gaf- 
vor. Men der ar sadant alls icke sallsynt. Man sade mig, att det 
under byggnad varande huset skulle komma att kosta mellan 
ett och tvahundra tusen dollars, d. v. s. omkring en half mil 
lion kronor. 

Pa torsdagsqvallen predikade jag i New Haven i den 
amerikanska kongregationalistkyrkan for en talrik och uppmark- 
sam ahorareskara af svenskar. Denna lokal rymmer mellan 
8- och goo personer och upplats nu gratis. Till text hade jag 
Rom. 5: 12. Efter predikans slut reste sig Hultman och sade pa 
en gel ska, att han for de amerikanska vanner, som icke forstatt 
predikan, ville sjunga en sang, som inneholl, hvad jag predikat. 
Och han sjong: Redeemed, redeemed (forlossad), sa att det trangde 
genom marg och ben. De narvarande amerikanarne sade ocksa 
efterat, att de aldrig fbrut hort en sa gripande men pa samma 
gang sa Ijuflig sang. 

Pa fredagsformiddagen foro vi ut for att bese New Havens 
omgifningar. De aro mycket vackra. Isynnerhet har man en 
vidstrackt och fortjusande utsigt fran den sa kallade East 
Rock, en klippa som h6jer sig omkring 400 fot ofver sta- 
den. Dit giilde nu var fard, och i manga ringlar gick den 
vag, pa hvilken vi akte uppfOr den annars ganska branta hoj- 
den. Uppe pa toppen af denna star ett stort monument till 
minne af de soldater fran Connecticut, som folio i det sista in- 
bordes kriget. Sadana monument finnas pa flere stallen i Nord- 
Amerika. De aro i allrruinhet mycket enkla men mycket till- 
talande. Sedan vi uppe pa hojden ta^it utsigtcn i betraktande 



P RED I KAN. UTFLYGT. SAMQVAM. I 39 

samt druckit ett gJas lemonad, atervande vi till staden glada 
och hurtiga till mods, unga och friska som ornar*. 

Pa fredagsqvallen samlades atskilliga af Yales pastorer och 
professorer i en lokal, tillhorande universitetet, for att af mig 
fa hora en redogorelse for de andliga forhallandcna och sarskildt 
de frikyrkliga rorelserna i Sverige. Jag tyckte just icke myc- 
ket om att halla ett sadant foredrag, men jag maste finna mig 
deri. Redaktoren for tidningen Missionsvannen i Chicago tje- 
nade sasom tolk, och mina ahorare tycktes med intresse folja 
den korta skildringen. Sedan jag hade slutat, framkastade som- 
liga bland dem atskilliga fragor. Dessa besvarade jag, sasom 
jag kunde tycka, till deras tillfredsstallelse. 

Den 26 juni behagade Yales universitet utnamna mig till 
teologie doktor. Det var nagot bade for mig och for andra 
alldeles ovantadt. Aldrig trodde jag, att jag nagonsin i mitt 
lif skulle bli teologie doktor. En svensk amerikansk tidning 
fann deri anledning till atskilliga bittra utgjutelser mot mig 
allt i renlarighetens intresse. Det ar nog mojligt, att atskilliga 
andra foljde hennes exempel, fastan jag ej sag dem. Gerna 
skulle jag till dem afsta min doktorshatt, allra heist som jag 
annu icke skaffat mig nagon. 

Det doktorsdiplom, som jag af Yales universitet erholl, var 
textadt pa pergament samt aifattadt pa latinska spraket. 

I New Haven finnas ganska manga svenskar. Man anta- 
ger deras antal vara mellan 12- och 1300. Hvad den kristliga 
verksamheten bland dem betraffar, sa begynte Augustanasyno- 
den for nagra ar tillbaka en sadan och har nu der en ganska 
stor forsamling. Afven en svensk baptistforsamling finnes. De 
s. k. missionsvannernas verksamhet var i borjan mycket in- 
skrankt. Det syntes en tid vara omojligt att fa en forsamling till 
stand pa de grundsatser, som missionsforbundet gjort till sina, 
d. v. s. en forsamling, i hvilken tilltrade vore oppet for alia, 
som trodde pa Jesus utan afseende pa olika asigter i larofragor. 
Forst i aug. 1887 lyckades det. 

I dec. 1888 ingick forsamlingen i det amerikanska kongre- 
gationalistsamfundet under namn af Svenska evangeliska Imma- 
nuelsforsamlingen. Hon anser sig hafva haft mycket gagn af 
denna forening och kanner sig sta i stor tacksamhetsskuld till ame- 
rikanarne. Det samma ar forhallandet med minga andra svenska 



I4O FJORTONDE KAPITLET. 

forsamlingar i ostern. Kongregationalisterna hafva upplatit sina 
kyrkor for dem under den tid, da de saknat egna, och hafva 
icke begart nagon ersattning derfor med undantag af betal- 
ning till vaktmastaren. De hafva afven hjelpt dem med bidrag 
till afloning at predikanterna. I New Haven har salunda den 
svenska Immanuelsforsamlingen under ar 1889 af dem erhallit 
300 dollars samt dessutom icke obetydliga bidrag till sitt kyrko- 
byggnadsforetag. De enda skyldigheter, som haremot alegat 
svenskarne, hafva varit att vid hvarje nyar lemna uppgift om 
antalet medlemmar och kassans stallning samt nagot redogora 
for den verksamhet, som utofvats af forsamlingens predikant. 
>Hade dessa kongregationalister ej rackt vart svenska folk en 
sa hjelpsam hand, skrifver en meddelare, da hade icke sa manga 
predikanter, icke heller sa manga forsamlingar eller troende 
funnits har i ostern. Som nu ar forhallandet, ma herren val- 
signa dem for, hvad de gjort vart svenska folk! 

Tmmanuelsforsamlingen i New Haven har for narvarande 
(1890) ett medlemsantal af omkring 90. Ett godt forhallande 
har hela tiden varit radande inom henne, sa val mellan med- 
lemmarne inbordes som ock mellan dem och deras forestandare. 
Gud har afven valsignat hennes verksamhet. Under verksam- 
hetsaret 1889 voro forsamlingens utgifter ofver 1,000 dollars. 
Dess inkomster belopte sig till nagot mindre. Predikantens 
afloning utgor 60 dollars i manaden. 

Jag skall framdeles narmare bcrora fragan om forhallandet 
mellan de svenska forsamlingarna och kongregationalistsamfun- 
det i Forenta Staterna. Det ar for narvarande en ganska bran- 
nande fraga der. Kongregationalisterna hafva sedan nagra ar 
tillbaka en sarskild verksamhet, som ar riktad pa skandina- 
verna. Mdnga svenskar prisa deras hjelpsamhet. Andra stalla 
sig mer misstanksamma och intaga en tillbakadragen stallning. 
Det forra ar forhallandet i ostern, det senare i vestern. 















PEMTONDE KAPITLET. 

I New Britain. Missionsforbundets qvartalsmote. Fralsningsarmen. 
Besok i atskilliga lokaler. Hogskolan i New Britain. 



ran New Haven reste jag tidigt pa lordags morgon 
den 15 juni till New Britain, en framstaende fa- 
briksstad, bclagen ungefar i midten af Connecticut 
Staden ar skont belagen, den omgifvande naturen 
ar storslagen, mycket lik ett svenskt landskap. Mel- 
Ian 20 och 30 fabriker finnas har. De storsta af dem aro tva 
fabriker for tillverkning af las och byggnacksmide. De sys- 
selsatta i vanliga fall fran 1,000 anda upp till 1,500 arbetare. 
En af dem fick guldmedalj for sina till verknin gar vid den senaste 
verldsexpositionen i Paris. 

Stadens folkmangd ar omkring 20,000 och utgores af ame- 
rikanare, irlandare, tyskar och svenskar. De sistnamda borjade 
flytta till staden i borjan af 1871. Ar 1875 funnos der 20 sven 
skar. Sedan den tiden har deras antal allt jemt forokats, sa att 
det nu antages med all sakerhet uppga till 2,000. Svenskarne 
i New Britain aro fornamligast ungt folk samt hafva bland 
amerikanarne i allmanhet stort anseende och godt fortroende. 
Sin sysselsattning hafva de pa de olika fabriker och verkstader, 
som har aro. Nagra fa bland dem idka handelsrorelse. En och 
annan har ock fast egendom i staden. Nagon namnvard formo- 
genhet hafva de ej himnit forvarfva, men genom idoghet och 
stadigt arbete pa de stora fabrikerna hafva de i allmanhet en 
god bergning. 



142 FEMTONDE KAPITLET. 

I religiost afseende aro svenskarne de som annars be- 
fatta sig med nagon religion alls - - delade i tre olika grup- 
per, augustanare, baptister och missionsvanner. Augustanarne 
och missionsvannerna hafva egna kyrkor, men baptisterna hyra 
en sal, der de hafva sina moten. 

Den forsta andliga verksamhet, som forekom bland sven 
skarne har, leddes af en amerikansk qvinna pa engelska spraket. 
En fru Lyon, en lakares hustru i staden, sokte i flere ar att 
samla den svenska ungdomen, synnerligast flicker, till en son- 
dagsskolklass, med hvilken hon hade regelbundna moten hvarje 
sondag och afven en qvall i veckan. Fru Lyon lyckades fa 
ett ganska stort antal uti .sin klass. Genom sitt intresse, nit 
och bemodande f6r svenskarnes andliga val drog hon de ame- 
rikanska kongregationalisternas uppmarksamhet pa dem. Den 
fria missionsverksamheten i New Britain har ock fran dessa van- 
ner ront icke litet intresse, understod och uppmuntran. 

Missionsvannerna organiserade sig ar 1884 till en for- 
samling med namnet: Svenska evangeliska Bethaniaforsamlin- 
gen i New Britain, Conn. De voro da ett medlemsantal af 15 
personer. Samma ar pa hosten beslot forsamlingen att skaffa 
sig en egen predikant och kallade dertill broder J. M. Ahn- 
strom fran Halmstad, Sverige. Han antog kallelsen. Nagon 
tid efter Ahnstroms ankomst forenade forsamlingen sig rned 
den amerikanska kongregationalistkonferensen. Till foljd haraf 
erholl hon af den samma penningehjelp for verksamhetens be- 
drifvande. Herren valsignade ock verksamheten till manga 
sjalars fralsning samt de fralstas stadfastande i naden och san- 
ningen. Forsamlingens nuvarande pastor iir E. G. Hjerpe, som 
flyttade hit i nov. 1888. Han ar tillika sekreterare for Svenska 
evangeliska missionsforbundet i Amerika. 

Forsamlingens medlemsantal ar for narvarande omkring 
130. Dess sondagsskola ar annu jamforelsevis liten, hvad barn- 
antalet betrafTar, emedan forsamlingens medlemmar utgoras f5r- 
namligast af unga familjer och ogifta personer. 

Forsamlingens inkomster och utgifter for dr torde nu uppga 
till omkring fjorton eller femton hundra dollars ( = 5 a 6 tu- 
sen kronor). Stiillningen inom forsamlingen iir ganska god. 
Karlek, frid och endragt aro rddande. Nagon egen lokal eller 
kyrka hade forsamlingen ej forriln varen i88g. Efter dtskil- 



A A/r UK IT A Iff. FOKBUNDETS MOTE. 143 

liga underhandlingar om priset lyckades hon da k5pa ameri- 
kanska metodistforsamlingens kyrka. Metodisterna maste nam- 
ligen bygga sig en storre och ville gerna salja sin gamla. 
Hon ar ganska treflig och har ett fortraffligt lage. En bild 
af henne finnes pa sid. 136. Hon ar en trakyrka i tva vanin- 
gar och kostar 13,000 dollars. Kyrkosalen, som ar forsedd med 
laktare, har sittplatser for 500 personer. 

Svenska evangeliska missionsforbundet i Amerika firade sitt 
qvartalsmote i New Britain den 14 16 juni 1889, och det var 
for detta mote jag kommit dit. Motet borjades pa fredagsqvallen 
med offentlig predikan. Lordagen, bade for- och eftermiddag, 
anvandes till diskussion 6fver atskilliga vigtiga fragor. Manga 
af Svenska missionsforbundets predikanter voro samlade der och 
jemte dem afven missionsforbundets president Bjork. Den mest 
brannande fragan var den om forsamligars forhallande till hvar- 
andra. I Amerika pagar en mycket liflig strid derom mellan 
a ena sidan missionsforbundet, a andra sidan de sa kallade fria, 
hvilka mena, att all forening mellan forsamlingar till forbund 
ar alldeles emot den heliga skrift Denna strid tyckes hafva 
sin egentliga grund deri, att somliga anse det for obibliskt att 
i afseende pa forsamlingen gora nagonting, som icke forekom- 
mer i bibeln. Nu star i bibeln ingenting taladt om nagot for 
bund mellan de sarskilda apostoliska forsamlingarna. Alltsa 
maste det vara obibliskt att bilda sadana forbund. For min 
del har jag flere ganger uttalat mig om denna sak och forsokt 
visa, att forsamlingens yttre former maste ratta sig efter de pa 
skilda tider och skilda orter forefintliga, ofta i manga afseenden 
olika behofven. Nar apostlarne ordnade de forsta forsamlingarna, 
sa skedde det i ofverensstammelse med det da och der fore 
fintliga behofvet. De ansloto sig ock dervid med stor vishet 
mycket na ra till de gammalisraelitiska formerna, sa langt som 
dessa voro tillampliga inom den kristna forsamlingen. Att 
ordna en forsamling bibliskt nu ar derfor alls icke det samma 
som att ordna den pa samma satt, som Paulus for mer an 1 800 
ar sedan ordnade forsamlingarna i Korint eller Aten eller andra 
stader, utan att ordna den sa, att den yttre for men motsvarar 
det fort fintliga andliga behofvet. 

Det ar mycket att beklaga, att denna strid inom de kristna 
fria forsamlingarna i Amerika har vallat en inbordes hatskhet, 



144 FE.MTONDE K~APITLET. 

som ar mycket farligare an nagonting annat. De > fries talan 
fordes pa dotta mote af Princell, som ocksa var med. Han ar 
till sitt sinne mycket fridsam och vanlig men bar nu fatt denna 
ide sa fast i sitt hufvud, att ban icke tyckes kunna slappa den. 
Vid ifragavarande tillfalle sokte ban visa, att hvarje forbund 
mellan forsamlingarna blir ett parti. For att blifva medlcm af 
en forsamling maste jag blifva medlem af det forbund, som bon 
tillhor. Men enligt Guds ord far for medlemskap i forsamlin- 
gen intet annat vilkor fordras an det, att jag ar en lefvande 
kristen. Genom forbundet ar alltsa en grans uppdragen, som 
fran forsamlingen utesluter hvarje troende, som icke kan gilla 
forbundet eller tillhora det samma. Jag a min sida forsokte 
framhalla det enligt mitt tycke orimliga resultat, bvartill ett 
sadant resonemang maste leda. Antag att en forsamling eger 
ett bonehus. Jag vill ga in i forsamlingen, men pa samma 
gang jag detta gor, blir jag ocksa delegare mcd de ofriga med- 
lemmarne i bonehuset. Om jag nu ogillar, att forsamlingar 
hafva bonehus eller kyrkor, eller atminstone att dessa kyrkor 
hafva torn eller dylikt, sa sager jag: 

Har ar ett parti; bar kan jag icke blifva medlem bara 
sasom lefvande kristen, utan jag maste tillika blifva delegare i 
en kyrkobyggnad. Det kan jag icke gilla. Alltsa blir kyrkan 
eller dess torn en grans, som fran forsamlingen utesluter hvar 
och en, som icke kan gilla huset eller tornet. Apostlarna hafva 
hvarken bygt kyrkor eller torn. 

En sak ar, att kristna aro sondrade i olika kyrkosamfund, 
som gent emot hvarandra begransas af menskliga bekannelse- 
skrifter eller vissa larouppfattningar, hvilka tvinga dem att fran 
sin gemenskap utesluta troende Guds barn. Sadant ar parti. 
En annan sak ar, att forsamlingar, inom hvilka medlemskap 
beror endast pa lifvet i Kristus, sluta sig tillsammans i fore- 
ningar eller forbund for inbordes hjelp och gemensam verk- 
samhet. 

Vid ett samtal, som jag sedan pa hosten hade med Prin 
cell om denna sak, sade ban sig tro, att forbundet framdeles 
sknlle bli ett kyrkosamfund. 

Na val, invande jag, orn det en gang sa blir, da ar tid 
att vanda det ryggen men icke nu. Eller hvad skulle du tanka, 
om jag sade sa bar: Jag anser det mycket mOjligt, att den och 



MOTE I NEW BRITAIN. 



145 



den framdcles blir en dalig menniska, derfor skall jag redan nu 
borja att bekampa honom? 

Diskussionsmotet aflopp emellertid mycket fridsamt. Det 
holls i den svenska kongregationalistkyrkan, under det att ett 
forfarligt regn och askvader rasade der utanfor. 

Pa lordagsqvallen predikade Princell och Lindgren. Pa son- 
dagen holls sammankomst i stadens operahus, som ar den storsta 
lokal, staden har att bjuda pa. Det sages rymma med laktare 




Jernvagsstation i Boston. 

Se sid. 167. 

1,500 personer. Forsamlingen fick begagna denna lokal hela son- 
da^en for det billiga priset af 12 dollars eller 45 kr. I vanliga 
fall kostar den for ett enda tillfalle 50 dollars. Men nar dess 
disponent fick hora, for hvad andamal den nu skulle anvandas r 
var han genast villig att sla ned priset till mindre an en fjer- 
dedel af det vanliga. Nu var detta hus alldeles fullsatt af sven- 
skar, hvilka stilla och uppmarksamt lyssnade till predikan. Jag 
begagnade om sondagarne ofver hufvud under hela min resa 
de i Sverige brukliga hogmesso- och aftonsangstexterna. Sa 

10 



146 FEMTONDE KAPITLET. 

gjorde jag ock nu. Tcxten for dagen var Job. 3; 1 15 eller 
fralsarens samtal med Nikodemus om nya fodelscn. Jag vet 
nog, att manga icke tyckte om, att jag vid vers 5 betonade 
dopets betydelse sasom ett nademedel. Det ar ju nu sa van- 
ligt, att kristna anse dopet allenast som en symbolisk handling 
eller en lydnadsgerning, som de skola gora for att bekanna sin 
tro o. s. v. Jag for min del bar aldrig kunnat se en skymt af 
en sadan forestalling i det nya testamentet. Nej pa hvarje 
stalle, der nya testamentet talar om dopets betydelse och 
dessa stallen aro markvardigt manga framstalles dopet sa 
som ett nademedel. Den baptistiska uppfattningen af dopets 
betydelse ar alltigenom rationalistisk. Hon maste derfor pa 
hvarje stalle, der bibeln talar derom, tolka bort antingen vatt- 
net (sasom vanligen sker i Job. 3: 5) eller ock det, som sages 
om vattnet (sasom t. ex. i i Petr. 3: 21). Och det underlater 
jag icke heller att framhalla, nar texten gifver anledning dertill. 

Pa e. m. kl. 3 predikade jag ofver dagens epistel i Rom. 
n: 3336. Den predikan var egentligen ett missionsforedrag. 
Pa qvallen holls aterigen mote kl. 8, dervid atskilliga predi- 
kanter upptradde. Vid alia motena tjenade den forr omnamde 
predikanten A. Hultman med sang. 

Detta var forsta gangen, jag predikade pa ett operahus, 
och det kandes nog ganska besynnerligt. Framme vid rampen 
stod jag vid en liten pulpet, och bakom mig pa scenen sutto 
de vid tillfallet forsamlade predikanterna. Sedermera blef jag 
sa van vid detta, att det icke vidare besvarade mig. Ty i 
manga stader, som jag besokte, hade man inga storre eller 
lampligare lokaler att erbjuda an operahusen. 

Pa vagen fran middagsmOtet gick jag forbi ett stalle, der 
fralsningsarmen hade sammankomst. Denna arme ar namligen 
verksam i Amerika likasom i andra lander. Men sa vidt jag 
kunde forsta, har den i Amerika icke synnerlig framgang. Mig 
syncs det vara stor skada, att personer, som aro uppfylda af 
ett sa brinnande nit om sjalars fralsning, som manga bland ar- 
mens medlemmar utan tvifvel iiro, skola anviinda ett sadant stitt, 
att de derigenom vasentligen motverka det andamal, f6r hvars 
framgang de sa mycket nitalska. Afven i detta galler det att 
folja herrens exempel. Det skall alltid vara det siikraste och 
till sist lemna de mesta, basta och varaktigaste frukterna. Nar 



PREDIKAN. FRALSNINGSARM&N. BESOK. 147 

fralsaren anvande liknelsen om de fyrahanda sadesakrarna, sade 
ban om den sad, som foil pa stenoren, att eftersom den icke 
hade djup jord, sa gick den hastigt upp. Dessa genom ett 
yttre hogtryck framkallade hastiga omvandelser hafva tyvarr 
alltfor ofta sin grund deruti, att saden icke har fallit i djup jord. 
Foljden deraf ar, att den ock hastigt vissnar och faller af. 

Pa mandagsmorgonen foljde jag forst min son till stationen. 
Han skulle namligen nu resa till Chicago for att tilltrada den 
plats, som han der hade fatt. Derefter gjorde jag besOk pa 
atskilliga markligare stallen i staden. Forst besokte jag den 
lokal, som tillhor kristna foreningen af unge man. Det ar en 
stor och fortraff lig byggnad, alldeles ny, uppford af brun sand- 
sten och tegel i fyra vaningar. Bottenvaningen ar inredd for 
en storre jernkramhandel. Forsta vaningen derofver utgores af 
mottagningsrum, samtalsrum, lasrum, badrum, lektionsrum samt 
sekreterarens embetsrum. Tva trappor upp ar en stOrre hOrsal 
for allmanna moten samt en stor gymnastiksal. Tre trappor 
upp ligga hvarjehanda rum. Der ar ocksa bostad for vakt- 
mastaren. Byggnaden har kostat med tomt och inventarier 
ofver 200 tusen kr., utan tvifvel val anvanda penningar. Nagot 
af dess praktiga inre kunna mina lasare se af teckningen pi 
sid. 137. 

Dernast besokte jag ett prestmote, som hOlls i en kongre- 
gationalistkyrka, hvarest en mangd prester voro forsamlade f6r 
att radgora om fragor rorande dels laran dels verksamheten. 
Dylika moten hallas der tredje mandagen i hvarje manad, di 
stadens och narmast omkring liggande platsers prester utan af- 
seende pa nations- eller samfundsskilnad komma tillsammans 
for gemensamma radplagningar. Afven pa andra stallen, som 
jag sedermera besokte, var jag inbjuden att narvara vid lik- 
nande prestkonferenser. Utan tvifvel aro de mycket nyttiga, 
och det vore onskligt, att i vart land nagot liknande kunde 
astadkommas. Behofvet deraf har hos oss gifvit sig uttryck i 
sa kallade predikantmoten, som lysas ut har och der i landet. 
Men utan tvifvel skulle det vara mer andamalsenligt, om i sta- 
der eller pa mer betydande platser pa landsbygden sadana mO- 
ten for bygdens predikanter kunde hallas pa en bestamd dag 
hvarje manad, samt att stOrre predikantmoten sedan anordnades 
efter en mer andamalsenlig plan och mindre tatt pa hvarandra. 



148 FEMTONDE KAP1TLET. 

Sa snart det galler det praktiska, hafva vi mycket att lara bade 
i detta och andra afseendcn af vara vanner i Amerika. Dcssa 
prestmotesforhandlingar vara i regeln icke mer an ett par tim- 
mar. Stundom forekommer ocksa, att deltagarne efter motets 
slut gemensamt spisa middag. Som jag icke hade mer an en 
liten stund att offra for denna prestkonferens, hann jag icke 
mer an bocka mig, skaka hand med atskilliga af dess medlem- 
mar och saga dem ett vanligt farval. 

Fran denna plats begaf jag mig till en mycket treflig ameri- 
kansk kyrka. Dess nuvarande pastor heter Cooper. Han har varit 
och ar en mycket varm van till den fria missionsverksamheten 
bland svenskarne i staden och har pa alia satt forordat och 
understodt den samma. Med mycken vanlighet tog han emot 
mig och forde mig omkring i kyrkans olika lokaler. Vid sidan 
af denna kyrka var ett storre kapell under byggnad, i det nar- 
maste fardigt. Det ar uppfordt af granit i tva vaningar och 
utgor i alia afseenden ett bevis pa det praktiska sinne, som 
man sa ofta ar i tillfalle att iakttaga i Amerika. Bottenvanin- 
gen ar afsedd for forsamlingens arbets-, sallskaps- och veder- 
qvickelsemoten afvensom till en barnkrubba. Ofre vaningen ar 
indelad i sex olika rum med laktare, af hvilka hvar och en 
ocksa bildar ett sarskildt rum. Dessa lokaler aro uteslutande 
afsedda for sondagsskolan, men de aro sa inriittade, att pa 
samma gcing de utgora rum hvar for sig, kunna de genom opp- 
nande af de losa skiljevaggarna forenas till ett enda rum, i 
hvilket man ofverallt utan svarighet kan hora och se talarcn. 
Till uppforande af detta kapell hade forsamlingen fatt en dona 
tion af en fabriksegare, uppgaende till 25,000 dollars eller om 
kring 95 tusen kroner, och med sadana summor kan man ju 
astadkomma nagot. 

Den nu namda forsamlingen utOfvar en mycket stor son- 
dagsskoleverksamhet, kanske den storsta i hela Nya England. 
Det var i denna sondagsskola, som den forut namda fru Lyon 
organiserade sin sOndagsskoleklass af svenska tjensteflickor. Och 
annu finnes der en klass af svensk- ungdom, som efter fru 
Lyons dod undervisas af en annan troende amerikansk qvinna. 

Det var nu middag, och jag gick hem till broder Hjerpe 
for att spisa. Jag bodde namligen i hans familj. Der fann jag 
det ocksa mycket ^rodt att vara. Det samma kan jag saga om 



SONDAGSSKOLHUS. SAM UNDER VIS NING. 149 

alia de familjer, der jag under min resa hade gladjen att bo. Strax 
efter middagen gjorde jag ett besok i stadens hogskola. Lo- 
kalen horde icke till de nyaste och foretedde derfor just ingen- 
ting" af sarskildt intresse. Hvad som deremot mycket intresse- 
rade rnig, var den samundervisning, som i denna skola eger 
rum. De amerikanska skolorna aro i allmanhet gemensamma 
for bade gossar och flickor, och det galler icke allenast folk- 
skolan utan afven de hogre skolorna och universiteten. Man 
har i vart land afven talat mycket om denna sak. I Stockholm 
finnes en privatskola, der samma princip ar genomford. Manga 
aro dock de, som deraf frukta vadliga foljder. Det var derfor 
naturligt, att jag i Amerika forsokte gora mig af palitliga per- 
soner underrattad om, hvad erfarenheter man der hade haft. 
Att samundervisningen ar teoretiskt riktig sa val pa de hogre 
som pa de lagre stadierna, deri var jag redan forut pa det klara. 
Jag ar ocksa af den tanken, att om en sak i teorien ar riktig, 
sa blir den ocksa i tillampningen riktig. Om tva ganger tva 
i teorien ar fyra, kan man taga for gifVet, att det i den 
praktiska verkligheten ocksa ar fyra och ingenting annat. Med 
ratta har afven forestandaren for den nyss namda skolan har 
i Stockholm i en af sina uppsatser om denna sak gent emot 
alia farhagor anmarkt, att om Gud icke finner det betankligt 
att lata i samma familj fodas och vaxa upp bade gossar och 
flickor, sa bora vi icke heller finna det betankligt att lata gos 
sar och flickor vaxa upp tillsammans i vara skolor. Forestan 
daren for hogskolan i New Britain, professor Peck, mottog mig 
mycket vanligt och forde mig in i atskilliga klasser for att 
ahora undervisningen. Ja, der sutto nu gossar och flickor at 
1 6 1 8 ars alder om hvarandra. Peck hade varit rektor for 
skolan i 24 ar och forsakrade mig, att han under hela denna 
tid aldrig en enda gang hade haft nagon olagenhet af samun 
dervisningen. Tvartom tyckte han, att flickornas narvaro i sko 
lan utofvade ett hogst helsosamt inflytande pa gossarnes (och 
lararnes?) uppforande. 

I en klass, der jag var inne, pagick undervisning i latin. 
I de amerikanska hogskolorna tyckes man lagga stor vigt pa 
latinet. Man har der icke funnit det opraktiskt att gora sig 
till godo den forstandsutveckling, som utan tvifvel latinets stu- 
dium i hog grad ar egnadt att befordra. Men nog forekom det 



I5O FEMTONDE KAP1TLET. 

mig, sa stor van af latinet jag an ar, litet besynnerligt att se 
denna hop af flicker sysselsatta med att studera Virgilius. 

Jag fragade professorn, om i allmanhet flickornas helsa 
tillat dem att utan skada folja med gossarne i deras studier, 
och ban forklarade, att han for sin del icke tyckt sig se nagon 
fara deri. Men nog syntes i mina ogon flickorna vara bra nog 
magra, bleka och skangliga. Detta var kanske mer en tillfal- 
lighet, men nog ar det en sak, som tal att tanka pa. 

Lararepersonalen i New Britains hogskola bestar af bade 
man och qvinnor, tre af hvardera konet. En af lararinnorna 
undervisar i latin, grekiska och historia, en annan i matema- 
tik och fysik. Undervisningsamnena aro mycket farre an hos 
oss. F6r intrade i denna hogskola fordras ett visst kunskaps- 
matt i aritmetik, geografi, engelsk grammatik och Forenta 
Staternas historia. Undervisningen sker pa tvanne linier, af 
hvilka den ena kallas General Course, den andra Classical Course. 
Skolterminerna aro tre till antalet. Den forsta borjar i slutet 
af april och slutar omkring den 28 juni; den andra begynner i 
forra delen af September och slutar omkring den 24 december; 
den tredje begynner strax pa nyaret och slutar i borjan af april. 
Hvarje larjunge, som till foljd af sjukdom eller annat giltigt 
forfall nodgas vara franvarande vid nagon eller nagra af sko- 
lans ordinarie lektioner, beredes sedan tillfalle till sarskild un- 
dervisning for att taga igen det, som han genom sin franvaro 
forlorat. Derigenom forebygges en olagenhet, som hos oss 
stundom kan vara ganska stor, namligen att der uppsta luckor 
i larjungens vetande. Vid hvarje manads slut erhalla larjungens 
foraldrar eller malsman en rapport om larjungens studier och 
uppforande. 

Sasom exempel pa den inre organisationen vill jag har an- 
f6ra ett utdrag ur den ifragavarande hogskolans laseschema for 
aret 188990. 

I nedersta klassen af General Course lastes under sommar- 
terminen: algebra, fysiologi, latin eller tyska. Under vinterter- 
minen: algebra, bokforing eller historia, latin eller tyska. Dess- 
utom lastes der engelsk historia en gang i veckan hela aret 
igenom. I ofversta klassen lastes under sommarterminen astro- 
nomi, historia, latin eller franska; under hOstterminen geologi, 
historia, latin eller franska. 



EN AMERIKANSK HOGSKOLA. 



Pa Classical Course lastes i andra klassen pa sommarter- 
minen matematik, grekisk historia och latin; i tredje klassen 
aritmetik, grekiska och latin; i fjerde klassen franska, grekiska 
och latin. Under host- och vinterterminen lastes i tredje klassen 
endast latin och grekiska. I andra klassen i bagge kurserna 
lastes dessutom en gang i veckan hela aret igenom lagkun- 
skap, samt i tredje klassen en gang i veckan retorik. 

Utom dessa lektioner hafva klasserna i hvardera kurser 
ofningar i vallasning tre ganger hvarje vecka, vid hvilka tih- 
fallen kursivt genomlasas atskilliga verk af de basta engelska 
och amerikanska fbrfattare. Dertill komma en gang i veckan 
ofningar i forfattande af sma uppsatser afvensom i sang. Fyra 
ganger i veckan forekomma sarskilda ofningar i engelsk staf- 
ning samt upplosning af satser. Onsdagseftermiddagar hallas 
sma litterara sammankomster af skolans bade yngre och aldre 
elever af bagge konen. 

Sasom af det ofvan namda synes, distraheras icke larjun- 
garne i dessa skolor sasom hos oss af en alltfor stor mangfald 
laroamnen. Man finner det mer befordrande for deras utveck- 
ling att samla deras uppmarksamhet pa. ett fatal amnen och 
lara dem nagot verkligt i dessa. 

Den dagliga imdervisningen fortgar Iran kl. 9 f. m. till kl. 
4 e. m. med ett uppeha.ll af i l / z timme vid middagstiden samt 
1 5 minuters rast en gang under formiddagen och en gang un 
der eftermiddagen. 

En egendomlighet for det amerikanska skolvasendet ar, att 
skolorna hafva ledighet tva hela dagar i veckan, namligen lor- 
dag och sondag. Man sade mig, att detta ar lika ofver hela 
unionen. Derigenom fa barnen en verklig hvilodag i veckan, 
medan de hos oss ofta pa sondagen aro mer an annars be- 
tungade af hemarbete. De fa namligen ej sallan de langsta 
lexorna till mandagen, emedan de hafva hela sondagen pa sig 
att lasa ofver. 






SEXTONDE KAPITLET. 

I Portland Conn. Providence. 

.edan jag var i New Britain, fick jag besok af en 
svensk fran Portland i Connecticut, som med den 
allra storsta entragenhet i verlden yrkade, att jag 
skulle komma till Portland for att ocksa der pre- 
dika. Nar jag for till Amerika, hade jag foresatt 
mig, att jag skulle hafva hvarje mandag fri, ty jag forutsag, 
att det pa sondagarne skulle blifva strangt arbete. Det lycka- 
des mig dock icke alltid att for min egen hvila radda denna 
dag. Sa icke heller nu. Genom tidningarna hade vannerna 
i Portland fatt se, att jag icke skulle predika nagonstades man- 
dagen den 17 juni, och nu tankte de, att det var ett lampligt 
tillfalle for dem att fa mig dit. Jag maste andtligen gifva med 
mig. Alltsa reste jag pa morgonen den i7:de. Der finnes en 
liten svensk missionsforsamling. Den eger ett litet bonehus, 
men det var icke mqjligt att anviinda detta vid ifragavarande 
tillfalle. Man hade i stallet for 8 dollars (= 31 kroner) hyrt 
en stor sal, som der i staden anvandes till hvarjehanda moten 
och tillstallningar sasom konserter, forelasningar, teaterrepresen- 
tationer, danstillstiillningar m. m. d. Nar jag kom in i forstugan, 
slog det forfarligt emot af den osunda luft och den forskrackliga 
hetta, som derinne var radande. Och jag undrade, hur det 
skulle blifva mojligt att predika der. Nar jag genom kulisserna 
kom in pa sccnen, bOrjadc jag genast svettas mycket haftigt. 
Jag maste gang efter annan torka min panna, och inom en liten 




Leif Eiriksens staty i Bost en. 
Se sid. 168. 



154 SEXTONDE KAP1TLET 



stund var nasduken sa vat, som om den hade legat i vatten. Det 
hande en gang under predikan, att jag i ifvern slog den val 
haftigt mot bordet. Emedan den var sa vat, smalde det dervid, 
sa att det hordes ofver hela salen. Alia fonster voro oppna, 
men salen var till den grad fyld, hettan och utdunstningen af 
de forsamlade sa svar, att man icke kande, att de voro oppna 
Utanfor fonstren stodo ock sa manga, som fingo rum att hora. 
Jag vet aldrig, att jag i mitt lif har predikat i en sadan hetta 
som har. Jag fruktade flere ganger, att jag skulle svimma, 
hvilket dock dess battre icke skedde. Icke heller svimmade 
nagon af ahorarne. 

Nar jag hade slutat min predikan, aflagsnade jag mig ge- 
nast f6r att fa andas en smula frisk luft. Men forsamlingen stan- 
nade qvar och horde pa Hultmans sang samt sjong sjelf atskil- 
liga sanger. Det forundrade mig mycket, ty jag hade tankt, 
att alia ogonblickligen skulle begagna tillfallet att sasom jag 
sjelf rusa ut i friska luften, sa snart predikan var slut. 

Svenskar kommo till denna plats forsta gangen ar 1872. 
De aro nu delade i tva forsamlingar. Den ena tillhor Augustana- 
synoden och bar namnet: Den evangeliska lutherska Sionsfor- 
samlingen. Den andra har under namnet: Den svenska evangel, 
missionsforsamlingen, anslutit sig till kongregationalisterna, af 
hvilka deras larare afven blifvit ordinerad. Bagge dessa forsam 
lingar hafva egna kyrkor. Pastorn i missionsforsamlingen har 
en arlig Ion af 480 dollars samt dessutom fran kongregationa 
listerna ett bidrag af 100 dollars jemte fria resor for den mis- 
sionsverksamhet, som han utofvar pa andra platser i Connecti 
cut. Forsamlingsmedlemmarnes antal ar vid pass 70. Till med- 
lemmar mottagas alia sadana, som, sa vidt menniskor kunna 
forsta, i sanning tro pa Jesus, utan afseende pa mojligen fore- 
fin tliga olikheter i uppfattning af atskilliga liirofragor. Karlek, 
frid och endragt rada afven i den lilla hopen, och Gud valsig- 
nar dess verksamhet. 

Staden Portland ligger vid Connecticutfloden. Pa andra 
sidan om den samma ligger en annan stad, som heter Middleton- 
town, der afven svenskar bo. Man beraknar antalet af dem i 
bagge staderna till omkring 1,000. Deras hufvudsakligaste ar- 
bete ar stenbrytning och stenhuggeri. Der finnes namligen 
en brun stenart, som anvandes till, byggnadssten ofverallt i Ame- 



/ PORTLAND CONN. I PROVIDENCE R. I. 



155 



rika. Svenskarne i Portland sta sig i allmanhet bra i ekono- 
miskt afseende. 

Fran denna lilla stad for jag vidare till staden Providence 
i staten Rhode Island, dit jag kom pa tisdagen den 18 juni. 




Ofverallt pa mina resor var det vanligt, att jag bodde i nagon 
enskild svensk familj. Men bar hade man beredt mig rum pi 
ett stort hotel. Det var ungefar dubbelt sa hogt som Grand 
Hotel i Stockholm. Sadana stora hotel ser man ofverallt i de 



156 SEXTO NDE KAPITLET, 



fornamligare staderna i Amerika. For kommunikationen mellan 
de sarskilda vaningarna ar val sorjdt genom hissar, sa att man 
slipper ga uppfor och utfor en mangd trappor. Och det gor, 
att man utan svarighet kan bo hur hogt i vadret som heist. I 
Providence tyckte sig ingen af vannerna hafva det sa bra i 
sina hem, att de kimde bjuda mig till gast(!) Det var nu all- 
deles onodiga betankligheter. Ingen kan lefva enklare i mat 
och dryck, an jag gor. Men i Amerika matte mina vanner 
haft andra tankar om mig. 

Du ma tro, sade en gang pastor Bjork, att vara hustrur 
grufvat sig for, huru de skola taga emot dig och undfagna 
dig, sa att du ma bli belaten. 

Att all sadan grufsamhet var onodig, hoppas jag de fingo se. 

Pa hotellen i Amerika betalar man i regel for dag ett visst 
pris, beraknadt for bade rum, mat och uppassning. Ater man 
ej pa hotellet, sa sker intet afdrag fran betalningen. Priserna 
aro eftcr vara forhallanden ganska hoga. Dock finnas afven 
hotel, som hafva europeisk anordning, d. v. s. man betalar 
sarskildt for rum och sarskildt for de maltider, man intager 
inom hotellet. Dessa hotel aro dock mycket fa i jemforelse 
med de andra 

Rhode Island ar den minsta af Nord-Amerikas Forenta 
Stater. Dess ytinnehall ar endast 1,500 engelska qvadratmil. 
Men den lar ega i forhallande till sin storlek storre folkmangd 
an nagon annan stat i unionen. 

Dess storsta stad ar Providence. Den grundlades ar 1636 
af en ung, gudfruktig prestman fran England, Roger Williams, 
som blifvit kallad: samvetsfrihetens apostel i en mork tids- 
alder. Historien om honom ar i korthet foljande: 

De for sin tro forfoljda puritanerna i England hade, for att 
vinna storre religios frihet, begynt att utvandra till Amerika i bor- 
jan af i;:de irhundradet. I forstone hade de ganska stora svarig- 
heter att kiimpa med bade i ekonomiskt och religiost hanse- 
ende. Roger Williams ankom dit ar 1631. Vid kolonierna 
Boston och Salem hade bildats puritanforsamlingar. Men Wil 
liams kunde, ehuru sjelf ifrig puritan, icke f6rena sig med na 
gon af dem. Han ansag dem allt for stela och ofordragsamma 
mot olika tiinkande. Puritanerna hade namligen beslutit, att 
alia, som icke voro af samma asigt i politiska och religiosa 



AMERIKANSKA HOTEL. -ROGER WILLIAMS. 157 

fragor som de, skulle icke heller inom kolonien erhalla nagra 
medborgerliga rattigheter. Williams ogillade pa det lifligaste 
detta deras beslut. Ty han ansag det i hogsta matto orattfar- 
digt att tvinga nagon att tillhora en kyrka och underhalla prest 
m. m. blott for att hafva politiska rattigheter. Genom sitt fria, 
oppna vasen och sitt katterska tankesatt adrog han sig mycken 
fiendskap. Pa hosten 1635 domdes han till landsflykt sasom 
farlig for landets regering. Han skulle dock fa stanna qvar i 
Salem till pa varen 1636. Men emedan hans asigter grepo 
omkring sig med stor hastighet, sande man bud till honom med 
befallning att redan i januari infinna sig i Boston och antrada 
resan till England. Nar budet kom, hade han emeilertid redan 
lemnat platsen samt i kold och snoyra flytt soderut. Efter 14 
veckors fard genom obanade trakter och i saknad af allt, som 
ar erforderligt for en sa afventyrlig resa, ankom han till Rhode 
Island och slog sig ned der vid Narragansettviken. Som han 
under denna fard sett sa manga bevis pa Guds underliga forsyn 
och ledning, kallade han platsen: Providence, d. v. s.: Forsyn. 

Af dervarande indianer mottogs Williams pa det hjertligaste. 
Af deras hofdingar kopte han ett stort landomrade och anlade 
kolonien Providence, der alia for sin tro och religiosa ofverty- 
gelse forfoljda skulle finna en fristad. 

Styrelsesattet vid kolonien blef republikanskt. Alia fragor, 
som rorde kolonien, afgjordes pa allmanna folkmoten. Anda 
intill denna dag har detta haft ett markligt inflytande pa Rhode 
Islands politiska historia. Williams var i allt rattankande och 
oegennyttig. Sin jord delade han mellan fattiga och forfoljda. 
Mot sina forra forfoljare visade han stort adelmod. Alia sokte 
han hjelpa, sa vidt ban kunde. Men af hans lidandes historia 
lara vi, hvad historien annars ofta bekraftar, att nar de forfoljda 
komma till makten, sa blifva de vanligen forfoljare och glomma 
alldeles bort, hvad de under egna lidanden larde om samvets- 
frihetens betydelse. 

Providence ar nu en stad pa 130,000 innevanare. Den an- 
ses vara den renaste och trefligaste i Amerika. Stora rikedomar 
eger den afven. Westminster street^, som ar stadens fornamsta 
handelsgata, paminner lifligt om Drottninggatan i Stockholm 
med sina hoga hus och glansande butiker. Staden har en 
framstaende hogskola och ett stort universitet. I kyrkligt af- 



SEXTONDE K A PIT LET. 



seende stir Providence visst icke efter andra stader af samma 
storlek, att doma af kyrkornas antal. Der finnas namligen 96 
kyrkor utom atskilliga mindre predikolokaler. De olika for- 
samlingarnas gemensamma medlemsantal uppgar till narmare 
60 tusen. Katolikerna utgora storsta delen af dessa. Deras 
nya katedral larer kosta omkring 2 millioner dollars, d. v. s. 
7 1 /, millioner kroner. Ensamt altartaflan der kostar 25 tusen 
dollars eller vid pass 95 tusen kroner. 

I Providence bildades den forsta baptistforsamlingen i hela 
Amerika. Det skedde ar 1639. I England fans endast en 
baptistforsamling fore henne, hvadan forsamlingen i Providence 
var den andra i ordningen i verlden. Dess bildande skedde 
salunda: sedan Williams varit bosatt bar nagra ar, lat han dopa 
sig af en gudfruktig lagman vid namn Holyman. Denne mot- 
tog sedan tillsammans med 10 andra dopet af Williams. 

Svenskarnes antal i Providence lar vara omkring 2,000. 
De atnjuta i allmanhet stort fortroende bland amerikanarne. 
De fleste af dem arbeta i fabriker eller verkstader, sasom loko- 
motiv-, maskin- och juvelerareverkstader, hvilka senare aro gan- 
ska talrika bar. 

I religiost afseende aro de, som hafva nagot kyrkligt in- 
tresse, sondrade i fyra olika forsamlingar med hvar sin predi- 
kant. Nagra tillhora afven amerikanska forsamlingar. Missions- 
forsamlingen, som bestar af 130 medlemmar, slot sig i mars 1888 
till kongregationalistsamfundet och anser sig deraf hafva haft 
gagn men ingen olagenhet. Tillstandet inom forsamlingen ar 
mycket godt. Frid och karlek rader der, och Gud valsignar 
dess verksamhet bade i och omkring staden. Forsamlingens 
pastor ar f. n. (1890) E. Xilson fran Karlskoga i Vermland. Nagon 
egen kyrka eger forsamlingen icke, men hon hoppas snart kunna 
skaffa sig en sadan. 

De fiesta svenskarne sta i Providence sasom annorstades i 
Amerika utom all kyrklig gemenskap. 

Pa platsen finnes iifven en svensk lakare, Fr. Haller, som 
tillika utgifver en svensk politisk veckotidning: Tiden. 

Providence eger en synnerligen vacker offentlig park. Der 
har staden latit resa en staty i brons af Williams f6r att 
hedra minnet af den adle mannen och frihetskampen. P& 
bildens venstra arm hvilar en bibel, stodd mot hjertat. Pa bi- 



KYRKUGA FORHALLANDEN I PROVIDENCE. 159 

belns perm lasas orden: Soul Liberty , som i ofversattning blir: 
Sjalsfrihet. 

Det var en skon dag, da jag vandrade i denna park med 
dess slingrande gangar, dess praktiga blomsteranlaggningar, 
dess sma tacka, konstgjorda sjoar, pa hvilkas stilla vatten sim- 
made allehanda vackra sjofoglar. Jag njot af naturens prakt 
och doft, och jag njot vid tanken pa, hvad den nya himmelen 
cch den nya jorden skola blifva, der i fullkomlig grad skall 
rada den sjalens frihet, som Williams anade, och som ban stred 
for. Det ar icke genom stora kejsares krigiska bragder utan 
genom fromma mans kristliga karlek, som Guds rikes ankomst 
forberedes och paskyndas. 

Medan vi i en oppen paviljong vantade pa den sparvagn, 
med hvilken vi skulle ga tillbaka till staden, bestodo vi oss 
med litet musik. Der stod namligen en mycket stor speldosa, 
sa inrattad att om man i ett sparbossehal slappte ned en fem- 
cents-slant, sa spelade hon en melodi. Det var amerikanskt, 
mycket praktiskt. 

I Providence predikade jag i en stor kongregationalist- 
kyrka. Forsamlingens pastor hade godhetsfullt utan ersattning 
upplatit den samma at svenskarne. Dessa hade ocksa dels fran 
sjetfva staden, dels fran den omgifvande bygden infunnit sig 
mangrant, sa att den temligen stora kyrkan var alldeles full- 
packad af folk. Jag predikade ofver i Joh. 3: i 3, och Gud 
var nara. Efter predikan maste jag har, sasom pa alia andra 
stallen, ga ned bland folket for att helsa pa och skaka hand 
med manga, som forut hade kant mig i Sverige, eller som nu 
ville narmare lara kanna mig. Bland dessa traffade jag en 
luleabo, som blifvit omvand genom en gammal predikan af 
mig, som han hade last af nyfikenhet, samt en skaning, som 
hade blifvit omvand genom skriften : Du behofver fralsas. Dess- 
utom traffade jag har som annorstades geflebor. 

Kyrkan, i hvilken vi voro samlade, var mycket olik vara 
svenska kyrkor. Hon var ytterst fin. Golfvet var belagdt med 
tjocka yllemattor; alia sittplatser voro forsedda med beqvama, 
stoppade dynor. Orgeln hade forgylda pipor. Predikantens 
soifa var kladd med rodt, dyrbart tyg, predikstolen eller rattare 
sagdt: laspulpeten, likasa. Det ena var efter det andra. Jag 
skall langre fram tala mer om denna sak. 



i6o 



SEXTO NDE K A PIT LET. 



Efter predikan askadade jag, huru ctt stort lass af sven- 
skar, 32 till antalct, for sin vag fran staden. De bodde 7*/ g 
engelska mil derifran och hade hyrt sig en mycket stor omni 
bus, som drogs af fyra grofva hastar. Det var ett synnerligen 
intressant skadespel. Medan de hollo pa att ordna sig i vagnen, 
och hastarne spandes for, talade jag nagra ord till dem. Det 




Se sid. 173. 

var s likt ett missionsmote hos oss. Ack, der hemma i Sve- 
rige, der ar hemma for mig. Hvarhelst jag sag nagot, som lik- 
nade Sverige, kande jag, hvad de gamle judarne maste hafva 
kant, nar de i frammande land sago nagot, som liknade Jeru 
salem. O, huru kan det komma till, att fosterlandskanslan 
slocknat hos sd manga, hvilkas vagga statt i Sverige, hvilka 
vuxit upp och liinge bott, ja annu bo i sjelfva Sverige 1 



Jr. 




I. Memorial Hall i Harvard. II. Washingtons aim. 
III. Longfellows hus. 

Se sid. 175 f. 





SJUTTONDE KAPITLET. 

I Brockton och Campello Mass. Stora skofabriker. 

I 

,ran Providence reste jag tillbaka till Massachusetts 
till en stad, som heter Brockton. Det ar en stad 
pa 30,000 inv., belagen mellan 3 och 4 svenska mil 
fran Boston. 

En del af denna stad kallas Campello. I vid 
pass femtio ar ha har funnits svenskar, och for narvarande ar 
deras antal omkring 4,000. 

De flesta bo i Campello. Har hafva manga af dem egna 
trefliga hus, ej sa stora, bygda for blott tva familjer. Omkring 
hvarje hus finnes en liten gard med gangar, vackra grasmattor, 
blommor och prydnadstrad. Allt ser sa rent och snygt ut. I 
fonstren hanga hvita trefliga gardiner, alldeles som det brukar 
vara hemma i Sverige. 

Brockton ar en fabriksstad. Har tillverkas isynnerhet skor. 
Allt gOres med maskiner fran det forsta till det sista, tills skon ar 
fardig. Skofabrikerna aro nagra och attio. Den stftrsta af dem 
sysselsatter 600 arbetare och gor per dag nara 4 tusen par skor. 
Enligt de sakraste uppgifter tillverkades i Brockton under ar 
1888 8 1 /, millioner par skor. Har goras inga fruntimmerskan- 
gor eller barnskor utan blott skor (inga stoflar) for man. Un 
der ar 1889 hafva manga fabriker betydligt utvidgats och ut- 
vidgas fortfarande. Brocktons skor aro spridda och kanda 
ofver hela Amerika. 



BROCKTON OCH CAMPELLO, 163 

For tio ar sedan fans bar blott en svensk kyrka namligen 
Augustana. Bland denna kyrkas medlemmar voro atskilliga, som 
i sanning trodde pa Herren Jesus. Under boneveckan 1879 
borjade en kraftig andlig vackelse bland kyrkfolket. Manga 
blefvo omvanda. De vanliga sammankomsterna i kyrkan gjorde 
ej mer tillfyllest, utan sadana hollos afven har och der i husen. 

P& sommaren samma ar borjade manga troende kanna det 
allt for trangt inom kyrkans foraldrade former. De insago ock 
det oratta uti att fira herrens nattvard med sadana, som icke 
voro troende. Nu borjade en brytning med Augustana, och 
foljden blef, att en del skilde sig fran henne. 

De utgangna hyrde sig en sal for sina gemensamma 
sammankomster, och J. G. Princell, som hade varit pastor i 
augustanakyrkan, men som nedlagt sitt presterliga embete inom 
denna synod, kallades att predika pa den hyrda salen. Han 
kunde dock icke ataga sig det for mer an hvar tredje sondag, 
och det endast for en kort tid. 

Samma ar i augusti bildades den Svenska evangeliska 
missionsforsamlingen i Campello Mass. 

Behofvet att fa en predikant i forsamlingen gjorde sig mer 
och mer gallande. Dertill kallades A. G. Nilson, som ock kom. 
Han predikade med stor kraft och framgang, praktiskt och till 
hjertat gaende. Om en kort tid kunde icke den hyrda salen 
rymma det folk, som kom for att hora Guds ord. Ett missions- 
hus byggdes, tva vaningar hogt, for 2,800 dollars eller ungefar 
1 1 tusen kronor. Vid asynen af detta hus ropade manga spe- 
fullt: For stort, for stort, aldrig blir det fullt o. s. v. 

Kort efter invigningen af detta hus slutade Nilson sin verk- 
samhet i Campello, ofveranstrangd och sjuklig. Till hans efter- 
tradare kallades en broder Holmqvist. Han hade icke de gaf- 
vor att predika som Nilson, men han hade gafvan att skota 
sjuka. Han var en stilla, gudfruktig man med en ovanligt om 
kansla for de lidande. Just en sadan var det, som da behofdes 
i Campello. En svar tyfusfeber hemsokte namligen denna plats, 
och manga svenskar, isynnerhet de nykomne, folio offer for den 
samma. Dessa tog Holmqvist sig an, sa langt krafterna det 
medgafvo, och bitradd af sin hustru skotte han dem med stor 
omhet. Han var upptagen nastan jemt bade natt och dag vid 
de sjukes baddar, och har kunde han bedja, trosta och hugsvala 



164 SJUTTOMDE KAP1TLET. 

sasom fa. Men icke nog med det. Manga de aflidnas krop- 
par, som ingen ville gi nara, an mindre vidrora, af fruktan f6r 
smitta, tog han sig an, tvadde dem och drog forsorg om deras 
begrafning. Da farsoten hade rasat ut, syntes det ock, som 
om H. hade gjort ifran sig sitt valsignade verk i Campello. 
Han lemnade predikantbanan for att studera medicin. Han ar 
nu lakare. Forsamlingens nuvarande pastor ar Aug. Pohl, som 
hit ankom fran Sverige pa hosten 1887. Han var i Sverige 
kand sasom predikant i Jonkopings missionsforening. 

Om en tid blef missionshuset for trangt. Forsamlingen be- 
slot derfor att salja det. Koparen rullade bort det, som det 
stod, till en annan plats, och en ny svensk kyrka bygdes 1888 
pi den gamla tomten for en kostnad af 1 2,000 dollars. Hon in- 
vigdes samma ar i nov. Amerikanska kongregationalister hafva 
till detta kyrkobygge skankt svenskarne 1,800 dollars (= 7,000 
kronor). Manga sade afven om kyrkan: For stor, for stor! 
Men hon ar redan nu icke mer an lagom. Den dag kan komma, 
da de fa rulla bort afven henne for att bygga en anda storre. 

Kyrkan ar bygd i tva vaningar med torn. Nedre van in 
gen ar inredd med tva lasrum och ett biblioteksrum for kristna 
ynglingaforeningens rakning, ett rum for syforeningen och ett 
kok. Dessutom finnes der en storre sal med 3 400 platser 
for gemensamma mindre bonemoten och fester. Sjelfva kyrko- 
salen ar pa ofre botten och har plats for 800 personer. Hon 
ar forsedd med en stor piporgel, som forsamlingen af en sar- 
skild handelse fatt kopa for 1,000 dollars, ehuru den ar varde- 
rad till 4,000. 

Forsamlingens hela medlemsantal ar for narvarande (1890) 
vid pass 250. Inom henne finnes en kristen ynglingaforening 
bestaende af 60 a 70 medlemmar, samt en sondagsskola, for- 
delad i tolf klasser. Afven deltager hon i missionsverksamhe- 
ten pi sa satt, att hon hjelper till att lona en sjomansmissio- 
nar i Boston och en respredikant i Massachusetts, hvarforutom 
kollekter upptagas till andra valgorande andamal. Forsamlingen 
har anslutit sig till kongregationalistsamfundet. 

Under bOneveckorna ar 1889 blaste en Ijuflig andens vind 
bland det svenska folket i Campello. Manga blefvo omvanda, och 
med deras gladjesanger blandade sig de aldres lofoffer. Afven 
dessa hade blifvit som unga pi nytt genom att se Guds nade- 



SYENSKARNE I CAMPELLO. 165 

under. Rorelsen fortgick i flere veckor. Af de omvanda hafva 
hogst fa gatt tillbaka till verlden. Inom missionsforsamlingen 
rader en innerlig frid och endragt. Ma Gud valsigna henne 
fortfarande. 

Jag bodde i Campello hos en svensk, som var nagot slags 
verkmastare i en af dess skofabriker. I sallskap med honom 
besokte jag en eller tva, jag mins nu icke hvilketdera, af dessa 
fabriker. Och det var forvanande att se, med hvilken fart skor 
af olika slag forfardigades vid det stora antal maskiner, som 
der funnos. Pa somliga skor syddes sulan fast; pa andra plig- 
gades den ; pa andra aterigen skrufvades den fast med messings- 
skrufvar. I synnerhet var det intressant att se detta sista. Ma- 
skinen gjorde namligen skrufven pa samma gang, som den 
borrade in den i ladret. Den som skotte maskinen, satte en- 
dast en lang messingstrad in i den samma. Maskinen formade 
nu skrufven, borrade in den, nop af den, flyttade skon, gjorde 
en ny skruf o. s. v., till dess skon var bottnad. 

Bland arbetarne i den stora fabriken traffade jag afven en 
svensk, som satt och sydde fast sulor for hand. Detta forun- 
drade mig, men sa forklarade man, att han sydde sulan endast 
under halfoten. Sadana skodon kallas for handgjorda (!) och 
betinga i marknaden ett hogre pris. Fabriksskodonen aro icke 
sardeles val ansedda, hvad styrkan betraffar. Emellertid sag 
jag uti en skobutik i Iowa en stor annons, pa hvilken fabri- 
kantens portratt var tryckt samt derunder en forsakran, att den 
fabrikens tre-dollars-skor vore de basta i verlden . 

De otaliga skodon, som jag har sag, finare och grofre, 
storre och mindre, hade den daliga egenskapen gemensam, att 
de allesammans voro gjorda utan afseende pa menniskofotens 
naturliga form. Jag bad forgafves min vard, att han skulle 
visa mig ett par skor, som voro gjorda efter menniskofoten. 
Sadana funnos der icke. Allt gores efter modet och lasten, och 
sedan far foten ratta sig derefter, bast han kan. Det ar, hvad 
mannens klader betraffar, i allmanhet kommet derhan i den 
civiliserade verlden, att de formas efter kroppen. Ack, att qvin- 
nornas klader vore komna sa langt! Men skorna utgora ett 
undantag. Foljden deraf ar ocksa, att de fleste hafva vanstalda 
fotter med liktornar, hornnaglar, forkrympta tar, af hvilka den 
ena delvis ar trangd in under den andra, o. s. v. Men <let 



I 66 SyUTTONDE K A PIT LET. 

var nu icke min mening att halla en forelasning for skoma- 
kare. Icke larer det heller hjelpa. Modejournalens valde ar i 
Amerika lika starkt som i Europa. Nar jag sjelf en gang skulle 
lata gora mig ett par skor i Chicago, holl jag forst ett langt 
formaningstal for skomakaren om nodvandigheten att gora skon 
efter foten. Han horde andaktigt pd allt, hvad jag sade. Se 
dan gjorde han ett par skor, som jag icke kunde begagna. 
Och felet? Ja, de voro icke for sma - - langt derifran -- men 
min fot var for stor; de voro icke for mycket svangda, men 
min fot var alldeles for rak. 

I Campello predikade jag den 19 juni pa aftonen i konr 
gregationalisternas kyrka,hvilken sages rymma 1,500 personer. 
Hon var alldeles fullsatt med uppmarksamma ahorare af vart 
svenska folk. Man sade mig efterat, att manga lemnade denna 
sammankomst befriade fran mangariga fordomar, som de hade 
haft mot mig. 

Pa morgonen den 2o:de predikade jag i svenska missions- 
forsamlingens kyrka. Vid samma tillfalle invig des kyrkans or- 
gel af broder Hultman fran Omaha. 

Hvad svenskarnes ekonomiska stallning i Campello be- 
traffar, sa ar den i allmanhet god till foljd af den jemna arbets- 
fortjenst, de hafv^a i skofabrikerna. Till detta valstand bidrager 
ocksa vasentligt den omstandigheten, att der icke finnes en enda 
61- eller branvinskrog. All dylik rorelse ar der forbjuden, och 
man hoppas afven, att nykterhetsvannerna framdeles sasom hittills 
skola segra, da det galler att genom rostning afgora, huruvida 
krogrorelse skall fa ega rum eller icke. Sadan rostning eger 
rum en gang om aret. Gladjande ar det att se, att vid dessa 
tillfallen, da nykterhet och dryckenskap motas pa det offentliga 
omradet for att profva sina krafter mot hvarandra, de allra 
flesta af vara rOstberattigade svenskar salla sig till de nyktras 
led for att bekampa och utestanga rusdrycksfloden. Bra gjordt. 
Heder at svenskarne! Bland de olika nationer, som finnas der 
pa platsen, star ingen heller ofver svenskarne i valstand och 
anseende hos amerikanarne. 







&> 




ADERTONDE KAPITLET. 



I Boston Mass. 




en stad, som jag nu skulle besoka, var Boston, huf- 
vudstaden i Massachusetts samt en af de storre och 
mer framstaende staderna i Forenta Staterna. Sta- 
den Hgger vid vestra anden af den s. k. Massa- 
chusetts-viken pa en aflang halfo, som upptager en 
areal af 700 acres. Den anlades 1630. Halfons ursprunglige 
egare salde sin eganderatt till den samma ar 1635 for nagot of- 
ver 500 kroner svenskt mynt. 

Med sitt val valda lage 
samt sina puritanska inbyg- 
gares foretagsamhet tillvaxte 
Boston mycket hastigt i rike- 
dom, folkmangd och inflytan- 
de. Den forsta kyrkan i Bo 
ston bygdes ar 1632. Huru 
hon sag ut, kunna lasarne 
finna af vidstaende bild. 

Boston omfattar nu med sina forstader en areal af nara i 
svensk qv.-mil. Staden ar mycket vacker, bade hvad lage och 
byggnadssatt angar. Den har manga storartade och egendom- 
liga byggnader. Pa sid. 145 finner lasaren en bild afdessfor- 
namsta jernvagsstation. Innevanarnes antal var, enligt stadens 
kalender, vid borjan af ar 1889 vid pass 508,000. Stadens 
vackraste gata ar den s. k. Common Wealth Avenue, af hvilken 




^ . -^ ^ ^^-^y^- / ^^Jii^ 7 - j. -* 



Bostons forsta kyrka. 



i68 



ADERTONDE K. A PIT LET. 



en teckning finnes pa sid. 155. Pi denna gata star en staty, 
som for skandinaver bar ett sarskildt intresse. Det ar namligen 
bilden af Leif Eiriksen, hvilken skall hafva varit Amerikas forste 
upptackare. Han var till borden norrman eller islandare. En teck 
ning af denna staty finnes pa sid. 153. Foten till statyn ar hug- 
gen af rod granit. Den nedre delen ar formad som ett nordiskt 
drakskepp. Sjelfva bilden ar gjuten i brons och forestaller en 
viking, kladd i vikingadragt, seende mot vester och hallande i 
den hogra handen ett horn. Den venstra handen haller han 




Vy af Harvards universiiei. 

Se sid. j 74 . 

6fver pannan, medan han skarpt blickar framat mot det nya 
land, hvars kust han nu blir varse. Bysten aftacktes hosten 
1887. Leif kom till Amerika vid pass ar 1,000 efter Kristi fo- 
delse alltsa nara 500 ar fore Kolumbus, som alltid ansetts vara 
Amerikas upptackare. 

Skandinavernas antal i Boston antages vara mellan 10 och 
15 tusen. Nagra bestamda uppgifter derom kunna dock ej er- 
hallas. Det galler for resten icke bara om Boston utan om 
alia andra amerikanska stader, i hvilka en storre myckenhet 
svenskar bo, att uppgifterna om deras antal aro mycket olika. 



LEIF EIRIKSEff SVENSKARNE I BOSTON. 



I allmanhet torde man kunna antaga, att de aro temligen ofver- 
drifna. Enligt en bostontidning skulle Boston med omnejd 
hafva 20,000 skandinaver. 







Hvad angar den andliga verksamheten bland svenskarne i 
Boston, sd finnas der itskilliga forsamlingar. Den talrikaste 
och aldsta ar augustanaforsamlingen, som har egen kyrka. Der- 



iyO ADERTONDE KAPITDET. 

nast i antal ar baptistforsamlingen, sedan metodisterna, episko- 
palerna och den skandinaviska kongregationalistforsamlingen. 
Alia dessa, med undantag af augustanaforsamlingen, hafva hjelp 
af de amerikanska kyrkorna med samma namn. Det var endast 
med kongregationalistforsamlingen, jag kom i beroring. Hon. 
uppstod derigenom, att nagra medlemmar af augustanaforsamlin 
gen omkring 1880 gingo ut ur den samma. Till dessa sloto sig 
nagra troende, som forut icke hade tillhort nagon forsamling. 
Antalet okades ytterligare genom invandrande svenskar, som i 
Sverige varit medlemmar af friforsamlingar. Forsamlingen har 
haft att kampa med stora svarigheter dels af ekonomisk, dels af 
andlig natur. Till foljd af brist pa medel hade hon under de 
forsta aren icke rad att halla sig egen predikant. Varre voro 
dock de andra svarigheterna, som berodde pa stridigheter inom 
forsamlingen. Ar 1885 sag det ut, som om forsamlingen skulle 
alldeles upplosas. Men de som nitalskade for framgangen af 
herrens sak, besloto dock att fortsatta den offentliga verksam- 
heten. De vande sig i tragen bon till herren, som ock horde 
och hjelpte dem. Fran och med nyaret 1886 intradde ett battre 
forhallande. Frid och endragt mellan medlemmarne gjorde sig 
ater gallande och har alltsedan dess fortfarit. Medlemmarnes 
antal har tillvaxt och ahorarskaran vid de offentliga motena okats. 

Fragan att fa en egen predikant lag emellertid uppa, och 
sedan forsamlingen fatt lofte om understod af de amerikanska 
kongregationalisterna, i fall hon kunde skaffa en lamplig pre 
dikant, som uteslutande egnade sig at missionsverksamheten 
bland skandinaverna, kallade hon en sadan. Den nuvarande 
pastorn heter P. Vincentius. Han ar fran Dalarne och anlande 
dit 1887. 

En stor svarighet for verksamheten ar dels, att skandina 
verna i Boston liksom for ofrigt i alia de stora staderna bo 
mycket spridda, dels att forsamlingen icke har kunnat skaffa 
sig nagon egen samlingslokal utan alltjemt fortsatter att hyra, 
hvilket blir ganska dyrt. Hon bctalar 15 dollars (nura 60 kr.) 
i manaden for rattigheten att halla tre moten i veckan, ett i 
en st6rre sal och tva i en mindre. For alia extra moten maste 
hon betala sarskildt, och da kostar den storre salen pa en son- 
dag 15 dollars for gangen. Forsamlingsmedlemmarnes antal 
utgor nu omkring 90. Kongregationalisterna lemna till predi- 



SVENSK MISSION I BOSTON. 17 I 

kantens underbill ett bidrag af 25 dollars i manaden. Forsam- 
lingens ifrigaste onskan for narvarande ar att kunna fa sig en 
egen kyrka. Men sadant ar in gen smasak. En kyrka pa den 
platsen skulle jemte tomt kosta minst 120,000 kronor, och det 
ar svart att astadkomma denna summa for en liten, fattig for- 
samling, som hvarje manad maste betala ofver 100 kronor i 
hyra for den rnoteslokal, den nu anvander. 

Till Boston komma arligen ett stort antal svenska sjoman 
och emigranter. Sjomansmissionen derstades ar for den skull 
en vigtig angelagenhet for de troende. Evangeliska Fosterlands- 
stiftelsen aflonar der sasom sjomansmissionar augustanaforsam- 
lingens pastor. Ar 1880 borjade en svensk sjoman vid namn 
Olaus Olsson att arbeta sasom sjomansmissionar. Fodd af fiskare- 
folk pa on Tjorn utanfor Goteborg fick ban redan som li 
ten gosse folja sin fader pa fiske. Allt mer vaxte hos honom 
lusten att komma ut till sjos. Sedan bar ban farit vida om- 
kring. Men nar ban ar 1879 i New- York i en svensk kyrka 
fick bora en sjomansmissionar predika fridens evangelium, sa 
blef ban sjelf omvand, och strax vaknade hos honom en brin- 
nande lust att predika samma budskap for andra sjoman. Ho- 
sten 1880 monstrade ban af i Boston och bar fran den tiden 
varit der. For sitt uppehalle maste ban skaffa sig arbete. Unge- 
far halfva tiden var ban sysselsatt med detta, den andra balfva 
tiden missionerade ban bland sjomannen. Sa fortsatte ban i sju 
ars tid. Allt eftersom bans arbete blef kandt for de kristna i lan- 
det, sande de honom tidningar och traktater till utdelning bland 
sjofolket samt afven da och da nagon penningegafva. Fran 
och med 1887 bar ban emellertid egnat hela sin tid at sjoman s- 
missionen och haft sitt underbill till halften fran en skandina- 
visk mission i Massachusetts, till halften af amerikanare. Hans 
verksamhet bar Gud rikligen valsignat. Ofta erhaller ban fran 
Sverige bref fran modrar, som bedja honom uppsoka deras so- 
ner, eller fran hustrur, som vilja, att ban skall taga reda pa 
deras man, eller fran barn, som bedja honom uppsoka deras 
fader, dels for att, om mojligt, fora dem till herren, dels for att 
skaffa de hemmavarande nagra upplysningar om dem. Vigten 
af en sadan mission kan icke for hogt uppskattas, och det kan 
blifva fraga om, huruvida det icke vore skal att med lika lifligt 
intresse omfatta sjomansmissionen som hednamissionen. 



172 ADERTONDE K A P I T L E T. 

Under min vistelse i Boston bodde jag i en svensk familj 
i en af stadens utkanter. Det var mycket langt dit, men kom- 
munikationerna voro ju ganska goda. Under vagen fram och 
tillbaka mellan den egentliga staden och mitt logis passerade 
jag flere ganger den bekante dr. Cullis sjukhus. Denne Cullis 
bar namligen gjort sig kand genom de underbara helbregda- 
gorelser, till hvilka han fatt vara ett medel genom trons bon. 
For hvar ging jag for forbi sjukhuset, tankte jag: Nasta gang 
skall jag springa derin*. Jag vet ocksa, att dr. Cullis gerna 
sett, att jag hade kommit. Men det blef ledsamt nog aldrig tid. 

Det langa afstandet fran den egentliga staden vallade mig 
en dag ett ganska ledsamt missode. Da jag pa aftonen skulle 
fara till kyrkan for att predika, var jag mycket orolig, huru jag 
skulle hinna dit. Men mina svenska .vanner menade, att det 
var ingen bradska. Nar vi kommit pa sparvagnen, intraffade 
emellertid det ena missodet efter det andra. Nastan vid hvarje 
horn maste vagnen stanna antingen for att aflemna eller taga 
upp passagerare. Jag satt som pa nalar. Det hade gatt mycket 
fortare att vandra till fots. Nar icke nagot annat var, som 
hindrade, hande det. att kusken forlorade sin piska och maste 
for den skull stanna, hoppa af och springa ett langt stycke till 
baka for att soka reda pa den, hvilket icke just var sa latt, 
emedan det var temligen morkt. Nar han ater kom upp pa 
vagnen, sade han: 

Da olyckan bftrjar, sa forfoljer hon en stackare anda in 
pa natten. 

Ja, ja, tankte jag, det fir nog afven jag nu kanna af. 

Jag kan icke saga, att detta talamodsprof var nagon syn- 
nerligen lamplig forberedelse till predikan. Nar vi stego af spar 
vagnen, hade vi ett godt stycke att ga, och som tiden var langt 
liden, hade vi intet annat rid an att springa. Vi sprungo ocksa 
hela sallskapet, en lang rad, men kommo i alia fall en half 
timme for sent. For mig var detta ytterst forargligt, emedan 
jag alltid lagger stor vigt pa att fa borja precis pa slaget. Ord- 
ning i detta ar lika vigtig som ordning i allt annat. 

Bland dem, som jag hade i mitt sallskap, var en amerikansk 
kongregationalistpastor vid namn Fr. Emrich fran South Framing- 
ham Mass. Han ar i manga afseenden en ganska marklig man. 
Han har genom lasning af svenska bocker och genom samtal 



MISSODE. EM RICH. ELEKTRISK SPARVAG. 173 

med svenskar, der ban kunnat komma at det, lart sig svenska 
spraket, sa att ban talar det nastan fullkomligt korrekt. Jag 
bar sallan hort en framling tala svenska sa bra som ban. Han 
hade nu under flere ar last mina skrifter, bade afven pa engel- 
ska ofversatt Herren ar from, om hvilken ofversattning jag 
langre fram skall tala. Nu hade ban kommit for att traffa mig 
personligen. Han foljde mig nagra dagar pa mina resor och 
var mig ett synnerligen angenamt sallskap. Under min vistelse 
i Boston forde ban mig omkring och visade mig alia markvar- 
digheter i staden, der ban var fullkomligt hemmastadd. Han 
forde mig till det gamla Statshuset, utanfor hvilket det forsta 
blodet flot i det amerikanska frihetskriget. Har small det for 
sta skottet, och den som foil offer for det samma var en neger. 
Han forde mig till den stora saluhallen, som anses vara myc- 
ket markvardig, men som i alia afseenden, utom i storlek, star 
vida efter de nya saluhallarne i Stockholm. Han forde mig 
vidare upp pa taket af den nio vaningar hoga Equitable Buil 
ding, en byggnad som kostat 1 1 hundra tusen dollars d. v. s. 
mer an 4 millioner kronor. Derifran hade vi en statlig utsigt 
ofver en stor del af den skona staden och dess omgifvande vat- 
ten. Han forde mig vidare ut till forstaden Cambridge, hvars 
fornamsta markvardighet ar Harvard College, om hvilket jag 
snart skall tala. Cambridge ar afven ryktbart derfor, att den 
forsta tryckpressen i Amerika uppsattes der (ar 1639). Bland 
dess forsta tryckalster voro Davids psalmer. 

Pa resan dit fardades jag forsta gangen pa en elektrisk 
sparvag. De aro fortraffliga kommunikationsmedel, dessa va- 
gar. Langs efter gatan lopa tvanne elektriska tradar, en for 
uppgaende och en for nedgaende vagnar. Dessa tradar upp- 
baras antingen af korsstolpar, sadana som teckningen pa sid. 
1 60 visar, eller ocksa af tradar, hvilka ga tvars ofver gatan 
och aro pa hvardera sidan derom fasta vid vanliga telegrafstol- 
par. Fran vagnens tak stiger en arm af metall upp. I dess 
spets ar en trissa, hvars kant ar urhalkad. Denna trissa loper 
utefter traden. Elektriciteten frarpstalles genom stora maskiner 
i sarskilda maskinhus. Utefter traden loper den elektriska strom- 
men genom trissan och armen ned i vagnen, der den satter ett 
under vagnens botten befintligt maskineri i rorelse, och sa bar 
det af. Nar foraren vill stoppa vagnen, afbryter ban den 



174 ADERTONDE KAPLTLET. 

elektriska strommen i vagnen och bromsar. Det gar myc- 
ket latt. 

Den fran taket uppstigande armen ar rorlig och hvilar pa 
en fjader. Den kan kastas i riktning bade framat och bakat. 
Kastas den bakat, gar vagnen fram; kastas den framat, gar 
vagnen tillbaka. De elektriska sparvagnarne ga ofta med myc- 
ket stor hastighet. Stundom, nar det ar mycket folk, kopplas 
flere vagnar till, utan att detta i nagot afseende minskar far- 
ten. Uppfor branta backar gar det lika fort som utfor. Om 
aftnarne i morkret ar det ett synnerligen vackert skadespel att 
se dessa vagnar lopa fram utefier gatan. Det blixtrar om- 
kring trissan, det blixtrar omlHng hjulen och skenorna, sa att 
det ser ut som ett praktigt elektriskt fyrverkeri. Naturligtvis 
upplysas afven vagnarna med elektriskt ljus, hvartill elektricitet 
tages pa samma vag som drifkraften. 

I Amerika tyckas dessa elektriska sparvagar allt mer och 
mer vinna utbredning samt tranga undan forst och framst hast- 
banorna och sedan mojligen afven de s. k. kabellinierna, om 
hvilka jag forut har talat. I synnerhet lampliga aro de uti 
sadana stader, der gatorna pa sina stallen hafva starka lutnin- 
gar, och der det for den skull ar omojligt att anlita hastkraft. 
I Boston haller man f. n. pa att forvandla alia sparvagnslinier 
till elektriska. Enligt uppgift, som jag sett i en amerikansk tid- 
ning, skall man anlagga i St. Paul och Minneapolis Minn, elek 
triska jernvagar pa 200 eng. (= 30 sv.) mils langd. 

Ar 1636 anslogo myndigheterna 400 pund sterling (= 7,200 
kronor) till anlaggning af en hogskola i staden Newtown. Tva 
ar derefter erholl skolan en gafva pa 800 pund af en engelsk 
prestman vid namn Harvard, som fatt sin uppfostran i Cambridge 
i England. Denna summa var efter den tidens forhallanden na 
got sa storartadt, att myndigheterna till den frikostige gifvarens 
ara kallade skolan Harvard College samt andrade stadens namn 
till Cambridge. Sedan dess har universitetet genom frikostiga 
gafvor alltjemt utvidgats. Vid sidan af Yales universitet, dess 
enda rival, intager Harvard f. n. framsta rummet bland unio- 
nens hogre undervisningsanstalter. Dess byggnader med der- 
till horande gardsplaner upptaga en yta af nagot mer an 22 
acres (= 20 tunnland). Somliga af dessa byggnader aro myc 
ket storartade och dyrbara. Se teckningarna pa sid. 168 f. 



HARVARD* UN1VERSITET. 175 

Utom de vanliga afdelningarna for teologi, lagkunskap, 
medicin och filosofi bar Harvard en afdelning for tandlakekonst, 
en for grufvetenskap och en for landtbruksvetenskap. Under- 
visningen meddelas af 160 professorer och larare af olika gra 
der. Alia dessa aro mycket val aflonade. Studenternas antal 
ar omkring 1,400. Der kommer alltsa en professor pa hvar 
nionde student. Vid studierna rader i val af amnen den storsta 
frihet. Hvar och en valjer de amnen, som ofverensstamma med 
hans fallenhet eller aro af storsta vigt for hans blifvande lef- 
nadsbana. 

Harvard har ett stort universal-bibliotek pa 250 tusen 
band samt dessutom vid sina olika afdelningar specialbibliotek 
om tillsammans 60 tusen band. Den stora biblioteksbyggnaden 
ar uppford af granit och jern i gotisk stil. 

Universitetets markligaste byggnad ar utan tvifvel Memo 
rial Hall, uppford till minne af de studenter fran Harvard, som 
stupade i det stora borgerliga kriget pa i86o-talet. Det ar en 
i alia afseenden monumental byggnad. Den har kostat 500 
tusen dollars ( nara 2 millioner kronor). Af teckningen pa 
sid. 161 kunna mina lasare fa nagon forestallning om dess ut- 
seende men tyvarr icke om dess storlek. Den ar 310 eng. 
fot lang och 115 fot bred. I tvarskeppet ligger minnessalen. 
Den ar 115 fot lang och 58 fot hog med hvalfdt tak. I de 
hoga vaggpanelningarna, som aro af mork valnot, aro inlagda 
tjuguatta marmortaflor, och pa dem lasas i forgylda bokstafver 
namnen pa de fallna studenterna. Jemte hvars och ens namn 
star angifven dagen, da han foil, och platsen for den batalj, der 
han gaf lifvet for sitt land. 

Ofver detta tvarskepp reser sig det stora tornet till en hojd 
af 200 eng. fot. 

Fran minnessalen kommer man pa ena sidan in i en vacker 
halfrund festsal med sittplatser for 1,500 personer, pa andra si- 
dan in i den s. k. stora salen. Denna senare ar 164 fot lang, 
60 fot bred, 80 fot hog, prydd med varderika portratt i mal- 
ningar och byster. For narvarande anvandes den till matsal 
for studenterna. 

En byst af presten Harvard ar sedan 1884 rest i universi- 
tetets park nara Memorial Hall. Ej langt derifran ser man ett 
statligt monument, 56 eng. fot hogt. Pa dess topp star en byst, 



176 ADERTONDE KAP1TLET. 

forestallande en soldat. Det ar uppfordt till minne af de 938 
man fran Cambridge, som folio i det borgerliga kriget. Vid 
dess fot ligga 4 gamla kanoner, som anvandts i samma krig. 

Man gor i Amerika mycket mer an hos oss f6r att upp- 
lifva och starka den fosterlandska kanslan. Derom skall jag 
afven framdeles blifva i tillfalle att namna nagot. I allmanhet 
kanna sig ock amerikanarne likasom engelsmannen synnerligen 
stolta ofver sitt land. Man finner icke hos dem, sasom ofta hos 
oss, denna likgiltighet for faderneslandet, som utgor hvarje fo- 
sterlandsvans sorg och gramelse att skada. 

Den dag, jag besokte Harvard College, holls der en fest af 
den klass studenter, som just i de dagarne skulle afga fran uni- 
versitetet. Jag var narvarande dervid. Den holls i den nyss 
namda festsalen i Memorial Hall och firades dels med sang och 
musik, dels med tal och upplasning af verser. Den forra delen 
var temligen skral i jemforelse med, hvad en svensk ar van att 
hora i Upsala. Den senare delen deremot var mycket bra. 
Jag tror icke, att manga af vara svenska studenter skulle kunna 
halla sadana tal, som der hollos. 

Fran universitetet gick jag till den historiskt markvardiga 
plats, der general Washington den 3 juli 17-5 under en stor 
lummig aim, hvilken annu star qvar (se teckningen sid. 161) 5f- 
vertog befalet ofver de amerikanska trupperna, hvilkas segerrika 
strider under hans ledning hade till resultat de amerikanska sta- 
ternas fullstandiga losslitande fran Englands herravalde. 

Derifran fortsatte jag naturligtvis min vag till det narbe- 
lagna hus, der general Washington hade sitt hogqvarter, sedan 
han tagit befalet ofver trupperna. Det ar bade till sitt yttre 
och sitt inre val bibehallet af de egare, som sedan dess inne- 
haft det samma. Under de sista artiondena har det tillhort 
Longfellow, Amerikas storste skald, och har derigenom vunnit 
ett okadt intresse. Longfellow dog har ar 1882 och lemnade 
sitt hus i arf at en son eller dotter (jag mins ej hvilketdera), 
som nu bebor det. Den nedre vaningen star alldeles sa, som 
han lemnade den. Sardeles gripande var det att intrada i hans 
arbetsrum och se sakerna ligga, sasom de lago under den tid, 
da han som ifrigast arbetade der. Af hans skrifter aro at- 
skilliga 6fversatta pa svenska. Han sjelf var en alskare af 
svensk litteratur och har afven till sitt modersmal ofverflyttat 



WASHING-IONS ALM. L O NGFEL L O IV S HUS. 



177 



Tegners dikt: Nattvardsbarnen. Huset ar ett litet gulmaladt 
tvavaningshus (se teckningen pa sid. 161), men dess lage ar 
fortjusande, och utsigten derifran hor till de tackaste, man na- 
gonsin vill skada. Pa samma gang som Longfellow var en 
stor skald, var ban ock en mycket upphojd och adel karakter. 

Fran detta minnesrika hus styrde nu jag och Emrich var 
vag till en stor och oppen 
plats, hvilken ocksa tillhorde 
Harvard College. Der skulle 
forekomma en taflan i bollspel 
mellan Harvard College och 
Yales College. Detta bollspel, 
som kallas Base Ball, ofvas 
med synnerligt intresse ofver 
hela Amerika. Tidningarna aro 
under somrarne fulla med langa 
telegrafiska referat ofver de taf- 
lingar,som standigt forekomma. 

Nu var har, sasom jag 
namt, en taflan mellan student- 
karen i New Haven och den 
i Boston. Yales universitet hade 
skickat nio af sina basta boll- 
spelare for att tafla med nio 
af Harvards. En ofantlig massa 
askadare var samlad, ehuru 
intradesafgiften var 50 cents, 
d. v. s. nara 2 kr. Bagge de 
taflande partierna hade sina 
medhallare bland askadarne. 
Naturligtvis stodo de flesta pa 
Harvardarnes sida. Nar stu- 

denterna tradde in pa platsen, kladda i latta, valsittande och 
ganska trefliga trikadragter, mottogos de med lifliga bifalls- 
yttringar. De voro praktiga och val utbildade gestalter, de 
unge mannen. Detta bollspel har utan tvifvel en rnycket stor 
betydelse for den amerikanska ungdomens fysiska utbildning. 

Nu borjade striden. Jag kan icke beskrifva, huru den till- 
gick, sa att en svensk lasare skulle kunna fatta det, och derfor 




Eliots kyrka i Lowell. 

Se sid. 180. 



12 



I 7 8 



ADEKTONDE KAPITLET. 



afstar jag fran hvarje forsok att gora det. Hvar gng som en 
Yalare slog fel eller misslyckades i sina sprang, och hvar gang 
en Harvardare slog ratt eller lyckades i sina sprang, utbrot ett 
alldeles hejdlost jubel fran manga tusen munnar. Man hurrade, 
man skralade, man reste sig upp, man hoppade, man klappade 
handerna, man slangde med kappar, med paraplyer, med hattar. 
En framling kunde tro, att menniskorna voro galna. Men sa 
hande, att en Harvardare slog bom, och strax horde man samma 
skral och sag samma vasen bland Yalarnes medhallare. Eme- 
dan dessa senare icke utgjorde en tiondedel sa manga som de 




En af Moodys flickskolor. 

Se sid. 182. 

andra, tog sig emellertid deras hurrande temligen matt ut. En 
bland de ifrigaste gick for den skull omkring och samlade, sa 
vidt mojligt, alia Yalarnes medhallare till samma plats, pa det 
att deras skral skulle horas battre, nar de stamde upp. Jag kan 
icke neka till, att hela denna taflan var i h&gsta grad intres- 
sant, sa att en hvar, afven en framling sadan som jag, kunde 
kanna sig upptand. I bOrjan gick det ilia for Yalarne, och jag 
tyckte, att det var ratt Ommande att se pa dem, under det att 
flere tusen menniskor hurrade for Harvardarne. Men hur det 
var, si togo Yalarne upp sig. Och nar bollspelet andtligen 
var slut, var det de, som hade afgatt med seger. 



TAFLAN I BOLLSPEL. 



Det finnes i Amerika afven riktiga yrkesbollspelare, som 
lata lega sig till taflingar. Och man berattade mig, att en skic- 
lig sadan kunde hafva en ars- eller rattare en sommarinkomst 
af anda till 10,000 dollars. Dessa bollspel aro i Amerika na- 
got af, hvad de olympiska och isthmiska spelen voro i det 
gamla Grekland. Nar segrarne komma hem, sasom nu Yales 
studenter, sa mottagas de med den storsta gladje och heders- 
betygelse. Hela universitetet eller hela staden anser sig genom 
deras seger hafva vunnit en stor ara. 

Man kan gora sig en forestallning om, hvilken rol dessa 
och dylika taflingar spela i det amerikanska lifvet, nar man far 
hora foljande berattelse, som jag laste i en amerikansk tidning. 
Sommaren 1889 skulle tvanne valdiga slagskampar profva sina 
krafter med hvarandra. En af dem var fran samma stat som 
den nuvarande presidenten Harrison. Under hela tiden, som 
deras kamp pagick, satt presidenten pa en telegrafstation och 
mottog nastan hvarje ogonblick telegrafisk underrattelse om 
stridens vexlingar. Nar det sista telegrammet bragte honom 
underrattelse om, att den knytnafvekampe, som var fran hans 
stat, hade vunnit en fullstandig seger, aflagsnade han sig fran 
stationen med en kansla af gladje och stolthet. 

Under vagen tillbaka till staden, fragade jag Emrich, huru 
det skulle blifva mig mojligt att fa sammantraffa med Moody, 
hvilkens hemvist icke ligger sa sardeles langt fran Boston. 

Jo, sade Emrich, det torde ga ganska latt. Jag skall 
telegrafera till honom och fraga, om han ar hemma pa l6r- 
dagen. 

Sagdt och gjordt. Han telegraferade i mitt namn, och om 
nagra timmar hade jag svar fran Moody, att han skulle vara 
hemma och med gladje taga emot mig. Och sa var den resan 
besluten. 




JMITTONDE KAPITLET. 




I Lowell. Hos Moody. En filosof. Nagra ord om 
Ingersoll. 



ag lemnade Boston pa fredagen den 21 juni. Efter 
en kort fard kom jag till Lowell Mass., der jag skulle 
predika. Der bar funnits svenskar allt sedan 1850- 
talet. Den andliga verksamheten utofvas bland dem 
dels af en augustanaforsamling, dels af de s. k. fri- 
kyrklige. Med den forra kom jag icke i nagon beroring. De 
frikyrkliga hafva en kyrka, som ar ganska treflig. Men for till- 
fallet kunde hon icke begagnas, emedan hon var allt for liten. 
Friforsamlingen har anslutit sig till kongregationalistsamfundet, 
och dess narvarande forestandare har afven blifvit af kongrega- 
tionalisterna invigd till prestembetet. I Lowell predikade jag i 
en mycket treflig kongregationalistkyrka. En bild af henne kan 
man se pa sid. 177. Hon kallas Eliotkyrkan efter missionar 
Eliot, som i slutet af i6oo-talet har arbetade bland indiancrna 
och predikade just pa denna plats. Inne i kyrkan hanger en 
tafia till minne Ofver honom. Inskriptionen pa den samma lyder: 
Till minne af John Eliot, indianernas apostel, som predikade 
evangclium om Kristus pa det stall e, der denna kyrka star. 
Han var fodd 1604 och dog 1690 Denne Eliot intager i 
den kristna missionens historia ett mycket framstaende rum. 
Och det Idrndes ganska underligt att sta pa precis det stalle, der 
en gang f6r sa lange sedan denne man statt och predikat for 
Amerikas indianer evangelium om samme Kristus, som nu ut- 



LO WELL. NORTH FIELD. MOODY. l8l 

gjorde foremal for min predikan. Lowell fore foil att vara en 
treflig stad. Svenskarne tycktes hafva det bra, och pa mig 
gjorde den lilla forsamlingen ett godt intryck. 

Fran Lowell skulle jag fara till Worcester, en stor fabriks- 
stad i Massachusetts. Men pa vagen dit gjorde jag i sallskap 
med Emrich, Lindgren och Hultman en afstickare till Northfield, 
der Moody bor. Vi kommo dit tidigt pa formiddagen. Statio- 
nen ligger ett godt sty eke fran sjelfva staden. Northfield ar 
en gammal engelsk, liten men mycket treflig stad med om- 
kring 1,600 innevanare. Jag vet icke, om den har mer an en 
enda lang gata. Atminstone sag jag icke nagon mer. Men 
denna gata var ovanligt vacker, mycket bred och pa omse sidor 
forsedd med stora trad, hvilkas lummiga kroner bildade som 
ett hvalf ofver sjelfva gatan. Bakom dessa trad lago husen, 
mestadels sma hvitmalade trahus med grona fonsterluckor. Se 
sid. 184. Det tog sig utmarkt bra ut. Der funnos tva kyrkor, 
den ena en unitariansk, den andra en kongregationalistkyrka. 
Till den senare hor Moody. Moody ar namligen icke, hvad 
man har i Sverige ofta tror, metodist. Vid anden af denna 
gata ligger Moodys hem, ett mycket trefligt hus. Se tecknin- 
gen pa sid. 185. Nar vi kommo fram och ringde pa, var Moody 
icke hemma, men man sade, att han skulle komma om en liten 
stund. Vi lade oss ned pa den grona grasmattan utanfor huset 
och vantade. Utsigten fran hans bostad var mycket skon at 
ena hallet utat den langa af lummiga trad beskuggade gatan, 
at andra hallet bort ofver Connecticutfloden och landet pa an 
dra sidan om den. Naturen omkring Northfield ar svensk. Jag 
kunde derfor icke undga att fyllas af en viss hemlands- 
kansla der. 

Efter nagra minuter kom Moody akande jemte sin son. 
Jag blef hogst forvanad, nar jag fick se honom. Sadan hade 
jag aldrig forestalt mig honom. Af portratt, som jag sett i 
Sverige, skulle jag aldrig kunnat sluta mig till, att denne man 
var Moody. Han ar en kort och synnerligen tjock person. 
Han ser ut som en valmaende landtbrukare. Och landtbrukare 
ar han ju afven. Han ar i sitt upptradande fryntlig, glad och 
vanlig. Han tog emot oss med mycken hjertlighet och bekla- 
gade, att han icke kunde bjuda oss in i sitt hem, emedan hans 
hustru hade det litet olagligt. I stallet bad han Emrich fora 



l82 NITTONDE KAPITLET. 

oss upp till bans hotel, som lag ett godt stycke derifrin, samt 
der bestalla middag it oss. Vi voro hans gaster. 

Moody ar fodd i Northfield. Hans fGraldrahem, som annu 
bebos af hans gamla mor, ligger hogst tva minuters vag fran 
hans egen bostad. I Northfield har Moody utofvat en vidstrackt 
byggnadsverksamhet. Han har der bygt en laroanstalt for flickor, 
som omfattar flere praktiga byggnader. Dessa aro i olikhet 
med stadens 6friga hus af sten, och ett prof af dem kan lasaren 
se pa sid. 178. Anstalten ligger ratt nara Moody s bostad. Pa 
andra sidan Connecticutfloden 4 engelska mil fran Northfield 
har han bygt upp en mycket stor laroanstalt for gossar. Moody 
ar icke van af samundervisning. 

Lararepersonalen utgores af forestindaren samt 40 lara- 
rinnor och 4 larare. Utom sjelfva undervisningen i de sarskilda 
kunskapsgrenarne fa alia elever, bade gossar och flickor, lara 
sig allehanda husliga sysslor, si att denna laroanstalt ar pa 
samma gang en hogskola och en praktisk skola. Pa undervis- 
ning i latin lagges stor vigt. Bade gossar och flickor lasa detta 
sprak alldeles sasom i andra skolor. Hvad som deremot skiljer 
Moodys laroverk fran de allmanna hogre skolorna ar, att kristen- 
domsundervisningen har intager ett framstaende mm, medan i 
de oifentliga skolorna in gen kristendomsundervisning alls fore- 
kommer. Sasom bekant torde vara for flertalet af mina lasare, 
har man till foljd af den vidstrackta religionsfrihet, som i Ame- 
rika rider, alldeles bannlyst kristendomsundervisningen fran de 
offentliga laroverken. Denna undervisning fa foraldrarne om- 
besOrja, bast de kunna. Da det nu torde hora till undantagen, 
att nagon sidan meddelas i hemmen, si faller den nastan helt 
och hillet pi sondagsskolorna, hvilka ocksi i Amerika aro lif- 
ligt verksamma. Jag frigade en gang i en hOgskola, om man 
icke ens bOrjade arbetet med bon eller nigon bibellasning. 
Derpi svarades, att det ar tillitet for larare, som si onska, 
att borja och sluta dagens lektioner med bOn; men vilja de 
icke gora det, si slippa de. Foljden deraf ar ock, att i allman- 
het ingen bon forekommer. 

Man kan nu vara af olika tankar om denna sak. Men na- 
turligt ar, att fOraldrar, som aro angelagna, att deras barn skola 
fi en grundligare kristendomsundervisning an den, som kan 
istadkommas i sondagsskolorna, skicka sina barn, si vidt moj- 



HOS MOODY. 183 



ligt ar, till privata skolor, som aro bygda pa en bestamdt krist- 
lig grund, och i hvilka kristendomsundervisningen intager ett 
framstaende rum. Det sager sig sjelft, att den katolska kyrkans 
medlemmar icke finna sig vid de amerikanska religionslosa sko- 
lorna. Derfor bar ocksa denna kyrka nastan ofverallt ett eget 
fullstandigt undervisningsvasende, der kristendomsundervisnin 
gen naturligtvis enligt katolska troslaran utgor hufvud- 
saken. 

Det ar icke ratta platsen att bar inlata sig i nagon nar- 
mare framstallning af de grunder, som kunna anforas for eller 
emot kristendomsundervisningens bibeballande i skolorna. For 
min del bar jag mycket funderat pa denna sak och ofta varit 
tveksam, icke for denna undervisnings egen skull utan derfor, 
att manga larare i skolorna aro olampliga. Men sa mycket 
bar jag tyckt mig finna af de amerikanska skolorna, att vi bora 
betanka oss manga ganger, innan vi i vart land skrida till ett 
sa odesdigert steg. 

I Moodys skolor var lasterminen just afslutad, nar vi kommo 
dit. Examen hade varit pa onsdagen. 

Icke blott med anledning af den skolverksamhet, Moody 
bar utofvar, utan afven, och annu rner, for de andliga konfe- 
rensers skull, som bar hallas om somrarne, och i hvilka Moody 
sjelf utgor medelpunkten, bar ban bygt ett stort hotel, som 
ocksa kallas Moodys hotel. Det ar en mycket praktig bygg- 
nad. Moody lat skjutsa oss dit upp. Hotellet var for tillfallet 
fullkomligt upptaget dels af resande, dels af de manga lararne 
och lararinnorna. De allra fleste, om ej alia, voro troende. 

Sedan vi hade spisat var middag i en mycket stor och 
trefiig matsal, der allting gick stilla och ordentligt till, sa att 
det var en riktig frojd att sitta der, gingo vi ut pa verandan. 
Denna var mycket bred och strackte sig efter husets hela langd. 
Der kom jag i samsprak med atskilliga lararinnor isynnerhet 
med en lararinna i latin, som syntes vara en mycket intelligent 
qvinna. Der blef jag nu ocksa presenterad for en s. k. filosof. 
Det var en stor och tjock herre, som sag mycket godmodig 
och fryntlig ut. Moody hade kallat honom dit for att for la- 
rarepersonalen i skolorna halla nagra filosofiska forelasningar. 
Det intryck, som denne mans yttre gjorde pa mig, skulle jag 
kunna klada i foljande ord: Inte matte det vara mycket be- 



I 86 N1TTONDE K A PIT LET. 

vandt med den mannens filosofi!> Jag fick ocksa om bans filo- 
sofiska betraktelsesatt - - sarskildt angaende skapelsehistorien 
och andra gammaltestamentliga berattelser hora sadana be- 
synnerliga saker, att mitt omdome om bans filosofi derigenom 
vann en fullstandig bekraftelse. Jag fragade, huru det var moj- 
ligt, att Moody hade kallat honom dit. 

Jo, sade man, mr Moody bar mycket stort fortroende till 
honom, isynnerhet derfor att han i en disputation med den be- 
kante fritankaren Ingersoll skall hafva ofvervunnit denne val- 
dige motstandare och bragt honom till tystnad. 

Jag kan icke neka till, att jag vid dessa ord tankte: San- 
nolikt har Ingersoll tystnat i disputationen med denne man, 
icke derfor att han kant sig pa nagot satt ofverbevisad, utan 
af helt andra bevekelsegrunder. 

Hvad angar Ingersoll, torde det vara skal att tala nagra 
ord afven om denne i Amerikas andliga lif ganska djupt in- 
gripande man. Han ar ofverste i Forenta Staternas arme. 
Denna grad har han vunnit i det stora inbordes kriget. Nu 
bor han i New- York. Mycket ofta upptrader han bade i tal 
och skrift sasom, hvad man kallar, en afgjord fritankare. Han 
betraktas ocksa i Amerika sasom en af kristendomens farligaste 
fiender. Ingen menniska kan neka, att han har mycket stora 
gafvor, ar en intelligent man, derjemte en sedlig man och sar 
skildt en ifrig absolut nykterhetsvan. Men, som sagdt, han ar 
fritankare. Mig har det dock synts sa, som hade Ingersolls fritan- 
keri vallats hufvudsakligen af den vanstallning, som den kristna 
troslaran fatt genom den radande dogmatiken. Sadant ar alls 
ingenting ovanligt. Denna dogmatik framstaller Gud icke sa 
som en fader, som i orubbad karlek sander ut sin enfodde son 
f<5r att uppsOka och fralsa de forlorade barnen, utan i stallet 
sasom en grym tyrann, hvilken, aberopande sig pa sin rattfar- 
dighet, icke kan mottaga eller benada syndare, derest han icke 
far af en annan utkrafva ett straff, som i qval fullt motsvarar, 
hvad de syndiga hafva fortjenat Den framstaller vidare Kristus 
icke sasom faderns sandebud och stallfOretradare for att ater- 
hemta och fralsa det fOrvillade, utan i stallet sasom menniskans 
stallfOretradare, hvilken later Ofver sig ga den f6rd6melse, som 
menniskan har fortjenat, samt i hennes stalle fullgOr den lag, 
som hon har brutit. I denna dogmatik blir derfor ocksa synda- 



HOS MOODY. 187 



forlatelsen i gamla testamentet en syndaforlatelse pa kredit och 
i nya testamentet en syndaforlatelse pa grand af forskottsbe- 
talning, och omvandelsen blir icke en omvandelse till Gud ge- 
nom Kristus utan i stallet en omvandelse undan Gud till KLri- 
stus for att gomma sig bakom honom och der finna skydd 
emot den forskracklige Guden. Jag tror, att om kristendomens 
allvarliga banerforare i Amerika icke toge alldeles for gifvet, 
att allt, hvad Ingersoll sager, ar af djefvulen, utan i stallet un- 
dersokte beskafFenheten af, hvad han sager, och toge vara pa 
de sanningar, pa hvilka afven han stundom pekar, sa skulle for 
den amerikanska kristendomen deraf kunna folja mycken val- 
signelse. Markligt ar ocksa att se, huru det stundom i krist- 
liga amerikanska tidningar klagas derofver, att den namda dog- 
matiken allt mer och mer viker ur den ofFentliga predikan, hvil- 
ket af dem betraktas sasom ett bedrofligt forhallande. 

Medan vi nu sutto och samsprakade pa verandan, kom 
Moody akande jemte sin hustru for att helsa pa oss. Hans 
hustru ar en fin, bildad och treflig qvinna. Hon syntes vara 
vid pass 50 ar gammal. Vi hade der en sardeles Ijuflig stund. 
Moody beklagade den babyloniska forbistringen och sade, att 
han aldrig i sitt lif hade varit sa ond pa denna som nu. Jag 
instamde ocksa gerna med honom. 

Det fins, sade han, ingen menniska pa jorden, med hvilken 
jag hellre ville hafva ett langt samtal an med er, om vi blott 
kunde tala ett gemensamt sprak; ty jag har last och hort sa 
mycket om er. Vi hafva mycket gemensamt 

Men sa maste vi afsta fran hvarje mer djupgaende samtal. 
Ty att fora ett sadant genom tolk var ej mojligt. 

For svenska forhallanden syntes Moody intressera sig icke 
sa litet, fastan han naturligtvis icke mycket kande till dem. 
Sarskildt talade han med stort intresse om prins Oskar och 
hans giftermal med froken Munck. Hvad han derom visste, 
hade han hemtat ur engelska och amerikanska kristliga tid 
ningar. 

Moody bad mig, att nar jag komme till Chicago, skulle 
jag predika i hans kyrka der. Han skulle sjelf skrifva till kyr- 
kans forestandare om saken. Min afsigt var ocksa att gora 
det, men det blef aldrig af. Dels var hans kyrka, efter hvad 
man sade mig, icke storre an den svenska missionskyrkan pa 



I 88 NITTONDE KAPITLET. 

norr, dels voro svenskarne angelagna om, att jag skulle predika 
hos dem. 

Nar ni kommer till Chicago, tillade Moody, sa stall till 
en stor vackelse i min kyrka, ty Chicago ar en mycket da- 
lig stad. 

Sadana der uttryck Ijodo ju besynnerligt i svenska oron, 
men i Amerika aro de helt naturliga. Och Moody ar ameri- 
kanare han ocksa. 

Sedan vi hade sprakat tillsammans kanske en timme ute 
pa verandan i det harligaste vader med den mest fortjusande 
utsigt framfor oss, gingo vi in i en salong, jag, Lindgren, Em- 
rich, Hultman, Moody och bans fru samt filosofen. Hultman 
spelade och sjong vid pianot: Blott en dag, ett ogonblick i 
sender*, hvilken sang gaf Moody anledning att annu en gang 
bittert beklaga sig ofver den babyloniska forbistringen. Sedan 
folio vi pa kna och bado. Jag bad pa svenska och Moody pa 
engelska. Derefter spelade och sjong Hultman: O, Jesu, blif 
nar oss, hvarvid jag och Lindgren stamde in af alia krafter. 
Det var en uppbygglig stund som fa. Det kandes, att herrens 
ande var nara. 

Men nu led det tyvarr mot tiden, da vi maste fara. Moody 
skjutsade oss ned till jernvagsstationen. Mig tog han upp 
i sitt eget akdon. De ofriga akte i ett annat. Han korde sjelf, 
och vi samsprakade, sa godt sig gora lat, under vagen. ]\lina 
f6rsok att uttrycka mig pa engelska lyckades, tror jag, battre 
an jag hade kunnat hoppas. Till foljd deraf att de engelska 
orden till stor del aro hemtade fran latinet, och jag kande de 
latinska uttrycken for, hvad jag ville saga, sa vriingde jag till 
de latinska orden med litet engelskt uttal och med engelska 
andelser. Nar man ar i ett frammande land och skall forsoka 
gora sig forstadd af dess innebyggare, sa skall man icke vara 
angslig utan bara ga pa, sasom vore man en infoding. Hvad 
man icke kan uttrycka med munnen, det kan man ofta saga med 
hufvudets rOrelser, med ogonen, med axlarna, med handerna, 
ja afven med fDtterna. Sd gjorde jag nu. Ibland forstod Moody 
inte, hvad jag menade, men ibland forstod han det och uttryckte 
sin gladje derOfver. Pa vagen till stationen korde vi in till 
Sankey, for hvilken Moody nodviindigt ville presentera mig. 
Nar vi kommo in pa hans gard, tradde hans gamla mor ut och 



HOS MOODY. l8g 



underrattade oss, att hennes son tyvarr samma dag hade rest 
till New- York. Det blef mig saledes icke forunnadt att traffa 
honom, och det var mycket ledsamt. 

Sankey verkar annu ibland tillsammans med Moody. Hans 
rost lar dock icke nu pa langt nar vara, hvad den for nagra ar 
tillbaka var. Moody sjelf ar mycket verksam. Men den omfatt- 
ning, som haris verksamhet hade for ngra ar sedan, har den 
nog icke nu. Emellertid atfoljes han, der han drager fram, af en 
synbar valsignelse. Detta torde bero pa hans enkla, okonstlade 
och vissa framstallning af den evangeliska sanningen. Han upp- 
trader icke sasom andlig valtalare med konstmessigt utarbetade 
foredrag, utan han kommer sasom en man af folket med bud 
fran Gud till folket, och man hor, att han alldeles nyss har 
talat med Gud. Han gifver, sasom apostelen sager, en kraftig 
forsakran om ett fast ord (Tit. 3: 8). Det var en gang en 
prestman, som fragade en skadespelare, huru det kom till, att 
sa manga besokte teatern, der de maste betala, medan sa fa 
gingo i kyrkan, der ingen intradesafgift fordrades. 

Jo, svarade skadespelaren, vi behandla diktade saker sa, 
som om de vore verkliga, och det gor intryck pa folk. I der- 
emot behandlen verkliga saker sa, som om de vore diktade. 

Det var val traffadt. Moody behandlar verkliga saker sa 
som verkliga, och det griper hjertan. 

Efter ett hjertligt afsked vid stationen skildes jag fran 
Moody, som dervid lofvade att sasom minne af min vistelse i 
hans stad skicka mig ett album ofver Northfield. Nar vi skil 
des, sade han, att han onskade kunna fara med mig fran stad 
till stad genom Amerika for att predika, han pa engelska och 
jag pa svenska, for att vacka upp det amerikanska folket ur 
.dess andliga dodssomn. Moody ar alldeles viss, att det skall 
bli vackelse pa det stalle, dit han kommer, och denna visshet 
satter en egendomlig pragel pa hela hans upptradande. 

Jag var mycket glad ofver att hafva varit hos Moody, 
och Lindgren delade denna min gladje. Det var en helt obe- 
tydlig krok pa var resa. Den vallade oss endast en utgift pa 
tva dollars, och mer kan man gifva ut for mindre. 




TJUGONDE KAPITLET. 

I Worcester Mass. En treflig middag. I sofvagn 
pa taget 



Tran Northfield for jag enligt min reseplan till Wor 
cester Mass., der det var mote den 23 juni. Staden 
bar ett mycket naturskont lage, som blifvit ytter- 
ligare forskonadt genom planteringar och parkan- 
laggningar. Den bar 80 a 90 tusen innevanare. Pa 
sen are tiden bar den gitt med riktiga jattesteg framat, hvilket 
beror pi den stora mangd jernverk, som finnas der och som 
sysselsatta flere tusental arbetare af snart sagdt alia nationer. 
Arbetsfortjensten i Worcester bar varit ganska god men bar 
under de senare aren gatt ned till nastan halften af, hvad den 
forut varit. Detta beror dels pa konkurrens mellan fabrikerna, 
dels pi tillgingen af arbetskrafter. Arbetarne i Amerika tro 
gemenligen, att de hoga tullarne skola skaffa dem hoga arbets- 
loner. Men gang efter annan fa de erfara, att si snart tillgan 
gen pi arbetskrafter blir rikligare, si att de stora patronerna 
kunna fi arbetet billigare gjordt, si sankas arbetslonerna, me- 
dan tullarne bli qvar orubbade. Ar 1889 satte en af Amerikas 
st6rsta fabriksfirmor i Pennsylvania ned arbetslonerna med 35 
procent Arbetarne strejkade men vunno dermed icke mer, an 
att nedsattningen inskninkte sig till 20 procent. Denna sank- 
ning var naturligtvis fullkomligt oberoende af tullarne, och hade 
fabriksegaren baft tillging till andra arbetskrafter i tillracklig 
mangd, si hade ban genomdrifvit sina 35 procent. Det sager 
sig ju ocksi sjelft, att ingen fabriksegare, vare sig i Amerika 



WORCESTER MASS. 



eller annorstades, skall for tullens skull betala sina arbetare i l / 2 
dollar om dagen, sa snart han kan fa samma arbete gjordt for 
i dollar. Men kommer den dag, da arbetslonerna sjunka till 
50 cents, sa skall man sakert predika och saga till arbetarne: 
Varen I glada at tullarne, ty annars skullen I icke fa mer an 
25 cents om dagen. Sa der later det ofverallt. Men nu var 
det ju icke min mening att halla nagon tullforelasning. Arbe 
tarne aro nqjda, och det ar ju hufvudsaken. 

For omkring 20 ar sedan funnos i Worcester 3 a 4 sven- 
skar. Nu utgor deras antal omkring 7,000. De aro mestadels 
arbetare pa de stora fabrikerna och reda sig vanligen mycket 
godt. Men afven mycket elande och nod finnes ibland dem. 

Man sade mig, att i Worcester skulle i forhallande till 
innevanarnes antal vara samlad den storsta rikedomen i Ame- 
rika. Huru dermed forhaller sig, vet jag naturligtvis icke. Nar 
man pa olika platser hor talas om, att den platsen ar i det eller 
det afseendet den fornamsta i Amerika och saledes afven pa 
jorden, sa undrar man ibland, om icke berattaren talar ameri- 
kanska, och om man inte far lof att anvanda sin formaga i di 
vision och subtraktion for att leta ut det verkliga forhallandet. 

Jag besokte en af stadens stora fabriker. Den har 3,000 
arbetare och bland dessa 1,000 svenskar. Dess sysselsattning 
ar att tillverka jern- och koppartrad, att fortenna och fornickla 
sadan, att af den samma forfardiga allehanda saker, som goras 
af metalltrad, t. ex. ladspik, sma tradnubb, sma jernkedjor m. m. 
Allt gir naturligtvis med maskin. Fabriken ar icke nagot 
trefligt etablissement. Den ar till stOrsta delen af tra. Alia 
trappor aro ock af tra. Nar jag uttalade min forundran har- 
ofver samt papekade, huru eldfarligt det var, svarade disponen- 
ten, som ar son till egaren: 

Ja, vi aro icke nog rika for att bygga af jern eller sten. 

Detta sade han utan tvifvel mer pa skamt, ty egaren ar 
en mycket rik man. Enligt sonens uppgift uppgar omsattnin- 
gen af hans varor till 7 a 8 millioner dollars (=25 a 30 milli- 
oner kroner) om aret. 

Hvad angar den andliga verksamheten i Worcester, sa 
matte den vara ganska liflig och konkurrensen stark -- sasom 
mellan fabrikerna, hade jag sa nar sagt. Der finnas allehanda 
samfund representerade. De hafva tillsammans ofver 50 kyrkor 



IQ2 TJUGONDE KAPITLET. 

forutom en mangd hyrda salar. Af dessa kyrkor aro fern sven 
ska tillhorande olika samfund. Det ar markvardigt att se, huru 
mycket kyrkor det i allmanhet fins i Amerika, sannolikt mer 
an i nagot annat land. De aro i regel icke stora, men ligga 
spridda ofverallt. Och detta ar utan tvifvel mycket praktiskt. 

Utom .det rent andliga arbetet hafva de svensk-amerikanska 
pastorerna en mycket valgorande verksamhet, som bestar deri, 
att de taga hand om landsman, som komma till deras respektive 
platser, bista dem med rad och dad, skaffa dem lampligt ar- 
bete sasom tjenare i husen eller arbetare pa fabrikerna o. s. v. 
Betydelsen af denna deras verksamhet kan ej for hogt uppskat- 
tas. Jag sag en gang en for tyskar afsedd emigrantkarta, pa 
hvars baksida stod tryckt en forteckning ofver alia i Amerika 
verkande tyska protestantiska pastorer inom hvarje stat med 
angifvande af deras adresser. Andamalet dermed var att un- 
derratta emigranterna, hvart de skola vanda sig, nar de komma 
dit ut, for att fa ett rad, som de med fullkomlig trygghet kunna 
taga till ledning. Det ar praktiskt gjordt. Man kan fritt saga,, 
att funnes icke dessa pastorer, skulle ofantligt manga af emi 
granterna forgas i elande, hvilka nu i stallet genom deras be- 
medling lyckas fa det i manga afseenden mycket bra. I Ame 
rika atnjuta ock presterna vida storre aktning an i de euro- 
peiska landerna. 

Inom den svenska baptistforsamlingen i Worcester hafva pa 
sista tiden radt forfarliga inre strider. De borjade med han- 
synslosa utfall mot andra samfunds villfarelser och slutade med 
en inre sprangning. Den i Sverige mindre fordelaktigt kande 
baptistpredikanten Kallberg fran Sundsvall maste lemna plat- 
sen. En stor del medlemmar gingo ut med honom samt bil- 
dade en andra baptistforsamling. Detta foranledde den aldre 
forsamlingen att i stadens tva svenska tidningar forklara, att 
den nya forsamlingen vore tillkommen pa oratta grunder, och 
att hon icke ville hafva nagot med henne att skaffa. Derigenom 
gjordes saken offentlig infor hela verlden, ett i sanning bedrof- 
ligt skadespel. 

Kongregationalistforsamlingen, med hvilken jag kom i be- 
rOring, bildades ar 1880 och har nu ett medlemsantal af nar- 
mare 300. Hon eger en treflig korskyrka med hogt spetsigt 
torn. Der finnas sittplatser for 5 a 600 personer. Kyrkans 




Det inre af en Wagners sofvagn. Se sid. 198. 



TJUGONDE KAP1TLET. 



basta prydnad ar dock, att hon ar fullstandigt betald. ]\Ien hon 
ar tyvarr for liten. Under sista tiden har namligen forsamlin- 
gen haft att gladja sig ofver man gas omvandelse och stort 
tillopp till gudstjensterna. Dess nuvarande (ar 1890) predikant 
ar K. F. Ohlson fran Hedemora i Sverige. Forsamlingen ut- 
vecklar en ganska liflig missionsverksamhet och har inom sig 
utsett sarskilda personer att gora besok i de svenska hemmen, 
pa hospital en och i fangelserna. 

Under min vistelse i Worcester bodde jag hos Ohlson. 
Det var ett i alia afseenden svenskt hem. Jag trifdes der ut- 
markt bra, och det gjorde jag ju ofver allt i de hem, der jag 
under min resa bodde. Bordet var dukadt alldeles pa svenskt 
maner. Jag kande mig hemma. Ohlson syntes hafva det bra, 
och lat nojd med sin stallning. Tillstandet inom forsamlingen 
var enligt hans omdome godt. Ma Gud valsigna henne och 
hennes verksamhet allt fort. 

For sammankomsterna i Worcester hade mina svenska van- 
ner hyrt stadens storsta lokal, Mechanic Hall. Man sade, att 
den har 2,500 sittplatser, och den var i det allra narmaste full- 
satt. Endast nagra fa platser pa laktaren voro lediga. Van- 
nerna hade i hyra for den samma betalt 100 dollars (380 kr.). 
Ehuru detta var godt pris, mot hvad den annars plagar kosta, 
hade manga dock varit oroliga for, hum de skulle fa medel 
att betala en sa stor summa. Men nar de amerikanska kon- 
gregationalisterna lofvade att fylla den brist, som mojligen kunde 
bli, sa fingo afven de radda mod. Nagon brist uppstod emellertid 
icke, ty kollekterna for dagen uppgingo till 200 dollars (760 kr.). 
Jag predikade pa f. m. ofver i Joh. 4: 14 f. Efter predikan gick 
jag som vanligt ned bland folket och helsade pa en stor mangd 
menniskor. Det var riktigt r6rande. Tarar stodo i mangas 
6gon, och jag sjelf gick och svaljde. Har traffade jag geflebor, 
som varit medlemmar af Gefle missionsforening. Der stodo 
nagra vanner fran Stockholm, cfcr nagra andra fran Goteborg, 
der ater nagra troende fran JonkOping o. s. v. Det gjorde ett 
besynnerligt intryck att p& en frammande ort se sa mimga 
egna landsman och alia i blomman af sin alder, ungt, vackert, 
kraftigt folk, bade man och qvinnor. Med fa undantag trifdes 
de val och hade det i det Ickamliga ganska bra. Men icke 
kan fosterlandsvannen undga att vid en sadan syn tanka pa, af 



WORCESTER. 195 



hvad betydelse det skulle hafva varit for det egna landets ut- 
veckling, om detta folk hade stannat qvar der. 

Efter predikan var middag, en stor middag kan jag saga. 
Till den samma voro alia forsamlingens medlemmar och alia 
resande broder och systrar inbjudna. Den holls i samma hus 
i nagra mindre och dock stora salar. Den var anordnad 
pa det viset, att de troende svenska qvinnorna i Worcester hade 
tagit matvaror med sig dit, den ena ett, den andra ett annat. De 
bestredo ock sjelfva den uppassning, som behofdes. Nastan alia 
voro de kladda i helhvita kladningar, nagot som ar mycket vanligt 
i Amerika under sommaren. Det var en riklig och god maltid 
och alltigenom svensk. Alia spisade vi af hjertans lust, och vid 
bordet fordes det lifligaste samtal, ja, icke blott ett samtal utan 
manga. En grupp sprakade har och en annan der, sa att det 
surrade ofver allt. Allt gick okonstladt och otvunget, gladt och 
kristligt till. Den som menar, att den lefvande kristendomen 
ar gladjelos, att den hanger hufvudet och ser sur ut, han skulle 
hafva sett oss der vid de langa borden! Dit kommo afven 
ganska manga amerikanska prester. De slogo sig ned och 
spisade bland oss, alldeles som om vi hade varit gamla kam- 
rater. Efter middagen maste jag for dem i en sarskild sal be- 
ratta atskilligt om svenska forhallanden. Disponenten till den 
stora metalltradfabriken, som jag nyss talat om, tjenstgjorde der- 
vid som tolk. Han har varit i Sverige ett eller tva ar. Han 
tolkade mycket bra, och berattelsen syntes intressera mina aho- 
rare. Afven augustanapresten pa platsen kom och helsade 
pa mig. 

Klockan 3 e. m. var ater predikan. Jag talade da ofver 
dagens evangelium om den rike mannen och Lasarus. Efter 
mig predikade Lindgren med text ur Luk. 6: Saliga aren I fat- 
tiga o. s. v. Xastan lika mycket folk var samladt nu som pa 
formiddagen, men till ej ringa del andra personer. Folket maste 
naturligtvis der, sasom hemma hos oss, tura om. Medan den 
ene gar i kyrkan, maste den andre vara hemma och se till huset 
och barnen. Efter bonestundens slut var jag bjuden till afton- 
maltid hos den nyss namde amerikanaren. Det var ett elegant, 
akta amerikanskt hem. Nu voro endast han och hans mor 
hemma. Hans far och tva systrar voro i Europa. Han sjelf 
var ogift men forlofvad med en ung skotska. Maltiden var 



196 TJUGONDE KAPITLET. 

for min skull anordnad pa fullkomligt svenskt maner. Bland 
annat, som bjods, var afven akta falubrod. Sadant hade han 
under sin vistelse i Svcrige lart sig tycka om, och sedan bar 
han arligen reqvirerat ett parti deraf for sitt bord. Efter mal- 
tiden gingo vi ut och promenerade en stund i den vackra trad- 
gard, som horde till bans bostad. 

Kl. 7 pa aftonen var det tredje motet i Mechanic Hall. 
Jag talade der vid pass en halftimme ofver de orden: Laten 
edert ljus lysa for menniskorna o. s. v. For ofrigt upptradde 
flere predikanter. Bjork fran Chicago afslutade motet. 

Hela dagen var en Ijuflig dag; anden var med i predik- 
ningarna; folket var torstande efter lifvets ord, vadret var har- 
ligt, icke synnerligen varmt, lokalen var utmarkt med ett 
ord, allt forenade sig om att gora motet till en riktigt skon 
hogtid. For mig var dock en sak temligen storande. Pa e. m. 
kl. 3 inleddes motet af en amerikansk prest, som holl ett tal 
pa engelska till mig. Han rakade strax i extas, han svangde 
och slangde med armarne, ropade och stampade, sa att jag var 
full af forvaning, jag hade sa nar sagt, af forskrackelse. Han 
prisade svenskarne, han talade om Jenny Lind, han upphojde mig 
ofver skyarna, han talade om min lardom, om hum landet gyn- 
nades af mitt besok, hvilken stor dag det var for bade svenskar 
och amerikanare, att jag hade kommit dit o. s. v. Jag kande mig 
alldeles tillintetgjord. Jag krop ned bakom en, som satt fram- 
for mig. Men den amerikanske presten vande sig mot mig och 
rackte ut handerna, som om han hade velat presentera mig for 
forsamlingen. Det var amerikanskt och utan tvifvel mycket val 
menadt men for mig motbjudande. Helt naturligt gaf hans tal 
mig sedan anledning att i mitt foredrag tala om den stora dag, 
da Gud gaf loftet, den stora dag da han gaf sonen, den stora 
dag da han fralsar en syndare, samt den stora dag da vi skola 
skiljas hadan. Vid dagcns slut kande jag mig visserligen nagot 
trott men frisk och kry. Att i sommarvarmen predika trenne 
ganger pa dagen, tar allt atskilligt pd krafterna. I regeln pre- 
dikade jag dock om sondagarne icke mer an tva ganger. 

Vid affarden frdn Worcester dagen derefter hande oss ett 
litet missode, som kunde hafva blifvit forargligt nog. Vi ato 
middag hos en svensk jag tror hans namn var Engstrom. 
Han lofvade draga forsorg om, att vara saker konimo ned till 



MISS ODE MED VARA SAKER. IQ7 

stationen. De skulle hemtas dit fran pastor Ohlsons hem genom 
ett expressbud. Jag var litet orolig for denna sak, men Eng 
strom, som redan hade bestalt stadsbud, forklarade, att det var 
en sadan saker karl, att vi behofde ingenting frukta. Sa gafvo 
vi oss till ro. Nar vi kommo ned till stationen nagra minuter 
fore kl. 4, var stadsbudet icke der. Jag ville, att Engstrom 
skulle soka reda pa honom, men han svarade: 

Han skall vara har kl. 4, och ni kan vara fullkomligt sa 
ker pa, att han ar har. 

Klockan blef fyra och tio minuter till. Jag blef ater oro 
lig, men Engstrom hoppades annu i det allra langsta. 

Taget skulle ga 20 minuter ofver fyra. Klockan narmade 
sig nu qvarten. Da blef afven Engstrom angslig, tog en droska 
och for, sa hastigt han kunde, for att taga reda pa sakerna. 
Men innan han kom tillbaka, hade taget gatt sin kos och vi 
med det. Man kan latt forestalla sig, huru ledsamt detta var, 
nar jag hade mina svarta klader i min kappsack. Sakert var 
dock saken for Engstrom annu mer forarglig an for oss. Men 
han radde ju icke for det. Alltsa maste jag nu underkasta 
mig en ofning i talamod, och det kunde mycket val behofvas. 
Ty af det slaget har jag icke just for mycket. 

Var fard gick nu till Jamestown, N. Y., via Albany och 
Buffalo. Vid Albany kommo vi in pa New- York Central jern- 
vag, som lar vara den fornamsta jernvag, som finnes i verlden. 
Den har fyra spar pa en langd af mer an 500 eng. (75 sv.) 
mil. Atminstone sade man mig sa. Trafiken pa den samma 
lar ocksa vara alldeles oerhord. 

Sa tillbragte vi nu var eftermiddag under lifligt samtal. 
Den trakt, genom hvilken vi reste, liknade mycket ett svenskt 
landskap, och sakert ar, att den natur, som mest liknade Sve- 
riges, var den vackraste jag sag i Amerika. 

Gang efter annan tittade Bjork pa min hatt. De andra 
foljde hans exempel. Jag kande mig en smula stolt derofver. 
Den var kopt i Sverige, ja i sjelfva Gefle, och det var ju fagne- 
samt, att den vackte uppmarksamhet. Men hor nu, sa ska ni 
fa hora: 

^g" tycker, sade Bjork, jag tycker, att vi kunde fa skramla 
till en ny hatt at dig. 

Hva sa ? sade jag, ar icke denna god nog? 



IQ8 TJUGONDE KAP1TLET. 

>Nej, svarade Bjork, menniskorna titta pa den for det, att 
den ar sa ful. 

Na ja, an se n da? genmalte jag. Om de icke hafva annat 
att titta pa, sa gor jag ju dem en ren valgerning genom att 
ge dem nagot. ]\lin hatt ar bra. Han far lof att sitta, der 
han sitter.* 

Dervid blef det. Min arligt betalda hatt gjorde sedan tjenst 
pa hela min resa genom unionen. 

Det var qvall, nar vi kommo till Albany, staten New-Yorks 
hufvudstad, sa att vi icke kunde mycket se af den samma. Nar 
vi foro derifran, gingo vi till kojs. Vi hade plats i en s. k. 
Wagners sofvagn. Wagners och Pullmans fabriker tyckas vara 
de, som forse samtliga amerikanska jernvagar med passagerare- 
vagnar af allehanda slag. De Wagnerska och Pullmanska sof- 
vagnarne aro, hvad konstruktionen angar, sa vidt jag kunde 
finna, hvarandra alldeles lika. De aro mycket elegant inredda. 
Af teckningen pa sid. 193 kunna mina lasare fa nagon fore- 
stallning om, huru det inre af en sadan vagn ser ut. Pa hvar- 
dera sidan om hvarje fonster i vagnen har man en ratt utat 
staende soifa for tvanne personer. Dessa soifor forenas pa 
qvallarne med hvarandra genom madrasser, som laggas mellan 
dem. Detta synes ock pa teckningen. Pa detta satt far man 
en badd for tva personer langs efter vagnen. Taket der ofvan- 
fOr ar, sasom lasarne se, sluttande. Pa qvallen falles det ned 
sasom klaifen pa en chiffonier och bildar sa botten till en dubbel 
badd afven det. Midt utefter vagnen har man en smal gang. 
Framfor sangplatserna uppsattas forhangen, ett gemensamt for 
ofre och undre badd. Pa detta satt inredes vagnen till en stor 
sangkammare med 12 eller flere dubbla baddar. Vanligen upp- 
tages hvar och en af dessa baddar af endast en person. Men 
resa man och hustru ellcr tva vanner tillsammans, sa ligga de 
i regeln i samma badd. I Amerika ar det for resten mycket 
vanligt, att tva ligga tillsammans. Pa mina resor hande cfet 
ofta, att jag fick min sofplats i samma siing med nagon bekant. 
Och det gick fortraffligt. 

Det ar ratt obeqvamt att ligga i de amerikanska sofvagnarne. 
Den som ligger i den 6fre badden, har ganska svart att komma 
dit upp. Behagligt ar det icke heller for den, som ligger i den 
nedre, ;itt se den, som ligger i den Ofre, klifva upp och ned 



AMER1KANSKA SO F VAGN A R. JQQ 

under samma forhange, som skyler honom sjelf. Nar man skall 
klada af sig eller pa sig, maste detta till storsta delen ske i 
sangen, och det ar mycket besvarligt, allrahelst i den ofre bad- 
den, der det ar mycket lagt till taket. Byxorna far man draga 
pi sig liggande. Jag hade en gang plats i en sadan ofre badd 
jemte en annan preclikant. Jag tordes icke ligga pa baddens 
yttre del af fruktan att vid vagnens svangningar ramla i golf- 
vet. Der fick alltsa min kamrat ligga, och jag lade mig vid 
vaggen. Men nar vi stego upp pa morgonen ack, tankte 
jag, man maste nastan hafva varit elev af konstmakaren Barnum 
for att kunna reda sig sa, att man far kladerna pa sig har. 
Dock det gick langsamt forstas, men sa hade vi godt om 
tid, och det lustiga i hela situationen gjorde, att vi ratt val for- 
drogo det besvarliga. 

Ligger man i en nedre badd, sa har man det beqvamare. 
Da kan man vid pakladningen stalla sig pa golfvet under for- 
hanget. Detta ar dock icke heller utan sina afventyr. Ett tu 
tre komma t. ex. ett par obekanta ben hasande ned fran den 
ofre badden. Usch, det ar alls icke trefligt. Eller ocksa hander 
det, att nagon med god fart kommer gaende genom den smala 
gangen. Man far sig af honom en knuff och ramlar framstupa 
i badden. Naturligt ar, att de resande i en sadan vagn icke fa 
vara alltfor blygsamma eller kanna sig generade af att se hvar- 
andra till halften kladda. Sarskilda sofvagnar for darner finnas 
icke, utan bagge konen sofva i samma vagn. I Amerika vet 
man ej af nagra damkupeer. Icke torde de heller der behof- 
vas. Pa mina langa resor sag jag aldrig i en vagn nagot pas- 
sera, som hade kunnat sara ens den mest finkansliga qvinna. 
Aktningen for qvinnan syntes mig vara vida storre der an hos 
oss i Sverige. 

I sofvagnens bagge andar har man tvattrum, mycket bra 
inredda, det ena for herrar och det andra for fruntimmer. Dess- 
utom finnes der en roksalong samt ett staterum.* I de allra 
nyaste sofvagnarne finnes afven badrum. Att vagnarne aro 
inredda med all mojlig lyx, sager sig sjelft. Isynnerhet aro de 
nyaste riktiga praktexemplar af konstindustri. Men med allt 
detta sta de i beqvamlighet langt efter vara enkla svenska sof 
vagnar, som i stallet for en stor sofsalong med dubbla baddar 

* Beskrifning pa ett sadant rum finnes pa sid. 109. 




Karta ofver Niagarafallen. Se sid. 205. 



S YEN SKA SOFYAGNAR. 



201 



i tva vaningar erbjuda de resande sma trefliga sangkammare 
fOr tva personer. I dem bar hvar och en sin egen soffa, der 




05 



ban kan beqvamt lagga sig afven under dagen. Ingen bebof- 
ver klifva upp till en badd invid taket. I dem stanger man 
sin dorr, nar man vill; i dem kan man beqvamt klada sig; der 



202 TJUGONDE KAP1TLET. 

bar hvarje lilla kammare sin spegel, sitt bord, sin vattenkaraffin 
o. s. v. Vara svenska sofvagnar erbjuda med ett ord alia sina 
passagerare samma beqvamlighet som de s. k. sma staterummen 
i de amerikanska och mer till. Sta de nu i elegans vida efter 
de senare, sa betyder det ingenting, ty hvad som gor en resa 
angenam, det ar icke en hop onodig lyx utan en beqvam in- 
redning, som kommer passagerarne att kanna sig sa mycket 
som mqjligt hemma. Man bar ock pa sista tiden a vissa banor 
i Amerika infort vagnar, som till inredning ganska mycket likna 
de svenska, fastan de naturligtvis aro vida elegantare. De kallas 
Private Compartment Cars och prisas med valdiga ord i annon- 
serna. De aro indelade i kupeer. Hvarje kupe bar tva baddar 
(dock den ena ofver den andra) samt tvattstallning och klosett. 
Sasom sardeles anmarkningsvardt annonseras, att dessa kupeer 
aro upplysta af gas, nagot som redan ar gammalt hos oss i 
Sverige. Annars upplysas de amerikanska vagnarne med foto- 
genlampor. 

Uppassningen i de amerikanska sofvagnarne ombesorjes af 
negrer. De badda och borsta hvarje dag den resandes skor. 
Kladerna borsta de ock, men enclast nar man skall lemna taget. 
Har man alltsa tva eller flere dagars resa att gora, sa hinner 
man bli dammig, sa att det forslar. Men det faster ingen sig 
vid, ty alia aro lika. Det ar med detta sa som med modet pa 
qvinnornas klader. De ma vara huru galna, ja oanstandiga som 
heist, bara de aro efter modet, sa ar allt bra. Ty da aro 
alia lika. 

Drickspenningar fordras och gifvas i Amerika mycket min- 
dre an i Europa. Men negrerna i sofvagnarne fordra sddana, 
vanligen 25 cents (= 95 Ore) for dag. Och de kunna vara ratt 
oior^kamda. Det hande en gang, pa Northern Pacific jernvag, 
att jag gaf endast 10 cents, cmedan negern varit allt annat an 
till min belatenhet. Nar jag stigit ur vagnen, kastade ban pen- 
ningen efter mig. Jag tog upp den och stoppade den lugnt i 
min ficka utan att vanda mig om och se pa negern. 

Hvad angar priset for plats i sofvagn, sa ar det i allman- 
het icke Ofverdrifvet hogt. Man betalar full forsta klass biljett 
och derutOfver ett tilliiggspris efter vaglangden. Salunda ar 
tillaggspriset for resa mellan Chicago och New- York for dubbel 
biidd i stora vagnen pa de fornamsta tagen 8 dollars (= 30 



UPPASSNING. SJOSJUKA PA LAND. 2O3 

kroner), pa andra tag 5 dollars (=19 kr.), i compartments kupe 
10 dollars (=38 kr.). I staterummet kan man ej kopa badd 
utan maste taga hela rummet. Det kostar a vanliga tag 18 
dollars for nyss namda stracka samt innehaller da tva dubbcl- 
baddar (den ena ofver den andra) samt en liten smal soffa, som 
ock kan anordnas till badd. I de nyaste och finaste vagnarne 
hor till staterummet eget tvattrum och klosett samt stundom 
egen utgang, hvilket allt ar sardeles beqvamt isynnerhet for 
familjer med sma barn. 

Det var i ett staterum, som jag och mitt sallskap vi 
voro fern personer hade lyckats fa plats pa denna resa. 
Vagnen var den sista i taget. Rummet var ganska trangt for 
sa manga. Jag lag pa soffan. Hultman, som lag pa yttre 
sidan i ofre sangen, var standigt i fara att kastas ned ofver mig. 
Vagnen slangde namligen alldeles fortvifladt. Natten var allt 
annat an angenam. Jag var litet illamaende, nar jag reste fran 
Worcester, och blef det allt mer pa vagen.- Ja, jag kan saga, 
att jag var ordentligt sjosjuk af vagnens slingringar. Nar vi 
andtligen kommo fram till Buffalo pa morgonen, gingo qvalj- 
ningarna ofver till dugtiga krakningar. Det var fasligt obehag- 
ligt, och jag kande mig riktigt skamsen att hafva blifvit sjosjuk 
pa torra landet, sedan jag passerat Atlanten utan ringaste kan- 
ning af nagon sadan der krankhet. 

I Buffalo maste vi vanta nagra timmar pa taget, som skulle 
ga till Jamestown. Denna tid begagnade jag, Lindgren och 
Hultman for att gora en afstickare till Niagarafallen, som ligga 
mindre an en timmes vag derifran. Under tiden skulle de an 
dra stanna qvar for att taga reda pa sakerna. Dessa kommo 
fran Worcester med ett annat tag, som vantades mom en half 
timme. Vi stiga alltsa af taget har i Buffalo och satta punkt, 
sa att lasaren ocksa far pusta ut en stund. 




TJUGUFORSTA KAPITLET. 




Besok vid Niagarafallen. 

et bar alltsa af till Niagarafallen. Dessa fall aro 
kanda ofver hela den civiliserade verlden. Ingen 
larobok i geografi ar sa kortfattad, att hon ej nam- 
ner om dem. Sa vidt man hittills vet, aro de de 
storsta vattenfall, som finnas i verlden. Det ar dock 
icke otroligt, att man en gang i Afrika kommer att upptacka 
annu storre. Niagarafallen aro icke de hogsta, som finnas. En- 
ligt uppgifter, som jag sett, bar Norge ett, som ar 500, och ett 
som ar 750 fot hogt. Men Niagarafallen aro i anseende till 
hojden ocb vattenmassan i forening de valdigaste. 

I nilrheten af fallen ligger en liten koping vid namn Niagara 
Falls. Der stiger man af taget. Sa stodo vi der nu, och innan 
vi fara vidare, skall jag tala om for mina lasare, att ordet Nia 
gara lases Nejagara. Det visste jag icke, forran jag kom dit, 
och om nu mina lasare behalla det i minnet, sa blifva de strax 
lika liirda, som jag blef d&, och det for mycket billigare pris. 
Alltsa, nu stodo vi der, som sagdt, pa stationen. Der utan- 
fOr hollo Here vagnar, som erbjOdo sig att skjutsa resande om- 
kring vid fallen. Vi togo en. Det bor hvarje besokare gora. 
Man vinner tid. Man sparar ocksa kraft, och det ar ganska 
vigtigt. Ty vistelsen pa en vacker plats forlorar mer an half- 
ten af sitt behag, om man ar trott. Hitrtill kommer, att kusken 
kiinner alia stallen, sa att man far se de vackraste. Andtligen 



NIAGARA, AMERIKANSKA SI DAN. 



ar man ock, nar man sitter i en vagn, skyddad mot att blifva 
uppskortad af hvarjehanda personer, som pa alia satt erbjuda 
sina tjenster. En vagn kostar icke heller sa mycket, som man 
skulle vanta pa ett sadant stalle. 

Hopp ! Nu bar det af i latt traf. Vagnen drogs af tvanne 
vackra hastar. Vadret var harligt. Allt var inbjudande, och 
inom nagra minuter voro vi vid fallen. Huru dessa fall aro 
belagna, kunna lasarne finna af kartan pa sid. 200. Han bor 
ock, nar han laser det foljande, hafva kartan framfor sig. An- 
nars blir berattelsen utan allt intresse. Forst besokte vi det 
amerikanska fallet. Sedan foljde vi stranden at venster, foro 
derefter ut pa Bath Island, vidare till Goat Island, som ar 
mycket vacker. Efter att hafva kort omkring den, stego vi af 
och gingo ut pa de sma holmar, som kallas Tre systrar. Der 
hade man en statlig utsigt. 

Det amerikanska fallet ar synnerligen praktfullt, 162 eng. 
fot hogt med en bredd af 1,060 eng. fot. Dess dan paminte 
om det stalle i Upp.-boken, der Johannes talar om, att sangen 
omkring Lammets tron var sasom danet af manga vatten. Det 
storartade i naturen ar synnerligen egnadt att lyfta sinnet upp 
till den store Gudens tron. Man ser i detta en skymt af den 
harlighet, som omgifver honom, och af hvilken allt det stora 
och skona har pa jorden endast ar ett svagt atersken. 

Sedan vi nu sett oss matta pa den amerikanska sidan, vande 
vi om och foljde stranden till den skona Prospect Park, der man 
har en verkligen underbar utsigt. Derifran reste vi vidare ofver 
den s. k. Suspension Bridge eller hangbron ofver Niagarafloden. 
Nar denna bro bygdes, horde man i Europa ofta talas om, hur 
en bro hade blifvit bygd ofver Niagarafallen. Sasom lasaren 
emellertid ser pa kartan, ligger hon ganska langt nedanfor 
fallen. Det ar likval en mycket markvardig byggnad, utford 
efter monstret af Brooklynbron, men utan nagra pelare i 
floden. Annu markvardigare ar dock den langre ned belagna 
jernvagsbron. Hon ar bygd sasom en tunnel, och taget gar pa 
dess tak. Af teckningen pa sid. 201 kunna lasarne se, huru 
hon tager sig ut. Snart finnes i naturen intet hinder, som icke 
mensklig vetenskap, kraft och rikedom kunna ofvervinna. 

Nar vi hade kommit ofver hangbron, befunno vi oss pa 
engelskt omrade, d. v. s. i Canada. Gransen mellan det engel- 



2O6 ryUGUFORSTA KAP1TLET. 

ska Canada och unionen ar ock pa kartan utmarkt genom punk- 
ter och streck midt i floden. Vid brons ande pa den engelska 
sidan star ett liter tullhus, der alia saker undersokas. Vi hade 
inga saker och saledes ingenting med tullbetjeningen att gora. 
Komna ofver bron korde vi till venster och foro in i den utom- 
ordentligt vackra Queen Victoria Niagara Falls Park. Der akte 
vi fram anda till det s. k. Hastskofallet, hvilket ocksa finnes 
utmarkt pa kartan. Detta fall har en langd af 2,640 eng. fot 
och en hojd af 158 fot. Sasom af teckningen pa kartan synes,. 
har det tid efter annan forandrat utseende till foljd af intraffade 
ras. De trenne streckade linierna utmarka: den forsta, huru 
fallet sag ut efter ett ras 1843; den andra, huru det genom 
ett nytt ras forandrades ar 1875; den tredje, huru det ser ut 
efter ar 1886, da aterigen ett ras intraffade. Ofvanfor fallet 
gar sjoii i starka branningar och bildar den valdsammaste fors- 
anda upp till den grans, som pa kartan ocksa finnes utmarkt. 
Man har beraknat, att den mangd vatten, som passerar ofver 
dc bagge fallen, skall utgora 15 millioner kubikfot i minuten. 
Det later visserligen ofverdrifvet, men jag haller icke for otro- 
ligt, att berakningen ar riktig. 

Queen Victoria Park ar ganska ny. Ar 1878 hade general- 
guvernoren ofver Canada en ofverlaggning med guvernoren 
ofver staten New- York om onskvardheten att for de bagge 
staternas rakning reservera ett stycke land pa hvardera sidan 
om fallen samt till resandes fornojelse der anlagga parker. 
Forslag derom ingafvos till de lagstiftande myndigheterna och 
antogos. Ar 1885 oppnades formligen New-York-vState-reserva- 
tionen for allmanheten och 1888 i maj Victoria Parken. Den 
senare betacker en yta af 154 acres (= 145 tunnland). Dess 
langd utgOr i */ en ,^- (= n%ot mindre an */ 4 sv.) mil. I vester 
begransas denna park af en skogbekladd mycket vacker ds, 
som ocksa ses pa kartan. For ofrigt ar parken prydd med 
griismattor, trild- och blomstcrplanteringar, springbrunnar rn. m. 
En fard genom dess slingrandc gangar i vackert vader -- och 
sadant vader hade vi - - ar alldeles fbrtjusande. Medan ogat 
smekes af anlaggningarnas skona form och rika fargprakt, lyf- 
tes sinnet upp At af det valdiga danet fran de stora vatten fallen. 
Den som reser till Amerika, bor ej forsumma att se Niagara, 
och nar han k<^mmer dit, bor han strax skaffa sig en karta 



NIAGARA, ENGELSKA SI DAN. 2OJ 

derofver, pa det ban ma veta, huru han far, hvilket gor resan 
mycket mer angenam. 

Invid Hastskofallet finnes en hydranlisk hiss, som ock ar 
utsatt pa kartan. Genom denna stiger man ned anda till vatten- 
ytan. Sedan passerar man genom en liten i berget sprangd 
tunnel och kommer intill den bergvagg, fram ofver hvilken den 
oerhorda vattenmassan stortar ned. Till foljd af vattnets hastig- 
het kastas det namligen ett godt stycke framat, sa att ett torn- 
rum uppstar mellan bergvaggen och vattenmassan, i hvilket 
tomrum man utan fara kan vistas. Nast intill hissen ligger ett 
litet hus, Table Rock House kalladt. Afven dess plats ar utmarkt 
pa kartan. Der lato vi fotografera oss. Den bild, som da togs, 
aterfinnes sasom titelplansch i forsta haftet. Jag vill dock upp- 
lysa mina lasare, att vi icke sutto precis pa den plats, som vi 
pa fotografien intaga. Vi sutto strax utanfor ateliern. Sedan 
fogades var portrattbild af fotografen in i en annan storre bild, 
som framstalde sjelfva Hastskofallet. Foljden deraf vardt natur- 
ligtvis den, att vara personer blefvo onaturligt stora i forhallande 
till fallets hojd. Detta ar namligen omkring 26 manslangder 
hogt, och i forhallande dertill borde vi pa bilden icke vara mer 
an en sjundedel eller attondedel sa stora, som vi aro. Men en 
liten smula humbug maste man alltid hafva med sig, nar man 
kommer fran Amerika. Humbugen hor till Amerikas storsta 
exportartiklar. 

I den namda fotografi ateliern utbjudas till salu en stor 
mangd utmarkta fotografier ofver framstaende utsigter vid Nia 
gara. De aro tagna i storre och mindre format, somliga mycket 
stora, dels pa papper, dels pa glas. Priset pa dem ar satt mycket 
hogre, an man ar villig att salja dem for, ifall man far att gora 
med en kopare, som icke genast ar fardig att betala hvad som 
heist. Den fotografi, som togs af oss, kostade icke halften, af 
hvad priskuranten angaf for den storleken. Och jag ar saker 
pa. att hade vi haft tid att pruta mer, sa hade vi kunnat sanka 
priset med ytterligare 50 procent. 

Prutsystemet ar ett ytterst vidrigt system men synes florera 
dugtigt i Amerika. Jag skulle en gang i Chicago kopa nagra 
saker hos en af de storsta firmor, som der finnas. Saljaren 
begarde 40 dollars (= 152 kr.). 

Omojligt, svarade jag. 



208 



TJUGUFORSTA KAPITLET. 



Da slog ban af tio dollars (38 kr.). Jag ville icke ens 
gifva honom det. Xu borjade ban tala om, hvad varan kostade 
honom sjelf, men ban ville dock lemna den for 25 dollars. 

Bjud honom halften eller 12 /, dollars*, sade en van, som 
var med mig. 

>Nej, det skams jag for, svarade jag. Sa bjod jag honom 
15, och det tog han. Alltsa hade han prutat 25 dollars eller 
nara 100 kronor. 

Jag hade mycket last och hort talas om Niagarafallet. Nar 




Angbat p& Chautauquasjon 

Se sid. 213. 

jag sag det pa afstand, blef jag forvanad. Det tycktes alls 
icke motsvara de fOrestallningar, jag hade haft derom. Men 
nar jag kom det samma nara, fick jag se helt annat. Det ar 
verkligen ndgot sa ofvervaldigande, att man icke kan gora sig 
en riktig forestalling derom utan att hafya sett det. Man maste 
vara hardare an sten for att ej erfara ett djupt intryck af dess 
askadande, och man maste vara gudlos som en materialist for 
att icke i dess niirhet kanna sig sta infor Skaparens majestat. 
Sisom allt det fina, det tacka, det mjuka i naturen sjunger om 
Guds Ijuflighet, sa basunar allt det storartade om hans makt 



NIAGARA. 



209 



och majestat. Det hor derfor till det obegripliga, huru natur- 
forskare kunna blifva gudsfornekare. Se de pa marken sparen 
af en fogel, sa aro de genast vissa, att en fogel gatt der fram. 




* 



Men nar de ofverallt trampa i sparen af Guds skapande makt 
och vishet, da saga de: Det fins ingen Gud. 

Nar vi kommo tillbaka fran Queen Victoria Park, foro 
vi genom den forr namda Prospect Park (= Utsigtsparken) 
och stego ned till stranden pa den s. k. Inclined Railway 
(= stupande jernvag), som ocksa synes pa kartan. Den ar 



2IO TJUGUFORSTA KAP1TLET. 

mycket brant. Vagnarne dragas af en kabel. Vid dess ncdre 
ande ar en landbrygga, och fran den gar en angbat ut ett par 
ganger i timmen med passagerare fram emot Hastskofallet sa 
langt som mojligt. Detta sag ganska afventyrligt ut. Till slut 
forsvann baten alldeles i den tjocka dimma, som bildas af fallet. 
Vi forsokte oss icke pa den farden utan betraktade den allenast 
fran land. 

Det var angenama timmar, vi hade vid Niagara. De ga 
nog aldrig ur var hag. Men de likasom flogo bort. Det blef 
snart nodvandigt att tanka pa aterfarden. Vi hade drojt nastan 
lange. Med alia anstrangningar att komma fort blef det oss 
alldeles omojligt att hinna till stationen fore tagets afgangstid. 
Vi kommo dit fern minuter for sent. Detta var i borjan led- 
samt. Men till all lycka fingo vi snart veta, att taget var for- 
drojdt 10 minuter. Jag vet icke, huru det annars skulle hafva 
gatt for oss att komma till Jamestown, och dit maste vi fram 
samma afton. emedan jag skulle predika der. Men nu gick det 
ju bra. Var himmelske fader hade nog sin hand med i den der 
saken. Det ar icke olikt honom. Jag skulle en gang predika 
i Jonkoping. Med yttersta anstrangning var det mig dock omoj 
ligt att i ratt tid komma till den station, der jag skulle stiga 
pa tdget. Med angest i mitt hjerta och badande i svett kom 
jag 15 minuter for sent, och taget var forsenadt 17 minuter. 
Ingen skall undra pa, om man i sadant ser Guds linger. Han 
ar stor genom att gripa in i det lilla. 




TJUGUANDRA KAPITLET. 




Jamestown N. Y. Utfard pa Chautauquasjon. Chautauqua. Ater 
om vara saker. En tidningsman. Resa till Chicago. 



ar vi nu kommo tillbaka till Buffalo, hade vara saker 
i anlandt, men det motte stora svarigheter att fa ut 
* dem. De voro namligen poletterade, och kontra- 
markena hade fran Worcester blifvit skickade i re- 
kommenderadt bref, som annu icke hade kommit 
fram. Der stodo vi nu igen. Efter manga underhandlingar 
lyckades vi ofvertala befalet att lata sakerna ga med samma 
tag som vi till Jamestown. Poletterna skulle skickas efter. 
Men nar vi kommo fram dit, voro vi lika nar. Vi forsokte att 
fa ut sakerna vid stationen, men nej. Vi hade ju icke kontra- 
markena. Jag forklarade, att jag maste hafva min kappsack. 
Jag tog fram min planbok, i hvilken mitt namn stod tryckt. 
Jag tog fram mitt visitkort och visade, att det var samma 
namn, som stod pa kappsacken, och det gjorde, att man till 
slut lemnade mig den. Men alia de ofriga sakerna stannade 
qvar vid stationen. 

Jamestown N. Y. ar den yngsta och likval en af de lifligaste 
staderna i staten New- York. Till foljd af sitt hoga och natur- 
skona lage ar den afven en af de helsosammaste i Amerika, 
Staden ar en fabriksstad. Der finnas omkring 100 fabriker,. 
hvilka sysselsatta tillsammans vid pass 5 tusen arbetare. Den 
har for narvarande en befolkning af omkring 20,000 menniskor, 
af hvilka omkring 6,000 aro svenskar. Dessas ekonomiska stall- 



212 TJUGUANDRA KA PIT LET. 

ning iir i allmanhet god. De flcste af dem aro naturligtvis ar- 
betarc, men till deras antal her ock en icke ringa del af sta- 
dens handlanele, industriidkare och fabrikanter. De atnjuta ett 
godt anseende inom samhallet. Tvanne svenska veckotidningar 
utgifvas i Jamestown. 

Jamestown kallas en stad af hem, emedan massan af be- 
folkningen har egna sma bus. I den delen skiljer sig ock 
Amerika vasentligt fran de europeiska landerna, att hyressyste- 
met der forekommer i mycket mindre utstrackning an i Europa. 
Alia strafva efter att fa sig en egen lott (= tomt) och en egen, 
om an aldrig sa liten stuga, hvilket utan tvifvel har stort infly- 
tande pa folkets utveckling i socialt och sedligt hanseende. 

Hvad den andliga verksamheten betraffar, sa ar den der 
som annorstades ganska liflig och konkurrensen stor. Sven- 
skarne hafva fyra kyrkor. tillhorande tre olika samfund. Den 
svenska forsamling, som hade kallat mig till Jamestown, har ett 
medlemsantal af vid pass 300. Det andliga tillstandet inom 
henne ar godt. Hermes ekonomiska stallning ar ocksa god. 
Hon eger en ganska rymlig kyrka samt dertill horande pastors- 
bostalle. 

Samma dag jag kom till Jamestown, skulle jag prediko. 
der pa aftonen. Vannerna hade for andamalet fatt en ameri- 
kansk kongregationalistkyrka at sig upplaten. Efter sang af 
en amerikansk sangkor holl pastorn vid samma kyrka tal till 
mig pa engelska. Alia mina invandningar mot sadana hyll- 
ningar hjclpte rakt ingenting. J^ig maste finna mig deri. Hans 
tal var dess biittre godt och kristligt. Jag svarade pa svenska, 
och det tolkades pa engelska. Derefter predikade jag evan- 
gelium. Kyrkan var proppfull af menniskor. Bland ahorarno 
voro afven manga amerikanare, hvilka val ratteligen borde 
kallas askadare. 

Dagen derefter, eller onsdagen den 26 juni, gjorde vi en 
den allra harligaste utfiird, man nagonsin kan onska sig, pa 
Chautauqua sjOn (las: Tjatakva sjon). Det var ett utmarkt va- 
der. Sjon var stilla. Det bldste icke mcr, an som behofdes 
for att gifva oss en behaglig svalka. Allt i naturen forenade 
sig till att bercda oss en riktigt ovanlig njutning. 

ChautauquasjOn ar en langsmal, mycket fiskrik sjo, omgif- 
ven af skogiga kullar och bordiga akerfalt, en verklig perla i 



/ JAMESTOWN. UTFARD TILL CHAUTAUQUA. 21$ 

skonhet. Den ar belagen ungefar 1,300 eng. fot ofver hafs- 
ytan och sages vara den hogst belagna segelbara sjo, som fin- 
nes pa jorden. Sjons bredd varierar rnellan 7 2 och 3 J / 2 en g"- 
mil. Dess vatten ar mycket rent. Pa sjon rader en liflig trafik 
af angbatar och segelbatar. De forra, som aro 15 till antalet 
och kunna tillsammans fora nara 4,000 passagerare, gora ofver 
hufvud taget hvar och en tva rundresor dagligen. 

Vannerna hade for dagen hyrt tre af de storsta angba- 
tarne. En af dem finnes afbildad pa sid. 208. Den ar ju prak- 
tig men ar anda icke den storsta. Sasom synes, hafva dessa 
batar flere vaningar for passagerare. Det var en vacker syn, 
nar de intogo sin lefvande last. Allt gick lugnt och stilla. Der 
hordes inga eder, inga banner, intet skral; der var intet brak, 
intet knuifande. Ingen var drucken. Pa alias ansigten afspeg- 
lade sig en hjertlig gladje. 

Det var ock en statlig syn, nar batarne lade ut. James 
town ligger vid en liten flod ungefar 3 y, (= l / 9 sv.) mil 
fran sjon. Floden ar smal och gar i manga krokningar. Dess 
strander aro skona. Har gledo nu vara batar sakta fram, 
tills de nadde sjon och kunde ga med full fart. Den angbat, 
som synes pa teckningen, befinner sig just vid flodens mynning. 
Batarne voro fulla af menniskor, som omsom lifligt samsprakade, 
omsom laste Guds ord, omsom sjongo sanger. Det var alldeles 
sa, som hade vi gjort en missionsfard pa Frykensjoarne i Verm- 
land eller pa Siljan i Dalarne. Nagonting sa svenskt var jag 
aldrig med om pa hela min resa som har. 

Var fard galde Chautauqua, en plats pa vestra sidan af sjon, 
och en markvardig plats dertill. Det ar ett sommarstalle af 
136 acres (ungefar 125 tunnlands) ytvidd med mycket vackert 
lage pa den starkt sluttande stranden. Der aro uppforda en 
stor mangd villor, hotel o. s. v. Dit strommar om sommaren 
folk icke blott fran alia delar af staten New- York utan afven 
fran alia andra stater och territorier i unionen, ja, afven fran 
ofriga delar af verlden. Storst ar tilloppet under juli och augu- 
sti. Forlidet ar (1889), pastod man, voro der flere hundra tusen 
besokande. Det kostar 25 cents att landstiga vid Chautauqua, 
och denna afgift beriittigar besokaren att taga i betraktande allt 
sevardt, som der finnes, att ahora de tal och forelasningar, som 
der hallas o. s. v. 



214 TJUGUANDRA KAPITLET. 



Platsen bar blifvit markvardig genom den verksamhct, som 
der bcdrifves, och annu mer genom den verksamhct, som der- 
ifran utgar. Det blefvc alldcles for vidlyftigt att bar nagor- 
lunda fullstandigt skildra denna verksamhet. Men nagra ord 
vill jag" dock saga derom. I Cbautauqua hallas under sommar- 
manaderna en mangd konferenscr af olika slag sasom for bibel- 
forskning, for sondagsskoleverksamhetens, missionens och nyk- 
terhetsverksamhetens beframjande, for de fria konsterna o. s. v r . 
Under tiden bcsokes platsen af landets utmarktaste talare och 
yppersta formagor pa alia omraden. Afven Gladstone fran Eng 
land lar pa kallelse hafva infunnit sig der for att halla politiska 
och andra foredrag. 

Derjemte ar Chautauqua en undervisnings- och uppfostrings- 
anstalt for befordrande af religios och intellektuel bildning. Den 
star pa bestamdt kristlig grund, men tillhor icke nagot sarskildt 
samfund utan star oppen for eilla kristna. Dcss valsprak ar: 
Vi studera Guds ord ocJi verk, samt: T>Latoin oss Jiafva var 
himmelske fader uiidt iblaud OSST>, 

Undervisningen ar tvafaldig: en som meddelas pa stallet, 
och en som utgar derifran. 

Vid Chautauqua kan man under nagra veckor pd somma- 
ren arligen studera och ahora foredrag i allehanda amnen sa 
som teologi, filosofi, historia, naturvetenskap, tyska, franska, 
.spanska, grekiska, latin, hebreiska m. fl. sprak. Xagra grund- 
liga kunskaper hinna naturligtvis ej pa denna korta tid inhem- 
tas, utan ar syftemalet egentligen att hos de besokandc viicka 
intresse for studier, samt visa dem vagen till att genom sjelf- 
studium forvarfva goda och nyttiga kunskaper. 

Jemte denna undcrvisning pa stallet meddelas, som sagdt, 
on annan genom den s. k. Chautauqua-cirkeln, som stracker sig 
ut ofvor nastan hcla x crldcn och varar firct om. Hvar och en 
som sa onskar, kan deltaga i denna cirkcl: unga och gamla, 
man och qvinnor, affarsman, studcnter, konduktorer, fabriksar- 
betarc , jordbrukarc, modrar, bodrlickor, tjenarinnor, korteligen 
alia slags menniskor. Alia forbinda sig att lasa och studera 
cfter en viss plan de bocker, som chautauquakommissionen fore- 
lagger dem. IVLilct ar att genom en salunda systematiskt ord- 
nad lasning af goda, populiirt skrifna arbeten gifva deltagarne 
och sarskildt sadana, som annars saknat tillfalle att inhemta 



CHAUTAUQUA-INST1TUTIONEN. 215 

kunskaper, en god allman bildning. Men afven for mera bil- 
dade personer bar chautauquacirkeln lampliga kurser till for- 
okande af deras kunskaper och hojande af deras bildning. Den 
omfattar ock snart sagdt alia grenar af menskligt vetande. 

Det ar latt att forsta, hvilken stor nytta denna cirkel maste 
bade direkt och indirekt gora sina medlemmar. Vid alia stu- 
dier ar det af vigt att hafva en god ledning. Utan en sadan 
famlar och far man hit och dit och forlorar mycken tid. Ty i 
studiearbetet likasom i allt annat kommer utomordentligt mycket 
an pa arbetsmetoden. Med en god arbetsmetod kan man pa 
kort tid och med ringa anstrangning utratta mer an annars pa 
lang tid och med stor anstrangning. Att genom god ledning 
gifva studiearbetet en god metod, det ar chautauquacirkelns di- 
rekta nytta. Men jemte denna har cirkeln, som sagdt, afven en 
indirekt. Genom att gifva sina deltagare anvisning pa goda, 
fran trycket utkomna bocker, hvilkas lasning ar att rekommen- 
dera for hvar och en, motverkas namligen vasentligt lasningen 
af dalig litteratur, samt forekommes den forlust och den tid- 
spillan, som vallas af inkop och lasning af bocker, som aro 
utan nagot egentligt varde. Och det maste ju afven erkannas 
vara en mycket god sak. 

Cirkelns medlemmar aro indelade i en mangd olika klasser 
efter olika bildningsgrad. I hvarje klass skall ett visst pensum 
genomgas inom en viss tid. De som hafva tid och tillfalle der- 
till, komma om somrarne till Chautauqua for att aflagga examen. 
De som icke kunna komma dit, aflagga samma examen skrift- 
ligt for den kom mission, under hvars ledning hela chautauqua- 
inrattningen star. Sedan examen ar nojaktigt aflagd, far man 
ett diplom, hvarigenom man uppflyttas till nastfoljande klass. 
Undervisningen skotes af de utmarktaste larare i allehanda am- 
nen. En skriftlig undervisning ar ocksa anordnad hufvudsak- 
ligen for sadana, som till foljd af sin lefnadsstallning eller eko- 
nomiska omstandigheter aro forhindrade att pa annat satt for- 
skaffa sig de kunskaper, som de onska sig. En hvar, som del- 
tager i denna skriftliga undervisning, erhaller hvarje vecka ett 
kort med noggrann anvisning pa, hvad som for den veckan 
skall genomgas, samt upplysningar i ett och annat, som kan 
anses nodvandigt. Derjemte far han ett papper med uppstalda 
fragor, hvilka efter amnets genom gaende skola af eleven vid 




TiK oma ISiiihliiigr. So si d. 234 



/ CHA UTAUQUA. 



217 



veckans slut skriftligen besvaras. Svaren insandas till lararen, 
som pa detta satt kontrollerar hans arbete. 

Denna s. k. chautauquarorelse har erhallit en mycket stor 




utstrackning. Medlemmarne i dess lasecirkel uppga f6r narva- 
rande till ofver 100,000. Efter monstret af Chautauqua ha pa 
flerfaldiga platser i Amerika liknande sommarskolor vaxt upp, 
alia dock staende i forbindelse med moderskolan. Och icke 
blott ofver hela Amerika har rorelsen spridt sig. I Ryssland, 



2l8 TJUGUANDRA K AT IT LET. 

Indien, Syd-Afrika, pa Sandwichsoarne, ja i sjelfva Japan finnas 
chautauquacirklar. 

Denna hogst intressanta anstalt bar, sa%om man kan for- 
sta, varit ett maktigt model att i vida kretsar uppvacka och 
nara ett lifligt begar efter vetande. Och de, som narmare 
tagit reda pa forhallandena, forsakra, att det kunskapsmatt 
deltagarne vinna, ar ganska aktningsvardt. Chautauqua-institu- 
tionen grundades ar 1874 af en viss Lewis Miller samt teo- 
logie doktorn J. H. Vincent, biskop i metodist-episkopalkyrkan 
i New- York. 

For de manga sammankomsterna har man i Chautauqua 
bygt en amfiteater. Den ar mycket enkel. Den utgores af golf 
med bankar, som stiga i sluttning uppat. Ofver det hela ar ett 
tak, som hvilar pa pelare. Allt ar af tra. Man sade, att der 
funnes sittplatser for omkring 5,000 menniskor. Det var alldeles 
for mycket tilltaget, men en rymlig plats var det. Talarestolen 
utgjordes af en hog platform, som lemnade rum icke blott at 
talaren utan afven at manga andra. Vid det tillfalle, da jag 
var der, in togs denna platform af en svensk sangkor. Jag ta- 
lade bade for- och eftermiddag. Till middag var jag bjuden hos 
pastor Russel. Han ar s. k. faltsekreterare for evangeliska alli- 
ansen f Forenta Staterna och bor om vintrarne i New-York 
men om somrarne i Chautauqua, der han har eget hus. Det 
var en synnerligen vanlig och alskvard man, som med stort 
intresse omfattar de svenska kristna och deras verksamhet. Allt 
hvad han kunde, gjorde han ocksa for att gora min vistelse 
angenam der, och nar vi skildes at, sade han: We have been 
very blessed through you (= vi ha blifvit mycket viilsignadc 
genom er). Det var ju vanligt sagdt af en, som icke forstod 
ett ord svenska. 

I Chautauqua finnas manga seviirda ting. Der ar bl. a. en 
stor paviljong, i hvilken man har en afbildning i gips af Jeru 
salem. Pa golfvet ar namligen hela staden med niirmaste om- 
gifning uppford i miniatyr. Det var mycket intressant att skada 
detta vackra arbete. Icke langt derifran vid sjostranden ar pa 
marken Palestinas karta utlagd. Doda hafvet och sjon Gene- 
saret iiro grafda, likasa floden Jordan. Bergen pa omse sidor 
om Jordandalen aro upplagda, och flodcrna, som fran dem flyta 
ned i Jordan, aro afven naturtroget afbildade. Chautauquasjon 



SN SVENSK TIDNINGSMAN. 2IQ 

forestaller Medelhafvet, och vid dess kust ser man Joppe och 
Cesarea. Det hela, som tycktcs upptaga en langd af kanske 
80 eller 100 fot, var den allra basta askadningsmateriel, man 
nagonsin kunde onska sig. Skada blott, att det efter flere da- 
gars foregaende regn var sa smutsigt i Chautauqua. 

Aterfarden till Jamestown var synnerligen angenam. Alle- 
sammans voro vi glada, ja, jag kan saga, rent af upprymda. 
Der predikades om bord, der sjongs, der bads, der samtalades, 
och jag tanker, att ingen af dem, som voro med den dagen, 
latt skall glomma den samma. Ur mitt minne gar den nog 
aldrig. Med hjertat fullt af tack och lof till Gud for den god- 
het, han visat oss, landade vi ater i Jamestown och skildes at. 
Sakert rorde sig ock inom de fleste en innerlig onskan, att vi 
en gang matte fa samlas pa himmelens strand i det nya 
forlofvade land, der Gud beredt de sina en stad, som icke 
kan bafva, en stad, dit ingen nod, ingen plaga, ingen sorg, 
ingen klagan nar, der allt skall vara evig harmoni, frid och 
salighet. 

Pa qvallen gjorde vi ett ytterligare forsok pa stationen att 
fa ut sakerna. Men i borjan sag det ut, som skulle alia vara 
bemodanden vara fafanga. Kontramarkena hade annu icke kom- 
mit dit. De voro, sasom jag forr namt, sanda i rekommenderadt 
bref, och det ar en besynnerlig egendomlighet i Amerika, att 
de rekommenderade brefven ga mycket saktare an andra bref* 
Bjork och jag sutto sent pa qvallen i bagagerummet och under- 
handlade om denna sak. Under tiden klockan var val 1 1 
pa qvallen kom en svensk tidningsrapportor for att inter- 
vie wa mig. Jag blef litet generad deraf. Men man maste 
finna sig i allt och taga seden, sadan den ar, dit man kommer. 
Han borjade fraga mig, hvad jag tyckte om Amerika. Jag 
svarade med att beratta den forr omnamda historien om Thor- 
valdsen. Han fragade mig da, hvad jag tyckte om svenskar- 
nes bildningsgrad i Amerika, om den var att jemfora med den 



* Tag fick en gang i San Francisco ett brefkort fran en plats i Iowa med 
underrattelse, att man samma dag derifran i rekommenderadt bref sandt mig nagra 
papper, som jag glomt efter mig. Da jag reste fran San Francisco, hade brefvet 
annu icke kommit fram, ehuru brefkortet varit framme fern hela dagar. Det kom 
forst dagen efter min afresa, sandes da till Minneapolis och holl pa nara tre 
"eckor for att hinna dit. 



220 TJUGUANDRA KAP1TLRT. 

bildning, som motsvarande folkklasser hemma i Sverige egde 
o. s. v. Jag svarade honom: 

Jag bar icke varit bar mer an nagra dagar, och jag kan 
och vill icke falla nagot omdome derom.^ 

Ja men, sade ban, ni maste anda hafva fatt nagot intryck 
deraf, och det onskar jag veta. 

Na, svarade jag, da tycker jag, att de kunna vara likasa 
bildade bar, som de aro i Sverige. 

Det ar ett egendomligt folk de der tidningsrapportorerna. 
Och i Amerika matte dc ligga efter menniskor mer an i Sverige. 
Deras fragor aro ofta ratt nargaende. De vilja veta, ej blott 
hvad man gor, utan ock hvad man tanker. De vilja, att en 
framling pa nagra dagar skall bilda sig och uttala ett omdome 
ofver land och folk. Om ban da ar dum nog att gora det, fir 
ban kanske sedan en valdig afbasning i allehanda tidningar, 
som kanna sig stotta derofver, att ban icke prisar allt eller 
atminstone later bli att tala om sadant, som ban icke kan prisa. 
Hvad for resten an gar rapportorernas satt att atergifva, hvad 
man sagt, sa lemnar det vanligtvis mycket ofrigt att onska. 
De glomma bort ett och annat, som man sagt, och lagga till 
atskilligt, som de tycka sig minnas, att man sagt. Atmin 
stone ar det min erfarenhet, och det icke blott der de varit 
illvilligt, utan afven der de varit valvilligt stamda mot mig. 

jMedan vi sa sutto pa stationen, kom en svensk kopman 
dit, som ar bosatt i staden och sages vara en formogen man. 
Han gick i borgen for, jag vill minnas, tva tusen dollars, och 
pa det viset fingo vi ut sakerna for att taga dein med pa resan 
till Chicago. 




oSSFi !^4^? J A ^V^^^^JH /^^fe\\ j^^^^^^\^S^JT^*tJ 

/4^S^si&l^ ^^2fi ^^^?S^^> \> 

^S^^^^^^S^W^/7 ^j^rarn^t^^ 
i^^^^.^4^^^1 ^SQ^ .^!^.^i{^4^^^r 




TJUGUTREDJE KAPITLET. 

Resa till Chicago. Utflygt till Momence. 

en 27 juni kl. l / z 7 f. m. lemnade vi Jamestown. Re- 
sans mal var nu Chicago. Pa taget borjade jag 
skrifva ett bref till min hustru. Nar vi kommo 
fram till Brocton vid Eriesjon, skulle vi byta om 
tag. For den skull maste vi uppehalla oss vid 
stationen en god stund. Jag fortsatte att skrifva mitt bref 
och tog till skrifbord en koffert, som stod ute pa perrongen. 
Inne pa stationen var det otrefligt, sasom det i allmanhet ar 
pa de smarre stationerna i Amerika. Man finner der sallan 
ett spar - - vare sig invandigt eller utvandigt af den snygg- 
het, den trefnad och beqvamlighet, som utmarka motsvarande 
stationer i Sverige. Jag stod alltsa och skref pa koiFerten. Ett 
tu tre blef jag bortkord derifran af nagra, som kommo for att 
hemta den. Jag flyttade mina papper till en annan koffert. 
Inom en handvandning blef jag dock bortkord afven derifran. 
Emellertid hann jag skrifva mitt bref fardigt, innan det tag 
kom, med hvilket vi skulle fara. 

Resan fran Brocton* till Chicago var temligen enformig 
och trakig. Den rackte hela dagen. En egendomlighet, som 
jag ingenstades sett, der jag rest i Europa, fann jag har och 
sedan ofverallt i vestern pa de amerikanska jernvagarne. Under 
tagets gang passerade namligen genom vagnarne forsaljare, som 

* Naturligtvis var delta Brocton en helt annan plats an det Brocton i Massa 
chusetts, som jag forut har talat om. 



TJUGUTREDJE KAPITLET. 



hade allchanda saker att bjuda ut, sasom bockcr, apelsiner, ba- 
naner, nottcr m. m. d. Sannolikt hafva dessa forsaljare ickc sa 
liten atgang pa sina varor. Somliga af dem voro ock riktigt 
envisa i att truga sina varor pa passagerarne. 

Xar vi nalkadcs Chicago, kom en man gaende genom 
vagnarne for att af de passagerare, som sa onskade, upptaga 
kontramarkena pa de poletterade sakerna. Detta var en siirde- 
les praktisk inrattning, som jag ingenstades sett i Europa, men 
som i Amerika ar mycket vanlig. Man lemnade mannen sitt 
kontramarke, lick ett qvitto derpa, uppgaf gata och nummor pa 
det hus eller namnet pa det hotel, der man skulle bo i staden. 
Sedan behofde man icke, nar man kom fram, bekymra sig det 
ringaste om sakerna. Dessa blefvo inom en kort stand hem- 
sanda till det stalle, som man uppgifvit. Och priset derfor, 
sade man, var ungefar halften af, hvad det skulle kosta att sjelf 
anlita ett stadsbud eller en akare - - for att nu icke tala om, 
af hvad varde det ar att slippa besvaret och braket att pa en 
stor jernvagsstation fa reda pa sina saker och gora upp med 
nagon, som kan vara villig att transportera dem. 

Innan jag lemnar taget, vill jag omnamna en person, som 
satt i samma vagn som jag. Det var en finne. Han hade till 
foljd af ekonomiska svarigheter lemnat sitt hemland och gifvit 
sig ut till Amerika for att der soka fortjena sa mycket, att han 
och hans familj matte kunna fora en mer sorgfri tillvaro. I 
borjan hade han i en stad i ostern haft arbete med stenhuggeri. 
Men sa hade han blifvit sjuk. Alan forde honom pa ett lasarctt. 
]3er lag han temligen ofvergifven och bekymrad. Under denna 
tid rick han besok af en svensk troende pastor pa platsen, som 
visade honom till herren Jesus. Mannen blef omvand. Han 
skulle nu fara upp till Michigan for att der soka annat arbete 
samt komma i ett nordligare och for honom sundare klimat. 
Men mycket vcmodig var han vid tanken pa sitt fiid(Tnosland 
och dc sina, som han syntes alska af uppriktigt hjcrta. Riktigt 
frisk var han icke heller. Hade han haft mojlighet att komma 
hem till sitt torftiga Finland igen, o huru gerna hade han ej 
velat det! Jag tog upp mitt visitkort och skref pa det samma 
en rekommendation for honom till en svensk gruiingenior, som 
bodde just i den stad i norra Michigan, dit han amnade sig. 
Der traffade jag honom ater langre fram. 



PA VAG TILL CHICAGO. 22$ 

Det var redan sent pa qvallen, nar vi kommo till Chicago, 
och jag var mycket trott. Vannerna der, som skulle taga emot 
oss, hade vantat, att vi skulle komma pa en annan bana och 
hade derfor farit ned for att mota oss vid den banans station. 
I Amerika tafia namligen de stora jernvagsbolagen med hvar- 
andra pa ett sadant satt, att allt, hvad som hos oss kallas kon- 
kurrens, blir bara en srnasak. Till de stora staderna loper en 
mangd banor in, i Chicago omkring 25. Ja, afven i smarre sta- 
der kan man fa se 4 a 5 sadana. Understundom hafva de eller 
nagra af dem forenat sig om en gemensam station. Men ofta 
hafva de hvar sin station, och det kan da vara ganska besvar- 
ligt att komma fran den ena banans station till den andras. 
De olika jernvagarne lopa stundom langa strackor alldeles vid 
sidan af hvarandra, allenast atskilda af en jordremsa, som pa 
vissa stallen icke torde vara stort bredare an 15 eller 20 fot. 

Nar alltsa ingen var oss till motes vid stationen, skaffade 
vi oss ett akdon och akte upp till Bjorks hem. Der fingo vi 
hora, huru det var. Bjorks hustru hade foljt de andra vannerna 
till den station, vid hvilken vi voro vantade. Bud skickades 
genast dit, och medan Bjork och jag sutto och spisade qvall, 
kommo vannerna akande i sju stora vagnar. Sedan jag blifvit 
presenterad for dem allesammans och fatt veta deras namn, for 
att strax glomma dem, akte vi till en af Chicagos forstader vid 
namn Lake View. Der skulle jag bo hos en vermlanding vid 
namn Adolf Juhlin. Han och hans bror Albert hafva ett eget 
hus, tva vaningar hogt. I ofre vaningen bor Adolf. Hans fa- 
milj bestar af hustru och en liten dotter. Der hade jag ett 
trefligt hem. I nedre vaningen hos Alberts bodde Lindgren. 
Der funnos flere barn. Broderna Juhlin aro till yrket skraddare, 
men de sy endast vastar. De fa dem tillskurna fran de stora 
lagerhusen. Allt gar naturligtvis med maskin. Salunda forfar- 
digas pa deras verkstad, nar de hafva fullt arbete, omkring 200 
vastar om dagen. Konkurrensen har dock gjort, dels att arbe- 
tet betalas daligt, dels att ingaende bestallningar ofta icke mot- 
svara, hvad de skulle kunna astadkomma. De stora handels- 
bolagen, som rora sig med kapital pa millioner dollars, trycka 
ned priserna, sa snart de kunna, och sa langt de kunna, och 
det pa alia omraden. Ingenstades torde detta ga mer hansyns- 
lost till an i Amerika. Den dag, da tillgangen pa arbetskrafter 



224 TJUGUTREDJE KAPITLET. 

dor blir storre an efterfrdgan, skola siikert mer an i nagot an- 
nat land de, som bcro af sitt arbetc, blifva de rika kapitalister- 
nas slafvar. Hcla unionens ekonomiska politik ar ock anlagd 
pa att hastigt oka kapitalisternas rikedom samt befasta kcipita- 
lets oinskrankta valde ofver arbetet. Man sar en sad nu, hvars 
ax, niir de varda mogna, skola befinnas innehalla draktiinder. 
Men det tror man icke. 

Hos Adolf Juhlin hade man nu anordnat en praktig qvalls- 
maltid, men jag var sa genomtrott, att jag icke kunde deltaga 
deri, fastan den var tillstald for min skull. Jag bad att genast 
fa komma in i det rum, der jag skulle ligga, och medan de 




Tremont House i Chicago. 

Se sid. 234. 

andra ato, somnade jag. Det sag ju ohofligt ut. ]\[en noden 
bar ingen lag. Afven ;/// ;/ kropp lyder under naturlagarne. Att 
fOrsumma nattens hvila ar for resten lika stor synd som att 
fOrsumma dagens arbete. Jag sager derfor nu ocksi\ mina lii- 

sare god natt. 

* # 

* 

Det var fredagen den 28 juni jag vaknadc forsta gangen 
i Chicago, den vcrldsberomda staden. Xu horde jag hafva fdtt 
hvila har ndgra dagar. Men nej. Redan samma dag maste jag 
folja med ut pa en s. k. picnic, som holls 50 eng. mil fran 



UTFARD TILL MOMENCE. 



225 



Chicago pa en plats, kail ad Momence. Med picnics menas 
utf.ygter i det grona, som allehanda forcningar eller sallskap 
stalla till. Sadana picnics aro mycket vanliga. Nu var det 
-en mangd svenska sondagsskolpr ifran sydsidan i Chicago, 
som hade sin utflygt. For andamalet hade de hyrt ett extra- 
tag, och detta var mycket langt. Farden upptog vid pass tva 
timmars tid. I vagnarne var det ganska trangt. Manga fingo 




Privathus i Chicago. 

Se sid. 235. 

sta. Der jag och min son sutto, blef bland andra staende en 
mycket gammal gumma, dock blott for en stund. Nar jag ob- 
^erverade henne, tillsade jag genast min son att stiga upp och 
lata henne sitta. Hon var en gammal troende enka och hade 
synnerligen mycket gladt sig it att fa deltaga i denna utfard. 
Hon anade lika litet hon som nagon annan, hvad slutet derp3 
skulle blifva for henne. Nar vi hade kommit fram till Momence, 
och nastan allesammans hade stigit ur, var gumman annii qvar. 
Till foljd af hennes hoga alder och svaghet gick det mest 



226 TJl GU TREDJE KAPITLET. 

sakta for henne. Somliga sade dock, att hon varit utkommen 
men hade atervandt for att hemta nfigot, som hon glomt i 
vagncn. Varc dcrmed huru som heist, allt nog: just som hon 
steg ned pa perrongcn, backade taget. Hon foil omkull, och 
nagra vagnar gingo ofver henne, krossande bagge hennes ben. 
lion lefde annu i nara tva timmar men var hela tiden sanslos. 
Frid ofver den gamla! Ala hvar och en halla sig redo att nar 
som heist mota sin Gud. 

Det ar icke ovanligt, att olyckor pa ett eller annat satt 
intrafifa vid sadana der utflygter. Ett par veckor der forut 
hade en augustanaforsamling i Chicago haft en sondagsskole- 
utflygt till en annan plats. Dervid hade tvanne unga flickor 
drunknat, hvilket vackte stor bestortning. De hade varit ute 
och rott samt dervid kommit for nara ett mindre vattenfall. 
Baten drogs af strommen ned och valte med namda sorgliga 
pafoljd. 

Den plats, der vi nu voro samlade, var en vacker park, 
beniimd Island Park. Den eges af det jernvagsbolag, pa hvars 
bana vi fardades dit. Bolaget hyr ut den till sadana der ut 
flygter och fortjenar salunda icke allenast pa parken utan afvcn 
pa de tag, som fora de lustresande ditut. Det var en mycket 
angenam dag, vi tillbragte pa detta stalle, och hade icke olyckan 
med den gamla qvinnan intraffat, sa skulle dagen hafva varit 
annu mer glad. Vannerna hade tagit sina matkorgar med sig. 
Man spisade har och der i graset. Barnen och ungdomen 
sprungo och lekte af hjertans lust rundt omkring. Somliga 
slogo boll, andra sprungo enklek, andra lekte blindbock, andra 
gungade, andra rodde o. s. v. Ungefar midt i parken fans 
en temligen stor samlingsplats med tak och biinkar men inga 
vaggar. liar hollos atskilliga foredrag och sjongos sanger 
isynnerhet af Hultman. liar skulle ocksa hallas en barnpre- 
dikan. Men att fa ihop barnen, som voro spridda har och 
der, var ingen latt sak. DC voro for tillfallet mer roade af 
lek an af predikan. Emellertid samlades de. Det skedde pd 
foljandc siitt. En sang- och sondagsskollarare tog nagra barn 
med sig och stalde till en procession. Sjungande en andlig 
sang marscherade de rundt kring hela platsen. Detta vackte 
alias uppmarksamhet. Hvarhelst processionen drog fram, sldto 
sig allt flere och flere till den samma. Skaran vaxte f6r hvarje 



LEK OC1I PREDIKAN I DET GRONA. 22~J 

ogonblick. Alia samladcs, och ett tu tre sutto barnen der 
pa den nyss beskrifna platsen. Efter barnpredikan sjongos 
aterigen nagra sanger, och sa slapptes barnen ut igen att fort- 
satta sina lekar i det grona. Jag lekte afven med dem bar 
och der bland traden. Det vore godt, om de iildre lekte med 
barnen mer, an de nu vanligen gora. Det ar uppfriskande 
att leka med dem, ja, jag vagar pasta, att det ar en god ger- 
ning, som alls icke ar opassande for de aldre. Barnen behofva 
leka och bora leka. Leken ar af stor betydelse bade f6r deras 
andliga och deras lekamliga utveckling. Barn, som icke vilja 
leka, skall man icke kalla forstandiga utan drumliga. Pa mina 
resor i Amerika lekte jag mycket med de sma, sedan jag pre- 
dikat for de stora. Vanligen passade jag ock pa tillfallet att 
saga afven dem ett och annat godt ord. Min predikan var da 
vanligen en och den samma och lydde ungefar sa: Alska 
Gud och Jesus och lyd pappa och mamma, sa behofver ni 
inte gora mer pa manga ar. 

PA aftonen. innan vi atervande till staden, togos aterigen 
korgarne fram. Alia skulle spisa aftonvard. Jag slog mig 
ned hos predikanten Frykman, f. d. skollarare i Sunne i Verm- 
land. Ack, det var alldeles sa, som hade jag suttit pa nagon 
gron plats i Vermland. Frykmans hustru passade upp och 
skar och lade for. Det var alldeles en svensk seen. Jag 
kande mig sa hemma, och maten smakade fortraffligt utom 
den dumma pajen en sot kaka, som inte ar svensk men 
som svenskarne lart sig att ata i Amerika till fOrderf for sina 
egna och sina barns magar och tander. Sannolikt ar pajen 
uppfunnen af nagon tandlakare, som velat skaffa sig och sina 
kamrater god fOrtjenst. 

Frykman tycktes icke trifvas bra i Amerika, fastan han 
ej sade sa mycket. 

Vid denna picnic markte jag for forsta gangen, huru 
svart, ja omojligt det ar att uppratthalla svenska spraket bland 
den uppvaxande ungdomen. Foraldrarne och barnen tala val 
med hvarandra annu svenska, dock langt ifran alltid. Barnen 
inbOrd.es tala mestadels engelska. Jag kunde ocksa langre 
fram marka, att sa lange barnen voro mycket sma, talade de 
i regeln svenska, men sa snart de kommo i skolorna, lade de 
bort svenskan och talade nastan bara engelska. I bOrjan gjorde 



228 TJUGUTREDJE KAPITLET. 

det ett vemodigt intryck pa mig, men sedan tankte jag, att 
ofter som dessa barn i alia fall skola vaxa upp sasom ameri- 
kanare, sa ar det ju bast, att do fran borjan vanja sig vid 
det sprak, som i landet begagnas. De aro for resten fodda i 
det landet om ock af svenska forilldrar. Och sa svensk ma 
ingen vara, att ban fordrar, att den som ar fodd och har 
vuxit upp i Amerika, skall vara annat an amerikanare, afven 
om svenskt blod flyter i bans adror. Skam at den amerika 
nare, som icke alskar Amerika, iifven om bans foraldrar aro 
fran Sverige! Och skam at den svensk, som icke alskar Sverige, 
afven om ban bor i Amerika! 

Det var forst sent pa aftonen, vi kommo tillbaka till Chi 
cago. Jag tanker, att klockan var omkring nio. Dagen hade 
varit angenam, men det var anda godt att fa komma till ro. 




TJUGUFJERDE KAPITLET. 




Chicagos lage. Industri. Kommunikationer. Ur stadens historia, 
Hus, gator och trottoarer m. m. 



nnan jag nu gifver mig vidare ut pa farder hars och 
tvars, skall jag saga nagra ord om Chicago. Att 
fullstandigt beskrifva denna markvardiga stad kan 
naturligtvis icke komma i fraga i en reseberattelse 
sadan som denna. Jag sager har det samma, som 
jag sade, nar jag talade om New- York, att en sadan beskrifning 
skulle forutsatta, att man varit der lang tid och icke gjort nagot 
annat an studerat staden. Ingenstades pulserar det genuint ame- 
rikanska lifvet sa som har. Man kan med skal saga, att Chicago 
sa i geografiskt som i figurligt hanseende ar unionens hjerta. 
Chicago har ett ganska vackert lage vid den stora Michi- 
gansjon, som ar ett riktigt inlandshaf. Marken var ursprung- 
ligen lagland och sumpig, men har i en nyare tid blifvit genom 
konst upphojd 3 a 4 meter (= 10 a 13 fot). Detta har vallat, 
att en ma ngd aldre hus ligga mycket lagre an gatan. 

Genom staden flyta tvanne vattendrag, ett fran nordvest och 
ett fran sydvest. Dessa forena sig i sitt nedersta lopp och bilda 
den s. k. Chicagofloden, som flyter ut i Michigansjon. Genom 
dessa vattendrag delas staden i tre hufvuddelar, som kallas nord- 
sidan, sydsidan och vestsidan. Pa Chicagofloden rider ett rorligt 
lif af kommande och gaende, lossande och lastande fartyg. For- 
bindelsen mellan de stadsdelar, som ligga pa omse sidor om 
vattendragen, sker dels genom broar, hvilkas beskaffenhet just 
icke ar att prisa, dels genom tunlar under floden. 



230 TJUGUF7ER11 1: K AT IT LET. 

Den mark, pa hvilkcn Chicago ligger, ar mycket jemn. Jag 
sag ingenstades nagon backe der. Markens lutning ar knappast 
sa stor, att regnvattnet vet, hvart det skall vanda sig for att 
komma undan. 

Chicago ar en mycket stor fabriksstad. I detta afseende 
ofvertraffas den nog endast af New-York och mojligen Phila 
delphia. 

Chicago ar vidare en mycket betydande sjofartsstad. Ge- 
nom de stora sjoarne har det vattenvag till ofantliga omraden 
af unionen; genom kanaler och floder har det a ena sidan fran 
dessa sjoar direkt forbindelse med Atlantiska hafvet, a andra 
sidan med Mississippifloden. 

Stadens vigtigaste kommunikationer aro dock dess jernva- 
gar. Till Chicago lopa mellan 20 och 30 olika jernvagslinier in. 
Genom dessa stracker staden sin aifarsverksamhet ut ofver hela 
unionen. Chicago ar val derfor ock att anse sasom Arnerikas 
storsta jernvagsstad. Huru stort antalet af dess jernvagsstatio- 
ner ar, vet jag icke, men manga aro de. Somliga af dem aro 
mycket storartade, sasom lasarne kunna se af teckningen pa 
sid. 209. En skarande motsats till dessa bildar lllinois-Central- 
stationen. Hon ar en vidunderligt ful ruin, som star qvar efter 
den stora branden 1871. 

Till foljd af sitt liige, sina utmiirkta och vidstrackta kom 
munikationer, sin rika tillgang pa kapitalstarka och driftiga man 
ar Chicago en af unionens storsta handelsstader. De affiirer, 
som har goras, representera omiitliga summor. 

For svenska oron Idtcr det besynnerligt, att Chicago icke 
har nagot salutorg, der landtmannen och den enskilde konsu- 
menten kunna handla med h varan dra. Samma forhallande eger 
rum i alia storre stader. Allt gar genom mellanhander. Att 
ga pa torgct, ar ett uttryck, som man icke hor der. Vill en 
matmoder hafva ett par morottcr eller litet persilja, mastc hon 
k6pa det hos en gronsakshandlare, som kopt det hos en gross- 
handlare, som kanske icke sjelf kr>pt det direkt utan genom en 
annan mellanhand fran producenten. Pa detta satt fOrdyras va- 
rorna ofta pa ett oskaligt vis. 

Chicago bestar af det egcntliga gamla Chicago och en 
mangd forstader, hvilka hafva blifvit inkorporerade i det samma.* 

* Ilvad som men:is med en sadan inkorporation, derom se sid. 1 10. 



CHICAGO. 231 



Staden bar derfor en ofantlig ut straddling". Fran norra andan 
till den sodra uppgar afstandet till vid pass 25 eng. (= 3 3 / 4 
sv.) mil. Dess storsta bredd ar 10 eng. (= i l / sv.) mil. Ga- 
torna iiro raka och breda, i somliga delar plantcrade med trad 
a omse sidor. Staden ar ickc sardeles gammal, blott nagot 
ofver 50 ar, men har redan omkring en million innevanare. Den 
man, som bygde det forsta huset pa den plats, der Chicago nu 
star, dog af olycksfall den 28 okt. 1889 i en alder af 89 a.r. Ar 
1818, da ban var aderton ar gammal, gick ban hcmifran och 
tog anstallning bos en engelsk pelsverksfirma. Ar 1819 upp- 
forde ban ett litet timmerhus, der Chicago nu ligger, och bodde 
der till 1825, da ban blef trott pa de manga indiananfallen 
och de kalla vintrarne samt vande tillbaka till sitt gamla hem i 
Virginia igen. Sedan har ban alltid bott der och aldrig ater- 
sett Chicago. 

Ar 1871 harjadcs Chicago af en forskracklig eldsvada, som 
varade i tre dagar och lade 17,450 bus i aska. Men inom kort 
stod staden upp igen och utvidgar sig for narvarande med en 
otrolig hastighet. Chicagos historia visar, huru en amerikansk 
stad kan utveckla sig. Ar 1837, d & Chicago fick stadsrattig- 
heter, egde det 4,000 innevanare. Femtio ar derefter, d. v. s. 
1887, hade det nara 800 tuscn. Genom den inkorporering af 
forstader, som skedde 1889, nai * befolkningens antal vuxit till 
mer an en million (jag har sett uppgifvas 1,200,000). Den ar- 
Hga tillvaxten fore inkorporeringen har pa senare tiden varit 
omkring 40 tusen och torde hadanefter komma att uppga till 
mellan 50 och 100 tusen. Isynnerhet har man for de narmaste 
aren att vanta stor tillokning med anledning af den verldsut- 
stallning, som skall blifva der 1893.* Pa de 13 sista aren 
hafva i Chicago uppforts 14,632 bus, representerande ett varde 
af nara 208 millioner dollars. I denna summa ar dock tomter- 
nas varde icke inberaknadt. 

Hvad en sadan stads forvaltning i Amerika kostar, kan 
man fa en aning om genom foljande notis, som statt att lasa 
i en af stadens tidningar: 



* I sammanhang harmed ma namnas, att folkmangden i hela unionen vid i 
Ar (1890) foretagen aliman folkrakning befiinnits utgora 64 / 2 millioner menniskor, 
livilket visar en okning af 14 millioner pa tio ar. 



232 



TJUGUFJERDE KAPITLET. 



Chicagos styrelse for nasta ar (d. v. s. 1891) kommer att 
kosta 12,404,434 dollars So cents (ruira 46 millioner kr.), hvilken 
summa skall bctiickas genom skatter 9,558,334 dollars och ge- 
nom inkomster fran de olika titlarnc 2,846,100 dollars.* 




Missionskyrkan p& norr i Chicago. 



Dcnna cnda stads fbrvaltning slukar alltsa nara halften 
af den summa, som hcla Svcrigcs statsforvaltning kostar. Ocl) 
inda hor man svcnskar i Amcrika standigt tala om, >huru for- 
skrackligt stora loner tjenstemanncn i Sverige hafva, och hum 
folkct till foljd af den dyra statsforvaltningen ar nedtyngdt af 
skatter, mcdan det i Amcrika inga skatter har m. m. m. m. 



234 TJUGUFJERDE KAPITLET. 

Sasom andra storrc amerikanska stiider kan man dela Chi 
cago i tvanne delar, den cgentliga affarsstaden och den del, i 
hvilken folket bar sina bostader. I affarsstaden aro husen i 
regeln mycket hoga och solida. Der aro ocksa tomtplatserna 
och hyrorna oerhordt dyra. Pa sid. 2 1 6 kan lasaren se en 
tcckning af stadens for narvarande Jidgsta bus, den s. k. Tacoma 
Building. Jag sager for narvarande, ty i juni delta ar (1890) 
bafva frimurarne tagit ut tillstandsbevis for att uppfora en ny 
byggnad, som skall blifva 18 vaningar hog. I Amerika galler 
det att standigt ofvertraffa, hvad som forut varit. Till verlds- 
utstallningen i Chicago 1893 skall man uppfora ett torn afjern, 
som blir 1,500 fot hogt eller 500 fot hogre an det verldsberyk- 
tade Eiffeltornet i Paris, som hittills varit ett vidunder. Pa sid. 
2 1 7 finnes en teckning af stadens storsta bus, det s. k. Audito 
rium, som enligt tidningsuppgifter kostat 1 1 millioner dollars 
(= 40 millioner kr.). Denna byggnad, som blef fardig i dec. 1889, 
innehaller hotell, affarslokaler, konsert- och samlingssalar o. s. v. 
Dess inredning skall vara det dyrbaraste och praktfullaste, som 
annu astadkommits i Amerika. Den invigdes med stora fest- 
ligheter, vid hvilka bland andra den ryktbara italienska sanger- 
skan Adelina Patti bitradde. Den tomt, pa hvilken byggnaden 
star, tillhor icke samma bolag som byggnaden sjelf. Bolaget 
betalar i arligt arrende for den samma 21 tusen dollars (=80 
tuscn kr.). Ocksa betecknande for amerikanska fohallanden! I 
februari eller mars 1890 saldes denna tomt af forre egaren till 
en annan for 470 tusen dollars (= 1,790,000 kr.). Sa hafva at- 
minstone chicagotidningar berattat. 

Att Chicago afven skall hafva stora och dyrbara hotell, det 
faller af sig sjelft. De tva stOrsta iiro Pacific Hotel och Tremont 
House. Pa sid. 224 finnes en teckning af det senare. Afven 
Grand Hotel i Stockholm blir litet vid sidan af dessa. 

I den del af staden, der menniskorna bo, aro husen der- 
emot sma, vanligtvis bygda for endast en familj, hogst tva. 

Tomterna iiro ocksa vanligen sma - - at gatusidan siillan 
mer iin 25 fot langa, hvilkct gor, att husen i regeln ligga med 
gafveln at gatan alldeles sasom i de engelska stiiderna samt i 
Tysklands medeltidsstader. Foljden deraf ar, att familjen maste 
bafva sin bostad i tva eller flerc vaningar. En svensk fru, med 
hvilken jag taladc hiirom, sade: 



CHICAGO. 235 



Har i Amerika vilja vi icke, sasom i dct gamla landet, 
hafva tre, fyra besvarliga trappor upp till vara bostadcr. 

Min basta fru, svarade jag, min familj bor i Stockholm 
tre trappor upp. Min hustru behofver mojligen ga en gang 
pa dagen ut i staden. Hon bar da tre trappor ned och sedan 
vid hemkomsten tre trappor upp. Sedan behofver hon icke 
nagon trappa alls for att komma mellan sina rum. Tillat mig 
nu fraga, hum manga ganger frun i dag redan vid denna tid 
kl. 2 sprungit sin trappa upp och ned, och det stundom med 
sitt lilla barn pa armen? 

Jag tanker femton ganger*, svarade hon. 

>Na val, infoll jag, da ar det latt att rakna ut, hvilket som 
ar beqvamare: att hafva sina rum i plan tva, tre, ja fyra trappor 
upp, eller att bo sa har. 

De rikas hus aro vanligen mycket dyrbara. De aro upp- 
forda dels af tegel, dels af huggen sten. Isynnerhet de senare 
forete en skon anblick genom stenens vackra farg. Hvad bygg- 
nadsstilen angar, sa ar den ofta smaklos, stundom rent af klum- 
pig. Men manga hus aro afven i det afseendet mycket vackra. 
En teckning af ett sadant finnes pa sid. 225. De rika famil- 
jerna upptaga ock for sina hus flere tomter. Pa midten af 
platsen lagges huset, medan jorden der omkring besas med gras 
och prydes af allehanda blomstergrupper och tradplanteringar. 

De mindre formognas hus aro enkla men stundom ratt 
trefliga. En stor mangd hus i Chicago aro mycket tarfliga, 
bygda af tra med tak af span. Numera fa dock inga trahus 
uppforas inom ett visst omrade. 

Byggnadssattet i Amerika skiljer sig vasentligt fran, hvad 
vi aro vana vid har i Sverige. Jag sag atskilliga hus bade i 
Chicago och annorstades vara under byggnad, och det forva- 
nade mig, huru man kunde fa bygga, sasom man gjorde. Jag 
sade flere ganger till mina vanner: 

Aldrig skall det hadanefter forundra mig, nar jag far se 
i tidningarna, att stader i Amerika hafva blast bort, ty har 
byggas husen sa, att jag* sjelf knapt tors blasa pa dem af fruk- 
tan, att de skola falla omkull. 

Vaggarne aro mycket tunna. Isynnerhet ar ett trahus un 
der byggnad en lojlig foreteelse. Det ar, som hade man lart 
byggnadskonsten af skatorna. Hoga smala standare resas upp, 



236 TJUGUFJERDE KAP1TLET. 

utanpd dem spikas tunna brader, invandigt slar man pa ribbor, 
och der utanpa smctar man murbruk, och sa ar den saken far- 
dig-. I stallet for ordentliga golfbjclkar bcgagnar man i bade 
battre och samre hus endast brader, som stallas pa kant. Man 
pasted, att det skulle vara tvatumsbrader, och det kan ju hiinda, 
att sa van Men nog tyckte jag for min del, att det pa at- 
skilliga stallen endast var en turns eller en och en half turns 
brader. Det lemnar jag emellcrtid derhan. 

I en stad langre bort i vester akte jag en gang forbi ett 
sadant bygge. Jag namde da for den, som satt i vagncn jemte 
mig, huru besynnerligt det forefoll mig, att man i Amerika 
kunde bygga hus pa ett sadant satt. Han svarade: 

Nej, hvarfor det? Tvartom ma man saga, att det ar slo- 
seri i det gamla landet att lagga grofva bjelkar der, hvarest 
ingenting annat behofs an brader. 

Nar han hade sagt detta, vande sig skjutskarlen om och infoll: 

Det ar nog-, som det kan, med den saken. Har om dagen 
var jag med och hjelpte till att fora ett kassaskap upp i ofversta 
vaningen af ett hus. Nar vi satte ned det pa golfvet, for det 
ogonblickligen ncr genom alia vaningarna och stannade icke 
forran i kallaren. 

Mellan trahusen finnas inga brandmurar utan allenast en 
smal Oprjen gang. Elden kan salunda fritt kasta sig fran det 
ena husct till det andra. Jag besokte under sommaren tva sta- 
der, som nyss hemsokts af eldsvada. I den ena hade pii tre 
timmar fyratio qvarter totalt brunnit ned. Det kan man saga 
var fart, sa att det forslog. Elden har ock nagot af den amc- 
rikanska fatten i sig. 

Annu mer iin trahusen forvanade mig likviil gatornas be- 
skaffenhet. Med undantag af de gator, vid hvilka de rika hafva 
sina palats, iiro de ofta sadana, som man icke skulle kunna fa 
se i en svensk stad, atminstone icke i en stad af nagon bcty- 
denhct. De sma boningshusen afvensom de jemforelsevis stora 
]>latser, som dc rikcs hus upptaga, valla, att de stora staderna 
i Amerika fa en sadan utstrackning, att. det gransar nilstan till 
det omojliga att halla gatorna i ett ordentligt skick. De aro 
ojcmna, gropiga, smutsiga. Om deras beskaffenhet kan man fa. 
ett begrepp genom foljande notis, som stod att lasa i en svensk 
chicagotidning for den 8 april 1890: 



CHICAGO. 237 



Renhallningen a Chicagos gator bar under senaste tiden 
belt och ballet forsummats. Man finner a de fiesta gatorna icke 
allenast manga turn djup smuts, utan valdiga askhogar ocb an- 
nat afskrade. Helsovardsnamden forsvarar sitt beteende dermed, 
att aska ar ett fortraffligt desinfektionsmedel. Snart kommer 
val samma namd och forsvarar lemnandet af doda hastar och 
hundar att ruttna pa gatorna dermed, att sadana kadaver aro 
fortraifliga godningsamnen. Stadslakaren bar originella ideer. 

I Chicago aro en stor del gator lagda med pa anda stalda 
trakubbar, hvilande pa ett underlag af plankor. Under ar 1889 
lades eller omlades icke mindre an 80 eng. (12 sv.) mil gator 
med tra. Dessa aro nog bra, nar de aro nya, men sa ruttna 
kubbarne, och sa ruttna plankorna under dem, och sa blifva 
de i hogsta grad ojemna. Mer an sjelfva gatorna forvanade 
mig dock trottoarerna. Dessa voro visserligen delvis af sten, 
men delvis och, sa vidt jag kunde upptacka, till storsta delen 
af brader. Det samma fann jag i flertalet af de stora stader, 
som jag besokte. I de smarre staderna hade man det ofver 
allt. Under dessa trottoarer voro kallare, i hvilka man forva- 
rade stenkol m. m. d. Husegaren disponerade namligen jord- 
rummet under trottoaren utanfor sitt bus. Trottoarerna voro 
saledes egentligen kallartak. Har och der sag man afven opp- 
ningar i dem. Visserligen voro dessa forsedda med luckor, men 
understundom stodo luckorna oppna for kallarnes ventilering, 
och man fick se sig for, att man icke genom en sadan ramlade 
ned uti kallaren. Varre var dock, att braderna ibland voro 
mycket skrala till beskaffenheten. 

Jag sag en gang, huru man lade om en sadan der trottoar, 
och det forefoll mig obegripligt, att den dittills hade kunnat 
halla den mangd menniskor, som passerat derofver. vSa ruttna 
voro braderna, och sa rnttna voro de smala bjelkar, pa hvilka bra 
derna hvilade. Det lar ocksa icke sallan hand a, att trottoarerna 
brista under menniskor, som vandra fram pa dem, sa att de 
storta ned i kallaren. En behaglig situation! Jag var en gang 
i tillfalle att se nagot dylikt. Vi gingo nagra personer tillsam- 
mans. Plotsligt for en ned med ena benet genom trottoaren. 
Det skedde i morkret, sa att man maste saga, att det var en 
Guds nad, att ban icke brot benet af sig. Sker olycka, sa kan 
den, som rakat ut derfor, stamma husegaren pa ersattning. 



238 I yUC, L FJKRDE K A I ll LET. 

Man berattade mig ocksa, att ej lange sedan hade en sommer- 
ska blifvit tillerkand en ersattning af 10 tuscn dollars af en 
husegare, pa hvars trottoar hon hade forderfvat sig. Sker sa- 
dan olycka pa en trottoar som tillhor staden, sa far derma be- 
tala skadest^nd. Ar 1887 eller 1888 rakade en svensk halka 
omkull pa en sondrig gangbana i en stad i Wisconsin och 
skadade sig dervid sa ilia i det ena benct, att det maste afta- 
gas. Han borjade derefter rattegang mot staden for att er- 
halla. skadestand och blof den 27 februari 1890 af jury tiller 
kand en summa af icke mindre an 20,000 dollars. 

Man tanke sig, hvilken rol sadana trottoarer skola spela, 
i handelse en ny storre eldsvada skulle bryta ut i Chicago. 
Hvad skola slackningsredskapen kunna utratta, om bade hus 
och gator sta i ljusan laga? Man sade mig, att numera utby- 
tas dessa tratrottoarer mer och mer mot sadana af sten. Jag 
sag ocksa detta pa manga stallen, men som stenskifvorna ofta 
laggas pa samma underlag, hvarpa briiderna forut legat, sa ar 
icke heller detta utan sin fara. Det hande min son en gang, 
att han kom gaende utefter en gata, da tvanne sddana stora 
stenskifvor stortade ned i kallaren endast nagra steg framfor 
honom. Det underlag, hvarpa de hvilat, var af tra och hade sa 
smaningom ruttnat, till dess det brast. Sadant later for svenska 
oron besynnerligt. Har i vart land skulle det naturligtvis aldrig 
kunna forekomma. Men svenskarne i Amerika tycktes betrakta 
det sasom en helt naturlig sak. Likval maste de gifva mig 
ratt, nar jag sade dem, att om trottoarerna nodvandigt skola 
vara af brader, sa bora briiderna atminstone vara hela och 
stadiga samt se snygga ut och framfor allt icke hafva stora 
spikar, som sta upp en half turn eller en turn, sa att den, som 
ar ute och gar, ar i fara att rifva sunder sina byxben eller 
kjolar pa dcm. 





TJUGUFEMTE KAPITLET. 

Lifvet i Chicago. Krogar. Spelhus. Konliga forhallanden. Politi- 

kens inflytande. Arbetareforhallanden. Skolundervisning. 

Sondagshvila. 



a de storre affarsgatorna i Chicago rader ett alldeles 
oerhordt folkvimmel. Stundom undrade jag, om 
hela Chicagos befolkning var ute pa gatorna. Der 
ar en sadan trangsel af menniskor och akdon i gat- 
hornen, att man ibland kan fa sta flere minuter, 
innan man ar i stand att komma ofver fran den ena sidan af 
gatan till den andra. Jag traffade langt borta i vestern en 
man, som hade nagon tid bott i Chicago. Vid en gatukors- 
ning hade han jemte manga andra blifvit hindrad sa lange att 
komma ofver, att han under tiden hann gora bekantskap med 
en i hans narhet staende flicka, hann fria och fa ja. Nana, ak- 
tenskapet blef ocksa allt annat an lyckligt, hvilket ma omtalas 
som en vanlig varning till ungt folk att icke fria i gathornen, 
icke ens i Chicago. 

For gatukommunikationerna ar mer an val sorjdt genom 
jernvagar, sparvagnar, som dragas af hastar, samt s. k. kabel- 
vagnar, hvilka jag forut beskrifvit. Se sid. 87. Afgiften for 
en skjuts pa sparvagn eller kabelvagn ar utan afseende pa vag- 
langden 5 cents eller ungefar 1 8 ore, saledes betydligt dyrare 
an i Stockholm. Elektriska sparvagar har staden icke. Deremot 
haller den pa att skaffa sig upphojda jernvagar i likhet med 
New-York. For andamalet har bildats ett bolag med 12 mil- 
lioner dollars (=46 millioner kr.) kapital. 



240 TyCGUFEMTE KAP1TLET. 

Bantagen ga genom staden med ganska stor fart. Den 
hogsta tillatna hastighotcn ar 10 eng. (= i */ 2 sv.) mil i tim- 
men, men den ofverskrides af alia. Manga af Chicagos inne- 
v an are bo i forstaderna. Dessa vilja komma fort in till sina 
affarer i staden och fort hem igen. Och det maste jernvagarne 
taga hansyn till." 3 *" Risken for jcrnvagsbolagen dervid ar, att 
de fa betala skadeersattning for alia olyckshandelser, som de 
valla. Dessa skadeersattningar kunna ibland blifva ratt stora. 
I Jan. 1890 blefvo en man och hans hustru ihjalkorda vid Rose 
1 lills begrafningsplats in vid Chicago, dit de voro pa vag for att 
begrafva sitt lilla barns lik. Tio tusen dollars (= 38 tusen 
kroner) tilldomdes de omkomnes enda qvarlefvande barn, en 
S-arig flicka, som vid olyckan pa ett underbart satt blifvit 
riiddad. 

Nagra atgarder fran myndigheternas sida for att hindra 
tagen att ga fortare, an tillatet ar, tyckas icke komma i fraga. 
Olycksfall intraffa derfor ofta, isynnerhet som banorna icke aro 
inhagnade inom nagra staket och bevakningen vid gatuofver- 
gangar ar ytterst bristfallig. Vid berattelsen om nyss namda 
olycka, som holls hemlig nara en veckas tid, sager en Chicago- 
tidning foljande ord, som aro mycket betecknande: 

Ingen banvaktare befann sig vid tillfallet vid denna jern- 
vagsofvergang, och bommarne voro ej nedfalda. Fastan manga 
tag ga har fram och tillbaka hvarje timme, fastan vagen om 
natterna ligger insv r ept i ett tjockt morker, da inga lyktor fin- 
nas der, och fastan utsigten ofver banan bortskymmes af jemte 
henne vaxande trad, och fastan vagen flitigt begagnas af ga- 
onde och akande, har jernvagsbolaget ingen banvakt der under 
natterna. Om dagarna finnes en, men han lemnar sin post kl. 
7.15 e. m., utan att nagon annan under natterna fyller hans plats. > 

Den enda varning folk har, atminstone i mdnga fall, mot 
att blifva ofverkorda pd gatorna af framrusande tag, ar att pa 
lokomotivet sitter en stor ringklocka, som ar i gang, sa lange 
t&get gar genom staden. 

En mork sida i Chicagos lif ar dess krogvasen. Derom 
laste jag nyligen i en af stadens tidningar foljande ord: 

* For niirvarande (maj 1890) ar man betankt pa att medgifva den lagliga 
hastighetens okande till 15 eng. mil inom ett distrikt samt till 20 a 30 inom 
tv& andra. 



CHIC A GO. BAN TA G. KR O G A K. 



241 



En mork rad. Om Chicagos krogar placerades intill hvar- 
andra, skulle de bilda en linie af tjugutva engelska mils langd. 
Det ar nagonting hapnadsvackande att tanka pa den stora 
mangd af krogar, hvilka dag fran dag suga merg, lefnadslust, 
arbetsformaga och snart sagdt allt menskligt jemte ekonomiskt 
valstand frdn de arma, som af sitt rusdrycksbegar tvingas att 
offra sig och sitt pa dryckenskapens altare, samt bringa man- 




gen stackars hustru och otaliga sma barn i den bittraste n6d 
och fattigdom. Skola Chicagos nykterhetsvanner nagonsin 
kunna utrota detta samhallsonda fran sin stad? 

Ja, skola de kunna det? Mojligen, om qvinnorna taga pa 
allvar i tu dermed. Ty hvad den saken betraffar, ar en qvinna 
i Amerika val sa god som tva karlar. For att belysa detta 
skall jag har an fora ett exempel, som jag nyss sett omtalas i 
amerikanska tidningar. 

Pa senare tiden ha qvinnorna i flere stader i Missouri 
sammangaddat sig och borjat fora ett energiskt utrotningskrig 

16 



24- TJUGUFEMTE K A PIT LET. 

mot 6ppna och hemliga krogar; de storma dessa lokaler, sla* 
sender flaskor och krus samt tomma spirituosan i rannstenen. 

Kopingen Lathrop i Missouri hade rostat ut krogarne. 
men polisen och stadsmyndigheterna ville ej utf5ra folkviljan 
och lagen, hvadan krogarne salde sitt gift lika mycket som 
forut. Men sa beslutade qvinnorna att sjelfva forsvara sina 
hem, da mannen voro ovilliga eller for fega att taga i tu med 
saken. Omkring 206 modiga och beslutsamma qvinnor sam- 
lades. De gingo in i den ena krogen efter den andra och 
buro ut flaskor, buteljer och glas pa gatan och slogo sonder 
dem. Sedan gingo de in i krogarnes kallare, slogo sonder 61- 
och branvinstunnorna och tomde saledes ut hvarenda droppe 
rusdrycker i staden. Igenlasta dorrar brotos upp af de modiga 
qvinnorna, och de intrangde i hvarenda vra, der de misstankte, 
att rusdrycker voro forvarade. 

Nu tog en af krogarne ut stamning mot qvinnorna. Men 
da blygdes mannen ofver sin slapphet och forsakrade, att inte 
ens ett har finge krokas pa deras qvinnors hufvuden; ty de 
hade blott gjort, hvad polisen bort gora. 

Krogarne aro just icke kanda for att vara ett laglydigt 
folk i nagot land. Men i Amerika matte de vara varre an 
annorstades. I New- York stad finnas 8,034 krogare. Af dessa 
hafva 2,004 suttit i statsfangelset; 2,645 hafva suttit i county- 
fangelset, och 1,769 hafva suttit inne i polisstationen. Endast 
1,616 hafva undgatt polisens hand. Om Chicagoskrogarea.ro 
battre folk, det vet jag icke; men jag antager, att de aro likadana. 

Ett annat kraftsar pa det amerikanska lifvet i Chicago 
(och pa manga andra stallen) aro spelhusen. En af stadens 
stOrre morgontidningar, The Daily News, hade derom i april 
1890 en ljungande artikel. Tidningen visade icke allenast, att 
spellasten ar ofverhandtagande, utan pdstod afven, att spclarne 
ega staden , och att ofantliga summor utbetalas af spelhus- 
egarne for att fa bedrifva sin affar, hvilka summor delas 
bland vissa stadstjensternan. Men det stannade icke dervid. 
Redaktionen skaffade sig afven af fredsdomaren ftillmakt att gora 
husvisitation pa nAgra stallen, der hon visstc, att spelhelveten 
funnos. De upptackter, som gjordes, voro i hogsta grad gra- 
verande for polismyndighetcrna och for stadens borgmastare. 
Egaren till ett af spelhusen var l)or ( cfmastarens f6rtrogne van. 



NYKTERHETSKAMP. SPLLHUS AT. M. 243 

De k6nliga forhillandena i Chicago och andra storre ame- 
rikanska stader torde vara ungefar de samma som i de storre 
-europeiska staderna. Det ser ut, som om hela den civili- 
serade verlden i detta afseende vore pi resan utfor. Lingt 
ifran att man skulle spira nigon forbattring, kan man med all 
sakerhet antaga en alltjemt fortgiende forvirring af de sed- 
liga begreppen, ett allt storre och storre underskattande af 
den aktenskapliga troheten och familjelifvets helgd. Fran 
detta hall hotas sakerligen den moderna staten af den storsta 
faran. Grundvalen for staten ar familjen. Undergrafves denna, 
si kan staten omojligt ega bestind. Man kan icke med nigra 
stottor i langden uppehilla det hus, hvars grund man rifvit 
undan. Det ar ruskigt, nar man t. ex. i en svensk-amerikansk 
tidning for den 19 mars 1890 laser foljande ord: 

Tre hundra familjer, som bo uti ett aristokratiskt qvarter i 
staden New- York, ha blott 91 barn under 10 ar; 300 familjer, 
som bo i ett fattigqvarter i samma stad, ha icke mindre an 
660 barn under 10 ar. De rika familjerna ha all tsa farre barn 
an de fattiga. Hvad ar orsaken? 

o 

Ah, de vilja ej ha nagra barn, de rike. De vilja ej se 
nagra smi hander leka hast med sina dyrbara stolar. De 
vilja ej se nagra sma fotter draga in smuts pa den dyrbara 
mattan. Det ar sa besvarligt att ha sma. Och nar sa ett 
nytt lif fran den oandlige knackar pi, sa vill man ej taga 
emot. 

Ingenstades pi jorden torde det politiska partiintresset 
spela en sadan rol som i Amerika, och ingenstades torde det 
utofva ett mer korrumperande inflytande an just der. Jag har 
forut namt, att statstjenstemannens stallning sisom sadan ar 
beroende pi, huruvida de tillhora det politiska parti, som for 
tillfallet har makten. Detta ar dock mindre att undra pi. 
Man berattade mig t. o. m., att om i ett enskildt jernvags- 
bolag en ny verkstallande direktor tillsattes, som har andra 
politiska asigter an den foregiende, si kan det handa, att han 
ur bolagets tjenst afskedar de tjensteman af hogre och lagre 
grad, som hafva en annan politisk ofvertygelse an han. ]\len 
icke blott det. Afven pi sidana omriden, der den politiska 
ofvertygelsen allra minst borde hafva att saga, utofvar den 
dock ett mycket stort inflytande. Sisom ett bevis derpi vill 



244 TJUGUFEMTE K A PIT LET. 

jag anfora ett sty eke ur chicagotidningen Svenska Tribunen for 
den 9 Jan. 1890. Hon sager namligen foljandc ord: 

Det pastas, att Forenta Staterna kunna uppvisa propor- 
tionsvis ett storre antal valgorenhetsinrattningar, sasom sjuk- 
hus, asyler o. d., an nagot annat land i verlden. Harmed ma 
nu vara huru som heist; men att den behandling, inhysingarne 
underga, i de fiesta fall lemnar mycket ofrigt att onska, det 
tro vi oss veta. Olyckan ar, att de i dylika innittningar an- 
stalde personerna fran den hogste till den lagste i rcgcln 
tiro politiska nadehjon, som ha det for tillfallet herskande 
partiet att tacka for sina befattningar och val veta, att de vid 
nasta regementsombyte maste stryka pa foten. Pa grund 
deraf soka de att draga sa mycken ekonomisk fardel som moj- 
ligt af sin befattning, och foljden blir, att de a anstalterna in- 
tagna stackars menniskorna ofta fa lida den bittraste nod och 
aro underkastade den mest barbariska behandling. 

I sammanhang dermed torde det vara tillatet att anfora 
foljande ord ur en annan chicagotidning: 

Vi behofva reformeras. Vart land behofver reformeras. 
Vara lagstiftande forsamlingar behofva reformeras. Vi behofva 
reform i snart sagdt allting och ofverallt.* 

I kongressens representanthus star det ilia till. Vara kon- 
gressman uppfora sig allt annat an anstandigt och hofsamt. 
Den bittra partistriden ar beklaglig och demoraliserande. Som 
det nu sker, kan minoriteten i representanthuset forhindra hu- 
sets verksamhet och forvandla den lagstiftande forsamlingen, 
sa att den mera liknar en otyglad pobelhop an en samling 
af landets mest sansade, visa och ordentliga medborgare. 

F5r svenska .oron later ju sadant der mycket besynnerligt. 
Jag ar ocksa saker, att om jag hade understatt mig att tala 
pa detta vis, sa skulle svensk-amerikanska tidningar hafva 
skrifvit Idnga artiklar for att tukta upp mig. Det ar mod 
dem, sasom det ar med menniskor i allmanhet. Ingen anser 
sig vara for god att saga: Jag ar en syndig, elandig men- 
niska. Men ve den friimmande, som vdgade saga det samma 
om honom! 

Harmed vill jag lika litet som de namda tidningarna f6r- 
neka, hvad jag pa flere stiilien har betonat, att ju i Amerika 
forekomma manga saker, som kunna tjena oss har i Europa 



PULITIK. ARBETAREFORHALLANDEN. 245 

till lardom och monster. Men det skryt, som man ofta hor 
ofver Amerika, tal mer an val att nagot prutas ned. 

Arbetareforhallandena i Chicago aro mycket vexlande. 
Ibland ar der rik tillgang pa arbete, ibland tvertom. Sistlidne 
vinter (1889 90) radde enligt tidningarnas meddelande stor 
arbetsbrist. I foljd deraf var antalet personer, som begarde 
understod af kommunen, 50 procent storre an under nagon 
foregaende vinter. Da intet arbete kunde erhallas, tvingades 
afven friska och arbetsdugliga man att soka kommunens hjelp, 
fdr att deras familjer ej skulle nodgas svalta. 

I sammanhang harmed ma det vara lampligt att omtala, 
att kongressen tillsatt en kommitte for undersokning af invan- 
dringen. Roster hafva namligen lange hojts, som yrkat, att 
man borde hejda invandring en, emedan man forutser, att om 
den far fortfara utan inskrankning, sa komma arbetslonerna 
att falla. Sakert ar ocksa, att de undan for undan falla. 

Sa vidt jag kunde finna, ar den dagliga arbetstiden i Ame 
rika ofver hufvud kortare an i Sverige. Men ett ofantligt 
mycket hardare arbete fordras af arbetaren der an hos oss. 

Hvad betraffar skolundervisningen i Chicago, sa hann jag 
icke taga narmare reda derpa. Men jag tar for gifvet, att der, 
sasom annorstades i Amerika, en liflig verksamhet utvecklas 
afven pa detta omrade. Ty det maste man erkanna: ar den 
amerikanska undervisningen icke sa grundlig som den euro- 
peiska, sa arbetas der likval med stor ifver for att utbreda 
bildning, sa vidt mojligt ar, bland alia klasser af det ameri 
kanska folket. Synnerligen intresserade det mig att h6ra, att 
i folkskolorna bland annat meddelades undervisning om den 
skadliga inverkan, rusdrycker och tobak utofva pa menniskans 
helsa. Om jag ej alldeles missminner mig, hade man en liten 
sarskild larobok om den saken. 

Som jag redan forut namt, forekommer ingen religions- 
undervisning i de amerikanska statsskolorna, vare sig de hogre 
eller de lagre. Det har i allmanhet varit tillatet for lararne, om 
de sa velat, att b6rja eller afsluta lasedagen med bon och las- 
ning af ett sty eke i bibeln. Emellertid har man nu pa sina 
stallen forbjudit all bibellasning i skolorna. Wisconsins hogsta 
domstol falde t. ex. sistlidne mars (1890) det utslaget, att all- 
denstund de kristna hysa olika asigter om vissa stallen i bi- 



246 TJUGUFEMTE KAP1TLET. 

beln, och detta inverkar pd ofversattningen, sd maste lasningen 
af hvarje bibelofversattning i de allmanna skolorna betraktas 
sasom sekterisk och stridande mot unionens konstitution. Der- 
med ar i verkligheten bibellasning forbjuden. 

Katolikerna hafva, sasom jag ocksa forut namt, utvecklat 
ett mycket storartadt eget skolsystem i Amerika, i hvilkct re- 
ligionsundervisningen intager en forherskande stallning. De 
hafva derfor yrkat att for sina skolor fd uppbara en del af 
det statsanslag, som lemnas for den offentliga undervisningen. 
De protestantiska samfunden upptrada rned mycken ifver mot 
detta forslag och anse, att undervisningen skall vara en statens 
sak. Far ett religionssamfund statsanslag till sina skolor, sd 
komma naturligtvis alia andra att folja samma exempel, och 
da blir undervisningen kyrklig samt undandrages statens kon- 
troll. Vilja enskilda personer skaffa sina barn en annan un- 
dervisning, an den staten bestar, sa ma det vara deras ensak. 

En sak, som synnerligen slog an pa mig i Chicago, var 
den sondagshvila, som bereddes personer, anstalda i det all- 
mannas tjenst. Salunda voro postkontoren om sondagarne 
stangda fran omkring kl. 9 10 pa morgonen till kl. l / z 9 pa 
qvallen. Postladorna tomdes icke mer an en gang tidigt pa 
morgonen och en gang sent pa aftonen. Inga brcf buros ut. 
Jag antager, att detta icke var nagot for Chicago egendomligt, 
utan att samma forhallande eger rum i allmanhet inom Forenta 
Staterna. Nar jag pd hemvagen kom till Liverpool, fragade jag, 
huru det forholl sig der med denna sak, och fick d& veta, att bref- 
ven der baras ut endast en gang pd sondagen, namligen tidigt 
pd morgonen. Det ar en stor skam for oss har i Sverige, att 
vi sta sa langt efter i detta afseende. Ej blott Stockholm och 
Goteborg utan afven jemforelsevis obetydliga stader skola hafva 
brefutbaring flere ganger pi s6nd;igen alldelcs som pd hvar- 
dagarne. Man skyller pd, att det ar nodvandigt for affarerna, 
och dock gOres val i Chicago pd en mdnad lika mycket affa- 
rer som i Stockholm pd ett helt dr. Och hvarfor skulle det 
icke kunna gd fdr oss, nar t. e5c. i Finlands hufvudstad ingen 
brcf baring sker pd s6n- och helgedagar? Det ar blott de obot- 
fardigas fOrhinder, som std i vagen. 





TJUGUSJETTE KAPITLET. 

Nagot om den andliga stallningen och verksamheten bland amerikanarne i 
Chicago och annorstades. 



en andliga verksamheten i Chicago ar pa satt och 
vis mycket Hflig. Huru manga kyrkor staden har, 
vet jag ej, men nog aro de nagra hundra, repre- 
senterande alia mojliga kyrkosamfund. 

Medan jag lag sjuk i Chicago, lades der grund- 
stenen till en ny katolsk kyrka. Det skedde med stor hogtid- 
lighet. Till platsen tagade katolikerna i en andlos procession. 
I spetsen gick en musikkar. Derefter foljde en lang rad af men- 
niskor, sa ater en musikkar, derpa en lang rad igen, en tredje 
musikkar o. s. v. Jag horde musiken, och jag ar saker, att 
musikkarernas antal var atminstone tio om ej femton, atfoljda 
hvar och en af en sa lang rad folk, att musiken fran hvarje 
kar nastan forklingat, innan jag rick hora ljudet af den narmast 
foljande. 

I Chicago residerar en katolsk erkebi^kop. Hans palats 
ar statligt och ligger alldeles i narheten af Chicagos fornam- 
sta park. 

Katolikernas verksamhet i Amerika ar mycket energisk. 
Deras antal uppgar enligt nyaste uppgifter till 10 millioner 
med 13 erkebiskopar, 75 biskopar, 8 tusen prester, 7,500 kyr 
kor, ofver 600 akademier, ett stort teologiskt universitet, 525 
barmhertighetsinrattningar samt ofver 3,000 skolor, i hvilka 
undervisas mer an 600 tusen barn. De utmarkas af en fast 



248 



7 JUG USJE T T E KA P I TL E T. 



kyrklig sammanhallning, hvil- 
ken afven pa andra omraden 
gifver dem ett inflytande, som 
for nar varan de vacker ej sa 
liten oro bland den ofriga be- 
folkningen. 

Protestanterna deremot 
aro delade i en stor mangel 
olika samfund, och det ar icke 
att antaga, att splittringen 
annu natt sin hojdpunkt. 



denna en praktig soffa samt 
nagra beqvamalanstolar, stop- 
pade och kladda med dyr- 
bart tyg. Kyrkosalen ar med 
ett ord en fin salong. Den 
publik, som samlas der, ar 
ock i allmanhet en fin pu 
blik. For de fattiga finnes 
intet rum der. Sadana va- 
gras visserligen icke att kom- 
ma in, om de komma dit, 
men allt ar sa inrattadt, att 
de sjelfva maste kanna, att 





Manga protestantiska for- 
samlingar i Chicago, likasom 
i de storre amerikanska sta- 
derna i allmanhet, aro mycket 
rika. Deras kyrkor aro ock 
mycket olika vara. De aro 
synnerligen eleganta. Golfvet 
;ir belagdt med tjocka, dyr- 
bara, vanligen roda, yllemat- 
tor. Pa platformen, der pre- 
dikanten har sin plats, star 
en liten men alltid mycket 
vacker laspulpet och bakom 




Vyer fr&n Lincoln Park i Chicago. 

Se kap. 31. 



SONDRING. - FINA KYRKOR. 



249 




der ar icke platsen for dem. 
Och man ar ofta icke heller 
angelagen att fa in dem dit. 
Jag vill omtala ett exempel, 
som belyser denna sak. 

I en stor och rik stad 
det var icke i Chicago hade 
mina vanner anhallit att fa lana 
den stOrsta amerikanska kyrka, 
som der fans. Deras begaran 
beviljades for en sockendag 
men ej for sondagen. Som 

skal anforde man, att Moody hade 

varit der for nagra manader sedan. 

Han hade da begagnat kyrkan och 

dragit dit en massa tarfligt folk, hvar- 

,af hon farit mycket ilia. Efterat 

hade forsamlingen mast utbetala flere 

hundra dollars for att fiffa upp henne 

igen. Och nu ville man icke utsatta 

sig for det samma en gang till. 

Jag talade med troende ameri- 

kanare oppet om denna sak, och de 

beklagade forhallandet. De insago 

ock de menliga foljderna deraf. Men 

det hande afven, att jag fick det sva- 

ret, att man for den fattiga 
befolkningen hade sarskilda, 
simpla kyrkor bygda i de stads- 
| clelar, der denna befolkning bor 
Sa mycket samre, tankte jag. 
Ty derigenom infores och be- 
fastes skilnaden mellan rik och 
fattig pa ett omrade, der all 
klassskilnad skulle vara for 
evigt bannlyst. 





Vyer fran Lincoln Park i Chicago. 

Se kap. 31. 



250 TJUGUSJETTE KAPITLET. 

Att forhallandena stalla sig annorlunda i de smarre och 
fattigare staderna samt pa landsbygden, dct sager sig sjelft, 
men det beror nog pa yttre ekonomiska forhallanden, som 
gora, att man der icke kan hafva det annorlunda. Forandra 
sig dessa forhallanden en dag, sa foljer nog det andra efter. 

En belt annan anblick foreter det inre i de katolska kyr- 
korna. Der ser man verkligen mensklighetens enhet repre- 
senterad, der ser man de fattigaste och de rikaste om hvar- 
andra. Der aro inga fina mattor, som den fattige behofver 
vara radd att trampa pa, inga fina stoppade dynor i bankarne, 
som han behofver vara radd att satta sig pa. De dyrbara 
prydnader, som der forekomma, aro ej afsedda till att gora 
det elegant och beqvamt sasom ett formak for besokaren utan 
att lyfta hans sinne uppat till att tillbedja Gud. Man ma ej 
tro, att detta ar nagon likgiltig sak. Om ej de protestantiska 
kyrkorna andra sig i detta och manga andra afseenden, s 
skola de nog en dag blifva ofverflyglade af den katolska, huru 
mycket de an ma le at ett sadant tal. 

I England har det lange varit en allman klagan, att de 
protestantiska samfunden icke na det egentliga folket. Samma 
klagan kunde man hafva skal till afven i Amerika. I slutet 
af forra aret (1889) laste jag till min fdrvaning den underrat- 
telsen fran England, att man der var betankt pa att inratta 
protestantiska munk- och nunneordnar. Ett markligt tidens 
tecken ! Men andamalet var att komma at folket. Fa se, huru 
det gar bade der och i Amerika. 

I Chicago gifte sig pa senhosten 1889 en troende prest 
fran Brooklyn. Han gjorde ett mycket rikt parti. Jag var 
jemte min son bjuden till brolloppet. Min sjukdom hindrade 
mig att ga dit. Men jag sande brudgummen mitt visitkort, pa 
hvilket jag skrifvit Luk. 14: 21, der herren sager: Ga skynd- 
samt ut pa gatorna och granderna i staden, och de fattiga och 
krymplingar och blinda och halta for hit in. Det synes mig, 
som skulle detta sprak passa bra att mala pa alia vaggar i 
hvarje fin amerikansk kyrka och prestgard. 

Jag har adragit mig icke litet tadel genom att afven forut 
papeka denna sak. Det har ock fatt ett skenbart berattigande 
deri, att man offentligt atergifvit mina ord sa, som hade jag 
velat saga, att det vore lika ofverallt. Afven svensk-ame- 



KYRKORNA OCH DE FATTIGA. 



rikanska tidningar, hvilka stundom om amerikanska andliga 
forhallanden falla domar, som jag icke skulle tillata mig att 
uttala, hafva deltagit i detta tadel. Att mitt omdome lik- 
val icke varit utan grund, derpa torde det tillatas mig att som 
be vis an fora foljande ord ur en stor engelsk-amerikansk dag- 
lig tidning for februari 1890. Redaktionen hade, jag vet ej 
hur, fatt reda p3, hvad jag yttrat, och hon sager derom: 

Detta ar stranga anklagelser mot de amerikanska kyr- 
korna, och sa mycket strdngare derfor, att det innehaller san- 
ning. Icke sa till forstaendes som skulle det utan undantag 
fbrhalla sig sa. Manga af landets kyrkor racka ut starka han- 
der for att lyfta upp de ringa, for att trosta de lidande, for 
att uppbygga och undervisa. Men huru manga bygnader, 
invigda till Guds tjenst, aro icke af den beskaffenhet, att de 
ingifva en menniska ingenting annat an beundran for deras 
storartade byggnadskonst och deras konstskickliga dekoration, 
medan den gudstjenst, som derinne forsiggar, utmarker sig 
endast for den magnifika orgelns skona toner, musikkorens 
fortraffliga sang eller den fullandade andliga valtaligheten hos 
gentlemannen pa predikstolen! De borsstolta mamonsdyrkarne 
tranga de fattiga sokarne efter gudomlig sanning bort till 
vaggen. 

Det ar val for kyrkan i Amerika, att denna i god afsigt 
gjorda kritik talat sa rent sprak om sina erfarenheter. Kyrkan 
undrar nu for tiden, hvarfor hon icke har mer framgang, och 
hon kanner sig frestad att lagga skulden derfor pa en synd- 
full verld. Men nej, hvad som behofves, ar en opartisk sjelf- 
profning a kyrkans egen sida i afsigt att reformera hvarje fel, 
som hon kan upptacka, ett allvarligt sokande efter den inspi 
ration, som kommer fran trons grundlaggare, ett uppofvande 
af sinnet for allman andlig gemenskap, som icke har anseende 
till personen. Lat sadant komma till stand, och kyrkorna i 
Amerika skulle i dag icke kunna rymma en tiondedel af det 
folk, som skulle skocka sig for att hora sanningen. 

Det satt, hvarpa kyrkorna i Amerika anvandas, ar efter 
vart askadningssatt ofta alltfor fritt. Se har en liten berattelse 
ur en svensk chicagotidning for i ar (1890). 

Kyrkofester aro ganska vanliga, ibland amerikanarne 
isynnerhet, och dessa fester synas i de fiesta fall vara ett slags 



252 TJUGUSJETTE KAPITLET. 

ersattning for teatern. I metodistkyrkan pa Warren St., Brook 
lyn, h6lls nyligen en sadan der kyrklig teaterfest. Till afton- 
underhallningen horde en slags rattegang, i hvilken prestens 
egen dotter var hjeltinnan. Domare och jury tillsattes, och 
infor denna framtradde flickan och anklagade en person for 
brutet aktenskapslofte. Vitnen inkallades och aflade ed vid 
svarmodern och Bob, att de skulle tala sanningen och intet 
annat an sanningen. Nar vittnesmalen aflagts, falde domaren 
utslaget, och flickan tilldOmdes 25 dollars i skadeersattning. 
New-Yorks tidningar saga, att det var den afventyrligaste af- 
tonunderhallning, som nagonsin hallits i en Brooklyn-kyrka.> 

Tidningen tillagger med ratta: 

Tank hvilken vanara sadana verldskyrkor draga ofver det 
kristna namnet. Har kan man saga, att verlden riktigt kladt 
sig i kyrkodragt. Och sedan hon fatt pd sig kyrkodragten, 
har hon, for att kimna behalla sina nojen, kristnat dem med 
kyrkligt namn, eller med andra ord flyttat sina lustspel fran 
teatern till kyrkobygnaden. > 

Man klandrar med all ratt de affarer, som katolska kyrkan 
gjort och gor pa vidskepliga legender. Att man dock afvcn 
inom protestantiska samfund icke foraktar liknande inkomster, 
kan ses af foljande berattelse i Chicagobladet for 8 apr. 1890: 

Den sten fran berget Golgata, som skall anvandas till 
hornsten i Talmage s nya tabernakel, kom i torsdags till Brook 
lyn. Med stenen fOljer den legenden, att fralsaren skulle ha 
trampat pa den samma, da han gick upp till afrattsplatsen. 
Ehvad detta ar sant eller icke, nog kommer Talmage att 
gora stor affar pi denna legend; ty han vet att till sin egen 
fordel begagna sig af sadant, som slar an pd folket. 

Km! hm! Gifve Gud, att Talmage vore den ende, som 
fOrstode den konsten! 

Vare dot langt ifran mig att med detta vilja forneka, att 
det ju ock h nnes manga, m&nga amorikanska predikanter, som 
aro allvarliga, gudfruktiga man, hvilka af hela sitt hjerta lefva 
f5r h^rren samt utfOra eti godt arbete i hans vingdrd. Men 
att sadana saker, som jag nu namt, kunna forekomma och del- 
vis vara vanliga, och det icke i en aflagsen smastad, som ligger 
>bortom all ara och redlighet, utan i de storsta och fashio- 
nablaste staderna samt under ogonen pd, ja under ledning af 



KYRKOFESTER. D ET ANDLIGA LIFVET. 253 

ansedda pastorer, det ar sorgligt betecknande nog f5r de and- 
liga forhallandena der. 

Hvad det andliga lifvet i de amerikanska forsamlingarna 
an gar, sa ar det i manga fall icke sadant, som man skulle vanta. 
I februari 1 890 hOlls i Chicago en sammankomst mellan nagra 
amerikanska kongregationalistpastorer samt representanter for 
Svenska missionsforbundet i Amerika. Andamalet var att 
diskutera mojligheten af en sammanslutning mellan de ameri 
kanska kongregationalisterna och de svenska missionsvannerna. 
De forra onska ifrigt en sadan sammanslutning, de senare in- 
taga en tillbakadragen stallning. Jag skall langre fram ater- 
komma till detta amne. Vid den nu omnamda sammankom- 
sten framhollo svenskarne sasom skal for sin hallning bland 
annat den verldslighet, som syntes rada inom det amerikanska 
samfundet. Jag kan ej doma derofver. De kongregationa- 
lister, som jag kom i beroring med, syntes vara fromma, alsk- 
varda personer, som pa mig gjorde ett oblandadt godt intryck. 
Men att svenskarnes hallning gjorde intryck pa amerikanarne, 
kan man se af foljande. 

Sondagen efter motet predikade i Chicago en af de mest 
framstaende kongregationalistpastorerna der, dr. Goodwin, som 
deltagit i motet. Hans amne var: Anden inom den fOrsta 
forsta forsamlingen. Efter en kraftig och genomgaende 6f- 
verblick af forsamlingens historia, gjorde han nagra tidsenliga 
forslag med afseende pa de narvarande behofven. Han sade 
i hufvudsak foljande: Dessa svenska brOder, som aro i full 
sympati med det kongregationalistiska styrelsesattet inom for 
samlingarna, vilja ej bestamma sig f6r att fOrena sig med den 
kongregationalistiska samfundskroppen. Sasom orsak f6r sin 
tveksamhet hafva de framstalt det laga lifstillstandet (the low 
state of living) i vara forsamlingar. Det ligger nagon sanning 
i detta pastaende. AlltfOr ofta sattas de ting, som aro af 
denna verlden, framfor det, som tillhOr Guds rike. Orsaken, 
hvarfor evangelium icke har mer makt i verlden, ar den, att 
verldsligheten herbergeras, under det man endast borde ha 
rum for det rena och enkla evangelium. Forsamlingen far ej 
nagon kraft forr, an en bestamd granslinie blir dragen mellan 
henne och verlden. Om dans, kortspel och dryckenskap ar 
okristligt, si ar det ocksi okyrkligt och passar icke for kristna. 



254 TyUGUSJETTE KAPITLET. 

Ett liknande vittnesbOrd afgafs ungefiir samtidigt i en 
skriftlig berattelse om motet af en annan kongregationalist- 
prest, dr. Stimson fran St. Louis, som ock var med. Han 
skrifver bland annat: 

>Det var en ofverraskning att hora allvarliga kristna fraga, 
om det icke vore sant, att vara forsamlingsmedlemmar ga pa 
teatern, spela kort i sina hem och i allmanhet lefva ett verlds- 
ligt lif. De fragade detta med fullt allvar, och vi underratta- 
des, att de hade nodgats lemna hemlandets statskyrka for det 
verldsliga lif, som radde der, och att Gud hade rikligen val- 
signat dem med sin andes narvaro. Till foljd af deras ange- 
lagenhet att ej hafva del i sadant, som de anse for verldsliga 
lustar, ville de ej blifva indragna i en forening, som kunde 
fora dem tillbaka i deras forna traldom. 

Det skulle ha varit nyttigt for alia vara forsamlingar, om 
de fatt hora denna diskussion och blifvit stalda ansigte mot 
ansigte med broder, som hafva sa mycket att riskera i besva- 
randet af denna fraga. Vara broder svarade dem, sa godt de 
kunde, papekade skilnaden mellan enskildes praktik och for- 
samlingarnas stallning i allmanhet, men det var anda ofver- 
raskande att hora ett stort antal allvarliga kristna, och dertill 
utlandingar, satta i fraga vart samfunds trohet mot Kristus icke 
pa grund af var lara utan pa grund af vart lif. Det var en 
paminnelse om det faktum, att det var detta, som astadkom 
katteri under den forsta kristna tiden, och det gaf en ny me- 
ning at den vigt, som Paulus liigger pa skilnaden mellan sadant, 
som iir lofligt, och sadana saker, som kunna vara tjenliga. Det 
var ett ofverraskande bcvis pa, att det inflytandc, som vara 
tanklosa handlingar utofva pa andra, kan vara helt och hallet 
obekant for oss sjclfva.* 

Utan tvifvel ega dessa omdomen sin tillampning icke blott 
pa kongregationalisterna utan tyvarr afven pd andra ameri- 
kanska samfund. 

En stor svarighet for kyrkotuktens vederborliga uppe- 
hallande ar den omstandigheten, att de amerikanska fOrsam- 
lingarna sa ofta aro berocnde af sina rika medlemmars pen- 
ningar. Att rika amerikanare gifva tusentals och vid sarskilda 
behof tiotusentals dollars for kyrkliga andamal, det ar allt annat 
an ovanligt. Men detta gor, att forsamlingarna icke vaga rora 



KYRKOTUKT. SO ND A GSS KOL O K. KVRKOSAt/G. 255 

vid de riko, afven om de Icfva ganska vcrldsligt. Forlora de 
dessa mcdlommar, sa fftrlora de en stor del af sina inkomster, 
och det ar en farlig snara. Men maste man hos somliga tala 
^tt verldsligt lif, sa maste man ock vara mild och barm- 
hertig mot andra. 

Sondagsskolverksamheten i Amerika ar mycket liflig. Man 
beraknar, att det for narvarande finnes 150,000 protestantiska 
sondagsskolor. Dessa hafva 1,300,000 larare och 10,000,000 
larjungar. Likval finnas 1 1 millioner barn, som annu icke 
kunnat nas af nagon sOndagsskola. Hvilket fait for verksam- 
het finnes alltsa icke har alldeles inpa oss! utropar en ame- 
rikansk tidning. 

Den gemensamma forsamlingssangen i de fina amerikanska 
kyrkorna tyckes sta pa en mycket h6g standpunkt. I det af- 
seendet aro skandinaverna mycket efter, och med skal kan jag 
instamma i, hvad jag nyss derom laste i en svensk chicagotidning: 

Ack, vi hafva ej kommit langt i fraga om samsang, i 
jemfOrelse med amerikanarne. Vi kunna trygt saga, att vi 
hafva sanger, som i fraga om musikens och ordens rikedom 
dfvertraffa mangden af de amerikanska sangerna. Och iinda 
tar sangen sig ej tiondedelen sa bra ut som vid somliga ameri 
kanska moten. Och det beror pa, att vi ej annu iiro upp- 
fostrade till samsang. Vi aro ej ofverens om takten, om vi 
alls hafva nagon takt. Vi lyda ej nagon ledare, om vi alls 
hafva nagon ledare. Om en stor samling bland oss sjonge sa 
kraftigt och endragtigt vara karnsanger, o hvilket obeskrifligt 
intryck det skulle gora! Ty det ar ej rOster, som fattas, ej 
melodier, ej sanger det ar takt och samsang. Det ar tyvarr 
manga vid vara moten, som ej sjunga med alls, ehuru do hafva 
god rost. 

Hvad deremot angar korsangen i de amerikanska kyr 
korna, synes den vara i manga fall mer konsertmusik an kyrko- 
musik, mer till n6je och musikalisk njutning an till uppbyg- 
gelse. Predikanterna aro ock ofta mer andliga valtalare an 
kristliga predikanter. Sasom bevis pd deras frihet vill jag 
har infora foljande mcddelandc ur den svenska chicagotidnin- 
gen Hemlandet for den 20 mars 1890: 

tSondagstexter. Enligt hvad en engelsk-amerikansk tidning 
i S:t Paul, Minn., meddelar, predikades nyligen har i Chicago 



256 TJUGUSJETTE KAPJTLET. 

pa en enda sondag ofver foljande allt annat an bibliska am- 
nen: Ibsens dramatiska arbeten; En resa i Syrien ; Lotte- 
rier; Sabbatens firande vid verldsutstallningen* ; xElektrici- 
teten sasom en civilisationens faktor ; Prcssens makt ; Hvem 
lyckas i Chicago?*; Huru man kan spa sig sjelf ; Tomma 
hus; Nagra chicagobor, som gjort cession ; En studic af 
Angelus, o. s. v. Det sades vara de ledande pastorerna t 
som predikade Ofver dessa amnen. Reflexionerna gora sig 
sjelfva. 

Tidningen IMinneapolis Veckoblad, som omtalar samma 
sak, sager med anledning deraf: 

De amerikanske presterne aro ej radda for att ga utan- 
for bibeln efter texter for sina predikningar. Vi ha varit i 
tillfalle att lagga marke hartill under en langre foljd af ar. 
Sadant forvandlar kyrkan till en salong, en horsal, presten till 
en forelasare och den lyssnande forsamlingen till en publik^ 
som ma handa ar intresserad, men som rakt icke blir andligt 
uppbygd. 

Det ar alls ingenting ovanligt, att de amerikanska predi- 
kanterna genom lustiga uttryck och atborder framkalla ja 
kanske soka att framkalla dels lifliga handklappningar dels 
ljudeliga skrattsalvor bland sina ahorare. Pa hosten (1889) 
var Moody i Chicago nagon tid. Han har en kyrka der, som 
bar hans namn. I denna kyrka talade da bland andra en nyk- 
terhetspredikant, som holl sina ahorare i ett nastan standigt 
skratt. Nar Moody kom upp och helsade pa mig, som lag 
sjuk, talade jag med honom om denna sak. Han sjelf beter 
sig icke sd der, men han hade ej heller tankt pa, att det just 
var sd farligt. 

J>or Xi da, sade han, att det ar ilia, om talarens ord 
griper ahorarne sa, att deras gladje gifver sig uttryck i ansig- 
tets leende?* 

tNej, svarade jag, sadant ar en skon syn. Men helt annat 
ar det, nar predikanten gcnoin lustiga uttryck och atborder re- 
tar ahorarne till skratt. Da ar det icke Guds ord, som fyller 
deras hjertan med frojd. Tvartom. Genom sadant predikande 
hjelper han satan att plocka bort den sad, som blifvit sadd der. 

Detta insag ju Moody mycket val. Jag talade om f6r ho 
nom, huru sadant oskick forut varit vanligt hos oss i Sverige 



PREDIKOSATT. SAMTAL MED MOODY DEROM. 



257 



men kunde nu betraktas sasom en for manga ar sedan ofver- 
vimnen stindpunkt. Och jag bad honom, att han skulle an- 
vanda det stora anseende, han itnjot, for att vacka predikan- 
terna till besinning i denna sak. 

Detta mitt samtal med Moody omtalades sedan i den ameri- 
kanska tidskriften The Homilitic Review* Forfattaren, d:r 




Neckros i Lincoln Park, Chicago. 

Se kap. 31. 

Pierson i Philadelphia, tillagger: >Vi aro fGrvissade om, att 
manga af vara begafvade man fCrlora andlig kraft och effekt 
i sin predikan genom att gifva efter for frestelsen att begagna 
lustiga uttryck och qvickheter. Men lattsinne ar icke forenligt 
med de amnen, som skola framhallas i predikstolen, och ar ej 
vardigt en sjalas5rjare. Att tala till menniskor om det, som 
beror karakterens grundval och deras intressen f6r evigheten, ar 

17 



258 TJUGUSJETTE KAPITLET. 

ingen leksak. Den som pa ett lattsinnigt och lekande satt 
behandlar skriftens sanningar, star i fara att gifva sina ahorare 
det intrycket, att ban sjelf ar en hycklare. Huru kan en ah6- 
rare kanna, att predikanten har allvar med, hvad han sager, 
da han under forkunnandet af fralsningens evangelium upp- 
vacker skrattsalfvor och kittlar lattsinnet? Ett hogtidligt all 
var kannetecknade historiens storste predikanter, och det ar 
ett urartande af predikoembetet, nar det forandras till en 
kalla af forstroelse, och nar Kristi tjenare fornedrar sig till 
en skadespelare och en gycklande narr f6r att d erigenom be- 
haga menniskor. 

Trots alia sadana skuggsidor, som valla, att den beso-kande 
framlingen ser forhallandena i ett delvis annat ljus> an han 
kanske varit van att hora dem framstallas, forekomrraer dock 
uti Chicago, likasom i andra amerikanska stader, en s-torartad 
kristlig valgorenhet, som yttrar sig i tusen riktningar oeh be- 
visar, att der afven finnes en lefvande och verksam tro> som 
i Kristi karlek oegennyttigt arbetar pa menniskors bade and- 
liga och lekamliga val. Lat vara, att verksamheten stundom, 
likasom den engelska, antager en mer skrytsam karakter,* som 
forekommer en svensk litet besynnerlig, nekas kan dock icke, 
att uti den samma pa manga hall utvecklar sig en sann och 
gedigen kristlig gudaktighet. Finnes det mycket slagg, sa ar 
&nda icke alltsammans slagg. Der finnes nog afven en stor 
qvantitet af rent och akta guld. 

En vigtig insats i den amerikanska andliga verksamheten 
i Chicago har den 6fverallt bekante Moody gjort. Han har 
i Chicago bygt en ganska stor kyrka, der Guds ord flitigt 
predikas. Sjelf besoker ock Moody arligen den stora staden 
en eller flere ganger och haller da en s^erie predikningar. 

Moody har afven i Chicago stiftat ett sallskap, kalladt Chi- 

En bekant till mig berSttade en gang, huru han hade gjort ett besok i 
dr. Barnardos stora barnhem i London, det storsta som nagonsin funnits p& jor- 
den. Sa snart han blifvit presenterad tor Barnardo, fragade denne: Har ni sett 
min lefnadsteckning?* Nej, svarade svensken. >Ah, sade han, den maste ni 
iSsa, har skall ni genast fa den>, och s& sprang han efter ett fint inbundet exem 
plar och lemnade honom. 

For nagra ar sedan sag jag en kristlig amerikansk tidning i sin annons for 
ny prenumeration med stora bokstafver meddela, att hon var den basta kristliga 
tidning, som gafs ut i Amerika. 



MOODYS VERKSAMHET I CHICAGO. 259 

cago Evangelisation Society. F6r det samma bar han uppfdrt 
en stor bygnad, som invigdes i bftrjan af detta ar (1890). I 
invigningstalet angaf han sallskapets andamal fornamligast vara 
i) att uppfostra qvinnor for hednamissionen, 2) att uppfostra 
qvinnor for husbesok, 3) att uppfostra unge man att missionera 
pa krogar och i spelhus. Med afseende pa det forsta andamalet, 
att uppfostra qvinnor att utga till hedningarne, berattade han, 
huru han gick till vaga for att finna ut de lampliga och 
ratta. Nar nagon ung qvinna kom till honom och talade om 
det stora behof, hon kant, att fa ga ut till hedningarne, sd 
brukade han fraga henne, hvad hon dittills hade utrattat for 
Kristus. Da hande det ofta, att han kom underfund med, att 
hon dittills intet funnit att gora for Kristus. Han anvisade 
henne da genast nagot att gora: sjuka och fattiga att besoka, 
trasiga barn i usla qvarter att draga till sondagsskolan o. s. v. 
Var hon nu villig att gora hvad som heist, sa var hon lamplig. 
Men icke sallan traffade han pa unga qvinnor, som skakade 
hufvudet at dessa forslag och svarade, att de voro mycket 
ledsna: detta kunde de verkligen icke gora, men att ga ut till 
hedningarne, det hade de en oemotstandlig kallelse och lust 
till. Sadana antog han icke. Det kunde afven for oss i 
Sverige vara nagot att lara af detta. 

I sammanhang med detta sallskap har Moody inrattat en 
evangelisk laroanstalt, der undervisning meddelas enkelt, prak- 
tiskt och fritt for hvar och en, som vill lara. Der hallas hela 
Aret rundt fOrelasningar af landets baste och mest evangeliske 
professorer. Hvem som heist far ga ditin och ahora dessa 
forelasningar, nar han har tillfalle dertill. Och undervisningen 
&r sa fri som vatten, brukar Moody saga. Man och qvinnor, 
ynglingar och graharsman sitta der dagligen och draga djupa 
klunkar ur den oppnade kunskapsbrunnen. 



Denna korta och ofullstandiga skildring af Chicago och i 
sammanhang dermed af atskilliga amerikanska forhallanden 
kan jag icke battre afsluta an med foljande utdrag ur en upp- 
sats, som jag funnit i en svensk-amerikansk tidning for detta 
Ar (1890): 



26O TJUGUSJETTE K A PIT LET. 

Med nagon egentlig fOrkarlek har jag aldrig kunnat om- 
fatta Chicago. Och jag tror knappast, att det ar nagon, om 
hvilken det egentligen kan sagas, att han dlskar denna stad. 
Dertill synes den vara allt for stor. Kanske de riktigt stora 
kunna det, men om deras tankar och kanslor vet jag icke myo 
ket. Men fastan man icke kan fasta sig sa sardeles vid sjelfva 
staden, finnes dock mycket alskvardt uti den samma. Det fin- 
nes mycket godt och skont i Chicago vid sidan af dess myckna 
synd och styggelse. Chicago har sina tusenden af krogar, 
spelhus och andra syndanasten samt en rutten styrelse, som 
haller allt detta onda om ryggen; men Chicago har afven en 
stor mangd kyrkor och missionssalar, der fralsningens evan- 
gelium predikas, samt flere kristliga skolor och andra goda 
inrattningar, hvarifran riklig valsignelse och mycket godt in- 
flytande utsprides. Chicago ar en hufvudstation for bade godt 
och ondt, for bade valsignelse och forbannelse, for satans for- 
namsta handtlangare och for nagra af de basta kamparne i 
Guds arme. 

Chicago med sina hufvudstadsforhallanden har med af- 
seende pa atskilliga saker icke sa fa formaner att bjuda pa. 
Man kan har mer an pa manga andra stallen hafva tillfalle 
att se och h6ra mycket, hvaraf man kan lara samt erhalla en 
vidgad blick i flere afseenden.> 




TJUGUSJUNDE KAPITLET. 




Svenskarne i Chicago och Amerika. 

ihicago ar svenskarnes hufvudstad i Amerika. Der 
sagas bo ej mindre an 60 tusen svenskar, d. v. s. 
flere an i nagon svensk stad med undantag af Stock 
holm och Goteborg. Deras ekonomiska stallning 
ar i allmanhet ganska god. Somliga aro t. o. m. 
rika. Stor ar ock skaran af dem, som aro rikare an de rika, 
d. v. s. som aro arfvingar till Guds rike och dess harlighet. 

Medborgarratt i Amerikas Forenta Stater kan vinnas af 
alia invandrare af svart eller hvit hudfarg. Kineserna sasom 
gula aro derifran uteslutna. For att bljfva medborgare fordras 
atskilliga formaliteter. Invandraren maste tvanne ganger ut- 
taga officiella medborgarepapper. Det forsta papperet kan 
han fa ganska snart, men genom detta har han icke fulla med- 
borgerliga rattigheter. For att erhalla dessa maste han uttaga 
det s. k. andra papperet, och det kan han icke fa, f6rran han 
med vittnen kan styrka, att han varit bosatt i landet i fern 
ar, hvarforutom en tid af minst tva ar maste hafva forflutit, 
sedan han uttog det forsta papperet. Personer, som icke hafva 
fylt 1 8 ar vid sin ankomst till Amerika, behofva dock icke 
mer an ett papper. Men afven de maste, fOr att blifva med 
borgare, hafva bott i Amerika fem ar samt kunna styrka detta 
med atminstone ett vittne. 

Manga svenskar forsumma att begagna sig af dessa sina 
rattigheter, sa att de kunna lefva i Amerika flere ar utan att 



262 TJUGUSJUNDE KAPITLET. 

tanka pa att fOrvarfva sig medborgerliga rattigheter. Detta 
torde till en del forklara svagheten i deras politiska stallning, 
hvarom jag langre ned skall tala, ty naturligtvis kan endast 
en medborgare utofva rostratt och beklada offentliga embeten. 
Men det kan afVen for framtiden medfora ganska stora ol&- 
genheter. Salunda stiftas t. ex. lagar, som inskranka utlan din- 
gars ratt att forvarfva och besitta land eller annan egendom. 
Och det ar klart, att invandrarne maste betraktas sasom ut- 
landingar, till dess de hafva forvarfvat medborgarratt. 

Flere framstaende svenska affarsman och industriidkare 
finnas i Chicago. Jag larde dock endast kanna nagra fa. Bland 
dem vill jag sarskildt namna Viktor Rylander, af hvilken jag 
ronte mycken valvilja, Han ar hufvudforsaljare af land for 
Union Pacific jernvagen, som eger stora strackor i Kansas. 
I allmanhet aro de s. k. landagenterna icke just sa val ansedda. 
Deras redbarhet ar allt annat an hojd ofver tvifvel. Inbordes 
tveka de icke heller att framstalla hvarandra sasom skalmar 
och bedragare. Men om Rylander ar, sa vidt jag kunde 
hora, det allmanna omdomet inom affarsverlden mycket godt. 
Han ar ansedd sasom en hederlig affarsman, till hvilken man 
kan hafva fullt fortroende. Han bekanner sig tro pa Jesus. 

Rylander har under ar 1889 ingatt i bolag med en annan 
svensk vid namn Jernberg. Firman, hvars namn ar Jernberg 
& Rylander, drifver stora land- och tomtaffarer samt bank- 
rOrelse. 

Den framsta skandinaviska banken i Chicago a"r Haugan 
och Lindgrens bank. Haugan ar norrman, Lindgren svensk. 
Genom denna bank sandas arligen stora summor penningar till 
hemlandet af svenskar, som bo i Amerika. Jag har h6rt upp- 
gifvas, att beloppet lar ga upp till flere millioner kronor, 
och det tror jag nog. Banken ar mycket val ansedd for so- 
liditet och redbarhet. Bade Haugan och Lindgren tillhora 
kristna fOrsamlingar. 

Penningef6rsandelser mellan Amerika och Sverige fOrmed- 
las dessutom af en hel mangd andra mindre firmer och en- 
skilda personer i Chicago. Sa har t. ex. tidningen Missions- 
vannen ej liten rOrelse pa det omradet. Dess aifar ar ock 
solid och redbar, sa att hvar och en kan med fullt fortroende 
vanda sig till den samma. 



SVENSKARNE I SOCIALT OCH POLITISKT HANSEENDE. 263 

I socialt hanseende intaga svenskarne sa val i Chicago som 
annorstades ett aktadt rum, kande som de i allmanhet aro for 
redbarhet, flit och arbetsduglighet. Hvad deremot deras po- 
litiska inflytande angar, sa ar det mindre, an man kunde onska 
och vanta. Jag vill derom ur en svensk-amerikansk tidning 
for mars 1890 anfora foljande ord, som gifva nagon fdrestall- 
ning om saken. Tidningen skrifver: 

Flere af vara svenska samtidor ha borjat inse, att sven 
skarne af de politiske ledarne vanligen betraktas sasom goda 
medborgare, nar de helt lugnt och lydigt ga astad till valurnan 
och rosta pa den republikanska valsedeln, men de aro ej goda 
nog att beklada nagra embeten i samhallet eller i staten. Denna 
ringaktning har vackt berattigadt missnoje; ty nog ar en svensk 
lika god, lika arlig och lika skicklig som en irlandare. Det 
ar derfor ej det ringaste for tidigt, att svenskarne gora sina 
ansprak pa rimlig erkansla gallande, och det sa att det bade 
hores och kannes. 

Hvarje gang den politiska maskinen sattes i r6relse f6r 
att forbereda ett nytt val, uppkommer den sa ofta omtvistade 
fragan om sattet for skandinavernas upptradande i kampen. 
Fran herrar politici far man da h6ra, att skandinaverna b6ra 
asidosatta all nationalitet och endast ga till verket sasom ame- 
rikanska borgare under det parti, som de bekanna sig till. 
Vi erkanna gerna, att om amerikanarne ville lemna rum at lik- 
stalligheten, vore radet vardt att bade beakta och efterfolja, 
men en bitter erfarenhet har lart oss under manga och langa 
ar, att amerikanarne stadse lata oss kanna, att vi aro utlan- 
dingar, och aldrig vilja erkanna oss, utom da de aro dertill 
absolut nodgade. Hari ligger ett faktum, som tvingar skan 
dinaverna att stalla sig pa sjelfforsvarets grund och upptrada 
som nationalitet, och det har afven visat sig, att detta tillvaga- 
gaende ar enda sattet att uppna likstallighet med andra natio- 
ner for erhallande af en representation, som star i nagor- 
lunda proportion med var numerara styrka. Med.fa undantag 
forsoka de engelsk-amerikanska tidningarna stadse att skjuta 
skandinaverna i bakgrunden och akta sig noga for att hoja ett 
enda ord till forsvar for deras sak, huru arlig och berattigad 
denna an ma vara. Om sa nagon gang skett, har det alltid 
varit fore ett val, da det legat i de amerikanske politicis in- 



264 "lyUGUSyUNDE KAPITLET. 

tresse att genom smicker fa skandinaverna att ga deras aren- 
den, for att sedan sins emellan dela rofvet. Vi veta emellertid 
alltfor val, hvad detta fala smicker innebar, och derfOr forfelar 
det numera sin verkan. 

I detta tidningens klagomal hafva afven andra tidningar 
instamt. Det kan derfor anses sasom ett uttryck af det all- 
manna forhallandet, om an med aktningsvarda undantag. 

Svenskarne i Amerika aro i allmanhet mycket omtaliga 
om sin nya nationalitet. Ibland far man hora eller lasa yttran- 
den af dem, som aro riktigt fantastiska. Sasom exempel derpa 
vill jag anfora foljande ord ur ett tal, som augustanaprofessorn 
Svensson i Lindsborg, Kansas, 1888 holl i Chautauqua om 
svenskarne i Amerika. Han sager bland annat: 

Jag skulle vilja saga, att Amerika ar verlden. De Forenta 
Staterna aro menniskoslagtets stora foradlingsanstalt. Da vi 
af manga nationer skapa ett enda folk, taga vi vara pa alia 
deras goda sidor och kasta pa kortare tid, an sadant nagonsin 
forr skett, bort deras laster, misstag och fordomar, insupna 
under tusen ar. Att vara amerikanare ar att vara en af himme- 
lens favoriter. Att vara en icke-amerikanare och andock for- 
blifva har, ar ett osvikligt tecken pa en skalm och en dare. 
O, Amerika, du ar slagternas, nationernas hopp. Du ar svaret 
pa mensklighetens boner, uppsanda under artusenden. Jag 
kanner, att det finnes intet pa jorden sa stort, sa imponerande, 
si forhoppningsfullt som att vara en medborgare af denna den 
storsta, kristligaste och mest civiliserade nation pa jorden 
den amerikanska nationen. 

Sadana ord kunna vara ganska forklarliga hos en svensk, 
som ar fodd i Amerika, och som icke kanner till nagot annat 
land. Men jag horde iifven svenska svenskar tala ungefar pa 
samma satt. Och icke allenast det. Manga ganger sarades 
min fosterlandska kansla af att hora, med hvilken ringaktning 
samma svenskar talade om sitt gamla fadernesland, och huru 
gerna de begagnade tillfallet att g6ra f6r Sverige nedsattande 
jemfOrclser mellan svenska och amerikanska forhallanden. F6r- 
sta dagen jag var i New-York, horde jag en svensk med for- 
aktlig ton saga: 

Det har biter det gamla kantrit, d. v. s. det har ar 
nagot battre, an hvad gamla Sverige har att bjuda pa. 



266 ryuGusyuNDE KAPITLET. 

Och en qvall, da jag i Californien stod och betraktade- 
maskineriet pa den angfarja, som fOrde taget ofver en bred 
flod, ofverraskades jag deraf, att en frammande man vid min 
sida hof upp sin rost och sade foljande svenska ord: 

s> Sadant bar bar man inte i det gamla kantrit.* 

Halft forargad svarade jag: 

Naturligtvis, vi behofva icke sadant der i Sverige. 

I en af de sydligaste stader, der jag var, visade man mig 
med stolthet pi det praktiga statshuset och sade: 

Sadant bar man inte i Sverige. 

I en af de nordligaste stader, jag bes&kte, vandrade jag 
med en svensk snickare omkring pa stadens gator. Vi fingo 
da se, bur man movade (flyttade) ett traskjul, som kallades 
for bus. Strax pekade den gode svensken derpi och sade: 

Sadant der kan man inte g5ra i Sverige, hvarpa jag 
svarade : 

I Sverige skulle fyra karlar taga det der skjulet pa sina. 
axlar och bara det, till hvilken plats man 6nskade. 

Hvad jag med detta vill saga, ar, att sa langt min erfa- 
renhet-strackte sig - - och det ar mycket fA amerikanska sven- 
skar, som gjort en sa vidstrackt resa genom unionen som jag 
fann jag fran oster till vester, fran norr till soder, ungefar 
samma drag hos svenskarne, och det icke bara bland simpelt, 
obildadt folk utan afven bland sadana, som gjorde ansprak pa 
att ega bildning. Dermed vill jag icke hafva sagt vare det 
langt ifran mig! att icke bland svenskarne finnas manga, 
som verkligen alska det gamla Sverige, och som gora, hvad 
de kunna, for att uppratthalla karleken till moderlandet hos 
sSnerna af detta land. Men jag tror, att jag kan trygt pasta, 
att hvad jag nyss anfort, utg6r ett ganska allmant utmarkande 
drag hos dem, afven om de sjelfva ej vilja erkanna det. 

Svenskar, som i sitt gamla moderland knotat 6fver for 
tungt arbete, hOrde jag i Amerika skryta Ofver, att de maste 
arbeta minst dubbelt sa mycket der som i Sverget. Ocb 
jag sade vid hvarje sadant tillfalle: 

>Hade du haft det sinnet, nar du bodde i Sverige, s& 
hade du aldrig behoft flytta Ofver till Amerika. Och jag kan 
forsakra dig, att om en amerikansk latting kommer Ofver till 
Sverige och der blir en flitig och arbetsam karl, som skryter 



HURU SVENSKARNE BETRAKTA SVERIGE. 267 

cVfver att nodgas arbeta hardt, sa skall han reda sig der med 
sin flit battre an med sin latja bar i Amerika. 

Nar svenskar tala om de svarigheter, de hafva haft att utsta 
i Sverige, sa gora de det ofta med mycket fttrakt. Men nar 
de tala om sina svarigheter i Amerika, huru de t. ex. de fbrsta 
aren mast bo i jordkulor o. s. v., gora de det med den storsta 
fortjusning. Ja, de raka alldeles i hanryckning och blifva poe- 
tiska i sina skildringar allesammans. Hemma i Sverige kno- 
tade de ofver den s. k. statslyxen. Nar man traffar dem i 
Amerika, sa visa de med stolthet pa dessa luxoriOsa stats- 
och stadshus, som kostat manga millioner dollars, och saga: 

Sadant der har man inte i det gamla landet. 

Langt ute i den aflagsna vestern sag jag ett statshus un 
der byggnad. Man hade arbetat derpa, jag tror i ofver tjugu 
ar. Fardigt skulle det, enligt hvad en svensk sade mig, komma 
att kosta 8 a 9 millioner dollars, d. v. s. omkring 30 millioner 
kr.* Den stat, som bygde det, har kanske annu icke en half 
million innevanare. Nar man visade mig det, skedde det 
med stolthet. Men jag ar saker pa, att om samma svenskar 
bodde i Sverige, skulle de med manga andra yttra etfe hog- 
Ijudt knot derofver, att svenska staten amnar bygga ett riks 
dags- och riksbankshus, som skall kosta lika manga kroner, 
som det der enda statshuset sades kosta dollars. 

Nar jag yttrade min fOrvaning 5fver den amerikanska 
statslyxen, svarade de: 

Ar det da inte bra, att folk far arbete? 

Men det hindrade icke, att jag samma dag kunde fa hora 
svenskar skryta ofver, huru litet folk som behofdes vid de 
amerikanska jernvagarne i jemforelse med de svenska. 

Har hafva vi icke nagra onodiga stationskarlar och ban- 
vakter, som ga och hanga och gora ingenting sasom der hemma 
i Sverige. 

Jag fragade dem da tillbaka: 

> Na, men ar det icke bra, att man vid jernvagarne gifver 
folk arbete? Och det gjorde dem litet generade. 

F6r ofrigt, tillade jag, se edra smastationer har pa lands- 
bygden ut som vedbodar i jemforelse med vara sma trefliga 

* Siikert var uppgiften mycket ofverdrifven. I ett tryckt arbete har jag sett 
kostnaden beraknas till en millon dollars. 



68 TJUGUSJUNDE KAPITLET. 

stationer der hemma. Och den betjening, som vi hafva vid 
vara jernvagar, gor, att vi slippa bevittna dessa nastan dagli- 
gen upprepade jernvagsolyckor med spilda menniskolif, som 
forekomma bar i Amerika. * 

Det var en gang bland andra, jag disputerade med en 
svensk om denna sak. Jag framholl dervid, att betjeningen 
vid vara jernvagar bar sa mycket att gora, att den snarare 
borde okas an minskas. Han pastod, att ban kunde intyga 
raka motsatsen. Och nar jag gick honom narmare pa lifvet 
med mina fragor, stodde ban sig derpa, att ban vid Hallsbergs 
station hade sett en mangd konduktorer och banbetjening sitta 
och sola sig vid ett tillfalle, da upp- och nedgaende tagen der 
mottes, och passagerarne voro inne for att spisa middag! 

Det besynnerliga ar, att dessa svenskar tro, att de kdnna 
Sverige. Och den lardomen hade jag verkligen af dessa gang 
efter annan upprepade samtal, att jag insag, att det upp- 
vaxande slagtet hos oss allt for litet lar att kanna sitt land. 
Manga bland dessa svenskar i Amerika hade af Sverige sett 
endast Putte by i Skutte socken. Och dock trodde de sig 
hafvar sett Sverige. Hvad de inte hade sett i sin by, det fans 
naturligtvis icke i Sverige. Ja, en svensk student, som nu 
bor i Amerika, blef hogst forvanad, nar ban af mig fick veta, 
att det fans marmor i Sverige. 

Manga lustiga historier skulle jag kunna beratta om denna 
sak. En dugtig och fortrafflig skomakare i Chicago skulle 
en gang tala om for mig, huru mycket vi i Sverige voro 
efter amerikanarne t. ex. i afseende pa verktyg. 

Tank, sade ban, gang efter annan far jag till min gamle 
far i Sverige skicka hem amerikanska sylskaft. Saclana kunna 
de icke lara sig att gora i Sverige. 



* Genom en lag af den 4 februari 1887 upprattades i Forenta Staterna ett 
emhete for trafiken. Fran denna institution foreligger for narvarande en ofversigt 
ofvcr olyckshandelser pa jernva gnrne fran den i juli 1888 till den 30 juni 1889. 
Deraf frnmgnr, att langt flere jernvagstjen.steman och resande omkomma och skadas 
pa de amerikanska jernvagarne an pa de europeiska. Af jernvagstjensteman om- 
kommo under delta ar 1,972 och skadades 20,028. Af resande dodades 310 och 
skadades 2,146. Af andra personer dodades 3,541 och skadades 4,135. Antalet 
dodade uppgingo saledes inalles till 5-^ 2 3 oc ^ sarade till 26,309. 

I England dodades 977 under ar 1888 och skadades 8,807 personer, och i 
Tyskland resp. endast 562 och 1,417. 



DE TRO SIG KANNA SYERIGE. 269 

Jag fragade honom, huru de sago ut. Han borjade be- 
skrifva dem. Nar han hade sagt nagra ord, fortsatte jag be- 
skrifningen. 

Det var markvardigt, sade han. 

Ja, sade jag, sadana sylskaft kopte jag i en jernbod i 
Umea pa i86o-talet. > 

Ja men, tillade han, sadant lader, som gores har i Ame- 
rika, kan man da inte tillverka i nagot annat land. 

Jag tog genast fram ett farskt nummer af Stockholms 
Dagblad, som jag nyss fatt med posten, visade honom pa b6rs- 
underrattelserna der och sade: 

Har ser du, hvad prima amerikanskt lader kostar i Sve- 
rige, och du maste val medgifva, att det verkligen ar edert 
prima, nar du hor priset. 

Ja, naturligtvis, sade han. 

Na, tillade jag, ser du har, att det svenska, och annu 
mer det norska, sulladret kostar nara en krona pr skalpund 
mer an edert prima? Tror du, att denna prisskilnad beror 
derpa, att det svenska eller norska ar samre? 

Det var markvardigt det der, sade han. 

Ja, svarade jag, var da snail och tala inte om saker, som 
du inte kanner. 

En gang, nar jag vandrade i Lincoln Park, var det en 
svensk, som sade till mig: 

Inte har Stockholm nagra parker. 

Hvad! utropade jag, har inte Stockholm parker?> 

Jo, forstas, Humlegarden och Karl den trettondes torg, 
infoll han, men hvad ar det emot den har parkenU 

Nd, men Djurgarden da? sade jag. 

Djurgarden, hvad ar det for nagot ? fragade han. Den 
hade han aldrig sett och aldrig hort talas om, och strax visste 
han, att den aldrig heller fans till. 

Atskilliga ganger resonerade jag med svenskar, som for 
25 a 30 ar sedan lemnat Sverige, och som da icke varit annat 
an simpla arbetare. Nu hade de i Amerika genom traget ar- 
bete och intelligens kommit sig upp. Nar de talade om Sve 
rige och jemforde det med Amerika, besinnade de alls icke, 
att Sverige pa 25 a 30 ar hade utvecklat sig pa nagot satt, 
ej heller att de nu sjelfva hade helt andra 6gon att se med an 



270 TJUGUSJUNDE KAPITLET. 

pa den tiden, da de bodde i Sverige. En byggmastare i Chi 
cago, som ar en formogen man, sade mig en gang, sedan han 
berattat sin ungdomshistoria och de fOrsakelser, han mast un- 
derkasta sig i sitt fattiga foraldrahem: 

Om jag hade stannat qvar i Sverige, vore jag nu moj- 
ligen dagakarl med tva kronors dagspenning. 

Jag svarade honom: 

Hur kan du veta det? Jag skall tala om for dig, att vid 
den tiden, da du for till Amerika, gick uti Gefle en arbetare, 
som visst inte hade det battre an du, men som genom arbet- 
samhet, intelligens och ihardighet har tagit sig fram, sa att 
han f5r narvarande ar egare af det storsta gjuteriet i Gefle, 
och jag kan val saga ett af de storsta i Sverige. Kanske 
hade det gatt for dig pa samma vis, om du hade stannat qvar 
i Sverige med den intelligens, som du har. Och jag ar saker, 
att om min nyssnamde van i Gefle hade flyttat till Amerika 
pa den tid, da han var arbetare, och om han har i Chicago 
hade tagit sig upp sa, som han nu gjort i Gefle, sa skulle han 
precis som du hafva kunnat saga mig i dag: Om jag hade 
stannat qvar i Sverige, hade jag nu pa sin hojd varit en daga 
karl med tva kronors dagspenning. 

Jag kunde icke halla mig fran att vid flere tillfallen i mina 
vanners sallskap gifva luft at en viss forargelse Ofver det satt, 
hvarpa de talade om Sverige. Nar jag sedan kom hem, blef 
jag strax anhallen af en tidningsrapportor, som fragade mig 
om allehanda amerikanska forhallanden. Jag namde da af- 
ven om detta, och det har vallat mig valdiga afbasningar i 
svensk-amerikanska tidningar, ja, afven i manga korrespon- 
denser ifran Amerika till Sveriges landsortspress. For att 
vederlagga mig har man icke haft annat att tillgripa an att 
visa pa de stora summor, uppgaende till millioner kronor, som 
af svenskar i Amerika arligen skickas till Sverige. Detta ma 
jag dock kunna kalla for ett riktigt tarfligt bevis. Om min 
gamla mor bodde i Japan och behofde min hjelp, sa skulle jag 
naturligtvis skicka penningar till hennes underhall. Jag vore val 
en usel son annars. Men om ndgon sedan ville anfora detta 
sasom bevis pa, huru jag alskade Japan, skulle han ju rent af 
gOra sig lojlig. Annu mer fOrlorar ett sadant argument i be- 
tydelse, nar de hemsanda penningarne icke sallan gifvas for 



HURU DE ALSKA S VERIGE. S VENSKT T UNG O M A L. 2"J I 

att sdtta mottagaren i tillfdlle att lemna Sverige ock flytta ofver 
till Amerika. 

Att svenskarne alska sitt nya fadernesland, det kan jag 
icke hafva nagot emot. Tvartom bora de gora det. Men det 
behofver alldeles icke innebara en sadan der sinnesstamning 
gent emot det gamla Sverige. Likasom man icke bar mer an 
>en mor, sa bar man icke heller mer an ett fadernesland. Man 
kan af allehanda skal blifva tvungen att lemna sitt fadernes 
land och soka sin bergning i ett annat, likasom man ocksa kan 
blifva tvungen att lemna sina foraldrar och deras hem for att 
s6ka sin utkomst i en frammande bygd. Men det ar och for- 
blir i alia fall ett allt annat an ber6mvardt karaktersdrag, nar 
man med sidovordnad tanker pa och talar om det gamla, ma- 
banda torftiga, foraldrahemmet med dess harda brod, sedan 
man pa den nya platsen vunnit en battre ekonomisk stallning. 
Det var detta, jag ville saga om detta. 

Det kan ock vara af intresse att nagot namna om det sprak, 
som svenskarne tala i Amerika. Det ar icke svenska och icke 
engelska utan en besynnerlig blandning af bagge sprak en. En 
hel mangd svenska ord hafva alldeles kommit ur bruk, hafva 
ocksa delvis blifvit bortglomda samt ersatta med engelska ord, 
hvilka man bojer pa svenskt maner. Nigra prof pa detta vill 
jag bar lemna. Jag tanker mig, att jag skulle beratta en hi- 
storia, som hade foljande lydelse: 

Da jag travlade 1 i Amerika, sag jag mycket, som biter* 
Sverget. I staden X. traifade jag vid diporten 3 en van, som 
jag kande fran det gamla kantrit. 4 Han var lumberhandlare 5 
i cityn. 6 Hos honom skulle jag lefva. 7 Han hade ett brack- 
bus, 8 som var mycket nejst. 9 I basementet 10 var en dugtig 
farnisch, 1J och opstars 12 hade ban manga rum. Det 1% vid en 
lek 13 i sista blocket u af Washington avenyn. 15 Han hade nyss 
haft mycket trubbel: ie en lumberjard 17 hade brunnit upp. In- 
genting hade kunnat safvas. 18 Han hade den icke insjurad. 19 
Att lusa 20 denna jard* 1 var mycket svart, ty ban hade icke 
planti" pengar. Emellertid behofde ban icke borsta. 23 Han 



1 reste. 2 ofvertratifar. 3 stationen. * landet. 5 travaruhandlare. 6 staden. 
7 bo. 8 boningshus af tegel. 9 vackert. 1 jordvaningen. U varmekamin. 12 i 
ofre vaningen. 13 s jo. 1^ qvarteret. 15 gatan. 16 bekymmer. 17 bradgard. 
18 raddas. 19 brandforsakrad. 20 forlora. 21 g | r d. 22 mycket. 23 gora konkurs. 



272 



TJUGUSJUNDE KAPITLET. 



salde nagra letter, 24 som han egde. Han hade ock en farm,** 
som var nagot vard. For att fa moni, 26 killade 27 han sina 
piggar 98 och salde flasket. Sedan tog han injungsjen 29 pa 
sin kropp. 80 Farmen rantade 31 han ut. Der vaxte mycket 
corn. 3 Salunda redde han sig, och han var en abel 93 man. Nu 
hade han fixat upp 34 sitt hus. Han hade ock rantat 85 ut 
flere lagenheter till ett drugstar, 88 ett klotingstar 37 cch en 
offis. 39 

Sa snart jag hade stigit af tranet, 89 tog han kar af 40 min 
trunk. 41 Jag hade kommit med maltran. 42 En delafminaka- 
sar 43 hade jag sandt med frettran. 44 Utanfor diporten 45 gingo 

flere trackar, 46 somliga f5r strit- 
karsar, 47 andra for kabelkarsar, 48 
andra for motorkarsar. 49 Vi 
togo en bugge. 50 Nar vi hade 
akt en pis, 51 fingo vi se min 
vans hustru pa sejdvaken. 5> Vi 
stannade, och hon steg upp i 
buggen 53 efter att hafva sjackat 
hand 54 med mig. Pa vagen 
foro vi forbi ett stort sja. 65 Der 
utanfor traff^ide vi en groceri- 
kipare. 86 Han hade en underlig 
historia. Forst hade han arbe- 
tat pa ett skosjapp, 57 sedan hade 
han blifvit salonkipare, 58 derefter 




BariTitierLignetshenimeL i 

Chicago, s&dant det nu dr. 

Se kap. 32. 



hade han startat 69 ett compani** 
f6r anlaggning af en milla, 61 och nu egde han ett groceristar. ** 
Vi tornade 63 nu om kornern 04 af ett strit, 6S krossade 68 sedan ett 
skvar, 87 och sedan vi farit forbi en mangd bissinesshus 8 samt 
flere vackra livinghus, 89 kommo vi till hans hem, der jag blef 



24 tomter. 25 ett hemman. 26 mynt. 27 slagtade. 28 grisar. 29 inteckning. 30 groda. 
31 arrenderade. 32 majs. 33 duglig. 34 reparerat. 35 hyrt. 36 apotek. 37 handel med 
klader. 38 kontor. 39 tEget. 40 tog han v&rd om. 41 koffert. 42 posttag. 43 saker. 
44 godstag. 45 stationen. 46 jernvagsspar. 47 sparvagnar. 48 kabelvagnar. 49 elek- 
triska vagnar. 60 ett akdon. 61 bit. 62 trottoaren. 63 ^kdonet. 64 skakat hand r 
66 ett stiille, der man har forevisning. 66 specerihandlare. 67 skomakareverkstad. 

64 hor 



. 

. . qvarn. 62 specerihandel. 63 vande. 

66 foro tvars ofver. 67 en oppen plats. 



58 krogare. 69 satt i gSng. GO bolag. . 

net. 65 en gata. 66 foro tvars ofver. 67 en oppen plats. 68 affarshus. 69 boningshus. 



SVENSKT TUNGOMAL I AM ERIK A. 



273 



bjuden pa turki. 70 Jag hade tagit kallt 71 och filade 78 icke rik- 
tigt bra, men pa natten slipade 73 jag godt och hade sedan in- 
tet ondt. Tidigt pa morgonen spisade jag atmil 74 till brakfest; 78 
sedan var jag ute och spande planti moni 76 pa hvarjehanda. 
Bland annat kopte jag ticket 77 till en tripp pi en stimer, 78 som 
forsamlingens trustisar 79 hade bestalt for en picnic 80 utfor ri- 
vern 81 med sondagsskolbarn. Alia akte pa half far. 88 Dinner 88 




Barmhertighetshemmet i Chicago, sadant det skall bli. 
Se kap. 32. 



at jag i det grona, men suppern 84 var inte redig, 8B nar jag ma- 
ste ga back. 86 

Sa der ungefar later det, nar svenskarne tala svenska i 
Amerika. Huru de tala engelska, det kan jag icke bedoma. 

70 kalkon. 71 forkylt mig. 72 madde. 73 S of. 74 hafregrynsgrot. 76 frukost. 76 gjorde 
af med mycket pengar. 77 biljett. 78 &ngbat. 79 kyrkovardar. 80 utflykt. 31 floden. 
82 for halft pris. 83 middag. 84 aftonvard. 85 fardig. 86 atervanda. 



TJUGUATTONDE KAPITLET. 




Ytterligare om svenskarnes satt att betrakta svenska och amerikanska 

forhallanden. 



ikasom svenskarne i allmanhet trodde sig kanna Sve- 
rige derfOr, att de i manga ar hade bott i Sverige, 
sa tro de sig i allmanhet kanna Amerika mycket 
bra f5r det, att de hafva bott der 10 eller 5, ja, 
kanske bara tva dr. Men ofta fann jag deras kun- 
skap om Amerika vara af ungefar samma beskafFenhet som 
deras kunskap om Sverige. Naturligtvis kan det icke falla mig 
in att, vare sig i detta eller nagot annat afseende, skara alia 
6fver en kam. Jag talar endast om, hvad jag dels personligen 
erfarit dels sett i de svensk-amerikanska tidningarna. 

Det finnes personer, hvilka all sin tid bott i Stockholm 
och likval kanna Stockholm ofantligt litet. Ja, en utlanding, 
som kommer dit och under ledning af en god forare samt med 
stod af goda studier vinnlagger sig om att taga reda pa sta- 
den, skall efter en half vecka kanna den samma mycket battre 
an de. Pa samma satt gifves det ocksa svenskar i Amerika, 
som bott der i manga ar, men som sa litet kanna landet och 
dess f5rhallanden, att den som anvander 6 veckor for att lasa 
goda arbeten om det samma, kan lara kanna det vida battre, 
Sfven om han aldrig satt sin fot pa Amerikas jord. Men det 
tro de naturligtvis aldrig. Sadant ar lika i alia land. 

Till Chicago kom pa hosten 1889 en arbetare fran lands- 
bygden i Jonkopingstrakten. Han talade om for atskilliga 
mina vanner, att Sverige var sa fOrfarligt skuldsatt, att det 



GREFVAR HAR OCH P ENN I NGEARISTO KRAT ER DER. 2J $ 

var bast att gifva sig af derifran, tty i rappet kommer utlan- 
dingen och tar alltsammans > . Mina vanner blefvo hogst for- 
bluffade. En af dem berattade det for mig med allvarligt be- 
kymmer. Jagj f6rsokte att visa honom motsatsen, men slutet 
pa allt var, sasom jag kunde tycka, att han trodde, att den 
der arbetaren hade nastan battre reda pa saken an jag. 

I ett annat sallskap var det en svensk, som prisade Ame- 
rika sa synnerligen framfor Sverige, sagande: 

> Har behofver man inte lyfta pa hatten for nagra grefvar 
och baroner sasom der hemma i det gamla landet.* 

For resten fick jag h6ra det der manga ganger. Det 
tycktes vara en staende term. Jag svarade: 

Tycker du da, att det ar nagon skam att vara hGflig? 
Var du viss pa, att edra penningearistokrater har i Ame- 
rika aro inte ett tecken battre an vara bordsaristokrater der 
hemma uti Sverige. Fornamsta skilnaden mellan dem torde 
vara, att de senares aristokrati uppbares af en bildning, som 
de forre ofta sakna. Jag tror icke heller, att du skall behofva 
lyfta pa hatten for en enda grefve i Sverige, som inte i gen- 
gald skall lyfta pa hatten for dig. Ja, moter du sjelfva kun- 
gen pa gatan, sa skall han icke tveka att lyfta pa hatten f6r 
dig sa val som for nagon annan. 

Hvad for ofrigt den der saken angar, sa torde det vara af 
ganska stort intresse f6r en svensk att titta in i amerikanska 
forhallanden genom foljande lilla titthal, som jag klippt ur en 
svensk-amerikansk tidning for 1888. Tidningen sager: 

Det ar bestamdt bra, att vi hafva val hvart annat och 
hvart fjerde ar, ty nu kan till och med en rik och fOrnam 
man komma och taga en fattig stackare i handen och saga: 
How do you do, sir? (Hur mar ni, min herre?) Och detta i 
all synnerhet om det ar nagon fin, fornam herre, som vill ha 
hjelp f6r att komma at nagon office (offentligt embete). Och 
om du nu arbetar hardt f6r honom och rostar in honom, sa 
skall du fa se, att han hinner hvarken med att saga: How 
do you do, sir? eller taga dig i hand forr an atminstone 2 ar 
efter valet i november. Det der kan ju tala att tanka pa.* 

* Just nar detta var fardigt till tryckning, horde jag i Stockholm en svensk- 
amerikansk professor vid offentligt mote saga: I Amerika ar den rike en raenni- 
ska och den fattige hans hund. Hm, hm. 



TJUGUA TTONDE KAPITLET. 



Manga ganger, da vi talade om monarki och republik, 
fick jag h6ra svenskar, som icke visste, huru de nog skulle 
kunna utbreda sig ofver den forskrackligt stora l6n, som ko- 
nungen i Sverige bar, och >som gar upp till manga millio- 
ner kronor. Jag upplyste dem om, att konungens civillista 
beloper sig till obetydligt ofver 200 tusen dollars. Men det 
ville de icke tro. De hade hort annat af nagon, som dromt 
om saken, t. ex. nagon tjensteflicka eller arbetare fran Fal- 
sterbo-trakten, som bott i Sverige i manga ar, och som der- 
for naturligtvis maste anses hafva reda pa* saken. 

Ja, tro hvad du vill, sade jag, men jag, som hvarje ar 
ar med i riksdagen, nar den summan beviljas, matte val battre 
an du veta, huru dermed forhaller sig. 

Om presidenten i Amerika hade de den tanken, att han 
kostade unionen en ren obetydlighet. Ja, icke har han stor 
direkt l6n, det ar sant, men att han kan gora sig atskilligt 
extra, det ar ingen hemlighet. Alldeles nyss (i aug. 1890) har 
telegrafen bragt Europa underrattelsen om atskilliga lonande 
aifarer i statsegendom, som presidentens familj* haft for sig. 
Och for ofrigt ar sakert, att hvarje presidentval kostar ame- 
rikanarne minst lika mycket, som var kung har i l6n pa flere ar. 

Gang efter annan horde jag ock svenskar i Amerika uttala 
sig mycket bittert om de stora loner, som tjenstemannen hemma 
i Sverige hafva, och >hvarigenom de alldeles utsuga folket. 
Det intresserade mig derfOr att i chicagotidningen Hemlandet 
for den 6 mars 1890 finna en artikel om embetsmannens l6ner 
i Amerika, hvari bland annat foljande ord lasas: 

>Medan penningevardet mycket fOrandrat sig under de se- 
nare 100 aren, aro loner, hvilka fordom voro ganska goda, i 
var tid knapt tillmatta. Men de med en politisk kandidatur 
forenade kampanjkostnaderna* och de, lat vara orepublikan- 
ska dock verkliga ansprak, som i var tid stallas pd embetsman- 
nen, isynnerhet de hOgre, hafva sannerligen icke forminskats, 
lika litet som lefnadskostnaderna.* 



* Med kampanjkostnader menas de utgifter, som kandidaten maste gora 
for att till sin forman inverka p& valmannen, s& att han blir vald. Der maste 
hallas valmciten, der maste legas talare, som vid dessa moten prisa bans fortjen- 
ster och skalla ned motkandidaten, der maste skrifvas tidningsartiklar i samma 
syfte o. s. v., och allt det der kostar pengar. Not af P. W. 



EMBETSMANNALONER I AMERIKA. 2JJ 

For att kunna ratt skota ett embete fordras bade kunska- 
per och duglighet. Den, som skall vardigt beklada t. ex. 
statsministersembetet, maste genom mangariga studier och del- 
tagande i allmanna varf hafva forvarfvat sig detta kapital. Sasom 
ranta a det samma och sasom Ion for sitt arbete i statens tjenst 
erhaller han 8,000 dollars,* med hvilken summa han ar nodd 
och tvungen att i en dyr aristokratisk hufvudstad represen- 
tera, som det sa betydelsefullt heter pa den fornama societe- 
tens sprak. En sheriff** i Cook harad i Illinois behofver icke 
med nodvandighet besitta hvarken de kunskaper eller de stats- 
mannaegenskaper, som en Forenta Staternas statsminister, han 
uppbar dock, utan nagon som heist representationsskyldighet, 
6,000 dollars i fast Ion*** samt har, hvad statsministern sak- 
nar, extra inkomster, hvilka sannolikt stiga till lika mycket om 
icke mer.T> 

De laga lOnerna aro egnade att gifva penningemakten mo- 
nopol a embeten och tjenster. I Michigan for att nu tala 
om statsembeten har guvernoren i Ion 1,000 dollars, sager 
ett tusen dollars, en summa mindre an minga af poliskonstap- 
larne i Chicago arligen uppbara i Ion. Det ar sparsamhet, sa 
att det forslar. Men foljden af den samma ar, att ingen michi- 
ganbo, som icke ar rik, kan eller vill upptrada sasom guver- 
norskandidat och med den laga lonen i perspektiv utbetala i 
kampanjutgifter en summa mangdubbelt storre. Statssekrete- 
raren har i Ion 800 dollars, skattmastaren 1,000 dollars, o. s. v. 
De kunna omojligen pa denna l6n forsorja sig i Lansing. De 
soka sin utkomst i Detroit och andra stallen, lata dnnu samre 
aflonade bitradey halla kontoren i kapitolium oppna samt bes oka 
dem kanske en gang i veckan. Vi betvifla pa det hogsta, att 
staten vinner pa allt detta ; vi tro tvartom, att staten skulle 
vinna mer, om den ordentligt aflonade sina embetsman, sa att 
dessa icke behofde for sitt uppehalle soka bifortjenster, utan 
kunde uteslutande egna sig at embetets pligter. 

Och fraga vi: kan och vill en icke synnerligt valbergad 
men redbar och duglig man upptrada sasom aldermanskandi- 



* D. v. s. fattiga 31 tusen kronor. 

** En sheriff motsvarar ungefar, hvad vi kalla kronofogde. 
*** D. v. s. 23 tusen kronor, medan en kronofogde i Sverige har i fast 
Ifin mellan 4 och 5 tusen kronor eller vid pass 1,200 dollars. 



278 ryuGuArroNDE KAPITLET. 

dat* i vara stOrre stader, sa blir svaret i de fiesta fall ett obe- 
tingadt nej. De med kandidaturerna fbrenade kostnaderna ocb 
tidspillan aro sa stora, att de ingalunda ersattas af de fa fat- 
tiga dollars, som aldermannen eger ratt att uppbara f6r hvarje 
mote. Men likval, torde nagon invanda, blifva aldermannen 
ofta rika. Ja, det ar sant, men de blifva det icke pa sin lag- 
liga afloning.** 

Man behofver verkligen icke for den, som kanner sven- 
ska forhallanden, papeka inneborden af dessa ord. Annars 
kunde de gifva amne till en hel lang forelasning. 

Gar jag sedan ofver pa det andliga omradet, sa finner jag 
t. ex., att de loner, som professorer vid amerikanska univer- 
sitet och hogskolor uppbara, belopa sig till 3 a 4 tusen dol 
lars och derutofver, d. v. s. omkring 12 a 16 tusen kronor, 
medan vara professorer, af hvilka ofantligt mycket storre kun- 
skapsprof erfordras, genom den senaste loneforbattringen hafva 
kommit upp till 6 tusen kronor. Att amerikanska prester 
hafva 3 6 tusen dollars (bortat 1 2 a 24 tusen kronor) i l6n, 
ar alls icke ovanligt. Somliga hafva 8 tusen dollars ( nara 
31 tusen kronor). Under tiden anses en kyrkoherde i Sve- 
rige vara forskrackligt hogt aflonad, om han har 4 a 5 tusen 
kronor. Nar man tager sadant i betraktande, stalla forhallan- 
dena sig ej sa litet annorlunda, an man inbillat sig. Jag vill 
nu icke tala om de hGgfornama New-Yorks och Brooklyns 
predikanter, hvilkas inkomster belopa sig till flere tiotusental 
dollars, under det att vara biskopar har i Sverige med sin 
representationsskyldighet uppbara 1 2 tusen kronor eller 3 tu 
sen dollars. Men det har nu farit svenskarne i Amerika i 
hufvudet, att embctsmannens loner i Sverige aro sa forfar- 
liga, och om man drifver ur dem den inbillningen i dag, sa 
. a ofva de den i sig nasta natt igen. 

En framstaende svensk, som ar mycket val fortrogen med 
amerikanska jernvagsforhallanden, omtalade for mig, att en 



* Med Slderman menas i Amerika, hvad vi i Sverige kalla stadsfullmaktige. 

** Hm, Hm. En med amerikanska forhallanden val bekant person i Chi 
cago omtalade for mig, att det ej ar sardeles ovanligt, att en underordnad tjen- 
steman med 2 tusen dollars lumpna 8 tusen kronor i Ion kan, nar han ef- 
ter 4 ar lemnar tjensten, hafva ett samladt kapital pa 20 \ 25 tus^n dollars 
(bortat 100 tusen kronor). Hm, hm, fyra ganger tv gor i Sverige bara atta. 



LONER OLH PRISER 1 SVERIGE OCH AMERIKA. 

verkstallande direktor for ett stort jernvagsbolag der kan hafva 
30 40 tusen dollars i Ion, d. v. s. omkring 115 a 150 tusen 
kroner. Det lider ocksa intet tvifvel, att en sadan person kan 
pa mangahanda satt dessutom gora sig ganska betydande extra 
inkomster af stora fraktleverantorer. Jemfor man nu med detta, 
hvad generaldirektoren for hela svenska statens jernvagar bar 
eller 10 tusen kronor (= 2,600 dollars) och fri bostad, sa 
kan denna senare summa anses motsvara, hvad den ameri- 
kanske jernvagsdirektoren skaligen bor gifva sin skoborstare 
i afloning. 

Manga ganger ofverraskades jag af att finna, att sven- 
skar, afven forstandiga och bildade personer, tyckte, att det 
var sa billigt i Amerika. Der^om disputerade vi ofta. En af 
mina bekanta i Chicago hade en dag kopt en bok for 75 cents 
(nara 3 kronor). Nar vi traffades, visade han mig den samma 
och sade: 

Det ar markvardigt, hvad bocker aro billiga har i Ame 
rika. Inte far man en sadan har bok for 75 ore i Sverige.* 

Nej, sade jag, men du har inte fatt den for 75 ore har 
i Chicago heller; du har betalat 75 cents, och for det priset 
far du en 3 ganger sa stor bok i Sverige. 

Litet emellanat var jag i tillfalle att forundra mig ofver 
svenskarnes satt att rakna pengar i Amerika. Det var icke 
alls ovanligt att hora dem saga, att en dollar der ar unge- 
far, hvad en krona ar i Sverige. Nar jag visade dem det 
oriktiga i detta betraktelsesatt och bad dem ga upp pa en 
bank for att hora efter, om de kunde fa en amerikansk dollar 
for en svensk krona, sa svarade de mig vanligen: 

Ja, ja, men har i Amerika fortjenar man en dollar oin- 
gefar lika latt, som man fortjenar en krona hemma i Sverige. 

Men icke heller detta var riktigt utom i undantagsfall. 
Nar en arbetare i Amerika har i l / 9 a 2 dollars om dagen, 
har sakert en motsvarande arbetare i Sverige i vanligheten 3 
a 4 kronor. 

Det hande en gang, nar jag gick med en van pa Chica- 
gos gator, att vi kommo att samtala om svenska och ameri- 
kanska arbetare. Han framholl, hur mycket mer arbete den 
amerikanske gjorde m. m. m. m. Det kunde ju ock i vissa 
fall vara sant men alls icke i den utstrackning, som han trodde. 



28O TJUGUATTONDE KAPITLKT. 

Derpi fick han strax ett talande bevis. Vi voro i narheten af 
ett bygge. 

Se t. ex., sade han, pi det der bygget, se hur det gar 
undan for de amerikanske murarne; om en murare, som nyss 
kommit frin Sverige, sattes in bland dem, skulle man fa se 
pa skilnaden. Vi skola friga byggmastaren.* 

Efter ytterligare nigra steg stodo vi vid byggmasta- 
rens sida. 

Hor, sade min van, kan en murare, nar han kommer 
fran Sverige, g6ra si mycket arbete som dessa amerikanske 
murare ? 

Ja, tre ganger si mycket , svarade byggmastaren. 
Jag och min van bytte nu, om samtalsamne, och bast var 

det. Nar en svensk, som 
aldrig handterat murslef, 
kommer ofver till Amerika 
och gifver sig till murare 
och det hander ofta 
hvem kan undra pa, om 
han da star lingt efter de 
amerikanske? Men icke 
Amerikanskt akdon fir man derpi grunda en 

Se ka p- 3>. jemforelse mellan svenska 

och amerikanska murare. 

Jag traffade i New-York en man, som hade varit bokhillare i 
Sverige nigra och tjugu ir. Nar han kom till Amerika, kdpte 
han nagra snickeriverktyg och gaf sig till snickare. Att han 
di stod langt efter amerikanska snickare, det var val icke un- 
derligt. Men icke kunde man pi grund deraf saga, att de 
svenska snickarne sti lingt efter de amerikanska. Tcke heller 
fir man grunda ett sidant omdome pi jemfOrelsen mellan en 
svensk drOnare och en qvick amerikamire. Nej, men satt en 
god 6fvad svensk yrkesman bland amerikanska, och det han- 
dcr, att den der byggmastaren far ratt. Ett bevis derpi ar 
val ock, att de svenska arbetarne i allmanhet aro mycket efter- 
sOkta. Detta kan ju icke gerna bero derpi, att de sti lingt 
efter sina amerikanska yrkeskamrater. 

Minga ginger fick jag af svenskar hora, att de i Ame 
rika icke hade nigra skatter, ty der betalade de rika affars- 




SVENSKA OCH A MER IKANSKA A RBETA RE. SKA T TER. 281 




mannen skatten*. Jag tviflar icke pa, att de f6rnojda menni- 
skorna trodde, hvad de sade. Alldeles sasom det i Sverige funnits 

kloka hufvuden, som trott, att 
det ar utlandingen, som betalar 
tullen. Jag svarade dem: 

Verkliga fSrhallandet ar 
val rakt tvart emot, hvad ni 
inbillar er. Man kan sakert med 
fullt skal saga, att i Amerika 
betala de rika affarsmannen 
inga shatter alls. De forskot- 
tera allenast skattebeloppen. 
Sedan lagga de dessa utgifter 

p3 varorna, som de tillverka och salja, och taga sa igen dem 
med riktig amerikansk ranta af konsumenterna. Skilnaden mel- 
lan Sverige och Amerika i afseende pa beskattningen ar, att me- 
dan man I Sverige tar skatterna ur framfickan pa folk, sa att 
hvar och en vet, hvad han betalar, sa tar man dem i Amerika 
ur bakfickan och hviskar pa samma gang i folkets ora, att det 
inga skatter alls har att betala. Och folket tror, ty ingenting ar 
lattare an att klippa folk, bara man har en god sax. Emeller- 
tid skall jag saga er, att en arbetare kan inte har i Amerika 
kopa en enda kostym ordentliga klader utan att pa samma 
gang betala en skatt, som motsvarar, ja ofta ofverstiger, hvad 
hela hans debetsedel skulle ga till, om han bodde i Sverige. 
Det der lat bastant i mina vanners oron, men att jag 
hade full ratt, det skall jag bevisa med en handelse, som all- 
deles nyss har intraffat. Innevarande 
sommar (1890) har jag haft den stora 
gladjen att fa besok af den forut om- 
namde professor Curtiss fran Chicago. 
Han ville kopa sig en dragt fina klader 
i Stockholm. Jag skickade efter en tro- 
ende skraddare, som han kunde full- 
komligt lita pa. Och han fick en sadan 
dragt, som han onskade. Den kostade 
rock, byxor och vest summa 90 

kronor, d. v. s. icke fullt 24 dollars. Amerikansk barn- 
Den sommarOfverrock, som han hade, vagn. Se k ap . 3 i. 




282 TJUGUATTONDE KAPITLET. 

och som icke var af nagot ovanligt slag, hade i Chicago 
den ensam kostat 50 dollars. En Scidan orimlig prisskilnad 
beror pa den omenskliga tullskatt, som finnes i Amerika, och. 
som gor, att inhemska fabrikanter kunna uppskOrta sina kun- 
der, snart sagdt, huru mycket de vilja. 

Min goda van, Minneapolis Veckoblad, skref en gang sist- 
lidne vinter nagra ord emot mig i denna sak. Han kunde ju 
icke forneka sanningen af, hvad jag hade sagt, att man i Ame 
rika betalade dryg tullskatt for sina klader,* men, tillade han, i 
lander i Europa, der frihandelsteorierna fatt gora sig gallande, 
ha arbetarne knappt nagra rockar alls. Ar det icke battre att 
ha goda, beskattade rockar an att ga naken? Sadant bevi- 
sar naturligtvis endast, att han icke kanner, huru det ar i Eu 
ropa, ty nu for tiden ar det verkligen sa, att om man pa ga- 
tan en sondag moter en grosshandlare och hans drang och 
skall pa kladerna afgora, hvilkendera som ar grosshandlaren, 
och hvilkendera som ar drangen, sa ar man ofta i stor fara 
att bega misstag. 

Under min vistelse i Amerika plagades jag mer an manga 
ganger af de amerikanska tandstickorna. Xar man drog eld 
pa en sadan, fyldes rummet af en vidrig lukt fran bade tand- 
satsen och traet-. Forut hade man haft mycket hogre tull pel 
tandstickor, och da hade de amerikanska stickorna varit anda 
mycket samre. Tullens sankning hade haft till foljd, att de 
blifvit nagot battre. Men olidliga voro de anda. Under min 
sjukdomstid i Chicago lyckades det andligen min son att ge- 
nom en svensk importfirma skafFa mig svenska sakerhetstand- 
stickor, och ehuru de icke voro af basta slag, voro de dock 
sa mycket battre an de amerikanska, att jag strax i gladjen 
drog upp flere efter hvarandra. Jag ar saker, att om tullen 
pa tandstickor toges bort, skulle de amerikanska snart vara 
lika goda som de svenska. Men hvad skall val drifva den 
amerikanske tillverkaren till att g6ra goda stickor, sa lange 
tullen hjelper honom att fa salja daliga, sdsom om de vore 
goda? Det ar ju alltid battre och billigare att tillverka daliga. 

Huru langt tullraseriet gar i Amerika, kan man forsta 
deraf, att man der har tull t. ex. pa byggnadssten. Man har 

* Harmed vill jag naturligtvis icke saga, att vi i Sverige hafva tullfrihet 
langt derifran men vara tullar a ro dock icke att forlikna vid de amerikanska 



AMER1KANSK T UL LBESKA T TNING. 28$ 

t. o. m. i sista kongressen fOreslagit att hCja denna tullsats 
med 20 procent. Nar i svenska riksdagen for nigra ar sedan 
forslag vacktes om tull pi ull, si trodde den protektionistiska 
majoriteten, att motionaren ville drifva gack med henne, men 
i Amerika finner man det helt naturligt att hafva tull pa ull. 
Den tullskatt, som folket i Amerika betalar till statsverket, 
beloper sig till nara 4 dollars eller 15 kroner pa hvarje per 
son. Och anda lefva de goda menniskorna i den lyckliga tron, 
att de inga skatter ha. 

De hoga tullskatterna tillkommo i Amerika efter det stora 
borgerliga kriget pi i86o-talet. Man ville genom dem skaffa 
statsverket inkomster till betalning af den genom kriget upp- 
komna statsskulden. Di man emellertid insig, att producen- 
terna i Amerika af dessa tullar skulle skOrda alldeles oskaliga 
fordelar, si pilade man dem en motsvarande beskattning. Un 
der irens lopp hafva emellertid de rika producenterna vetat 
att gora sig denna beskattning qvitt, men att latta pi tullarne, 
det hafva de aktat sig for, si vidt deras behallande varit dem 
till nigon fordel. 




..xtxxtx.xtx..xtx.xt^^ 





TJUGUNIONDE KAPITLET. 

Ytterligare om amerikanska forhallanden och svenskarnes satt 
att se dem. 



m den amerikanska friheten hafva svenskarne ofta 
mycket egendomliga tankar. Jag akte en gang i 
en storre stad forbi ett hus, der husegaren eller 
bans tjenare hOll pa att midt pa gatan branna upp 
en stor hog sopor, hvilket for ofrigt ej ar nagot 
ovanligt. Gatans trottoarer voro af tra, likasa de kringlig- 
gande husen. Jag uttalade min fOrundran ofver, att sadant 
kunde fa ske, och fick till svar: 
Har i Amerika rader frihet.v 

Manga liknande saker fran hvarjehanda omraden skulle 
jag kunna omtala. 

I motsats dertill traffar man i Amerika pa inskrankningar 
af friheten sa stora, att nagot dylikt icke skulle kunna fore- 
komma i Europa, om icke mojligen i Ryssland. Saledes t. ex. 
kan ingen invandrare fa landstiga i Amerika, for sa vidt han 
med nagon har uppgjort kontrakt om ett visst arbete. Jag 
har forut namt, att jag pa min resa till Amerika hade i sall- 
skap en froken G., som skulle gifta sig der. Hon hade fran 
Sverige tagit med sig en tjenarinna, hvars resa hon beta- 
lade mot det vilkor, att tjenarinnan skulle f6r viss ofverens- 
kommen Ion tjena hos henne i tva ar. Kort innan vi kommo 
fram till Amerika, f^tes var uppmarksamhet pa, att enligt 
amerikansk lag tjenarinnan skulle hindras att landstiga, om det 



FR1HETEN I AM ERIK A. 



blefve bekant, att hon vore bunden af ett tjenstehjonsaftal. 
Sannolikt skulle ock myndigheterna i Castle Garden fraga 
henne derom. Vi maste derfor i vittnens narvaro ombord pa 
dngbaten till all kraft och verkan upphafva det mellan henne 
och hennes matmor uppgjorda aftalet. Hvar skulle sadant kunna 
forekomma i Europa? 

Man berattade mig, och jag sag det afven i tidningarna, 
att en engelsk forsamling i ostern hade kallat en predikant 
fran England och med honom gjort upp aftal om en viss af- 
Iftning for ar. Han kom men vagrades att landstiga, och for- 
samlingen, som hade kallat honom, fick plikta nagra tusen 
dollars. Hvar skulle sadant kunna forekomma i Europa? Men 
att detta skulle vara i nagon strid med en sann och akta de- 
mokratisk frihet, det tyckes vara svenskar der borta icke hafva 
tankt pa. 

Ett annat betecknande drag i den amerikanska friheten ar 
lagstiftningen mot kinesers invandring. Det visade sig namligen, 
att till vestkusten invandrade sa manga kinesiska arbetare, att 
arbetsprisen der folio pa ett satt, som for de hvita arbetarne 
var mycket ledsamt. Kineserna voro ihardigare och sparsam- 
mare an de hvita och forvarfvade pa mindre arbetsfortjenst 
stOrre formogenhet an de hvita pa sin stOrre. Detta maste na- 
turligtvis forekommas. Och foljden var en lagstiftning, som 
forbjod kinesernas invandring i Forenta Staterna. Med ratta 
anmarkte en framstaende statsman, att Amerika fruktade ki 
nesernas dygder mer an deras laster och utestangde dem fran 
unionen icke f5r de senares utan for de forras skull. Manga 
ganger har det afven varit pa tal att utfarda en lag, som in- 
skrankte invandringen fran Europa. Hittills har man dock 
icke hunnit langre an sa, att man forbjudit sjukliga, orkeslosa, 
svagsinta och for brott straffade personers invandring. Men 
det torde nog handa, att den dag kommer, da man af fruktan 
for arbetsprisens fall kommer att forbjuda invandring afven af 
arbetskraftiga personer. Att arbetsprisen i Forenta Staterna 
undan for undan sjunkit, ar en foreteelse, som ingen kan f6r- 
neka. Pa jemforelsevis nya platser halla de sig naturligtvis 
lange nog uppe. Derigenom lockas till sadana platser en stor 
mangd arbetare. Men sa snart tillgangen pa arbetskrafter det 
medgifver, sjunka arbetspriserna afven der, medan lefnadskost- 



286 TJUGUNIONDE KAP1TLET. 

naderna fGrblifva ungefar desamma eller snarare tillvaxa an 
aftaga. Jag horde ocksa derfGr forstandiga personer uttala sin 
Snskan, att en lagstiftning mot invandringen snart matte komma 
till stand. Man har verkligen svart att forsta den tankegang, 
som Hgger till grund for sadant i ett land, som framfOr andra 
berommer sig af frihet. 

Uti Des Moines i Iowa hade lowas lakaresallskap i april 
1890 sitt arsmote. En doktor Emmerts holl dervid ett fore- 
drag, i hvilket han forklarade, att aktenskap mellan personer, 
som vore behaftade med nagon medfodd svaghet, borde af 
lagen forbjudas. Ja, han tillade, att staten icke borde utfarda 
tillstandsbevis for aktenskaps ingaende, med mindre kontra- 
henterna kunde framvisa ett intyg fran nagon trovardig lakare, 
att de voro friska och passande for aktenskap. Hans tal fram- 
kallade lifliga applader, och en svensk tidning (Chicagobladet) 
sager i numret f6r den 22 april, att doktorns argument var 
godt. Jag ar alldeles saker pa, att tusen hafva last detta och 
tyckt pa samma satt som tidningen utan att ana, att detta 
hade nagonting med den personliga friheten att skaifa. Om 
en lakare i Europa vackte ett liknande forslag, skulle han un 
der hyssjningar blifva utkOrd, och detta med ratta. Att gora 
den katolska oronbikten obligatorisk vore en smasak i jemfo- 
relse med att infora en sadan lag som den foreslagna och 
lagga en sadan makt i lakarnes hander. Den namde lakaren 
hyste afven den radikala asigten, att om man upptackte, att 
den ena maken i ett aktenskap vore sjuk, sa borde detta vara 
tillrackligt skal for den friska att erhalla skiljobref. Men det 
insag den svenska tidningen vara okristligt likasom om det 
forra vore kristligt! 

En art af amerikanskt frihetssinne ar det satt, hvarpd fol- 
ket stundom ski par rattvisa, der myndigheterna synas vara for 
langsamma i vandningarna. Folket skockar sig omkring fan- 
gelset, bryter upp det, tager ut den brottslige och hanger ho- 
nom i narmaste trad eller lyktstolpe. Sddant kallas att lyncha 
en menniska. Huru vanligt detta ar, kan man finna deraf, att 
under ar 1889 verkstaldes i Forenta Staterna 93 lagliga af- 
rattningar, men under samma tid lynchades 175 personer. 

Hvad angar den lagliga rattskipningen, sa utofvas den i 
mycket stor utstrackning genom jury, d. v. s. en namd af 



RATTSKIPNING. LYNCHNING. JURY. 287 

opartiska personer. Domaren haller en unders5kning, sedan 
ofverlemnar han malet at juryn, som med ledning af handlin- 
garna samt efter fornyade vittnesforhor afvensom anklagelse- 
och forsvarstal af parternas advokater icke allenast forklarar 
den anklagade skyldig eller oskyldig utan ock i forra fallet 
l)estammer hans straff. Detta satt att ga till vaga kan val 
ibland hafva sina fordelar, men om dessa uppvaga de dermed 
fOrenade olagenheterna, det blir en annan fraga. 

x det beryktade malet angaende dr. Cronins mord, om 
hvilket jag farut bar talat, tillsattes en jury. Denna lat muta 
sig, hvilket foranledde nya rattegangar. Sedan hade man 
mycket stora svarigheter att fa tillsammans en ny jury. Der- 
till atgick flera veckors tid. Sedan det hade lyckats, togos 
jurymannen afsides, inlogerades i en vaning pa sju rum i Pa 
cific Hotel icke langt fran det stalle, der rattegangen f6rdes. 
De fingo icke hafva nagon ber6ring med andra menniskor. 
Det var dem icke ens tillatet att besOka sina familjer eller 
mottaga besok af dem. En bland dem fick dock en gang sar- 
skild tillatelse att ga till sitt hem for att taga farval af sin 
dotter, som lag doende. Fran hotellet till rattegangssalen och 
tillbaka foljdes de af polis. Allt detta asyftade att hindra hvarje 
yttre inverkan pa dem och framfor allt att gora det omojligt 
for nagon att muta dem. Pa detta satt voro de tillsammans 
i flere veckor, alldeles som fangar, och sadant ar ju ingen 
smasak f6r personer, som hafva yrken och affarer att skota 
for egen rakning, och som for sitt jurymannaskap icke be- 
komma mer an tva dollars om dagen utom mat och logis. 
Detta jemte fruktan for hamd af den domdes vanner gor, att 
det i ett mal af allvarligare beskaffenhet ar mycket svart att 
fa tillsammans en jury af hederliga och rattankande man. 

I Chicago hande det i varas (1890) vid ett stadsfullmak- 
tigeval, att den demokratiske kandidaten hade skaffat sig en 
mangd falska roster. Hvarje sadan r6st betalades med 50 cents. 
Saken blef upptackt, och man vantade, att det fracka bedra- 
geriet skulle fa sin ratta Ion. Men juryn frikande de an 
klagade, hvilket af deras vanner helsades med dofvande skran 
och handklappningar. tOch nog hade de skal att gapskrika, 
anmarkte en chicagotidning, ty bedrageriet hade besegrat 
rrattvisan. 



288 



TJUGUNIONDE KAPITLET. 



Jag talade manga ganger med svenskar om amerikanska 
rattsforhallanden, och om den saken kommo nastan aldrig 
nagra disputationer ifraga mellan mig och dem. I allmanhet 

insago de, att det var tern- 
ligen ilia staldt med denna 
sak. Sarskildt framhollo 
och beklagade de svarig- 
heten for en fattig person 
att i mal mot en rik man 
fa rattvisa, afven om han 
hade aldrig an sa ratt. 
Detta kom mig att tanka 
pa, hvad jag en gang un 
der titeln: Turkisk ratt 
visa > laste i en tidning. 
En domare sade till den 
andre: Jag tycker, att det 
ar mycket svart att falla 
ett domslut, da den ena 
parten ar rik och den an- 
dra fattig. Derpa svarade 
den andre domaren : Ah^ 
det ar en smasak for mig. 
Varre ar det, nar bada par- 
terna aro rika, och den ene 
oupphOrligt bjuder Ofver 
den andre. 

Man ma hafva atskil- 
liga berattigade anmarknin- 
gar att gora mot den sven- 
ska rattskipningen, men sa- 
kert ar, att man i den sam- 
ma vidtagit alia anstalter, 
man kunnat, for att tillfOr- 
sakra hvar och en svensk 

medborgare full rattvisa. Var domarekar atnjuter ett valfor- 
tjent anseende f6r redbarhet och omutlighet. Ingen domare 
far dock dOma uti nagon sak, af hvars utgang han sjelf kan 
hafva, vare sig nytta eller skada. Hvarje part har riittighet 





to*. 



Det inre af en Pullmans palatsvagn. (Se sid. 354). 



2QO TJUGUNIONDE KAPITLET. 

att fa sin sak profvad fOrst hos underratten, sedan hos hof- 
ratten och slutligen hos hogsta domstolen, der landets ypper- 
ste jurister sitta. Skulle nu sa handa, att en fullt laglig 
dom befunnes vid betraktande af alia formildrande omstan- 
digheter vara for hard, sa har den domde riittighet att vadja 
till konungens benadningsratt, som ocksa icke ar nagot tomt 
ord. Da det likval ar mojligt, att trots allt detta en med- 
borgare antingen till foljd af falskt vittnesmal eller andra om- 
standigheter varder oskyldigt domd, sa har man i de allmanna 
kyrkobonerna infort foljande ord: Att du alia oskyldiga fan- 
gar vardes forlossa, hor oss, milde herre Gud. Likasom ville 
man saga: Herre Gud, du vet, att vi, sa langt i var formaga 
stitt, forsokt doma ratt, men da det likval kan handa, att miss- 
tag skett, sa befalla vi saken at dig, som ser och kanner allt.> 
Och hvad kan man gora mer? Jag ma bekanna, att sa ofta 
jag tankt pa dessa forhallanden, har jag haft en riktig upp- 
byggelse deraf. 

Det talas ofta bade i Amerika och annorstades om, att 
menniskovardet i Amerika ar mer erkandt an i Europa. Der- 
6fver skryta svenskarne icke minst. I manga fall ar detta af- 
ven sant, ehuru man ju ma erkanna, att forhallandena i Europa 
alltjemt utvecklas till ett biittre. Dock har afven denna sak 
en afvigsida, som ar ganska ful. Jag har redan forut niimt, 
huru uttrycket: hvad en person ar viird, i Amerika alltid 
afser, huru mycket han eger. I sallskapslifvet draga formogen- 
hetsvilkor och yttre lefnadsstallning en lika skarp grans mellan 
olika samhallsklasser der som ndgonstades i Europa (mojligen 
med undantag af England). En svarare sak ar dock forhallan- 
det mellan de hvita och de svarta. I de sodra staterna, der 
slafveriet blomstrade anda till det sista inbordeskrigets slut, 
rdder ett i yttersta grad bittert forhi\llande mellan de hvita 
och de svarta. Gang efter annan utbryta afven blodiga stri- 
der. I juli detta ar (1890) egde en sadan rum i staten Georgia. 
Sexton personer blefvo dodade och manga sdrade. Och span- 
ningen tilltog till den grad, att man befarade ett allmant raskrig. 

I en svensk-amerikansk tidning har jag angaende denna 
sak nyligen last foljande verkligen bedrofliga skildring: 

Negrer och hvita der nere i sodern kampade en het strid 
med hvarandra forliden vecka pa grund af rashat. Ofta talas 



MENN1SKOVARDET I AM ERIK A. 



om dylika strider fran sodern, och lika ofta beklaga tidnin- 
garna sig ofver det skedda. Men kunna vi egentligen vanta 
oss nagonting annat fran sodern an rasstrider? 

Man icke allenast hindrar negrerna der nere fran att be- 
gagna sin rostratt, utan man visar dem ocksa pa andra satt 
sitt forakt. En svart och en hvit fa begagna samma kortlek, 
men de fa icke lasa i samma bok eller sitta i samma kyrk- 
bank. En lagkarl far ha svarta kunder, men att undervisa 
negrer satter missionaren under kyrkbann och skjuter honom 
ut ur sallskapslifvet, ehuru hans broder, som kommer fran 
Afrika sasom missionar, blir hedrad och arad for sitt arbetes 
skull. Svarta och hvita fa dricka vid samma krogdisk, men 
de svarta, kristna hustrurna fa icke tilltrade till Qvinnornas 
kristna nykterhetsforening. Kan det under sadana forhallan- 
den bli annat an rashat och raskrig? Nar sodern fatt klart 
f6r sig, att det hvarken ar jude eller grek, svart eller hvit i 
Kristus Jesus, forst da skall raskriget upphora. 

For manga af mina lasare torde det ocksa vara bekant, 
att nar Goodtemplarorden stiftades, hvilket skedde i Amerika, 
sa vagrades negrerna medlemskap i den samma, hvilket vallade 
en utbrytning, som ledde till stiftandet af en ny Goodtemplar 
orden, den s. k. Malinska eller engelska. 

I norden aro i detta afseende forhallandena naturligtvis 
battre men lemna afven der ofantligt mycket ofrigt att onska. 
Salunda finnas platser, der negerbarn vagras tilltrade till skolan 
i sallskap med de hvitas barn, der de svarta vagras tilltrade 
till teatrar o. s. v. Atminstone uttalades detta oppet i kon- 
gressen detta ar (1890). 

En svart student vid ett teologiskt seminarium i Chicago 
gick i sallskap med nagra kamrater in pa en battre restaura- 
tion. Man vagrade att servera honom mat, om han icke ville 
lata det ske i ett sarskildt rum. Studenten beklagade sig for 
en af professorerna vid skolan. Denne tog hans parti, talade 
med varden pa restaurationen om saken, ja hotade honom med, 
att alia medlemmar af seminariet skulle ofvergifva hans mat- 
sal. Men intet hjelpte. Varden uppgaf, att han for den all- 
manna opinionens skull maste gora sa, som han gjort. Mat- 
stdllen, der negrer finge dta tillsammans med hvita, skulle ndm- 
ligen snart ofvergifvas af de hvita, sade han. 



2Q2 TJUGUNIONDE KAP1TLET. 

Vid en stor konferens, som kongregationalisterna hade i 
Chicago ar 1887, vagrade man sammalunda pa ett battre kafe 
en fint bildad och studerad svart prestman att fa mat tillsam- 
mans med det sallskap af hvita prester, med hvilka han kom- 
mit dit in. Konferensen och flere tidningar logo da saken om 
hand och protesterade men utan ndgot resultat. 

Pa samma satt som man behandlar negrerna, behandlar 
man afven kineserna. Deremot f japaneserna ata med de 
hvita. De anses vara ett fint folk. 

Nar man betraktar detta, sa forekommer det en frammande 
temligen inkonseqvent, att det i Amerika anses fint att hafva 
negrer till uppassare sa va l uti rika hus som ock pH battre 
restaurationer och kafeer. Jag har ock redan forut namt, att 
uppassningen i de fina sofvagnarne pa de amerikanska banorna 
bestrides uteslutande af negrer och mulatter. Det ar kanske 
nagot fran det gamla negerslafveriets tid, som sitter i de goda 
amerikanarne annu. 

Som jag forut har sagt, sa sager jag om igen: Amerika 
har atskilligt godt att lara oss. Vi hafva ocksa stor anledning 
att tacka Gud, att der finnes plats for det befolkningsofver- 
skott, som Europa har, men som inom Europa icke kan finna 
en nodtorftig bergning. Amerika gifver oss pa manga omra- 
den foredomen af flit och ihardighet, af arbetsamhet, af upp- 
offrande valgOrenhet, af fosterlandskarlek, af intresse for all- 
man bildning m. m. Icke fa af dess goda institutioner skulle, 
omplanterade i europeisk jordman, trifvas godt och bara rika 
frukter. Men erkannandet af allt detta kan dock icke gora 
den opartiske betraktaren blind for alia de sociala missfor- 
hallanden, som i samma land forefinnas, och som hota den 
lefnadsfriska unionen med faror, som en gang kommo en fram- 
staende amerikansk statsman att utropa: Jag darrar f6r mitt 
land, nar jag tanker pa, att Gud ar rattvis. 



<f 





TRETTIONDE KAPITLET. 

Den andliga verksamheten bland svenskarne i Amerika. 

I 

vad den andliga verksamheten bland svenskarne an- 
gir, si bar den vasentligen sin svenska karakter 
qvar, och det till sin fordel. Den ar ock ganska 
liflig. I Chicago finnas icke mindre an 37 svenska 
kyrkor, alltsi flere, an Stockholm har att bjuda 
pa. Och detta har utan tvifvel sin stora betydelse. Kyrkorna 
aro naturligtvis i allmanhet sma, dock finnas nigra, som aro 
ganska stora, sarskildt missionskyrkan pi norr och tabernaklet 
pa soder. Afbildningar af dem kunna lasarne se pi sidd. 232 
och 233. 

Svenskarne i Chicago aro sisom annorstades delade i hvarje- 
handa olika samfund. De stranga lutheranerna representeras 
af Augustanasynoden. Om deras verksamhet skall jag langre 
fram tala. Sedan har man naturligtvis metodister, baptister 
m. fl. andra. Dessa kanner jag hogst obetydligt till. Icke 
hade jag heller tid att narmare taga reda pi deras verksam 
het. Hvad betraffar dem, som vi hos oss kalla frikyrkliga, si 
hafva de i Amerika icke nagot gemensamt namn. De aro 
inbordes delade afven de. Deras historia kunde vara ratt in- 
tressant att meddela nagorlunda fullstandigt, men jag miste 
inskranka mig till nigra korta drag. 

I slutet af i86o-talet kommo till Chicago nagra kristna 
missionsvanner frin Jonkoping. De kunde icke finna sig till- 



294 TRETT10NDE KAPITLET. 

fredsstalda inom augustanaforsamlingen derstades, emedan den 
syntes dem alltfor verldslig. Derfor besloto dc att bilda en 
cgen forsamling. Pa det sattet uppstod den s. k. missions- 
forsamlingen pa norr. Smaningom bildades liknande sma grup- 
per af troende pa flere platser. Da behofvet af narmare ge- 
menskap mellan dessa borjade blifva kannbart, framstalde mis- 
sionsforsamlingen i Chicago ett forslag att bilda en synod for 
att forena de spridda s. k. missionsvannerna. Ar 1873 bildades 
salunda den Svenska evangeliska inissionssynodcn. Men redan 
aret derefter, d. 18 maj, bildades den Svenska evangeliskt- 
lutJierska Ansgariisynodcn. Dessa synoder stodo till en tid i 
ett ganska spandt forhallande till hvarandra, hvilket ofta up- 
penbarade sig i smaaktigt gnabb mellan deras ledare och pre- 
dikanter. Hufvudsakliga skilnaden mellan Missionssynoden och 
Ansgariisynoden bestod deruti, att den forra i sina forsam- 
lingar upptog endast sadana medlemmar, som, sa vidt man 
kunde forsta, voro troende pa herren. Den senare foljde i 
detta afseende Augustanasynodens praxis. 

Missionssynoden uppsatte ar 1874 tidningen Missionsvan- 
nen sasom sitt organ. Den var forst en manadsskrift af unge- 
far samma format och storlek som Pietisten. Nagot senare 
utgaf den afven en sangbok, som under nagra ar anvandes vid 
gudstjensterna i synodens forsamlingar. 

Det nyss namda spanda forhallandet mellan de bagge sy- 
noderna kunde ju icke vara annat an hinderligt for den mis- 
sionsverksamhet, som bagge tva utofvade. Ar 1879 sattes der- 
fOr i fraga att fOrena dem bada till ett forbund med de stad- 
gar, som Svenska missionsforbundet i Sverige hade for sin 
verksamhet antagit. Ansgariisynodens synodalrad inlemnade 
forslag derom till Missionssynodens styrelse. Enligt detta f6r- 
slag skulle bada synoderna upplosa sig och bilda en ny for- 
ening under gemensamma stadgar. Fragan diskuterades af 
Missionssynoden men blef bordlagd, emedan man ansag tiden 
annu icke vara inne for en sadan forening. Ar 1881 uttradde 
ur Missionssynoden den s. k. Tabernakelf6rsam lingen pa soder 
i Chicago for att vara fristdende. Detta steg fick dock f6r- 
samlingen sedan bittert angra, i det att hon blef en tummel- 
plats for svara slitningar och strider. Uttrottad af dessa ut- 
fardade hon ar 1884 ett cirkular till predikanterna inom Ans- 



SVENSKA SYNODER. MISSIONSFORBUNDET. 2Q5 

garii- och Missionssynoderna med forfragan, om dessa onskade 
hafva ctt gemensamt mote i Chicago for att ofverlagga om de 
kristnas enande. Rcsultatet blef, att man beslot halla ett sa- 
dant mote den 18 febr. 1885, samt att bestyrelserna inom de 
bagge synoderna nagot forut skulle sammantrada for att utar- 
beta dels ett for motet praktiskt program, dels en plan for 
den tilltankta gemensamma verksamheten. Motet sammantradde 
pa bestamd dag under ordforandeskap af predikanten Bjork i 
Chicago. 

Efter en liflig diskussion ofver den fragan, om det ar ratt, 
att kristna forsamlingar sammansluta sig i verksamhet for Guds 
rike, och pa hvad grunder en sadan forening kan och bor ske, 
kom motet till det resultat, att alia narvarande, som onskade 
forening med hvarandra, oafsedt hvad de tillhorde for ett sam- 
fund, skulle gifva det tillkanna genom att sta upp. Alia med 
undantag af tva eller tre reste sig. Det var en valsignad 
sturid. Hvars och ens ansigte stralade af gladje och tillfreds- 
stallelse. Ordforanden for eftermiddagsmotet tackade Gud af 
hela sitt hjerta och nedkallade hans valsignelse ofver denna 
handling. I mangas ogon syntes gladjens tarar tindra. Nar 
jag laste berattelsen om detta, kunde jag icke undga att tanka 
pa svenska missionsforbundets bildande i Sverige. Hvad som 
nu i Amerika skedde, var ingenting annat an ett nastan full- 
komligt upprepande af, hvad som hade skett i Stockholm. 

Sa bildades det Svenska evangeliska missionsforbundet i 
Amerika. Forbundet ar icke nagot kyrkosamfund, bildadt pa 
grundvalen af en viss kyrklig bekannelse. Det utgor ratt och 
slatt ett forbund for missionsverksamhet af forsamlingar, som 
till medlemmar i sig upptaga kristna, derfor att de aro troende, 
utan afseende pa olika asigter i atskilliga laropunkter. For 
bundet erkanner forsamlingarnas fullkomliga sjelfstandighet och 
vill endast samla deras krafter till gemensamt arbete, emedan 
samverkan gifver mer fasthet, omfattning och kraft at verk 
samheten. Det fasthaller vidare den grundsatsen, att forsam 
lingarnas gemensamma verksamhet samt anvandningen af de 
dertill insamlade medlen skall bestammas och kontrolleras icke 
af enskilda kristna pa allmanna moten utan af forsamlingarna 
sjelfva genom dertill utsedda ombud, som sammantrada till 6f- 
verlaggning och beslut. I detta fall fa alia forsamlingar Hka 



296 



TRETT1ONDE KAPITLET. 



\ 







Det inre af en restaurationsvagn. 

Se sid. 354. 



mycket att saga; i forra fallet dcrcmot rakar ledningen i h&n- 
dcrna pa kotteripafvar, cller komma motesbcsluten att bestam- 
mas af de troende pa eller i niirheten af den plats, der motet 
halles, emedan dessa kunna man grant infinna sig och sdlunda 
bilda pluralitet. 

Sedan Forbundet sdlunda var bildadt, titsande Missions- 
synodens styrelse ett cirkulcir till sina forsamlingar, hvari be- 
gardes deras utlatande om anslutning till det samma. Fr3n 
de fiesta fOrsamlingarna inkommo gynsamma svar, med anled- 
ning af hvilka synoden pd sitt m6te i maj 1885 besl6t att ingd 
till Svenska ev. missionsforbundet med begiiran att blifva forenad 
med det samma under vissa vilkor, hvarjemte tillades, att om 



MISSrONSFORBUNDRT I AMERIKA. 



det beviljades, skulle de gafvomedel, som fran den tiden in- 
flote till Missionssynoden, ofverlemnas till Forbundet for mis- 
sionens bedrifvande. Synodens anmalan antogs af Forbundet, 
och foreningen tradde redan i augusti samma ar definitivt i 
kraft. Emellertid upplostes icke Missionssynoden formligt. 
Man ville icke gora det, sa lange som det fans enskilda per- 
soner inom den samma, hvilka gjorde svarigheter dervid. Men 
som synoden icke efter foreningen med Forbundet hallit nagra 
moten och icke utofvat nagon verksamhet, kan man anse den 
samma sasom sjelfdod. 

Sasom jag redan namt, hade Ansgariisynoden redan ar 
1879, eller aret efter sedan Missionsforbundet i Sverige blifvit 
bildadt, tankt pd att fOrena de bada synoderna till ett forbund. 




Det f6rsta bantaget i Amerika. 

Se sid. 354. 

Tyvarr blef da ingen forening af, hvarfor de bada synoderna 
nagra ar hollos aflagsna fran hvarandra. Ansgariisynoden for- 
sOkte att fa sin konstitution andrad, men da detta motte o6fver- 
vinneliga svarigheter fran lagstiftningens sida en sak for 
vidlyftig att har narmare redogora for fattade synodens 
allmanna mote ar 1884 foljande beslut: Pa grund af den 
visshet, som vunnits, att inga vasentliga forandringar af kon- 
stitutionen kunna ske utan upphafvande af inkorporationen, 
varder Ansgariisynoden fran och med dess nasta arsmote i 
Illinois forsta fredagen i maj 1885 upplost. Lagen foreskref 
denna formalitet. I annat fall hade synoden redan vid detta 
mote upplost sig. Pa motet 1885 skedde det definitivt genom 
enhalligt beslut, som ocksa omedelbart meddelades den lag- 
stiftande forsamlingen i Illinois, i hvilken stat synoden varit 
inkorporerad. 

Naturligtvis berodde det pa de enskilda fOrsamlingarna 
sjelfva att besluta, huruvida de ville forena sig med Forbundet 



2Q8 TRETT1ONDE KAPITLET. 



ellcr ickc. De som gjorde det under forsta aret, voro cndast 
46 till antalet. 

Nar Forbundet nu endast utgjordes af forsamlingar, hvilka 
genom sina ombud vid arsmotena afgjorde alia dess angelagen- 
heter, maste predikanternas stallning till det samma klargoras. 
De kunde naturligtvis sandas sasom ombud till arsmotena, om 
de dertill blifvit valda af forsamlingar, som tillhorde Forbun- 
det. Men manga af dem, som ville tillhora Forbundet, voro 
pastorer i fristaende forsamlingar. Man sokte derfor vid forsta 
arsmotet ordna saken pa det satt, att sadana predikanter, som 
i lara och lefverne voro kanda sasom trogna Guds vittnen 
samt verkade till endragt och frid mellan Guds barn, skulle, 
om de onskade tillhora Forbundet, fa sina namn inforda i For- 
bundets matrikel. Trettioatta sadana predikanter anmalde sig 
da. Sedan dess har antalet af sa val forsamlingar som predi 
kanter, hvilka anslutit sig till Forbundet, alltjemt vaxt, sa att 
de forras antal vid arsmotet i Minneapolis i September 1889 
utgjorde 74, de senares 111. 

De fleste af de predikanter, som innehaft ordinationsbetyg 
af Missions- eller Ansgariisynoden, hafva utbytt dem mot sa 
dana af Forbundet. Och ett stort antal af Forbundets predi 
kanter hafva af Forbundet blifvit prestvigda. Somliga af dem 
betjena for narvarande s. k. forbundsforsamlingar, andra s. k. 
fristaende forsamlingar, andra aterigen svenska kongregationa- 
listforsamlingar. 

Hvad betraffar de fristaende forsamlingarna, d. v. s. sa 
dana missionsforsamlingar, som icke anslutit sig till Forbundet, 
aro dessa delade i tvanne klasser. Det ena slaget utgores af 
dem, som aro afgjordt fiendtliga mot Forbundet samt forkasta 
hvarje fdrbundsforening mellan forsamlingar. Det andra slaget 
bestar af sadana, som sta i ett broderligt forhallande till For 
bundet och taga del i dess verksamhet, men som af en eller 
annan orsak icke (annu atminstone) formligcn anslutit sig till 
det samma. Till dc senare kan man riikna de fiesta fristaende 
forsamlingarna. Somliga aro mer likgiltiga och tycka, att da 
de icke hafva nagon egentlig fdrdel af att sluta sig till For 
bundet, kunna de sa gcrna vara fristaende. Andra hindras 
fran anslutningen deraf, att inom dem finnas personer, som 
aro emot Forbundet, hvarfor de ofriga, for att slippa strid, 



AflSSIONSFORBUNDET I AM K RIKA. 2QQ 

icke vilja vacka fraga om anslutning dertill. Emellan dessa fri- 
staende forsamlingar och Forbundet forefinnes dock en ganska 
vigtig anknytningspunkt i de s. k. distriktsforeningarna. Pa 
sitt forsta arsmote 1885 beslot namligen Forbundet att till de 
troende vannerna i olika delar af landet utfarda foljande upp- 
maning: For att kunna bedrifva verksamhctcn med kraft och 
framgang anser kommitten det mest praktiska sattet vara, att 
de kristna forsamlingarna i hvarje stat eller inom ett visst 
geografiskt omrade organisera sig till missionsforeningar eller 
konferenser, och att sedan dessa foreningar indelas i missions- 
distrikt, bestaende af intill hvarandra liggande forsamlingar. 
Denna uppmaning vann mycken anklang. Distriktsforeningar 
bildade sig pa manga stallen, och pa gemensamma fria moten 
fattades beslut om den gemensamma verksamheten, for hvars 
utofvande en verkstallande kommitte valdes. Somliga distrikts- 
foreningar hafva nagra fa regler; andra ledas endast af motes- 
besluten.* I distriktsforeningarna aro bade forbundsforsamlingar 
och fristaende forsamlingar med, deremot aldrig nagra af de 
s. k. fria, d. v. s. mot forsamlingars sammanslutning fiendtliga 
forsamlingarna. De senare hafva hittills ingen annan gemen- 
skap haft med hvarandra an genom tillfalliga moten, der hvarje 
enskild kristen egt rostratt. Princell och Chicagobladets re- 
daktor, Martenson, hafva, sasom de egentliga styrande, varit 
sjelfskrifna ledare for forsamlingarna och hafva fran borjan, 
tillsammans med nagra andra, utgjort en staende kommitte, 
som anordnat de gemensamma motena samt ledt den inre och 
yttre missionen. I ar (1890) hafva emellertid de fria bildat en 

* I sammanhang med delta maste jag fa beratta en liten historia. Jag sam- 
talade en gang med en baptistpredikant om forsamlingsstadgar. 

Hvar star det i bibeln, att man skall hafva stadgar for en forsamling? 
fragade ban. 

Det star ingenstades i bibeln, svarade jag, men det maste pa nagot satt 
vara bestamdt, hum forsamlingens angelagenheter skola skotas. 

Dertill behofs ingenting annat, genmalte han, an de protokoll, som blifvit 
forda vid forsamlingsmotena.t 

Hvar star det i bibeln, att man skall fora protokoll vid f6rsamlingsmoten? 
fragade jag, och pa den fragan vantar jag annu svar. 

Det fins personer, som ej forsta, att det ar bibliskt att gora, hvad som ar 
fornuftigt, afven o-m det icke star i bibeln. Stadgar aro ju for resten ingenting 
annat an forsamlingsbeslut men sammanforda sa, att hvarje medlem kan hafva 
reda pa dem utan att behofva leta i en vidlyftig protokollsbok. 



3OO TRETTIONDE KAP1TLET 

missionsforening. I hvad forhallande forsamlingarna sasom 
sadana komma att sta till denna, kanner jag icke. De fria 
forsamlingarna utmarka sig for stor bitterhct emot Forbun- 
det. En del af dem hafva uppkommit genom afsondring 
fran Forbundets forsamlingar och t. o. m. frdn fristaende 
forsamlingar. Huru langt splittringen kan ga, derpa ma an- 
foras foljande exempel: I St. Paul, Minnesota, finnes utom 
missionsforsamlingen afven en fri forsamling. For ett par ar 
sedan uppstod dessutom en fri-friforsamling, hvilken snart de- 
lade sig i tva grupper samt slutligen maste upphora med sin 
verksamhet. 

En stor svarighet bar Forbundet i Amerika haft att kampa 
med, hvartill vi lyckligtvis i Sverige saknat motstycke. Tid- 
ningen Chicagobladet, som har en ganska stor spridning, och 
som i manga afseenden ar ratt fortjenstfullt redigerad, har naml. 
med en outtrottlig ihardighet och en oforsonlig bitterhet allt- 
jemt upptradt mot Forbundet, forsokande alia mojliga satt att 
bland de kristna vacka misstro mot det samma. Redan innan 
det mote sammantradt, pa hvilket Forbundet bildades, stamp- 
lades det pa forhand i Chicagobladet sasom genomskinligt 
skrymteri o. d. Nar jag ser pa dessa svarigheter och dermed 
jemfor det lugn och den kraft, med hvilka Missionsforbundet 
i Sverige fran borjan har utvecklat sig bade i yttre och inre 
matto, kan jag icke annat an tacka Gud, derfor att vi, da 
Forbundet har bildades, icke hade, ej heller sedermera haft, 
nagon tidning liknande Chicagobladet. Bladet framhaller gang 
efter annan, att det kampar for sanning och arlighet i allting. 
Men att dess uppgifter om Missionsforbundet ofta lida af en 
vasentlig brist i dessa afseenden, derom var jag i tillfalle att 
blifva grundligt ofvertygad. Bladets vanner sade mig visserligen, 
att Forbundets styrelse fOrde mig bakom ljuset, men sa all- 
deles utan omdomesformaga ar jag anda icke, som de trodde. 
Jag hade ock sjelf personligen mycket bittra erfarenheter af 
Chicagobladcts satt att handskas med sanningen, sasom jag 
langre fram skall omtala. Fdr mig ktinde det derf6r icke 
vara tvifvelaktigt, pd hvilkendera sidan sanningen lag i stri- 
den mellan Chicagobladet och Forbundet. Min Gfvertygelse 
i dctta starves ocksi vasentligt af de vidriga grofheter i ut- 
tryck, hvarmed Chicagobladet upptradde mot sadana ledande 



MISSIONSFORBUNDET BJORK. 3OI 

man inom Forbundet, som togo det samma i forsvar emot de 
falska beskyllningarna, och som kunde gora det, derfor att 
de fran borjan hade varit med om dess tillkomst och sedan 
sasom ledare hela tiden foljt dess utveckling. 

Min ofvertygelse ar, att de distriktsforeningar, i hvilka 
bade Forbundets forsamlingar och de fristaende forsamlingarna 
i all broderlighet samarbeta, och som f. n. utgora en forenings- 
punkt mellan dem, skola sa smaningom blifva ett medel till 
de fristaende forsamlingarnas fullstandiga forening med For 
bundet. 

Presidenten for Svenska evangeliska missionsforbundet i 
Amerika heter C. A. Bjork. Hans bild finna lasarne pa sid. 
241. Han ar fodd 1837 i Lomaryds forsamling af Jonko- 
pings Ian, der hans fader var jordbrukare. I sin barndom larde 
han skomakareyrket, gick vid 1 9 ars aider in i krigstjenst vid 
Jonkopings regimente, der han tjenade till 1864, da han tog 
afsked och reste till Amerika. Farden skedde med segelfar- 
tyg. Efter sju veckors sjoresa led fartyget skeppsbrott vid 
en 0, der de skeppsbrutna maste uppehalla sig i 15 dagar, 
hvarefter de af en angbat fran Quebec fordes fram till Amerika. 
Bjork reste till Iowa och arbetade der i skomakareyrket, bo- 
ende hos en bror, som forut hade emigrerat. I dennes hem 
borjade han lasa Guds ord for husfolket samt sjunga andliga 
sanger. Som der icke fans vare sig kyrka eller prest, laste 
han hvarje sondag tva timmar ur Pietisten. Nar folket i nar- 
heten fick veta derom, blef huset fullt af sadana, som kommo 
for att se och hora den nykomne underlige lasaren. Pa vin- 
tern 1867 gick Bjork med en annan broder fran hus till hus 
dag efter dag hela veckan och holl bonemoten samt talade med 
folket. En vackelse uppstod, och manga lingo frid med Gud. 
Smaningom borjade Bjork predika. Pa varen 1870 blef han 
kallad till Chicago pa besok samt under sin vistelse der af 
missionsforsamlingens predikant Sanngren ordinerad och utsand 
att verka i staten Iowa. Denna sak vackte uppmarksamhet 
bland svenskarne och blef foremal for olika omdomen. Af 
augustanarne fingo Bjork och hans vanner namn af separatister. 
Verksamheten gick emellertid framat, sa att sma forsamlingar 
har och der uppstodo, hvilka vande sig till forsamlingen i 
Chicago for att fa sina predikanter ordinerade. Forsamlingen 



3<D2 TRETTIOSDE KAPITLET. 

i Chicago borjade kanna dctta mer och mer ansvarsfullt. Hon 
ansag att alia, som voro ctt i tro, lif och verksamhet, horde 
hafva dessa rattigheter och detta ansvar tillsammans. Dot var 
detta, som gaf upphof till Svenska evangeliskt-lutherska mis- 
sionssynoden, som jag forut har talat om. Forsamlingen i 
Chicago ingick i denna synod. Sanngren tjenade som ord 
forande och Bjork som vice ordforande. Nar den forre af- 
lidit ar 1878, kallades Bjork till ordforande. Han atervaldes 
sedan arligen till denna befattning, till dess .Svenska evange- 
liska missionsforbundet bildades. Sedan dess har han varit 
forbundets president. 

Bjork ar en mycket stillsam, flardfri och saktmodig 
man med godt hufvud. Som predikant har han stora gafvor. 
Innehallet och sammanhanget i hans predikningar ar godt, ut- 
fbrandet ar redigt och uttrycksfullt. Bade bland svenskarne 
och bland de troende amerikanarne atnjuter han ett mycket 
godt anseende. Sasom af hans historia framgar, har han aldrig 
fatt nagon grundligare skolbildning, och det ar skada. Det 
vallar val ock, att han kanske icke nog behjertar vigten af 
sadan bildning for andra. Visserligen ar det sant, att i valet 
mellan andlig lifaktighet och naturlig begafning a ena sidan 
samt boklig bildning a den andra den forra ar att foredraga. 
Men visst ar, att den ena icke behofver utesluta den andra. 
For ofrigt kan och behofver den naturliga begafningen hos 
hvar och en utvccklas genom kunskaper.* 

Den afloning, som bestas de s. k. missionspredikanterna, 
varierar fran 300 till 1,200 dollars om aret. Det ar dock 
hOgst fa, som hafva den sist namda summan. Nagra hafva 



* Det var Bjork, som hade det hufvudsakliga bestyret med att ordna mina 
resor. Dock var lian icke ensam derom. Nagot behagligt bestyr var det icke 
heller. En augustanatidning yttrade: \Valdenstr6m ar helt i Bjorks hander, och 
Chicagobladet sade sig hafva >hort en melodist saga(!), att P. W. blifvit Bjorks 
drangv. Emellertid gjorde Bjork sitt basta, och inga kunde komma battre 6f- 
verens an han och jag. De som gerna hade sett en brytning oss emellan, kommo 
fullkomligt pa skam, och det harmade dem nog. Huru Bjork ordnade resorna, 
kan synas deraf, att jag mellan New-York och St. Francisco fick besoka II fri- 
staende forsamlingar, lo kongregationalistforsamlingar och 2O forbundsforsamlingar. 
Att jag at Forbundet uppdrog att ordna mina resor, var naturligt, da det ju var 
Forbundet, som kallat mig till Amerika och ansvarade for resekostnaderna. Frda 
nagot annat hall har jag aldrig haft nSgon kallelse att komma dit. 



PR ED IK ANT ERS AFLONING. 303 

800 dollars. De fleste erhalla 50 dollars i manaden. Dessa 
torde utgora 2 / 3 ^ ^ela antalet. Somliga aflonas med endast 
25 till 35 dollars i manaden. Till dessa afloningsformaner 
komma atskilliga gafvor, som de stundom fa af sina forsam- 
lingsmedlemmar. Nar de forratta barndop och begrafningar, 
plaga de ocksa erhalla nagot, ibland mer, ibland mindre, fran 
50 cents till 5 dollars, allt efter gifvarens sinnelag och tillgan- 
gar. Dessa enskilda inkomster torde kunna beraknas for som- 
liga till 25 dollars, for andra mer, ibland anda till 500 dollars 
per ar, allt eftersom svenskarnes antal ar stort och predikanten 
popular afven bland dem, som sta utanfor forsamlingen. Mar- 
kas bor namligen, att afven sadana, som sjelfva icke tillhora 
nagon forsamling, likval ofta anlita en pastor till att dopa, viga 
och begrafva. 

Af dessa uppgifter, som jag fatt fran mycket tillforlitligt 
hall, torde det framga, att om an somliga predikanter hafva 
en ganska god bergning, sa ar det aterigen andra, hvilkas 
loner icke utan den storsta forsakelse kunna gifva dem, hvad 
de behofva for sitt och sina familjers nodtorftiga uppehalle. 
Dertill kommer, att de under stundom hafva ganska svart att 
af forsamlingarna erhalla den lilla Ion, som de skulle hafva. 
De troeride forsta icke alltid sa val sina pligter i detta afse- 
ende. Nar en predikant pa platsen ar ny och omtyckt, da 
gar det jemforelsevis latt for honom att fa ut, hvad han skall 
hafva. Da slites han ofverallt for att tala vid alia mojliga 
tillfallen. Men derigenom blir han ock snart utpredikad. Man 
blir van vid att hora honom. Sa borjar man ledsna vid honom 
och onska nagot ombyte. Och med det samma blir man ocksa 
trog att i sin man bidraga till hans afloning. 

Den som pa sadant satt forlorar mest, ar utan tvifvel for 
samlingen. Ty det ar icke tankbart, att en predikant skall 
kunna med full kraft och spanstighet arbeta i ordet och laran, 
nar han ar nedtryckt af ekonomiska bekymmer samt hos sina 
forsamlingsmedlemmar stundom ser och hor saker, som maste 
ingifva honom den tanken, att de betrakta honom sasom en 
borda och allra heist ville utbyta honom mot nagon annan. 
Det ar derfor icke heller att undra pa, om somliga predikan 
ter vanda ogonen at andra hall, der de tro, att de skola finna 
en battre tryggad ekonomisk tillvaro. Det ar icke blott inom 



304 



TRETT10NDE K A PIT LET. 



statskyrkan, som magen star i samband med hufvudet, d. v. s. 
som de ekonomiska forhallandena inverka p ofvertygelsen. 

Dessa svarigheter forokas icke ovasentligt deraf, att bars 
och tvars komma flygande och farande losa predikanter, hvilka 
ofta, for att sjelfva fa goda kollekter, intala folket, att de aro 
bara legoherdar dessa, som med fast Ion aro anstalda i forsam- 
lingarna. Sadana ord falla mangenstades i god jord, namligen 
der hvarest girigheten fatt insteg, eller der missnoje borjat 
gora sig gallande gent emot predikanten pa platsen. 




Solclathemmet i Grand Rapids. 

Se sid. 365. 

Huru orimligt menniskor kunna riikna, da det galler fra- 
gan om en predikants afloning, det bar jag mdngfaldiga gan 
ger varit i tillfalle att se. Sarskildt erinrar jag mig ett bref, 
som jag f6r nagra ar tillbaka fick fran en annars mycket for- 
standig kristen och framstaende man i den landskommun, der 
ban var bosatt. Han skref och beklagade sig Ofver predikan- 
terna. Pa apostlarnes tid, sade ban, vandrade predikanterna 
till fots. Nu maste man skjutsa dem. Vanligen nOja de sig 
icke med mindre betalning an 60 a 70 kronor pr manad. Om 
man nu raknar pa, att de predika en timme eller sa om da- 



PREDIKANTERS A FL ON ING. 



305 



gen, sa fragas, hvilken arbetare som bar en motsvarande tim- 
penning. 




DJ 

o 

p< 

A 



Hum predikanterna hafva det inom andra svenska sam- 
fund i Amcrika, vet jag icke. Men att de engelsk-amerikan- 
ska pastorerna ofver hufvud hafva ojemforligt mycket storre 
afloning, det tror jag mig kiinna. 



20 



306 TRETTIONDE KAPITLET. 

Hvad betraffar det andliga lifvet i de svcnska forsamlin- 
garna, sa tycktes man ganska allmant erkanna, att det icke 
stod sa hOgt som i Sverige. Manga g-udfruktiga och stadgade 
kristna uttalade allvarliga bekymmer ofver tilltagande flard 
och karlek till mamon hos manga forsamlingsmedlemmar. Ma 
Gud bevara de stackars troende! Det amerikanska jagtandet 
efter dollarn samt dermed sammanhangande lyx och vallefnad 
ar en farlig och smittosam feber. Dock, pa flere stallen radde 
ju ett godt forhallande inom forsamlingen. 

Jag har forut i forbigaende namt, att forhallandet mellan 
de svenska missionsvannerna och de amerikanska kongrega- 
tionalisterna for narvarande ar en brannande fraga. Kongre- 
gationalisterna hafva namligen sedan nagra ar tillbaka utofvat 
en ganska liflig missionsverksamhet bland skandinaverna. De 
hafva ocksa en sarskild superintendent for denna mission. Han 
heter Montgomery och bor i Minneapolis. Han var i Sverige 
1884 for att lara kanna de frikyrkliga rorelserna. Ar 1889 
kom han tillbaka for att lara sig svenska spraket i afsigt 
att derigenom battre kunna verka bland skandinaver. Un 
der detta hans besok voro vi manga ganger tillsammans. 
Han ar en mycket from och frisinnad man, sa vidt jag lart 
kanna honom. 

Kongregationalisterna i Forenta Staterna hafva sju teo- 
logiska seminarier, der unge man utbildas till missionarer och 
predikanter. Det storsta bland dem ar Chicago Theological 
Seminary, som grundades ar 1858 och har 170 eleven 

Seminariet ar oppet fdr studerande af alia bekannelser. 
Det har pa sista tiden inrattat tre nya afdelningar, der tyskar, 
danskar, norrman och svenskar studera. Den svenska afdel- 
ningen Oppnadcs ar 1885. Till larare och fOrestandare f5r 
den samma kallades Fridolf Risberg, en gudfruktig och sakt- 
modig man med god vetenskaplig bildning. Han hade varit 
prest i svenska statskyrkan i nagot Ofver 7 ar, men hade till 
foljd af samvetsbctankligheter nedlagt prestembetet (dr 1882) 
och sedan verkat i Angermanland dels sasom resepredikant, 
dels sasom forestandare for ott par friforsamlingar. Utan tvif- 
vel ar han en prydnad for seminariet, vid hvilket han ock at- 
njuter mycket anseende. Hans afloning bestrides af de ame 
rikanska kongregationalisterna. 



MISSIONS^ A NNERN A OCH KO N GREG A TIO NA L 1ST ER N A. 307 

Ehuru den svenska afdelningen ar yngst af de tre fram- 
mande afdelningarna, bar den dock alltid varit storst, ja storre 
an de bada andra tillsammans. Kursen ar fyraarig. Flere af 
dess larjungar verka nu dels som missionarer bland eskimaer 
och indianer, dels som predikanter bland sina landsman i 
Amerika. 

Missionsforbundet i Amerika bar en skolkommitte, som 
eger ratt att bitrada en amerikansk med rad vid svenska ele- 
vers intagande, Ofvervaka deras skolarbete och bestamma om 
deras utsandande som predikanter. 

Undervisningen ar for larjungarne afgiftsfri. Af ameri- 
kanarne erhalla de dessutom fri bostad samt omkring 100 
dollars hvar for ar, om de aro i behof deraf De studera bade 
vanliga skolamnen och teologiska amnen, framfor allt bibeln, 
dock endast pa svenska. Dessutom star det dem fritt att 
deltaga i undervisningen i de engelska klasserna, om de det 
kunna. 

Jemte det att eleverna hafva predikoofningar i larorummen, 
hafva de manga tillfallen att forkunna Guds ord for sina lands 
man utom skolan. De hafva en egen missionsverksamhet i 
den stadsdel, der seminariet ar belaget. Dessutom finnas i 
staden manga stallen, der de fa predika; och de manga jern- 
vagar, som ga ut fran staden, fora dem fort och billigt till 
en mangd olika predikoplatser. Under sommarferierna blifva 
manga af dem, isynnerhet genom amerikanarnes frikostighet, 
satta i stand att resa till aflagsna orter for att predika bland 
svenskar, som ej hafva nagon egen predikant. 

Ar 1889 beslot kongregationalisternas National Council pa 
ett mote att med mig, nar jag atervande fran Amerika, sanda 
en helsning till de svenska friforsamlingarna i Sverige. Denna 
helsning inneholl afven fran deras sida nagra ord rorande det 
satt, hvarpa de betraktade sitt och missionsvannernas inbordes 
forhallande. De menade namligen, att de svenska missions- 
vannerna i sjelfva verket ingenting annat vore an svenska kon- 
gregationalister, och de ansago, att missionsvannerna derfor 
borde sammansluta sig till ett med det amerikanska kongrega- 
tionalistsamfuridet eller, kanske rattare sagdt: att de borde a 
sin sida uttala denna enhet. Skrifvelsen foranledde uti sven 
ska amerikanska tidningar atskilliga gensagelser, hvaraf upp- 



308 TRETTIONDE KAP1TLET. 

stod en polcmik, som, ehuru icke langvarig, likval vdllade at- 
skilliga missforstand och obehaglighcter. 

Jag forsokte, sa godt jag kunde, satta mig in i denna friga. 
Och for mig syntes det sa, som skulle en forening mellan 
missionsvannerna och kongregationalistsamfundet icke vara 
olamplig. Jag tankte mig saken sd har: de svenska missions- 
forsamlingarna skulle allesammans tillhora det Svenska evan- 
geliska missionsfOrbundet, och detta forbund skulle sedan sa- 
som ett helt utgora en gren af kongregationalistsamfundet med 
bibehallande af samma frihet, som det for narvarande har. Ska- 
len till denna min uppfattning voro tva. A ena sidan kan det 
icke nekas, att missionsvannernas och kongregationalisternas 
grundsatser bade med afseende pa bekannelsen och isynnerhet 
med afseende pa den kyrkliga organisationen aro de samma, 
a andra sidan sag jag, huru den ena missionsforsamlingen 
efter den andra slot sig dirckt till det amerikanska kongrega 
tionalistsamfundet. Nastan alia missionsforsamlingar i ostern 
hafva gjort det och afven nagra i vestern. Man kan icke hel 
ler mycket undra derpa. De, som det gora, erhalla, sasom 
jag forut namt, penningebidrag af de amerikanska kongrega- 
tionalisterna dels till uppforande af kyrkobyggnader, dels till 
aflonande af predikanter. Detta maste utgora en lockelse sa 
val for forsamlingarna som ock for pastorerna. Forsamlin- 
garna se sig derigenom befriade fran uppoffringar, som annars 
skulle vara nodvandiga, och pastorerna se sin stallning i eko- 
nomiskt afseende battre tryggad, an da de skola helt och hal- 
let bero af forsamlingarnas sammanskott. Derjemte kiinna de 
sig under sddana forhallanden mer sjelfstiindiga gent emot for 
samlingarna an annars. 

Emellertid ar det ju klart, att jag icke ville, ej heller nu 
vill utOfva nagot slags tryck p& Missionsforbundet. I allmanhct 
har detta ocksd intagit en tillbakadragen stallning gent emot 
kongregationalisternas forslag. Skiilen dertill hafva varit forst 
och framst, att man fruktat, att en formlig forening mellan 
Forbundet och kongregationalisterna skulle spranga sonder 
Missionsforbundet. Icke alia forsamlingar eller predikanter 
skulle namligen ga in pa fOreningen. Dessa skulle da afs6n- 
dra sig och bilda ett nytt forbund eller en ny synod, sedan 
de andra forsamlingarna forenat sig med kongregationalisterna. 



MISSIONS YANNERN A OCH KO NG K EGA TIONA L ISTERNA. 309 

For det andra frukta de att genom foreningen forlora nagot 
af den sjelfstandighet, som de nu sasom ett svenskt missions- 
forbund intaga. De resonnera sa: Sluta vi oss till kongregatio- 
nalisterna och erhalla understod af dem, ar det klart, att vi 
ocksa fa forpligtelser till dem. Om det afven i borjan skulle ga 
bra, sa veta vi icke, hvad som i framtiden kan deraf utveckla 
sig. Och hafva vi hjelpt oss sjelfva under fattigdomens dagar, 
sa skola vi val ocksa nu kunna reda oss utan amerikanarnes 
penningar, sedan vi i ekonomiskt afseende sjelfva hafva kommit 
oss nagot for. Slutligen tycka missionsvannerna ocksa, att inom 
kongregationalistsamfundet rader sa mycken verldslighet. Och 
de saga: Om vi i Sverige gingo ut ur statskyrkan for hen- 
nes verldslighets skull, hvarfor skulle vi har forena oss med 
ett amerikanskt samfund, som till stor del vanslagtats fran den 
kristliga karakter, som bor vara utmarkande for hvarje kristet 
samfund? Dessa forhallanden ledde, sasom jag redan forut 
namt, till ett mote i Chicago vintern 1890, i hvilket deltogo 
framstaende man bade a svenskarnes och amerikanarnes sida. 
Den stallning, som svenskarne dervid intogo, kan kortast be- 
tecknas med de ord, som en af dem, kanske val franstotande, 
uttalade: Det basta, ni kan gora, ar att lata oss vara allena 
och reda oss sjelfva. 

Den helsning, som National Council skickade till de sven- 
ska friforsamlingarna, foredrogs pa Sv. missionsforbundets mote 
i Stockholm vid dess konferens i ar (1890). Till svar derpa 
fattade konferensen foljande resolution: 

Svenska missionsforbundet i Sverige har med gladje mot- 
tagit den broderliga helsning, som af National Council blifvit 
till Sverige sand med d:r P. Waldenstrom, och som af honom 
blifvit i tidn. Hemlandsvannen offentliggjord. I Kristi karlek 
sander Missionsforbundets konferens, som nu ar samlad i Stock 
holm, sin helsning tillbaka till de amerikanska broderna. Da 
var princip ar de troendes forening pa grundvalen af lifvet i 
Guds sons tro, afven under skiljaktighet i asigter, sa gladja 
vi oss ofver hvarje steg i denna riktning. Vi onska derfor af 
allt hjerta bade oss och eder Guds nad i rikt matt till for- 
okelse af tron, karleken, det himmelska sinnet samt kraften att 
forsaka all ogudaktighet och verldslig lusta for att vandra he- 
ligt i ljuset infor herrens ogon. IManga nationela olikheter 



3IO TRETTIONDE KAP1TLET. 

ligga mcllan oss och eder, olikheter som hindra en yttre form- 
lig forening, men vi gladja oss i anden ofver att veta, att I 
arbeten eftcr i hufvudsak samma kristliga grimdsatser som vi, 
sa att vi och I ga samma vag, och att I bland amerikanarne 
viljen vara, hvad vi vilja vara bland svenskarne. 

For den hjelpsamhet, I hafven visat vara svenska broder 
i Amerika uti deras verksamhet, kanna vi oss tacksamma. Hvad 
angar deras och edert yttre forhallande till hvarandra, anse vi 
det icke tillhora oss att derom uttala nagot omdome, da vi 
dels sakna formaga att fullstandigt satta oss in i forhallandena, 
dels icke bora pa vara svenska broder utofva nagot tryck, vare 
sig i ena eller andra riktningen. 

Ma Gud gifva oss nad att allt mer och mer forvandlas till 
hans sons likhet, pa det att vart verk ma blifva mer och mer 
helgadt, hans namn till ara. 

Nu ar jag riktigt hjertangslig, att jag alldeles trottat ut 
mina lasare med mina skildringar om andliga och verldsliga 
forhallanden. Och dock har jag forsokt gora allt sa kort som 
mojligt. Ja, det har blifvit sa kort och ofullstandigt, att jag 
riktigt skams derfor. For resten kunna de, som icke intres- 
sera sig for sadana der saker, gerna ga dem forbi. Varre ar 
det for mig, som skall tanka pa alia de karbaser, som nu skola 
lyftas emot mig. Ty naturligtvis skola alia, som kant sig 
traffade af ett ofordelaktigt omdome, forklara, att jag gjort 
dem oratt. Manga, som tycka, att jag bort namna nagot om 
dem, skola kanna sig sarade deraf, att sa ej skett, manga skola 
forargas ofver, att jag talat val om personer, som de tycka 
ilia om. Mojligen skall man ock fa se tidningar tukta mig 
for notiser, som jag hemtat ur deras egna spalter. Aj, aj, aj 
- vore jag icke sa tjockhudad, som jag ar, sa vore jag olyck- 
lig. For att emellertid skaifa bade mig och dem nagon for- 
strdelse, som kan latta sinnet, anhfdler jag att fa bjuda dem 
pa en liten utflygt i den goda staden Chicago. 



QWW)AOii%atW ! <<W>i^ 8 <6A6AS^ 




TRETTIOFORSTA KAPITLET. 

Annonsprocession. Besok hos Missionsvannen och Chicagobiadet. 
I Lincoln Park. Vattenledningsverket. Ute i staden 
pa aftonen. 



en 29 juni fick jag redan pa morgonen besOk af tva 
amerikanare, professorerna Curtiss och Scott, larare 
vid kongregationalisternas teologiska seminarium i 
Chicago. De tycktes vara synnerligen alskvarda, 
troende man. Bagge tva hafva studerat i Tysk- 
land och tala derfor tyska, sa att vi kunde obehindradt spraka 
med hvarandra. 

Sedan vi samtalat en stund, akte vi ut i staden. 
Pa en storre gata, som vi foro utefter, motte vi en annons- 
procession. I Amerika nojer man sig icke med att annonsera 
i tidningar eller genom forfarligt stora kolorerade affischer o. d. 
Man hittar dessutom pa alia mojliga andra satt, och dertill 
hora nu de s. k. annonsprocessionerna. Det var nagra unga 
flicker, som skulle halla en taflan i bollspel pa en oppen 
plats i eller utanfor Chicago, och det var detta, som nu skulle 
tillkannagifvas. I spetsen af taget gick en fantastiskt malad, 
mycket stor annonsvagn, dragen af fyra hastar, afven fan 
tastiskt utstyrda. Alia hastarne buro amerikanska fanor pa 
hufvudet och pa lokarne. Vagnen var full af musikanter i 
pajasdragter. Derefter foljde tva vagnar med flickor, kladda 
i sportdragt, och sa nagra andra vagnar med stora affischer. 
En sadan procession skulle i europeiska stader fororsaka en 
forfarlig uppstandelse, men i Chicago tycktes den icke vacka 



TRETTIOFORSTA KAPITLET. 



synnerligen stor uppmarksamhet trots allt det dunder, som mu- 
sikanterna med sina trummor och trumpeter stalde till. 

Narmaste malet for min resa var tidningen Missionsvan- 
nens kontor. Att i Amerika utgifvas en mangd skandinaviska 
tidningar, ilr naturligt. Enligt nyaste uppgifter skall deras 
antal vara nagot ofver hundra, af dem 24 i Minnesota och 23 
i Illinois. I Chicago utgifvas 21 af de 23, de fiesta pi sven- 
ska. En svensk och en norsk tidning liira hafva en sprid- 




vid Rock Island. 

Se sid. 389. 



ning af mer an 25 tuson exemplar. Ingen skandinavisk tid 
ning utkommer dock oftaro an en gang i veckan. 

Nar vi kommit till Missionsvannens kontor, ankrade vi ha 
sten. Ankrade? Ja, verkligcn. Ofver allt, der jag for fram 
i Amerika, begagnades dct sattct. Man hade i akdonet ett 
jernlod, fast vid en laderrem. Niir man gick ifran hasten, 
band man remmens andra ande i betslet och lade lodet pa 
gatan eller trottoaren. Sa var hasten ankrad. 

Missionsvannen iir en ganska stor veckotidning med vid- 
striickt spridning (omkring 16,000 ex.) och stort inflytande. 



314 TRETT1OFORSTA KAP1TLET. 

Den star pa kristlig grund, innchaller manga god a artiklar. 
Hufvudredaktoren heter Hallner. Hans namn bar forut flcre 
ganger forekommit i min berattelse. Han ar isynnerhet en 
ifrig och energisk nykterhetskiimpe. Han vill icke veta af na- 
gon beskattad och derigenom tillaten lik6rtrafik alls. Nej, 
botten ur tunnan! det ar det enda ban faktar for i den de- 
len. De andra kristliga och nykterhetsvanliga tidningarna vilja 
val afven de ha botten ur tunnan, men de tanka som sa: 

Da vi annu icke knnna fa ut botten, sa skola vi vill at- 
minstone forsoka att genom hog beskattning halla igcn locket 
en smula. 

Nej, sager Missionsvannen, skatten haller icke igen 
locket, den skyddar endast botten, ty ju storre inkomst kom- 
munerna fa af skatten, desto svarare skall det bli att fa bort 
botten ur tunnan. 

Ja, ja, hvem vet! Jag har ofta tyckt, att Missionsvannen 
begatt ett stort misstag, da den salunda gjort allt eller intet 
till sitt mal. Men jag kan icke neka, att bans bevis stundom 
gjort ganska starkt intryck pa mig. Det ar likval att beklaga, 
att denna olika st&ndpunkt vallar atskilligt gnabb mellan Mis 
sionsvannen oeh Minneapolis Veckoblad. 

Pa mina resor i Amerika var jag atfoljd af en stenograf 
fran Missionsvannen,* som for tidningen upptecknade mina pre- 
dikningar samt f6r ofrigt lemnade tidningen meddelanden om 
resans gang o. s. v. Den valvilja, som tidningen i sina be- 
rattelser ddagalade mot mig, ofverskred stundom alltfor mycket 
det tillborliga mattet och gaf derigenom andra tidningar kilr- 
kommen anledning till ganska pepprade uppsatser mot mig 
och min verksamhct. Tidningen Augustana gjorde den pikanta 
anmilrkningen, att Missionsvannen gjort mig illaluktande genom 
att r6ka f6r mig. Allt kott iir ho, det ar en gammal san- 
ning, som man ej bor glOmma. Det var en liten svensk 
flicka i Amerika, som skulle bedja Gud for mig. Hon hade 
hort mitt namn men glomt det. Mitt portriitt i stentryck hiingde 
pA viiggen i hennes foraldrahem. Och hon bad: 



Jag hnr forut namt honom. Han hette Horing. Se sid. 74. Har skall 

jag ratta ett par misstag, som jag till fiiljd af minnesfel dcr begStt. Boring ar 

ej anstald vid Missionsvannens tryckeri utan vid (less redaktion; han motte mig 
icke i Ne^v-^ r ork utan i New Britain. 



SVENSKA T1DN1NGAR. MISSIONS VANNEN. 315 

Gud valsigne pappersfarbror! 

Det var val traffadt och ett nytt amerikanskt satt att ater- 
gifva profetens ord: Allt kott ar h6. Ty nu for tiden, och ej 
minst i Amerika, ar papperet samre an ho. 

En fortrafflig medredaktor har Hallner i O. Hogfelt, som 
under signaturen O. H. ofta skrifver mycket goda artiklar. 

Tidningen Missionsvannen eges af ett bolag och ar en 
mycket god affar. Dess lokal var dock ofantligt tarflig. I 
vart land skulle man svarligen nagonstades for en halften sa 
betydande aifar noja sig med en sa enkel lokal. Men sa ga 
ock i vart land manga aifarer omkull, derfor att man fran 
borjan har for stora omkostnader. Den basta borgen for en 
affars framtid ar, att den vet att gora sina utgifter sma. 

Pa samma stalle som kontoret var afven satteriet. Nagot 
tryckeri har tidningen icke. Hon sattes upp pa det egna sat 
teriet, och sedan skickas formarna till ett tryckeri, der tryck- 
ningen forsiggar. Sadant lar vara vanligt i Amerika, och det 
syntes mig vara en mycket praktisk arbetsfordelning. Tid 
ningen skulle sjelf icke kunna lemna full sysselsattning at ett 
eget tryckeri, och derfor vore det en forlust for den samma 
att halla tryckpressar med dertill horande dyra lokaler och 
personer. 

Missionsvannens bolag idkar afven bokhandel och bokfor- 
lagsrorelse. 

Medan jag var inne pa Missionsvannens kontor, kom derin 
en af mina vanner och visade mig ett nummer af den ameri- 
kanska tidningen Chicago Tribune, i hvilken stod ett telegram, 
som inneholl, att universitetet i New Haven den 26 juni 
hade utnamt mig till teologie doktor. Det var den forsta un- 
derrattelse, jag fick om saken, och den ofverraskade mig pa 
det hogsta. Tidningen upplyste tillika sina lasare om, att jag 
var norrman fran Kristiania. Att skilja mellan Sverige och 
Norge, det tyckas amerikanarne icke kunna, och i allmanhet 
sag det ut, som om norrmannen i Amerika hade storre for- 
maga att gora sitt hemland kandt bland dem, an hvad sven- 
skarne hafva. Norrmannens fosterlandskansla ar ock i allman 
het starkare an svenskarnes. 

>Jag ar fran Sverige , sa svensken 

>Jeg er en norsk man fra Norge , svarade norrmannen. 



3 I 6 T R E TTlOfO K S TA KA P1TL E T. 

Svenskarne ville dock ibland skylla norrmannen i Amerika 
for en smula fosterlandskt bedrageri. Om namligen en norr- 
man begick nagot fult streck, sa lagade bans landsman, att 
det i de amerikanska tidningarna stod, att mannen var svensk 
Om deremot en svensk utmarkte sig pa nagot vis, sa forvand- 
lades ban genast i samma tidningar till norrman.* 

Fran Missionsvannens kontor for jag till Chicagobladets. 
Egarcn och redaktoren af denna tidning heter J. Martenson, 
en energisk och ganska begafvad man, mycket sanningsal- 
skande, nar dct giillcr att nagelfara Died andra, men obojlig, 
nar det skulle galla att erkanna egna oriktiga uppgifter och 
domar. I sina utfall mot Missionsvannen ar ban mycket bru 
tal och bitter, hvilket ock stundom vallat, att Missionsvannen 
betalat med mynt af icke sa fmt slag. Denna strid har gjort 
mycket ondt. 

Martenson har i Amerika varit en ifrig kampe for, hvad 
man i Sverige kallat den nya forsoningslaran. Utan tvifvel 
har ban ock satt sig in i denna fraga vida grundligare an de 
fleste. Min, sa vidt jag minnes, forsta bekantskap med honom 
skedde pa ett ganska egendomligt satt. Xar min bok Horrcn 
ar from utkom, vann hon mycket stor spridning. Martenson 
tryckte da af henne i Amerika i 10 tusen exemplar, och det 
utan att fraga mig derom. Xar det var gjordt, skref ban till 
mig och talade om det. Han skickade mig ock nagra exem 
plar samt uttryckte tillika den forhoppningen, att jag icke 
skulle lata girigheten forleda mig att misstycka, hvad ban 
salunda, utan tvifvel mycket oegennyttigt, hade foretagit. Han 
var ju i sin /lagliga ratt. Utlandska bocker hafva i Ame 
rika intet skydd mot eftertryck. Allting kan dock scs fran 
tva sidor. 

En mycket duglig medhjclpare vid redaktionen af Chicago- 
bkidet har Martenson haft i Princell, utan hvilkon tidningen 
nog icke vore, hvad den iir. Jag har niimt honom flere gan 
ger forut. Han ar en hjertlig man, som jag personligen hogt 
varderar, ehuru jag icke kan forsta eller gilla bans stallning i 
forsamlingsfragor. Dcssutom har ban genom studier forvarfvat 

* Del samma beskylde man ock dansharne for. Nar en dansk storsvindlare 
i Chicago pa hosten 1889 gjorde en mycket uppseendevackande oredlig konkurs, 
sS hette det i en stor amerikansk chicigotidning, att mannen var svensk. 



CHICAGOBLADET. 317 



en bildning, som Martenson saknar. Pa hosten 1889 borjade 
ban gifva ut en egen tidning. Han hade for detta andamal 
bildat ett aktiebolag. 

Chicagobladet larer hafva en ganska stor spridning och 
vara en god affar. Nar jag besokte dess kontor, boll man pa 
att inreda ett sadant i ett nybygdt bus vid Oak Street. Det 
syntes blifva en mycket treflig lokal. En trappa upp var en 
storre sal afsedd till andliga^ammankomster for de s. k. fria. 
Huset var nara fardigt, och Princell, som visade mig dess 
lokaler Martenson var for tillfallet icke der anmodade 
mig att komma och deltaga i invigningen. Dock var det annu 
icke bestamdt, hvilken dag denna skulle ske. Hur det gick 
med den saken, derom skall jag langre fram tala. 

Likasom Missionsvannen sa idkar afven Chicagobladet bok- 
handels- och bokforlagsrorelse. 

Dagarne innan jag kom till Chicago, hade Martenson pa 
sitt forlag utgifvit en engelsk ofversattning af tvanne bland 
mina skrifter, namligen Forsoningens betydelse och Herren ar 
from. Derforut hade ban utgifvit en mindre skrift af mig, 
ocksa i ofversattning, med titel Jesu blod (aftryck ur Pietisten). 
Denna sist namda hade ban gratis skickat ut till samtliga pro- 
testantiska pastorer i Amerika, hvilkas adresser ban genom 
de sarskilda samfundens kataloger kunnat skaffa sig. Man 
sade mig, att utsandningarna kunde raknas icke blott i tusen- 
tal utan i flere tiotusental i sanning en ganska dyr affar men 
tillika en mycket val planlagd annons for de foljande tva storre 
skrifterna. Det var dock ledsamt for mig att af amerikanare 
bora, att ofversattningen var gjord pa mycket dalig engelska. 
I boken om forsoningens betydelse visade nagon mig pa en 
af de forsta sidorna en enda mening, i hvilken enligt bans 
pastaende forekommo icke mindre an sex sprakfel. Pa en af 
de forsta raderna i boken forekommo tvanne sadana o. s. v. 
Det der var en sak, som jag naturligtvis icke kunde bedoma. 
Men klart ar, att nar en ofversattning fran svenskan till ett 
frammande sprak gores af en svensk, bar man vanligen icke 
annat att vanta. Hvad angar boken: Herren ar from*, ar den 
visserligen ofversatt af en amerikansk pastor, Emrich, om hvil 
ken jag forr talat, men bans ofversattning ar sedan reviderad 
af Princell, hvilket saledes icke skett till bokens fordel i sprak- 



318 TRETTIO FORSTA KAPITLET. 

ligt afseende. Ty Emrich larer vara skicklig i behandlingen 
af engelska spraket. 

Fran Chicagobladets expedition akte vi ut till den s. k. 
Lincoln Park. Den kan val icke jemforas med Central Park i 
New- York men ar dock en vacker park, belagen invid Michi- 
gansjon. Lummiga trad, vackra grasmattor, riktigt underskona 
blomsterplanteringar, statyer och konstgjorda sma napna sjoar 
bilda en alltjemt vexlande rneij alltid tilltalande tafla af det 
adlaste slag. I parken finnes afven en djurgard, der man bar 
lejon, bjornar, tigrar, bufflar, vargar och allehanda andra djur, 
hvart och ett slag inom sina inhagnader. Man kan latt fore- 
stalla sig, hvilket bildande noje det skall vara for Chicagos 
innevanare att pa lediga stunder fardas ut till denna park och 
betrakta bade naturen och djuren. Pa sid. 248 f. kunna mina 
lasare se nagra sma vyer derifran. 

I parken vimlar det stundom af menniskor, stora och sma, 
af akdon och barnvagnar. Det ar en mycket treflig anblick. 
Hvad betraifar akdonen och barnvagnarne, ber jag att for 
mina lasare fa pa sid. 280 f. presentera teckningar af de i Ame- 
rika vanligast forekommande slagen. De forra aro gjorda 
af ett mycket segt och starkt traslag, synnerligen smackra 
och latta, till konstruktionen enkla men nagot obeqvama 
for af- och pastigning. Till hjelp i sistnamda afseende bar 
man ofta utanfor husen vid kanten af trottoaren en trapp- 
formig upphojning, vid hvilken akdonet haller, nar man skall 
stiga i eller ur. Barnvagnarne aro utmarkt praktiska. Barnet 
sitter ej i en sufflett, som hindrar luftvexlingen och stanger 
utsigten, utan att dock alltid skydda mot solstralarna. Sorn 
synes af teckningen, hvilar ofver barnet en solskarm. Bade 
skarmen sjelf och den jerntrad, hvarvid den ar fast, aro genom 
enkla inrattningar r6rliga, hvilket gOr, att skarmen alltid kan 
stallas sa, att den skyddar mot solen utan att nagonsin hindra 
luftvexlingen eller utsigten. Dylika barnvagnar borde verkli- 
gen nagon dugtig 1 korgmakare hos oss taga sig for att gora. 

Bland saker i parken, som adrogo sig min sarskilda upp- 
marksamhet, var en neckros med ofaritligt stora blad, hvilka 
simmade pa vattnet sasom brickor med upphOjda ktinter. Ro 
sens hemort lar vara i sodra Amerika inom den heta zonen. 
Af teckningen pa sid. 257 kunna mina lasare fa nagon fbre- 



I LINCOLN PARK. 319 



stallning om hennes form men ej om hennes farg. Det var 
den mest praktfulla vaxt, jag nagonsin skadat. 

Pa stranden af Michigansjon bygdes sommaren 1889 vid 
Lincoln Park en langt i sjon utskjutande brygga och derpa 
en rymlig paviljong. Enligt hvad man berattade mig, var det 
en rik man, en tidningsman, som latit pa sin bekostnad utfora 
detta arbete. Derjemte hade han anordnat angbatsturer mellan 
staden och bryggan, afsedda for fattiga modrar, som pa detta 
satt fin go gratis med sina barn fara ditut for att pa bryggan 
och i parken njuta af den skOna sjo- och parkluften. Sadant 
kan man kalla for praktisk valgorenhet, om ock deri ingick 
en smula affarsberakning. Hela tillstallningen var naturligtvis 
en ypperlig annons for tidningen. Den som gor ett sadant 
verk, kan ock vara vard en vacker Ion. 

Fran Lincoln Park foro vi till det stora vattenlednings- 
verket, af hvilket finnes en bild pa sid. 265. Det bestir af 
tvanne afdelningar, namligen maskinhuset och vattentornet. I 
maskinhuset arbeta flere kolossala och vackra maskiner. Vat 
tentornet utgor en rymlig vattenreservoar, som reglerar vatten- 
trycket. Det ar mycket hogt. Jag sprang upp anda till top- 
pen af det samma och hade derifran en jemforelsevis mycket 
vidstrackt och vacker utsigt ofver Chicago. Dock ma namnas, 
att det ar mycket svart att fran nagon punkt fS en riktigt fri 
utsigt 6fver staden, emedan de manga fabrikerna fylla luften 
med rok. 

Pa aftonen dkte jag genom en eller tva af de finare ga- 
torna. I aftonsvalkan hade familjerna dragit sig ut pa de utat 
gatan liggande breda och hoga hvita forstugubroarne. Der 
sutto nu medlemmarne pa stolar eller pa utbredda mattor dels 
samsprakande med hvarandra, dels lasande tidningar eller boc- 
ker, dels sysslande med hvarjehanda handarbeten. Det var en 
sardeles hemtreflig och vacker anblick. 




:$^&&3s&fc^ 








TRETTIOANDRA KAPITLET. 

Barmhertighetshemmet. Henry Palmblad. Fest vid hemmet. 
Middag pa Rose Hill. Besok vid en amerikansk gudstjenst. 



ondagen den 30 juni hade de svenska missionsfor- 
samlingarna i Chicago anordnat en fest pa det 
s. k. Barmhertighetshemmet, en inrattning tillhorig 
Missionsforbundet samt afsedd att utan afgift upp- 
taga och vdrda fattiga, sjuka och ofvergifna sven- 
skar. Det ar en visserligen till utrymmet inskrankt, men 
mycket valsignelserik anstalt, som helt och ballet uppbares af 
friviliiga gafvor. Pa sid. 272 finna lasarne en teckning af den 
samma. Jag gick igenom rummen, och det rorde mitt hjerta 
djupt att se, att den kristliga karleken bland broderna der uto 
visat sig verksam att skapa denna tillflyktsort, der god kristlig 
yard gifves landsman, som annars skullc do i elande. Hem- 
mets historia ar verkligen uppbygglig, och jag vill dcrfOr med- 
dela atskilligt derom. 

Svenska ev. missionsforsamlingen pa nordsidan i Chicago 
bar anda ifran sin borjan drligen kallat och underhallit en 
stadsmissionar, hvilken haft till sin uppgift, att sa Idngt bans 
tid och krafter medgifvit, besoka sjuka och fattiga skandinaver 
i och omkring Chicago, for att hjelpa och tjena dem i deras 
nod med bade andliga och lekamliga gafvor. 

Henry Palmblad, en medlem af forsamlingen och till yr- 
ket garfvare, syntes hafva passande gafvor for denna verksam- 
bet. Han blef enhalligt af forsamlingen vald till stadsmissionar 



B ARM HERTIGHETSH EMMET. 



1883, hvilken kallelse han mcd stor fruktan antog och annu 
innehar. Han besoker sjukhus, hospital, fattighus och fangel- 
ser for att sprida Guds ord genom att lemna biblar, testa- 
menten,. kristliga traktater och tidningar till patienterna samt 
lasa och bedja med dem. Dessutom g6r han husbesok, mest 
bland fattiga och sjuka i deras hem. Hans hjerta rordes ofta 
till djupt medlidande for nodens barn. Forst tankte han pa 




Erik-janssarnes bonehus i Bishop Hill. 

Se sid. 388. 

samt talade med Gud och brOder om ett barnhem, men han 
fann snart ett mycket battre satt att kunna hjelpa de fader- 
och moderldsa sma. Till hvarje barnlos familj i forsamlingen 
skaffade han ett eller tva foraldralosa barn. Palmblad sjelf och 
hans hustru hafva inga egna barn, men de aro fosterfOraldrar 
for fern. 

Dernast rOrdes hans hjerta ofta af att bland ungdomen se 
sadana, som, nar de blefvo sjuka, knappast hade en bekant att 

21 



322 TRETTIOANDRA KAP1TLET. 

vanda sig till i dct frammande landet. Nar t. ex. en flicka far 
en plats, kan hon nog reda sig sjelf. Men blir hon sjuk en 
dag, sa far hon knappast vara pa platsen ofver nattcn. Har 
hon inga anhoriga, som taga vard om henne, sa blir hon sand 
till det allmilnna sjukhuset bland sjuka af alia nationer. Nar 
hon blir sa pass aterstiild till helsan, att hon kan lemna sangen 
at nagon annan, maste hon ock lemna sjukhuset. Men hvart 
skall hon ga? Hon maste, matt och svag som hon ar, skaffa 
sig en plats och arbeta sa mycket, som en frisk kan gora, om 
hon skall fa behalla sin plats. Sa hander, att hon af ofver- 
anstriingning sjuknar igen. Hon blir ater ford till sjukhuset, 
der hon slutar sina dagar eller utskrifves efter att hafva for- 
lorat helsa och krafter for all sin tid. Pa liknande satt for- 
haller det sig afven med manga ynglingar. Till denna nod 
kommer ytterligare den ogudaktighet, som plagar ett kristligt 
sinne pa dessa anstalter. 

Dessa voro de mest bevekande skalen for Palmblad att 
tanka pa ett hem f6r de viirnlosa. Efter att hafva talat med 
Gud derom i ett par ars tid, framlade han saken for Svenska 
ev. missionsforbundets arsmote 1885. Motet tog saken till be- 
handling, och den omfattades med varmt intresse af bade pre- 
dikanterna och forsamlingsombuden, men de fruktade, att sa 
ken skulle vara omojlig att genomfora, emedan den syntes allt 
l 6r stor i forhallande till deras sma krafter. 

En kommitte valdes. Den borjade genast sitt arbete och 
fann slutligen en for andamalet val passande plats i Bouman- 
ville, som da lag utom men nu ligger inom Chicagos omrade. 
Den bestod af tre acres land, ett tvavanings tegelhus, ett litet 
trahus och en ladugardsbyggnad. Priset var 5,500 dollars; 
kOpet uppgjordes. Ilela kopesumman erlades den dag, da en- 
ligt kOpcbrefvet fOrsta afbetalningen skulle gOras, och hem- 
met var skuldfritt. Sedan gjordes reparationer, koptes mobler, 
sangar och tillbehor, hiistar, vagnar, kor m. m. for en summa 
af 2,600 dollars. 

En invigningsfest hOlls pa Barmhertighetshemmet den 27 
juni 1886. Festtalen hollos i skuggan af ett par lofrika trad 
pa gfirden mellan husen, dcr talarestol och saten voro anbragta. 
Det var en rorande stund; de sjuke buros ut och lades pa 
soffor eller sattes pa stolar framfor talarestolen. Tarar runno 



BARMHERTIGHETSHEMMET. 323 

och snyftningar hordes genom hela den forsamlade skaran, och 
kanslor af tacksamhet till Gud for detta hem genomtrangde 
alias hjertan. 

Under de fern ar, som hemmet varit oppet, hafva i28pa- 
lienter varit intagna och haft sin vard derstades. 29 af dem 
hafva under tiden fatt sluta sina dagar der, 79 hafva utskrif- 
vits och alia dessa, utom 3, hafva blifvit friska och aro i ar- 
bete. Styrelsen har icke gjort nagot afseende pa, hvad tros- 
bekannelse och samfund patienterna tillhort. Man har endast 
sett pa deras nod och varnloshet. Derfor hafva olika tros- 
bekannare varit intagna. Se har nagra exempel till belysning 
af hemmets verksamhet. 

En flicka vid 17 ars alder kom som emigrant fran Sve- 
rige och skulle resa till sin syster i Chicago. Vid en station 
under vagen blef hon ofverk&rd af ett tag och forlorade det 
ena benet samt halfva ena handen. Hon blef upptagen hos ett 
amerikanskt folk der pa platsen, som skaffade lakare samt 
vardade sig om henne, till dess hon kunde fraktas till Chicago. 
Men hon kunde icke forsta nagon eller gora sig forstadd i 
sin nod. Da hon kom till Chicago, intogs hon pa Barmhertig- 
hetshemmet, der hon vardades, tills hon blef sa frisk, att hon 
kunde fa en plats; och nu reder hon sig sjelf. 

En annan flicka, som genom sin bedragares forsorg skaf- 
fats i vag till Amerika, kom utfattig och i hafvande tillstand 
till Chicago, utan anhoriga att vanda sig till, och utan pennin- 
gar. Hon togs in pa ett hospital, men en kail vinterdag kom 
hon derifran, kladd i en tunn kladning, med sitt barn insvept 
i en sjal. Sedan hon forgafves hade klappat pa flere dorrar 
och bedt om herberge, blef hon slutligen inslappt i en fat- 
tig koja, fardig att digna under sjukdom och sorg. Hon blef 
afven intagen pa hemmet och vardad. Der kom hon ock till 
tron pa Jesus. 

Manga hafva blifvit omvanda till herren pa hemmet ge 
nom Guds ord, som de der dagligen fatt hora. Hvarje morgon 
och afton halles der namligen bonestund med Guds ords be- 
traktande, sang och bon. 

Henry Palmblad ar ordforande i kommitten for hemmet. 
Han foddes i Torpa forsamling, Linkopings Ian, 1837 och blef 
tidigt foraldralos. Efter att hafva varit i garfvarlara i Grenna 



324 TRETTIOANDRA KAPITLET. 

kom han till Amerika 1864. Der blef ban troende och fick 
frid med Gud 1866. Han har ett odeladt fortroende hos alia, 
som kanna honom, och atnjuter pa hospitalen och andra an- 
staltcr, som han besoker, stor aktning bade af doktorer och 
af tjenstepersonal. Han far ofta sta till tjenst att fora sjuka 
till lakare, skaffa plats at dem pa hospital och sjukhus, skaffa 
hjelp at fattiga, arbete at arbetslOsa, skaffa tjensteflickor at 
husfruar och platser at tjensteflickor. Forsamlingen soker 
att halla hans hjelpkassa vid makt. Omkring 500 dollars om 
aret samlas for honom i forsamlingen att utdela till fattiga. 
Dessutom tigger han penningar och klader till fattiga enkor 
och barn. Till hvarje julhogtid far han med hastar och vag- 
nar ut till landtbrukare i narheten af Chicago och tigger ihop 
hvarjehanda matvaror, som koras in till staden och utdelas 
pa julafton till fattiga familjer, enkor och barn. Derfor ar 
Palmblad kand och alskad af de fattiga sasom deras van. 

Att en sadan anstalt som Barmhertighetshemmet snart 
skulle blifva for liten ar klart. Hemmet har ej plats for mer 
an nagra och tjugu patienter. Vid motet i Minneapolis i Sep 
tember 1889 beslot Missionsforbundet derfor att betydligt ut- 
vidga hemmet samt inom det samma inratta en afdelning af- 
ven for sadana, som kunde betala for vard och underhall. 
Hittills hafva alia platser varit fria. Huru hemmet efter ut- 
vidgningen kommer att se ut, visar teckningen pa sid. 273. Ma 
Gud valsigna det samma samt lara brOderna der ute i det 
frammande landet att mer och mer inse, hvilket fortraffligt 
sparbankskontor hemmet ar for upptagande af s^ldana styfrar, 
som nu ofta spillas bort pa saker, som hafva intet varde, vare 
sig for himmelen eller for jorden. 

Det var en forfarligt het, torr och dammig dag, nar vi 
foro ut till Barmhertighetshemmet, der jag skulle predika bdde 
for- och eftermiddag. Missionsforbundet hade tryckt och latit 
utdela en stor mangd biljetter. Dessa saldes till forman for 
hemmet icke bara i Chicago utan afven annorstades i landet, 
der svenska forsamlingar funnos, af hvilka man kunde viinta, 
att de skulle intressera sig for saken. Biljetterna voro natur- 
ligtvis endast ett satt for en frivillig insamling. De kostade 
en dollar stycket och inbragte nog icke sa litet i hemmets 
kassa. Men mig vallade de ett visst, om an snart Ofverga- 



FEST VID BARMHERTIGHETSHRMMET. 325 

ende obehag. Det fans namligen personer, som af dem hade 
tagit anledning att utbasuna, att det kostade en dollar att ga 
och hora P. W. predika. Detta vackte hoS atskilliga ond 
blod, allra heist som de valvilliga trumpetarne ocksa latit pa- 
skina, att dessa penningar skulle tillfalla mig. 

Tio millioner lar han hafva forut, sade en, och mi har 
han kommit hit till Amerika for att skaffa sig den elfte.* 

Predikan holls i en park, som lag alldeles intill hemmet. 
Det var meningen att inkopa denna park for hemmets rakning, 
och priset sades vara bestamdt till 4,000 dollars. For anda- 
malet skulle nu upptagas kollekt, hvilket ocksa skedde.** Bj6rk 
talade for kollekten, och sedan han slutat, sade han: 

Broderna torde nu vara goda och ga omkring med sina 
hattar och upphemta de frivilliga gafvorna. 

Derpa svarade jag: Jag borjar, hvilket bland de for- 
samlade vackte ratt stor munterhet. Det var dem alldeles 
ovantadt. Jag tog alltsa min hatt och gick fran bank till 
bank. Kollekten inbragte icke mindre an 500 dollars d. v. s. 
nara 2,000 kr. Nagot kop af parken blef Kkval icke af, ty 
egaren hojde priset, efter hvad man berattade mig, till 7,000 
dollars. 

Mellan de bagge predikningarna voro jag och flere af 
predikanterna inbjudna pa middag till en landtgard icke langt 
fran hemmet. Det var ett mycket fint och trefligt stalle, som 
eges af en svensk vid namn Pettersson. Denne kom till Chi 
cago f5r nagra och tjugu ar sedan. Han egde da in gen ting. 
Nu deremot ar han en mycket rik man. Vi ato ute i hans 
tradgard pa de vackra grasmattorna i skuggan af de stora 
lummiga traden. Det var en mycket angenam middagsrast. 



* Det fins manga personer bade i Sverige och Amerika, som aro riktigt 
sjuka af tanken pa, att jag skall fortjena sa ohyggligt med penningar. Redan 
strax efter forsta haftets utgifvande borjade nagra svenska tidningar i Amerika att 
syssla med den fragan, huru mycket jag skulle fortjena pa min reseberattelse. 
Svenska Amerikanska Posten i Minneapolis for den 13 mnj 1890 vet, att jag re- 
dan ar millionar* samt kommer att fortjena tiotusental af kronor pa min rese 
berattelse, och Svenska Tribunen i Chicago for den 8 maj har raknat ut, alt min 
reseskildring sakerligen skall inbringa mig mer, an Sveriges statsminister har i 
Ion pa ett helt ar. Jag ar glad att icke sta i nagon forbindelse till dem. 

** Alia kollekter, som upptogos vid de sammankomster, som jag under min 
resa holl, tillfollo Barmhertighetshemmet. 



326 TRETTIOANDRA K A PIT LET. 

Frun ar amerikanska men bar lart sig nagot svenska. Hon 
forsokte ock pa alia satt vara svensk, hvilket tog sig mycket 
trcfligt ut. I sitt hem har hon samlat en mangd svenska vaf- 
nader och andra svenska saker bade vackra och nyttiga. Pet- 
terssons affar ar hufvudsakligen tradplantering, och den matte 
han drifva i ovanligt stort omfang samt med mycken fram- 



Pettersson ar ock en stor blomsterodlare. Hans stiille 
heter icke forgafves Rose Hill (= Rosenkullen). Under min 
sjukdoms tid i Chicago sande han och hans fru mig en bukett 
sa fortjusande, att den ej blott vackte alias beundran utan ock 
genom sin skonhet och sin lukt icke litet bidrog att upplifva 
mina forsvagade lifskrafter. Detta larde mig att battre an 
forr fatta blomstermissionens betydelse. Och jag vill med an- 
ledning deraf saga: Skaffa blommor och gront at de sjuka. 
Den upplifvande inverkan, sadant har pa nervsystemet, ar sa- 
kert ett mycket battre botemedel an en hel mangd stimule- 
rande gifter, som nu lakarne hafva i dem. Mig synes, att 
man gerna kunde sluta att skicka kransar till de doda och i 
stallet b5rja att skicka blommor till de sjuka. 

Vid hemkomsten fran denna utflygt besokte jag en ameri- 
kansk kyrka i Chicago. Den var mycket fin. Presten der 
tycktes vara en framstaende andlig valtalare. Hans predikan 
var ganska larorik. Han gick fram och tillbaka pa platfor- 
men, intog an den ena stiillningen, an den andra, sa att det 
hela forekom mig temligen teatraliskt. 

Jag horde en gang omtalas ett mycket fyndigt svar af en 
prest, som plagade rora sig mer an andra, nar han predikade. 
Han gick ej blott fram och tillbaka pa platformen utan steg 
afven ned i kyrkogangen, ja ibland gick han anda till dorren. 
Da ndgon gjorde anmiirkning pa detta, svarade han: 

Fralsaren sager: Can, icke stan och prediken evangelium. 

Den publik, som nu var samlad i kyrkan, var en fin so- 
cietet. Sangkoren utfOrde atskilliga sanger pd ett satt, som 
gjorde, att det hela fick utseende af en konsert. Men for- 
sainliHgcn sjong utmarkt. Det var en stor njutning att hora 
dcrpa. 

Bland saker, som jag mins ur prestens foredrag, vill jag 
har omnamna en liten bild, med hvilken han forsokte fOrklara 



/ EN FIN KYRKA. 



forhallandet mcllan tron och teologien. Han sade ungefar sa 
bar: Den som star pa Brooklynbron, kan icke forklara, huru 
bron ar bygd, men ban star der i alia fall, och hon bailer. 
Pa samma satt ar det visst icke sagdt, att den som tror pa 
Kristus, kan forklara eller klart fatta bans person och bans 
verk. Men ban tror likval pa honom, och bans tro skall icke 
komma pa skam. 

Efter predikans slut reste sig nagra man man sade, 
att de voro rika affarsman tradde fram till platformen, togo 
der nagra tallrikar, samt gingo omkring fran bank till bank 
for att insamla kollekt. 

Kollekter i Amerika upptagas ofverallt i kyrkorna icke 
genom ett backen vid utgangen utan genom hafvar, tallrikar 
eller hattar, hvarmed man gar omkring bland folket under san- 
gen. For en, som kommer ifran Sverige, der detta satt for 
langesedan blifvit bannlyst, forefaller det mycket motbjudande 
att bar aterfmna det. Men det ar landets sed, och sa maste 
man finna sig deri. 

Om vi stalde ett backen vid dorren, skulle vi ingenting 
fa, sade man mig. I sanning betecknande ord. 




TRETTIOTREDJE KAPITLET. 




Besok af Enander. Sammankomst med amerikanska pastorer pa Pacific 

Hotel. Predikan i Humboldt Park. Svenskarnes sang och sang- 

bocker. Board of Trade. Stockyarden. Bjudning hos Case. 



edan forsta haftet af denna berattelse kommit ut, 
fann en svensk tidning, Svenska Amerikanska 
Posten i Minneapolis, strax, att jag med min bok 
gjort ett svart fiasco. Jag bojer mig villigt infor 
en utan tvifvel hogt bildad och synnerligen fram- 
staende tidningsmans kritik. Bland annat finner ban det an- 
stOtligt, att jag sa mycket talar om mig sjelf samt anvander 
det ord, som betecknar forsta personen singularis(!). Ja, olyck- 
ligtvis var det jag sjelf, som gjorde resan, och olyckligtvis var 
det min resa, jag skulle skildra. Nar dertill kommer, att man 
icke i en reseberattelse kan, sasom konungar och tidningsman, 
tala om sig i forsta personen pluralis och saga vi, sa stod 
intet annat ater an att saga jag, och det maste jag nog hadan- 
efter fortsatta med. Lasaren skall strax fa h6ra det. 

Mandagen den i juli hade jag tidigt pi morgonen bcs6k 
af den svenske tidningsredakt6ren Enander. Jag hade sokt 
honom dagon forut men icke traffat honom. Nu gjorde han 
mig ett motbesOk. Han ar en framstaende svensk man. Som 
hufvudredaktOr for tidningen Hemlandet samt utgifvare af F5r- 
enta Staternas historia har han inlagt stora fortjenster. Den 
narvarande presidenten Harrison utnamde honom till ameri- 
kansk minister i Kopenhamn. Denna post afsade han sig emel- 



ENANDER. 



329 



lertid pa grund deraf, att han fick en haftig blodstortning. 
Ryktet ville veta, att saken fbrholl sig annorlunda. Rege- 
ringen i Danmark skulle namligen hafva underrattat Harri 
sons kabinett, att hon icke med valbehag sett det val af mi 





nister, som blifvit gjordt. Sa hade Enander blifvit tvungen 
.att afsaga sig platsen, hvilket gripit honom till den grad, att 
han fatt blodstortning. Jag fragade honom om denna sak. 
Han tog fram atskilliga vigtiga bref och visade mig alldeles 
tydligt, att ryktet fran borjan till slut var idel osanning. Att 



33O TRETTIOTREDJE KAPITLET. 

prcsidcntcn mod sitt val fallit pa honom, bcrodde derpa, att 
ban var en ifrig republikan och tullvan, som med mycken 
energi dcltagit i den valstrid, hvilken slutat med Harrisons 
seger. Den utmarkelse, som salunda vederfarits var lands 
man, ar en heder for det svenska namnet. Sedermera bar 
Enander antagit kallelse sasom professor vid det svenska uni- 
versitetet Augustana College i Rock Island, der ban nog kom- 
mer att gora ett godt arbete. 

Langre fram pa f. m. var Jig inbjuden af en skara kon- 
gregationalistiska pastorer och larare till Pacific Hotel. De 
hollo der ett af dessa pastoralsammantraden, om hvilka jag 
forut bar talat, nar jag var i New Britain. Och de voro nu 
talrikt samlade. Nar jag tradde in, blef jag mottagen pa ett 
satt, som jag aldrig hade vantat. Allesammans reste de sig 
sasom en man och helsade mig, sasom om jag hade varit en 
hogst betydande person. Jag vill icke bar anfora, hvilka titlar 
presidenten i sitt helsningstal gaf mig amerikanskt skulle 
det emellertid vara. Sedan ban slutat sitt tal, maste jag redo- 
gora nagot for den frikyrkliga rorelsen i Sverige, dess upp- 
komst, dess narvarande stallning, dess inre och yttre mission 
m. m. Redaktor Hallner tolkade, och amerikanarne sade mig, 
att ban var styf i konsten att tolka. Sjelf kundc jag ju 
ocksa hora det. Nar det nagon gang hande, att ban i ofver- 
sattningen begick ett misstag, markte jag det genast och rat- 
tade det. S& langt hade jag hunnit i engelska spraket. Se 
dan jag slutat, helsades mitt anforande med lifliga handklapp- 
ningar ater igcn amerikanska fasoner. En af de narva 
rande foreslog, att motet skulle fatta en resolution. Han fram- 
lade ocksa forslag till en sadan. Den antogs cnhalligt och 
under lifliga bifallsrop. Resolutionen var affattad i mycket 
smickrande ordalag. Derefter foljde fragor och svar angaende 
den frikyrkliga rorelsen, alldeles som forut hade skett, nar 
jag stod infer pastorerna och profcssorcrna i New Haven. 
Sammantradet hade i det stora hela en mycket bjertlig och 
uppbygglig karakter, om jag undantager den der hyllningen, 
som sa nar alldeles tillintetgjort mig. Det afslutades med sang 
och bon. Efter det samma fit jag middag pa hotellet tillsam- 
mans med pro^^^nr^.r^a Pnrtics; o^t> .Scot samt ett par andra 
herrar. Det var ett mycket angenamt samqva^. 



PA PACIFIC HOTEL. I HUMBOLDT PARK. 331 

Pa aftonen var bon utlyst i Humboldt Park, en forstad till 
Chicago. Der funnos tre svenska forsamlingar. Missionsfor- 
samlingen, som bestod af 110 medlemmar (bland dessa nagra 
norrman och danskar) har en egen kyrka, som rymmer 500 
personer. Hon kunde dock ej nu anvandas. Dertill var hon for 
liten. Motet holls dcrfor i en s. k. Skating Ring d. v. s. en 
skridskobana. Sadana banor tycktes forekomma mycket all- 
mant i bade stora och sma stader i Amerika, och jag talade 
flere ganger i dem. De aro hus eller, rattare sagdt, bradskjul 
med mycket slata och fina golf. For nagra ar tillbaka voro 
de mycket pa modet. Man akte i dem med skridskor, som 
gingo pa rullar af tra. Och det var ett mycket omtyckt noje 
for bade den manliga och den qvinliga ungdomen. Nu aro de 
emellertid komna alldeles ur bruk. Bade prester och lakare 
funno sig namligeri till sist foranlatna att upptrada mot dem, 
presterna ur sedlighetens synpunkt, lakarne ur helsovardens. 
Den ungdom, som der om aftnarne samlades, och som till foljd 
af den haftiga rorelsen kom i stark svettning, utsatte sig allt- 
for ofta for haftiga forkylningar, nar den sedan kom ut i den 
kalla aftonluften. 

Vid ingangen till ofvannamde Skating Ring lago pa omse 
sidor om porten tvanne krogar, mellan hvilka jag saledes maste 
passera fOr att komma derin. Det var ingen behaglig kansla. 
Men det maste ju ga, afven om det skall ga genom helvetets 
forgardar. Egaren till huset var norrman. Han upplat salen 
for en hyra af 5 dollars samt stangde krogarne, sa lange md- 
tet pagick. 

Midt fram i fonden af salen var en teaterscen, ty stallet 
anvandes afven sasom teater. Der var det, jag skulle sta. Det 
var mycket folk samladt, och jag kan saga, att Gud var nara, 
sa att bade jag och ahorarne voro glada. Ack, det ar saligt 
att fa forkunna det ena och samma, gamla, enkla evangeliet 
om fralsning for alia syndare genom Jesus, Guds Lam, hvars 
blod renar fran all synd. Det passar for alia, i hvad lage de 
an ma befinna sig. 

En svarighet hafva svenskarne i Amerika, likasom hos oss, 
med de manga sangbockerna. Jag vet nu icke, hur manga de 
hade. Men icke nog med det. Sangbockerna voro dessutom 
indelade i afdelningar, och sa kunde de afven hafva bihang. 



332 TRETTIOTREDJE KAPITLET. 

Nar man salunda fick hora t. ex., att vi skulle sjunga: den 
och den sangboken andra afdelningen, forsta bihanget n:o 13* 
eller dylikt, sa tog det sig bra lojligt ut. Emellertid haller 
man pa att utarbeta en sangbok, som man hoppas skall blifva 
gemensam f6r missionsforsamlingarna. Ma det lyckas! Ej obe- 
tydliga ekonomiska intressen sta i vagen derfor. De personer, 
som ega de narvarande sangbockerna, hafva af dem goda in- 
komster, och ingen ma forundra sig derofver, att de icke gerna 
vilja afsta dem. En stor husegare i Stockholm sade en gang: 

Nar skall Gud fa en sadan makt Ofver kristna sangboks- 
fOrfattares hjertan, att de fritt afsta sina sanger till forsamlin- 
gens tjenst? 

Jo, svarade jag, det sker pa samma gang, som han far 
en sadan makt ofver de kristna husegarnes hjertan, att de till 
forsamlingen fritt afsta sina hus. 

Hvad sjelfva sangen bland svenskarne betraffar, sa fann 
jag ofver hufvud, der jag reste fram, att den vid sammankom- 
sterna just icke utmarkte sig for nagon synnerlig liflighet. 
Den var ofta slapig och loj. For min del tror jag, att en 
medverkande orsak till detta missforhallande har varit de s. k. 
sangforeningarna. Dessa vanja forsamlingarna att hora pa sdn- 
gen, sasom de hora pa predikan, och vanja dem af med att 
sjunga sjelfva. Sangforeningarnas fornamsta uppgift, synes mig, 
skulle vara den att leda forsamlingssangen, icke att sjunga for 
forsamlingen. Men jag vet, att jag i denna mening ej har 
pluraliteten pa min sida. Jag har yttrat den manga ganger 
hemma i Sverige, och dd har man svarat: 

Det der ar en sak, som du inte begriper. 

Jaja, kan sa vara, men fa se, om man ej ger mig ratt 
till sist. 

Det vore mycket onskligt, att sdngen vid vara samman- 
komster blefve lifligare och battre, an den i allmanhet ar, och 
att forsamlingarna mer forstode, hvad vigt derpa ligger, att 
hvar och en i sin man deltager i den gemensamma sangen. 
Lika trottande och obehaglig en matt sang ar, i hvilken kanske 
endast en tredjedel eller fjerdedel af forsamlingen deltager, 
medan de andra sitta tysta och titta, lika gripande, kraftig och 
uppbygglig ar en sdng, i hvilken alia forsamlingens medlem- 
mar kraftigt falla in, hvar och en med den gafva, han har. 



SFENSK SANG. BOARD OF TRADE. STOCKYARDEN. 333 

Den 2 juli var en mycket intressant dag. Sedan jag hade 
skrifvit atskilliga bref pa f. m., var jag ute i staden och sag 
mig omkring. Jag var pa Board of Trade, d. v. s. borsen 
eller, rattare sagdt, en af de manga borserna i Chicago. Der 
sag jag, att mamon bestamdt gor sina dyrkare galna. Dessa 
affarsman lupo omkring om hvarandra, skreko och vasnades 
och gestikulerade sa, att om jag icke hade vetat, att det var 
en bors, hade jag trott, att det var ett darhus. 

Derifran begaf jag mig af till de s. k. Stockyards utan- 
for Chicago. Detta stalle ar det stdrsta af de slagterier, som 
forse icke allenast Amerika utan afven Europa med de oerhorda 
massor amerikanskt flask och kott, som vi alia kanna till. 
Ur ett stort amerikanskt praktverk lanar jag foljande uppgif- 
ter derom. 

The Union Stockyards sa lyder namnet --betackaen 
yta af 320 acres (=275 tunnland). Inom dem finnas jernvags- 
spar till ensammanlagd langd af 75 eng. (= 1 1 V 2 sv.) mil. Plat- 
sen har hotel, bank, bors, telegraf-, post- och telefonkontor 
samt en tidning. Dess kloaker hafva en langd af 35 eng. 
(5 Vi SV m il dess g a tor 10 eng. (= i V 2 SV m il - s - v - 

Detta storartade etablissement oppnades 1866. Samma ar 
mottog det nara 400 tusen notkreatur, i million svin, 208 tu- 
sen far samt 1,500 hastar. Men ar 1884 hade antalet vuxit 
till bortat 2 millioner notkreatur, 5 V 2 million svin, 700 tuse,n 
far och 18,600 hastar. Der fins rum att pa en gang mottaga 
20 tusen notkreatur, 150 tusen svin, 10 tusen far och 15 hun- 
dra hastar. Transporten af kreatur till det samma upptager 
arligen mer an 200 tusen jernvagsvagnar. Dit anlanda alltsa 
vid pass 600 vagnar om dagen, d. v. s. sa mycket som 30 tag 
med 20 vagnar i hvardera. Svin- och farvagnarne aro mer- 
andels afdelade i tva vaningar. 

Jag lyckades icke fa se, huru man slagtade oxar, ty pa 
den afdelningen hade arbetet slutat for dagen, nar jag kom 
dit. Deremot var jag i tillfalle att se, huru svin slagtades. 
Man satte en klofve om djurets ena bakben. Maskinen his- 
sade genast upp svinet. Det blef salunda hangande med 
hufvudet ned. Sa passerade det fOrbi en slagtare, som stack 
upp halsen, samt fOrdes vidare af maskinen direkt ned i 
skallhon, der det skallades. Sedan gick det genom allehanda 



334 TRETTIOTREDJE KAP1TLET. 

maskiner och bander, tills det var flask eller korf af allt- 
sammans. Det var ruskigt att skada allt det der. Snuskigt 
var det, och forfarligt ilia luktade det i etablissementet; rysligt 
var det ock att se pa, huru svinen hoppade och skreko i ska.ll- 
hon. Men allt hade sin gilla gang, och inom en kort stund 
var ett svin forvandladt till korf. Jag gick igenom hela in- 
rattningen och betraktade alia de sarskilda akterna. Man sade 
mig, att pa 8 timmar kunde man hafva svinet i form af rokt 
medvurst. Pa mig gjorde allt detta den verkan, att jag aldrig 
sedan i Amerika kunde forma mig att smaka flask. 

Det har i ar (1890) varit fraga om forsaljning af detta 
slagteri till eng^lsman for 30 millioner dollars (= 115 millioner 
kroner). Det eges af en man vid namn Armour. Han har 
borjat med ingenting men har svingat sig upp sa, att han nu 
genom sina slagterier och kolossala rikedomar beherskar kott- 
och flaskmarknaden ofver nastan hela unionen. 

Sistlidne host (1889) holls i Chicago en undersokning om 
orsaken till kreatursprisernas fall. Egaren af nu namda slagteri 
visade da med det vitsord, hans bocker kunde ega, att han pa 
hvarje slagtad oxe icke hade storre nettobehallning an 35 a 
40 cents d. v. s. i kr. 20 ore a 1,50. En sa ringa fortjenst 
gor all konkurrens nastan omojlig. Men nar man slagtar sa- 
dana massor, sa kommer man till vackra summor. 

Om den nyss omnamda forsaljningen verkligen kommit 
till stand, det vet jag icke. Emellertid ar det foremal for 
manga amerikanares lifliga bekymmer, att engelsmannen sla 
under sig den ena stora affaren efter den andra i Amerika 
och det pa alia omraden. Men sadan ar kapitalets makt. I 
England ar rantefoten lag, i Amerika ar den hog. Derfor 
maste cck det engelska kapitalet ofverallt besegra det ameri- 
kanska, huru man an ma jamra sig. Amerika far val i frihe- 
tens namn (!) hitta pa nagra lagar till skydd afven mot detta. 
De skola endast blifva dammar, som slutligen brista for att 
valla forodande ofversvamningar. 

Nar jag hade kommit tillbaka till staden, bes6kte jag det 
kongregationalistiska teologiska seminariet, som jag fOrr ta- 
lat om. Der var nu ferier och derfor just ingenting att se. 

Pa aftonen kl. 8 var jag inbjuden till en s. k. reception 
hos en mr. Case, en mycket rik man. Der var ett stort och 



BJUDNING HOS CASE. 335 

fint sallskap samladt. Det var ett akta amcrikanskt bus. Jag 
blef presenterad for herrar och darner i oandlighet. Alias namn 
fick jag naturligtvis veta, och alias namn glomde jag lika 
hastigt. Alia sade de, nar dc togo mig i hand: Happy to 
see you,* Glad to see you,** Very happy to meet you,*** 
o. s. v. Jag hade aldrig hort dessa uttryck forr, och jag kande 
mig nastan stolt ofver att pa en gang kunna gora sa manga 
menniskor glada och lyckliga. Man samsprakade lifligt en stund. 
Sedan alia voro samlade och bland dein en stqr skara sven- 
skar, bjodos vi att ga upp i ofversta vaningen. Den var tva 
trappor upp. Der var husets bonesal, en treflig liten en, forsedd 
med orgel samt en upphojning for talaren. Alia platser blefvo 
upptagna. Sammankomsten borjade med en andlig sang. En- 
ligt amerikanskt bruk maste denna sammankomst, likasom alia 
andra, ledas af en president*. For tillfallet tjenstgjorde sa- 
som sadan en doktor Williams, en utmarkt alsklig man, att 
doma af hans yttre. Hallner skulle tolka, men d:r Williams 
talade i sa enkla och korta meningar samt sade ut orden sa 
tydligt, att jag sjelf forstod alltsammans och derfor bad Hall 
ner lata bli att tolka. Nar Hallner atergaf dessa mina ord pa 
engelska, utbrast hela ahorareskaran i lifliga handklappningar. 
Derefter talade presidenten for teologiska seminariet, d:r Fisk. 
Han ar en gammal, jovialisk och treflig gubbe. Jag forstod 
afven hans tal fullstandigt. Det var alltigenom godmodigt 
men pa samma gang till innehallet allvarligt. Derefter maste 
jag tala till de forsamlade. Det skedde pa svenska, och nu 
maste Hallner tolka igen. Sedan jag slutat, ledde en af de 
narvarande i bon. Derpa foljde aterigen sang och herrens 
valsignelse, denna sista uttalad, om jag minnes ratt, af d:r 
Williams. 

Nar vi kommo ned i vaningen igen, blefvo vi bjudna 
pa lemonad. For ofrigt forekom ingen traktering alls. Hela 
festen var slut kl. 10. Sardeles praktiskt syntes det mig 
vara, att icke samqvamet stordes af dessa trakteringar, som 
aro sa vanliga hos oss, af dessa skramlande brickor och kafife- 
koppar, som kunna gora en nervos, for att icke saga nagot 

* Lycklig att se er. 

** Glad att se er. 

*** Mycket lycklig att raka er. 



336 



TRETT1OTREDJE K A PIT LET. 



varre. Det ar godt och val, att vanner vilja traktera vanner, 
men sakert ar, att de troende derigenom ga miste om en vasent- 
lig del af den uppbyggelse, som de annars kunde hafva af sina 
samqvam. Vill man, innan det egentliga samqvamet borjar, 




eller nar det ar slut, bjuda sina vanner nagon fbrfriskning, s& 
ma ske, men under det samma b6r man fa vara i fred for 
sadant. Den som kommer, sedan det borjat, ma dermed anses 
hafva sagt, att ban ingen traktering vill ha. Synnerligen m 
de, som hafva rad att traktera, forega andra med exempel af 
enkelhet. Om de sla pa, sa tycka andra, att de icke kunna 



OM BJUDNINGAR. 



337 



vara samre. Ty hvar och en skams att visa, att ban ej bar 
rad att vara sa god som en ann. Derigenom blifva sam- 
qvamen dyra - - man maste f6r dem gifva ut mer, an man 
skulle kunna formas att gifva ut till hjelp for en fattig familj. 
De blifva ock besvarliga, och - - hvad varst ar - - de forlora 
den valsignelse, som man skulle kunna hafva af dem. 




Ur indianernas lif. 

Se kap. 42. 

En annan fortjenst bos det namda samqvamet var, att det 
var kort. I det afseendet hafva vi svenskar sakert mycket att 
lara af amerikanarne. Ett samqvam skall vara uppfriskande 
for kropp och sjal. Men haller man pa till kl. 12 eller i p 
natten och derutofver, si far man ga dufven, somnig och 
olustig hela den foljande dagen, och det ar mdttligt uppfri 
skande eller trefligt. 



22 



^__cOx_v 








. 




TRETTIOFJERDE KAPITLET. 

>Importeradt. Rundmalning, forestallande Jerusalem pa korsfastelse- 

dagen. Predikan i Engelwood. -- Den 4 juli. -- Hos Blatchfords. 

Predikan i Stockholm. 



et var mycket varmt i Chicago de dagar, jag var 
der, och jag kande det ofta besvarligt att sta och 
predika i en vanlig svensk prestrock. Jag forsokte 
derfor att fa kopa en lamplig tunn svart rock. 
Bjork foljde mig, och vi gingo frdn den ena stora 
butiken till den andra. Det ar otroligt, hvilka valdiga butiker 
fdr fardiggjorda klader man finner i Ch icago. Man kanner sig 
fardig att fraga, huru det skall blifva mojligt att salja dessa 
kolossala hogar af byxor, rockar, vastar m. m. d. Men det 
gar naturligtvis. Kladerna goras sa, att de icke halla for 
lange, och tullen hjelper fabrikanterna att fa salja dalig vara 
men taga betaldt sa, som om den vore god. 

Jag fick mig nu en sadan rock, som jag onskade, men 
jag hapnade, nar jag horde, att den kostade 7 dollars (nara 
27 kronor). Hemma i Sverige hade jag sakert fatt den fdr 
10 eller 12 kr., d. v. s. mindre an halfva priset. Vi forsokte 
pruta, men det var alldeles omojligt. Bjork sade, att jag var 
predikant, och att jag derfor borde fa den vanliga sprestra- 
batten. Sasom jag fOrr namt, ar det niimligen i Amerika 
mangenstades, och ej minst i Chicago, vanligt, att prester fa 
10 proc. rabatt pa, hvad de kopa. Men det hjelpte icke. 

Det ar en alldeles utmarkt vara; det iir importeradt tyg, 
invande saljaren. 



*IMPORTERADT T YG. RU N D M A LN 1 NG. 339 

Jag faste mig sarskildt vid dessa bans ord. Men sedan 
fick jag hora, att det lar vara vanligt bade i Chicago och 
annorstades, att om man kommer in i en butik for att k6pa 
nagot och begar god vara, sa sager saljaren, nar han lagger 
fram det begarda: 

Detta ar det basta, som finnes, det ar importeradt.* 

Jag hade bekanta, som voro ifriga tullvanner, men nar 
de for egen del skulle kopa en hatt eller rock eller dylikt, 
sa kopte de engelsk vara for att fa god qvalitet. Hm, Hm! 
Da var jag trots mina frihandelsasigter vida battre. Jag lat 
icke klippa mitt har mer an en enda gang i Amerika for att 
spara fortjensten at nagon svensk klippare. 

Sedan jag fatt min rock, gick jag att bese en stor rund- 
malning, forestallande Jerusalem pa korsfastelsedagen. Emedan 
jag var predikant, kom jag in gratis. Rundmalningen var ut- 
markt i alia afseenden utom i ett, och det var tyvarr det vig- 
tigaste. Den korsfaste fralsarens bild och hela gruppen der- 
omkring var alldeles misslyckad. Man torde val ocksa kunna 
med sanning saga, att de bilder af den korsfaste fralsaren, 
som man hittills astadkommit, i allmanhet icke aro annat 
an karrikatyrer. I den aldsta kristna kyrkan framstalde man 
aldrig den lidande Kristus i bild. Det var forst i sjunde ar- 
hundradet man borjade dermed. Man malade och skulpterade 
korset men aldrig den korsfaste. Hvad kan det hafva varit, 
som hallit den kristne konstnarens hand tijlbaka? 

Den som forevisade rundmalningen, beskref alltsammans, 
sasom om vi af oss sjelfva icke hade forstatt eller vetat det 
allra ringaste. I Amerika kan ju sadant vara behofligt. Der 
finnas namligen otaliga, som aldrig atnjutit nagon undervisning 
i biblisk historia, och forevisaren maste tanka sig mojligheten, 
att hvar och en ar af det slaget. Orden runno ur hans mun 
som vatten ur en tratt, och jag tror, att om han hade sofvit, 
hade det af gammal vana gatt lika bra. Fralsarens ord pa 
korset, rofvarens bon, allt gick i ett enda dodande rammel 
precis som annat prat. Det var i hogsta grad vidrigt att 
hora. Jag och Bjork sade nagra ord till hvarandra. Derofver 
blef han forargad och sade, att det var han, som skulle be- 
skrifva sakerna derinne, och att vi skulle vara tysta. Och vi 
lydde naturligtvis strax som goda skolgossar. 



340 TRETTIOFJERDE KAPITLRT. 

Pa aftonen det var den 3 juli restc jag ut till en 
af Chicagos forstader, benamd Engchvood. Der finnes en 
missionsforsamling pa omkring 100 medlemmar. Hon bar en 
egen kyrka, men den var alldeles for liten att nu anvandas. 
Derfor hade vannerna hyrt den storsta lokal, som fans att fa, 
en Skating Ring, en utmarkt lokal. Der var ocksa mycket folk 
samladt och bland dem flere augustanaprester. En ovanlig still- 
het var radande under hela foredraget. Efter det samma sjongo 
Hultman och ett par sangkorer nagra uppbyggliga sanger. 

Nar jag gick till denna sammankomst, motte jag en af- 
delning af fralsningsarmen. Det var nagra unga qvinnor, bland 
dem en flicka pa vid pass 10 eller 12 ar. De slogo pa storre 
och mindre trummor och sjongo med pipig och gall rost nagra 
andliga sanger. Det hela tog sig fantastiskt ut, och de unga 
qvinnorna syntes mycket exalterade. Ingen tycktes dock bry 
sig om, vare sig dem eller deras sang. Det ar skada, att 
menniskor, som hafva sa stort och beromvardt nit om andras. 
fralsning, icke alls skola forsta vigten af att afven i siittct efter- 
likna Kristus och hans apostlar. Pauli ord: Varen mina efter- 
foljare, sasom jag ar Kristi de ega nog sin tillampning icke 
blott pa nitet utan afven pa sattet. Men det ar ju sa vanligt 
att blunda for, hvad man icke tycker om. 

Den 4 juli ar en for Amerikas Forenta Stater betydelse- 
full dag. Det ar den s. k. frihetsdagen, som firas till minnc 
af oafhangighetsforklaringen. Allt arbete hvilar pa den dagen. 
Den egnas helt och ballet at att upplifva och befasta national- 
kanslan. Ofverallt hvar man gar fram pa gatorna, ser man 
stOrre och smarre amerikanska flaggor hiinga ut genom fon- 
stren. Ofverallt moter man akdon, prydda med amerikanska 
flaggor. Hastarne bara ock sadana pa hufvud och seltyg. 

Jag kunde vid asynen af allt detta icke utan vemod tanka 
pa, huru litet man i Sverige verkligen gor for att vacka och 
starka den sanna nationela kanslan. Derfdr ar det ock sa fa, 
som veta eller besinna, hvad det vill saga att ega ett fiidernes- 
land, ett land der ens vagga statt, dcr ens fader arbetat och 
strafvat, fOrsakat och lidit, ja blott, for att i arf at kommande 
slagten lemna frukten af den materiela och andliga kultur, som 
de maktat astadkomma, ett land der man genom en sjelfuppoff- 
rande moders karlek fatt sina forsta intryck af ljus och sallhet, 



/ ENGEL WO O D. FRIH ETSDAGE N. 341 

af dygd och tro och trohet. Vi hafVa icke i Sverige en enda 
festdag, som i nagot afseende kan sagas likna frihetsdagen i 
Amcrika. Vi fira Gustaf-Adolfsdagen men knapt nagon mer, 
och det sker endast af sma grupper med nagra sanger och 
nagra tal sa lamt som mojligt. Nationen sasom sadan forblir 
dervid fullkomligt frammande. Ja, nittionio hundradelar af fol- 
ket torde icke ens veta af nagon Gustaf-Adolfsdag. Hclt annat 
ar dct i Amerika. Der finnes ej en femarig pojke, som icke 
vet af den 4 juli. Der elektriceras hela folket, larda och olarda, 
rika och fattiga, gamla och unga af den nationela kanslan pa 
en sadan dag som denna. 

Naturligtvis maste jag ut och se pa folklifv r et. Albert 
Juhlin skjutsade mig genom nastan alia Chicagos parker. Dessa 
parker aro icke sardeles stora, men de aro manga och utmarkt 
vackra. Sarskildt beundrade jag de praktfulla blomsteranlagg- 
ningar, som har och der tjuste ogat med sina skona farger 
och vackra, stundom fantastiska, former. Pa ett stalle sag 
man en obelisk, formad af vaxter, pa ett annat en stor sol- 
visare, ocksa bildad af vaxter, pa ett tredje stalle en kolossal 
orn med utbredda vingar, gjord af sma kaktusvaxter i olika 
farger o. s. v. En skarande motsats till parkerna bildade en 
hop elandiga farmarestugor, som vi har och der passerade. 
Aldrig hade jag trott, att jag i narheten af Chicago skulle fa 
se sadana usla kyfTen. 

Malet for var fard var den s. k. Jackson Park. Der voro 
en stor hop troende vanner forsamlade. Vi kommo dit kl. 2. 
Parken ligger vid Michigansjon. Manga tusen menniskor vim- 
lade der om hvarandra i storre och mindre sallskap. Det var 
det brokigaste folklif, man kan tanka sig. Alia syntes vara 
ogenerade, som om de varit, ensamma. Alia mojliga sorts 
lekar sag man har: velocipedakning, blindbock, bollspel o. s. v. 
Ofverallt lago menniskor i hangmattor och i graset. Sma barn 
sprungo der ock i oandlighet. Barnvagnarnes antal stod ej 
till att rakna. Flertalet qvinnor voro kladda i helhvita dragter 
nagot som for resten, enligt hvad jag forr en gang namt, 
ar mycket vanligt i Amerika om sommaren. Det var riktigt 
larorikt att vandra genom parken och se denna ofantliga rora 
af menniskor. Jag kunde ingenstades upptacka nagon till- 
stymmelse till dryckenskap eller oanstandigt vasende. 



34 2 TRETT1OFJERDK KAP1TLET. 

Det sallskap, som jag tillhorde, hade mcd sig en sang- 
forening. Den stiimde upp en andlig sang. Manga amerika- 
nare samlades for att hora pa. Da sangen var slut, borjade 
de pa amerikanskt maner att klappa handcrna. Men nar sven- 
skarne icke gjorde det samma, blefvo de forlagna och drogo 
sig snopna bort. 

Ett af de sallskap, som for dagen hade slagit sig ned i 
parken, utgjordes af larare, lararinnor och barn tillhorande 
augustanaforsamlingens sondagsskolor i South Chicago. De 
hade intagit en plats icke langt ifran oss. Tre man kommo och 
bado mig, att jag skulle ga ofver till dem och tala nagot Guds 
ord. Jag svarade, att jag icke kunde gora det. Det skulle 
namligen alltid pa atskilliga hall komma att tolkas sa, som om 
jag hade forsokt tranga mig in bland augustanarne for att 
stalla till slitningar och villervalla. De atervande. Nu kom 
presten. Han forklarade, att jag ingenting behofde frukta i 
sagda afseende. De skulle blifva glada, om jag komme och 
talade for dem. Men jag stod fast vid, hvad jag hade sagt. 
Man bad mig da, att jag skulle halla ett litet foredrag pa den 
plats, der vi voro, men jag svarade aterigen nekande. Deraf 
skulle foljden blifvit, att atskilliga af augustanarne hade kommit 
Cfver till vart sallskap, och da hade deras eget blifvit skingradt. 

Jag ar viss, sade jag, att om jag gjorde nagot sadant, 
skulle det icke drpja lange, innan man i en stockholmstid- 
ning finge lasa en illvillig korrespondens fran Chicago om, 
huru jag hade forsOkt tranga mig in och astadkomma sondrin- 
gar bland dem, som tillhorde augustanakyrkan. 

Fran parken akte jag med Juhlin genom Chicagos f6r- 
namsta gata, den gata vid hvilken stadens millionarer hafva 
sina residens. Det var en ytterst fin gata. Nilstan alia bus 
voro fristaende, omgifna af vackra grasmattor och blomster- 
planteringar. Hvarje bus var naturligtvis afsedt endast for 
en familj. 

Xar mOrkret hade inbrutit, samlades jag mcd nagra van- 
ner uppe pa taket af ett h6gt bus for att beskilda de fyr- 
verkerier, med hvilka aftonen firades. Ofverallt stego nu 
raketer och sma lysande, mfmgfargade ballonger upp i luften. 
Ofverallt pa gatorna smalde och brakade det. Ihland voro 
fyrverkeripjeserna riktigt vackra. 



I JACKSON PARK. FYRVERKERIER. 343 

Under hemfarden voro vi pa flere stallen utsatta for fyr- 
verkeripjeser, som alldeles ovantadt exploderade pa gatan 
midt framfor hasten, sa att vi maste rakna det sasom ett un 
der, att ban icke mangen gang rakade i sken. Hade jag varit 
kejsare i Ryssland, skulle jag hafva trott, att jag varit utsatt 
for nihilister, som velat skaffa sig frihet genom att doda mig 
med sprangbomber. Men lyckligtvis var jag bara lektor i 
Sverige och teologie doktor i Connecticut och hade salunda 
ingenting att frukta. 

Nar vi kommo till Juhlins, fortsatte vi sjelfva der med fyr- 
verkeriet. Barnen hade namligen kopt en hel del sma fyr- 
verkeripjeser, som de afbrande pa gatan. De smalde och spra- 
kade dugtiga tag. Och sa gick den dagen till anda. 

Den 5 juli, fredagen, hade jag en mycket intressant dag. 
Jag var inbjuden till en amerikansk familj vid namn Blatch- 
ford pa deras landstalle, 16 eng. (= 2 l / z sv.) mil fran Chicago. 
Vi fardades dit pa jernvag, jag och. min son samt professorerna 
Curtiss och Scott. Vid stationen motte Blatchford med trenne 
vagnar, en kord af kusken, en af hans son och en af hans dotter. 
I Amerika ar det mycket vanligt, att fruntimmer kora. Man 
moter standigt pa gator, i parker och pa vagar akdon, der en 
flicka eller en fru haller tyglarne. Sa snart vi kommit fram, forde 
mr B. oss genast upp pa taket eller, rattare sagdt, toppen af 
det torn, hvarmed hans villa var forsedd. Han var synnerligen 
intresserad af att visa oss och beskrifva den omgifvande trakten. 
For icke manga tiotal af ar sedan hade har varit en odemark. 
Nu sag man en andlos slatt med de bordigaste sadesfalt. Detta 
har astadkommits genom vattning och tradplantering. Nar 
Chicago anlades, trodde man knapt, att det vore mojligt att 
bebygga Amerika langre i vester. For annu kortare tid till- 
baka ansag man det omojligt att astadkomma fruktbart land 
vester om Omaha i Nebraska. Emellertid har odlingen allt- 
jemt gatt framat, och det torde icke komma att droja sardeles 
lange, innan de oandliga odemarker, som annu finnas qvar, 
blifvit forvandlade till lika harliga och fruktbara landskap som 
Illinois, Nebraska, Kansas och andra stater. Man pastar, att 
det ar de alltjemt framskridande tradplanteringarna, som fOror- 
saka nederbord, och mer an nederbord behofs icke, for att 
heden skall blomstra sasom en ros. 



344 TRETTIOFJERDE KAPITLET. 

Blatchford ar medlom i allohanda sallskap for mission och 
valgorenhet. Man sado mig, att ban var mycket rik och val- 
g6rande, dot senare utan att stota i basun for sig, hvilket an- 
nars ar mycket vanligt i Amerika. I staden bar ban ett stat- 
ligt bus, som jag senare gick igonom. Hans landstalle ar 
mycket vackert. Nar vi kommo ned fran taket, sallade sig 
min son till ungdomen for att sla boll. Vi andra slogo oss 
ned pa en grilsplan i skuggan af stora trad och samsprakade. 
Samtalet fordes pa tyska. Sedan vi salunda hade tillbragt en 
angenam stund, skulle vi in och spisa middag. Nilr vi stego 
upp for att ga, sade fru Blatchford till mig: 

Innan vi spisa, vill jag, att ni skall folja mig till var 
kusk och skaka hand med honom och bans familj. De aro sa 
snalla menniskor. Han bar varit hos oss i 16 ar. Dessutom 
ar ban svensk. 

Naturligtvis gjorde jag benne med gladje till viljes, och 
vi - - kuskens och jag voro a omse sidor belatna med sam- 
mantraffandet. 

Maltiden var enkel. Den bestod af tva ratter mat samt 
glace.* Ack, hvad det ar skont, nar man ar bortbjuden, att 
slippa ata sig forderfvad. Som dryck bjods iskallt te. Jag 
hade aldrig hort talas om sadant forr, men fann det mycket 
laskande. Jag vill verkligen rekommendera det till mina la- 
sare. Forsok det en gang, och du skall sakert gora om det. 
Lagg ett stycke is i ett glas och sla te derofver. Det ar hela 
processen. Socker och gradde kan du efter behag taga eller 
icke taga dertill. Forsok bagge delarne. 

Efter middagen samladcs vi i formaket for att lilsa Guds 
ord och bcdja. Sedan vi sjungit en sang, uppmanade herr Blatch 
ford mig att lasa Ps. 2.3 pa svenska, hvilket jag ocksa gjorde. 
Derefter folio vi alia pa kna, och professor Curtiss bad hogt. 
Bland de mirvarande voro iifven huscts tre tjenarinnor, tva 
svenskor och en norska. Nar de kallades in, satte de forst 
sina stolar utanfor troskeln till formaket. Der var ju fram- 
mande, och de voro blyga, heist som de voro kliidda i sina 
arbetsdragter. Men fru Blatchford tyckte icke om det utan 
gaf dem genast en vink att flytta in stolarne. Detta gjorde pa 

* Glace ater man ofverallt i Amerika niistan hvarje dag hela sommaren 
igenom. 



1IOS BLATC I/FORDS. 



345 



mig ctt myckct godt intryck. Jag bar alltid kant mig sarad, 
der jag vid gcmensamma familjegudstjenster sett tjenstefolket 




sitta utanfor troskeln till det rum, i hvilket de ofriga varit 
forsamlade. Nar huset samlas in for Gitd, da skall det, sasom 
ap. Paulus sager, icke vara skilnad mellan tjenare och fri. 
Efter bonestunden sade fru Blatchford: 



346 TRRTT1OFJRRDR KAP1TLRT. 

Det skulle vara sa roligt, om ni ville visa cr litet vanlig 
mot vara tjenarinnor och skaka hand med dem. DC aro sd 
snalla menniskor, och vi tycka sa mycket om dcm. For rcsten 
aro de svenska alia trc. 

Att den cna af dem var norska, dct kunde hon naturligt- 
vis icke hafva reda pa. Jag gjorde, som hon ville, och talade 
med tjenarinnorna nagra ord om herren. Sedan det var gjordt, 
tog jag det lilla biblioteket i formaket i betraktande. Medan 
jag stod der, kom fru B. med en fjerde tjenstcflicka och sade: 

Det skulle vara sa roligt, om ni ville helsa pa den har 
ocksa och skaka hand afven med henne. Hon ar amerikanska 
och forstar inte, hvad ni sager, men hon skulle sakert satta 
stort varde pa, om ni ville visa henne nagon vanlighet. 

Naturligtvis gjorde jag, som hon bad mig, och det gladde 
mig uppriktigt att se detta adla drag af hemlif i en rik, gud- 
fruktig, amerikansk familj. Hela det der besoket efterlemnade 
hos mig ett oblandadt godt intryck. 

Xar vi foro derifran, hade vi sa nar kommit for sent till 
stationen. Taget var redan inne. Vi maste hoppa ur vara 
akdon och rusa sa mycket, vi formadde, utan att taga farval 
af de vanliga menniskorna, som hade foljt oss till stationen. 
Kl. 2,30 e. m. anlande vi till staden. 

Pa aftonen for jag bort till en plats, som heter Stockholm 
pa vestsidan i Chicago. Det var lang vag dit, och de gator, 
efter hvilka vi akte, bcfunno sig i det allra eliindigaste skick, 
sa att man kunde rent af forlora talamodet. I Stockholm fin- 
nas en mangd svenskar, till storsta dclen arbetare vid en stor 
skordemaskinfabrik. Flere bland dem aro troende. De hafva 
pa en dubbeltomt, som fabrikens egare skiinkt dem, bygt en 
liten kyrka af sten. Vid mitt besok anvandes dock icke denna, 
utan h6lls sammankomsten i en amerikansk metodistkyrka, som 
metodistforsamlingcn utan ersattning upplatit. Jag predikade 
for en sd stor skara folk, som lokalen rymde. Ma Gud val- 
signa sitt ord pa deras hjcrtan, som horde det! 



TRETTIOFEMTE KAPITLET. 




I staden Pullman. 

r ordagen den 6 juli var jag inbjuden till Princell i 
Evanston, en af Chicagos forstader. Pa qvallen 
skulle jag predika i Pullman, en annan forstad till 
Chicago. Dagens schema var alltsa: forst till 
Evanston, sedan till Pullman. Emellertid fick jag 
hora, att fabrikerna i Pullman skulle stangas pa middagen, 
emedan det var lordag. Derfor forsakade jag resan till Evan 
ston och for redan pa morgonen till Pullman. Detta vallade 
dock stora ledsamheter. Princell hade namligen, vanligt nog, 
till sallskap at mig inbjudit atskilliga andra vanner, och jag kan 
latt forsta, hur trakigt det maste hafva varit bade for honom 
och hans fru, att jag da icke kom. Jag fick af detta en lexa, 
som kan vara vigtig nog, namligen att alltid, afven i smasa- 
ker, blifva vid det, som en gang ar bestamdt och ofverens- 
kommet. Jag brukar ju ocksa folja den regeln, men har, 
tyckte jag, var ett sarskildt forhallande, och for ofrigt visste 
jag ingenting om bjudningen. Ledsammast var dock saken der- 
for, att Princell trodde, att bevekelsegrunden var en helt an 
nan, an den var. Han menade namligen, att Bjork ofvertalat 
mig att lata bli besoka honom for det forhallandes skull, hvari 
han stod till Missionsforbundet. Men for den tank en fans in- 
gen den ringaste grund. 

Staden Pullman har fatt sitt namn efter den person, George 
Pullman, som anlagt den samma. Den hor till de markvar- 



348 TRETTIOFEMTE KAP1TLET. 

digaste foreteelser, som jag var i tillfalle att sc i Amerika. 
Jag" vet ingcnting sa beteckmmde for farten i de amerikanska 
forhallandena som derma stads historia. 

Redan ar 1859 gjorde G. Pullman sig bcmarkt genom for- 
andringen af tvanne vanliga passagerarcvagnar till sofvagnar, 
som vida ofvertriiffade alia forut brukliga. Sin forsta nya sof- 
vagn bygde ban ar 1864 for en kostnad af 18,000 dollars 
(= 70,000 kr.). Man hade sysselsatt sig mer an ett ar med 
dess konstruktion. Xar den var fardig, betraktades den sasom 
ett riktigt under af byggnadskonst och prydlighet. Pullman 
blef med ens ryktbar, och 1867 bildades med ett kapital af en 
million dollars Pullman Palace Car Company med Pullman 
som president. 

Ar 1880 uppstod hos Pullman den planen att for bo- 
lagets verksamhet bygga en egen sarskild stad, som i alia af- 
seenden skulle blifva ett monster for en amerikansk industri- 
stad. Han ville a ena sidan bygga den samma i niirheten af 
nagon mer betydande affarsplats men a andra sidan sa pass 
aflagse derifran, att hans arbetare skulle vara fria fran de 
frestelser, for hvilka de i en stor stad alltid maste vara utsatta. 
Hem lyckades ocksa att ungefar i 2 eng. mil fran Chicago kopa 
4 tusen acres land i narheten af en sjo, som heter Calumet. 

Har anlades nu staden Pullman, som utan tvifvel i sitt 
slag star alldeles enstaka i hela verlden. G. Pullman och hans 
ingeniorer ut^lrbet^lde pa en gang en fullstandig plan med gator, 
tomter och oppna platscr samt anlade genast storartade och 
val genomtankta draneringar afvensom andra underjordiska led- 
ningar ofvor hela platsen. Forst derefter skred man under 
ledning af en skicklig arkitekt till att bygga sjelfva staden. 

Likasom markc ii eges af bolaget, sd har ocksa bolagct 
bygt och eger hela staden. Ingen enskild person kan der 
fa k6pa en tomt eller ega ett hus. Alia innevanare aro hy- 
resgaster hos bolaget. lluscn aro mestadels bygda af tegel, 
f6r hvars tillverkning den yppersta lera erlulllits fran botten 
af Calumetsjon. De aro ofvcr hufvud smfi, sdsom boningshu- 
sen i Amerika i regeln aro. Men de aro tacka till sitt yttre 
facaderna aro i allmiinhet gjorda af fasoneradt tegel samt 
natt och trefligt inredda i storre och mindre lagenheter fran 
ii a 12 rum till 3 a 4. Alia hus aro forsedda med goda 



STADEN PULLM AN. 349 



kallare eller jordvaningar, hvilka mycket anvandas sasom kok. 
Hvarje bus ar utrustadt med alia nutida beqvamligheter sasom 
gas- och vatten- samt afloppsledning och vattenklosett. Tio 
procent af husen hafva afven badkaminer och badrum. De 
battre husen, likasom verkstaderna och de offentliga byggna- 
derna, uppvarmas med anga. Alia hus ligga vid breda, plan- 
terade och val stenlagda eller makadamiserade gator, ofver 
hvilkas renhallning vakas med yttersta noggrannhet. Storsta 
delen af gatorna aro 66 fot breda. Husen ligga 16 till 25 fot 
fran gatulinien ungefar sasom de nyare fina husen pa Oster- 
malm i Stockholm. 

Den i januari 1 88 1 bestod Pullmans befolkning af en man, 

o 

en qvinna, en tjensteflicka och ett barn. Ar 1884 hade staden 
1,520 hus med 6,485 rum. Ar 1889 i augusti, da den sista 
folkrakningen skedde, uppgick befolkningen till 10,610 (6,853 
man och 3,757 qvinnor), fordelade pa 1,583 familjer. Men i 
stadens omedelbara narhet, fastan utom dess granser, bodde 
samtidigt en befolkning af omkring 9,000 menniskor. En 
svensk, som gick omkring med mig i staden, sade till mig: 
.Har fans inte sten pa sten for atta ar sedan, nar jag kom 
hit. Allt var da en oppen, odslig prarie. 

De synnerligen utmarkta anorrlningar, som enligt alia ve- 
tenskapliga regler iiro iakttagna for sundhet i denna stad,* 
hafva pa det allmanna helsotillstandet utofvat ett hogst vasent- 
ligt inflytande. Dodligheten i Pullman ar 7 a 8 pa tusen for 
ar, medan den i de fiesta amerikanska stader ar 3 ganger sa 
stor. Detta forhallande, gynsamt i och for sig (den allmanna 
dodligheten i den civiliserade verlden lar namligen uppga till 
omkring 32 pa tusen) blir annu mer gynsamt, om man betan- 
ker, att nara en fjerdedel af dodsfallen vallas genom olycks- 
handelser vid de manga maskiner, som finnas i Pullman. Un- 



* Den flacka och sumpiga jordmanen sadan ar den ofverallt i Chicagos 
omgifningar erbjod intet naturligt aflopp for kloakerna. Der murades derfor 
en vid och djup brunn, i hvilken alia kloakledningar utmynna. Denna brunn ar 
forlagd ratt under den stora fabriksskorstenen, till hvilkeii atta luftror leda upp. 
Genom dessa uppsuger skorstenens kraftiga drag alia osunda dunster ur brunnen, 
sa att man ingenstades pa gatorna eller i husen erfar den minsta olagenhet deraf. 
Den fran kloakerna i brunnen utmynnande orenligheten tages ocksa till vara; 
den pumpas och ledes till ett 3 eng. mil aflagset storre jordbruk, der stora strackoi 
annars obrukbar mark derigenom gjorts odl r ngsbar. 



350 TRETTIOFEMTE KAPITLRT. 

der ar 1887 88 foddes ofver tusen barn i Pullman. Antalet 
fodda var da 5 ganger sa stort som antalet doda. 

For det uppvaxande slagtets undervisning ar i Pullman 
val sorjdt. Ar 1889 hade de offentliga skolorna mellan i och 
2 tusen larjungar, hvilka undervisades af 24 larare. For gossar, 
som arbeta i verkstaderna, halles dessutom aftonskola. Me- 
ningen ar att anlagga en teknisk skola for unge man samt ett 
universitet. Ett allmant bibliotek ar ocksa inrattadt och hade 
ar 1889 nara 7,000 band, en personlig gafva af G. Pullman 
till staden. For det samma prenumereradcs dessutom pa 70 tid- 
ningar och tidskrifter. Mot en afgift af 25 cents i manaden 
ar det oppet for alia, som der onska lasa tidningar eller stu- 
dera bocker. Boklanens antal vaxa oupphorligt. Och en glad- 
jande foreteelse ar, att begaret efter goda bocker alltmer till- 
tager. Biblioteket besokes dagligen af ungefar 100 personer 
och halles oppet fran kl. 8 pa morgonen till kl. 8 pa aftonen. 

Sasom en hogst markvardig egendomlighet i en sa stor 
stad som Pullman ma anmarkas, att derstades utgifves endast 
en tidning, och denna en gang i vcckan. Den ar i politiskt 
afseende fullkomligt neutral och befattar sig allenast med saker 
och ting, som aro af intresse for staden sjelf. 

Naturligtvis uppforde Pullman afven en kyrka i staden. 
Den bygdes med berakning att bli uthyrd at den kyrkofor- 
samling, som forst kunde bli i stand att erlagga hyran derfor. 
Presbyterianerna togo henne. Men afven andra samfund hafva 
nu gudstjenstlokaler i staden eller dess narhet. Bland dessa 
ma namnas en svensk luthersk kyrka samt en svensk meto- 
distkyrka. Den lutherska forsamlingen bestar af vid pass 1 50 
medlemmar. De svenska missionsvannerna hyra for sina guds- 
tjenster en sal i den s. k. Arkaden, en stor byggnad, tillhorig 
bolaget och innehallande hvarjehanda offentliga lokaler sasom 
bibliotek, operaseil, bank, post, telegraf m. fl. samt en bazar 
med forsaljningslokaler for allt, som hor till lifv r ets nodtorft. 

Storsta delen af Pullmans befolkning, bestaende hufvud- 
sakligen af tyskar, fransman och italienare, iiro katoliker. Dessa 
ega afven tvanne kyrkor och hoppas att snart fa bygga den 
tredje. 

I hela Pullman finnes icke och far icke finnas nigon krog. 
Detta har haft ett mycket stort inflytande pa det sedliga till- 



ST ADEN PULLMAN. 351 



standet inom samhallet. I Pullman behofs icke heller mer an 
en eller tva polisman. Medan Chicago har en lagkarl for hvar 
35o:de person af sin befolkning, har Pullman endast en for 
sina mellan 10 och 11 tusen innevanare. Denne bor icke ens 
i Pullman. Han har endast sitt kontor der och anvander blott 
en del af sin tid for denna stad. 

For att uppratthalla nykterhet och sedlighet inom sam 
hallet aro bostadslagenheterna uthyrda pa 10 dagars uppsag- 
ning. Visar det sig salunda, att i nagon lagenhet lonkrogeri 
eller annat osedligt vasende forekommer, sa uppsages hyres- 
gasten strax, och eftersom bolaget eger alia hus, kan han icke 
heller fa hyra pa nagot annat stalle i staden utan maste flytta 
fran orten. Hum stora olagenheter det alltsa an kan hafva 
med sig, att ett enda bolag eger alia hus i en stad, sa kan 
saken likval, om den skotes bra, vara till mycket stort gagn 
for samhallet. 

For den befolkning, som bor narmast utomkring Pullmans 
granser, galla naturligtvis icke samma bestammelser. Der aro 
enskilda personer egare af husen, men forhallandena i staden 
utofva ett sadant inflytande pa dessa, att der rader ungefar 
samma ordning som i sjelfva staden. En bidragande orsak 
dertill ar utan tvifv r el, att en stor del af dem aro arbetare i 
Pullman och mycket val veta, att om de tillata sig nagot 
oskickligt vasende, sa hafva de snart afsked ate vanta. 

Likasom dryckenskap foder af sig osnygghet, sa ar ock 
a andra sidan renlighet en af nykterhetens frukter. Detta 
visar sig afven i Pullman. Och man har observerat, att nar 
dit kommit familjer, som varit utmarkta for orenlighet och 
oordentlighet, sa hafva de till foljd af den allmanna opinionen 
antingen mast battra sig eller ocksa flytta bort fran samhallet. 
Staden har en utmarkt brandstation med en brandkar pa 
nio man. Ungefar midt i staden ligger ett mycket hogt vat- 
tentorn med en reservoar, som haller 2 millioner kannor vatten. 
Det ar naturligt, att i en sadan stad som Pullman en hel 
mangd andra affarer maste uppblomstra. Pullmanbojaget har 
dock icke nagon del i dessa utan hyr allenast ut lokaler till 
dem i Arkaden samt i en stor, Jbolaget tillhorande saluhall. 

For lek och kroppsofningar samt andra forstroelser ar 
ocksa val sorjdt i Pullman. Der finnas lekplatser for barn 



352 



TRETT1OFEMTE KAP1TLET. 



samt platser f6r bollspel och andra atletiska ofningar, bathus, 
gymnastiklokal m. m. d. 

Pullmans fabrikcr aro nagonting i sitt slag alldeles vid- 
underligt. I dem finnas 987 maskiner (743 som arbeta i tra, 
och 244 som arbeta i jern). Der finnas dessutom 37 blasma- 
skiner, 38 anghamrar och 10 hissar. For verkstadernas behof 
anvandas icke mindrc an 1 6 lokomotiv med dithorande vagnar. 
Den angmaskin, som drifver nastan hela verket, lar vara den 
storsta, som nagonsin blifvit bygd i verlden. Den forfar- 




Jernvagsstation pa landsbygderi i Amerikas vaster. 

Se kap. 42. 



digades ar 1876 for utstallningcn i Philadelphia, der den an- 
vandes for att draga alia der uppstiilda maskiner. Den iir be- 
riiknad att utveckla 2,400 hastkrafter. I verkligheten kan den 
dock lemna 2,500. Nar den, sondertagen i losa delar, fordcs 
till Pullman, upptog den 35 godsvagnar. Pullman kopte den 
for 114 tusen dollars (ungefar 400 tusen kroner). 

I Pullmans verkstader tillvcrkas jernvagsvagnar af alia 
slag samt sparvagnar. De verkstader, der godsvagnar tillver- 
kas, aro alldeles kolossala. I den sOdra iinden af dem infores 
fOrmedelst maskiner travirkct fran bradgardarne. Sedan pas- 




Majsfalt i Nebraska. 



354 TRETTIOFEMTE KAPITLET. 

serar det genom en oafbruten rad af maskiner, till dess det 
kommer till norra anden, da vagnen ar fardig. Arbctstiden i 
dessa verkstader ar 10 timmar om dagcn, och der kunna vid 
fullt arbete tillverkas 40 godsvagnar pa dagen, d. v. s. en gods- 
vagn pa hvarje qvart. 

Man kunde tycka, att en sadan fabrik vore mer an nog 
for att forse alia amerikanska jernvagar med deras behof af 
vagnar, men sd ar langt ifran forhallandet. I Amerika be- 
gagnas for narvarande ungefar i million godsvagnar. Dagli- 
gen utdomas 250 af dessa sasom utslitna. For nyanlagda jern 
vagar erfordras dagligen 100 nya godsvagnar, och for tillok- 
ning af vagnarnes antal pa de gamla banorna 100 vagnar. 
Det totala behofvet af nya vagnar ar saledes 450 stycken om 
dagen eller mer an 10 ganger, hvad Pullmans verkstader kunna 
astadkomma, nar de anstranga sig till det yttersta. 

Sin fornamsta ryktbarhet hafva Pullmans fabriker erhallit 
genom tillverkning af passagerarevagnar. Dessa aro af flere 
slag. Det yttre af en vanlig passagerarevagn kunna lasarne 
se af teckningen pa sid. 288. Af det inre finnes en mycket 
uttrycksfull bild pa sid. 289. Man ma harmed jemfora Ame- 
rikas forsta bantag, hvaraf finnes en bild pa sid. 297. Sa sag 
det ut ar 1831.* Till dessa vanliga passagerarevagnar komma 
nil stolvagnar, som jag forr talat om, samt de s. k. Pullmans 
sofvagnar. Huru en sofvagn ser ut, har jag forut beskrifvit och 
en teckning af en sadan finnes pa sid. 193. I dessa sofvagnar 
utvecklas en allt mer och mer stigande lyx. Man maste dock 
vara fackman for att kunna gifva en riktig forestallning om en 
sadan vagn. I de nyaste finnes afven badrum. Pullmans sof 
vagnar begagnas icke allenast i Amerika utan afven i Europa. 

Ett sarskildt slag af vagnar aro restaurationsvagnarne, 
som innehalla en stor matsal jemte kok m. m., och i hvilka 
fullstandiga maltider serveras dt resande under tagets gang. 
Huru det inre af en sadan ser ut, kan lasaren finna af teck 
ningen pa sid 296. Manga passagerarevagnar aro bufFctvagnar. 
DC likna for ofrigt de vanliga vagnarne, men i deras ena ande 
finnes en buffet, der man under resan kan fa en smOrgas med 
tskilligt tilltugg, kaffe, te o. s. v. Den nyaste uppfinningen 

* Lokomotivet, som hette John Bull, var tillverkadt i England. Det elda- 
des med ved. Pa taget voro 16 passagerare. 



PULLMANS FABRIKER. 355 

aro de s. k. korrespondensvagnarne, i hvilka finnes ett rum, der 
en stenograf sitter, for hvilken man dikterar bref, som man vill 
hafva afsanda. Han stenograferar dem, trycker dem sedan i 
en skrifmaskin och lemnar dem at brefskrifvaren, som genom- 
ser dem, satter sitt namn under dem och betalar. Omedelbart 
expedieras brefven till postvagnen. 

Hela antalet af Pullmans passagerarevagnar uppgick 1889 
till nagot ofver 2,000. De lupo pa jernvagar, som hade en 
sammanlagd langd af omkring 100,000 eng. (= 16 tusen sv.) mil. 

Da bolaget har godt om bestallningar, kan det tillverka 

9 sofvagnar och 15 vanliga passagerarevagnar i veckan. Att 
i en sadan fabrik maskintekniken skall vara uppdrifven till det 
yttersta, det sager sig sjelft. Isynnerhet sinnrika aro de ma- 
skiner, som anvandas for trasnideri. Pa hvar och en sadan 
kan en ensam person med mycken latthet utfora arbete for 

10 trasnidare. Markvardigast ar dock en s. k. vridmaskin. 
Den ofvertraffar utan motsagelse allt, som forut varit forsokt 
i den vagen. Utan att ombyta skarjern kan man pa denna 
maskin astadkomma de vackraste vridningar i alia upptankliga 
former. Man kan variera i tusental. Ett arbete, som for en 
god trasnidare skulle taga i ansprak en veckas tid, kan med 
denna maskin skaras pa en timme. 

Hvarje s. k. Pullmans palatsvagn kostar i medeltal 16 a 
17 tusen dollars eller narmare 70 tusen kr. 

En sarskild artikel, som under de senare aren har tilldra- 
git sig en synnerlig uppmarksamhet, och som tillverkas i 
Pullman, aro de s. k. pappershjulen for jernvagar. Dessa go- 
ras af tunna pappskifvor, som klistras ihop och samman- 
pressas med ett tryck af 800 tons. Till hvarje hjul atga 175 
pappskifvor. Sedan hjulet ar val torrt, hvartill erfordras en tid 
af 7 manader, omgifves det med en stalring. Dessa hjul racka 
ungefar 10 ganger sa lange som ett vanligt jernhjul. De kunna 
ga utan reparation anda till 5 a 600 tusen eng. mil. 

Antalet personer, som anvandes af bolaget i dess fabriker 
och dess affar for ofrigt, uppgick 1888 till omkring 10,500. 
De utbetalda afloningarna utgjorde under samma ar mer an 
5 Yj million dollars eller omkring 20 millioner kr. 

Arbetarne i Pullman fortjena olika allt efter deras skick- 
lighet och beskaffenheten af det arbete, med hvilket de aro 



356 TRETTIOFEMTE KAPITLET. 

sysselsatta. Arbetslonerna utbetalas hvar fjortonde dag med 
afdrag af det belopp, som arbetaren bar att erlagga i hyra for 
sin bostad under samma tid. 

Sasom slut pa denna framstallning vill jag anfora nagra 
ord ur en kristlig engelsk-amerikansk tidning for juli 1889. 
Det heter der: >Staden ar en teori, utford i tegel. Teorien 
ar, att man och qvinnor kunna fa bo i beqvama bostader lika 
billigt som i elandiga kyfFen, att skonhet ar allenast ett annat 
namn pa ekonomi, att smuts ar dyrare an renlighet, att ogats 
behof af skonhet bor tillfredsstallas likasa val som kroppens 
ofriga behof, att konsten kan goras till den lifvande sjalen 
afven i handtverket, och att kapitalet icke ar rattvist, om det 
behandlar arbetet, sasom egde det endast en hand och icke 
ett forstand, ett hjerta och en sjal. En laglig industri ar filan- 
tropi. En fabrik ar en storre valsignelse an ett fattighus. Att 
gifva arbete ar battre an att gifva almosor. Val ordnade hem, 
som bereda menniskor trefnad, aro battre an sjukhus, som 
v&rda de kranka. Med ett ord: den basta hjelp, man kan 
gifva menniskor, ar, att man hjelper dem till att hjelpa sig 
sjelfva. Det enda arbete, som ar varaktigt, ar ett hederligt 
arbete. 

Hvilken liflig fOrbindelse som rader mellan Chicago och 
Pullman, kan man forsta deraf, att, enligt hvad man berattade, 
mellan de bagge staderna ga dagligen 106 lokaltag. 

Pa qvallen predikade jag i operasalen i Pullman. Den 
var alldeles fullpackad med menniskor. Jag stod naturligtvis 
som vanligt pa scenen framfor gasrampen. For att icke on6- 
digtvis Oka hettan, hade man intet ljus i salongen. Der var 
alldeles morkt. Det tog sig mycket besynnerligt ut att se 
den mOrka, r6rliga menniskomassan. Jag hade ganska svart 
att lasa i min bibel. Gasldgorna befunno sig namligen vid 
mina f6tter. Men allt maste ga och sa afven detta. BrOderna 
hade (der som annorstades) stalt till det sa bra, som det var 
mojligt att astadkomma. Jag var glad at mitt besok i Pull 
man. Ma Gud valsigna vannerna der. 





TRETTIOSJETTE KAPITLET. 

Missionsforsamlingen pa norr i Chicago. Predikan der. Predikan pa 

salen vid Oak Street. Ledsamheter. Hos en sjuk svensk. Tabernakel- 

forsamlingen pa soder. Predikan i Tabernaklet. Resa till 

Grand Rapids. 



ag lag qvar i Pullman ofver natten. Foljande dag, 
som var sondag, skulle jag resa in till Chicago for 
att predika i den s. k. missionskyrkan pa norr. 
Hon eges af den forsamling, hvars pastor Bjork ar. 
Denna forsamlings historia har jag forut nagot 
vidrort. Hon bildades pa ett mote, som holls den 26 dec. 1868. 
Redan 1869 kopte hon en tomt till kyrka for 5,300 dollars. 
Det skedde med stor fruktan, emedan forsamlingens medlemmar 
voro fa och fattiga, till storsta delen nyss ofverkomna fran 
Sverige. I oktober samma ar stod missionshuset si pass far- 
digt, att det kunde anvandas. 

A lit gick nu under ett par ar sin jemna gang. F6rsam- 
lingen tillvaxte markbart sa val inat som utat och hade redan 
ett ratt stort antal medlemmar, da den odesdigra mandagen 
den 9 oktober 1871 kom, och elden lade en stor del af Chi 
cago i miner. Det kara missionshuset var den 10 oktober 
blott en liten askhog. Forsamlingen var slagen med hapnad 
och visste knapt, hvad hon skulle gora, ty medlemmarne hade 
jemte sin gemensamma egendom genom branden forlorat allt, 
hvad de egde. Det assuransbolag, hos hvilket missionshuset 
var forsakradt, kunde icke betala sina forbindelser mer an till 
nagra fa procent. Forsamlingsmedlemmarne skingrades hit 
och dit i den stora staden. Ett par sondagar efter branden 



358 TRETT10SJETTE KAPITLET. 

samlades de i ett skolhus pa vestsidan. Det var for dem, som 
hade de varit borttappade men aterfunnit hvarandra. De b6r- 
jade snart gora anstrangningar for att ater fa ett hus. Dessa 
krontes med den framgang, att pa arsdagen af den stora bran- 
den eller den 9 oktober 1872 firade forsamlingen ater guds- 
tjenst for forsta gangen i sitt nya missionshus. Da hon emel- 
lertid under sa kort tid mast bygga tvanne hus, voro natur- 
ligtvis henncs skulder ganska stora. Hennes mcdlemmar gjorde 
stora uppoffringar for att blifva dem qvitt, och pa arsmotet 
1884 kunde kassoren rapportera, att forsamlingen var skuldfri. 

Forsamlingens missionsverksamhet borjade nu bedrifvas 
med fornyadt nit. 

Afven det nya missionshuset blef derfor snart alldeles for 
litet. Ar 1886 koptes en tomt for 10 tusen dollars. Forsamlin 
gen borjade genast att for dess betalning upptaga en subskrip- 
tion, hvilken utfoll sa viil, att hela summan vardt samlad un 
der sommarens lopp. Lifvad af detta lyckliga resultat beslot 
hon redan samma ar att bygga den nya trefliga kyrka, som 
hon annu i dag har, och hvars utseende lasarne hafva sett pa 
sid. 232. Den stora kyrksalen beraknas hafva sittplatser for 
tva tusen personer. I undervaningen finnes dessutom en sal, 
som anses rymma 800 personer. Der finnas afven boningsrum 
f6r kyrkvaktaren, en skolsal, jemte andra lokaler. Forsamlin 
gens medlemsantal uppgar for narvarande till omkring fern 
hundra personer. 

Medan forsamlingen bygde den nya kyrkan, fick hon an- 
bud pa att salja det gamla missionshuset till en judisk forsam- 
ling. K6pet uppgjordes afven pa det vilkor, att forsamlingen 
skulle hafva rattighet att under byggnadstiden begagna sitt 
gamla hus for sina gudstjenster. Sa uppstod det egendomliga 
forhdllandet, att judarne hade gudstjenst der pa lordagarne och 
de troende svenskarne pd sOndagarne. 



Nar jag fran Pullman reste till Chicago, foljde en stor 
skara svenskar fran Pullman med. Jag sokte fOrestalla dem 
det oratta deri. De borde icke fara in till Chicago och tran- 
gas med svenskarne der, som andd finge trdngt nog. Men 
det hjelpte inte. 



/ MISSIONSK YRKAN OCH VID OAK STREET. 359 

Nar vi kommo till kyrkan, var hon emellertid redan full- 
packad. Ja, hela gatan utanfor var full med folk. Jag tyckte 
just, att det var ratt at pullmansboarne. Hvad var nu att 
gora? Vi maste ordna det, sa godt sig gora lat. Sa manga 
som mojligt af dem, som stodo pa gatan, slapptes ned i jord- 
vaningen af kyrkan. For dem fick Linclgren predika. Han 
var grufligt angslig, ja, riktigt blek af vanda, men det maste 
ga. Gud viilsignade ock bans predikan. Jag predikade ofver 
Luk. 15: i 10, som var dagens evangelium. Det ar ett koste- 
Hgt ord. Vill man hafva en ratt bild af Gud, skall man lasa 
det kapitlet och se noga efter, icke blott hvad som star der, 
utan ock hvad som icke star. Det ar ofta forst genom det se- 
nare, man riktigt upptacker det forra. Fraga den forlorade 
sonens fader, hvem det var, som hade betalt sonens skuld 
och salunda gjort det mojligt for honom att utan krankning 
af sin rattfardighet mottaga sin son. Nej, hvar och en kanner, 
att en sadan fraga vore en krankning af fadersnamnet. 

Efter middagen kl. 2.45 skulle jag bort och tala pa en 
gudstjenstlokal, som just den dagen oppnades och invigdes. 
Det var salen vid Oak Street, som jag forut omnamt. Pa va- 
gen dit motte vi ett liktag. Det var en ung svensk, som 
skulle begrafvas. Hans foraldrar voro troende. Den unge 
mannens dod var en sorglig historia. Han blef kl. i pa mor- 
gonen den 4 juli mordad midt pa oppen gata i Chicago. Han 
var pa vag hem, stilla gaende, da han vid ett gathorn motte 
en alldeles obekant man, som utan vidare ordvexling skar rial- 
sen af honom. Dagarne efterat utdelades bland svenskarne i 
Chicago en proklamation, som uppmanade* dem att samlas till 
ett massmote for att besluta om, hvilka atgarder de skulle vid- 
taga, pa det att mordaren matte blifva befordrad till laga 
napst. Jag yttrade min forvaning derofver och fragade: 
Ar icke det polisens sak? hvarpa man svarade mig: 
Polisen? Den gor ingenting utan patryckning. 
Jag kan icke saga, att detta svar ingaf mig synnerlig vord- 
nad for amerikanska rattsforhallanden. Redan forut hade jag 
i en amerikansk kyrka hort en palysning, som kallade folket 
till massmote pa en bestamd dag i veckan for att genom en 
kraftig resolution payrka, att dr. Cronins m6rdare matte be- 
fordras till laga straff. Mordet pa dr. Cronin upprorde pa den 



3 6 



TRETTIOSJETTE KAPITLET. 



tiden icke blott Chicago utan nastan hela Amerika. Cronin 
hade blifvit kallad till sjukbesok. Inkommen i huset befann 
han sig midt i hopen af mordare, som utan forskoning drapo 
honom, hvarefter de stoppade ned hans lik i en gatubrunn, 
der det sedan aterfans vid rensning af kloakroren. Sasom 
fOrhallandena hos oss aro, skulle myndigheterna helt sakert 
rakna det sasom en forolampning mot sig, om allmanheten 
genom opinionsmoten forsokte utofva ett tryck pa dem till 
att fullgora sin skyldighet. Men i Amerika matte det behofvas. 




Diakonissanstalt i Omaha, Neb. 

Se kap. 44. 

Vid sammankomsten vid Oak Street predikade forst Prin- 
cell. Derefter talade jag vid pass 10 minuter, och efter mig 
sade ett par svenska pastorer nagra fa ord. 

Sent skall jag glomma det obehag, som jag hade af denna 
sammankomst. Nagra, som voro der narvarande, berattade 
fOr Missiorisvannens redakt6r, att Princell hade hallit pa sa 
lange med sin predikan, att det icke blef mer an 10 minuter 
qvar for mig. Detta omriamde Missionsvannen i nast derpd 
foljande nummer, hvilket gaf Chicagobladet anledning att med 
en ytterlig bitterhet kasta sig 6fver ej blott Missionsvannen 
utan afven Missionsforbundet. Bladet sade bland annat, att 



362 TRETT10SJETTE KAPITLET. 

Forbundets styresman hade mot vissa vilkor forvarfvat sig 
uteslutande ratten att bestamma, hvar jag" skulle predika och 
icke predika , samt att de bestallsamme styresmannen i For- 
bundet genom sina kontrakt hindrat mig att sasom en fri man 
gd och predika, hvar heist jag blefve inbjuden och behagade 
komma. Detta var nu en rcn dikt af Chicagobladet, ty, sa 
som jag redan forut visat (sid. 6), hade Forbundets styresman 
aldrig gjort nagot kontrakt alls med mig. De hade aldrig 
framstalt nagot forslag att fa gora kontrakt. Ja, de hade al 
drig ens bedt mig att fa bestamma, hvar och nar jag skulle 
predika; utan det var jag sjelf, .som fore min afresa fran Sve- 
rige hade forbehallit mig, att de skulle ordna mina resor, d 
jag ju sjelf naturligtvis icke kunde befatta mig med den saken. 

Chicagobladets artikel smartade mig derfor djupt, och jag 
skref nagra ord for att upplysa allmanheten om ratta fOrhallan- 
det, viss att redaktoren skulle ratta sitt misstag. Ty jag hade ju 
goda tankar om honom. Men nej. Annat fick jag erfara. Han 
visste lika val som jag, att han sjelf hade fabricerat hela historien. 
Men anda maste han hafva ratt. Nu hittade han pa, att kon 
traktet tillkommit pa omsesidiga forslag, hvilket var en lika 
osann dikt som det forra. 

Det ar fa smartsamma minnen, som jag fort med mig hem 
fran min resa i Amerika, men bland dessa ar utan tvifvel 
minnet af Chicagobladets upptradande det ledsammaste, allra 
heist som denna tidning allt jemt vill framsta sasom en syn- 
nerligen ifrig nitalskare for sanningen. Hvad som fran bOrjan 
kunnat vara ett latt fOrklarligt och forlatligt misstag, om an be- 
gdnget i hettan, det blir nagot helt annat, da det sedan envist 
f5rsvaras af den, som maste vara medveten derom, att hela 
historien varit hans egen dikt.* 

Fran salen vid Oak Street gick jag for att besoka en ung 
svensk, som var mycket sjuk och fattig. Han hade lungsot 
och hade ingenting att lefva af, mer an hvad nagra troende 
ynglingar gdfvo honom. Till sitt foraldrahem i Sverigc hade 
han skrifvit om sin nod. Han hade ock fatt ett svar, som 
han visade mig. I detta bref talade fadern om, att han holl 
pa att bygga ett fern vaningars stenhus med 67 rum, och att 

* Missionsvannens uppgift var afven ett misstag, som dock tidningen i ett 
pafoljande nummer villigt rattade. 



CHICAGOBLADETS UPPTRADANDE EN SJUK SVENSK. 363 

det kostade mycket penningar. Nagot till sonens uppehalle 
skickade ban dock icke, utan de namda ynglingarne fingo fort- 
farande underhilla honom, bast de kunde. Bjork, som var i 
sallskap med mig, lofvade den unge mannen att fi komma in 
pi Barmhertighetshemmet. Jag skref ett bref till hans far, om- 
talade sonens belagenhet och foreholl honom det omenskliga i 
att pi detta sa tt tillsluta sitt hjerta for honom. Ynglingen for- 
des 6fver till Barmhertighetshemmet, der han lefde nagra vec- 
kor. Nar han var begrafven, underrattade hemmets forestandare 
fadern derom samt lemnade honom uppgift pa, hvad begrafnin- 
gen hade kostat. Fadern skref ett tacksagelsebref, skickade 
betalning for begrafningen och derjemte vid pass en krona for 
att uttrycka sin erkansla for den vird och det underhall, hans 
son i nagra veckors tid hade itnjutit pa hemmet. Si skall en 
far handla, och si skall han taga fattiga kristnas hjelpsamhet 
i ansprik, medan han sjelf bygger stora stenhus! Jag kan 
icke saga, huru detta upprorde mig. 

Efter att hafva spisat aftonvard hos Bjork, for jag vidare 
till det s. k. svenska missionstabernaklet pa soder. En bild 
af detta finnes pa sid. 233. Det ar af tegel och ar en mycket 
rymlig lokal, som sades hafva plats for 2 tusen menniskor. Der 
var fullt med folk utanfor och ofverfullt derinne och lika varmt 
som pi operan i Portland, nar jag talade der. Jag vantade 
hvarje ogonblick att fa se menniskor svimma, men det hande 
icke. Sallan har jag haft en gladare stund vid Guds ord an 
denna afton i denna odrSgliga trangsel och hetta. 

Forsamlingen pi sydsidan, hvars historia jag forut nigot 
vidrort, har haft sorgliga strider att utkampa inom sig. Ar 
1882 hade hon omkring 400 medlemmar. Dessutom var det 
manga, som icke formligen forenat sig med henne, men som 
likval deltogo i hennes verksamhet. Emellertid folio snart 
minga af, och talrika uteslutningar ur forsamlingen miste ske. 
Det var bittra erfarenheter. Men a nnu bittrare fick forsam 
lingen rona. En predikant vid namn A. Davis inforde de 
frimetodistiska ideerna med de stormigaste upptraden vid mo- 
tena. Det vallade svira slitningar. Forsamlingen sprangdes. 

Efter denna sondring har hon icke kunnat gi framit. 
Medlemsantalet ar nu omkring 180. Sondagsskolan har om 
kring 300 barn och 30 larare. 



364 TRETT1OSJETTE KAPITLET 

Pa mandagen den 8 juli reste jag fran Chicago norrut p& 
ostra sidan af sjon Michigan till en stad, som ligger i staten 
Michigan och heter Grand Rapids. Den trakt, som jag for ige- 
nom, var mycket sandig, ja liknade styckevis en sandoken. 

Grand Rapids ar en delvis vacker stad, den andra i ordnin- 

o 

gen i staten Michigan. Den skrider raskt framat. Ar 1845 
hade staden icke mer an omkring 1,500 innevanare. Ar 1888 
utgjorde dess befolkning 70 tusen. Der finnas 83 fabriker. De 
tillverka hufvudsakligen mobler. I mobelfabrikerna sysselsattas 
bortat 6 tusen arbetare. Jag var icke inne i nagon fabrik, men 
jag gick igenom det mobelmagasin, som tillhorde den storsta 
af dem. Det var verkligen storartadt. Somliga mobler voro 
ytterst dyrbara, men alia hade de i mitt tycke det gemensamt, 
att de i anseende till form en voro klumpiga och smaklosa. Men 
hvar och en har sin smak. 

Staden har 52 kyrkobyggnader. Der utgifvas icke mindre 
an 32 tidningar af olika slag, bland dem 4, som aro dagliga. 
Af veckotidningarna ar en svensk. 

Skandinavernas antal i Grand Rapids beraknas till 2,500. 
Bland dem lara 1,600 vara svenskar. Med fa undantag aro 
dessa nyktra och arbetsamma samt atnjuta ett godt fortroende 
bland amerikanarne. Somliga hafva ganska vigtiga fortroende- 
poster. Deras ekonomiska stallning ar i allmanhet god. Samre 
star det till pa det andliga omradet. Mer an halften af dem 
besoka aldrig nagon kyrka, och icke fullt tva hundra tillhora 
nagon forsamling. 

Missionsforsamlingen derstades bildades ar 1880. Dess for- 
sta predikant var en snickare fran Vermland, som, jemte det 
ban tjenade forsamlingen, afven fortfarande skotte sitt snickeri. 
Det samma g6r han annu i denna dag. FOrsamligen eger ett 
missionshus med plats for 400 personer. Dess medlcmsantal 
uppgick i maj 1889 till 112. Pa den senare tiden hafva afven 
inom henne fdrekommit ledsamma slitningar. Ack, huru passar 
icke sjalafienden pi Ofverallt. Tuscntals trocnde vilja hafva 
roligt. Nar de ej fa roligt, sa stiilla de till trakigt. Att hafva 
roligt ar for dem det samma som att hafva uppbyggelse. Och 
dock ar det ena vida skildt fran det andra. Sann uppbyggelse 
bestdr icke uti kanslans tillfalliga upplifvande utan deri, att 
kunskapen blir djupare, att tron tillvaxer, att karleken blir star- 



/ GRAND RAPIDS. SOLDATHEM. 365 

kare, att sjelfkannedomen blir storre, att hjertat blir mer 6d- 
mjukt och himmelskt sinnadt o. s. v. Det der att vilja hafva 
roligt ar en barnsjukdom, som stundom angriper afven de aldre 
alldeles som passjukan. Och den gor mycket ondt. Men det 
tro ej de, som aro fangna deri. 

For min predikan i Grand Rapids hade presbyterianerna 
upplatit sin stora kyrkosal. Det var en rymlig och god lokal. 

I narheten af Grand Rapids ligger ett s. k. soldathem. Ef- 
ter det stora inbordeskriget pH i86o-talet bygdes namligen i 
Forenta Staterna atskilliga sadana hem for soldater, hvilka del- 
tagit i detta krig och antingen sasom invalider eller till foljd 
af sin alder blifvit oformogna att forsorja sig sjelfva. 

Soldathemmet i Grand Rapids ar sakert det yngsta af 
dem alia. Det invigdes den 30 december 1886 och har kostat 
166,500 dollars, d. v. s. nara 650 tusen kr. Det har rum for 
500 soldater, men der funnos endast vid pass 400. Kostnaden 
for hemmets underhall var for aret 1889 90 beraknad till den 
natta summan af 150 tusen dollars d. v. s. styfva 570 tusen kr., 
hvaraf 34 tusen dollars for afloningar, 3,000 dollars for lysolja 
och 1,200 dollars - - for tval. Det skall vara ljust i salarne, 
och derfor maste gubbarne halla sig rena. 

Jag reste ut till detta hem. Det var en statlig byggnad. 
En afbildning af den samma kunna lasarne se pa sid. 304. Det 
inre ar lika trefligt som det yttre. Vaggarne i den stora salen 
aro prydda med taflor, framstallande scener ur det borgerliga 
kriget. Jag gick igenom huset fran ofvan till nedan och besag 
soldaternas sofrum, matrum, kok, tvatt- och mangelrum m. m. Der 
fans afven en teater, som ock anvandes till predikorum, nar nagon 
kommer dit och predikar. For religionsfrihetens skull kan na- 
turligtvis anstalten icke hafva nagot kapell eller nagon predi- 
kant. Hade hon en predikant, sa skulle en sadan vara af en 
viss bekannelse, och dermed gjorde man strax oratt mot de 
soldater, som tillhorde ett annat samfund eller icke trodde pa 
nagon Gud alls. Innevanarne i huset, d. v. s. soldaterna, syntes 
fora ett fullkomligt sysslolost lif, hvilket nog icke kan vara 
helsosamt. 

Medan vi gingo omkring i rummen, fingo vi hOra nagra 
valdiga trumpetstotar. Strax blef det lif och rorelse bland sol 
daterna. Jag fragade, hvad det var, och fick till svar, att an- 



366 TRETTIOSJETTE KAP1TLET. 

staltens lakare hade kommit dit. Jag tankte: Ack, att alia 
andliga invalider och sjuklingar gjorde sig lika bradt om att 
samlas, nar evangelii trumpetstotar forkunna, att den store la- 
karen ar tillstiides for att fralsa de fortappade. 

Nar jag kommit ned pa kontoret, fragade jag, om bland 
denna skara soldater fans nagon, som var svensk. 

Ja, svarade man. 

Var god, lat mig traffa honom, sade jag. 

En man sandes genast for att hemta svensken. Inom nagra 
minuter var ban ocksa tillstades pa kontoret. Jag fragade ho- 
nom, om ban var fran Sverige. 

Nej, sade ban, jag ar fran Schweiz. 

Nagon skilnad mellan Schweiz och Sverige tycks man i 
allmanhet icke just vara medveten om i Amerika. Emellertid 
kunde mannen tala tyska, och jag passade pa tillfallet att saga 
bonom nagra ord om herren. 

Bland personer, som jag traffade i Grand Rapids, var det 
isynnerhet en, som jag gladdes att se. Hans namn var An- 
dersson. Han hade vaxt upp i samma stad som jag, d. v. s. i 
Lulea, samt i barndomen varit skolkamrat till mig. Som yng- 
ling hade ban gifvit sig ut pa sjon och farit ofver nastan hela 
jordklotet. I Australien hade ban blifvit omvand. Sedan hade 
han kommit hem till Sverige och slagit sig ned som fotograf 
i Lulea. Nu bodde han i staden Cadillac i Michigan. Han 
hade rest 93 eng. mil for att vid detta tillfalle fa traffa mig 
samt sOka forma mig att om mojligt komma upp till den sven- 
ska koloni, som der fans. Ack, huru gerna hade jag icke velat 
det. Men det lat sig icke gora. Jag lofvade tanka pa sakcn 
till hosten, da jag kom tillbaka fran Stilla-hafskusten. Men da 
krossades alia mina planer genom den sjukdom, som traifade 
mig i Minneapolis. Guds vagar aro icke vara vagar. 





23f^^ 

..^jp HHii ^ 




gj<<4!i>^^Y)jJk^ 



TRETTIOSJUNDE KAPITLET. 




I Muskegon. South Chicago. Utflygt till Des Plaines. Resa till 
Iron Mountain, Norway och Ishpeming samt tillbaka till Chicago. 



jran Grand Rapids reste jag foljande dag till en stad 
vid namn Muskegon vid Michigansjon. Den pa- 
stods vara den storsta travarustaden i Nordame- 
rika. Der lago, sade man, omkring 40 angsagar, 
och dessa skulle vara af den beskaffenhet, att intet 
sagverk i Sverige vore att med dem forlikna. Jag besokte 
den sag, som sades vara den fornamsta, och blef alldeles for- 
vanad att se, huru hon sag ut. Det var ett ruckligt brad- 
skjul, sadant som man val aldrig skulle kunna fa se vid nagot 
sagverk af rang i Sverige. Nar jag kom dit in, sag jag strax, 
att sagen icke kunde i afseende pa tillverkningsformaga pa na 
got vis jemforas med vara storre sagverk. Derpa fick jag af- 
ven bekraftelse. Jag fragade verkmastaren, huru manga tim- 
mer der sagades i dygnet. Han sade mig det. Jag mins icke 
antalet, men jag mins, att det var hogst betydligt mindre, an 
hvad mina svenska vanner pa god tro hade uppgifvit. Dertill 
kom, att braderna till stor del blefvo sa ilia sagade, att det 
vid ett svenskt sagverk vore alldeles omojligt att fa salja dem 
annat an som vrakplank. Men i Amerika ar det annorlunda 
an i Sverige. I Amerika aro de rika travarubolagen, likasom 
andra millionarer, skyddade genom oofverstigliga tullmurar. Den 
som behofver virke, maste antingen kopa det af dessa bolag 
eller ocksa vara utan. 



368 TRETTIOSJUNDE KAPITLET. 

Muskegon bar nagra och tjugu tusen innevanare. Dcr bo 
manga svenskar, bland dem en icke ringa del af de sagverks- 
och bradgardsarbetare, som stalde till den stora strejken i Sunds- 
vall 1879. Har traifade jag afven predikanten Taansberg, hvil- 
ken vid tiden for strejken bodde i Sundsvall och da utofvade 
ett mycket stort inflytande pa arbetarne. 

I staden finnas flere skandinaviska forsamlingar och kyrkor, 
tre svenska, tre norska och en dansk. Den lilla missionsfor- 
samlingen i Muskegon bildades 1881 och bygde 1884 ett bone- 
hus, som bar sittplatser for 400 personer. Forsamlingen bestar 
af 70 medlemmar. Hon har haft svara lidanden att genomga 
till foljd af usla predikanter, som pa olika tider kommit dit och 
stalt till allehanda villervalla, innan det hunnit blifva uppenbart, 
att de allenast varit kottets och syndens tralar i stallet for 
Kristi tjenare, som de gifvit sig ut for att vara. Nu ar till- 
standet der battre. 

Sjelfva staden ar tarflig. Gatorna aro sandhaf och trotto- 
arerna aro af brader, pa manga stallen icke ens jemnsagade i 
andarne. Husen aro riktiga korthus. 

>Ni borde, sade jag, ofver edra portar skrifva sangens ord: 
Blott en afton, blott en afton bor jag har . Ty manga aftnar 
lara de val ej sta. 

Ja, svarade de, det ar icke vardt att bygga solida hus. 
Vi hafva har ingen varaktig stad. Staden har vaxt upp om- 
kring sagverken. Nar skogen ar utrotad, och det gar fort med 
den saken, si laggas sagarne ned, och staden blir Ode. 

I Muskegon predikade jag i kongregationalistkyrkan. Fore 
predikan hade vi ett bonemote i kyrkans undervaning. Efter 
gudstjensten gick jag som vanligt ned bland folket for att skaka 
hand med dem, som ville helsa pa mig. Bland dem, som jag 
da traffade, voro tvanne geflebor. 

I Ostra delen af Michigan, der Muskegon liggcr, aro pa 
mdnga stallen stora arbeten i gang, och mycket folk sysselsat- 
tes vid dem. De som taga vara pa, hvad de fortjena, fa van- 
ligen nagot till Ofvers, men mAnga fora ett sardeles groft och 
utsvafvande lif och aro derfor, trots de goda fortjensterna, alltjemt 
lika fattiga. Manga af vara omtanksamme och idoge landsman 
hafva tagit sig land for att bereda sig ett eget hem i dessa 
skogiga trakter. Nagra hafva varit der sedan den tiden, d 



1 MUSKEGOX. 369 



nybyggarne annu af regeringen fingo land till skanks. Andra 
hafva kopt land. Men alia hafva de m&st underkasta sig manga 
forsakelser och mycket arbete. Derigenom hafva de kommit 
sig f6r och berga sig i allmanhet ganska godt. Nagra hafva 
t. o. m. samlat en liten formogenhet. 

Ett vanligt salt att p skogsland uppodla en farm ar, att 
man hugger ned traden, arbetar upp stammen och saljer den, 
om man finner kopare, eller och det ar det allmannaste 




Skrifmaskin. 

Se kap. 47. 



att man branner bade stam och grenar och sedan sir mellan 
stubbarne, sa godt man kan, till dess de hinna ruttna. Att 
med hjelp af legda krafter pa en gang uppodla ett skogsland 
skulle vara forenadt med allt for stora kostnader. 

Fran Muskegon reste jag tillbaka till Chicago. Jag skulle 
pa aftonen den 10 juli predika i South Chicago. 

South Chicago ar en af de manga farstader, som omgifva 
Chicago, och kan med allt skal raknas som en af de fOrnam- 
sta.* De hoga skorstenar, som har i stort antal hoja sig ofver 

* Sedan sommaren 1889 ar det inkorporeradt i Chicago. 



370 TRETTIOSyUNDE K A PIT LET. 

alia andra byggnader, och den tjocka, bolmande rok, som fran 
dessa sprider sig ofver stadcn, tyda pa, att South Chicago ar 
en jernverks- och fabriksstad. Sa iir ock forhallandet. I de 
manga masugnar och verkstader, som har aro, hafva tusentals 
arbetare sin dagliga sysselsattning och denned sitt dagliga brod. 
Ibland dem aro ett stort antal svenskar, synnerligast fran Verm- 
land, sodra Dalarne och bergslagstrakten. Dessa bergslagsbor 
hafva har funnit en sysselsattning, som mycket ofverensstammer 
med de arbeten, som de varit vana vid fran sin hembygd. Man- 
gen af dem har ock har i sitt anletes svett arbetat sig upp tilt 
en betryggad stallning i ekonomiskt afseende, har kopt en tomt 
och derpa bygt ett hus till hem for sig och de sina. Nagra 
hafva ocksa funnit Jesus och derigenom fatt sig ett hem i her- 
rens hus evinnerligen. 

Missionsforsamlingen i South Chicago bestar for narvarande 
af omkring ett femtiotal medlemmar. Nar jag var der, hade 
hon ingen egen kyrka men var besluten att bygga en sadan 
pa en redan inkopt tomt. Kyrkan har ock sedan dess blifvit 
fardig. Hon invigdes forsta sondagen pa nya aret 1889. 

Sedan huset blef fardigt och oppnades for Guds ords pre- 
dikan, har ocksa ett nytt intresse for Guds ord borjat uppsta 
bland vara landsman pa platsen. 

I South Chicago predikade jag i augustanakyrkan. Presten 
och hans familj voro mycket vanliga mot mig. Efter predikan 
blef jag inbjuden till dem. De hade manga barn, och jag hel- 
sade pa dem alia. Gud valsigne och hjelpe alia vara barn! 
Ack, hvad skall det blifva af dem? Skola de blifva goda men- 
niskor och medborgare eller ej? Skola vi fa mota dem i him- 
larnas rike en gang? Eller skola vi sakna dem der? Gud, 
frals vara barn! 

Detta var den forsta och enda augustanakyrka, i hvilken 
jag predikade under hela min vistelse i Amerika. Dermed vill 
jag dock icke hafva sagt, att jag icke hade kunnat fa pre- 
dika afven i andra. Tvartom var jag af augustanaprester afven 
P&. andra stiillen inbjuden att predika i deras kyrkor, men erne- 
dan dessa icke lemnade tillrackligt utrymme for de folkskaror, 
som kommo att h6ra, maste jag afboja deras anbud. Om au- 
gustanarnes fOrhallande till mig skall jag for Ofrigt langre 
fram blifva i tillfalle att tala. 



SOUTH CHICAGO. UTFLYGT. IRON MOUNTAIN. 371 

Den 1 1 juli hade sondagsskolorna, som tillhorde svenska 
missionskyrkan pa norr, en utfard till ett stalle, som heter Des 
Plaines, en liten stad eller by nagra mil fran Chicago samma 
plats der de tva flickorna, som jag forr talat om, hade drunk- 
nat. For andamalet hade man hyrt ett extratag bestaende af 
1 9 vagnar. Hvarje vagn kostade 1 7 dollars. Hela affaren gick 
saledes pa mer an tusen kronor. Platsen var mycket vacker. 
Vi samlades en stund till predikan, bon och sang. Sedan 
sprungo barnen omkring och lekte. Detta gick lattare for dem 
an att sitta stilla och hora predikan, och det berodde nog icke 
derpa, att de voro ogudaktiga, utan derpa att de voro barn. 
Och att vara barn ar in gen synd. 

Kl. 9 pa qvallen reste jag ater fran Chicago upp till Mi 
chigan, denna gang icke pa ostra utan pa vestra sidan af sjon. 

Klockan var 1 1 pa f. m., nar vi jag och min folje- 
slage Hogfelt kommo fram till Iron Mountain, dit vi skulle. 

Iron Mountain ar en grufstad. Platsen borjade bebyggas 
1880. Redan 1887 hade innevanareantalet stigit till ofver fern 
tusen. Ar 1888 fick den stadsrattigheter, och till borgmastare 
valdes en svensk lakare vid namn A. E. Andersson. For nar- 
varande har staden 7,500 innevanare, af hvilka omkring tva tu 
sen aro svenskar. 

Den fornamsta grufvan pa platsen kallas Chapin och skall 
vara en af de rikaste jernmalrnsgrufvor i verlden. Ur den samma 
upptages arligen ungefar halften sa mycket malm, som brytes i 
alia Sveriges jerngrufvor tillsammantagna. Ungefar halfva antalet 
af grufarbetarne aro svenskar. Medelfortjensten af alia ackords- 
arbeten i Chapingrufvan under aren 1884 87 uppgick till tva 
dollars pr dag. Nagra af vara landsman hafva af sin fortjenst 
aflagt ganska vackra besparingar, andra hafva lefvat for dagen 
och ega nu ej mer, an da de forst anlande till platsen. Manga 
hafva lagt sin med svett och moda forvarfvade dagspenning 
pa krogdisken. Grufarbetet ar tungt, och manga hafva i dessa 
grufvor forlorat helsa och ungdomskraft. Det ar ock ett farligt 
arbete. Flere af vara svenska gossar hafva blifvit krymplingar 
for hela lifvet till foljd af olyckor i grufvorna. Nagra hafva af- 
ven derigenom ljutit en plotslig dod. Dock ar grufarbetet myc 
ket eftersokt, och det ar sallan, som plats finnes f6r alia ar- 
betssokande. I allmanhet stanna dock arbetarne icke manga 



372 TRETTIOSyUNDE KAPITLET. 

ar vid grufvorna. Deras hag star till vesterns fait, der de hop- 
pas blifva sina egna herrar. En liflig del i grufarbetet pa denna 
plats har en svensk grufingenior vid namn Per Larsson tagit. 
Genom ihardighet och skicklighet har han vunnit mycket stort 
fortroende. Han bor emellertid icke mer der utan ar nu gruf 
ingenior i en stad vid namn Norway icke langt derifran. 

Vid pass en svensk fjerdingsvag eller nagot mer fran sta- 
den, ligger ett vattenfall. Vid detta aro anlagda valdiga maski- 
ner, hvilka genom ett mycket groft platror pumpa luft, som 
drifver alia maskiner i och narmast omkring grufvorna. 

Nar missionsforsamlingen i Iron Mountain bildades (1882), 
bestod den af sju personer. Nu har hon 140 medlemmar. Hon 
har sedan 1886 egen kyrka, som rymmer vid pass 400 perso 
ner, samt sedan 1887 ett pastorsbostalle. 

Jag predikade afven har i en Skating Ring, en fortrafflig 
lokal. Bland den stora ahorarskaran, som val uppgick till 10- a 
i2-hundra personer, fans en massa sma barn, som icke ville 
noja sig med att hora utan tvartom gjorde allt, hvad de kunde, 
for att genom sitt skrik ofverrosta mig. Det var allt annat an 
trefligt, men afven det maste, forstas, ga. Sa smaningom som- 
nade de, det ena efter det andra, och det var nog det basta, de 
kunde gora, till bade sin egen och forsamlingens uppbyggelse. 

Lordagen d. 13 juli reste jag till Norway for att helsa pa 
ingenior Larsson. I Norway hade de narmast foregaende da- 
garne radt mycket stor gladje, som gifvit sig luft i allehanda 
tillstallningar, sasom flaggning, kanonsalut m. m. d. Norway 
var en ny stad, som vaxt upp omkring en grufva. Malmen i 
denna grufva hade emellertid borjat utsina, och man fruktade, 
att staden snart skulle blifva Ode. Icke langt derifran ligger 
en annan stad, kallad Quinisec, som pa samma siitt vuxit upp 
omkring en grufva, hvars malm tagit slut; och der, berattade 
man mig, stodo redan 300 hus Ode. Inom kort vore det ock 
att vanta, att staden skulle vara fullkomligt obebodd. Nu fruk 
tade man, som sagdt, samma Ode for Norway. Detta vackte 
naturligtvis stort bekymmer. Men just i de dagarne hade man 
lyckats upptacka en ny grufva. Och det var detta, som vallat 
sa stor gladje. Staden var raddad. 

Hos Larsson traffade jag den fOrut omnamde fattige och 
sjuke finnen, som jag hade skrifvit ett rekommendationskort it, 



1 IRON MOUNTAIN. - NORWAY. ISHPEMING. 373 

nar jag var pa vag till Chicago. Jag gick ut till honom pa 
vedbacken, der ban stod och hogg, jag satte mig ned pa en 
stock och samtalade med honom en stund. Han var mycket 
bekymrad, kande sig annu klen, var ock orolig ofver sina synder 
men tycktes halla sig till herren Jesus. Han grat bittert vid 
tanken pa sina barn och sin hustru, som han hade lemnat i 
Finland. Ingenting hade han hellre 6nskat an att kunna komma 
tillbaka till sitt fadernesland och de sina, om det varit honom 
mojligt att forskaffa sig sa mycket penningar, som dertill er- 
fordrades. Manga i Amerika aro nog i samma belagenhet. 

Efter ett kort besok i Iron Mountain igen reste jag strax 
till staden Ishpeming. Namnet ar indianskt och betyder himme- 
len. Pa vagen dit passerar taget ett stalle, som heter Nega- 
unee, afven ett indianskt namn, som betyder helvetet. 

Ishpeming ar en grufstad af ganska stor betydelse. Inne- 
vanareantalet torde vara 10 12 tusen, hvaraf omkring halften 
aro skandinaver. For omkring tio ar sedan forekom pa denna 
plats ingen missionsverksamhet alls bland svenskarne. Den 
grofsta ogudaktighet var radande. Dryckenskap och slagsmal 
horde till ordningen for dagen. Att ga ut pa gatan om qvallen 
var ett riktigt vagspel. Emellan irlandare och svenskar fordes 
stundom riktiga krig, sa att blodet flot. Men en battre tid 
randades for svenskarne. Flere kristna samfund begynte en and- 
lig verksamhet pa platsen, och der uppstodo en augustana-, en 
metodist-, en baptist- och en missionsforsamling. Pa den sistnamda 
sag man fran alia hall med sneda blickar. Den var los i laran, 
sade man, saknade kyrklig ordning och hade ingen riktig prest. 
Medlemmarne samlades i borjan har och der i husen, men snart 
maste de se sig om efter en bestamd samlingslokal. De fingo 
da reda pa en gammal handelsbod, som de hyrde och inredde 
till bonehus. Deras tilltag blef foremal for mycket atloje och 
forakt af de otrogna, och den lilla missionssalen kallades af 
dem for Skrapboxen (skrapladan). Emellertid var Gud med 
den lilla hopen, och verket gick stadigt framat. Inom kort 
bygde forsamlingen en egen kyrka, som rymde omkring 400 
personer. Medlemsantalet i forsamlingen ar omkring 150. 

For min predikan hade vannerna begart att fa lana augu- 
stanakyrkan. Deras begaran afslogs. Och val var det. I kyrkan 
hade endast en liten del af ahorarne fatt rum. 



374 TRETTIOSJUNDE KAPITLF.T. 

Biittrc brOdlos an radios, siiger ordspraket, och sa tankte 
afven vannerna i Ishpeming. Fran Chicago hyrdc de ett stort 
tii.lt. Hyran kostadc 125 dollars (nara 500 kr.) utom frakt och 
andra omkostnader, som gingo till 80 dollars. Halften af hyran 
bctaladc dock en amerikansk forening, som dagen dcrcftcr skulle 
anviinda taltet for en festtillstallning". Taltet rymde mcllan 2 
och 3 tusen personcr och var en utmarkt predikoplats. En af- 
bildning af dess inre kan ses pa sid. 305. 

SOndagen d. 14 juli predikade jag der forst pa f. m. ofver 
dagens evangelium och sedan kl. 3 e. m. ofver aftonsangstexten. 
Fran Iron Mountain hade kommit ett extratag med 1 80 svenskar. 
Afstandet mcllan de biigge staderna var 75 eng. mil (i i V, sv.). 

Manga bekanta frdn Sverige traffade jag har och bland 
dem till min ofverraskning en qvinna, som hade varit i min 
tjenst i Gefle och nu var gift derute. 

Kl. V a 8 p& qvallen hade de troende ett sang- och bOne- 
mOte i tiiltet. Det var en obeskrifligt ljuflig stund, den basta 
pa hela dagen. Annars hade det varit ganska torrt bade fore 
och efter middagen, sa att jag var glad, att jag icke hade Mis- 
sionsvannens stenograf med. Ack, hvad det kan bli torrt ibland. 
En gng, nar jag hade predikat i Kalmar, och det hade gatt 
mycket trogt, sade ett aldre troende fruntimmer till mig: 

Tack skall du ha, WaldenstrOm, du har arbetat i ordet 
och laran i qvall. 

Just sa hade det ock gatt i Ishpeming. Jag hade arbetat 
och pustat och gjort manga ord utan att egentligen hafva nagot 
att saga. Men pa qvallen, som sagdt, kom anden med, och 
det var som regn pa torr mark. 

Hos predikanten Gustafsson fick jag sedan se ett nummer 
(f6r den 10 juli 1889) af tidningcn Christian Herald, som just 
den dagen hade anlilndt. Det inncholl en predikan af Talmage 
Ofver fralsarens ord: I min faders hus aro manga boningar (Joh. 
14: 2). Der forekommo fOljande ord: 

Vi skola iilska alia, som aro i himmelen, men der aro 
somliga mycket goda menniskor, med hvilka vi icke skulle 
onska att bo i samma rum. De ma vara battre an vi sjelfva, 
men dc iiro af olika temperament. Vi skola tycka om att 
mota dem pa de gyllene gatorna och att dyrka Gud med 
dem i templet och att ga med dem pa flodens strander, men 



M:. ~1LL CHICAGO. --- 



jag ar glad att saga. att vi skola bo i sarskilda mm. Xi ser: 
himmelen ar sa vidstrackt. att om en man eller q\-inna cnskar 
ett ensamt rum for sig sjelf, sa fins det tillgang dertilL> 

Det behofs ej nigra reflexioner till sadana ord. Men det 
ar utan tvifvel pa tiden, att nar man icke vill andra det nar- 
varande efter monstret af det himmelska, man soker sig en ut- 
vag att ombilda det himmelska efter monstret af det narva- 
rande. Da blir den narvarande stallningen fortrafflig, och si 
ar spelet vunnet af hvem? 

Ma vi skaka somnen ur ogonen. Den narvarande stall 
ningen ar vida vadligare, an den stora mangden af kristna tror. 

Hela den foljande dagen gick at for att resa tillbaka till 
Chicago. Vagen gick genom Wisconsin. Jag traffade en 
svensk farmare pa taget och borjade tala med honom om 
herren. Han var en trcende man, hade varit soldat pa Jon- 
kopings regimente. Han sade, att han hade haft det bra i 
Sverige men velat hafv*a det battre. Derfor hade han emigrerat. 
a Och nu, sade han, bar jag det bra som i Sverige.* Jag tyckte, 
att dessa ord voro mycket betecknande. Sakert skulle manga 
svenskar tala precis pa samma satt, om de ville tala, sasom de 
i hjertat kande det. Men jag fruktar, att tusentals svenskar i 
Amerika skammas att tillsta. att de icke hafva det battre der, 
an de hade det hemma, om de ock nu hafva battre ogon an da, 
Xar jag sag mig om i vagnen, markte jag en yngling, som 
med stor ifver laste i en bok. Det intresserade mig att veta, 
hvad det var for en bok. Snart fick jag se titeln. Det var 
Strindbergs bok: *Giftas>. Saken gjorde pa mig ett vemodigt 
intr} ck. Jag vande mig till ynglingen och fragade, om han 
var pa vag till himmelen. Han blef vid denna fraga forbr^ llad 
och svarade: >Det vet jag icke.> Inte brydde han sig heller 
om att fa veta. det. Stackars menniskor, som kunde vara 
lyckliga genom att lefva i forening med Gud och hafva ett 
visst hopp om det eviga lifvet, men som i stallet frivilligt lata 
fora sig bort i otro, till dess de forgas i sina synder! 

Kl. var 10 pa qvallen, nar jag anlande till Chicago. Jag 

val nagot trott men kande mig kry och glad. 








TRETTIOATTONDE KAPITLET. 

I Paxton, Princeton och Galesburg. 

Chicago fick jag nu ej stanna langre an ofver natten. 

Redan foljande dag pa morgonen maste jag ater- 

igen ut pa resa. Farden galde nu Paxton Illinois. 
Paxton ligger nagot ofver 100 engelska mil fran 

Chicago. Det ar en liten ful stad med ungefar 2,000 
innevanare, af hvilka en tredjedel aro svenskar. Rundt omkring 
bor ett stort antal svenska landtbrukare. Der finnas manga 
troende och tva svenska kyrkor. Augustanasynoden har forr 
h5r haft sitt laroverk, men platsen var olamplig, hvarfOr det 
flyttades till staden Rock Island, der det f. n. ligger. 

MissionsfOrsamlingen i Paxton bildades 1878. Det gick till 
pa foljande satt. Flere augustanaprester hade ett mote for att 
diskutera Ofver forsoningen. Dervid kom man afven att namna 
mina skrifter. Presterna fOrmanade forsamlingen, att hon skulle 
akta sig for P. W., som var en sa stor villoande, att, om moj- 
ligt, skulle afven do utvaldo varda fOrfOrda. Flere sOndagar ef- 
ter hvarandra varnades ocksa i de offentliga predikningarna 
oupphorligt for P. W. och hans villolara. Detta bekymrade 
somliga medlemmar inom forsamlingen. De skrefvo och bado 
Skogsberg fran Chicago komma dit och predika. Han kom, 
men sOndagen derefter blefvo 15 familjer uteslutna ur den lu- 
therska forsamlingen, emedan de hade vdgat skrifva efter en 
prest, som icke horde till augustanasynoden, och som derjemte 
>predikade sadan villfarelse*. Dock skulle de uteslutna ater in- 




The Mount of the Holy Cross" i Colorado. 



378 TRETTIOATTONDE KAP1TLET. 

tagas i forsamlingen, om de battrade sig och hos forsamlingens 
pastor bade om forlatelse. Detta ville de emellertid icke gora 
utan bildade en egen forsamling. Redan foljande ar bygde de 
on egen kyrka. Och sa stort var intresset, att innan kyrkan 
var fardig, var hon fullstandigt betald, hvilket var en stor gladje 
for forsamlingen, men ocksa ett amne till bedrofvelse for dem, 
som i det langsta hade hoppats, att hon icke skulle forma att 
bygga sitt hus fardigt. 

Vagen till Paxton gick genom boljande sadesfalt, afbrutna 
af smarre tradplanteringar. Under hela vagen sag jag ingen 
hojd. Allt var en jemn slatt. Vara s. k. stora slatter i Up 
land och Skane blifva till ingenting, nar man far se sadana 
vidder som i Illinois och annorstades i Amerika. Sadesfalten 
der aro som stora haf. 

I Paxton hade man utlyst tvanne sammankomster, vid hvilka 
jag skulle predika, den ena kl. 3 och den andra kl. 8 e. m. 
De hollos i en park invid tingshuset, ett mycket trefligt stalle. 
Ett utmarkt godt vader hade vi ocksa. I parken var samlad 
en stor mangd folk. Jag predikade ofver Job. 8: i 11 om syn- 
derskan, som fariseerna ville stena. Efter predikiin traifade jag 
manga gamla bekanta, af hvilka somliga sade, att de hade hort 
mig i *Sverget for 25 ar sedan. Vid sammankomsten pa qval- 
len kl. 8 kunde jag icke narvara. Det var omojligt for mig att 
predika 2 ggr om dagen under veckan. Jag sade derfor pre- 
dikanten Wenstrand, pastor pa platsen, att ban fick halla afton- 
motet sjelf. Nar middagssammankomsten slutade, meddelade 
Wenstrand folkct detta och uttryckte dervid sin forhoppning, 
att forsamlingen nog skulle ursakta lektorn, for att ban icke 
orkade tala afven pa qviillen. Och visserligen kunde jag hafva 
skal att fordra ett sadant ofverseende. Pa sondagen hade jag 
predikat 3 ggr i Ishpcming; pa mandagen hade jag tillbragt 
1 6 timmar pa taget; pa tisdagen hade jag rest 103 eng. mil for 
att komma till Paxton; der hade jag predikat samma dag en 
gang och skulle nu kl. 3 pa natten resa derifran for att nasta 
dag predika pa ett annat stalle. Om man icke orkar mer for 
en gang, sa ma man skaligen kunna vara ursaktad, afven utan 
att be derom. 

Efter att bafva hvilat fran kl. 8 pa qvallen till 2 pa nat 
ten reste jag, som sagdt, ater tiU Chicago. Pa t^get fans ingen 



/ PAXTON OCH PRINCETON. 379 

i 

plats att fa i sofvagn, utan jag maste sitta pa en vanlig sofFa. 
I Chicago fick jag vara endast en liten stund, ty kl. 12 skulle 
jag fardas vidare till Princeton Illinois, som ligger 104 eng. 
mil vesterut fran Chicago. 

Jag bodde hos pastor Lidman, en svensk predikant pa plat- 
sen. Han ser ut som en katolsk prest, och nagra ganger lar 
det hafva intraffat, att han af katoliker blifvit tagen for att vara 
en sadan, sa att de fallit pa kna for honom pa gatan och bedt 
om hans valsignelse. 

Sedan jag hvilat en stund, dopte jag Lidmans lilla barn. 
Det var en mycket Ijuflig stund. Der voro samlade nagra van- 
ner, 8 eller 10 till antalet. Gud valsigne och bevare den lilla! 

Pa qvallen kl. 7 skulle jag predika. For andamalet hade 
man hyrt den storsta sal, som fans i staden. Den heter Apollo 
och har 1,500 sittplatser, ar egentligen bygd till teater, men 
upplates for allehanda sammankomster. Dagen var forfarligt 
het, 105 gr. Far. (= nara 41 gr. C.) i skuggan. I salen var 
det nastan som i en bakugn, men Gud frojdade vara hjertan 
med Davids Ps. 32. 

Princeton ar en liten vacker stad med jemna och plante- 
rade gator. Den har mellan 4 och 5 tusen innevanare. Af dessa 
aro ungefar tva tusen svenskar. Der finnas ej mindre an 14 
kyrkor, deribland tre svenska. Princeton har inga fabriker. 
Har hafva manga gamla, rika familjer slagit sig ned, hvilka 
vilja lefva i ro pa sina penningar. 

Stadens omnejd ar mycket vacker. Ofverallt ser man stora, 
bordiga landstrackor och har och der vackra gardar, till stor 
del svenska. Manga svenskar kommo dit for 2535 ar till- 
baka, voro da ganska fattiga, men aro nu mycket valbergade. 

Missionsforsamlingen i Princeton hade 1889 240 medlemmar. 
Hon eger sedan 1877 en kyrka, bygd af tegel, med sittplatser for 
omkring 600 personer. I undre vaningen af den samma finnes 
dessutom en medelstor sal och tva mindre, hvilka aro afsedda 
for smarre moten. Utanfor kyrkan ligger en stor gard med 
kyrkstall, alldeles sasom pa landet hemma i Sverige. Emellan 
de troende der rader god frid och endragt. 

Pa torsdagen gjorde jag besok hos en svensk vid namn 
Svensson, som forut hade varit farmare, men salt sin egendom 
och nu bodde i Princeton. Intill bostaden hade han nagra ac- 



380 TRETTIOATTONDE KAPITLET. 

res land, som voro fullstandigt planterade med hallonbuskar. 
Det var den storsta barplantering, jag nagonsin sett. Buskarne 
voro ofverfulla af stora, vackra, till fargen svarta ballon. 

Ett mycket praktiskt satt hafva de i Amerika att plocka 
och forvara bar, som skola sandas till skilda platser for att sal- 
jas. Man plockar dem icke sasom hos oss i stora karl, som 
foras till torget, der baren sedan matas ut i smarre qvantiteter 
at koparne. Genom detta satt fara namligen baren mycket ilia. 

I Amerika forfardigas af tunna traspjelor sma behandiga 
korgar, som innehalla ett visst matt. Dessa spjelor goras vid 
sagverken i bestamd storlek och skickas ut i stora bundtar. 
Vid landtgardarne forfardigas sedan sjelfva korgarne, hvilket 
gar mycket fort. Jag tanker, att en man med latthet kan till- 
verka 10 sadana korgar i minuten. I dessa plockas nu baren 
direkt, och de aro sa inrattade, att de kunna stallas ofvanpa 
hvarandra, utan att den ofvanfor staende pressar pa baren i 
den undre. Pa detta satt kunna de transporteras ganska lang 
vag, utan att baren taga nagon skada. Sedan saljas korgarna, 
sadana de aro, och nar koparen kommer hem, har han baren 
lika friska och hela, som de voro, nar de plockades fran bu- 
skarne. Det skulle utan tvifvel vara en stor fordel, om afven 
i Sverige samma satt kunde komma i bruk. 

Nar jag i Princeton strax fore kl. i reste ned till jernvags- 
stationen, maste jag pa vagen stanna for att helsa pa en gam- 
mal 85-arig kongregationalistprest, som kom ut fran sin bostad, 
ledd af sin son. Han hade sandt mig bud, att han ville se mig, 
innan jag for vidare. Det var en from, troende gubbe, som nu 
i likhet med manga andra icke har nagot annat att gora an 
g och vanta pa den forlossning, som herren har lofvat de sina. 
Kanske hvilar han redan, nar jag skrifver dessa ord. 

Pa vagen till stationen akte jag ock forbi pastor Lidmans 
hus. Han helsade mig med att hissa en svensk och en ameri- 
kansk flagg jemte hvarandra. Det var icke vanligt att i Ame 
rika fa se en svensk flagg, och jag vet icke, hur det kom sig, 
men aldrig har jag tyckt, att den svenska flaggen var sa stat- 
lig som der. Jag tog upp min fotografiapparat, knappte till och 
fick salunda en utmarkt fotografi af den trefliga prestgarden. 

Min resa galde nu staden Galesburg i Illinois. Nar jag kom 
dit, f6ll ett latt regn. Den som hemtade mig vid stationen, 



/ PRINCETON OCH GALESBURG. 381 

talade om, att motesplatsen skulle blifva under bar himmel i en 
park, som tillhorde det i staden belagna amerikanska universi- 
tetet Knox College. Men ban undrade, om det var vardt att 
fortsatta med att ordna sittplatserna der, da vaderleken sag sa 
hotande ut. Jag svarade honom: 

Lat folket ga pa! Vi skola vara ute. Annu bar det icke 
pa min resa handt, att regn afbrutit nagon sammankomst. Och 
jag tror, att det icke heller skall ske i dag. 

Mangenstades under mina farder maste jag predika under 
bar himmel, och det forekom mig mycket underbart, att icke 
pa ett enda stalle sammankomsterna blefvo, vare sig forhindrade 
eller afbrutna genom regn eller annat ovader. 

Galesburg raknar mellan 16 17 tusen innevanare och bland 
dem 5 6 tusen svenskar. Ar 1847 funnos der endast fyra sven- 
skar. Men sedan midten af i85O-talet bar deras antal mycket 
hastigt tillvaxt. Storsta delen af dem arbeta pa fabriker. Som- 
liga aro affarsman. I allmanhet sta de sig mycket bra. Som- 
liga aro t. o. m. rika. Bland amerikanarne atnjuta de der som 
annorstades aktning och fortroende. Pa nastan alia fabriker 
finnes det svenska forman, och atskilliga statsembeten bekladas 
af svenskar. I bygden rundt omkring staden bor ett stort an 
tal svenska jordbrukare. 

I kyrkligt afseende aro svenskarne i Galesburg delade i 
fern forsamlingar, af hvilka tva aro lutherska. Den svenska 
missionsforsamlingen organiserades redan 1868 af sadana, som 
hade uttradt ur augustanaforsamlingen. Hon bygde 1869 en 
egen kyrka for en kostnad af 10 tusen dollars. Denna ar gan- 
ska stor och smakfull bade ut- och invandigt samt har.ett hogt, 
vackert torn. For narvarande raknar forsamlingen omkring 125 
medlemmar. Hon bar utom kyrkan afven ett skolhus, hvari 
svensk hvardagsskola halles en tid af aret. I sept. 1889 hade 
forsamlingen en sarskild hogtidsdag. Hon firade da sin 2i-ariga 
tillvaro och betake pa samma gang den sista aterstoden af sina 
skulder. 

Ovanligt stor var den skara, som samlade sig till att hora 
Guds ord i parken vid Knox College. Man beraknade antalet 
till omkring 6 tusen personer, och jag haller det icke for otro- 
ligt. Det var en af de storsta skaror, for hvilka jag nagonsin 
bar predikat. Jag stod pi den hoga trappan till universitetets 



382 TRETTIOATTONDE KAPITLET. 

bus. Folket stod i tatt packad massa nere i parken. Endast en 
mindre del hade rum att sitta pa de anordnade platserna. Bland 
de narvarande voro flere augustanaprester dels fran staden, dels 
fran den omkringliggande bygden. I parken hade svenskarne 
for tillfallet latit i traden uppsatta stora elektriska ljus. Nar 
jag borjade, voro ljusen icke tanda, och det var ganska skumt, 
men ett tu tre blixtrade det till i traden, och ett det mest ma- 
giska skimmer utbredde sig ofver den forsamlade skaran. Jag 
har sallan sett ett sa vackert skadespel. Himlen var betackt 
med svarta, tunga moln; pa afstand syntes oupphorligt haftiga 
blixtar, men de voro sa langt aflagsna, att vi icke horde askans 
buller. Inte en droppe regn foil. Ovadret, som vi pa aftonen 
sago, urladdade sig pa ett fruktansvardt satt ofver Chicago och 
dess omnejd. Sammankomsten i Galesburg hor till de ljufvaste 
minnen, jag har fran min resa i Amerika. Efter den sammas 
slut gjorde jag ett besok hos augustanapresten pa stallet, pa 
stor Haterius. Han var en vanlig och hjertlig man. Hans 
hustru bevisade mig ocksa mycken valvilja. Hos Haterius voro 
samlade flere augustanaprester, men jag hann icke gora deras 
bekantskap vidare an sa, att jag blef presenterad for dem och 
fick helsa pa dem. 

I Galesburg traffade jag en gammal svensk fru, som hel- 
sade pa mig med mycket stor rorelse. For 1 2 ar sedan hade 
hon rest ofver till Sverige for att blifva opererad for en vaxt 
i magen. Forgafves hade hon i Amerika sokt lakare. Nam- 
net af min bror i Upsala hade natt hennes oron, och hon vandc 
sig till honom. Han utforde den farliga operationen och skar 
ut ur hennes kropp en vaxt, som vagde vid pass 60 skalpund. 
Han trodde sjelf, att qvinnan skulle do. Men hon lefde igenom 
den samma och har sedan dess befunnit sig temligen bra. 







C QJ 



i ii i i i i i ii ii i i ii 1 1 i ri t i 

s s 



XL9 



TRETTIONIONDE KAPITLET. 



I Bishop Hill. Ankomst till Rock Island. - 

Predikan i Moline. 



Fard genom arsenalon, 




et v&r den 19 juli kl. 7.30 f. m. jag reste frin Gales- 
burg. Jag skulle nu fara till Rock Island, Pa va- 
gen dit gjorde jag likval en liten afstickare till ett 
annat stalle, som for svenskar har ett ganska stort 
intresse, namligen det fran Erik Janssons dagar be- 
kanta Bishop Hill. 

Jag steg af taget vid en station, som hette Galva samt 
akte med hastar fern eng. mil. I narheten af Galva visade 
man mig tvanne stall, som voro gjorda af en svensk kyrka. 
Svenskarne hade pa nagot satt kommit i strid, hvilket ledt till 
kyrkans forsaljning. En farmare hade kopt henne, sagat henne 
midt itu och fort henne hem till sin gard, der hon nu tjenst- 
gjorde pa namcla satt med bibehallande af kyrkoformen. 

Pa vagen till Bishop Hill korde vi in till en svensk far- 
marefamilj, som hette Westberg. Frun var en af de forsta 
erikjansistiska emigranter, som lemnade Sverige. Hon var da 
endast en ung 18 eller ig-arig flicka. Annu i sin alderdom 
har hon ett mycket lifligt temperament, och hela hennes vasende 
andades idel fortjusning ofver Erik Jansson och hans verksam- 
het. Hon erkande visserligen, att erik-janssarne hade gjort sig 
skyldige till hvarjehanda oforstand hemma i Sverige under de 
forfoljelser, for hvilka de voro utsatta. Men a andra sidan hade 
afven de kyrkliga myndigheterna burit sig at pa ett satt, som 



384 TRETTIONIONDE KAP1TLET. 

var i hogsta grad tadelvardt. Hennes omdome om hela saken 
kan sammanfattas i foljande hennes ord: 

>De forstodo ej battre der hemma da, och vi forstodo icke 
heller att stalla oss battre vi. 

Sedan Westbergs hade undfagnat oss p& basta satt, akte 
vi till Bishop Hill. Nar vi kommo fram, skjutsade de mig ge- 
nom hela staden. Der visade de mig den dalgang, i hvilken 
de forst anlanda erik-janssarne bygt jordkulor till bostader at sig. 

>Hade vi vetat litet forr, sade de, att lektorn skulle komma 




Gudarnes tradgard. 

Se kap. 48. 



hit, skulle vi ha graft ut en sadan der jordkula for att riktigt 
lata lektorn se, huru vi bodde under den forsta tiden. 

Erik Jansson var fodd 1808 i Biskopskulla fOrsamling i 
Upland. Han var begiifvad medett godt hufvud och stor las- 
lust. Redan vid tidig alder blef han omvand. z\lla andliga 
b6cker, han kunde komma ofver, laste och studerade han. Till 

o 

yrket var han jordbrukare. Ar 1842 borjade han upptrada sa- 
som predikant. Snart blef han sasom sadan sa flitigt anlitad, 
att han var upptagen bade natt och dag med resande och 
predikande. Han talade icke sallan fern a sex timmar, nagot 
for lasarne i de norra orterna pa den tiden icke ovanligt. 



ERIK JANSSON. 



385 



Hvad som utmarkte Erik Janssons predikan, var den s. k. 
syndfrihetslaran. Hum langt han deri gick, ar svart att saga. 
Man vet, att sa snart nagon afviker fran den allmant antagna 
laran, sa tillaggas honom vanligen asigter, som han aldrig har 
haft. Men det kan ocksa handa, att han genom motstandet 
drifves langre, an han fran borjan asyftat. Personer, som da 
voro Erik Janssons anhangare men senare blifvit metodister, 
hafva forsakrat, att hans 
lara i alia vasentliga punk- 
ter var enahanda med me- 
todisternas. 

Den erikjansistiska ro- 
relsen grep vida omkring. 
Dess utbredning befordra- 
des isynnerhet genom de 
forfoljelser, for hvilka Erik 
Jansson blef utsatt. 

Ar 1844 lat Erik Jans- 
son forleda sig till det stora 
felsteget att i Alfta soc- 
ken tanda ett bal, pa hvil- 
ket han lat sina anhangare 
branna upp sina fornaaf- 
gudar, sasom han kalla- 
de deras andaktsbocker. 
Arndts, Scrivers, Norborgs 
och Luthers skrifter gin go 
upp i lagorna, under det 
att folket sjong: Tackom 
och lofvom Herren. Man 
stodd e sig dervid pa be- 
rattelsen i Apg. 19 kap., der det heter: Manga af dem, som 
hade brukat forvetna konster, buro fram bockerna och brande 
upp dem i hvars mans asyn; sa kraftigt vaxte Guds ord. 

Nu grep kronobetjeningen in. Erik Jansson fangslades. Fri- 
gifven fortsatte han sin verksamhet. Skaran af hans anhangare 
vaxte alltjemt. 

Efter aterkomsten till Helsingland tande han ater ett nytt 
bokbal i oktober s. a., allt under mangdens boner och lofsanger. 

25 




Bergsbildning i Colorado. 

Se kap. 48. 



386 TRETT1ONIONDE KAP1TLET. 

Nu blef han anyo gripen och ford till lanshaktet i Gefle, der 
ban forblef till slutet af april 1845, da han losgafs genom kongl. 
maj:ts nad. I januari 1846 ofvergaf han faderneslandet och van- 
drade mod nagra trogna foljeslagare ofver fjallen till Norge, 
hvarifran han reste till Kopenhamn och vidare till Amerika. 

Erik Janssons anhangare, isynnerhet de ledande mannen 
bland dem, blefvo mycket bittert forfoljda afven de, bade af 
folket och af presterna. Ja, de blefvo till och med botfalda for 
det, att de hade hallit sammankomster i sina egna hus, ehuru 
de dervid icke hade gjort annat an last ett kapitel ur bibeln 
och sjungit ett par psalmer. Allt detta gjorde for dem klart, 
att om de ville hafva frihet att dyrka Gud efter sitt samvete, 
maste de lemna Sverige och s*ka sitt hem i ett annat land. 

De som bestamde sig for att emigrera, salde allt, hvad de 
egde, p& auktion, med undantag af nodiga sang- och gang- 
klader. Den harigenom uppkomna kassan vardt alias gemen- 
samma fond. Den ofverlemnades at nagra till forvaltare ut- 
sedda ledare, hvilka hyrde skepp och betalte resan for alia, 
rika och fattiga, lika. Denna godhjertenhet vardt emellertid 
ganska ilia missbrukad af falska personer, som begagnade sig 
deraf for att fa fri resa till Amerika. 

Det fans medlemmar bland erik-janssarne, som till den ge- 
mensamma kassan lade stora summor: fern, nio, tolf, ja, en t. o. m. 
tjugufyra tusen kroner. Att den religiosa tro, som dref dem 
till dessa stora uppoffringar, var djup och maktig, kan icke be- 
tviflas. Det ar icke for intet, man offrar hus och hem och allt 
och begifver sig pa en vadlig fiird till ett aflagset land for 
att der sla sig fram genom modor, sjukdomar och tusen sva- 
righeter. 

Det var svart for erik-janssarne att erhalla lampliga fortyg. 
Emellertid hyrde man nagra, och de inrattades, sa godt sig gora 
lat, for farden. De stackars emigranterna hade det dock myc 
ket trangt och obeqvamt. Ett af fartygen gick spdrlost forloradt 
med bcsattning och 50 kolonister; ett annat forliste pa New 
Foundlands kust, hvarvid dock folket raddades; ett tredje var 
fern manader pa resan, under hvilken tid emigranterna utstodo 
manga lidanden af sjukdom och hungersnod. Den forsta skepps- 
last, som kom fram, bestod af dalfolk. De k6pte land och bor- 
jade uppfora boningshus. Platsen kallades Bishop Hill. 



UR ERIK-JANSSARNES HISTORIA. 387 

Emigranternas forsta tanke var att fa ett hus, der de kunde 
tacka och lofva sin Gud, fbr hvars sak de betraktade sig sasom 
martyrer. De bygde for detta andamal ett talt i form af ett 
kors. Der var rum for atta hundra a tusen personer. Detta 
talt brann upp ar 1848 och ersattes med den trakyrka, som 
annu star qvar. 

Till bostader bygde man dels stockhyddor, dels torfhus, dels 
jordkulor. I hvar och en af jordkulorna kunde bo 25 30 perso 
ner. I ett af stockhusen bodde forsta vintern 52 ogifta qvinnor. 

Gudstjenst holls tv ganger om dagen under hosten och 
hela vintern samt pa sondagarne tre ganger. Erik Jansson var 
sjelf uppe hvarje morgon kl. 5 for att vacka de sofvande och 
mana dem till morgonbon. En half timme senare gaf han dem 
sin andra kallelse, och da skulle de ofordrojligen allesammans 
infinna sig pa stallet for andaktsofningarna, der de ofta till- 
bragte tva timmar. Vid jultiden anskaffades emellertid en stOrre 
ringklocka, och den anvandes sedan for att kalla medlemmarne 
till motena och till maltiderna. 

Stora svarigheter hade erik-janssarne ofta f6r att skaffa sig, 
hvad de till sitt lifsuppehalle nodvandigt behofde. 

Nog hade vi pen gar, sade fru Westberg till mig, men inte 
kunde vi ata pen gar. 

Pa handqvarnar malde de majsen till ett groft mjol, hvar- 
af de kokade grot. Slutligen bygdes en vattenqvarn. Men 
ofta trot vattnet. For att da satta qvarnen i gang skickacfes 
unge man ut, hvilka, staende inne i qvarnhjulet, trampade det- 
samma omkring. 

Till foljd af de osunda bostaderna, det ovana klimatet och 
den stundom knappa maten harjade tidtals sjukdomar bland 
folket. De voro dock taliga, ja, manga kande sig mycket lyck- 
liga. Tron gjorde dem starka. Ar 1849 harjades kolonien af 
en forskracklig kolera, som bortryckte icke mindre an 143 med- 
lemmar, af hvilka de fleste voro unga eller medelalders personer. 

Genom flit och ihardighet togo sig erik-janssarne upp gan- 
ska bra i ekonomiskt afseende. Jordbruket borjade blifva mer 
lonande. Man bygde en angqvarn, som gaf god inkomst. Qvin- 
norna vafde larft och matter, hvilket inbragte ratt mycket pen- 
ningar. De voro indelade i vissa lag, som bytte af hvarandra, 
sa att vafstolarne gingo dag och natt utan uppehall. 



388 TRETTIONIONDE KAP1TLET. 

Erik Jansson rick ett sorgligt slut. Invecklad i en ratte- 
gang blef han skjuten af sin vcderpart i sjelfva domstolsrummet. 
Det var i maj 1850. Mordaren haktades, forhordes och domdes 
till tre ars fangelse. Sedan dog han i Chicago i djupt elande. 

Erik Janssons dod var en ytterst sorglig handelse for kolo- 
nien. Men dess innevanare repade anda mod. 

Ledningen af samfundets alia verldsliga affarer anfortroddes 
nu efter den aldsta forsamlingens foredOme (Apg. 6) at sju vise 
man, hvilka skulle innehafva forvaltareskapet for lifstiden, eller 
sa lange de uppforde sig val. Detta blef en kalla till manga 
olyckor, som utarmade innevanarne och sprangde sender den 
lilla kolonien. Har en forsamling nagonsin blifvit skinnad af 
sina fortroendeman, sa var det val denna. 

Dessa lekamliga svarigheter voro dock icke de varsta. Den 
karlek, som varit radande bland erik-janssarne, svalnade af, och 
i forsamlingen intradde atskilliga slitningar. Det fornamsta fore- 
malet for folkets strafvanden blef denna verldens goda. Man 
hade visserligen icke upphort att halla sammankomster, att pre- 
dika, bedja och sjunga, men alltsammans blef en dod form utan 
ande och lif. Nu uppstodo partier, anstiftade forst af sadana, 
som forbjodo aktenskap, sedan af adventister. Dermcd foljde 
ett andlOst gral och kif mellan koloniens innevanare. Slutligen 
blef det klart, att vidare samlif var omqjligt, och att en upp- 
lOsning maste ske. 

* Bishop Hill (d. a. Biskopskulle) har fatt sitt namn efter den 
socken, der Erik Jansson var fodd. Staden eller byn ar liten 
till omfanget men reguliert och vackert planerad. I dess midt 
ligger en ganska stor och treflig park, och i den samma finnes 
en talarestol upprilttad i skydd af ett stort trad. 

I narheten af parken ligger den gamla kyrkan, ett mycket 
tarfligt hus i tvanne vaningar. Jag sammankallade folket dit 
for att predika for dem. Till text valde jag Ps. 87. Det var 
ganska rorande att bland mina ahorare se en mangd gamla 
gubbar och gummor fran Helsingland, hvilka hade tillhort den 
forsta utvandringen. Efter predikan fotograferade jag kyrkan 
med en grupp af de namda gubbarne och gummorna. Af bil- 
den pa sid. 321 kunna lasarne se, huru det hela tog sig ut. 

Till Rock Island ankom jag kl. V a 2 e> m< Banan gick ut- 
efter den praktiga floden Mississippi. Den trakt, vi genomreste, 



BISHOP HILL. ROCK ISLAND. ARSENALON. 389 

var mycket bordig. Vid ankomsten till stationen var ingen 
emot oss. Vara vanner der hade tagit miste pa tiden. Emel- 
lertid kommo de efter vid pass en half timme. Sedan vi atit 
middag, blefvo vi af en formOgen amerikanare vid namn Cady 
bjudna pa en utflygt omkring den s. k. guvernementson eller ar- 
senalon, en 6 i Mississippi, som icke tillhOr staten Illinois utan 
unionen. On ar mycket vacker. Der aro anlagda en stor mangd 
statliga byggnader, alia afsedda for tillverkning af krigsmateriel. 
Jag raknade icke deras antal, men den del af o"n, der de lago, 
sag ut som en ordentlig stad. Nar detta etablissement blir rik- 
tigt fardigt, torde det icke i hela verlden komma att finnas en 
verkstad for tillverkning af krigsmateriel sa storartad som dennaJ 
En bild fran On finnes pa sid. 312. Det ar, som tankte unio- 
nen pi, att det mojligen kan blifva hsdvandigt afven for henne 
att satta sitt forsvarsvasen i sadant skick, att hon en gang 
ma kunna upptaga kampen mot fiendtliga makter. I en be- 
rattelse, som jag efter min hemkomst last, har jag afven sett 
uppgifvas, att den amerikanska regeringen utarbetat en plan 
for astadkommande af en krigsflotta, som, nar den blir fardig, 
skall vara en af de fornamsta pa hela jorden. Och jag ar all- 
deles viss, att samma personer, som nu skryta ofver, att Ame- 
rika icke har nagot forsvarsvasen alls, skola pa den dagen lika 
ifrigt skryta ofver, att Amerika har det fornamsta forsvarsvasen, 
som fins pa jorden, och de storsta utgifter for krigsvasendet, 
som nagon stat nagonsin haft. Det ar sa amerikanarnes sed 
och isynnerhet svenskarnes i Amerika. Och det ar ju alltid bra, 
nar menniskor aro nojda. 

Det tog en ganska lang tid att aka omkring 6n. Inte 
korde herr Cady heller synnerligen fort. Jag var mycket oro- 
lig, ty jag skulle predika pa qvallen och behofde dessf&rinnan 
nagon stillhet. Men jag rMde nu icke vidare mig sjelf. 

Jag akte med herr Cady och en annan amerikanare, som 
kunde tala tyska. Mina svenska vanner fardades i ett ston 
akdon strax efter oss, och de voro lika oroliga som jag. 

Sammankomsten skulle icke hallas i Rock Island utan i 
den alldeles der intill belagna staden Moline. Nar vi kommo 
ofver till Moline, korde herr Cady in pa den ena amerikanska 
garden efter den andra for att lata mig se, hur det sag ut pa 
sadana. Han fragade mig ocksa, om jag hade sett det inre 



3QO TRETTIONIONDE KAP1TLET. 

af ett akta amerikanskt hem. Lyckligtvis kunde jag svara ja. 
Annars hade han sakert fort mig in i ett sadant och upptagit 
annu mer af min tid. 

Herr Cady var en mycket hjertlig man. Nar vannerna i 
Moline voro villradiga om lamplig plats for motet, kom han 
jemte en amerikansk pastor, bada tillhorande den amerikanska 
kongregationalistforsamlingen i Moline, och sade: 

Viljen icke I svenskar vara sa goda och vid detta till- 
falle begagna var kyrka for doktor W. att predika i? Vi vilja 
icke hafva en enda cent i ersattning utan lemna den fritt at 
eder, ty vi alska doktor W. och det svenska folket. Och vi 
skulle kanna oss glada, om vi finge honom ibland oss och kunde 
fa skaka hand med honom. 

Svenskarne kunde naturligtvis icke annat an tacksamt an- 
taga anbudet, sa mycket mer som kongregationalistkyrkan var 
stadens storsta lokal samt tillika vacker och beqvam. Detta 
gjorde emellertid, att herr Cady tog ledningen af det hela om 
hand, och han anordnade det sa, att jag skulle predika for sven- 
skarne i 3 / 4 timme och sedan med tolk for amerikanarne i 3 / 4 
timme. Dcrefter skulle mellan 9 Y 2 i i pa qvallen hallas en s. k. 
reception for mig i nagra till kyrkan horande lokaler. Detta pro 
gram lat han trycka pa biljetter med guldkanter och sande ut 
i stort antal i staden. Jag var ej riktigt belaten med denna 
anordning. Jag gjorde derfor om hela programmet. Jag pre- 
dikade for svenskarne i sex qvart, d. v. s. till nagot ofver kl 9. 
Kyrkan var alldeles fullpackad med folk, och utanfor de oppna 
fonstren stod afven en stor skara ahorare. Nagon predikan for 
engelsman blef icke alls af. Efter foredraget sjong Hultman. 
Herr Cady var orolig for den reception, som skulle blifva, men 
jag tyckte, att jag hade icke kommit till Moline for nagra sa- 
dana tillstallningar och hyllningar utan for att, om mojligt, vara 
svenskarne till nagon uppbyggelse. Ingen af oss gjorde sig 
derfor synnerligen bradtom. 

Emellertid blef det ju en reception af. Vi samlades, en 
ganska stor mangd svenskar samt atskilliga amerikanare, i de 
mindre salar, som tillhOrde kyrkan. Somliga voro inbjudna; andra 
fingo betala en liten afgift for att fa vara med. Nar vi hade kom 
mit in, bj6ds af unga amerikanska flickor glace. Jag vagade dock 
icke smaka derpa, emedan jag var svettig efter predikan. Sedan 



PR ED I KAN I MO LINE. 3QI 



var det meningen, att jag skulle halla nagot tal och tacka tillstal- 
larne f6r den uppmarksamhet, som de velat visa mig. En svensk 
prest vid namn Hess, tillhorande, om jag mins ratt, metodist- 
kyrkan, skulle vara min tolk. Denne Hess hade aldrig varit i 
Sverige, men talade svenska mycket bra. Som jag emellertid 
icke ar synnerligen lifvad for sadana der tal, sade jag icke 
manga ord. Sedan jag helt kort angifvit orsaken, hvarfor jag 
ej foljt det uppgjorda programmet, forklarade jag mig tacksam 
for deras valvilja samt sade, att jag skulle vara annu mer tack 
sam, om jag nu finge saga godnatt och ga hem och lagga mig. 
Yid dessa ord skrattade de, men nog blandade sig i lojet en 
kansla af missrakning, som jag gerna hade besparat dem. Men 
hvad ville jag gora? Det fins en grans afven for mina kropps- 
krafter. 




fYRATIONDE KAPITLET. 




Moline och Rock Island. Augustana universitet Prof. Hasselqvist 
Augustanatidningarnas upptradande mot mig. Augustanasynoden. 



r oline ar en stad af ganska stort intresse f6r sven- 
skar. Ar 1870 egde staden omkring 4 tusen inne- 
vanare. For narvarande bar den omkring 15 tusen. 
Af dessa utgora svenskarne med all sakerhet tredje- 
delen. De fleste bland dem aro idoga arbetare och 
valbergade samt bebo egna bus. 

Staden bar en stor mangd fabriker af olika slag, bland dem 
en svensk orgelfabrik. I synnerhet framstaende aro tvanne 
plogfabriker, hvilkas arbetsstyrka mestadels bestar af svenskar. 
Den fornamsta ledaren deraf ar en svensk vid namn Friberg, 
som ock ar stor delcgarc. Hans snille och kraft ar det, som 
fabriken bufvudsakligen bar att tacka for sin utveckling. Fri 
berg liar afven gjort sig bemarkt sasom uppfinnare pa landt- 
bruksredskapernas omrade. 

I samtliga fabriker i Moline sta svenskarne, bade hvad an- 
tal, stall ning och inflytande vidkommer, i framsta ledet. Pa 
nastan hvarjc fabrik finnes nagon svensk, som ar forman. 

Flere svenskar innehafva ocksa fOrtroendeposter inom sam- 
hallet. Salunda aro bide stadssekreteraren, stadskassoren, sta- 
dens lagman och fredsdomare samt gatukommissarien svenskar. 
Bland stadsfulhnaktige sitta afven flere svenskar. 

Staderna Rock Island och Moline hafva under de senare 
aren vaxt ut emot hvarandra, sa att numera endast en gata 



MOLINE GCH ROCK ISLAND. 



393 



skiljer dem at. Vaglangden tvars igenom de bagge staderna ar 
tre eng. mil. Pa andra sidan om Mississippifloden ligger en 
stad, benamd Davenport, som tillhor staten Iowa. Samfardseln 
mellan Rock Island och denna stad sker dels pa farjor, dels 




pa en stor jernbro, som ar bygd, sa att saga, i tvanne vanin- 
gar. Pa ofre afdelningen ga jernvagstagen. Undre afdelnin- 
gen bildar kor- och gangbanor. Det hander, nar man gar eller 
aker pa denna bro, att man har ett framrusande bantag ofver 
sig och en flodangare ratt under sig. 



394 FYRATIONDE KAPJTLET. 

Svenskarne i Moline aro delade i fyra olika kyrkosamfund 
med hvar sin kyrka, en augustana-, en metodist-, en baptist- 
och en missionskyrka. Den sistnamda kallas for Gustaf Adolfs 
kyrkan, och dess historia ar ganska markvardig. 

I en park, som fans midt emellan Rock Island och Moline 
pa den tid, da staderna lago ett godt stycke fran hvarandra, upp- 
forde manga svenskar at sig sma natta boningshus, hvilka efter 
laget vanligen benamdes halfvagshusen. Nar den gamla sven- 
ska kyrkan i Moline ar 1876 behofde ombyggas, nppstod tvist om 
laget for den nya kyrkan. De manga svenskarne i halfvags- 
husen ville hafva henne der. De andra ville hafva henne i 
staden. Halfvagsfolket var emellertid raskt i vandningarna, 
och nar stadsboarne icke ville vara med, sa bygde de en kyrka 
for sig sjelfva midt ibland halfvagshusen. Omkring henne bil- 
dade de ock en egen forsamling. Kyrkan var i jemforelse med 
den gamla stor och praktig och hade bade torn och ringklocka. 
Hon erholl af forsamlingen namnet Gustaf Adolfs kyrkan. Men 
de andra kallade henne vanligen: Halfvagskyrkan. Sjelfva 
uppforde de i narheten af den gamla kyrkan en, som var bade 
stor och vacker. Den gamla kyrkan saldes och anvandes sedan 
sasom stall. 

Mellan de bagge forsamlingarna radde en stor afvoghet, 
fastan de bagge hollo sig till den lutherska bekannelsen. Mot 
slutet af ar 1878 fick den nya forsamlingen for en kortare tid till 
larare en mycket dugtig man vid namn Sjoqvist. Genom hans 
verksamhet uppstod snart inom forsamlingen en genomgripande 
vackelse. Detta fortornade de medlemmar, som annu ville for- 
blifva i sina synder. Emedan de trodde sig vara flertalet inom 
forsamlingen, besloto de att stanga kyrkan, sa att de troende icke 
skulle hafva nagon lokal att samlas i. Harigenom uppstod en 
riittegang om kyrkan och dess egendom. Processen rackte lange 
men slutade till de troendes fordel. Kyrkan och all dess egen 
dom tillfoll dem, emedan de befunnos utgOra flertalet. Af de 
andra gingo nu manga sjelfmant ut ur forsamlingen; andra 
blcfvo sedermera uteslutna. Sedan dess har i allmanhet frid 
och endragt varit radande inom forsamlingen. 

I Rock Island Hgger Augustana College, Augustanasyno- 
dens fornamsta universitet. Det iir onekligen en mycket stor- 
artad anstalt. En bild af den samma synes pa sid. 313. Man 



AUGUSTANA COLL EGE. PRO F. HASSELQVIST. 395 

hade tagit for gifvet, att jag skulle besoka den. Professor Has- 
selqvist, dess forste styresman, satt hemma och vantade mig, 
nar jag skulle komma tillbaka fran arsenalon. Han hade ock 
sandt mig en vanlig helsning derom. Emellertid blef det mig 
omojligt den dagen. Huru jag skulle gora nasta dag, derom 
var jag oviss. Nar jag for till Amerika, ofverlade jag inom mig 
sjelf, huru jag skulle stalla mig i forhallande till Augustanasy- 
noden och dess prester. Synoden ar strangt luthersk. Och de 
ledande mannen inom den samma hafva genom sina tidningar 
ratt lifligt bekampat bade mig och mina vanner. Efter mycket 
funderande kom jag till det resultat, att jag, sa langt mojligt 
vore, skulle undvika att komma dem i vagen. Det var derfor 
mitt uppsat att icke besoka deras universitet i Rock Island. 
Men, som sagdt, svigtade jag i detta mitt beslut, nar jag fick 
professor Hasselqvists helsning. 

Till aftonmaltid var jag inbjuden hos en svensk i Moline. 
Hasselqvist, som forgafves vantat mig, reste till stallet for att 
traffa mig. Men jag var icke der. Jag hade mast afsta afven 
fran bjudningen for att fa vara i fred en stund, innan jag skulle 
predika. Vi traffades saledes icke. 

Professor Hasselqvist ar en gammal, mycket framstaende 
man. Hans verksamhet for svenskarnes upplysning och and- 
liga val i Amerika har varit storartad och framgclngsrik. Han 
har dervid genomkampat och ofvervunnit svarigheter, om hvilka 
de fleste icke hafva nagon forestalling. Hans minne skall sa- 
kert mycket lange lefva qvar bland den svenska befolkningen. 
Pa samma gang han varit professor och ledare f6r Augustana- 
synodens universitet, har han afven varit utgifvare af en tidning, 
benamd Augustana och Missionaren. I denna har han nitiskt 
kampat for ren luthersk lara samt ifrigt bekampat alia deremot 
stridande afvikelser. Huru langt han dervid kunnat ga i sin ifver, 
f6r att icke saga: kunnat forifra sig, kan man bedoma af foljande 
ord, som stodo att lasa i hans tidning for den 4 juli 1889: 

Att lektor W. forkunnar sin rationalistiska forsoningslara 
och vill deri stadfasta forbundsfolket, * det kan man sluta af 
det amne, som han forliden vecka behandlade i Jamestown, 
namligen Guds karlek, som dock forklaras bast genom slut- 
orden i Ebr. 12 kap.: Vdr Gud ar en fortarande eld. 

* D. v. s. det folk som tillhor Svenska missionsforbundet i Amerika. 



396 t- YRA TIONDE KAP1TLET. 

Nar en van i Chicago meddelade mig, att Hasselqvist hade 
skrifvit dctta, svarade jag: 

Det ar omojligt; du maste hafva missforstatt bans ord. 

Kom hem, svarade han, och las sjelf. 

Jag kom och laste, och jag kan icke beskrifva min forva- 
ning. Att predika om Guds karlek skulle saledes vara ett be- 
vis pa, att man bar >/rationalistiska asigter om forsoningen. 
Och Guds karlek skulle bast kunna beskrifvas sa, att Gud 
ar en fortarande eld! Med skal kan man fraga, huru det ar 
mojligt for en framstaende teolog och prest och derjemte en 
gammal man att uttala sadana barocka ord. Emellertid paminte 
de mig lifligt om den strid, som hade varit i Sverige ar 1873. 
Jag hade i boken om forsoningens betydelse sagt, att Guds 
vrede med ratta kunde betraktas sasom baksidan af hans kar 
lek. Guds hat till det onda ar namligen i sjelfva verket icke 
nagot annat an baksidan af hans karlek till det goda. Jag galde 
d bland lutheranerna for dessa ordens skull sasom en riktig 
kattare, och aldrig vantade jag val att en gang fa se en af de 
strangaste bland dem framhalla det sasom den bcista beskrif- 
ningen pa Guds karlek, att han ar en fortarande eld. Tank, 
om jag hade sagt nagot sadant! Hvilken musik skulle icke 
hafva blifvit deraf! 

Huru besynnerliga och forvanda tankar afven valsinnade 
personer kunna hafva om andliga foreteelser, som ega rum all- 
deles inpa dem, derpa vill jag som bevis ur den svensk-ameri- 
kanska tidningen Framat for den 16 juli 1889 anfora foljande ord: 

Det skulle vara en syn, ofver hvilken Gud och hans ang- 
lar sakert skulle frojdas, om de bland missionsvannerna, hvilka 
tro pa den gamle, korsfaste Kristus, pa kraften af hans ord 
och sakrament, komme ofver till Augustanasynoden, der de skulle 
trifvas godt och finna tusentals kara, kristna vanner. Det vore 
ock godt, om de, som tro lika med P. W., enade sig i en ord- 
nad verksamhet, sa att icke allt ginge huller om buller.* 

Af dessa ord skulle nu framga, att P. W. och hans vanner 
icke tro pa den gamle korsfaste Kristus eller pa kraften af 
hans ord och sakrament . Hvar och en, som kanner verkliga 
forhdllandet, vet dock, att P. W. lika val som nagon augustana- 
prest tror pa ingen annan Kristus an den Jesus, Guds son, som, 
fodd af jungfru Maria, led korsets dOd for verldens synder. 



AUGUST ANATIDNIN GAR CONTRA P. W. 397 

Hvad betraffar bans tro pa kraften af Kristi ord och sakrament, 
sa forhaller sig dermed pa samma satt. Huru skall man da 
forklara dessa vrangda framstallningar, som litet emellanat fore- 
komma i kristliga tidningar? Ja, svara pa den fragan, den 
som kan. 

Inom synoden betraktas prof. Hasselqvist med mycket stor 
och sakerligen val fortjent vordnad. Manga augustanaprester 
stalde sig mot mig pa ett belt annat satt, an jag hade vantat. 
Da jag for dem uttryckte min forvaning derofver, att de, sa 
vanligt sinnade som de voro, aldrig i synodens tidningar hade 
sagt ett enda ord emot de domar, som der faldes ofver mig, 
svarade de, att de icke velat bekymra den gamle, vordnads- 
varde professor Hasselqvist. 

Min ovisshet, huruvida jag skulle besoka Hasselqvist eller 
icke, fick en ovantad ande. Vi hade lyst ut en sammankomst 
i Moline till lordags f. m. d. 20 juli. Emellertid fingo vi pa 
fredagsqvallen veta, att, om vi ville komma fram i behorig tid 
till Rockford, der jag skulle predika pa sondagen, sa maste vi 
redan tidigt pa lordagsmorgonen resa fran Moline. Foljden 
deraf var, att det blef omojligt bade att halla motet och att be 
soka Augustana College. Jag skref da till prof. Hasselqvist, 
framlade for honom min stallning och sade honom, att jag val 
nu af en yttre omstandighet blifvit hindrad att besoka honom, 
men att det icke var sakert, att jag hade besokt honom, om 
detta hinder icke hade kommit emellan. 

Jag inser nog, tillade jag, huru det skall komma att tolkas 
och anvandas, att jag icke besokt eder. Men jag kan ock af 
nagon erfarenhet sluta, huru ett samtal mellan mig och eder 
kunnat komma att anvandas. Och i valet mellan de tva even- 
tualiteterna har jag trott mig bora foredraga den forra. Jag 
ar besluten att aldrig i edra tidningar upptrada till mitt for- 
svar utan skall lata eder och edra prester ensamma ha ordet 
hadanefter som hittills. Men jag har velat saga eder detta. 
Herr professor, vi aro nu nagot till aren komna, bade ni och 
jag. Snart skola vi uppenbaras for Kristi domstol. Ma han 
vara vara sjalar nadig. Jag hoppas, att det svenska folket har, 
som sa ytterst talrikt besoker mina predikningar, skall sjelft 
forvissa sig om, att de skildringar om mig, som Augustana- 
synodens ledare gifvit dem, aro allt annat an ofverensstammande 



3Q8 FYRATIONDE KAPITLET. 

med verkligheten. En dag skall ni val ock sjelf finna mig vid 
lammets tron, tvagen i lammets blod. 

Till svar derpa erholl jag fran Hasselqvist ett vanligt bref, 
deri ban bemotte mina elaka misstankar. Men hvarken det, som 
jag forut hade erfarit, eller det, som jag sedan sag, var egnadt 
att ingifva mig nagra andra tankar, an jag fran borjan hade 
haft. Augustanatidningarnas upptradande mot mig, och isynner- 
het de ledande bland dem, var af den beskaffenhet, att jag 
manga ganger kande mig deraf smartsamt berord. Afven ifriga 
augustanavanner och framstaende man inom synoden uttalade 
for mig sitt beklagande derofver. Sasom bevis derpa skall jag 
har ur ett bref fran en af synodens verksammaste och dugli- 
gaste man anfora foljande betecknande ord: 

Vi aro ytterst missnojda, manga af oss, med det brutala 
satt, hvarpa en del af vara tidningar bemott eder, men vart 
rad horsammades ej, och ni vann derpa. Jag hade gerna velat 
traffa eder och saga eder ett vanligt ord fran den del af sy 
noden, som jag representerar, de man som aro fodda och fost- 
rade i Amerika, och som derfor aro mer frisinnade an de im- 
porterade. Jag kan ej hylla edra asigter, men jag behofver, 
Gudi lof, ej derfor vasnas, som andra af mina kamrater i sy 
noden gjort. 

En annan augustanaprest skrifver: 

For herrens skull och for sjalarnas skull gif oss ett besok 
och predika har en gang. Vi helsa eder valkommen i herrens 
Jesu namn. Lektorn torde hafva flere vanner bland augustana- 
presterna, an han sjelf anar. Jag vet det. Att synodens tidning 
Augustana mycket tadlat eder, det ar nog en sorglig sanning, 
men jag vagar dock pasta, att det icke ar uttryck af den ande, 
som besjiilar synoden. 

Xagra reflexioner torde icke vidare behofva goras. Jag ar 
glad, att jag liirde kanna ej sa fa augustanaprester, som voro 
helt annorlunda sinnade, an jag forut hade trott. Med gladje 
horde jag ock berattas om stiillningen inom synodens prester- 
skap i allmanhet. Der utvecklar sig mer och mer en liberal 
ande trots den stranghet, som utmarker synodens konstitution. 
Ma utvecklingen fortga i samma riktning. Ma synoden alltmer 
behjerta, att herren vill d ena sidan, att de troende skola sa- 
soin troende inbordes vara ett. trots olika asigter i mangt och 



BREF FRAN AUG U ST A N A PR EST ER. A U G UST A NASYNO D EN. 399 

mycket, som aldrig kunna undvikas, a andra sidan, att de skola 
skilja sig fran verlden. Att for olika asigters skull atskilja det, 
som Gud bar forenat, samt for lika asigters skull forena det, 
som Gud bar atskilt, det kan aldrig vara det ratta sattet att 
bilda en Guds forsamling. Pa det sattet uppstar en sekt och 
ingenting annat. 

Innan jag lemnar Rock Island, maste jag namna nagra ord 
om Augustanasynodens verksambet och utveckling. Synoden 
ar ett svenskt lutherskt kyrkosamfund, stiftadt ar 1860. Dess 
upphofsman var en svensk prestman vid namn Esbjorn, som ar 
1849 bade rest ofver till Amerika for att missionera bland de 
svenskar, som der voro. Han var en mycket ifrig lutheran och 
forsokte allt, hvad i bans formaga stod, att forena svenskarne 
till lutherska forsamlingar i det nya landet. Genom bans atgard 
kallades flere svenska prester dit ut, bland dem den ofvan namde 
professor Hasselqvist, hvilken kom dit 1852 sasom pastor for 
en forsamling i Galesburg. Nar synoden bildades, blef Hassel 
qvist dess forsta president och qvarstod som sadan till ar 1870. 
Synoden bestod 1860 af 36 svenska och 13 norska forsam 
lingar, hvilka tillsammans hade 27 prester och 29 kyrkobygg- 
nader samt 5 tusen kommunikanter. Huru den sedan dess bar 
utvecklat sig, kan man forsta deraf, att den ar 1888 bestod af 
582 forsamlingar med 425 kyrkobyggnader, att vardet af dess 
kyrkoegendom ofversteg den derpa hvilande skulden med mer 
an 2,100,000 dollars eller 8 millioner kr., att antalet af dess pre 
ster utgjorde 291 och af dess medlemmar nara 130 tusen, att den 
hade nara 3 tusen sondagsskolelarare med 24 tusen larjungar. 
Forsamlingarnas ordinarie utgifter uppgingo under samma ar 
till 5 1 2 tusen dollars ( nara 2 millioner kr.) i rundt tal. Deri 
voro dock icke inberaknade deras utgifter till synoden, till skol- 
andamal, for inre och yttre mission, for valgorenhetsanstalter 
o. s. v., hvilka utgifter belupo sig till nara 69 tusen dollars eller 
263 tusen kr. En sadan utveckling ar alldeles oerhord och 
vittnar om en utomordentlig kraft i ledningen af synodens an- 
gelagenbeter. 

Synoden bar fran borjan varit indelad i s. k. konferenser. 
Dessa hafva under arens lopp utvecklat sig hastigt med stor 
kraft samt borjat intaga en i forhallande till synoden allt 
mer och mer sjelfstandig stallning. Att ordna deras fortsatta 



A U G USTA NA S Y NO DEN. 



401 



fbrhallande till synoden bar varit en af synodens vigtigaste an- 
gelagenheter pa den senare tiden. 

Augustan asynoden bar flere laroverk. Bland dem bar jag 
redan namt Augustana College and Theological Seminary, hvaraf 








Pass i Klippiga bergen. 

Se kap. 49. 



lasarne finna en bild pa sid. 313. Till hoger synes den nya 
byggnaden, till venster den gamla. Larjungeantalet i denna 
anstalt under ar 1888 89 var 235. Pa den samma hvilar annu 
en ganska tryckande skuld, som vallar de styrande icke sa litet 
bekymmer. 

26 



4O2 FYRATIONDE KAP1TLET. 

Synodens officiela organ ar tidningen Augustana och Mis- 
sionaren. Den bar i 34 ar redigerats af prof. Hasselqvist, som 
genom den samma utGfvat ett oberakneligt inflytande pa luther- 
ska kyrkans och svenska folkets utveckling i Amerika. Utan 
den hade synoden visserligen icke varit, hvad den for narva- 
rande ar. Ar 1889 nedlade Hasselqvist sin befattning sasom 
tidningens hufvudredaktor. Han ar ju nu en gammal man, 
hvars krafter aro i aftagande. Synoden uttalade vid arsmotet 
i skona ordalag den tacksamhetsskuld, hvari hon stod till ho- 
nom for hans arbete. Till hufvudredaktor for tidningen utsags 
pastor E. Norelius samt till bitradande redaktorer en mangd 
andra, bland dem prof. Hasselqvist. 

Sasom bevis pa mattligheten af de loner, som arbetarne 
inom Augustanasynoden fa noja sig med, ma anforas, att prof. 
Hasselqvist sasom larare och forestandare for den stora laro- 
anstalten i Rock Island samt medredaktor i tidningen vid ars 
motet 1889 fick sin Ion hojd till 1,500 dollars, hvaraf 600 
skulle raknas sasom betalning for hans arbete i tidningen. Huf- 
vudredaktoren for tidningen, som maste egna hela sin tid at 
detta arbete, tillerkandes en Ion af 1,200 dollars. 

Som jag redan namt, maste jag resa fran Moline tidigare 
an amnadt van Det var ledsamt att nodgas aflysa det till lor- 
dags f. in. utsatta motet, men det kunde icke hjelpas. 

Pa vagen ned till stationen i Moline motte vi herr Cady, 
som korde ett litet vackert akdon. Efter en vanlig helsning 
bad ban att i sitt akdon fa taga upp min kappsack och fora 
den till stationen. Nar vi sjelfva kommo efter, presenterade 
ban mig for tvanne qvinliga mcdlcmmar af sin familj. De sutto 
bagge till hast. Inne pa stationshuset voro manga svenska 
vanner samlade for att saga oss farval. Och det var godt att 
d& som annars veta, att de troende icke behofva taga farval af 
hvarandra for alltid utan endast for tillfallet. 




f YRATIOFORSTA KAPITLET. 




I Rockford. Svensk mobelfabrik. Predikan. Resa ofver Chicago till 
Iowa. Staten Iowa. Rusdrycksforbud och dess verkningar. * 



ag kom fram till Rockford vid middagstiden. Det 
var lordagen den 20 juli, min fftdelsedag. Vagen 
gar ett langt sty eke utefter Mississippifloden, Nord- 
amerikas storsta flod och en af de storsta pa jorden. 
Namnet Mississippi ar ett indianskt ord och betyder 
vattnens fader . 

Mississippis floddal ar kand for sin stora fruktbarhet. Den 
stora sjofarten pa henne och hennes bifloder formedlar en ut- 
omordentligt liflig handel i det inre af landet. Bekant ar f6r 
ofrigt denna flod for de stora ofversvamningar, som den litet 
emellanat vallar, och de stora forodelser, som atfolja dessa. 

Uti Rockford bodde jag hos en svensk vid namn Johansson, 
som eger en stor fabrik for tillverkning af mobler. Han fdrde 
mig vanligt omkring i staden, och jag besokte naturligtvis a"f- 
ven hans fabrik. Det forundrade mig pa det hogsta att se, 
huru man der kunde fa bygga sa stora och flere vaningar h6ga 
fabriker af bara tra med trappor af tra. Sadant skulle aldrig 
komma i fraga hemma hos oss. Om en eldsvada brote ut, 
stode det val knapt till att radda nagonting. Moblerna, som 
tillverkades der, voro af ungefar samma stil, som dem jag fOrut 
sett vid besoket i mobelmagasinet i Grand Rapids. Deras till- 
verkning skedde naturligtvis med maskiner, och manga af dessa 
voro mycket sinnrika. Det ar bra for sadana der fabriker, att 



404 FYRAT1OFORSTA KAPITLET. 

storsta delen af Amerikas stader aro sa bygda, att de brinna 
fort, nar elden kommer los. 

Johansson var synnerligen angelagen att visa mig, hvilket 
f6retra.de den amerikanska arbetsmetoden hade i jemforelse med 
den svenska. Sarskildt menade han, att jag skulle fa se nagot 
markvardigt, nar han forde mig in i den stora sal, der moblerna 
polerades. 

Har skall lektorn fa se, sade han; sadant forsta de sig 
icke pa i Sverige.* 

Och hvad fick jag se? Jo, innan moblerna polerades, stro 
kes de forst med nagot slags fernissa. Derigenom fyldes po- 
rerna i trat, och det gick sedan at rrvycket mindre polityr. 

Ja, svarade jag, det der ar alls ingenting nytt for mig; 
fiiSka, det kunna snickarne afven der hemma gora, och jag 
vill tala om, att det ar alldeles onodigt att till strykningen an- 
vanda fernissa. Jag kande f6r manga ar tillbaka en snickare i 
Sverige, som, innan han polerade mobler, strok dem* med lim- 
vatten, och det ar mycket billigare. 

Fran mobelfabrikerna forde Johansson mig till en urfabrik. 
Detta var den forsta af det slaget, jag hade sett. Och det var 
mycket markvardigt att ga igenom den samma. Nastan allting 
gjordes med maskiner. Arbetspersonalen i fabrikerna bestod 
dels af man, dels af qvinnor, och icke fa bland dem voro sven- 
skar. Amerika har flere stora urfabriker, och ofver hela verl- 
den aro deras tillverkningar kanda, inte precis for deras god- 
het men val for deras billighet. 

Fabriks- och maskinarbetet har den stora fordelen med sig, 
att det gar fort, att man kan tillvcrka mycket samt gora till- 
verkningen billig. Men det har ock sina morka sidor. Ingen 
gor nagonting helt, hvar och en har blott en liton del att sk6ta. 
Ingen kanner sig ansvarii* 1 for mor an sin bit. Det personliga 
forsvinner ur arbctet. Det intresse, som liandtverkaren har, och 
den fornojelse, som luui kilniKT vid asynen af ett arbete, som 
han med egna hander forfardigat, kan den vid maskinen staende 
fabriksarbetaren icke kanna. Han blir endast en maskindel, 
och hans enda intresse blir den penning, som han fortjenar. 
N.agon karlck till arbetet sdsoni sadant, nagon sporre att deri 
gora en allt mer mognad intelligens gallande, kan endast i un- 
dantagsfall tankas hos honom. Hans g6ra ar att skOta och 



/ ROCKFORD ILL. 405 



mata maskinen, bans arbetsskicklighet ar att gora detta nog- 
grant och qvickt, och resultatet af bans verksamhet ar en liten 
del af ett arbete, hvars ofriga delar ban litet eller intet kanner. 

Staden Rockford kan med skal k alias en villastad - - sa 
rik pa planterade gator och gardar ar den. Den ligger i norra 
delen af staten Illinois, icke fullt 100 eng. mil fran Chicago. 
Staden bar omkring 25 tusen innevanare, af hvilka val 9 a 10 
tusen aro svenskar. 

Rockford ar en fabriksstad. Svenskarne der aro mycket 
foretagsamma. Flere af fabrikerna tillhora dem. Dessutom drifva 
manga af dem ganska stor affarsrorelse. 

Ej mindre an sju svenska forsamlingar finnas der, tillho- 
rande olika samfund. Alia hafva de egna kyrkor. Somliga af 
dessa aro ratt stora och dyrbara. Missionsforsamlingens kyrka 
beraknas rymma 1,200 personer. Fonstren aro af fargadt glas. 
Med kyrkoegendomen ar afven forenadt ett predikantbostalle ; 
och det ena med det andra bar kostat mellan 18 och 19 tusen 
dollars. Antalet forsamlingsmedlemmar ar omkring 200. For- 
samlingen utofvar en ganska liflig missionsverksamhet. I hen- 
nes arbete deltaga afven manga andra troende, hvilka icke hafva 
formligen anslutit sig till henne. 

Pa sondagen d. 2 1 juli skulle jag predika i Rockford. Som 
man vantade mycket folk, hade man till plats for sammankom- 
sterna hyrt en utstallnings- och kapplopningsbana i narheten af 
staden. Vadret var mycket gynsamt, fastan temperaturen var 
val hog. Platsen var utmarkt. Omkring tre a fyra tusen per 
soner ansagos vara samlade pa f. m. Vid ena anden af banan 
voro bankar, som hojde sig, den ena ofver den andra, afsedda 
for askadare vid de vanliga utstallningarna och kapplopningarna. 
De gjorde nu tjenst sasom sittplatser for ahorarne. Pa ett litet 
afstand derifran var en upphojning for prisdomarne. Der hade 
nu jag min plats. Sangen leddes af en kor med blasinstrument. 
Jag talade pa f. m. ofver Johannes doparens ord: Si Guds lam, 
som borttager verldens synd. Pa e. m. holls ater samman- 
komst pa samma stalle. Skaran af ahorare var d mycket 
storre och uppskattades till omkring 6 tusen personer. Pa ga- 
torna var en formlig folkskockning, isynnerhet pa den langa 
bron, som ledde ofver Rock River, den flod, som gar tvars 
igenom staden. Alia sparvagnar voro Ofverfulla, sarskildt for 



4O6 FYRATIOFORSTA KAPITLET. 

tillfallet anordnade omnibusar likasa. Man sade, att vid detta 
tillfalle var samlad den storsta skara af svenskar, som man na- 
gonsin sett pa en gang i Rockford. Jag predikade da ofver 
i Petr. 3: 8, 9 om Kristi forsamlings enhet samt om de tro- 
endes pligt att ofva medlidsamhet och barmhertighet. Ack, 
nar skall Guds folk lyssna till herrens bon om de troendes en 
het? Manga svenska prester voro afven med bland ahorarne. 
Somliga svenska forsamlingar hade instalt sina gudstjenster for 
dagen. Sadant skedde for ofrigt pa flere andra stallen. 

Fran Rockford reste jag mandagen d. 22 juli aterigen till 
Chicago. Der blef jag dock blott nagra fa timmar. Kl. 10.30 
pa qvallen for jag mina farde derifran med nattag for att icke 
pa 8 veckor aterse den stora staden. 

Min resa galde nu staten Iowa. Den sofvagn, i hvilken 
jag hade min plats, stotte forfarligt. Lokomotivforarne i Ame- 
rika tankte i allmanhet litet pa, att de hade sofvande passagerare 
med. Nar de stoppade och satte i gang, skedde det stundom 
med stGtar och ryckningar, som riktigt kandes. Jag kunde 
nastan intet sofva. Pa morgonen madde jag ganska ilia, men 
blef snart bra igen. 

Med taget foljde en s. k. Dining Car, d. v. s. en restaura- 
tionsvagn. Den inneholl en matsal, kok, serveringsrum m. m. 
Langs matsalens bagge sidor funnos sma bord, och vid hvart 
och ett af dem plats for fyra personer. Jag kan nu icke min- 
nas, huru manga som kunde spisa pa en gang, men nog tanker 
jag, det var mellan 30 och 40 personer. Uppassningcn be- 
streds af negrer. Af teckningen pa sid. 296 kunna lasarne 
se ett stycke af det inre af en sadan vagn. Nogern pa teck 
ningen 2r ju fin - - icke sant? Hans syster, negrinnan, har 
jag sett i Chicago kladd i siden, med parasoll af rodt siden i 
hand och pince-nez med guldb&gar pa niisan. Det var praktigt. 

Det ar en stor fOrdel for de resande att fa spisa pa taget. 
Man kan da gora det i lugn och beh6fver icke, sasom pd sta- 
tionerna, standigt vara angslig, att taget skall ga ifran en. Pri- 
set for maltiderna var vnnligen en dollar (nagon gang 75 cents), 
saledes efter vara forhallanden temligen dyrt, men efter ameri- 
kansk mattstock icke synnerligen att tala om. Man sade mig 
ocksa, att dessa spisningsvagnar icke voro nagon god affar utan 
tvartom vallade jernvagsbolagen arliga forluster. 



TILL IOWA. RUSDRYCKSFORBUD. 407 

Min vag gick genom vestra Illinois. Det var statligt att 
se dessa oandliga sadesfalt bevaxta med den allra ypperligaste 
grdda. Man har kallat Illinois for vesterns tradgard. Staten 
Iowa, till hvilken jag nu kom, har blifvit kallad for vesterns 
majsbod*. Svart ar val att afgora, hvilken stat som bar mest 
af det ena eller andra sadesslaget. Alia skryta med sitt, och 
det ar ju bra, nar hvar och en tycker bast om sitt hem. Vore 
det sinnet radande ofverallt, sa skulle verlden icke forete en 
sadan tafla af oro, som hon nu gor. 

Staten Iowa har omkring 2 millioner innevanare. Huru 
manga bland dessa som aro svenskar, vet jag icke, men ett an- 
senligt antal utgora de. 

Iowa ar sedan d. 4 juli 1884 en s - k. prohibitionsstat, d. v. s. 
en sadan stat, i hvilken rusdrycksforbud ar infordt. Sasom fler- 
talet af mina lasare kanna, gifves det en dubbel lagstiftning i 
Forenta Staterna, en som ar gemensam for hela unionen och 
en, som bestammes af hvar och en stat sarskildt. Den forra 
hor under kongressen, den senare under den sarskilda statens 
lagstiftande representation. Denna bestar i hvarje stat af tva 
kamrar. Staterna intaga saledes hvar for sig en ganska sjelf- 
standig stallning, och deras lagstiftande myndigheter hafva in- 
gen annan inskrankning, an att de icke fa besluta nagonting i 
strid emot den for hela unionen gallande lagen. Detta gor, att 
de i en stor mangd saker hafva olika lagar. Till dessa hor 
afven fragan om tillverkning och forsaljning af rusdrycker. Den 
forsta stat i unionen, som inforde rusdrycksforbud, och som 
annu behaller det samma, var staten Maine. Sedan hafva nagra 
andra stater ocksa antagit samma lag. Dessa aro Kansas, Iowa, 
Norra och Sodra Dakota. I flere andra hafva nykterhetsvan- 
nerna gjort upprepade kraftiga anstrangningar for att fa rus 
drycksforbud infordt; flere ganger hafva ock forslag derom va- 
rit foremal for allman folkomrostning i dessa stater. Men hit- 
tills har det icke lyckats. 

Prohibitionen i Iowa ar dock annu icke fullstandigt genom- 
ford, och starka anstrangningar hafva varit gjorda fran krogar- 
nes och rusdryckstillverkarnes sida for att fa den alldeles upp- 
hafd. Det ar dock att hoppas, att sedan staten fatt erfara val- 
signelsen af rusdrycksforbudet, sa skall han icke latt lata sig 
forledas att hoppa i branvinstunnan igen. 



408 FYRAT1OFORSTA KAP1TLET. % 

Men hvad har da forbudslagen i Iowa verkat? Nar den 
forre gnvernoren i Iowa, Larrabee, sistlidne februari (1890) ned- 
lade sitt embete, yttrade ban i sitt afskedstal till den lagstif- 
tande forsamlingen bland annat foljande markvardiga ord: 

Tusental af dem, som rostade emot grundlagsandringen, 
troende, att en sadan lag skulle bevisa sig vara en d6d bokstaf 
blott, aro nu ofvertygade om, att den kan tillampas, och de 
fordra nu, att den skall uppratthallas. Sioux City, Des Moines, 
Cedar Rapids och Ottumwa hafva utrotat krogen, och de aro 
de mest blomstrande staderna i staten. 

De fordelar, som genom tillampningen af denna lag kom- 
mit staten till del, aro i sarining vidtomfattande. Det ar ett val 
kandt faktum, att brottsligheten tilltagit i Forenta Staterna; men 
Iowa bidrager ej till denna tillokmng. Under det att brottslig 
heten i landet stigit fran en pa hvarje 3,442 af befolkningen ar 
1850 till en pa hvarje 860 ar 1880, ar proportionen i Iowa nu 
allenast en pa hvarje 3,130. Manga countyfangelser sta nu tonuna 
en stor del af aret, och fangarnes antal i vara fangelser liar inin- 
skats fran J$o i mars ar 1886 till 604 den I jnli 1889. Vara 
doirares vittnesbord visa ock, att brottmalen minskats incd 30 a 
jo procenty ocli brottmalsomkostnaderna liafva minskats i samiua 
proportion. 

Vi hafva farre fiittighjon och farre losdrifvare i var stat 
i forhallande till befolkningen an nagonsin forut. 

Mryggerierna hafva af sina egare forvandlats till hafre- 
grynsqvarnar och syltfabriker och begagnas nu for sadana an- 
damal af sina egare. 

Superintendentens for offcntlig undervisning rapport visar 
tillokning af skolbarn i skolorna ofver hela staten. 

-De fattigare klasscrna liafva nit battre mat, bdttre klcidcr, 
biittre undervisning ock battre lius.f 

Insattning:ir af penningar i bankorna hafva fOrOkats mycket 
mer an forr, och alia tecken tyda j)a en hclsosam utveckling 
af handcln. Kopmiins och handelsombuds rapporter gifva till- 
kanna minclrc forluster under dcras inkasseringar i Iowa an 
annorstades.* 

JMan kan trygt saga, att der forbrukas icke tiondedelen, 
kanskc icke ens tjugondedelen sa mycket rusdrycker i staten nu som 
for fern ar sedan. Nykterhetsstandaret har h6jts ganska myc- 



R.USDRYCKSFORBUDET I IOWA. 



409 



ket, till och med i de stader, der lagen annu ej blifvit tillampad. 
Mangen man, som forut brukade att dricka och spendera pa 




I 



krogen, bar nu upphOrt med delta bruk, och detta har skett 
under trycket af den allmanna opinionen.* 



4IO FYRATIOFORSTA KAPITLET. 

Vara domstolar lagga i dagen en markbar forbattring i 
behandlingen af sadana mal, och nara nog alia domare aro nu 
bojda for att tillampa lagen, antingen den stammer ofverens 
med deras askadningssatt eller ej. I de counties (harad), der la- 
gen ej tillampats, hvilar skulden uteslutande p& de lagskipande 
myndigheterna. 

En krogaretidning i Omaha, Nebraska, pastod i varas (1890), 
att en mycket stor forandring i askadningssattet rorande rus- 
drycksforbudet under de tva sista aren hade egt rum inom 
lowas domarekar. Detta foranledde en annan tidning att skrifva 
till samtlige lowas domare och fraga, om denna uppgift var 
sann. Resultatet af undersokningen blef, att icke nagon for 
andring alls i domarnes uppfattning hade intraffat. En af dem 
sager i sitt svar bl. a.: 

Det ar ett valkandt faktum bland domare, advokater och 
alia, som kanna till domstolarna, der lagen tillampas, att lag- 
sokningarna forminskats med nara halften de sista fern aren; ock 
ett stort antal advokater Jiafva mast lemna distnktet, cmedan de ej 
fun nit sysselsattning nog att kunna fortjena sitt uppeJidtle. Do- 
marne i detta distrikt kafva nu sysselsaitning blott litet mer an 
halfva tiden. Fore 1885 var dems tid upptagen hela tiden, och 
dock medhunnos stundom icke alia de nedskrifna malen. 

Under ar 1890 har jag suttit pa domstolen i 3 terminer, 
men jag har annu ej behoft doma nagon till fangelsestraff. Det 
ar besynnerligt, att nagon forstandig man, som vill samhallets 
valfard, kan med dessa fakta for Ogonen bjuda krogen med sa 
mycket ondt och sa manga brott i slaptag tillbaka till var stat. 

Nu skall man gen sakert friga, om icke rusdrycksforbudet val- 
lat lOnkrogeri. Svar: att sadant pa somliga stallcn forekommer, 
det kan icke nekas. Sarskildt sker det vid gransen till icke-f6r- 
budsstater. Men detta bevisar ingenting. Lonkr<)geri fbrekommer 
afven, och sakert i mycket storre skala, i sadana stater, der man 
har en lagligt tillaten och beskattad rusdrycksrorelse. Dess- 
utom ar det ju naturligt, att de rusdrycker, som pa lonkrogar 
utskankas, aro och maste blifva en ren obetydlighet i jemforelse 
med den qvantitet, som utskankes och fortares der, hvarest 
lagligt beriittigad krogrorelse finnes. 

Bland dem, som inom Iowa gjort sig kanda for l6nkrogeri, 

tyvarr lakarne. Dessa kunna namligen utan nagon in- 



RUSDRYCKSFORBUDET I IOWA. 4! I 

skrankning ordinera och salja alkohol sasom medicin. Harom 
sager en amerikansk tidning: 

Strax efter sedan forbudslagen hade tradt i kraft, tilltog 
lakarnes antal hastigt. En mangd lakares mottagningsrum for- 
vandlades till ett slags krogar. Detta har dock vallat, att la- 
karekarens anseende och vardighet rakat i fara. Och det lider 
intet tvifvel, att denna kar, f6r att skydda sitt eget anseende, 
snart skall utrota detta ogras. 

Hvem vet for ofrigt icke, att branvinsintresset ar ytterst 
uppfmmngsrikt i att kringga lagar, som aro stiftade till skydd 
mot dessa samvetslosa blodsugare, som icke blygas att for 
egen vinning Ofverallt lagga ut snaror, hvarigenom otaliga 
menniskor dragas ned i n6d och elande, i laster och brott, samt 
granslosa olyckor pa hemmets och samhallets omrade fororsa- 
kas? Langt ifran att detta bor verka modloshet hos nykterhets- 
vannerna, bor det tvartom fordubbla deras anstrangningar for att 
bekampa denna djefvulska handtering, hvilken isynnerhet under 
de senaste artiondena har hotat hela den civiliserade verlden 
med total undergang.* 

Under den sista tiden har en handelse intraffat, som for 
den fraga, hvarom vi nu tala, ar af utomordentlig betydelse. 
Rusdrycksfabrikanter i Illinois foretogo sig namligen for en tid 
sedan att till Iowa infora rusdrycker. Detta foranledde en ratte- 
gang, i hvilken Forenta Staternas hogsta domstol nyligen fait 
ett utslag, som tyvarr ar egnadt att forlama prohibitionen i de 
stater, der den existerar. lowas f6rbudslag forbjuder jern- 
vagsbolag att transportera berusande drycker till staten utiMn 
och bestammer, att hvarje sadan laddning skall tagas i beslag, sa 
snart den kommit inom statens omrade. Nu har landets hogsta 
domstol forklarat, att lowa-lagens bestammelse strider mot For 
enta Staternas konstitution, emedan den ingriper i kongressens 
ratt att reglera handeln staterna emellan. 

* I Stockholms Dagblad for den 22. 7. 90 lastes foljande hemska notis: 
De vansinniges antal i England har under loppet af de senaste tjugu aren 
stigit fran 55,000 till 110,000, alltsa fordubblats. Dryckenskapen angifves som 
hufvudorsak hartill, och sarskildt klagas ofver, att qvinnorna af medelklassen allt 
mer forfalla till denna last. I dagarne har i London grunden lagts till ett nytt 
darhus med rum for 2,000 patienter. Men da de vansinniges antal i London 
Irligen okas med ungefar 400, skulle ett dylikt hospital behofva byggas hvart 
femte Hr. 



412 FYRATIOFORSTA KAPJTLET. 

Enligt detta utslag bar alltsa en rusdryckstillverkare i en 
icke-forbudsstat rattighet att till en forbudsstat infora och der 
salja sa mycket spritdrycker ban vill, allenast det sker, sasom 
det i utslaget heter, i obrutna originalpaket eller karil. Verkan 
haraf bar ocksa genast visat sig deri, att uslingar pa flere 
stallen oppnat krogar i forbudsstater, der rusdrycker saljas i 
importerade och obrutna kaggar eller buteljer. Krogarne lata 
namligen anstalla sig sasom agenter at rusdrycksfabrikanter i 
frammande stater, och sedan kunna de icke torhindras att salja 
bade branvin och 61 buteljvis i huru stora eller sma qvantiteter 
som heist. Detta bar naturligtvis vackt stor oro bos nykter- 
hetsvannerna i hela landet. Men de hafva icke tappat mo- 
det for det. I kongressen fram lades strax ett forslag, att for 
budsstater skulle hafva rattighet att forhindra all inforsel af rus 
drycker inom sina respektive omraden. Pa utgangen af denna 
fraga, som, nar detta skrifves, annu ej ar afgjord, ligger natur 
ligtvis en utomordentlig vigt. Med ratta anmarker derom en 
nykterhetsvanlig tidning i Chicago: En stat kan hindra ett 
sjukt djur fran att komma inom dess granser hvarfor skulle 
den da ej kunna hindra en branvinskagge? En stat kan skydda 
ladugarden - - hvarfor skulle den ej kunna skydda hemmen? 

Emellertid ar det klart, att krogvannerna skola uppbjuda 
all sin formaga for att hindra den foreslagna lagandringen. For 
att skramma kongressen foranstaltade de en egen kongress i 
Washington. Alia osterns bryggare skulle enligt program forst 
samlas i New- York. Derifran skulle sallskapet - - snygt herr- 
skap - - resa med extra-tag till Washington. Fran stationen 
skulle de marschera i procession och dervid utveckla all den 
glans och stat, som de kunde astadkomma. Huruvida detta 
program sedan realiserats, det kanner jag icke, men sannolikt 
har det skett. Det hade verkligen icke varit oafvet, om polisen 
i Washington skrufvat pa nagra slangar pa vattenposterna och 
latit den alskvarda processionen smaka en smula friskt vatten. 
Det kunde de goda herrarne. hafva behoft. 






fYRATIOANDRA KAPITLET. 

Indianreservation. Nagot om indianerna. West Dayton. Des 

Moines. I lowas statshus. Amerikanska tidningar om mig. 

Huru sma stader fa dagliga tidningar. Sioux City. 



en forsta stad, jag besokte i Iowa, var West Dayton. 
Pa vagen dit passerade vi en Indian-reservation. 
Har och der i Forenta Staterna finnas namligen 
vissa strackor, som af regeringen aro reserverade 
(d. v. s. undantagna) for indianerna, och som der- 
for kallas indian-reservatjpner. Inga hvita fa bosatta sig inom 
dessa omraden. Indianerna hafva sig tillforsakrad rattigheten 
att der orubbadt qvarblifva, sa lange de icke gora den om- 
kringboende hvita befolkningen nagon skada eller annars 6f- 
vertrada statens lagar. Reservationerna aro ofta ganska vid- 
strackta med mycket fruktbar mark. Men indianerna odla 
dem i allmanhet icke. I stallet strofva de omkring sasom deras 
fader, lefvande hufvudsakligen af jagt, fiske och tiggeri. Detta 
gor, att de hvita mangenstades aro i sinnet mycket bittra mot 
dem. De tycka, att det ar oratt, att sa stora strackor god jord 
skola for indianernas skull ligga alldeles obrukade. Gang efter 
annan hander det ocksa, att sidana indian-reservationer blifva af 
regeringen upplatna att tagas i besittning af de hvita. India 
nerna flyttas da bort till nagot annat stalle. 

Af mycket trovardiga man horde jag verkligen upprSrande 
berattelser om, huru de arma indianerna pa sina stallen behand- 
las. Man saljer branvin at dem, trots att det ar i lag forbju- 



414 FYRATIOANDRA KAPITLET. 

det. Nar de blifvit druckna, varda de alldeles vilda och beg3 
ofta valdsamheter mot de hvita. Detta anmales. Trupper skic- 
kas dit, och det land, som de hade p det vilkor att de icke 
skulle ofreda de hvita, tages ifran dem. Vinningslystnaden 
fragar icke mycket efter det satt, hvarpa den kommer at dol- 
larn, bara den kommer at honom. Och der man icke kan 
ostraffadt med arsenik eller revolver forderfva menniskor, der 
gor man det utan pafoljd med branvinet. 

Om denna sak sager en forfattare : * Dryckenskapen var 
sa godt som okand bland indianerna fore europeernas ankomst. 
Sedan dess har denna last anstalt fruktansvarda harjningar 
bland dem. Forhallandet mellan europeerna och indianerna var 
fran borjan fiendtligt. Man ofvertraffade hvarandra a omse 
sidor i list, troloshet och vald. Endast qvakarne gjorde ett 
hedrande undantag. 

Under dessa standiga strider med europeerna ha indianerna 
i antal bestandigt aftagit. Vi smalta bort som sno pa en kulle, 
men de hvita ha vuxit som gras pa varen >, hordes en gang den 
bekante siouxhofdingen Roda Molnet klaga. 

En annan indianhofding, den Brokige Ormen, yttrade ock 
i ett tal vid ett sammantrade med de hvite for omkring 50 ar 
sedan: 

Da den hvite mannen hade varmt sig vid indianens eld 
och mattat sig med hans majsgrot, da blef han mycket stor; 
han rackte ofver bergstopparne, och hans fotter betackte slat- 
torna och dalarne. Sina hander striickte han ut till hafven i 
vester och oster. Da blef han var store fader. Han alskade 
sina roda barn men sade at dem: Ni maste maka er ur vagen, 
sa att jag icke till afventyrs trampar pa er. Med ena foten stotte 
han den rode mannen ofver Oconneefloden, och med den andra 
trampade han ned hans faders grafvar. Men var store fader 
holl dock af sina roda barn och andrade snart sitt sprak mot 
dem. Han talade till dem mycket, men meningen var i allt: 
Gan litet ur vagen; I aren mig for mira. Jag har hort manga 
tal af var store fader; alia borjade och slutade de sa. Broder, 
da han en gang forr talade till oss, sade han: Gan en smula 
ur vagen, gan Ofver dessa floder; der ar ett vackert land, det 



* Hellwald: Jordan och dess folk. 



OM INDIANERNA. 415 



skall vara edert for alltid. Nu sager han: Landet, i hvilket 
I bon, ar icke edert; gan ofver Mississippi, der ar jagten god; 
der skolen I blifva, sa lange gras vaxer och vatten rinner. Bro- 
der, skall ej var store fader afven komma dit? Han alskar ju 
sina barn, och hans tunga ar utan falskhet 

Sadan ar indianernas historia i de Forenta Staterna. 

Trots f detta ma dock icke fornekas, att unionen isynner- 
het pa den senare tiden gjort mycket till indianernas basta. 
Nyare noggranna berakningar lara ock hafva kommit till det 
ofverraskande resultatet, att antalet indianer for narvarande icke 
ar i aftagande utan tvartom. 

Pa sid. 337 och 345 kan lasaren se nagra bilder ur india 
nernas lif. Dock ma anmarkas, att de nu mera vanligen klada 
sig pa amerikanskt vis. 

Men jag atergar till min berattelse. En resa genom hjer- 
tat af unionens sadesproducerande stater ar af synnerligt in- 
tresse. I alia riktningar ga jernvagar, tillhorande olika bolag 
och ofverallt rader pa dem den lifligaste rorelse. Stationerna 
aro pa landsbygden gemenligen mycket enkla, uppforda sa 
billigt som mojligt. En bild af en sadan finnes pa sid. 352. 
Och denna hor visst icke till de enklaste. 

West Dayton ar till stor del en svensk stad, och lands- 
bygden der omkring ar ock till storsta delen befolkad af sven- 
ska landtbrukare. Nar jag kom till stationen, var platformen 
alldeles full af folk, svenska bonder, som ville helsa pa mig. 
Flertalet hade sett och hort mig i Sverige och ville nodvan- 
digt skaka hand med mig. Det var riktigt rOrande att se dem 
och att tala med dem. Dugtiga, arbetsamma, brunbranda kar- 
lar syntes de vara allihop, nastan alia i den kraftigaste manna- 
aldern. Sedan jag talat med dem nagot litet, akte jag bort 
till en svensk jernhandlare, som hette Burnqvist. Hos honom 
sammantraffade jag ater med min van Lars Lindgren, fran hvil- 
ken jag varit skild nagon tid. Nar jag namligen reste upp at 
Michigan, for han bort till Iowa. 

Predikan i West Dayton holls i en park. Det var en 
mycket skon plats, och vi voro gynnade af det harligaste vader. 
Efter predikan vexlades ater manga handslag mellan mig och 
gamla hederliga, trofasta, troende bonder. Det finnes intet folk, 
som ar sa trefligt som det enkla, svenska bondfolket. 



416 



FYRAT1OANDRA KAPITLE l. 



Eftcr prcdikan gjorde jag bes6k hos en svensk vid namn 
Hedin, egare till park on. Han var troende pa herren Jesus, 
hade varit i Amerika sedan ar 1846, var gift med en ameri- 
kanska och lag nu doende i lungsot. Sannolikt har ban lyktat 
sina dagar, nar detta skrifves. Nar vannerna begarde att fa 
hyra parken, lemnade ban genast sitt bifall dertill, och nar de 
fragade, hvad de skulle betala i hyra, svarade ban: 

Hyran skall vara, att jag far se P. W. Det var mycket 
uppbyggligt att samtala med den gamle doende mannen. 




Bantag i Klippiga bergen. 

Se kap 49. 

Redan aftonen samma dag skulle jag och Lindgren resa 
fran West Dayton. Vi kommo vid pass en tiinme for tidigt till 
stationen. Denna sag ut ungefar som vedboden vid en svensk 
station. Mycket folk var samladt der. Lindgren var mycket 
linig och glad. Dct var afven jag. Medan vi vantade pa taget, 
satte vi oss nod pa en timmcrhog utanfor stationen och sjongo: 
Tryggaro kan ingen vara an Guds lilla barnaskara m. fl. 
kanda sanger. Taget gick kl. 8. Vagnarne voro packade med 
menniskor, men skaran minskades vid hvarje station. Och of- 
verallt skildes vi at med valsignelser och fridshelsningar, och 
sa lange vi sago vannerna pa stationen, viftade vi med vara 



41 8 FVRAT1OAXDRA K A PIT LET. 

nasdukar till farval, vctande, att vi nog aldrig komme att aterse 
dessa platser och de kara vanner, som der bo. Var resa galde 
nu staden Des Moines, dit vi anlande kl. 10.30 pa qvallen, gan- 
ska trotta men hurtiga och krya till kropp och sjal. 

Staden Des Moines, lowas hufvudstad, ar sasom de ame- 
rikanska staderna i allmanhet ung, icke fullt 40 ar gammal. 
Dock har den redan nu en befolkning af omkring 50 tusen 
menniskor. Deribland anses 5 tusen vara svenskar. Dessa hafva 
det i allmanhet bra i ekonomiskt afseende. Somliga intaga en 
framstaende stallning sa val i affarsverlden som i det offentliga 
lifvet. De aro representerade i alia affarsgrenar, i stadsstvrel- 
sen, i postverket, i poliskaren, i lakarekaren samt bland larare- 
personalen i de offentliga skolorna. Staden har manga fabriker, 
och omkring den samma finnas 13 kolgrufvor, i hvilka manga 
svenskar hafva sitt arbete och sin naring. Der finnes afven 
det storsta branneri, som nagonsin skall vara bygdt i verl- 
den. Men sedan Iowa antog lagen om forbud for rusdryckers 
tillverkning och forsaljning, har det mast nedlagga sin verk- 
samhet. Sasom bevis pa de lifliga affarsforbindelser, i hvilka 
staden star med andra trakter, kan namnas, att till den samma 
lopa icke mindre an 13 jernvagar in. 

Hvad den andliga verksamheten betraifar, sa finnas i Des 
Moines omkring 50 kristna forsamlingar, deraf 4 svenska, samt 
45 kyrkor. Ar 1870 uppfordes af missionsvannerna den forsta 
svenska kyrkan i staden. Missionsforsamlingen hade 1889 om 
kring 150 medlemmar. 

Vannerna ville, att jag skulle predika i Des Moines tva 
ganger pa onsdagen den 24 juli, men jag vagrade. 

Om sondagarne, svarade jag, skall jag predika tva ganger^ 
men hvardagarne bara en gang. Jag star icke ut med mer. 

De uppbjodo all sin formaga att beveka mig, men den gdn- 
gen var jag alldeles omojlig. Predikanten Berg, som var for- 
samlingens pastor, ar mycket ifrig for laran om helbregdago- 
relse genom tron. Han sade nu, att han skulle begara kraft 
af Gud at mig till att kunna predika tvanne ganger. Men 
icke ens det hjelpte. Jag steg bara icke upp pa morgonen 
utan lag, till dess de andra hade gatt till kyrkan. Gud har 
satt en grans for menniskans kraft, och det hjelper icke att for- 
soka bedja sig fram ofver den gransen. Bjork och IJndgrcn 



/ DES MOINES I OH A. 4IQ 

predikade pa formiddagen kl. 10. Jag skulle predika pa af- 
tonen. 

Sedan vi hade atit middag, besokte vi lowas statshus eller 
Kapitolium, en mycket statlig byggnad, som nyss blifvit fardig, 
ja sa nyss att man icke hunnit ordna platsen der omkring. 
Kapitolium, som pa midten bar ett mycket hogt torn med for- 
gyld kupol, bar kostat 3 millioner dollars, d. v. s. omkring 1 1 
millioner kr. Invandigt var det praktfullt inredt. Da vi kommo 
derin, vande vi oss till en polisman eller vaktmastare. Jag 
tog fram mitt visitkort och lemnade honom. Han bar det in 
till guvernoren, som for tillfallet hade sammantrade med sitt 
rad. Ett ogonblick derefter oppnades dorren, och vi fordes in. 
Pa mitt visitkort hade jag jemte namnet bokstafverna M. P. 
(d. a. riksdagsman). De gjorde bade nu och vid manga aridra till- 
fallen en forunderlig verkan. Guvernoren var en liten, anspraks- 
los och treflig gubbe. Nar vi tradde in, steg han strax upp och 
tog emot mig sasom riksdagsman med en synnerlig artighet, pre- 
senterade mig for sitt rad, satte fram sin stol at mig och bjod 
mig att sitta. Men sa mycket vett hade jag, att jag icke satte 
mig. Sa blefvo vi staende allesammans, jag och mina vanner, 
guvernoren och hela bans rad. Jag kunde icke annat an for- 
undra mig ofver ett sadant mottagande. Nar jag gick ut, lat 
guvernoren sin sekreterare, en tysk, ga med mig for att visa 
mig omkring i byggnaden. Han forde mig in uti nastan alia 
lokaler. Sarskildt fastes min uppmarksamhet vid de tvanne 
salar, i hvilka lowas lagstiftande forsamling haller sina sam- 
mantraden. Nar jag jemforde dem med de salar, i hvilka 
Sveriges riksdag packas in, sa kande jag mig glad ofver, att 
den tyske sekreteraren icke hade sett, huru vi hafva det har 
hemma. 

Des Moines ser ut som en stor park med spridda bus uti. 
Boningshusen aro sma. De fiesta aro trahus pa en eller tva 
vaningar. Taken aro, som jag kunde tycka, i allmanhet af span. 

Pa aftonen dopte jag ett litet barn, som tillhorde pastor 
Berg. Senare pa aftonen predikade jag i operahuset, en stor, 
praktig lokal med tvanne laktare ofver hvarandra. Vannerna 
hade forgafves anhallit att fa begagna augustanaforsamlingens 
nya, rymliga kyrka. For operasalen maste de i hyra betala 65 
dollars (= 247 kr.). Dit kommo bland andra ahorare afven 



42O FVRA TlOANDa.* KAPITLET. 

augustanaforsamlingens prest och nastan hela bans forsamling. 
Och de voro ju valkomna, fastan vi ickc voro clet hos dem. 

Nar jag foljande dag, den 25 juli kl. 10 f. m., skulle rcsa 
fran Des Moines, rakade jag vid stationen ut for on ifrig tid- 
ningsforsaljare, som ville truga pa mig och alia andra svenskar 
ett nummcr af den tidning, ban bade att siilja. Jag ville icko 
kopa den, men ban lag efter mig och sade: Det star ert namn 
i den. Men icke heller det hjelpte. 

Har torde det tillatas mig att namna nagot om de ameri- 
kanska tidningarnas forhallande till mig och min verksamhet. 
Nastan pa alia platser, som jag besokte, innehollo de langre 
eller kortare uppsatser rorande dels min person, dels min pre- 
dikan och mitt upptradande. Dessa artiklar voro icke allenast 
valvilligt skrifna utan vanligen mycket ofverdrifna, ja stundom 
rent af lojliga. Sasom exempel derpa skall jag bar ur en sa- 
dan i ofversattning meddela foljande ord: 

D:r P. Waldenstrom, som i morgon besoker denna stad, 
ar sannolikt den storste svensk, som fins i var tid, och en af 
de storste man, som den nuvarande generationen i nagot land 
bar frambragt. Han bar blifvit kallad Sveriges Luther, Wesley 
och Moody och kommer hit, atfoljd af herr J. A. Hultman fran 
Omaha, hvilken ar kand sasom den svenske Sankey . D:r Wal 
denstrom ar professor i teologi i statens laroverk i Gefle, en af 
Sveriges storsta stader. Men pa samma gang ban ar en af 
vara dagars kunnigaste larare, som med latthet i skrift behand- 
lar alia moderna sprak och utgifvit afbandlingar pa latin och 
grekiska, ar ban mest kiind sasom ledare af den frikyrkliga 
rorelsen i Sverige samt sasom folkets forkampe i frAga om re- 
formatgardcr vid svenska riksdagen. 

Af sadana framstallningar ar det latt att bedoma, hvad 
varde man i allmanhet bor tillmiita de amerikanska tidningarnas 
skildringar. Aldrig bar jag gifvit ut nagon af handling pa gre 
kiska, och af de moderna sprakcn finnes det utom mitt moders- 
mal endast ett, med hvilkct jag hjelpligt kan reda mig i tal 
och skrift. Men det gor ingenting. Det hor den amerikanska 
seden till att i valvilja skrifva pa det der poetiska viset. 

Hland omdomen, som de amerikanska tidningarna hade om 
mig, var det isynnerhet ett, som gladde mig, och som torde 
nnchalla sanning. Jag kan icke battre uttrycka det an genom 



AM&R1KANSKA T1DNINGSOMD OMEN OM MIG. 421 

att ofversatta nagra rader ur en sadan tidning. Forfattaren 
sager: Sasom talare ar Waldenstrom icke valtalig i detta 
ords vanliga bemarkelse. Han predikar icke, ban bara talar 
till sina ahorare. Dessa ord erinrade mig lifligt om en han- 
delse, som intraffade for 10 ar tillbaka. Jag hade predikat i 
en stad i nordligaste Sverige. En tio- eller tolfarig flicka, som 
hade varit narvarande, sade, nar hon kom hem: 

Men mamma, han predikade ju inte. Han talade bara 
med folket. 

Detta ar det basta omdome, som jag nagonsin kunnat onska 
mig om den formela sidan af min predikoverksamhet. En af 
de storsta farorna for en predikant synes mig vara den att blifva 
andlig v til talare. Och tyvarr anses detta likval af manga sasom 
-synnerligen efterstrafvansvardt. Men sakert ar, att ju enklare 
och naturligare predikanter kunna framtrada i predikstolen, desto 
varaktigare intryck skola de gora med sin predikan, och desto 
battre skall folket forsta dem. 

Pa vagen fran Des Moines traffade jag tillsammans med 
en svensk bokbindare, sorn gifver ut en svensk tidning i sta- 
den. Jag fragade honom bland annat, huru det var mojligt, att 
afven sma stader i Amerika kunde hafva sina egna dagliga tid- 
ningar. Han forklarade saken mycket enkelt. I en stor stad 
sattes t. ex. en landsortstidning upp och tryckes der i flere upp- 
lagor med olika titlar for olika stader, lemnande en liten bit 
blank for lokala notiser. Med bantag skickas de olika uppla- 
gorna ut till dessa stader. Der tryckas genast de lokala noti- 
serna in pa det blanka stycket, och sa har hvar och en af dem 
for billigt pris sin egen dagliga tidning. Utan tvifvel ar detta 
mycket praktiskt och i alia handelser amerikanskt. 

Jag kom nu till Sioux City. Predikan holls der i ett alldeles 
nytt, ytterst praktfullt inredt hus. Det skall vara stadens finaste 
hus och innehaller bl. a. borslokal samt en stor operasal. Den 
senare lar hafva sittplatser for 1,500 personer. Vannerna hade 
hyrt den samma for 50 dollars (= omkring 190 kr.). Der var 
mycket folk samladt. Utanfor pa gatan fordes ett hiskligt ova- 
sen, sa att Hultman maste ga ut och soka tysta ned de oroliga. 

Sioux City ar en af Amerikas mest framatgaende stader. 
Dess lage ar afven det mest utmarkta, som nagon stad kan 
hafva. Det ligger ungefar fern hundra eng. mil nastan ratt i 



422 FYRATIOANDRA KAPITLET. 

vester fran Chicago vid den stora fioden Missouri, just pa den 
punkt der staterna Nebraska, Sodra Dakota och Iowa samman- 
stota. Den omgifvande trakten ar mycket fruktbar. 

Sioux City bar afven utmarkta jernvagskommunikationer. 
Ofver Missourifloden ar bygd en jernvagsbro af jern, som sages 
kosta 1,250,000 dollars (nara 5 millioner kr.). Icke mindre an 
36 passageraretag komma och ga dagligen. 

Stadens historia ar ett markvardigt exempel pa, huru sta- 
der i Amerika kunna uppsta och utveckla sig. Ar 1855 fun- 
nos pa den plats, der Sioux City nu ligger, endast tva hus. 
Vid slutet af samma ar funnos der nio hus. Af dessa voro tva 
hotel, tva handelsbodar och ett postkontor. Ar 1856 funnos 
der 90 hus med 400 innevanare. 1889 hade staden 40 tusen 
innevanare. 

Under ar 1888 bygdes i Sioux City 150 nya affarshus och 
763 boningshus samt 8 kyrkor. For gatukommunikationerna 
ar sorjdt genom utmarkta sparvagar. pa hvilka vagnarne dra- 
gas dels af hastar, dels af kablar, dels med anga. 

Stadens hufvudsakliga naringar aro dess handel med span- 
mal, isynnerhet majs, och dess stora slagterier. De senare aro 
fyra till antalet. Under ar 1888 voro tre af dem i gang, och 
der slagtades da 1 1 tusen svin samt 2 tusen notkreatur oin 
da gen. 

De forsta svenskarne ankommo till Sioux City for omkring 
20 ar sedan. Nagra af dem bo der annu och aro rika. Man 
antager, att staden har 4 tusen svenskar. De som hafva nagot 
kyrkligt intresse - - och de aro ju der som annorstades endast 
mindretalet - - aro delade i olikii forsamlingar med hvar sin 
kyrka. Missionsforsamlingen ar den aldsta af de skandinaviska 
forsamlingarna. Den stiftades redan i borjan af i87o-talet. For- 
samlingen har dock icke haft stor framgang. I allmanhet foreter 
Sioux City i andligt afseende ett bedrofligt tillstand. En mamons 
ande hvilar tung ofver staden, och vackelser aro der sallsporda. 

I striden angacnde rusdrycksforbuds inforande inom Iowa 
intog Sioux City ett framstaende rum sasom kampande for rus- 
dryckers bibehallande. Sedan forbudslagen antagits, fortfor sta 
den anda att halla oppna krogar. Nar emellertid dessa genom 
myndigheterna stangdes, fortsatte man med lonkrogar. Men 
nykterhetsvannerna voro pa sin vakt och kampade tappert for 



SIOUX CITY IOWA, 423 



deras utrotande. En af dem foil ocksa offer for den goda sa- 
ken. Det var en pastor Haddock. Han utsatte sig for kro- 
garnes hat genom det frimodiga satt, hvarpa han upptradde 
mot dem sasom anklagare och vittne. For att skaffa sig bevis 
mot dem, skydde han icke den farliga metoden att om qval- 
larne fara omkring genom staden och sjelf skada in i deras 
lokaler. Manga krogare blefvo genom hans atgorande stamda 
och domda. En sammansvarjning bildades derfor mot honom. 
En mork, regnig qvall for han ut i sallskap med en van pa sin 
farliga rundresa. Han hade hyrt hast och akdon. Sedan de 
slutat sin fard, lemnade Haddock af sin van och for sjelf till- 
baka till hyrkuskstallet med hasten. I nasta gathorn lurade mor- 
dare pa honom. Han skots" ned pa flacken, och mordaren tog 
till flykten. En tysk bryggare utpekades bide af vittnen och af 
allmanna opinionen sasom den skyldige, men han blef frikand 
af juryn. Alia voro ofvertygade om, att juryn hade blifvit 
mutad. Rusdrycksrorelsen forlorade likval mer och mer. Bryg- 
gerierna stangdes, sedan guvernoren forklarat, att forbudslagen 
forbjod icke allenast forsaljning utan afven tillverkning af rus- 
drycker. Dock rader i staden annu mycken dryckenskap, be- 
roende hufvudsakligen derpa, att Sioux City ligger alldeles pa 
gransen till Nebraska, der rusdryckshandteringen annu ar tillaten. 








f YRATIOTREDJE KAPITLET. 

Nebraska. Nykterhetsstriden der. I Oakland. Omaha. 



en 26 juli gick in varm och vacker. I sallskap mod 
manga predikanter lemnade jag pa morgonen Sioux 
City. Strax utom staden passerade taget ofver den 
hoga jernvagsbro, som jag nyss talat om. Vi voro 
nu inne i Nebraska. Var vag forde oss genom do 
bordigaste och vackraste sadesfalt. De sago ut sasom haf. 
Har och der varsnade vi stora boskapshjordar. 

Nebraska beboddes under forra halften af innevarande ar- 
hundrade uteslutande af indianer, fordelade i flere stammar. 
Emellan dessa rasade bestandiga krig. Det fiirstn nybygget af 
hvita anlades ar 1847 vid floden Missouri ett stycke sodcr om 
det nuvarande Omaha. Och territoriet oppnades for bcljyg- 
gande ar 1854. Det omfattade da ickc allenast den niirvarando 
statcn Nebraska utan derjemte flere omraden, som nu utgora 
sjelfstiindiga stater i unionen. Nebraska sjclft blef stat ar 1867. 
Till dess hufvudstad bestamdes Lincoln, som da hade 7 tuson, 
men for narvarande har 30 tusen innevanare. Nebraskas nu 
varande omrade ar storre an Svealand och Gotaland tillsam- 
mans; det ar mer an fern ganger sa stort som hela konunga- 
rikct Danmark. Staten bestar nastan uteslutcinde af s. k. praric- 
land d. v. s. skoglost slattland. Den har inga berg men i 
vestra och norra delarne nagra sandasar och kullar. En mangd 
breda floddalar genomskara landet, hvaraf det ocksa erhallit 
sitt namn. Nebraska ar namligen ett indianskt ord, som bety- 



426 FYRA T IO TRED JE K APITL ET. 

der de breda flodernas land. Hufvudfloden ar Missouri. P 
grund af landets hojd ofver hafvet samt luftens torrhet skall 
klimatet vara synnerligen helsosamt, sarskildt for personer med 
anlag for lungsjukdomar. Statens jord ar af god beskaffenhet. 
Gras, hvete, hafre och majs aro hufvudprodukterna. Derjemte 
odlas mycket frukt, aplen, drufvor, plommon, persikor och smul- 
tron. De sistnamda anses vara de basta pa jorden. Pa sid. 
329 och 336 kunna lasarne se ett par bilder ur landtbrukct 
pa den stora vesterns slatter. 

Bland alia sadesslag i Amerikas vester intager majsen 
framsta rummet. Det ar ett ordsprak, som sager: Majs ar 
kung, och det ar sant. Det ar en furstlig planta bade med 
afseende pa vaxt och afkastning. Pa nagra veckor va"xer den 
upp till 9 a 12 fots hojd. Hon kan vid blomningstiden vaxa 
anda till sex turn pa en dag. Pa en acre sas ungefar en sjun- 
dedels bushel (en bushel = l / s tunna) majs, men afkastningen 
blir i goda ar anda till 75 bushels, i vanliga fall 40 a 50. Detta 
gor i basta fall 5oo:de kornet, i vanliga fall 3Oo:de a 35o:de. 
Pa sid. 353 finner lasaren en teckning af majsfalt. I tecknin- 
gens midt synes en kolf eller ett majsax. 

Majsen skordas vanligen sa, att man endast tager reda pa 
kolfvarne. Sedan slappas kreaturen in for att afbeta de mjuka 
delarne af bladen. Stjelkarne plojas ned. 

Med maskin afskalas kornen fran kolfvens karna eller stock, 
och denna senare anvandes sedan som bransle. I vidstrackta 
trakter utgor detta farmarens enda bransle. Pa vesterns pra- 
rier finnes ofta icke ett trad pa hundratals, ja tusen eng. mils 
omkrets utom de fa, som landtmannen sjelf planterat omkring 
sitt bus for att skydda det mot hoststormarne. 

Majsen anvandes hufvudsakligen till utfodring af djur, isyn- 
nerhet svin. Kreatursafvel - - hornboskap och svin - - ar en 
af statens vigtigaste naringar. 

Nebraskas folkmangd okas mycket hastigt genom inflytt- 
ningar. Mellan 1860 80 vaxte den frdn 29 tusen till 453 tu 
sen. Vid folkrakningen 1885 uppgick den till nara 750 tusen 
personer, och man torde icke taga miste, om man antager, att 
den for narvarande uppgar till mer an en million. Folkbild- 
ningen i Nebraska anses vara mycket god. Staten bar ett eget 
universitet i Lincoln. 



MAJS. JORDBRUK I NEBRASKA. NYKTERHETSKAMP DER. 427 

I Nebraska har en stor mangd svenskar slagit sig ned, och 
deras antal okas oupphorligt. For tio ar sedan bodde der 
10,200 personer, fodda i Sverige. 

De forsta nybyggarne i Nebraska hade att genomga stora 
svarigheter. Nar de foro ofver Missourifloden, foro de ut ur 
den civiliserade verlden for att taga in i ett.land, hvarest Indi 
an erna regerade. Och de voro ofta farliga grannar. Annu for 
10 ar tillbaka funnos i alia jernvagsvagnar gevar till resandes 
begagnande, i fall tagen blefve ofverfallna af indianer, hvarfor- 
utom de resande i allmanhet voro forsedda med revolvrar. Nu 
ar det helt annorlunda i detta afseende. 

Stora svarigheter hafva jordbrukarne stundom af torka, 
hagel och grashoppor. Hagelskurarne aro ofta mycket vald- 
samma och anstalla vidstrackta harjningar. Om grashoppornas 
framfart kunna vi har i Sverige sakert icke gora oss nagon 
riktig forestallning. De komma i stora svarmar, sa att de se 
ut som skyar, hvilka bortskymma solljuset. Sadesfalten, pa hvilka 
de sla sig ned, se ut, som vore de lefvande ; sa tjockt krala 
grashopporna pa dem. Afven traden angripas af dem, och de 
fortara icke blott lofven utan afven barken. Hvad torkan be- 
traffar, ar det en intressant foreteelse, att regnets myckenhet for- 
okas, i den man odlingen tilltager vesterut. Sa nyligen som 
ar 1865 pa sommaren voro manga gamla flodbaddar ofvergrodda 
med en tjock massa af gras och dylikt. Men under arens lopp 
har luftens fuktighet okats sa, att i dessa flodbaddar nu ater- 
igen flyta rinnande backar, som innehalla mycket vatten. Kall- 
adror bryta afven mangenstades upp i de hoga kullarne, hvarest 
intet sadant forut varit kandt. 

I Nebraska pagar for narvarade (1890) en valdig nykterhets- 
rorelse. Pa hosten skall namligen genom allman folkomrost- 
ning afgoras, huruvida inom staten skall inforas rusdrycksfOrbud 
eller icke. De troende, bade prester och lekman af alia sam- 
fund, aro i den allra lifligaste verksamhet och halla det ena m5- 
tet efter det andra. Penningar insamlas for att utsanda nyk- 
terhetspredikanter. Och till sadana utses de yppersta- gafvor, 
som finnas. De svenska predikanterna synas sarskildt verk- 
samma, och man har god forhoppning, att bataljen skall lyckas. 

Forbudspartiets losen ar: Ingen rusdryckshandtering alls, 
icke ens for hog beskattning. Den hoga beskattningen fram- 



428 F Y R A Tl O TR E D J E K A PI TL E T. 

staller namligen rusdryckshandteringen sasom laglig och loflig 
samt dess idkare sasom rattskaffens och hederliga medborgare. 
Och det ar detta, menar partiet, som icke pa nagot satt far 
tillatas. Rusdryckshandteringen skall anda derhan stamplas 
sasom en ohederlig handtering, att hvarken staten ellcr kom- 
munen fornedrar sig till att for sina andamal taga emot nagra 
penningar fran dctta hall. Hvarje sadan inkomst skapar ett 
beroende af rusdryckerna, och detta beroende befaster deras 
valde. Ett godt stod for denna uppfattning har partiet deruti, 
att krogarne i allmanhet aro mycket ifriga vanner af den hoga 
beskattningen. Xaturligtvis ville de heist vara utan beskattning. 
Men de kanna pa sig, att den hoga beskattningen ar den enda 
utvag, pa hvilken de i langden skola kunna motarbeta inforan- 
det af ett allmant rusdrycksforbud. Och derfor rosta de for 
den. Utan tvifvel ar detta ock en mycket tankvard sida af 
saken. 

Lyckas det nykterhetsvannerna i Nebraska att genomdrifva 
allmant rusdrycksforbud, da kommer det att i hjertat af unio- 
nen ligga fern stora stater alldeles invid hvarandra, namligen 
Iowa, Nebraska, Kansas, Norra och Sodra Dakota, som aro s. k. 
forbudsstater. Dessa Jiafva ett ytinnehall ungefcir sa start som 
Svcrige, Norge ock Finland tillsammans. Det ar latt att forsta, 
hvilket oerhordt inrlytande detta skall komma att utofva pa 
de narmast omkring liggande staterna. 

Under forra aret (1889) upptogos Norra och Sodra Dakota 
sasom stater i unionen. I statsforfattningen, som antogs genom 
allman folkomrostning, infordes genast ett allmant rusdrycksfor 
bud. Man berattade, att det var norrmannen i Norra Dakota 
och svenskarne i Sodra Dakota, som hedern for detta beslut 
egentligen tillkom. Af sex rostberattigade svenskar liira fern 
hafva rostat for rusdrycksforbud. Ack, nar skola vi fa se nagot 
liknande har i Sverige! 

Oster om Dakota ligger Minnesota, der en ofantlig skara 
svenskar bo. Forhallandot i Dakota afvensom den pagaende 
nykterhetsstriden i Nebraska har redan vallat ganska liflig ro- 
relse i Minnesota, och man gor sig beredd pa ett allvarsamt 
falttag afven dcr. Blir Minnesota vunnct for rusdrycksforbud, 
sa tillkommer ett omrade sa stort som halfva .Sverige. Sedan 
kommer nog turen till Illinois, och foljderna af ett allmant rus- 



I OAKLAND NEB. AMKR1KANSK L A KA REBIL D NING. 429 

drycksforbud der aro oberakneliga. Ma Gud gifva nykterhets- 
vannerna framgang i deras adla kamp! 

Var resa galde nu staden Oakland i Nebraska. Trakten 
omkring Oakland ar, sasom man sade mig, den finaste farmare- 
trakt, som finnes. Ma nu vara, att delta ar ofverdrifvet jag 
horde samma yttrande afven om andra platser men utom- 
ordentligt bordiga sadesfalt sg man, sa langt ogat nadde. 

Staden Oakland ar en liten ful stad med omkring 800 
innevanare och icke mindre an 6 kyrkor, deraf 3 svenska, till- 
horande olika samfund. Huru uppbyggligt det an ma vara att 
se den andliga lifaktigheten, sa ar det dock i hogsta grad 
sorgligt att tillika nodgas bevittna dessa bedrofliga missforhal- 
landen. Bland de sex kyrkorna var en engelsk episkopalkyrka, 
som nu stod alldeles ofvergifven. Den hade blifvit bygd af 
tva personer, som bott i Oakland, men som nu flyttat derifran. 
Och da ingen ville upptaga deras verk, sa var kyrkan alldeles 
ode. Fonstren i den samma voro delvis trasiga, och det hela 
foretedde en sorglig anblick. 

Missionsvannerna i Oakland hafva ett bonehus, som ar gan- 
ska trefligt men icke synnerligen stort. Det rackte icke pa langt 
nar till vid detta tillfalle. Man hade derfor skaffat ett stort 
talt. Det var 80 fot i fyrkant. Distriktforeningen i Nebraska 
hade latit gora det for att anvandas vid dess missionsmoten. 
For detta andamal kommer det att fraktas fran plats till plats. 
Det hade kostat, vill jag minnas, mellan 2 och 300 dollars eller 
vid pass 800 1000 kronor. Det anvandes nu for forsta gan- 
gen och var uppstaldt intill ena langvaggen af bonehuset. Ge- 
nom ett fonster i detta voro utlagda nagra plankor, pa hvilka 
ett bord stod. Det var den tillfalliga predikstolen. Fonstren 
pa den sida af bonehuset, som vette at taltet, voro oppna, och 
der inne sutto alia sadana modrar, som hade med sig sma barn. 
Det var en riktigt rorlig barnkammare, jag hade bakom mig. 
Jag predikade kl. 1 1 f. m. Kl. 4 pa e. m. predikade forst Lind- 
gren och sedan jag. 

I Oakland traffade jag bland andra en, svensk lakare fran 
Gestrikland. Atminstone var han bekant med och bad mig helsa 
flere kanda prester der. Med honom kom jag i ett litet sam- 
tal om den medicinska undervisningen i Sverige och Amerika. 
Han menade, att undervisningen i Amerika bedrifves pa ett 



43O FYRATIOTREDJEKAP1TLET. 

mycket mer praktiskt satt an nagonsin i Sverige. Och ban be- 
skref saken pa foljande satt. Vid ett laroverk, der han varit, 
fans t. ex. en stor sal med laktare. Den senare rymde nagra 
hundra personer. Nar nu en operation skulle foretagas, lades 
patienten pa ett bord midt i salen. Den som forrattade opera- 
tionen, beskref for studenterna, som sutto pa laktaren, hvarje 
snitt, han gjorde, och hvarfor han gjorde sa och sa. Jag blef 
forbluffad ofver denna beskrifning och svarade: 

Detta synes mig vara, alldeles som om en skomakare ville 
undervisa unga personer i skomakeriet pa det satt, att han 
satte sig midt pa golfvet i en stor sal, hade sina larlingar pa 
en laktare rundt omkring, flere hundra till antalet, gjorde sa en 
sko, i det han for dessa beskrefve och forklarade hvarje stygn, 
han toge. Jag menar, att pa det sattet skulle eleverna icke 
blifva nagra skickliga skomakare. > 

Det ar markvardigt med lakarebildningen i Amerika. Ar 
den for lang hos oss, sa ar den nog nastan for kort der. Nar 
en person har en god folkskolebildning och eger nagon smula 
intelligens, kan han komma in i ett medicinskt laroverk och der 
p tre a fyra ar blifva fullt utbildad lakare. Gar han fyra ar, 
sa anses han vara en sardeles grundlig man. Forr har det va 
rit annu lattare. Jag uttryckte en gang for en professor min 
forundran ofver detta och omtalade for honom, hum det gick 
till i Sverige. Han svarade: 

Hur ar det mOjligt, att nagra menniskor kunna do i Sve 
rige, nar lakarekursen ar sa lang? 

Ja, ja, i hans fraga lag utan tvifvel icke sa litet af sanning. 
Ty ho vet, om menniskornas lif i allmanhet forlanges i pro 
portion med lakarekursen? Kanske behofs, nar allt kommer 
omkring, icke sa mycken konst eller vetenskap for att halla lifvet 
qvar i en menniska, till dess hon dor. For min del tyckte jag 
ocksa, att lakarne i Amerika pa sin korta kurs hunnit lika langt 
i villradighet som vara svenska samt framfor allt lika langt i 
konsten att kassera hvarandras recept. 

Efter predikan i Oakland foro vi ut till en svensk bonde 
vid namn Nilsson, som har sitt hemman ungefar en half svensk 
mil fran staden. Det var ett utmarkt trefligt stalle, sag ut som 
den basta bondgard i Sverige. Han herbergerade Ofver natten 
jemte mig flere andra predikanter. Det var af stort intresse 



LAKAREB1LDNING I AMERIKA. B h KA NNELSETR O HET. 43! 

att bora honom beratta sin historia. Nar ban och bans bror 
forst kommo till Amerika, hade de att kampa med stora svarig- 
heter. De sex forsta aren bodde de i en liten jordkula med 
tak af gras. Dyrt var allt, hvad de skulle kopa. Deras forsta 
arbetsvagn kostade 115 dollars (= 400 kr.). Pa lanta pennirfgar 
fmgo de betala en hog ranta. Flere ganger forstordes deras 
skord af bagel eller grashoppor o. s. v. Men genom outtrott- 
lig arbetsamhet och stor sparsamhet kampade de sig igenom 
och hafva nu lyckats vinna en i ekonomiskt afseende mycket 
god stallning. Sadana personer kunna taga sig fram i hvilket 
land som heist. 

Pa morgonen den 26 juli lemnade jag Oakland. I ressall- 
skapet var bland andra en svensk prestman, augustanare, vid 
namn Fogelstrom fran Omaha. Jag kom i samtal med honom 
angaende bekannelsen. Och jag fann det samma som manga 
ganger forr. Hvar och en anser sig hafva rattighet att afvika 
fran bekannelsen, nar ban tycker sig i bibeln finna en an nan 
lara, an denna bekannelse innehaller. Det ar derfor ocksa 
vanligt, att studenterna vid vara teologiska fakulteter laras, 
att de i presteden forbinda sig endast till det vasentliga i augs- 
burgiska bekannelsen. Men hvad sorn ar vasentligt, och hvad 
som icke ar vasentligt, hvem skall saga det? Sa snart nagon 
i sin asigt kommer i strid med bekannelsen i nagon punkt, for- 
klarar ban naturligtvis, att denna punkt icke hor till det vasent 
liga. Mycket vanligt ar det ocksa, att prester icke anse sig 
bundna vid bekannelsen langre, an for sa vidt denna ofver- 
ensstammer med Guds ord. Men hvem skall da saga, i hvilka 
punkter bekannelsen ofverensstammer med Guds ord, och i 
hvilka den icke gor det? Ar det den enskilde presten? For 
resten ar det ju klart: innebar den edliga forbindelsen till be 
kannelsen ingenting annat an detta, sa kan man ju lika gerna 
forbinda sig till Koran eller till Konfucii lara eller hvilken 
religionsbekannelse som heist Det kan naturligtvis icke vara 
krankande for samvetet att forbinda sig att halla dessa bockers 
lara, for sa vidt den ofverensstammer med den heliga skrift, 
eller m. a. o. med den uppfattning af den heliga skrift, som 
man sjelf bar. Mer an en gang bar jag forundrat mig ofver, 
huru fornuftiga menniskor och bildadt folk kunnat resonera 
pa ett sadant vis. Att det gar, det visar erfarenheten. Men 



432 FVRATIOTREDJE KAPITLET. 



hvad betydelse bekannelsen i sadant fall far, det ma den saga, 
som kan. 

Klockan var half ett, nar vi anliinde till Omaha, eh gan- 
ska stor och vacker stad. Han sades hafva omkring 125,000 
innevanare, och jag haller icke for omojligt, att han har denna 
folkmiingd. Af den samma skulle 100 tusen hafva tillkommit 
pa de sista tio aren. Bland innevanarne raknas 15 tusen sven- 
skar, 10 tusen danskar och 2 tusen norrman. Staden ar Xe- 
braskas storsta stad, churu icke dess hufvudstad. Omaha ligger 
vid Missourifloden alldeles pa gransen till Iowa, omkring 500 
eng. mil vester om Chicago. 

Samma afton jag kom, var jag ute och besag staden. Den 
ar anlagd pa hoga kullar, hvilket vallar, att gatorna mangen- 
stades hafva mycket branta stigningar. Hogst uppe pa en 
kulle ligger en statlig hogskola, fran hvilken man har en ut- 
markt utsigt ofver sa val staden som den omkring liggande 
bygden. Hos en tysk jude var jag inne for att kopa en kikare. 
Det var alldeles, som hade jag kommit in hos Leja i Stockholm. 
Men sa jude han var, lemnade han mig s. k. prestrabatt pa 
kikaren. Jag gissar dock, att han hade en skalig vinst pa den. 

I Omaha finnes ett mycket utveckladt sparvagssystem, som 
drifves dels med kabel, dels med elektricitet. Nagra hastspar- 
vagnar tror jag icke, jag sag der. Till foljd af de starka lutnin- 
gar, som gatorna pa vissa stallen hafva, vorc det ocksa alldeles 
omojligt att anvanda hastar. Huru fortraffliga elektriska spar- 
vagar aro, framgar deraf, att en sadan kan hafva stigningar af 
and a till 12 pa 100 och pa samma gang gora skarpa kurvor 
kring gathornen. Vagnen ror sig pa ett ytterst elegant siltt 
afven pa de svaraste stallen med full belastning. Den kan 
afven stannas for att afsatta eller upptaga passagerare midt i 
stigningarna och sedan ater sattas i gang utan nagon som heist 
anstrangning. Hvad botraffar kostnadcrna for elektriska banor, 
sa stiilla de sig nagot mer an halften sa dyra som kabelvagar 
men dubbelt sa dyra som vagar, hvilka trafikcras med hastar. 
Deremot aro underhalls- och driftkostnaderna f<">r ar pa hast- 
banor mer an dubbelt sa stora som pa de elektriska. Drift 
kostnaderna for kabelbanor uppgS till ungefar samma pris som 
pa hastbiinorna. Jag var i Omaha innc i det hus, der elektri- 
citeten for sparviigarna frambringas. Maskinermi voro kolossala. 



434 FYRATIOTRE DJE KAP1TLET. 

I Omaha bodde jag hos predikanten Hultman, som foljt 
med mig pa min resa allt ifran New- York. Han ar en af de 
svenska predikanter, som langst verkat i Omaha. Han ar fodd i 
Sverige 1861. Hans fader var jordbrukare. Hela familjen emi- 
grerade till Amerika 1869. Fran sitt i4:de ar arbetade Hult 
man sasom bonddrang. Sjutton ar gamnial blef ban omvand. 
Vid denna tid hade en slumrande sang- och musikgafva till en 
del vaknat hos honom, hvarfore ban af de kristna blof fram- 
dragen for att spela och sjunga andliga sanger. 

Hultman bar utgifvit en siingbok med noter, kallad Cym- 
balen. Den bar vunnit stor spridning hos de kristna i allman- 
het och i sondagsskolorna isynnerhet samt derigenom varit eg- 
nad a ena sidan att befordra den andliga sangen, a andra sidan 
att gifva Hultman en inkomst, som ban val behoft sasom till- 
skott till den lilla Ion, ban atnjuter af forsamlingen. 

I Omaha bar Hultman verkat mycket godt. Omaha var 
forut en mycket mork plats, der det sag ut, som om all evan- 
gelisk predikan vore fafang. Den blef derfor kallad djefvulens 
undantag>. Men pa de sista atta aren hafva lifliga andliga ro- 
relser der egt rum. Den forsamling, hvars predikant Hultman 
ar, ar ganska stor. Hon bar bygt sig en rymlig och andamals- 
enlig kyrka, som sages hafva sittplatser for 1,200 personer. 
Denna kyrka ar icke blott den storsta svenska kyrka der utan 
den storsta af alia de 86 kyrkor, som finnas inom stadens om- 
rade. I forsamlingen rader stor lifaktighet, och Hultman atnju 
ter stort anseende afven bland amerikanarne. 





f YRATIOFJERDE KAPITLET. 

Svensk diakonissanstalt i Omaha. -- Sammankomster i Colisseum. 
baptistiskt nya testamente. I Fremont Iowa. Halft 
biljettpris for predikanter. 



Ett 




Omaha finnas svenska forsamlingar, tillhorande olika 
samfund (lutheraner, baptister, metodister). Jag har 
forut namt pastor Fogelstrom. Han har varit prest 
i en augustanaforsamling i Omaha ungefar tio ar. 
Under denna tid har han bygt en treflig kyrka af 
tegel der. Ar 1889 nedlade han sitt embete sasom pastor for 
att helt och hallet egna sig at diakoniss-saken. Han har nam- 
ligen i Omaha grundat en svensk diakonissanstalt, som utgor fore- 
malet for alia hans anstrangningar och alia hans planer. Huru 
han har tankt sig denna anstalt, kan man se af teckningen pa 
sid. 360. Annu ar icke mer an den ena flygeln fardig. Den har 
kostat omkring 30 tusen dollars. For att erhalla medel till an- 
stalten vander han sig icke allenast till svenskarne utan afven 
till amerikanarne. Han har afven lyckats uppvacka ganska 
stort intresse hos dem. Ma Gud krona hans verk med framgang. 
Det var sondagen den 28 juli, som jag skulle predika i 
Omaha. Hultman hade for sammankomsterna hyrt den storsta 
lokal, staden eger, kallad Colisseum. Denna byggnad ar egent- 
ligen ingenting annat an ett stort bradskjul, uppfordt for ak- 
ning pa velociped och rullskridskor. 

For att undvika de svarigheter, som vallades dels af de 
olika brukliga sangbockerna, dels deraf att manga, som van- 



436 FYRATIOFJERDE KAPITLET. 

tades till dagons sammankomster, icke hade nagra sangbocker 
alls, hade Hultman latit sarskildt trycka de sanger, som skulle 
begagnas. Dessa utdelades till alia, som kommo for att hora. 
De svenska forsamlingarna i Omaha hade for dagen aflyst sina 
gudstjenster. En tidning i Omaha bcraknade antalet af de nar- 
varande ahorarne pa f. m. till tre tusen, och sannolikt uppgick 
det afven till detta antal. De voro icke allcnast fran Omaha 
utan fran olika hall i Nebraska samt vestra Iowa. 

For talaren och de ofriga narvarande predikanterna samt 
orgeln hade man anordnat en upphOjning midt i salen, men 
denna var for lag, sa att jag, for att kunna ses och hOras ofver 
hela folkskaran, maste stiga upp pa ett bord. Detta hade till 
foljd, att nagra fruntimmer voro nara att svimma. De trodde 
val, att jag skulle dansa pa predikstolen, sasom manga gora, 
och da hade det nog gatt ilia. Men jag tror, att fralsaren 
hvarken dansade eller skralade eller neg eller slangde med 
armarna, nar han predikade. 

Jag predikade ofver begynnelseorden till fralsarcns bergs- 
predikan i Matt. 5: i 13. Och Gud var med. Folket riktigt 
slukade hvarje ord, sa att det var en gladje att predika for 
dem. I detta afseende far en predikant gora mycket olika er- 
farenheter. Aro ahorarne hungrande och torstande efter Guds 
ord, och sitta de der med bedjande hjertan, sa inverkar detta 
genom en hemlig andegemenskap pa predikanten, och det gar 
latt att predika. Sitta de deremot torra och forstrodda, sa in 
verkar afven detta pa predikanten, och det ar nilstan omfyjligt 
fOr honom att predika. Den uppbyggelso, som en forsamling 
skall hafva af en predikan, beror icke bara pa predikanten och 
hans gafvor, utan lika mycket och annu mor pa forsamlingen 
sjelf, pa hennes hunger och torst efter lifvets ord. Sadant 
borde de troende i allmanhet mera tanka pa, an hvad do gora. 
Om de late det va.ru. for sig lika angelaget att bedja (hid, in- 
nan de ga for att hora, som det ar angelaget for predikanten 
att bedja Gud, innan han gar bort for att tala, sa skulle det 
blifva en helt annan ande och ett helt annat lif i samman- 
komsterna, an hvad det nu ofta ar. 

Bjork fran Chicago oppnadc sammankomsten med att lasa 
ett kapitel ur bibeln och bedja. Sedan togs en kollekt upp, 
hvarefter foljde en sang, ledd af Hultman. Den namda omaha- 



PREDIh AN I OMAHA. SONDAGSSKOLEFEST. 437 

tidningen sager derom: Det lag nagot inspirerande i sjelfva 
luften. Alan erfor ett slags nationel hanforelse, sadan som en 
amerikanare kan blifva inspirerad af, nar han sjunger om Ame- 
rika i skuggan af Egyptens pyramider.* 

Colisseum ar i akustiskt afseende en utmarkt lokal. Man 
hores der alldeles fortraffligt afven pa afstand, der man knappast 
riktigt synes. Bland ahorarne befunno sig ock flere amerikan- 
ska prester. Nar vi kommo ut fran Colisseum, stodo der utan- 
for icke mindre an fern tag, hvartdera innehallande tva stora 
vagnar, beredda att fora ahorarne till olika delar af staden. 
Utanfor Colisseum passerar namligen en kabelvag. 

Strax pa eftermiddagen var soridagsskolefest i missions- 
kyrkan. Vid denna sag jag for forsta gangen nagot, som i 
Amerika lar vara allmant, men som pa mig gjorde ett mindre 
godt intryck. Man tog fram nagra sondagsskolebarn, stalde 
upp dem pa en platform och lat dem lasa upp for de samlade 
ahorarne ett eller flere bibelsprak. All exposition af barn fore- 
kommer mig mycket motbjudande. Jag talade ocksa med van- 
nerna om denna sak, men de ansago, att i Amerika kan en 
sondagsskolefest icke hallas utan dessa uppvisningar. Pa sina 
stallen gar man vida langre. Man later barnen icke allenast 
lasa upp inlarda bibelsprak eller sjunga solosanger, utan man 
skrifver afven bibliska dialoger och later tvanne barn lara sig 
dem utantill for att sedan pa kyrkans platform atergifva dem 
infor forsamlingen. Det kan handa, att jag tager miste i min 
tro, men nog tror jag, att man pa detta satt tager bort en stor 
del af den valsignelse, som sondagsskolan ar amnad att med- 
dela barnet. Lat vara, att amerikanarne gora sa, ja, att de ga 
annu mycket langre; det blir enligt min tanke anda icke ratt 
att folja dem ens ett stycke till vags. 

Pa qvallen kl. 7,30 var det aterigen predikan i Colisseum. 
Da var en mycket storre skara menniskor samlad. Den uppgick 
kanske till 5 tusen, men fylde anda icke pa langt nar lokalen. 

Enligt min vana predikade jag sa val for- som eftermiddag 
ofver de i Sverige brukliga predikotexterna. Nar jag sag, att 
episteltexten var Rom. 6: i n, undrade jag en lang stund, 
om jag skulle taga den. Den handlade namligen om dopet, 
och jag tankte, att bland ahorarne kunde finnas sadana, som 
icke gerna ville hora mig predika derom. Men sa tankte jag ^ 



438 FYRAT1O 1-7 ERDK KAP1TLET. 

andra sidan: Hvarfor skullc jag denna gang gora ett undantag? 
Det mande ligga nagon Guds mening deruti, att texten for 
dagen ar just denna. Alltsa beredde jag mig pa den samma, 
ropade till Gud och gick till lokalen. Det ma taga, hur det 
vill, tankte jag. Och det tog afven. Dopfmgan ar i Amerika, 
likasom i vart land, en brannande fraga, och det kommer sallan 
fore, att predikanter, som icke aro baptister, tala om dopet. 
Detta ar en undfallenhet, oiler hvad jag skall kalla det, en 
undfallenhet, som enligt min tanke alls icke ar pa sin plats. 
Den har ocksa vallat, att baptisterna numera anse sig ensamma 
vara beriittigade att tala om dopet, ja, att de blifva stotta, om 
nagon annan understar sig att gora det. Jag anforde i mitt 
foredrag alia de nytestamentliga stallen, som handla om dopets 
betydelse, och visade, att icke ett enda af dem framstaller dopet 
sasom en symbolisk bekannelsehandling eller lydnadsgerning, 
utan endast som ett nademedel. Jag hade icke lang stund talat 
derom, forran en person - - man sade, att det var en baptist- 
predikant fran narheten af Onmha pa ett mycket uppseende- 
vackande satt reste sig och gick sin vag. Efter honom foljde 
en lang rad af andra personer, som pa intet vis vinnlade sig 
om att ga tyst. Tvartom var deras gang mycket bullrande. 
Detta var naturligtvis storande bade for mig och andra. Men 
de, som gjorde det, tyckte val, att det var bra gjordt. Manga 
voro emellertid glada at predikan och anhollo att fa trycka 
den samma sarskildt, hvilket ju icke motte nagot hinder. 

Jag hade afven efterat fran baptisternas sida atskilligt obe- 
hag for denna predikan. Ett sarskildt flygblad pa fyra sidor ut- 
gafs med titel: P. Waldenstroms misstag. Hvem forfattaren 
ar, vet jag icke. Sasom bevis pa rahet vill jag ur bladet an- 
fora foljande ord: 

P. W. ar en litterar kropp af 73:dje ordningen. Den ar 
sjolflysande pd ena sidan, p andra sidan lanar den sitt ljus 
fran kyrkofaderna. I Ian sitter gorna pd Mose stol (Math. 23: 2). 
Han later stundom trycka bocker, som nog ha sitt varde vissa 
ganger oin dagen for den, som ar beskard med exemplar af 
dem o. s. v. 

Medan jag ar inne pa detta kapitel, kan jag icke underlata 
att omtala en upplaga af nya testamentet, som jag sag i Chi 
cago. Den ar tryckt i Philadelphia af American Baptist Society 



ETT BAPT/STISKT NYA TESTAMENTS. 43Q 

och gifver sig ut for att vara nya testamentet enligt bibel- 
kommissionens af konungen gillade och stadfastade ofversatt- 
ning. Sasom sMan saljes den afven. Slar man emellertid upp 
]\Iark. i: 8, sa laser man i den nya svenska ofversattningen: 
Jag bar dopt eder med vatten. I den nu namda amerikanska 
upplagan star det deremot: Jag bar dopt eder / vatten. Likasa 
star det i Luk. 3: 16 i den svenska bibeln: Jag doper eder med 
vatten; i den namda upplagan: Jag doper eder i vatten. 

Att ett baptistiskt sallskap utgifver en egen ofversattning 
af nya testamentet, derom ar naturligtvis ingenting att saga. 
Men att det forfalskar den officiela svenska bibelofversattningen 
och sedan utgifver den under uttryckligt tillkannagifvande, att 
det ar bibelkommissionens ofversattning, det gar nastan for 
langt. Isynnerhet bedroflig blir denna sak, nar man vet, att 
det icke allenast i den svenska bibeln utan afven i grundtexten 
pa de tva namda stallena star: dopa med vatten , och icke: 
>dopa i vatten. For dessa utgifvare bar det saledes icke kom- 
mit an pa att i ofversattningen gora en rattelse i enlighet med 
grundtexten utan i stallet att, tvart emot grundtexten, gora en 
andring i den svenska bibeln till ofverensstammelse med det 
baptistiska larosystemet. Sadant kan vara betecknande nog, 
men icke ar det ratt. 

Vid sammankomsterna i Omaha voro afven atskilliga ame- 
rikanare narvarande. En af dem sade efterat: >Jag tog hvarje 
ord, fastan jag icke forstod ett enda. Men jag bad Gud pa 
engelska for P. W., och jag sag, att Gud horde mig. Och jag 
blef uppbygd, och nar svenskarne sjongo, sa sjong jag ocksa 
med hog rost. 

Tidigt pa morgonen, mandagen den 29 juli, skulle jag fara 
vidare. Jag bar forut namt om en prestman och landagent, 
som ombord pa angbaten Alaska hade forsokt inleda affarer i 
amerikanskt land med mig. Nar jag nu kom ned till stationen 
i Omaha och hade statt der en stund, korde ett tag in, och 
med det samma var den der prestmannen-landiigenten. Han 
kom for att traffa mig i landaffarer. Jag blef ratt forlagen. 
Till all lycka hade jag endast nagra fa minuter att tala med 
honom. Medan vi samsprakade, satte sig ett tag i rorelse. Jag 
fragade honom, om det var det tag, som jag skulle fara med. 
Nej, svarade ban. Emellertid var det sa, Hultman ropade, 



440 



FYRAT1OFJKRDE KAPITLET. 



att jag skulle skynda mig. Taget var redan ett stycke i vag, 
och jag maste springa af alia krafter for att hinna upp det, 
innan det kom ut fran stationen och satte af for full fart. 
Emellertid var jag glad att vara i vag. Prestmannen-landagen- 
ten vande sig till Rylander, med hvilken ban sett mig sam- 
spraka pa perrongen. For honom omtalade ban de tillamnade 
landaffarerna, men Rylander upplyste honom om, att ban i den 
vagen sakert icke hade nagot att hoppas af mig. 




Brighar 



City. 



Se kap. 51 



Resan galde nu tillbaka till Iowa till en stad, som heter 
Red Oak. Der m6tte oss en svensk bonde vid namn Levin 
for att fora oss ut till den plats, der vi skulle predika. Den 
lag 10 ii eng. mil fran staden och hette Fremont. Sedan 
vi atit middag bos en svensk, forde Levin oss omkring for att 
so staden. Den var liten och ofver hufvud ful med undantag 
af den 6fre delen, som styckevis var riktigt vacker. Nar vi 
pa ctt stalle foro forbi en rik amerikanares bus, sade Levin 
till mig: 



RED OAK. AMERIKANSK RANT A. 



441 



I detta hus bor en rik man, som varit mycket hjelpsam 
mot svenskarne. Han har lanat dem mycket penningar men 
aldrig tagit mer an 10 procents ranta. 

Jag svarade honom: 

Kallar man sadant har i Amerika for hjelpsamhet, da ma 
jag saga, att man har ett bra fornojsamt sinne. Hemma i 
Sverige skulle det kallas for procenteri, och den, som vore sa 
der hjelpsam, skulle knapt vaga ga utom sin dorr forran efter 
morkrets inbrott. 




Mormonfamilj med en man och flere hustrur i Utah. 

Se kap. 51. 

Sedan fick jag hora, att efter de fGrhallanden, som der 
galla, aro verkligen tio procent en mycket billig ranta. Det 
ar alls icke ovanligt, att jordbrukarne blifva tvungna att pa 
lanta penningar betala anda till 2, ja 4. procent i manaden*. 
Detta gor ock, att manga af dem aro sa betungade af skulder, 
att fastan de sitta sasom egare till ganska goda hemman, hafva 
de mycket sma utsigter att nagonsin komma pa gron qvist. 

I sammanhang harmed ma namnas, att man inom kon- 

* I Augustanasynodens berattelse 1889 talas om forsamlingar, som till foljd 
af sitt lage nodgats betala fran 20 anda till 50 proc. ranta for ar. 



442 FYRA TIOFJERDE KAPITLET. 

gressen detta ar (1890) vackt forslag, att staten skulle trada 
emellan och lomna jordbrukarne Ian pa inteckning mot en a 
tva proconts ranta. Som hvar och en ser, ar detta en lank i 
det amerikanska systemet, att staten skall gripa in i de enskil- 
das ekonomi och miring for att skydda den forra och stodja 
den senare. Detta forslag har dock af kongressen blifvit begraf- 
vet. En svensk-amerikansk tidning sager derom: Det ar klart, 
att penningemagnaterna i kongressen och ofver hela landet 
mastc motsatta sig en sadan forordning; ty om farmarne (jord 
brukarne) finge lana penningar for sa billig ranta, skulle natur- 
ligtvis alia inteckningar, som de gifvit till kapitalisterna pa hog 
ranta, inom nagra ar varda betalade. Detta skulle sanka ran- 
tan pa penningelan till den grad, att det alls icke skulle betala 
sig att lana ut penningar for att kunna lefva makligt pa ran- 
torna, d. v. s. lefva af andras svett och moda. 

Betecknande ord! 

Vagen fran Red Oak gick genom utmarkta sadesfalt 
Man sade mig ocksa, att arets groda var ymnigare, an man i 
mannaminne hade sett. Pa vagen korde vi in hos en ameri- 
kansk jordbrukare och sago pa, hur der troskades. Mannen 
syntes vara mycket valbergad. Han hade en stor frukttrad- 
gard. Vi gingo ditin for att fa oss nagra aplen. Med storsta 
villighet skakade han ned kanske en tunna, for att vi skulle fa 
vara fickor fulla. Da jag anmarkte detta, sade han, att det 
lonade sig icke att hafva frukttradgard. A ppelvin kunde de 
icke gora af frukten, ty Iowa var en nykterhetsstat; och nar de 
salde sina aplen, fingo de icke mer an 10 cents (== 38 ore) fr>r 
en bushel (= /& tunna). De hade derfor ingen annan utvag 
an att skaka ned frukten och sedan slappa in svinen i trad- 
garden for att ata upp den. 

Nasta stalle, vi korde in pa, var hos augustanapastorn Nils- 
son i Fremont. Fremont ar namnet pa ett s. k. township. Ett 
township ar 6 eng. mil i fyrkant. Flcre sadana i denna trakt 
bcbos nastan uteslutande af svenskar. Man reser omkr. 30 eng. 
(4 /, sv.) mil genom en bygd, som ar fullkomligt svensk. Det 
ar, som fardades man genom ett par eller tre skanska socknar. 

Det ar vid pass 20 ar, sedan denna vdgformiga prarie b(>r- 
jade upptagas och bcbos af vara landsman. Bebyggandet gick 
hastigt under ledning af en svensk, pastor Halland, tillhorande 



FREMONT. PREDIKAN I EN SKOG. 443 

Augustanasynoden. Han hade kontrakt att fa salja land bar ute- 
slutande till svenskar. Man pastar, att detta ar det basta och 
vackraste svenska nybygge, som finnes i Amerikas vester. For 
narvarande uppgar* svenskarnes antal der till 4 a 5 tusen. De 
aro delade i flere forsamlingar. 

Augustanaforsamlingen i Fremont ar ganska stor. Pastorn 
upplyste mig, att der voro tre hundra kommunikanter. Jag 
fragade honom, huru manga bland dem, som kunde anses vara 
troende. Men det kunde han icke saga. Forsamlingen bar en 
vacker kyrka, en treflig prestgard samt klockargard. Pastor 
Nilsson forde mig upp i kyrktornet, hvarifran man hade en ut- 
markt utsigt ofver den omkring liggande stora och bordiga slat- 
ten. Ungefar en sv. mil derifran sago vi en annan svensk augu- 
stanakyrka. 

Fran prestgarden korde vi direkt till bonden Levins hem. 
Det var en mycket treflig gard just som en battre bond- 
gard hemma i Sverige. Pa vaggen i salen hangde en tafla, pa 
hvilken stodo broderade de orden: Sweet Home d. v. s. ljufva hem. 
Sadana taflor sag jag pa manga stallen, och de tilltalade mig 
mycket. Karlek till hemmet kan aldrig nog inplantas i menni- 
skor. Om hemmet an ar torftigt, gor karleken det anda ljufligt. 
Pa karlek till hemmet hvilar vasentligen den enskildes trefnad 
och samhallets valfard. 

Dagen derefter kl. 10 f. m. var sammankomst utlyst. 
Motesplatsen var i en skog. Ett oandligt harligt vader var 
ocksa radande. Mycket stora skaror af menniskor hade samlat 
sig. Ofverallt i skogen och pa backarne stod akdon vid ak- 
don. Stor stillhet radde bland folket under bonen, sangen och 
predikan. Sangen leddes af Hultman. Efter predikan sjong 
forsamlingen : Snart ar jag hemma. Derefter laste jag ur 
Uppenbarelseboken nagra verser, som visade, huru det ser ut 
der hemma, hvarpa Lindgren ocksa laste en text och talade 
nagra ord, i hvilka han formanade alia troende att blifva fasta 
intill anden. Det var en ljuflig stund. Gud bevare alia de kara 
vannerna. 

Har sammantraffade jag med en svensk pastor af Augustana 
synoden vid namn Ostlin, bordig fran Gefle. Han var prest i sta- 
den Stanton icke langt derifran, en sardeles hjertlig och vanlig 
man. Han hade skriftligen bjudit mig att komma till Stanton 



444 FYRATIOFJBRDE KAPITLET. 

och predika i bans kyrka. Detta var mig emellertid omojligt. 
Dessutom skrcf jag till honom, att jag icke gerna ville bereda, 
vare sig honom cller nagon annan af Augustanasynodcns prester, 
det obehag fran synodens sida, som de kunde blifva utsatta for, 
om de late mig predika i sina kyrkor. Han pastod, att fran 
det hallet var ingenting att frukta. 

Efter sammankomstens slut hade vi gemensam middag i 
en i narheten liggande, nastan ofvergifven engelsk metodistkyrka. 
Yannerna hade fort tillsammans mat, och vi hade en mycket 
angenam maltid under den gladaste sinnesstamning och de lif- 
ligaste samtal. 

Tjugu minuter fore 2 maste vi bryta upp for att fara till 
Red Oak. Under omsesidiga valsignelser skildes vi at. Ack, 
hvad det skall blifva saligt, da Guds folk samlas en gang for att 
aldrig skiljas mer. 

Innan jag reser vidare, maste jag omtala, att predikanter 
af alia bekannelser och af bagge konen resa for halft pris pa 
jernvagarne vester och norr om Chicago (dock ej i Californien). 
De erhalla af jernvagsbolagen ett s. k. half fare permit, som 
de uppvisa, nar de kopa biljett. Ett storre jernvagsbolag for- 
sokte for nagra ar sedan taga fran dem denna forman, men 
det slog sa ilia ut for bolaget sjelft, att det maste atcrga till 
den gamla ordningen. Der predikanterna resa fram, draga de 
alltid mycket folk efter sig, och det ligger derfor i bolagens 
eget intresse att undcrlatta deras resor. Hvad mig sjelf botraiFar, 
hade jag fnbiljett hola vagen fran Chicago till San Francisco, 
derifran sjoledes till Portland Oreg. (denna senare kunde jag 
dock for tidens skull icke betfutfna mig af) samt slutligen fran 



Portland ofver St. Paul till Chicago. 





f YRATIOFEMTE KAPITLET. 

I Wahoo och Stromsburgh. Ovanligt nykterhetsforedrag. Holdredge. 

Kansas. 



Red Oak skildes Bjork fran mig f6r att ateryanda 
till Chicago. Men Hultman foljde mig annu vi- 
dare. Vi kommo till Wahoo omkring kl. 9 e. m. 
Det ar en stad pa 3 4 tusen innevanare, af hvilka 
fjerdedelen aro svenskar. Pa onsdagen den 31 juli 
skulle jag predika der. Vannerna hade lanat det stora taltet 
fran Oakland och stalt upp det pa landtbruksutstallningsplat- 
sen med utstallningshuset sasom bakgrund. Det var allde- 
les fullt af folk. Vi laste och betraktade nagra verser ur Ps. 
103. Pa platformen intill talarestolen satt en gammal, till half- 
ten lam man. Hans namn var Sabelman. Han har forut varit 
bonde i Lulea och var pa den tiden mycket bekant i mitt for- 
aldrahem. Efter middagen akte jag med honom samt hans son 
och sonhustru till deras hem, sex eng. mil fran Wahoo. Det 
var en obeskrifligt ljuflig afton. Lika intresserad, som jag var, 
att der traffa luleabor, lika intresserade voro de att trafFa en 
luleabo fran Sverige. Allesammans voro de ocksa troende. Vi 
samtalade ofver den 62 af Davids psalmer om den trygghet, 
som den troende har i Gud. For ofrigt sprakade vi naturligt- 
vis med stort intresse om gamla gemensamma vanner, om bade 
andliga och verldsliga forhallanden pa den ort, der vi allesam- 
mans voro fodda och hade vaxt upp. Tiden flog, som hade 
den haft vingar. Kl. & pa aftonen maste jag resa. 



446 FYRAriOFEMTE KAPITLET. 

Var vag gick till Stromsburgh i Nebraska. Klockan var 
half tolf pa natten, nar vi kommo fram. Det var beckmorkt. 
Den man, som skjutsade mig fran stiitionen till det bus, der jag 
skulle bo, hade sa nar icke hittat fram, och ban sade till mig 
belt lugnt: 

De hafva nog lyktor bar i Stromsburgh, men jag vet inte, 
hyad som bar blifvit af dem i qvall. 

Staden bar vid pass 12 1500 innevanare. Der finnas icke 
mindre an fern kyrkor, deraf fyra svenska, en metodist-, en 
missionskyrka och tva baptistkyrkor. Baptistforsamlingen bade 
namligen for ett eller tva ar tillbaka fallit sonder i tva delar. 

I trakten omkring Stromsburgh ligger ett mycket stort 
svenskt settlement, hvars innevanare till icke ringa del aro 
komna fran Gestrikland och Helsingland. 

I Stromsburgh tog jag in hos pastorn for den svenska mis- 
sionsforsamlingen. Den gard, i hvilken ban bodde, tillhorde 
forsamlingen och lag nast intill kyrkan. Motesplatsen var af- 
ven vid sjelfva kyrkan. Der hade man anordnat provisoriska 
bankar. Man hade vantat att fa dit det stora taltet fran Oak 
land. Men det var alldeles omojligt. 

Motet i Stromsburgh var en skon stund. Gud var oss nara. 
En obeskriflig gladje bemaktigade sig alias sinnen. Vi laste, 
vi sjongo, vi bado, vi prisade Gud af hjertans grund. 

Pa eftermiddagen predikade Petterson fran Oakland och 
Lindgrcn. Efter foredragen belsade jag och Lindgren pa manga 
karii vanner fran Gestrikland och Helsingland. Lindgren var 
nastan som i sin hemtrakt. Vi valsignade hvarandra, och manga 
tarar floto, da vi sade afsked till de kara vannorna. Aid Gud 
vara med dem i det nya landet, och ma de blifva fasta i den 
onfaldiga barnatro pa herren Jesus, som de hade med sig, nar 
do lemnade sitt gamla fadernesland ! Det var en egendomlig 
kansla, som alltid gick igenom mitt hjerta, nar jag sag dessa 
skaror af tusentals landsman der langt borta i det frammande 
landet. Vid nu ifragavarande tillfilllc funnos personer narva- 
rande, som akt efter hastar anda till 90 a 100, ja 115 eng. mil 
for att komma dit. Ala de hifva fort med sig hem nagon 
valuta for det besvar, de gjnrt sig. 

Pa jernvagsstationen samlades vid var afresa en stor mangd 
svenskar. Vi maste vanta en god stund, innan taget blef i ord- 



STROMSBUKGH. HOLDREDGE. 447 

ning. Det var ett extratag. Under tiden holl en svensk arbe- 
tare en nykterhetspredikan, som var egendomlig i sitt slag. Han 
hade varit en drinkare och derigenom vallat sin troende hustru 
outsagliga lidanden. Andtligen blef ban omvand. Det branvin, 
som ban hade qvar i sitt bus, tog ban och slog ut i svinbon. 
Nar svinen luktade derpa, sprungo de forfarade sin kos. Dagen 
derefter gick ban till krogen, talade om, hvad ban hade gjort, 
och sade: 

Icke ens svinen vilja dricka en sadan uselhet, och menni- 
skan skulle val vara battre an de. 

Detta hade till foljd, att ban blef utkastad fran krogen, 
hvilket aldrig forut hade handt. 

Ej langt fran stationen lag ett mycket stort skolhus, bygdt 
af tegel. Staden hade uppfort det till ett seminarium at de 
svenska baptisterna. Men strid bland dessa hade gjort, att de 
icke formatt uppehalla skolan. Huset stod nu alldeles ode. 

Vid stationen sag jag en annons, som var val rnycket ame- 
rikansk t. o. m. for att vara i Amerika. Den talade om ett 
medel mot fetma. Och sasom bevis pa medlets ofelbarhet an- 
fordes, att en person hade lattnat 37 skalpund endast genom att 
lasa annonsen. Det ma man kalla ett kraftigt lakemedel. 

I Stromsburgh skildes Lindgren och jag at. Han hade va 
rit mig ett dyrbart sallskap. Jag reste nu soder och vester ut. 
Han skulle fara omkring i Nebraska och Iowa bland de sven 
ska bonderna der till i borjan af September, da vi ater skulle 
sammantraffa i Minneapolis i Minnesota. 

Klockan var 3 pa morgonen, nar jag och de, som voro 
med mig, kommo till Holdredge. Jag hade sofvit daligt pa 
taget. Svenska bonder motte oss i staden for att fora oss ut 
till det stalle, der vi skulle predika, men vi voro sa trotta, att 
vi ej kunde fara -med dem. Vi togo in pa ett hotel for att fa 
sofva nagra timmar samt bado bonderna vanta till morgonen, 
hvilket de ocksa gerna gjorde. 

Trakten omkring Holdredge bestar for narvarande af bor- 
diga sadesfalt. For 20 ar tillbaka var den en odslig prarie, be- 
vaxt med s. k. buffelgras och betackt med stora bufFelhjordar. 

Buffelgraset ar en mycket markvardig foreteelse. Det ar 
ett kort gras, som vaxer i sma tufvor med nagra turns mel- 
lanrum. Det torkar pa rot till ho och behaller sedan hela vin- 



NYKTERHETSPREDI KAN. I HOLDREDGE. 



449 



tern igenom sin naringskraft utan att skadas, vare sig af sno, 
regn eller torka. Nar dess sadeskorn mogna, falla de icke ur axet, 
sasom forhallandet ar med andra sadesslag, utan sitta hardt qvar 
i sina hylsor. Dessa sadeskorn aro det mest narande, men af- 
ven sjelfva straet innehaller ett mycket kraftigt naringsamne. 
Hvarhelst odlingen framtranger, forsvinner buffelgraset alldeles, 
men i den aflagsna vestern sag jag stora fait bevaxta dermed. 
Jag kunde icke annat an beundra Guds omsorg om sina skapade 







Summit, jernvagsstation pa Sierra Nevada. 

Se kap. 53. 

verk, nar jag sag detta gras. Just sasom bufflarne behofde det, 
hade Gud skapat det. 

Staden Holdredge kallas for Trollstaden, och detta namn 
g6r den skal for. Ar 1875 anlades i Phelps County ett stort 
svenskt nybygge, bestaende for det mesta af troende. Efter 
manga svarigheter och lidanden, fororsakade af grashoppor, ha- 
gel och torka, arbetade de sig upp ganska bra. En stad an 
lades. Den kallades Phelps Center och blef haradets hufvud- 
stad. Ar 1883 var det meningen, att den skulle fa jernvag. 
Gladjen harofver var allman. Skorden var ock det aret god. 

29 



450 



FYRATIOFEMTE K A PIT LET. 



Manga nya foretag sattes i gang: 2 veckotidningar, 3 banker, 
5 apotek, 3 hotel, 2 hyrkuskstall, 4 st6rre handelsbodar o. s. v. 
Dessutom bade bar slagit sig ned tre doktorer och fyra lag- 
karlar samt blifvit bygdt ett stort radhus och skolhus. Allt 
delta pa ett innevanareantal af 3 400 personer. Hoppet att 
fa en jernvag genom staden sveks emellertid. Ett jernvagsbolag 
beslot att 8 mil sydost om Phelps Center anlagga en ny stad. 
I hemligbet uppkoptes derfor land af bonderna. Nar detta var 
gjordt, sandes ock personer i hemlighet till Phelps Center for 
att intala tidningsman, handlande och bankirer att flytta till den 
nya staden. De fleste gingo in harpa, och foljden blef, att bo- 
ningshus, butiker och verkstader flyttades pa hjul till den nya 
staden, som efter upphofsmannen till hela spektaklet kallades 
Holdredge. Allt detta skedde med tillhjelp af de mest framsta- 
ende personerna inom samhallet, utan att det egentliga folket 
hade nagot derom att saga. Nar de val vaknat upp ur sin of- 
verraskning, voro de fiesta och basta husen pa vag till den nya 
staden, der de, fritt for egarne, sattes ned pa de basta tomterna. 
De storre affarsmannen erhollo afven fri transport for sina hus, 
men de mindre bemedlade fingo betala sina egna flyttnings- 
kostnader. Detta vackte hos flertalet stort missnoje. Pa min 
dre an tre manader hade nu en ny stad uppstatt. Det forna 
Phelps Center liknade en vanlig ofvergifven prariestad med 
sina halor efter de forna kallarne samt bradstumpar uppstic- 
kande ur jorden har och der, gorande det lifsfarligt att i mork- 
ret passera de forna gatorna. 

Tingshuset stod dock annu qvar. I det samma forvarades 
haradets bOcker och kassaskap. Men en mork natt togo nagra 
af den nya stadens innevanare licit simpclt och flyttade afven 
detta till Holdredge utan nagon som heist rattighet. Sa kan 
det ga till i Amerika. 

Holdredge iir nu en vacker stad med 3 4,000 innevanare, 
ar val bygd med sten- och tegelhus samt har flere kyrkor 
och skolhus. Manga af de framstdende embetena sasom do- 
mare-, kronofogdc- och haradsskrifvare-befattningarna hafva va- 
rit och aro bcsatta af svenskar. 

Stadsboarne i Holdredge ville hafva svenskarnes mote i 
staden. Bonderna svarade: 

Ja, om I stan^en krogarne. 



HOLDREDGE. PREDIKAN PA MOSEBACKE. 451 

Men det ville stadsboarne icke. De hade beraknat, att 
vid motet en stor hop folk skulle samlas i staden, och att de 
da skulle fa salja mycket branvin. Nagot annat intresse hade 
de icke. Motet holls ungefar 10 eng. mil (= i l / t sv.) fran sta 
den pa en plats, som kallas Mosebacke, utanfor ett litet missions- 
hus, som ligger der. 

Kl. 8 pa morgonen gafvo vi oss af fran Holdredge. En 
svensk bonde vid namn Eriksson skjutsade oss. Han eger nara 
tva eng. qv.-mil land. Deraf ligger dock annu en hel qv.-mil 
obrukad. Hela bygden deromkring ar annu svensk. Man kan 
resa manga eng. mil utan att traffa pa annat an svenskar. 

Det ar utmarkt bra folk, sade Eriksson, har finnas inga 
daliga personer. Vi skulle hafva det utmarkt bra, om inte 
vara tidningar standigt retade upp elaka lidelser mellan oss, 
som tro pa herren Jesus. 

Det var verkligen rysliga ord att hora. 

Pa Mosebacke var det stora, forr omtalade missionstaltet 
uppslaget. En stor fordel har ett sadant talt deri, att sidovag- 
garne vid vackert vader, da de icke behofvas till skydd for 
regn och blast, kunna spannas ut till tak och derigenom hogst 
betydligt forstora utrymmet. Det var en liflig anblick att se 
den stora mangd akdon, som betackte faltet rundt omkring. 
Icke alia motesbesokare fingo rum inuti taltet. Manga stodo 
utanfor. 

Bland ahorareskaran befann sig en stor mangd sma barn. 
Nar jag laste upp texten, borjade de, det ena efter det andra, att 
skrika, och till slut blef musiken sa forfarlig, att det var nastan 
omojligt for mig att gora mig hord. Jag sade derfOr till for- 
samlingen: 

Eftersom barnen vilja sjunga, si skola vi sjunga med, och 
sedan skola vi inte latsa hora dem. Stackars mammor, de fa 
ej komma ut, om de ej fa taga sina sma barn medb 

Detta ord vackte mycken gladje hos alia mammor, pa 
samma gang som det lugnade de andra, hvilka kant sig ota- 
liga af barnskriket. Sa stamde vi da upp en valdig sang. Der- 
efter voro barnen temligen tysta utom ett, hvars mor satt pa 
sjelfva platformen. Under foredraget steg hon nagra ganger 
upp och vaggade det haftigt pa sina armar alldeles midt fram- 
for mig, hvilket alls icke var trefligt. 



452 FYRAT1OFEMT E KAPITLET. 

Xar jag hade slutat predikan, lyste jag" pa kollckt. Half- 
ten af summan skulle anvandas till afbetalning af den skuld, 
som annu hvilade pa taltet; den andra halften skulle ga till 
Barmhertighetshemmet i Chicago, till hvilket nastan alia kollek- 
ter under mina resor upptogos. 

Den som kan gifva en dollar, tillade jag, han gifve den. 
Den som kan gifva 50 cents, han gifve 50 cents o. s. v. Men 
den som kan gifva en dollar, ma blygas att lagga i 10 cents. 
Om I nu gifven snallt, skola vi icke taga nagon kollekt i ef- 
termiddag, men annars komma vi da igen. Xu sjunga broderna 
Hultman om, huru Gud har alskat verlden, och om I gifven 
akt derpa, sa gar dalern * lattare ut. 

Kollekten uppgick till 200 dollars eller omkring 760 kr. 
Det var ju en vacker kollekt pa rama bondlandet. Med half- 
ten deraf blef ocksa den aterstaende skulden pa taltet fullstan- 
digt betald. 

Pa eftermiddagen predikade Hultman fran Omaha och en 
annan predikant. Kl. 8 pa aftonen lemnade vi Mosebacke for 
att fara tillbaka till Holdredge. Sedan vi pa ett apotek der hade 
druckit ett glas god lemonad, stego vi kl. / 2 * * P^ taget for att 
fara till en liten stad, som heter Randolph i Kansas. Vi kommo 
dit vid middagstiden. Jag var forfarligt trott, lade mig strax 
att sofva och sof 15 timmar i en stot. 



* Svenskarne benamna dollarn ofta med del svenska ordet daler. 






f YRATIOSJETTE KAPITLET. 

Kansas. Jordbruksforhallanden. Randolph. Topeka. 



jansas ar en ganska stor stat. Den omfattar n&ra 
4,000 geogr. qv.-mil och ar vid pass 500 geogr. 
qv.-mil storre an hela Svealand och Gotaland i Sve- 
rige tillsammans. 

Nar Kansas 1860 upptogs sasom stat i unionen, 
utgjorde dess befolkning 107,206 personer. Endast 10 stader 
hade hvardera mer an 500, en ofver 5,000 innevanare. Nu lar 
det finnas minst 3 stader med 30,000 innevanare hvardera. 
1885 utgjorde statens befolkning omkring i */ 3 million, men 
for narvarande uppgar den nog till tva millioner. 

Det var i denna stat, som rorelsen for slafveriets upphaf- 
vande i sydstaterna begynte, och det forblir alltid en stor he- 
der for staten. 

For svenskar har Kansas ett mycket stort intresse derfor, 
att der finnas sa manga och stora svenska bygder. Vara lands 
man der hafva ocksa genom hardt arbete och mycken forsakelse 
i allmanhet arbetat sig upp till en god ekonomisk stallning. 
Der finnas sadana, som ega hemman pa 80 a 320 acres och 
mer.* Manga af dem bo i vackra, hemtrefliga boningar och 
aro egare af stora kreaturshjordar. I allmanhet aro de ocksa 
nojda och belatna. Om forhallandena der skrifver till mig en 
bekant, som kanner dem i grund: 

* En acre ar nagot mera an 4 / 5 tunnland. 



454 FYRATIOSJETTE KAPITLET. 

Den som beraknar att har fa ett hem utan forsakelse och 
arbete, han tar miste. Sanningen af ordet: I ditt anletes svett 
skall du ata ditt br6d, kan har fullt tillampas. Ingen plats fin- 
nes for lattingar. Alia maste arbeta. Dock aro de hogst fa, 
som ej, da sparsamhet iakttages, fa njuta frukterna af sitt i bor- 
jan harda och modosamma lif. 

Jorden i Kansas lar vara mycket bordig och klimatet hel- 
sosamt. De fornamsta sadesslag, som der odlas, aro hvete, 
hafre och majs. Isynnerhet intager det senare ett framstaende 
rum. Hum jordbruket der utvecklat sig under de senare aren, 
kan man forsta af foljande uppgifter: Ar 1874 producerade Kan 
sas omkring 15 millioner bushels majs (i bushel = l / & tunna), 
ar 1885 omkring 194 millioner bushels. Af hafre producerades 
ar 1874 omkring 8 millioner bushels, ar 1886 36 millioner. 
Hveteproduktionen minskas deremot. Man har beraknat, att 
om den skord af hafre, ho, majs och hvete, som inbergades i 
Kansas 1885, hade lastats pa jernvagsvagnar, sa skulle dessa 
utgjort ett tag, som rackt fran San Francisco i Californien till 
Stockholm eller omkring */ 3 af vagen kring hela jordklotet. 

Medan jag talar om denna sak, skall jag passa pa tillfallet 
att rorande amerikanska jordbruksforhallanden meddela nagra 
officiela upplysningar, som torde forekomma svenskar icke blott 
i Sverige utan afven i Amerika ganska forunderliga. Emedan 
Amerika framalstrar en sa oerhord qvantitet spanmal, rdder 
vanligtvis den forestallningen, att jorden derstades ar synnerligen 
gifvande, medan den i Sverige och andra europeiska land ar 
mycket fattig. Jag horde ocksa svenska farmare skryta ofver, 
huru mycket deras jord gaf i jemforelse med, hvad man kunde 
fa i Sverige. Att detta dock beror pa en stor villfarelse, ar 
sakert Sverige ar icke sa torftigt, som det beskylles for att 
vara. De uppgifter, som jag har vill lemna, aro hemtade ur 
Statistisk Tidskrift. De visa medelafkastningen i 100 kilo 
gram per hektar af akern for de fyra vanligaste sadesslagen, 
hvete, rag, korn och hafre* i olika lander. Och tabellen ser da 
ut pa foljande vis: 



* Att majs icke ar i henne upptagen, beror naturligtvis derpa, att detta sa 
desslag icke odlas i Kuropa. 



A AXSAS. S KORDEFORHALLANDEN. 



455 



Hvete. REg. Korn. Hafre. 

Danmark 23.2 15.4 15.1 12.4 

Storbritanien 20.0 19^ 19.2 16.5 

Irland 18.7 13.3 19.2 16.1 

Nederlanderna 17.6 12.3 24.1 16.6 

Norge 17.3 16.9 17.9 16.7 

Belgien 15.2 14.4 17.7 16.9 

Sverige 14.5 13.1 14.8 12.7 

Tyska riket 13.3 10.0 13.1 11.5 

Canada 13.3 14.6 14.8 

Finland 12.0 10.9 12.5 9.2 

Ungarn 11.5 10.7 10.7 9.3 

Egypten 11.4 

Frankrike 11.4 10.3 n.i 10.8 

Osterrike n.i 10.0 10.4 9.0 

Spanien 10.9 7.0 10.0 

Rumanien 9.3 14.3 12.6 14.1 

Grekland 9.2 7.2 10.6 8.0 

Australien 8.8 12.2 11.4 

Italien 8.5 8.5 

Forenta Stater na 8.3 8.5 12.2 11.3 

Portugal 8.2 5.7 9.0 7.5 

Indien 6.7 

Ryssland 5.2 6.2 5.3 6.1 

Jag beder mina lasare sarskildt jemfora Sverige och For 
enta Staterna i denna tabell. Och dock kan den svenska jor- 
dens afkastning enligt de mest kompetenta mans utsago drif- 
vas upp annu mycket hogre. Den stora mangden af spanmal i 
Amerika beror ej pa jordens beskaffenhet utan pa dess vidd. 

En stor svarighet hafva farmarne i de vestra staterna haft 
att kampa med, i det de varit sa beroende af de stora jern- 
vagsbolagen och de penningestarka grossorerna. Dessa bestamma 
priserna pa allt, hvad farmarne hafva att salja, och de hafva 
icke heller aktat for rof att sa mycket som mojligt uppskorta 
dem. Emellertid har pa sista tiden en ganska kraftig rorelse 
uppstatt haremot. Farmarne hafva slutit ett forbund. Det rak- 
nar uti Kansas icke mindre an tva tusen bitradesforeningar. 
Nastan alia statens farmare aro medlemmar af forbundet. De- 
ras afsigt ar att gora sig af med de dyra mellanhanderna for 



456 FYRATIOSJETTE KATITLET. 

att sjclfva skota utforseln af sin spanmal och sin boskap. Folj- 
den haraf har blifvit en betydlig fortjenst for farmarne. Och 
trots kommissionarernas jammer kan man icke annat an onska 
framgang at deras strafvanden. De behofva verkligen allt, hvad 
de kunna fa, allra heist som de maste betala sa oerhorda pro- 
centarerantor pa de penningar, som de aro nodsakade att lana 
for sitt landtbruk. Det har alltid varit penningemannens tak- 
tik: hog ranta pa de penningar, som de lana ut till farmaren, 
och lag betalning for de varor, som de kopa af honom. 

Kansas ar en nykterhetsstat sedan atskilliga ar. Nar rus- 
drycksforbudet der antogs, sande branvins- och olhandteringens 
idkare en deputation till guvernoren for att framstalla ansprak 
pa ersattning af staten for de forluster, som de genom den nya 
forfattningen hade lidit. Guvernoren tog emot dem vanligt och 
svarade, att han skulle noggrant lata berakna a ena sidan de 
forluster, som de hade gjort, a andra sidan den skada, som de 
hade vallat. Och om det da visade sig, att de finge nagon- 
ting att fordra, sa kunde de komma tillbaka, och han ville ga- 
rantora, att de skulle fa ut sin fordran till sista oret. Huru- 
vida deputationen kom igen for att fa ut nagon fordran, det 
vet jag icke, men sannolikt visade den sig icke mera. Den 
kande nog pa sig, hum rakningen skulle utfalla. 

Likasom annorstades, sa har afven i Kansas rusdrycksfor- 
budet medfort den allra storsta valsignclse. Forra aret (1889) 
holl guvernoren derstades ett tal, som jag laste i en chicago- 
tidning. Jag beklagar, att jag icke har denna tidning till hands. 
Talet framstalde de frukter, som rusdrycksforbudet i Kansas hade 
burit. De voro af manga slag. Men det som mest viickte min 
uppmarksamhet var, att man fran skilda delar af unionen bor- 
jat sanda barn till skolorna i Kansas, der de studerande voro 
fria fran de frestelser, for hvilka de alltid aro utsatta i stader, 
der rusdrycksfbrsaljning forekommer. Detta var ju ett hogst 
markvardigt vittnesb6rd. 

vStaden Randolph, dit jag, som sagdt, nu anlande, har om- 
kring 500 innevanare, af hvilka flertiilet aro svenskar. Rundt 
omkring den samma ligger afven en stor svensk bygd. I sta- 
den finnes en svensk missionskyrka med tillhorande prest- 
gdrd, afvcnsa en ny liten baptistkyrka. De som fdrst pre- 
dikade pa platsen, voro augustanaprcster. De bildade en for- 



RUSDRYCKSFORBUD -RANDOLPH KAN. 



457 



samling, fyra eng. mil fran Randolph. Dess namn ar Marie- 
dal. Afven pa ett annat stalle i narheten af staden hafva augu- 
stanarne en kyrka. 

Missionsforsamlingen i Randolph har haft en hard kamp 
for sin tillvaro. De olika samfunden hafva gjort, hvad de kun- 
nat, for att draga dess medlemmar ofver till sig. Metodisterna 




Jernvagshotel uppe i Sierra Nevada. 

Se kap. 53. 



tankte en tid uppsluka bade augustana- och missionsforsamlin- 
gen. De bygde presthus i Randolph och kyrka i Marie- 
dal. Men det lyckades icke bra for dem. Deras forsamling 
ar nu nastan utdod, presthuset saldt och kyrkan forfallen. Med 
de s. k. fria har missionsforsamlingen haft sina svaraste stri- 
der. En tid var hon nastan totalt sondersliten. Men nu ar 
ater ett ratt godt forhallande radande inom den lilla hjorden. 



458 FYRAT10SJETTE KAPITLET. 

Jag bodde hos mission sforsamlin gens pastor, Nygren. Hos 
honom ofverraskades jag pa det angenamaste af att blifva bju- 
den pa akta Smalands prestost af basta slag. Da jag uttalade 
min fortjusning derofver och fragade, hum de hade kommit at 
sadan ost, svarade Nygren, att i forsamlingen funnos nagra 
svenska gummor fran Sm aland eller Ostergotland, som enligt 
bruket der hemma hade tillverkat och skankt honom den. 

Foljande dag, som var en sondag (d. 4 aug.), predikade 
jag i en park alldeles invid staden kl. Vii f- m. och kl. 3 / 4 
3 e. m. I augustanakyrkorna pa landet och i baptistkyrkan i 
staden hade man instalt gudstjensterna for dagen. Parken 
tillhorde en tysk, som var bosatt i staden, och som hade upp- 
latit den samma gratis. Brader till bankarne hade de troende 
sjelfva burit dit, sa att tillrustningarna for motet icke kostade 
nagonting. Bland ahorarne var afven augustanapastorn fran 
Mariedal. Hans dotter spelade orgel vid tillfallet. Jag bad ho 
nom borja sammankomsten, men han svarade: 

>Mig ar folket alltid i tillfalle att hora, och nu hafva de 
kommit tillsammans for att hora andra predikanter. Bed derfor 
nagon af de frammande att borja. 

Det var Kristi forklaringsdag, och jag talade om Kristi 
forklaring med text ur Matt. 17 kap. Det ar en skon text, 
som gifver tillfalle bade att tala om Kristi person och om, 
huru godt det ar att vara med honom. Pa e. m. talade jag 
ofver episteltexten 2 Petr. i: 16 18 om Guds ords visshet 
gent emot alia menskliga fabler. 

Efter fOrmiddagsgudstjenstens slut togs kollekt, som upp- 
gick till den vackra summan af 95 dollars eller omkr. 360 kr. 
I allmanhet visade man vid kollekterna i Amerika stor oifer- 
villighet. 

Jag och nagra predikanter ato middag hos en i staden 
bosatt svensk. Men den stOrsta hopen at ute i parken pa sina 
akdon ur medhafda matsackar. Det var sa likt ett missions- 
m6te i Sverige, att jag kande mig riktigt hanryckt af denna 
trefliga anblick. 

Randolph ar omgifvet af stora kullar. Pa aftonen bestego 
jag och nagra vanncr den storsta af dem och besago en indian- 
graf. Med kikare kunde vi pa de omkring liggande hojderna se 
andra dylika och sarskildt ett grafkummel, som var upprest 



/ RANDOLPH. TOPEKA. 459 

ofver en afliden indianhofding. Efterat horde jag likval af en 
person, som ansag sig kanna till saken battre, att dessa kum- 
mel icke voro indiangrafvar. Likgiltigt kan det ock vara. 

Fran kullen hade vi utsigt ofver en flod, der omkring 
hundra akdon med motesbesokande skulle forslas ofver i farja. 
Farjan kunde icke taga mer an tva akdon i sander. Detta 
blef alldeles for langsamt for folket, och manga vande tillbaka 
till Randolph for att blifva qvar der ofver natten. Hufvud- 
sakligen med afseende pa dessa var mote anordnadt kl. 8 i 
kyrkan, men jag var da icke der. 

Fran Randolph reste jag till Topeka, som ar hufvudstad 
i Kansas. Den ar endast 35 ar gammal, men har redan 50 
tusen innevanare. Bland dem aro 3 4 tusen svenskar. Det 
ar en utmarkt vacker och val bygd stad med ovanligt breda 
gator, pa omse sidor planterade med lummiga trad. For gatu- 
kommunikationerna ar val sorjdt med elektriska sparvagar, 
och man pastod, att Topeka har den langsta elektriska spar- 
vag, som finnes pa jorden. I Topeka haller man pa att bygga 
Kansas statshus. Det kommer i fardigt skick att kosta manga 
millioner dollars. I allmanhet ar statslyxen i Amerika mycket 
langt kommen. Statshuset var redan sa pass fardigt, att det 
kunde anvandas. Upp till det samma ledde en mycket statlig 
trappuppgang af sten. Men der framfor lag en usel, halfrutten 
trottoar af brader, delvis losa. Ofverallt stack gras upp mellan 
braderna. Si skulle det icke fa se ut i en af vara smastader. 
Trottoarerna i staden voro f6r ofrigt allesammans af tra och 
till stor del mycket ruckliga. 

Sasom bevis pa valvilja ma namnas, att nar det blef be- 
stamdt, att jag skulle komma till Topeka, sa erbjodo de ameri- 
kanska lutheranerna sin kyrka till begagnande. Det samma 
gjorde afven kongregationalisterna. De senares anbud antogs 
afven, emedan deras kyrka var storre an den lutherska. Men 
da vannerna borjade misstanka, att afven den skulle blifva f6r 
liten, vande de sig till presbyterianerna. Med gladje efter- 
kommo dessa deras onskan utan att begara annan afgift, an 
att de skulle betala gasen samt vaktmastaren, hvilket alltsam- 
mans belopte sig till omkring sex dollars. 

Pa qvallen predikade jag alltsa i den nya vackra och 
stora presbyterianska kyrkan. Hon sades rymma omkring 2 



460 FYRATIOSJETTE KAPITLET. 

tuscn ahorare. Hon blcf ocksa full mod folk. Bland dem 
funnos personer, som rest anda till 20 a 40 eng. mils vag. 
Dcr hade ock infunnit sig manga, som sallan eller aldrig be- 
soka nagon kyrka. Jag ofverraskades att se sa mycket fint folk 
i den samlade ahorareskaran - - na, jag kan ju icke saga, om 
det var fint folk, endast att det var fint kltidda personer, och 
det ar icke alltid det samma. Jag hade haft for afsigt att taga 
en uppbyggelsetext for de troende, men nar jag sag pa denna 
samling, tankte jag: Har maste i stallet sagas nagonting till 
vackelse. Jag tog derfor Apg. 4: 8 f. och stannade isynnerhet 
vid v. 1 2, som framhaller, huru det icke finnes fralsning for 
nagon menniska i nagon annan an i Kristus. Nar jag gick 
hem fran sammankomsten, tilltalades jag pa gatan af en ung 
svensk man. Han hade varit troende i Sverige och hade farit 
ofver hit, lockad af de manga forespeglingarna om, att man 
har skulle fa det sa bra. I stallet hade han blifvit indragen 
i synd och elande, sa att han alldeles kommit bort fran herren. 
Nu var han mycket bekvmrad derofver. Ma. Gud hjelpa ho- 
nom till ratta. 

Genom staden Topeka flyter Kansasfloden. Hon ar mycket 
bred. Ofver henne gar endast en bro, och hon befinner sig 
i det allra ruckligaste skick. Hon har flere ganger blifvit ut- 
domd. Staden har ocksa beslutit att bygga om henne jag 
tror, kostnadsforslaget gick till 300 tusen dollars - - men det 
har annu icke blifvit af. Sa har hon statt i flere ar, riktigt 
farlig att passera. Nar jag uttalade min forvaning ofver detta, 
svarade man mig: 

Hvar och en, som gar eller aker ofver henne, far gora 
det pa eget ansvar ; d. v. s. brister bron, och han forderfvar 
sig, sa har han ingen skadeersattning att vanta, da ju staden 
sjelf Oppet forklantt, att bron ar farlig. Sadant kunde ju lata 
h(">ra sig, om det funnes ndgon annan bro ofver floden, men 
sa ar icke forhallandet. Icke fins det heller nagon farja, 
utan hvar och en, som maste Ofver fran den ena sidan till 
den andra, ar tvungen att bcgagna sig af bron, i fall han inte 
vill simma Ofver elfven. 

Nagra dagar innan jag kom till Topeka, hade folket der 
lynchat en man, som brutit sig in hos en skraddare, dodat 
mannen och skjutit hustrun. En svensk tjensteflicka i huset 



PREDIKAN I TUPEKA. SVENSKARNE DER. 461 

hade gripit bofven i strupen och hallit honom fast, till dess 
polls harm anlanda. Han blef fangslad, men folket samlades 
och brot sig efter tva timmars arbete in i fangelset, slapade 
ut mannen och hangde honom i narmaste lyktstolpe. Hela 
staden var i rorelse. Polisen kom ocksa tillstades, men trang- 
des undan, till dess allt var fardigu 

Om svenskarne i Topeka sade man mig, att ehuru manga 
af dem sakna det sanna troslifvet i Gud, ja, somliga t. o. m. 
halla det for en ara att forakta Gud och hans ord, sa aro de 
likval i borgerligt afseende ett hederligt folk. Nastan ingen 
lastbar person finnes bland dem, och om an de fleste kunna 
sagas vara mindre bemedlade, sa finnas dock fa bland dem, 
som aro fattiga. De fleste hafva egna hus. De arbeta i snart 
sagdt alia yrken, aro skickliga och omtyckta. Nagra bedrifva 
afven handelsrorelse. Endast vid pass 300 tillhora de olika 
kristna forsamlingarna. Men afven manga bland dem, som sta 
utom all forsamlingsgemenskap, besoka de religiosa motena i 

o 

de svenska gudstjenstlokalerna. Atskilliga ga afven i de ameri- 
kanska kyrkorna. Om de andliga forhallandena for ofrigt 
skrifver en van : 

For partistrider hafva vi varit ganska lyckligt skonade, 
och mellan de svenska forsamlingarna har radt och rader ett 
sa godt forhallande, som det gerna kan gora, da vi anda maste 
existera hvar och en for sig. Faltet ar stort, och vi behofva 
hvarandra. Nagot godt utrattas afven genom dem alia. 

De svenska forsamlingarna aro tre: en augustana-, en 
baptist- och en missionsforsamling. Den sistnamda har under 
de senare aren haft mellan 70 90 medlemmar. Hon eger 
sedan ar 1884 en kyrka af tegel. Den ar liten men motsvarar 
forsamlingens behof. Och hvad som ar bast: hon ar i det allra 
narmaste betald. Forsamlingen har alltid varit fristaende, har 
aldrig tagit parti for eller mot den ena eller andra synoden, for 
eller mot Forbundet, men ar dock inforlifvad med Kansas mis- 
sionsdistrikt. Hennes predikant sedan ar 1876 ar en stenhug- 
gare vid namn Persson. Under sommaren utofvar han fort- 
farande sitt yrke for att icke behofva hafva hela sitt underhall 
af den lilla forsamlingen. 



.4^ v ^^^H^ 





f YRATIOSJUNDE KAPITLET. 

Lindsborg i Kansas. Bethany College. Predikan i Lindsborg. 

Salina. 



.in nasta station var Lindsborg i Kansas. For att 
hinna dit i behorig tid maste jag resa genom nat- 
tcn. Att resa pa natten i Kansas kan vara afven- 
tyrligt nog. Nagra dagar forut hade en sofvagn 
pa ett nattag blifvit ofverfallen af tvanne rofvare, 
som hoppat upp pa taget. Nar de kommo in i vagnen, rik- 
tade de gevar framfor sig och ropade: Alla hander upp! 
Det ar en gammal, vanlig historia. Alia passagerarne afven- 
som betjeningen i vagnen maste efterkomma befallningen, sa 
kart det var dcm att behalla lifvet. Sedan stod den ene 
af rofvarne i ena iinden af vagnen med spand hane, medan 
den andre gick omkring och visiterade passagerarnes fickor. 
Det hjelper icke, att man vid sadana tillfallen ar fOrsedd med 
revolver, ty i det samma nagon understar sig att sticka sin 
hand i fickan, faller han fftr en mordande kula fran rofvarens 
gevar. Vid detta tillfalle hade dock rofvarne icke fdtt stOrre 
byte an omkring 175 dollars och tvanne guldur. 

Klockan var nara midnatt, nar vi lemnade Topeka. Kl. 4 
pa morgonen kommo vi fram till en stad vid namn Me Pherson, 
der vi gingo ofver pa en annan bana for att fara till Linds 
borg. Taget gick icke forr an kl. l / t 9. Vi voro forskrack- 
ligt somniga och trotta men maste halla oss uppe. Vi voro 
fyra i sallskap, jag, Hultman och Boring samt en predikant 



RESA TILL LINDSBORG. STADENS HISTO RIA. 463 

Pettersson fran Lindsborg. Efter tre qvarts timmes fard kommo 
vi fram. 

Lindsborg ar en treflig stad, belagen i en rik och bordig 
-dal af staten Kansas. Staden ligger i medelpunkten af en 
stor svensk bygd, som ar 36 eng. (= 5 l / 2 sv.) mil i genom- 
skaring och bar en svensk befolkning af 18 20 tusen personer. 

De f6rsta svenska nybyggarnes utflyttning till dessa trak- 
ter egde rum under hosten 1868. Pa varen samma ar bildades 
i Chicago ett bolag, bestaende af hundra medlemmar, alia tro- 
ende och af den lutherska bekannelsen. Detta bolag inkopte 
1 5 tusen acres jernvagsland och upptog af regeringsland minst 
lika manga acres midt i hjertat af staten Kansas. Den forsta 
utflyttningen atfoljdes af en andra pa varen och sommaren 
1869, da pastor O. Olsson anlande fran Sverige med flere 
hundra personer i sitt sallskap, af hvilka de fleste voro fran 
Vermland. Denne Olsson var i slutet af i85O-talet eller borjan 
.af i86o-talet missionselev i Leipzig, hvarifran han skulle utga 
sasom Svenska missionssallskapets missionar till Indien. For- 
hallanden inom institutet gjorde likval, att han och tva andra 
svenskar, efter samtal med dr. Fjellstedt, atervande till Sverige, 
der Olsson fortsatte sina studier i Fjellstedtska skolan. Han 
var en from man, men, sa vidt jag larde kanna honom, nagot 
tungsint. Sedan han blifvit prestvigd, tjenstgjorde han inom 
Karlstads stift, men missnojd med de svenska kyrkliga f5r- 
hallandena beslot han sig for att emigrera till Amerika. Nar 
han reste, foljde manga af hans forra forsamlingsbor med honom. 

Nar nybyggarne kommo till Kansas, voro de i allmanhet 
fattiga. De hade inga penningar att skaffa sig bus, kreatur, 
redskap eller lifsfornodenheter for. Med tva tomma bander 
slogo de sig ned i denna stora och vilda grasoken, som da vim- 
lade af antiloper. Till en borjan voro de afven utsatta for ett 
och annat ofverfall fran indianernas sida. Men de voro gud- 
fruktiga, idoga och fOretagsamma menniskor. De forenade sig 
i grupper fran 10 till 20 personer. Flertalet inom hvarje grupp 
lemnade de torftiga hemmen for att ga ut och soka sig arbete, 
under det att tva eller tre stannade hemma och brukade jor- 
den at sig sjelfva och at dem, som voro ute. De som kunde 
snickra och mura, bygde upp bus at sina grannar, och dessa 
ersatte det genom att ploja och bruka deras land. Gud bar 



464 



FYRA TIOSJUNDE K A PIT LET. 



valsignat dcras strafvanden och lyft upp de fiesta bland dem 
fran fattigdom till ekonomiskt valstand. Manga hafva nu 




Cape Horn. 

Se kap. 53. 



egendomar uppgaendc till mollan 2 tuserr och 30 tusen dollar* 
v arde. Ja, somliga ega betydligt mer. 



SVENSh ARNE I LINDSBORG. 



465 



Ar 1870 bildades under Olssons ledning den fOrsta sven- 
ska forsamlingen inom kolonien. Hon var till bekannelsen 




luthersk. Dock skulle hon sta i ett broderligt och vanligt for- 
hallande tilt alia kristna protestantiska samfund. Till medlem- 
mar i henne intogos endast sadana, som, sa vidt menniskor 



466 / r A A r josy UN D E KA r i TL E r. 

kunde doma, voro sant trocndc. Forsamlingen var till en bor- 
jan fristaende. Hennes medlemmar voro ifriga s. k. Rosenii- 
lasare, hvilka hystc farhagor for den redan da existerande 
Augustanasynoden, emedan de ansago henne vara alltfor lik 
den gamla statskyrkan i Sverige. Pa Olssons inradan slot for- 
samlingen sig- emellertid snart till Augustanasynoden, inom 
hvilken Olsson ocksa blef en af de verksammaste mannen. 
Allt gick nu lugnt och stilla till pa hosten 1872, da en storm 
brot los, som varade lange och rorde sig hufvudsakligen om- 
kring den s. k. nya askadningen af forsoningen samt den 
derpa grundade rattfardiggorelsen. Striden fordes med djupt 
allvar och nit, ofta med mycket stor bitterhet. Olsson var 
val den, som kraftigast och haftigast grep in i den samma. 
Han sag i den s. k. nya askadningen en fullkomlig omstort- 
ning af kristendomens grundval. For att desto kraftigare 
kunna fora striden uppsatte han en egen tidning, kallad Nytt 
och Gammalt, som han utgaf en kortare tid. Striden slu- 
tade dermed, att atskilliga af dem, som omfattade den nya 
askadningen, uteslotos ur forsamlingen. Andra sago sig af 
omstandigheterna foranlatna att trada ut. De franskilda for- 
enade sig med nagra andra troende, som dittills icke tillhort 
forsamlingen, och bildade en egen forsamling 1874. Denna 
forsamling har utvecklat en stor andlig lifskraft, och manga 
hafva genom hennes verksamhet blifvit omvanda. 

Xu ar Olsson en helt annan man. Sistlidne sommar (i 889) 
skref han i tidningen Framat nagra artiklar, som vilckto stor 
glaclje bland de frisinnade. Just de grundsatser, som missions- 
vannerna hylla med afseende pa bekannelsens betydelse r 
funno der en Hflig genklang. 

Forutom missionsforsamlingen finnas tre andra fbrsamlin- 
gar i Lindsborg, en luthersk-, en metodist- och en baptist- 
forsamling. Den luthcrska iir den stnrsta. 

Linclsborg blef stad ar 1879 och har f. n. ett innevanare- 
antal af icke fullt tv r a tusen. Da den ar anlagd af svcnskar 

- sasom dess cgentlige grundlaggare kan riiknas Olsson - 
ar det naturligt, att stadsstyrelscn, affarsmannen och folket for 
ofrigt till storsta delcn utgoras af svenskar. Staden ar ctt 
fridfullt och godt samhalle. Der talas hufvudsakligen svonska 
spraket. 



PROF. OLSSON. BETHANY COLLEGE. 467 

I Lindsborg liggcr en stor svensk laroanstalt. Huru den 
ser ut, kunna lasarne finna af teckningen sid. 361. Till ven- 
ster om alleen synes en liten kyrka, till hoger ett tva vanin- 
gar hogt stenhus. Detta var den forsta begynnelsen till anstal- 
ten och anvandes nu till bostader at ett femtiotal qvinliga ele- 
ver. Midt i fonden synes sjelfva laroverket, ett stort, praktigt 
stenhus. Dess langd ar 154 fot, dess bredd 60 fot och dess 
hojd 85 fot. Pa baksidan finnes en utbyggnad for ett kapell. 
Byggnaden innehaller fern vaningar forutom jordvaningen. 
I den sistnamda inrymmes ett museum samt afdelning for na- 
turvetenskaper, tre beqvama forelasningssalar och en mycket 
praktig matsal, rymmande 300 persoher; dessutom kok, bageri 
och vaktmastarerum. Den forsta vaningen innehaller sex lase- 
salar samt handelsskolelokalen. Der finnes for ofrigt ett bi- 
bliotek, som f. n. innehaller omkring 3 tusen band. Det ar 
oppet hvarje dag i veckan, och alia eleverna hafva fritt till- 
trade till det samma. I forening med biblioteket star ett las- 
rum, som ar forsedt med de basta dagliga och veckliga tid- 
ningar och tidskrifter. Dessutom ligger i denna vaning rek- 
torns embetsrum samt bostad for en professor. Genom andra 
och tredje vaningen stracker sig anstaltens kapell, som har 850 
sittplatser. Detta kapell ar ett af de finaste, man kan se. 
Piporgeln i det samma har kostat 3 tusen dollars. De fyra 
ofversta vaningarna innehalla studentrum. Dessas antal ar 
103. Hvart och ett af dem har egen garderob och de flesta 
dessutom sarskildt sofrum. I vaningarna finnas afven sjuk- 
rum. Huset uppvarmes med anga. Pa teckningen synes till 
hoger om det samma angskorstenen. Der bredvid ses en va- 
derqvarn, hvars goromal ar att ur den djupa, borrade brunnen 
pumpa upp det behofliga vattnet.* 

Jag besokte anstalten och gick med mycket intresse ge- 
nom samtliga lokaler i den samma. Den valvilja, med hvil- 
ken jag der blef mottagen, gladde mig mycket och qvarstar 
sasom ett kart minne fran mitt besok i Amerika. 

Laroverket kallas Bethany College samt eges, under- 



* Sadana pumpinrattningar ser man ofverallt i Kansas och annorstades pa 
landsbygden. Brunnarne aro ofta I a 3 hundra fot djupa. Sa snart det blaser, 
punipar viiderqvarnen upp vatten i stora behallare, der det sedan hemtas for hu- 
sets behof. 



468 FYRATIOSJUNDE KAPITLET. 

halles och kontrolleras af den s. k. Kansaskommissionen, som 
utgor en afdelning af den skandinaviska Augustanasynoden i 
norra Amerika. Det har till andamal att genom en grund- 
laggande, allman, vetenskaplig och kristlig bildning bereda 
unga man och qvinnor for deras framtida lefnadskallelse. Men 
isynnerhet afser det att bereda unge man for predikoembetet 
inom den svenska evangeliskt-lutherska kyrkan i Amerika samt 
att utbilda larare och lararinnor for de lutherska forsamlings- 
skolorna i landet. I ofverensstammelse med sitt andamal inne- 
haller det flere olika afdelningar. 

I laroverket lagges den stOrsta vigt pa undervisningen i 
kristendom, svenska och engelska spraken. Men for ofrigt 
undervisas der i alia vanliga skolamnen sasom latin, grekiska, 
tyska, matematik, historia, geografi, naturvetenskap, musik, rit- 
ning, o. s. v., dessutom i snabbskrifning och skrifning med 
maskin. 

Att skrifva med maskin blir mer och mer vanligt i Ame 
rika och kommer sakerligen att inom en icke aflagsen framtid 
spela en mycket stor rol inom affarskorrespondensen. Skrif- 
ten blir mycket tydlig, och man ar aldrig utsatt for de miss- 
tag i innanlasning, som kunna blifva foljden af en dalig hand- 
stil. Dessutom skrifver en ofvad person med maskin tre eller 
fyra ganger sa fort, som det ar mojligt att skrifva for hand. 
Da sakert flertalet af mina lasare icke hafva nagon aning om, 
huru en skrifmaskin ser ut, ar det mig ett noje att pa sid. 
369 lata dem se en bild deraf. Skrifningen gar till ungefar, 
som nar rnan spelar piano. 

Handelsskoleafdelningen i laroverket ar inrattad alldeles 
sasom en bank, i hvilken undervisningen meddelas pa ett myc 
ket praktiskt satt. Der undervisas i handelslag och i andra 
amnen, som aro nodvandiga f6r en affarsman. ]^>er gOras af 
eleverna stora afTarer, fingerade naturligtvis, med en omsattning, 
som aldrig lider intryck af de clAliga tider och de svara kon- 
junkturer, som stundom herska utanfor laroverkets vaggar. 

I musikafdelningen meddelas undervisning i spclning pa 
piano, piporgel, fiol, kornet och flere andra instrument samt 
i sang. 

Flickorna, hvilka sta under uppsigt af en husmoder, er- 
halla utom den undervisning, som meddelas i anstalten, sar- 



BETHANY COLLEGE. 469 



skild undervisning i hushallsekonomi, handarbete, kladsomnad, 
tielsolara m. m. Hela anstalten ar inrattad pa akta amerikanskt, 
praktiskt salt. 

Den narvarande ledaren af Bethany College, professor 
C. A. Svensson, kom till Lindsborg ar 1879, tjugutva ar gam- 
mal, nyss prestvigd och med ett ungdomsfriskt mod for her- 
ren och hans sak. Han ar en riktig entusiast for undervisning. 
I ett tal, som han holl i en lararefOrening i Kansas 1889, sa- 
ger han bland annat: 

>Uppfostran ar ett vilkor f6r friheten. Den okunnige ar 
slaf, i samrna man som han ar okunnig. Den verkligt uppfost- 
rade, med dammet af skolbiblioteket annu pa sin hand eller 
med kroppen bojd under bordan af praktisk verksamhet, ar 
oberoende, ar adel, ar anglars like och en Guds son. Okun- 
nighet degraderar en menniska, stortar ned henne och gor 
henne brutal, ra och vulgar inom hvarje omrade af lifvet. 
Okunnigheten ar en fallen mensklighets forbannelse. Den ar 
ett staende hot mot allt, som ar godt, adelt och rent. Upp- 
fostran strafvar uppat. Dess eviga motto ar: Hogre upp. 
Den renar, foradlar, upplyser och bringar harmoni i denna 
underbara och outgrundliga varelse, som kallas menniska. . . . 
En republiks fortfarande bestand beror pa tillampningen af 
dessa grundsatser. De Forenta Staterna skola fortsatta i en 
utveckling af exempellOs lycka, just sa langt som skolhus, 
hogre laroverk och universitet utrusta nationens ungdom med 
den uppfostran, hvarforutan medborgarens frihet ar en for 
bannelse och en allman olycka.> 

Dessa ord karakterisera hela mannen. Na"r han kom till 
Lindsborg, insag han, att om det svenska folket der i bygden 
icke skulle forsvinna eller forsjunka i ra mamonsdyrkan och 
grof materialism, maste det fi ett kristligt svenskt laroverk 

o 

grundlagdt bland sig. Ar 1881 kom denna tanke till utforande. 
En larare anstaldes. Sjelf skulle Svensson vara den andra half- 
ten af lararekollegiet. Nar skolan Oppnades, kommo de bagge 
lararne tillstades, men ingen enda larjunge, Trefligt! Langre 
fram pa dagen kommo dock nagra fa, pa hela aret tillsammans 
27. F6rsta arets utgifter voro 219 dollars och inkomsterna 
299. Grundplaten skanktes af en s. k. Oratorieforening, som 
vid pask sjong stycken ur Handels Messias mot intradesafgift. 



47O FYRATIOSJUNDE KAPITLKT. 

Sedan dess har verket fortsatts, till dess man natt dct resul- 
tat, som ofvan ar namdt. 

Samuppfostran ar en af de ledande grundsatserna inom 
anstalten, och det gar bra. Man afradde Svensson i borjan att 
infora den och profeterade, att det skulle misslyckas. Han 
kande dock samuppfostrans historia i Amerika och tankte, att 
nar Gud later gossar och flickor uppvaxa i samma hem, sa 
maste den menskliga fordomen boja sig for den gudomliga 
visheten. Svensson ville icke hafva nagot med ett laroverk 
att skaffa, der endast medlemmar af det ena konet skulle 
uppfostras. 

Hvad laroverkets ekonomi angar, sa sager Svensson i ett 
bref till mig: Vi hafva trott Gud, och det har varit vart enda 
kapital. Laroverkets egendom uppskattas till 135 tusen dollars. 
Skulderna belopa sig till 45 tusen. Anstalten har rakat i dessa 
genom tre harda ar, af hvilka tva voro verkliga missvaxtar, som 
Gud latit komma ofver denna del af Amerika. Med de hfirda 
aren var ock forenad en svar penningekris. Det har sett un- 
derligt ut, men allt hittills har herren hu-lpit. 

Svensson ar larare i kristendom. Lararnes antal uppgar 
nu till 1 6, elevernas till nagot ofver 300. Till jemforelse der- 
med ma namnas, att Augustana College i Rock Island, som 
ar mer an 20 ar aldre, under sista lasaret hade, sasom jag 
redan namt, 235 larjungar. 

Lasdret vid anstalten ar pa amerikanskt vis deladt i tre 
terminer med tillsammans 34 veckor. Terminsafgiftcrna for lar- 
jungarne aro mycket mattliga. For spisning, eldning och lyse 
betala de studerande 2 dollars i veckan, for rum mellan 1 5 
och 30 cents per vecka, allt efter rummens storlek. Satntliga 
kostnader, som en elev har for undervisning, rum och mat, 
4 belopa sig i medeltal till mellan 3 och 4 dollars i veckan. 
Under ar 1887 1888 gingo utgifterna for skolans verksamhet 
till vid pass 18,400 dollars. Rakenskapermi visade vid arets 
slut en skuld af nara 7,700 dollars. 

Svensson ar f6dd i Amerika och har aldrig forr an i ar 
(1890) varit i Sverige, men talar och skrifver svenska mycket 
val. Han ar ocksa ifrig for, att svenska spraket inom laro- 
verket skall drifvas med all makt. For sin verksamhet i laro 
verkets tjenst har han anda till i ar arbetat utan Ion. P>an 



BEIHA^Y COLLEGE. PREniKAN I LINDSBORG. 471 

och med 1890 uppbar han f6r sitt skolarbete 450 dollars om 
aret. Nagon privat formogenhet eger han icke. Tvartom bar 
han genom sin sjclfuppoffrande oegennytta adragit sig cj obe- 
tydliga skulder. Han har gjort vidstrackta resor for att ge 
nom sangtillstallningar och pa andra satt skafTa model till sko- 
lans underhall och afbetalning af hennes skulder. Det-ar en 
verkligen beundransvard energi. 

Svensson ar medlem af Kansas lagstiftande forsamling och 
har nyss varit kandidat for en plats i kongressen, hvilken 
kandidatur han dock* afsagt sig. 

Bethany College anses i viss man st& som en rival till 
Augustanas hufvuduniversitet i Rock Island. Det forra repre- 
senterar en mer frisinnad riktning inom synoden, det senare 
ar satet for en mer konservativ, for att ej saga stockkonser- 
vativ lutheranism. I Bethany College utgifves en tidning, som 
heter Framat , och som afven tyckes vilja komma framat. 
I jemforelse med henne borde tidningen Augustana byta om 
namn och kalla sig: Pa stallet hvila. Men kanske afven 
den hadanefter skall borja rora sig framat. 

Vannerna hade i Lindsborg utsatt tvanne moten for mig, 
ett till kl. ii f. m. och ett till kl. 2 e. m. Men det var icke 
rimligt efter den trottsamma nattresan. Jag lade mig derfor 
och hvilade till eftermiddagen. Andra fingo predika kl. 11. 
Den plats, der vi hollo till, var en park kallad Bethany Park, 
tillhorande augustanaforsamlingen. Der traffade jag bland 
andra pastor Erland Carlsson, som ock ar kand ganska vida 
i vart land. Han har varit en af Augustanasynodens kraft- 
fullaste man, alltid en strangt ortodox lutheran. Nu ar han 
utarbetad och har till foljd af nervsvaghet mast draga sig till- 
baka fran lararekallet. Han har slagit sig ned pa landet sa- 
som farmare. 

Manga hade akt med hastar anda till 60 eng. mil, andra 
pa jernvag 1 50 eng. mil for att narvara vid detta mote. 
Manga, som hade varit radda for den forskrackliga villfarelse, 
som enligt augustana-tidningarnas framstallningar skulle ut- 
marka P. W., uttalade hogt sin forundran ofver, hvad de horde. 
Somliga sade: Han predikar ju ingenting annat an Guds 
ord>. Men andra skakade pa hufvudet och tillade: Han har 
bestamdt andrat uppfattning. Ofverallt ar det sig likt. Bara 



472 FYRATIOSJUNDE KAP1TLET. 

Guds ord far triinga igenom menniskorna, skall den dag icke 
lange lata vanta pa sig, da det, som nu kallas den nya vill- 
farelsen, skall fa beta den gamla sanningen. 

I Lindsborg bodde jag hos en svensk handlande vid namn 
Jonsson. Han och hans kompanjon Karlsson aro stadens for- 
namste kopman. En syster till Jonsson var i mitt sallskap 
pa resan ofver Atlanten, nar jag for till Amerika. Vi skildes 
i New-York och traffade nu ater tillsammans har. Jonsson 
och Karlsson hafva bagge tva mycket trefliga gardar alldeles 
intill hvarandra. Midt pa hvardera garden ligger ett praktigt 
boningshus. Jag fick icke vara i Lindsborg ofver mer an en 
dag. Redan foljande morgon kl. 9 skulle jag resa vidare. 
Klockan var val nara 8, da froken Jonsson kom upp pa mitt 
rum och sade: 

Brackfesten ar redig, hvilket pa vanlig svenska vill saga: 
Frukosten ar fardig. 

Jag kunde icke annat an skratta, nar jag horde, huru lion, 
som icke varit langre i Amerika, redan blifvit i sprakligt af- 
seende sa bortkollrad. 

Var resa galde nu Salina, en stad der ocksa manga sven- 
skar bo. Den ligger endast 3 / 4 timmes vag med bantag fran 
Lindsborg. I Salina talade jag i en park pa onsdagsformid- 
dagen. Det var en mycket angenam plats, och hela tillstall- 
ningen paminte lifligt om ett missionsmote i Vermland. Det 
var icke mycket folk samladt, kanske tusen personer, men det 
kandes godt att predika for dem. 

Uppe pa den for predikanterna bygda platformen satt en 
gammal svensk gubbe. Nar jag hade slutat min predikan, 
tog han upp ett aple ur sin ficka och rackte mig det. Det 
gjorde mig mycket godt att se denna vanlighet. Manga g&n- 
ger har jag fatt gafvor, som haft storre penningevarde an 
denna, men som anda icke varit mig karare. Hultman sjong 
som vanligt, och nar han slutat, tog gubben ater upp ett aple 
och gaf det at honom. 




Jattetrad i Californien. Se kap. 54. 





f YRATIOATTONDE KAPITLET. 

Ut ofver Kansas slatter. Huru man i Amerika far jord. Colorado. 
Klippbergen. Denver. Naturens under i Klippbergen. Huru 
kyrkor bli stall. S6dermetodister. Predikan i Denver. - 
Konstgjord bevattning. 



>dan samma dag - - det var den 7 augusti, en ons- 
dag - - maste jag lemna Salina, och nu bar det af 
ut ofver Kansas andlosa slatter, hvilka se ut som 
ett verkligt haf. Har och der passerar man en liten 
farmarekoja. Har och der ser man ock pa afstand 
stora boskapshjordar. Det vestligaste Kansas och den ostli- 
gaste delen af Colorado, som gransar derintill, utgora en stor 
oken af omkr. 160 eng. (25 sv.) mils bredd. 

Det var en mycket vacker afton i harligt mansken, som 
vi akte ut i 6knen. I Salina hade Rylander stott till. 

Medan vi nu icke hafva annat att gora, der vi sitta in- 
stufvade i var vagn, torde det vara lampligt att nagot namna 
om det satt, hvarpa man i Amerika kan erhalla jord. Det 
finnes tva slag af jord: regeringsland och jernvagsland. Allt 
land i Forenta vStaterna ar uppdeladt i s. k. sektioner. Hvarje 
sektion ar en eng. mil i fyrkant och innehaller 640 acres. 
Mellan hvar sektion gar en allman landsviig af lagstadgad 
bredd. Alia dessa vagar ga ratt i norr och sodcr och ratt i 
Oster och vester. 

All oupptagen jord har betraktats sasom tillhorande uni- 
onen. Den har saledes ursprungligen varit regeringsland. Men 



HURU MAN FAR JORD 1 AMERIh A. 475 

for att uppmuntra anlaggningen af jernvagar bar unionen at 
jernvagsbolagen for hvarje engelsk mil, som deras banor gatt 
igenom, skankt en stracka land af 20 eng. qv.-mils vidd.* 
Landet intill 20 eng. mil at omse sidor om jernvagen ar sa 
indeladt, att hvarannan eng. qvadratmil tillhor statcn, hvaran- 
nan jernvagsbolaget. Hvilka kolossala donationer detta ar at 
bolagen, kan man forsta deraf, att t. ex. Northern Pacific jern 
vagen annu bar ofver 42 millioner acres jernvagsland att salja. 
Nu ar naturligt, att en del af detta land bar litet eller intet 
varde. Men stora strackor utgoras af god jord. Till foljd af 
dessa landbesittningar hafva jernvagsbolagen mycket stort in- 
tresse af att befordra invandringen. Derigenom blifva de nam- 
ligen i tillfalle att realisera sitt land. Ju mer invandringen 
vaxer, desto mer stiger ocksa priset pa jord, och ju mer od- 
lingen utvidgar sig, desto mer fortjenst fa jernvagarne af en 
okad trafik. I allmanhet anses 80 acres vara ett lampligt stort 
hemman for en farmare. 

Priset pa jernvagsland varierar betydligt allt efter dess 
narmare eller aflagsnare lage i forhallande till jernvagen ocb 
staderna. Det ligger derfor i jernvagsbolagens intresse att 
bar och der anlagga stader. Detta sker pa det satt, att en 
stadsplan utlagges pa mark, som tillhor jernvagen. Sedan basu- 
nas och trumpetas at alia hall och kanter, huru alldeles utmarkt 
platsen ar, hvilken fortrafflig bygd den ar omgifven af, hvilken 
stor framtid den har, och huru nodvandigt det ar, att hvar 
och en, som vill skaffa sig och sin familj en tryggad ekono- 
misk framtid, skyndar dit och koper tomter, medan det annu 
ar mojligt att komma at nagra med rimligt lage. Ty med de 
fordelar, som staden erbjuder, ar det hogst sannolikt, att inom 
mycket kort tid alia tomter skola vara upptagna. Sedan 
stiga prisen oerhordt, och den som icke i tid passat pa, far da 
skylla sig sjelf o. s. v. Manga tro naturligtvis, ty ingenting 
ar lattare an att klippa far, bara man har en god sax. Ibland 
lyckas det ocksa ganska bra. Men misslyckas det, sa har i 
alia fall jernvagsbolaget fortjenat penningar, och det var ju 
meningen med hela tillstallningen. 

For att befordra forsaljningen af land, anordna jernvags 
bolagen s. k. exkursioner pa lampliga tider. Detta gar sa till: 

* Numera har dock denna frikostighet fran statens sida xipphort. 



476 FYRATIOATTONDE KAPITLET. 

Ett extratag utrustas for landsokande, t. ex. nar saden star 
som frodigast, eller nar skorden just pagar. Passagerare- 
afgifterna sattas billigt, och salunda blifva landsokarne i till- 
falle att sjelfva se landet, pa samma gang som de af medfol- 
jande ledare fa hora mycket uppbyggliga foredrag om dess 
beskaffenhet. 

Den som nu vill sla sig ned sasom jordbrukare i Forenta 
Staterna, kan antingen kopa en redan uppodlad farm, hvilket 
alltid ar det basta, om ban bar penningar dertill, eller kopa 
jernvagsland eller ock taga regeringsland for att sjelf odla. 
Regeringsland kan ban erhalla pa atskilliga satt. Ett satt ar 
s. k. Pre-emption. Hvarje man eller qvinna ofver 21 ar, som 
ar medborgare i Forenta Staterna, eller som forklarat det vara 
sin afsigt att blifva det, bar rattighet att erhalla 160 acres rege 
ringsland mot i doll. 25 cents pr acre ( 4 / 5 tunnland), ifall lan 
det ligger utom gransen for jernvagsomrade, men mot 2 doll. 
50 cents per acre, om det ligger inom jernvagsomrade. Dervid 
forpligtar koparen sig att verkligen odla landet och sla sig ned 
pa det samma. Senast 90 dagar efter besittningstagandet 
maste han aflemna en skriftlig forbindelse harpa jemte 2 eller 
3 dollars i handpenning. Inom 33 manader skall han erlagga 
full betalning for landet samt ingifva bevis pa, att han verk 
ligen borjat odla och bebygga det. 

Ett annat ar s. k. Homesteadsratt. Hvarje medborgare, 
eller hvar och en, som bar for afsigt att blifva det, kan sasom 
Homestead (hemstad) fa taga i besittning 160 acres rege 
ringsland, om han till narmastc landkontor inlcmnar en anso- 
kan derom jemte edligt afgifven forbindelse att inom sex ma 
nader begynna uppodla namda land och dermcd fortsatta i 
fern ar. Den onda kostnaden harfOr aro sportlerna till Forenta 
Staternas landkontor, hvilka for 160 acres belopa sig till 18 a 
22 dollars. 

Ett tredje satt ar s. k. Timber Culture Claims. Hvarje 
medborgare i Forenta Staterna eller hvar och en, som forklarar 
det vara sin afsigt att blifva det, kan erhalla en fjerdedels sek- 
tion (160 acres) skoglos mark, om han forbinder sig att plan- 
tera och sedan varda trad pa tio acres deraf. Om han efter 
Atta ars f5rlopp kan genom tva trovardiga vittnen styrka, att 
han planterat icke mindre an 2,700 trad pa hvarje acre, samt 



JORDLAGAR I AMERIKA. TIDSLINIER. 477 

att itminstone 675 af dessa trad aro vid full lifskraft, si far 
ban fasta pi hela den fjerdedels sektionen. Den enda kost- 
nad, ban derfor bar, utgores af pappcrslosen till landkontoret, 
uppgaende till 18 dollars. Bosattning i landet ar icke nod- 
vandig. 

Ett fjerde satt att forvarfva land ar att edligen forpligta 
sig till att inom tre ars tid pa ett visst omrade, icke Ofver- 
stigande 640 acres, s. k. okenland leda in vatten. Till oken- 
land raknas allt land (med undantag af mineral- och skogsland), 
som icke titan sarskild bevattning kan frambringa nagra skor- 
dar. For hvarje acre sadan jord eger koparen att vid ansok- 
ningen erlagga 25 cents. Sa snart ban inom de tre aren full- 
gjort vattningsskyldigheten, erhaller ban fasta pa jorden mot 
erlaggande af en dollar for hvarje acre. Han ar icke tvungen 
att sjelf sli sig ned inom det kopta omradet. 

Stora strackor regeringsland hafva af penningestarka bo- 
lag och enskilda personer (ofta engelsman) upptagits pd spe- 
kulation. Dessa halla pa sina egovidder, tills priset stiger sa, 
att de kunna med stor fortjenst afyttra dem. Jag har sett upp- 
gifvas, att ej mindre an 20 millioner acres land skola egas af 
utlandingar. Genom den nu gallande lagstiftningen lar emeller- 
tid upprepandet af dylika affarer vara forekommet. 

Efter en dalig somn i det forskrackliga dammet pi de 
ode slatterna vaknade jag i vagnen den 8 aug. Vi voro inne 
i Colorado. Klockan maste nu dragas tillbaka en timme. Det 
ar for mina lasare allesammans bekant, att vi har i Sverige 
hafva en s. k. gemensam borgerlig tid, bestamd efter en linie, 
som tankes dragen ungefar midt ned igenom Sverige. I For- 
enta Staterna kan man icke inskranka sig till en sadan bor 
gerlig tid utan har fyra olika tider. Hvarje gang man pas- 
serar en tidslinie pa resa vesterut, maste man draga tillbaka 
sin klocka en timme. Reser man osterut, maste man draga 
fram henne lika mycket. Salunda ga klockorna i Colorado 
tre timmar senare an i New- York och tva timmar senare an 
i Chicago. 

Nar vi tittade ut genom fonstret pa vagnen, fingo vi se 
Rocky Mountains d. v. s. Klippbergen. De syntes vara 5 
eller 6 eng. mil aflagsna, men afstandet var i verkligheten 30 
eller 40. I Klippbergen och deras narhet ar luften si genom- 



478 FYRATIO ATTONDE KAPITLET. 

skinlig, att man mcd blotta ogat ser ungefar lika langt som 
pa andra stallen med en god kikare. Detta ar i allmanhet 
forhallandet i hogt belagna bcrgstrakter. Vi hafva nagot dy- 
likt hcmma hos oss i Jemtland. 

Colorado, som upptogs till stat ar 1876, bildar ett omrade 
af 275 eng. mils bredd och 380 eng. mils langd. Det ar till 
sitt ytinnehall mycket storre an England, Skotland och Wales 
tillsammans, samt nastan lika stort som hela konungariket 
Italien. Annu aro dock manga tusen eng. qvadratmil obe- 
folkade. Ostra tredjedelen af landet upptages af valdiga prarier, 
resten af Klippbergen 

Colorado bar ofta blifvit kalladt for det amerikanska 
Scbweiz, men Klippbergen ega bar enstaka dalar, som ensamma 
aro stora nog att rymma hela Schweiz. De kail as Parks 
och aro hufvudsakligen fyra, alia utmarkta genom sin storlek 
och sin fruktbarhet. De inneslutas af valdiga, 12 till 14 tusen 
fot hoga bergmassor, och ehuru de ligga icke mindre an 7 a 8 
tusen fot ofver hafsytan, ega de den yppigaste vaxtlighet. 
Annu pa en hojd af 12,000 fot ser man skogar och iingar. 

I kedjan af de berg, som omsluta en af parkcrna, reser 
sig det Heliga Korsets verldsberomda berg. 14,176 fot hogt. 
En teckning deraf synes pa sid. 377. Till formen utomordentligt 
vackert, kagellikt, har det i sin morka, blaaktigt gra spets en 
djup remna i form af ett kors, tusen fot langt och fyldt med 
blandhvit sno. 

Klippbergens hela omrade ar utmarkt f6r sina rika grufvor. 
Guld, silfver och jern fin p. as der i ocrhorda massor. Colorado 
har afvcn rika kollager. Det anses, att ett kolbalte stracker 
>ig under mer an en tredjedel af staten. I sodra delen tinnas 
afvcn rika petroleumkallor. IJtan tvifvel skall Colorado till 
foljd af sina naturliga skatter inom kort blifva en af de vig- 
tigastc och folkrikaste staterna i unionen. 

1 lartill kommer sann. >likt afven klimatet att bidraga. In- 
genstades i Amerika liir namligen luftcii vara renare, friskare 
och torrare. I Hmmelen sages under hela sommaren vara bla 
och utan moln sasom i Italien. 

Ar 1880 hade det 194 tusen innovanare; vid den iir(i8go) 
foretagna folkrakningen har det visat sig ega 411 tusen. Det 
har sdledes mycket mer an fordubblat sin folkmangd pa tin ar. 



COLORADO. DENVER. KLIPPBERGEN 479 

Klockan var mollan 7 8 pa morgonen, nar vi kommo 
fram till Denver, Colorados hufvudstad. De manga olika jern- 
vagslinier, som lopa in till Denver, hafva en gemensam sta 
tion, som ar mycket stor och vacker. 

I Denver hade vannerna ordnat det s&, att jag, Hultman 
och Boring skulle bo pa ett hotel. Och de hade der bestalt ett 
mycket tint rum. Det var en alldeles onodig kostnad for dem. 
Men de ville gora val och tyckte, att de i sina bostader icke 
hade det sa, att de kunde taga emot oss der. 

Det forsta vi gjorde pa hotellet var, att vi togo oss ett 
bad. Det smakade utmarkt skont. Derefter ato vi frukost. 
En egendomlighet ofver hela unionen ar, att man ater hafre- 
grvnsgrot till frukost. Det ar utan tvifvel en god och helso- 
sam sed, sorn borde inforas ofverallt. 

Efter frukosten stego vi medels hiss upp pa taket af det 
stora hotellet for att se pa utsigten. Denver ar en ung stad, 
endast 25 ar gammal. Der den ar belagen, utbredde sig for 
30 ar tillbaka ett vildt, ode land, bufflars och indianers hem- 
vist. Ja, annu for tjugu ar sedan var landet der omkring pa 
tusen eng. mils omkrets ett alldeles okandt land, betecknadt, 
likasom Afrikas inre, med orden: Den stora steppen, outfor- 
skadt omrade.^> Xu ar Denver en stor stad, som sades ega 
100 a 125 tusen innevanare, deraf omkring atta tusen aro 
svenskar. 

Staden har en harlig utsigt ofver de snobetackta Klipp- 
bergen, sojn i en oofverskadlig kedja, lik ett vildt upprordt, 
skummande haf, utbroda sig langs efter vestra horisonten. Mot 
nordvest hojer sig ungefar pa 80 eng. mils afstand den breda 
toppen af Long Peak, 14,150 fot hog, samt mot sydvest pa 
lika langt afstand Pikes Peak med en hojd af 14 tusen fot. 
Pa detta senare tinnes ett litet meteorologiskt observatorium, och 
meningen ar att till dess topp anlagga jernvag. En gang far- 
dig blir denna bana den markvardigaste i verlden. 

Vid foten af Pikes Peak ligger den s. k. Gudarnes trad- 
gard, dit man kommer in genom ett trangt pass, hvars vag- 
gar pa omse sidor besta af rod sandsten och aro 380 fot hoga. 
Midt i ingangen hojer sig en 50 fot hog pelare, hvilken star 
der som en portvakt. Gudarnes tradgard ar en underbart 
bildad kitteldal af en engf. mils vidd, omsluten af bergvaggar 



480 



F YR A 77 O A T TON D E KA P IT L E I 



af anda till 400 fots hojd mod dct snobetacktn Pikes Peak i 
bakgrunden En teckning, framstallande ingangvn till dcn- 
samma, finnes pa sid 384. Inuti denna dal forekomma do 




Klipplandskap i Californien. 

Se kap. 54. 



mest egendomliga klippbildningar, jattestnra stonpolare i de 
mest fantastiska former: oboliskor, pyramider, statycr af monni- 
skor och djur, ja hela stader af storre och siriarro torn o. s. v. 



KLIPPBERGEN. DENVER. 481 

Deras storartade skonhet forhojes annu mer genom den oand- 
liga fargvexlingen hos den bergart, hvaraf de besta, och som 
vexlar i rodt och svart, genomdraget af blandhvita quarts- 
adror. Nagra fa mil norr om Gudarnos tradgard ligger den 
s. k. Monumentparken, som fatt sitt namn af de monument- 
lika bergsbildningar, som der forekomma. Tvanne vyerafun- 
derliga bergsbildningar fran Klippbergen kunna ses pa sid. 385 
och 393. 

Icke langt fran Gudarnes tradgard ligger en sedan nagra 
ar mycket modern kurort vid namn Manitou, beromd for sina 
varma helsokallor. Jag var aldrig der, men pa sid. 400 lem- 
nar jag mina lasare en bild derifran. Den hoga snotackta 
toppen ar Pikes Peak, Klippbergens kung. 

Denver ar en fin stad. Efter nastan alia gator aro plan- 
teringar anlagda eller halla pa att anlaggas. I rannstenarne 
pa somliga gator rinner friskt vatten fran Klippbergen. 

Nar vi hade stigit ned fran taket, akte vi ut genom sta- 
dens sarskilda delar. Der pagick en mycket liflig byggnads- 
verksamhet, och bland byggnader, som voro under arbete, ma 
namnas en svensk kyrka, tillhorande den lilla friforsamlingen 
i Denver. Den ar nu fardig och har sittplatser for 500 personer. 

Midt emot det hotel, der jag bodde, lag en f. d. baptist- 
kyrka, hvilken for narvarande tjenstgjorde sasom hyrkuskstall. 
Kyrkans form var icke pa nagot satt forandrad. Pa ett an- 
nat stalle i staden akte vi forbi en f. d. unitariansk kyrka, 
som nu var snickeriverkstad. De bagge namda kyrkorna 
voro af tra, och deras forre egare hade bygt sig finare guds- 
tjensthus. Isynnerhet var baptisternas nya kyrka statlig. Hen- 
nes inre, sade man, motsvarade afven hennes yttre. Huru 
kyrkor i Amerika kunna underga forandringar, derpa sag jag 
nyligen ett exempel omtaladt i en tidning. En kyrka hade 
forvandlats forst till rullskridskobana, derefter till operahus, 
och nu sist till hyrkuskstall. 

Bland andra byggnader, som jag for forbi, var afven en 
s. k. Soder-metodistkyrka. Under det borgerliga kriget pa 
i86o-talet uppstod mellan de amerikanska kristna en ifrig tvist 
angaende slafveriet. Somliga ansago det forkastligt; andra 
ater forsvarade det. Denna strid vallade, att flere forsam- 
lingar folio sender. Och naturligtvis maste de olika afdelnin- 

31 



482 FYRATIO ATTONDE KAPITLET. 

garna bygga sig sarskilda kyrkor. De som forsvarade slafve- 
riet, fingo d& ordet soder> tillagdt till sitt namn. En Soder- 
metodistkyrka* ar saledes en metodistkyrka, som forsvarar 
slafveriet.* 

Det kan tyckas vara underligt, att en strid om slafveriets 
berattigande kunnat forckomma bland de kristna. Men saken 
ar mycket enkel. Att slafveriet ar i strid mot kristendomens 
hela ande, det ar alldeles tydligt. Men lika tydligt ar ocksa, 
att det i gamla testamentet betraktades som en helt naturlig 
sak. Ja, det ansags der vara en Guds valsignelse att hafva 
manga slafvar, likasom att hafva mycken annan egendom. I 
nya testamentet finnes icke heller nagot direkt forbud for slaf- 
veri. Paulus gifver icke ens slafegande kristna nagon forma 
tting, att de skola gifva sina slafvar losa, utan endast att de 
skola behandla dem val. Ser man pa dessa saker, sa kan man 
nog forsta, hur den namda striden var mojlig. Att for denna 
saks skull bittra strider uppstodo, sa att forsamlingar folio son- 
der, det ar endast en af den gamle sjalafiendens vanliga kon- 
ster. Det finnes nastan ingenting, som han icke kan anvanda 
sasom medel for att sonderslita Guds forsamling. 

Bland svenskarne i Denver finnas utom friforsamlingen 
en metodist-, en baptist- och en augustanaforsamling. Frifor 
samlingen organiserades 1880 under ledning af den afven i vart 
land bekante predikanten F. PVanson. Endast 40 personer 
stodo vid slutet af 1889 formligen inskrifna som medlemmar, 
ehuru forsamlingsgemenskap ofvades af mellan 2 och 3 hundra. 

Denver har 80 kyrkor, tillhOrande olika samfund och olika 
nationer. Friforsamlingen hade dock haft mycket besvar att fa 
nagon lamplig lokal till de sammankomster, som jag skulle 
halla der. Den svenska augustanakyrkan hade kunnat fas, men 
hon var alldeles for liten. For den amerikanska baptistkyrkan 
begardes 50 dollars i hyra, och det vagade vannerna sig icke 
pa. Kongregationalisterna kunde icke lemna sin kyrka, emedan 
hon skulle repareras. Operahuset, som de ocksa f6rs6kt hyra, 
var upptaget for hela veckan. Slutligen hade de fatt lofte att 
halla till i jordvaningen af en ny metodistkyrka. Det var en 
mycket praktfull byggnad. En medlem af forsamlingen, som 

* For niirvarande finnas i Amerika enlist uppgifter, som jag sett, mer an 
en million >Soder-metodister> med omkring 11,500 kyrkor och 4,700 prester. 



SdDER-MLl OD1STKYRKA. PREDIKAN I DRN VER. 483 

for nagon tid sedan d6tt, hade till henne testamenterat icke 
mindre an en half million dollars, d. v. s. nara tva millioner kr. 
Och med sadana pengar kan man astadkomma atskilligt. Sa- 
som det yttre, sa var afven det inre elegant. Den stora kyrk- 
salen, som hade sittplatser for 1,600 personer, sag ut som ett 
kungligt formak. Laktare, matter, bankar, elektriska lampor, 
dekorationer allt var ytterst fint och dyrbart. Orgeln sades 
vara ett masterstycke i sitt slag och f. n. den fornamsta, som 
fans i hela Amerika. Mobleringen pa den for predikanterna 
afsedda upphojningen var sa elegant, som val mensklig handt- 
verksskicklighet kan astadkomma. Der stod afven en utmarkt 
vacker och sakert mycket dyrbar dopfunt af sten, jag vill min- 
nas det var marmor. Jordvaningen var naturligtvis enklare 
men ganska treflig, fastan der var nagot lagt i taket. Sam- 
mankomst var utlyst till aftonen. Metodistkyrkans pastor var 
der nere, nar folket borjade komma. Nar han sag den stora 
strommen, vande han sig till mig och sade: 

Detta gar inte an. En sadan massa menniskor far har 
omojligt rum. Ni maste ga upp i den 6fre salen. > Och det 
lato vi icke saga oss tva ganger. 

Hela den stora salen med dess laktare blef alldeles full 
med menniskor. Nar det elektriska ljuset tandes, foretedde 
kyrkan onekligen en briljant anblick. Men har som annars 
trangde sig pa mig den vemodiga fragan: >Hvar skola de 
fattiga sitta i en sadan kyrka som denna? 

Vi skulle halla en sammankomst afven nasta dag, och den 
vanlige pastorn erbjod oss att afven till den fa an van da samma 
lokal. Den enda ersattning, som begardes, var 10 dollars at 
vaktmastaren. Efter predikan var jag inne i predikantrummet 
med pastorn. Det var alldeles i stil med kyrkan. Vi sprakade 
der en stund. Han talade tyska och det mycket ledigt, sa att 
vi icke hade nagon svarighet att meddela oss med hvarandra. 
For ofrigt syntes han vara en mycket hjertlig man och gjorde 
pa mig ett i allo godt intryck. Vid kyrkan traffade jag afven 
pastorn for svenska augustanaforsamlingen i Denver. Han 
var fodd i Amerika af svenska foraldrar samt var mycket 
vanlig och tjenstaktig. 



pYRATIONIONDE KAPITLET. 




Utflygt uppat Klippbergen. -- Skydrag. Georgetown. Idaho Springs. 

- Aterkomst till Denver och predikan der. Konstgjord bevattning. 

Resa fran Denver. Greely. 



aturligtvis maste jag foljande dag f5retaga en resa 
uppat Klippbergen. De tycktes vara ett par eng. mil 
aflagsna fran Denver, men i verkligheten var af- 
standet omkring femton eng. mil. Det ar omojligt 
att beskrifva de vilda naturscenerier, som en fard 
i dessa berg har att bjuda pa. De aro ocksa alltjemt foremal 
for talrika turisters besok. Tsynnerhet storartade lara de trak- 
ter vara, som Denver and Rio Grande-banan passerar. Ge- 
nom sjelfva hjertat af Klippbergen letar denna bana sig vag 
Ofver punkter, som annu for 20 ar sedan icke hade varit 
trampade af menniskofot. Denver ligger hOgt, 5,170 fot of- 
ver hafsytan, men banan slingrar sig fran denna stad allt 
jemt uppat, tills hon r6r sig uppe bland molncn och de snO- 
holjda topparne omkring i i tusen fot 6fver hafvet. Klippber 
gen forete icke den harmoni, de fina Hnier,den mjukhet, hade jag 
sa uar sagt, som utmarka fjallnaturen i vara nordliga skandi- 
naviska bygder. Allt ar stelt, hardt och vildt, jag ville nastan 
saga ursinnigt, men storslaget. Dock ar ingen regel utan un- 
dantag. Pa sid. 401 kan lasaren se ett pass, som ser riktigt 
riskabelt ut. Det ar blott ett af de manga. Det lemnar rum 
endast f6r den brusande strommen och jernbanan. I ett annat 
pass, 30 fot bredt, resa sig bergvaggarne lodriitt 2,000 fot pa 



UTFLYGT UP PAT KLIPPBEKGEN. 485 

omse sidor om banan. Bilden pa sid. 417 visar deremot en 
dal, som ar riktigt fortjusande. Det ar Gunnisondalen. 

Man bar svart att begripa, huru det varit mojligt for in- 
geniorskonsten att draga fram jernvagen i dessa trakter, men, 
som jag redan forut sagt: det finnes snart icke nagot hinder, 
som icke mensklig rikedom, intelligens och kraft kunna ofver- 
vinna. An gar vagen ofver vilda braddjup, an i tranga tunlar 
nastan alltjcmt i starka stigningar och svara krokningar, tills 
man nar hogsta punkten pa denna underbara bana, Marshall 
Pass. Af en jernvagskarta pa sid. 409 kunna lasarne se, i 
hvilka krokar banan gar for att kunna komma fram. Stundom 
kan man fa aka .15 a 20 eng. mil, ja, anda mycket mer for 
att komma ett par mil framat. Pa hvad satt taget stundom 
maste taga sig fram, kan ses af teckningen pa sid. 416. 

Denver ligger, som namdt, mer an 5 tusen fot hogt och 
Marshall Pass nara 1 1 tusen fot ofver hafvet. For att battre 
forsta dessa hojdforhallanden skola vi dermed jemfora nagra 
svenska samt tanka oss de svenska punkterna liggande bred- 
vid de amerikanska. Sveriges hogst belagna station ar Stor- 
lien. Den ligger 2,060 fot ofver hafvet. Fran Denver sedt, 
skulle Storlien alltsa ligga i ett braddjup, som vore mer an 
3,100 fot. Spetsen af Areskutan, Jemtlands drottning, ligger 
4,500 fot ofver hafvet. Fran Marshall Pass skulle man knapt 
utan kikare kunna se denna topp, derfor att den lage for djupt 
ned, ^cke mindre an 6,500 fot. Man kan hisna, nar man 
tanker pa sadana siffror. 

Men jao- atergar till berattelsen. Min resa gick nu icke 
at Marshall Pass utan at ett annat hall. Der hade vi emeller- 
tid liknande scener. Till foljd af banans skarpa krokningar upp- 
stod i skenorna en hogst egendomlig musik, som jag aldrig 
pa nagot annat stalle har hort. Vart mal for dagen var Ge 
orgetown, en stad hogt uppe i bergen. Den ligger namligen 
8,500 fot ofver hafvet. Dess lage och utseende kunna lasarne 
se af teckningen pa sid. 425. Det ar en stad med omkring 
3 tusen innevanare. Den ligger inbaddad bland valdiga berg- 
massor, som hela aret om aro betackta med sno. Staden ar 
ny. Den har for sin uppkomst att tacka de malmtillgangar, 
som man funnit i de omkringliggande bergen. Hufvudpro- 
dukten i grufvorna ar silfver. Man beraknar, att der arligen 



486 FYRAT1ON1ONDE KAPITLET. 

brytes silfvcrmalm till bortat 2 millioner dollars varde. I 
staden rader en standig guldfcber, vallad af silfver, och ingen 
lakare fins, som kan bota den. 

Georgetown var, sasom jag namde, malet for var resa. 
Men vi nadde det aldrig. Nar vi kommo upp mot en stad 
vid namn Idaho Springs, narmare tva sv. mil nedanfor George 
town, rakade vi ut for ett jernvagsmissode. Ett skydrag 
och sadana aro mycket vanliga deruppe i bergen hade all- 
deles nyss forut gatt ofver trakten samt ofver banan sopat ned 
en valdig massa sten och jord. For att fa henne si fort som 
mojligt istandsatt, telegraferades efter ett lag af jernvags- 
arbetare. Inom en kort stund anlande ock.ett extratag med 
sadana. Detta tag var mycket intressant att skada. Det var 
ett s. k. arbetaretag. Det inneholl en koks- och matsalsvagn 
samt nagra sofvagnar. Dessa voro naturligtvis mycket enkla, 
men hvarje arbetare hade dock der sin sarskilda sang. Det 
var en utmarkt praktisk inrattning. Ett sadant tag kan fara 
fram och tillbaka pa banan for att reparera och laga, hvarhelst 
nagonting blir forstordt. Och arbetarne behofva icke bekymra 
sig om, hvar de skola fa mat for dagen eller logis f6r natten. 

Vart tag stannade ungefar en eng. mil nedanom Idaho 
Springs. Vi gingo fram till staden. Den ar liten men regel- 
bundet bygd. Husen aro mycket enkla. Har ar en bad- och 
brunnsort mod heta sodavattenskallor. Djupt inne i ett berg lag 
en grotta, till hvilken vi passerade genom en insprangd^smal 
gang. I grottan fans en basang, som inneholl nastan kokhett 
sodavatten. Nagra steg derifran lag ett badhus. Det bestod 
af en stor basang, der man simmade i varmt sodavatten, samt 
nagra enskilda badrum. Jag sade badhus>, men egentligen 
skulle det kallas badruckel. Nar man blifvit van vid vara sven- 
ska, val bygda, trefliga och angenama badinrattningar, sa kan 
man knapt fOrestalla sig, att ett sadant ruckel som det vid Idaho 
Springs skall fa namn af badhus. Tak, vaggar och golf allt 
var s& elandigt, som det kunde vara. Och dock, hvilket stor- 
artadt sanatorium skulle icke denna plats kunna blifva! Man 
berattade mig, att egaren blifvit bjuden hundra tusen dollars for 
badinrattningen af ett bolag, som vore sinnadt att har inratta 
en fOrsta klassens kuranstalt. Men han hade icke velat taga 
det priset. 



GEORGETOWN. IDAHO SPR1NGS. PREDIKAN. 487 



Rundt omkring denna stad ligger en mangd grufvor, 
ur hvilka arligen brytas ganska stora qvantiteter guld- och 
silfvermalm. Vi voro nere i en guldmalmsqvarn, der malmen 
sonderstampades till ett fint mjol, som sedan skickades ned 
till smaltugnarne. Det var intressant att se. 

Klockan var fern pa e. m., da banan blef klar, och taget 
kunde fortsatta. Till foljd deraf att jag skulle predika i Den 
ver pa aftonen, kunde jag dock icke folja med det vidare, 
utan maste med det nedgaende taget dtervanda till Denver. 
Det var trakigt men kunde nu icke hjelpas. Nar vi kommo 
till Denver, maste vi skynda oss allt, hvad vi kunde, for att 
hinna till kyrkan till kl. 8, da sammankomsten skulle borja. 
Det hade regnat i staden och var forskrackligt smutsigt pa 
gatorna. Vi kommo fram till kyrkan alldeles flasande. Me- 
todistpa^storn, som var tillstades, sag, att jag var trott, och 
fragade, om jag icke ville hvila nagot, innan jag begynte. 
Det var jag genast med om. 

Da skall jag borja, tillade han. Och han begynte. Men 
han holl icke nagot uppbyggelseforedrag utan berattade i 
stallet om sin resa till Stockholm ar 1888. Han hade nam- 
ligen deltagit i den verldskonferens, som kristliga foreningen 
af unge man det aret holl i Sveriges hufvudstad. Han hade 
ocksa vid konferensen, sade han, hallit ett foredrag pa tyska, 
i hvilket han skildrat de sarskilda kristna kyrkornas stallning 
i Amerika. Han hade dervid meddelat, huru manga forsam- 
lingar och huru manga kyrkor hvart och ett samfund egde. 
Nar han namt om metodistsamfundet, dess utbredning, dess 
kyrkor, dess verksamhet o. s. v., hade han bedt en svensk 
biskop, som satt bredvid honom, tolka for de forsamlade, hvad 
han hade sagt. Derpa hade biskopen svarat: Det behofs 
icke; nastan alia, som aro har, forsta tyska ty, tillade 
pastorn nu, biskopen ville icke lata den svenska allmanheten 
veta, hur maktigt vart samfund ar i dettaland. Nar han sade 
dessa ord, hordes en handklappning borta i salen, men bara 
en. Hela forsamlingen forholl sig tyst, och jag kande mig en 
smula hapen. Men sa tankte jag: Jag ar ju i Amerika nu 
och inte i Sverige. 

Nar jag gick fran kyrkan, hade jag sallskap med augu- 
stanapresten pa platsen. Knapt voro vi komna utom porten, 



SB 

g 

mlimill! 







" 



i 



Californiaparon i naturlig storlek. 

Se sid 538. 



4QO FYRATION1ONDE KAP1TLET. 



forran en amerikansk tidningsreferent tradde fram till oss och 
ville veta, hvad jag hade predikat om, hvart jag skulle resa 
m. m. d. Jag kande mig generad, men augustanapresten lem- 
nade honom de upplysningar, ban onskade. Jag hade bradtom 
att komma ned till stationen. Taget skulle ga kl. V 4 io pa 
qvallen. Vid stationen traffade jag ater Rylander, som haft 
atskilliga affarer att besorja i staden. Hultman tankte nu skiljas 
fran mig och van da tillbaka till Omaha. Det hade varit mycket 
ledsamt. Men sa angrade ban sig i sista minuten och beslot 
att folja med till Utah. 

Farmarne i ostern yttra ofta medlidande med farmarne i 
den aflagsnaste vestern, emedan dessa senare, for skotandet 
af sin jord, aro beroende af artificiel bevattning. Regn ar 
namligen en sallsynt vara. Farmarne i vestern beklaga der- 
emot farmarne i ostern, emedan dessa maste bero af den ovissa 
vattenmangd, som molnen skanka dem. Ibland fa de vatten, 
nar de intet vilja hafva, ibland fa de intet, nar de som bast 
behofva det. Att vesterns farmare i detta afseende aro de 
lyckligast lottade, det b6r ej betviflas. De kunna kommen- 
dera fram vatten, nar heist det behagar dem. De kunna trotsa 
afven den ihardigaste torka, vetande, att denna icke eger makt 
att forderfva deras skordar. Och detta ar mycket sagdt, nar 
man vet, att ungefar en fjerdedel af hela verldens skordar slar 
fel till foljd af torka. Under skordetiden behofva de aldrig 
frukta att fa en droppe regn pa sin skord, och det vill icke 
saga litet det heller. 

Da man for mindre an 30 ar tillbaka fardades fram ge- 
nom Colorado, tycktes landet vara en torr, ofruktbar 5ken. 
Men detta var allenast en synvilla. Jordmanen i Colorado ar 
i sjelfva verket mycket fruktbar och gifvande. Hvad som 
fattades, var endast vatten. Fran Klippbergen med deras 
manga sjOar och oerhorda massor af smilltande sn6 hafva nu 
stora kanaler blifvit ledda ned ofver landet. Fran dessa hafva 
sedan grafts mindre kanaler, fran dessa ater diken och sa fran 
dessa sma utgreningar i oandlighet. Pa detta satt har vatten 
ledts ut Ofver manga hundratusentals acres akerland och f6r- 
vandlat det till ett blomstrande landskap. Tva stora bolag 
hafva f6r detta andamal bildat sig i Colorado. Det ena af dem 
har bygt tio stora kanaler, af hvilka en, Del Norte, ar den 



KONSTCyORD BEYATTN1NG. RESA FRAN DENVER. 49! 

storsta i vcrlden. Denna kanal ar hundra fot bred, har en 
langd af 146 eng. mil samt aflemnar 2,500 kubikfot vatten i 
sekunden. F5r att bygga denna kanal anvandes en skara af 
3,500 arbetare och 2,000 dragare. Bolagen hafva kopt de 
strackor af land, inom hvilka deras kanalnat aro belagna. 
Sedan hafva de deraf salt storre och mindre omraden at enskilda 
personer. Nar nu en farmare anser, att hans aker eller trad- 
gard behofver vattnas, gar han endast till ett dike, grafver 
med en spade undan en liten fordamning, och inom en kort 
stund strommar vatten till, som efter behag kan ledas in i de 
smarre dikena eller t. o. m. i de plojda faror, som hars och 
tvars korsa egorna. Nar han anser, att hans jord blifvit nog 
vattnad, stanger han med nagra skoflar slam och jord inloppet 
till hufvuddiket. Pa vissa strackor aro afven ror nedlagda 
djupt i jorden, som fora vattnet omkring. Allt efter det olika 
satt, hvarpa bevattningen sker, kostar vattnandet af en acre 
jord i Colorado fran i till 3 V 2 dollars per ar, och det ar ju 
icke mycket. Hvem skulle icke gerna arligen gifva 5 kroner 
hemma hos oss i Sverige for att kunna vattna ett tunnland 
jord, nar han ville? Colorado har nu kanaler och diken till en 
langd af ofver ett tusen eng. mil, hvilka kunna bevattna val 
sex och en half million acres land. Namnas bor afven, att 
det vatten, som kommer uppifran bergen, i sig sjelf innehaller 
ett naturligt godningsamne, som i icke ringa grad befordrar 
jordens fruktbarhet. 

Nar jag reste vesterut fran Denver, hade jag att valja 
mellan tva olika vagar. Den ena var Rio Grande jernvagen, 
den andra var Union Pacific. Den forra lar vara vackrare an 
den senare. De scenerier, jag forut beskrifvit, ligga ocksa vid 
Rio Grande jernvagen. Emellertid maste jag fOrsaka att fara 
denna vag och i stallet valja Union Pacific. Lyckligt var ocksd 
det, ty nar vi kommo fram till Salt Lake City, fingo vi veta, 
att Rio Grande banan pa sina stallen hade blifvit forstord ge- 
nom skydrag, sa att nagot tag pa den icke vore att vanta 
inom en eller kanske ett par dagar. Hade vi rest pa den, 
skulle alltsa var reseplan hafva gatt sender. 

Klockan var, sasom jag namt, tio pa qvallen, nar vi lem- 
nade Denver. Efter nagon stund passerade vi en liten stad 
vid namn Greely. Denna stads uppkomst och tillvaxt ar sa 



492 FYRA TION1ONDE KAPITLET. 

egendomlig, att jag icke kan underlata att i korthet namna 
nagot derom, churn jag for morkrets skull aldrig sag den. 

Julaftoncn 1869 samlades i en storre sal i New-York om- 
kring 150 personer for radplagning om anlaggande af en ko- 
loni i vestern. En af de narvarande, en mr. Greely, yttrade 
dervid bland annat: 

Det finnes otaliga platser i verlden, der man erhaller 
starka drycker, men ytterst fa, der man maste halla sig nykter. 
Nu gifves det man, goda hustrurs man, som dricka. Och 
dessa hustrur vilja intet hogre an riidda sina man. Yidare 
gifves det unga man med rik begafning och pa allt satt lof- 
vande, hvilkas fader och modrar onska radda dem fran dryc- 
kenskapens skadliga inverkan. Nu ar det min innerliga onskan, 
att vi for mensklighetens skull bilda en tillflyktsort uppe 
bland Klippbergen med deras harliga klimat, der en men- 
niska kan fa vistas utan frestelse att hemfalla at dryckenskapen. 
Det gifves manga, som onska en s^idan. Lat oss derfor be- 
reda atminstone en plats, der man icke kan fa n agon rusdryck. 

Med tarfylda ogon kommo de narvarande ofverens, att de 
ville egna sitt lif for detta ideal samt med Guds hjelp gora 
det till en verklighet. Och redan pa varen 1870 grundlades 
den tilltankta kolonien. Den fick namnet Greely. 

Stora voro de forsta kolonisternas anstrangningar, lidanden 
och personliga uppoffringar. Men deras arbete har afven burit 
en rik frukt. Det torde val knapt i hela I 7 orenta Staterna 
gifvas ett mer blomstrande, fredligt och laglydigt samhalle an 
den lilla staden Greely. 

Efter tio ars erfarenhet under den forordning, som forbjod 
sa val all rusdryckshandtering som alia slags spel, skref stadens 
borgmastare: 

Vi hafva en folkmangd af 2,000 personer men blott en 
poliskonstapel. Vi hafva intet fattighus, intet stadsfangelse, 
inga spolhus eller andra ilia beryktade hus. Var erfarenhet 
och vara principer ha icke bedragit oss; tvartom ha de varit 
en afgjord framgang. Sa lange vi lefva, tanka vi att fasthalla 
dem, och s^ Ofvertygadt ar vart folk om samhallcts framgang 
och utveckling under dessa principer, att, om det ocksa funnes 
personer sa valsignade eller sa lastade med denna verldens goda, 
att de kunde k6pa staden, sa rinnes dock icke den person till, 



EN AMER1KANSK JV YKTERHE TSSTA D. 



493 



som sknlle kunna kopa tillatelse att sdlja spirituosa i denna stad, 
savida han icke forst koper staden. 

Af narstaende teckning se vi den byggnad, som kolo- 
nisterna de tre forsta aren hade till sitt allt i alia. Den kal- 
lades Hotel Tr6st. Under veckodagarne var har affarslokal, 
radhus och skola m. m., men pa sondagarne ordnades alia 

sackar och larar till sitt- 
platser, och da holls der 
gudstjenst. For narvaran- 
de gor den lilla byggna- 
den tjenst som stall. Re 
dan ar 1873 uppforde ko- 
lonisterna for en kostnad 
af 35 tusen dollars ett skol- 
hus, som till hela sin in- 
redning taflade med de 

basta skolor, som staderna 
Hotel Trost i Greely. 

se vidstacnde text. ! ostem hade att bjuda pa. 

Greely har nu sex kyrkor 

samt flere Statliga affarslokaler. Hela staden ar omsorgsfullt 
bygd med planterade gator och springbrunnar. 

Men jag atervander till min resa. Fran Denver gick ba- 
nan alltjemt i starka stigningar och krokningar f5r att taga 
sig upp ofver Klippbergen. Den hogst belagna stationen 
heter Sherman. Den ligger 8,250 fot ofver hafvet, alltsa vid 
pass 3 tusen fot ofver Denver. Klockan var fyra pa mor- 
gonen, nar vi kommo dit. Taget hade alltsa i sex timmars 
tid stigit omkring 500 fot i timmen. 

Huru varmt det an varit nere pa slatten i Denver, sa 
radde har uppe en ganska stark kyla. Jag vaknade deraf, att 
jag fros. 





fEMTiONDE KAPITLET. 

6fver Klippbergen. Ankomst till Salt Lake City. Utah. Mormonlsmen. 



en 10 aug. var en lordag. Den atgick fullstandigt 
till resan. Nastan hela dagen akte vi genom ode- 
marker, som Scigo mycket trGstlosa ut. Huruvida 
de nagonsin skola blifva odlingsbara, kan annu 
ingen saga. Somliga tro, att det ar omojligt; an- 
dra ater anse, att det ar bara vatten, som fattas, och att om 
man kan stalla till konstgjord bevattning, sa skola afven dessa 
fait blifva fruktbara. Ofverallt ser man vilda bergformationer. 
Klipporna likna forfarliga boljor, som hafva stelnat, innan de 
hunnit lagga sig. En liten bild fran dessa oknar kan lasaren 
se pa sid. 448. 

Vid en station, benamd Green River, stannade taget en 
stund for middagsspisning. Der saldes en mangd petrifikat, 
hemtade fran ett stalle, som heter Fossil, 7 tuscn fot h6gt 6f- 
ver hafvet uppe i bergen. Petrifikaten besta af fOrstenade 
fiskar. Huru hafva dessa fiskar kommit dit? Har der varit en 
sjo? Ja, utan tvifvel hafva de nuvarande bergen en gSng ut- 
gjort sjobotten. Men hum hafva de sedan hojt sig med en 
hel verld af fisk inbaddad i sina stenmassor? Det ar Guds 
skapande kraft, som gjort det. Stor ar var Gud, och stora 
aro hans verk. Valdiga aro sparen af hans makt. 

Bland de till salu utbjudna petrifikaten var det isynnerhet 
ett, som adrog sig min uppmarksamhet. Det var en fisk, 46 



OFVER KLIPPBERGEN. 



495 



cm. ( i V a f Qt lang) ocn J 5 cm - ( Va f ot bred). Lasaren 
finner en teckning af den samma pa denna sida. Den tillh6r 
en utdod sillart, som de larde kalla Diplomystus. Petrifikatet 
ar hogst markvardigt, sa fullstandigt bibchallet, att t. o. m. fjallen 
pa stjerten synas alldeles tydligt. Rylander kopte och skankte 
mig det. Jag sag afven vid andra narliggande stationer en 
mangd petrifikat, som voro till salu fran samma plats, men 
intet som kunde jemf6ras med denna fisk. Alia andra voro 
pa ett eller annat satt bristfalliga. 




Forstenad sillfisk af slagtet Diplomystus. 

Se ofvanst&ende text. 



Vi kommo till Ogden kl. 9.30 pa qvallen efter en mycket 
trOttsam dag. I Ogden maste vi byta om tag fdr att ga till 
Salt Lake City, dit vi ock anlande kl. V 2 i2 pa natten. Vi 
hade saledes rest oafbrutet i 26 timmar, och hur beqvama de 
amerikanska vagnarne an aro, sa kanner man sig efter en sadan 
fard ganska trott. 

Alltsa voro vi nu i mormonernas vidt beryktade land. 

Utah ar ett mycket vidstrackt territorium vester om staten 
Colorado. Det omfattar en yta af 2,200 qvadratnymil* och ar 
saledes nastan lika stort som Norrland och Lappland tillsam- 
mans. Det ar deladt i en mangd af h6ga berg omslutna da- 
lar, som stracka sig fran norr till soder. Dessa dalar aro del- 
vis underbart skona. Enligt den sista folkrakningen har Utah 

* En qvadratnymil ar 100 qvadratkilometer. 



496 FEMTIONDE KAPITLET. 

nara 207 tuscn innevanare, hvilket visar en for6kning af 62,500 
sedan ar 1880. Till foljd af sitt hoga lage bar Utah ett mycket 
helsosamt klimat. Jordbruket lar vara mycket gifvande. Ber 
gen aro rika pa grufvor, innehallande all slags metall sasom 
guld, silfver, koppar, jern o. s. v. Boskapsskotseln befinner 
sig i en bestandig tillvaxt. Allt lofvar en god ekonomisk 
framtid for dess befolkning. I detta territorium ar det, som 
mormonerna slagit sig ned, och genom dem bar det blifvit 
sorgligt bekant ofver hela verlden. 

Mormonsekten uppstod pa 1 83o-talet och larer nu rakna 
omkr. 200 tusen medlemmar. Dess upphofsman var en belt 
obildad person vid namn Josef Smith. Han foregaf sig hafva 
funnit nagra gyllene taflor, pa hvilka nrofetiska ord voro skrifna. 
Sagnen derom lyder som foljer: Josef Smith laste ap. Jakobs 
ord: Om nagon saknar visdom, sa bedje han Gud, och han 
skall gifva honom. Dessa ord grepo hans hjerta. Han gick 
lit i skogen och bad om visdom. Da uppenbarade sig for 
honom ett himmelskt vasende, som visade honom en kulle, i 
hvilken han skulle ^grafva. Der skulle han finna, hvad han 
langtade efter. Han grafde och fann nagra platar af guld, 
fullskrifna med bokstafver, som voro alldeles okanda. Han 
sande en afskrift af en del af dem till de fornamsta sprakfor- 
skare, som funnos i Amerika, men de voro icke i stand att 
tolka den. For Josef Smith lyckades det emellertid. Jemte 
platarne fann han namligen Urim och Tummim, den hcm- 
lighetsfulla del af den israelitiske ofversteprestens brostskold, 
som sa ofta omtalas i giimla testamentet (t. ex. 2 Mos. 28: 30). 
Med tillhjelp af denna lyckades han lasa och ofversatta skrif- 
ten. En del af platarne voro dock forseglade, och han blef 
forbjuden att 6fversatta dem da. 

Medan han var sysselsatt med Ofversattningen, blef han 
mycket forfoljd, heter det vidare. Manga forsok gjordes att 
taga ifran honom platarne, men det lyckades -icke. Ar 1 830 
utgaf han en engelsk OfversSttning 1 af skriften. Sedermera 
lefde han i 14 ar och predikade den lara, som boken inne- 
holl. Manga tusen menniskor folio till, men af de otrogna 
blof han bittert hatad. Han blef piskad, stenad, tjarad och 
betiickt med fjader (ett pa den tidon i Amerika vanligt folk- 
strafT). 40 ganger var han fangslad, och till sist blef han med 



J7 O R M O NSEK T E NS UPPKO MS T. 



497 



sin broder Hyrum mOrdad i fangelset. Det skedde i Cartago 
111. den 27 juni 1844. Omkring 150 bevapnade man, som hade 
malat sig i ansigtet samt afven pa annat satt gjort sig oigen- 
kanliga, brOto sig in i fangelset och skoto fangarne. 




Den af Josef Smith utgifna boken kallas Mormons bok. 
Den uppgifves vara skrifven af profeten Mormon omkring 400 
ar efter Kristi fodelse samt utgora ett utdrag af hans forfaders 
skrifter. Pa konung Zedekias tid hade namligen en skara is- 
raeliter under profeten Nephis ledning utvandrat fran Pale- 

32 



498 FEMTIONDE KAPITLET. 

stina och kommit till Amerika. De utgjorde Amerikas ur- 
innevanare. FOrskrackliga strider uppstodo mellan dem. Se 
dan de mest upplyste blifvit ofvervunna och tillintetgjorda af 
de otrogna, grafde den siste profeten Mormon pa herrens be- 
fallning ned de guldplatar, pa hvilka han skrifvit sitt verk. 
Nu funnos de igen af Josef Smith. Den som visade honom 
dem, var Mormons son Moroni. 

Mormons bok ar i alia handelser en ganska markvardig 
fOreteelse. Det har pastatts, att hon egentligen skulle vara 
en roman, skrifven af en predikant i New-York vid namn 
Spaulding. Detta kan dock icke gerna vara sant. Man be- 
hofver icke lasa manga sidor i den for att blifva ofvertygad 
derom. Spraket i Mormons bok ar mycket likt spraket i bi- 
beln. Hon bestar af 15 bocker. Af dessa har Nephi skrifvit 
tvci och hans broder Jakob en. Bockerna aro indelade i ka- 
pitel och dessa i verser. Till omfanget ar Mormons bok un- 
gefar sa stor som gamla testamentet. Troligen forblir det 
omojligt att fa reda pa hennes verkliga ursprung. 

Mormonerna kalla sig for de yttersta dagarnes heliga. De 
utgora ett fast organiseradt, religiost samfund med det full- 
komligaste prestvalde, som val nagonsin existerat. Det finnes 
tvanne prestadOmen: det lagre eller aroniska och det hogre 
eller melkisedekska. Prestadomet raknar i Utah omkr. 28 tusen 
medlemmar och i Salt Lake City ensamt mellan 9 och 10 tu 
sen. Det bestar af flere grader. H6gst star presidenten, sd 
apostlarne, sd biskoparne o. s. v. Ett sareget embete ar det 
patriarkaliska. En patriark har fullmakt att resa omkring och 
salja valsignelser. Mormonerna anse sig hafva ateruppriittat 
den sanna kyrkan efter apostoliskt monster och derigenom 
fatt igen de utomordentliga nadegafvor, som forefunnos i den 
aldsta kristna forsamlingen. De tro pa en alltjemt fortfarande 
profetisk uppenbarelse, som ar af samma guddomliga betydelse 
som den heliga skrift. 

Hvad som har gjort mormonerna mest kiinda, ar deras 
manggifte. Detta ar i Mormons bok strangt forbjudet. Der 
om heter det t. ex.: 

Och nu begaf det sig, att Nephis folk under den andre 
konungens regering begynte att forhardas i sina hjertan och 
att endels hangifva sig till syndiga gerningar, likasom David 



MORMONS BOK, MANGGIFTET. 4QQ 

i de gamla dagarne, i det de begarde manga hustrur och med- 
hustrur, sasom ock Salomo bans son (Jakobs bok i: 4). 

Och ater: 

Ty se, sa sager herren: Detta folk begynner att vaxa 
i ogudaktighet. De forsta icke skrifterna. Da de bedrifva 
horeri, soka de att undskylla sig pa grund af det, som ar 
skrifvet om David och Salomo, hans son. Se, David och Sa 
lomo hade i sanning manga hustrur, hvilket var mig en ve- 
derstygglig ting, sager herren. Och sa sager herren: Jag har 
fort detta folk ut ifran Jerusalems land genom min arms kraft, 
pa det att jag matte uppdraga at mig en rattfardig qvist af 
Josefs lands frukt. Derfor vill jag, herren Gud, icke tillstadja, 
att detta folk skall gora sasom folket i de gamla dagarne. 
Derfor horen mig, mina broder, och lyssnen till herrens ord. 
Ty der skall icke nagon man bland eder hafva mer an en 
hustru, och af medhustrur skall han ingen hafva. Ty jag, 
herren Gud, har behag i qvinnornas kyskhet, men horeri ar 
en styggelse for mig, sager herren Zebaoth. Derfor skall detta 
folk halla mina bud, sager herren Zebaoth ; annars skall landet 
varda fOrbannadt for deras skull* (Jakobs bok 2: 6). 

En af mormonernas aldste blef ock pa grund af dessa ord 
i Mormons bok annu ar 1843 utesluten ur kyrkans gemenskap, 
derfor att han predikade manggifte och andra falska laror. 

Att manggiftet trots det tydliga forbudet blef infordt bland 
mormonerna, berodde pa en senare sarskild uppenbarelse, som 
Josef Smith skulle hafva fatt ar 1843. I 24:de punkten af 
denna uppenbarelse heter det namligen: 

Om nagon man aktat en jungfru och onskar att akta en 
till, och den forsta gifver sitt bifall, och om han aktar den 
andra, och de aro jungfrur och icke hafva tillhort en annan 
man, sa ar han rattfardig. Han kan icke bega aktenskaps- 
brott, emedan de aro honom gifna. Och om han har 10 jung 
frur gifna at sig enligt denna lag, sa kan han icke bega ak- 
tenskapsbrott, ty de tillhora honom, och de aro honom gifna. 
Derfor ar han rattfardigad. 

Nar nu mormonerna tro pa en fortfarande uppenbarelse, 
Sci maste naturligtvis denna for dem hafva samma giltighet 
som hvarje annan. Saken har ock drifvits derhan, att mang 
giftet framstalts sasom nddvandigt for qvinnans fulla salighet. 



500 



FEMTIONDE KAP1TLET. 



Mormonerna blefvo i Amerika fordrifna fran ort till ort. 
I Illinois bygde de vid Mississippi ar 1840 en stad, som de 
kallade Nauvoo. Der uppforde de afven ett tempel. Deras 
antal i borjan pa i84O-talet uppskattades till omkring 15 tusen 
menniskor. Emellertid fingo de icke lange vara i fred der. 
Nauvoo blef af ursinniga p6belhopar uppbrandt. 

Efter Josef Smiths dod kom mormonernas ledning i han- 
derna p Brigham Young. Han var en i manga afseenden 
markvardig man och en af de storsta bedragare, som nagonsin 
upptradt pa jorden, icke bara derfor att bedrageriet var stort, 
utan derfor att ban var stor i den kraft, med hvilken ban ledde 
sin sak. Han foddes ar 1801 i Amerika och var anda till 
31 ars alder metodist. Men 1832 lat ban d6pa sig till de yt- 
tersta dagarnes heligas kyrka, och 1835 blef ban utvald till 
en af de tolf apostlarne. Han gick som missionar ofver till 
England 1840, men atervande redan foljande ar. Ar 1846 i 
februari satte ban sig i spetsen for ett emigrantsallskap af 
mormoner, som fran Illinois tagade vesterut for att soka nya 
boningsplatser, der de, langt skilda fran andra menniskor, kunde 
kanna sig trygga. I april 1847 lemnade ban med 143 man, 3 
qvinnor och ett barn den plats, der Omaha Neb. nu star, samt 
gaf sig af inat oknarne, som ban genomtagade under oerhorda 
lidanden. Efter mer an tre manaders vandring anlande ban den 
24 juli samma ar till den plats, der Salt Lake City nu star. 
Ett ar derefter vande ban tillbaka osterut med 70 man for 
att bitrada de qvarvarande trosforvandterna vid deras emigra 
tion till samma plats. 1847 P& julaftonen valdes ban till kyr- 
kans president I maj 1848 brot ban upp i spetsen for ett tag 
af nara tva tusen menniskor och 623 vagnar. Farden gick 
anyo genom samma Oknar, och efter nagot mer an fyra ma 
naders vandring anlande ban for andra gangen till Salt Lake 
City. o 

Ar 1850 blef Utah af amerikanska kongressen erkandt sa- 
som territorium, och Brigham Young utnamdes till dess gu- 
vernor. Der lefde nu mormonerna afskilda fran hela den of- 
riga verlden under en fullkomligt presterlig envaldsstyrelse. 
Genom stor idoghet arbctade de sig upp till en god ekonomisk 
stallning. Inga andra slogo sig ned der an invandrande mor 
moner. Detta forhallande andrades fullstandigt, d& Union Pa- 



BRIGHAM YOUNG. LAG MOT MANGGIFTE. 50! 

cific jernvag ar 1869 drogs genom Utah. Sedan dess hafva 
manga icke-mormoner bosatt sig der. Deras antal har allt- 
jemt tillvaxt, och pi sista tiden hafva de vunnit atskilliga se- 
grar vid de allmanna valen. 

Mot manggiftet har kongressen i Amerika utfardat stranga 
lagar. Dettci har hos mormonerna vackt stor bitterhet. De 
hafva trotsat lagen. Manga af dem hafva till foljd deraf blif- 
vit domda till hoga boter och fangelse, ja, kongressen har 
t. o. m. lagt beslag pa mormonkyrkans egendom. Alia for- 
sok att fa Utah erkandt sasom sjelfstandig stat i unionen 
hafva af kongressen tillbakavisats. Pa allra sista tiden (oktober 
1890) meddelar emellertid telegrafen fran Amerika, att den i 
Salt Lake City samlade konferensen af mormonernas aldste 
beslutit manggiftets afskaffande. Huru dermed i verkligheten 
kommer att ga, det blir en annan sak. Samfundet har fattat 
detta beslut for att fa Utah upptaget till stat. Och de skola 
nog kringga det. De aro listiga som ormar utan att vara rena 
som dufvor. Det ar icke langre sedan an 1885, da en mor- 
monkonferens i Utah forklarade, att manggiftet var f>ett lifs- 
element i kyrkans bekannelse. 

Sorgligt ar, att mormonkyrkan i Utah bland sina med- 
lemmar raknar sa manga svenskar. Deras antal lar uppga 
till 25 tusen. 

I Salt Lake City utgifvas tva skandinaviska mormontid- 
ningar och en luthersk svensk tidning (Utah missionaren). 

Som jag- redan namt, kalla sig mormonerna for de yttersta 
dagarnes heliga. Alia andra kalla de for hedningar, och detta 
har i Utah blifvit ett si konstant sprakbruk, att afven icke- 
mormoner der kalla sig sjelfva for hedningar. Detta fore- 
kommer mycket besynnerligt, och for forsta gangen i mitt lif 
kande jag det uppbyggligt att se hedningar. Ja, nar jag gick 
pa gatorna, kande jag mig glad 6fver att sjelf vara en hedning 
och onskade for all del, att ingen skulle tro, att jag var ett 
>helgon*. 



J&i_ 



& 






1 :,h!ilili!i!i illllllllHIIIIIIIIIIIIIIIIinilli:. ;i|: : i|i !|l!||| 

. ^ c v^ l ^^) r " ^V 



i 





fEMTIOFORSTA KAPITLET. 

Salt Lake City. Templet. Assembly Hall. Tabernaklet. Mormo- 

nernas gudstjenst. Tiondegarden. Manggiftet Prospect Hill. 

Youngs bostad och graf. Dalens skonhet. Manggifteshus. 

Predikan pa eftermiddagen. 



alt Lake City ar en mycket vacker stad. Husen 
aro trefliga, gatorna aro breda, qvarteren aro mycket 
stora och forsedda med planteringar. Folkmangden 
lar uppga till 35 tusen menniskor. Der finnes ett 
universitet samt en stor mangd skolor. Hvad de 
kyrkliga forhallandena angar, sa aro derstades nastan alia 
kristna religionssamfund representerade: lutheraner, katoliker, 
baptister, metodister m. fl. m. fl., och alia hafva de sina egna 
kyrkor, af hvilka somliga aro ganska vackra. Augustana- 
synoden har en missionsstation der och har for den samma 
afven bygt en liten men treflig kyrka. Dcnna mission lar 
hafva att kampa med stora svarigheter. 

I Salt Lake City motte oss trcnnc svenska fruntimmer, 
hvilka hafva en missionsverksamhet i Utah, bestaende i hus- 
besok, samtal och sma uppbyggelsemoten. De syntes vara 
mycket snalla menniskor, och Gud viilsignar deras mission 
bland det arma folket der. Dessutom motte vi Rylanders fru 
och dotter. Frun hade varit i Utah en tid for sin hclsas skull. 
Orten anses namligen sasom ett sanatorium. Fran stationen 
gingo vi dirckt till ett hotel. Det var ganska stort. Men den 
som hade nattvakten, var nyss kommen dit och hade ingen 
reda pa sig, sa att vi hade ett forskrackligt brak, utan att 



SALT LAKE CITY. T EM P E L P L AT S EN. 503 

andock fa reda pa, om der fans nagot rum for oss eller ej. 
Rylander gick da och horde efter pa ett annat hotel, men der 
voro alia rum upptagna. Staden var full med resande, till 
stor del turister, och det lar den vara jemt och samt. Andt- 
ligen fingo vi tva rum. Det var meningen, att jag foljande dag, 
som var s6ndag, skulle predika tvanne ganger. Men det blef 
mig omojligt. Hultman maste derfOr predika pa f. m. Efterat 
hade vi besflk af tvanne svenska lutherska prester. Den ene 
hette Krantz. Han bor i Salt Lake City. Den andre hette 
Hedeen. Han hade sin verksamhet i en stad vid namn Provo. 

Pi middagen kl. 2 hade mormonerna sin gudstjenst i Ta- 
bernaklet. Naturligtvis gingo vi dit. Med oss foljde de tva 
namda presterna. Tempelplatsen, eller det s. k. Sion, var om- 
gifven af en hOg och tjock mur af sten. Denna skall val fore- 
stalla Sions murar. Inom den samma ligger Tabernaklet; pa 
ena sidan derom Assembly Hall och pa andra sidan det stora 
Templet. Lasarne kunna se en teckning af Tabernaklet och 
Templet pa sid. 433. Templet ar dock annu icke i verklig- 
heten fardigt. Stenmuren omkring platsen ar ock pa teck- 
ningen borttagen, hvilket gor, att man pa den far se husen 
anda till grunden. 

Templet har en inskription af foljande lydelse: Holiness 
to the Lord. The House of the Lord built by the Church of 
Jesus Christ of Latter Days Saints. Commenced April 6 1854. 
Completed d. a. Helighet Herranom. Herrens hus, 
bygdt af Jesu Kristi kyrka, de yttersta dagarnes heliga. Pa- 
borjadt den 6 april 1854. Fullbordadt . 

Hvad betraffar inskriften H lighet Herranom, sa ser 
man den pa flere stallen i staden, t. ex. pa butiker. Ja, man 
berattade mig, att samma inskription f6rut statt att lasa t. o. m. 
pa krogar, och hvarfor skulle den icke hafva kunnat det? Det 
sages om Brigham Young, att han anlagt brannerier och hallit 
krogar, pa det att de heliga icke skulle beho"fva kOpa bran- 
vin af hedningarne. Helighet Herranom* pa en krog torde 
saledes hafva betydt: KOp branvin af Brigham Young och icke 
af hedningarne! 

Vaktmastaren sade mig, att Templet redan kostat fyra 
millioner dollars, en mycket ofverdrifven uppgift. Enligt en 
annan berakning, som jag sett, anses det fardigt komma att 



506 FEMT1OFORSTA KAPITLET. 

kosta en million. Det bygges af en utmarkt vacker, hvit svart- 
prickig granit. Byggnadsstilen ar icke sardeles att tala om, 
sasom ock af teckningen synes, men ban bar det fOretradet 
framfor alia andra byggnadsstilar, att ban ar himmelsk. 
Brigham Young skall namligen, sasom det sages, hafva fatt 
ritningen genom direkt uppenbarelse fran himmelen. 

Den s. k. Assembly Hall ar en mindre gudstjenstlokal 
och dock ganska stor afven den, bygd af huggen sten. Den 
sades hafva kostat 100 tusen dollars. 

Tabernaklet ser ut sasom ett pa langden ituskuret agg- 
skal, hvilande pi pelare, mellan hvilka stora portar aro in- 
satta. Det ar utan tvifvel den storsta gudstjenstlokal, som 
finnes pa jorden. Laktaren, som gar langs efter bagge lang- 
sidorna och ena kortsidan af huset, ar nara 500 fot lang och 
bar 9 bankrader. Tabernaklet i sin helhet har sittplatser for 
tin tusen menniskor. Salen ar ett riktigt haf. Nagra pryd- 
nader forekomma icke i den samma. Allting ar mycket enkelt 
och stillost. I ena anden ar pa vaggen malad en stor bikupa, 
hvilket lar vara territoriet Utahs vapen. Och sant ar, att mor- 
monerna pa alia omraden ligga i som bin. Tabernaklet, sade 
vaktmastaren, hade kostat 300 tusen dollars, men det var nog 
ofverdrifvet afven det. 

Det var en stor skara, som samlades till gudstjenst i Ta 
bernaklet, och det gjorde ett djupt intryck pa mig att se alia 
dessa forvillade menniskor. Nar vi kommo till tempelplatsen, 
sago vi en fin vagn. Ur den steg en liten svartkladd herre. 
Det var en af mormonkyrkans biskopar. Jag tog genast upp 
min fotografiapparat, knapte till och fotograferade honom. 

Det forsta, som vacker uppmarksamheten, nar man kom- 
mer in i Tabernaklet, ar den stora orgeln. Da ban bygdes, 
var ban den fOrnamsta i hela verlden. Han har omkring 60 
stammor. For narvarande lar det icke finnas mer an en orgel 
i Forenta Staterna, som OfvertrafFar honom. Pa omse sidor 
framfor orgeln voro bankar for sangkOren. Der framom voro 
fyra afsatser: den lagsta for det lagre presterskapet, den andra 
f6r biskoparne, den tredje for profeterna och den fjerde for 
apostlarne.* En utmarkt musik presterades dels af orgeln, dels 
af den mycket starka sangkoren. Gudstjensten bOrjade med 

* Jag mins dock icke onlningen riktigt sakert. 



GUDSTJENST I M O RMON TA ERNA KL E T. 507 

forsamlingssang, under hvilken hela forsamlingen stod upp. 
Derpa f6ljde b5n af en apostel, sedermera sang af koren med 
ackompagnemang af orgel. Under korsangen reste sig nagra 
medlemmar af det lagre presterskapet - - de voro 1 5 eller 20 
personer pa den nedersta afsatsen och broto brodet. Guds- 
tjensten i Tabernaklet borjar namligen alltid med nattvards- 
gang. Sedan sangen slutat, lyfte en af presterna upp sina 
bander och valsignade brodet. Derefter foljde utdelningen 
pa det satt, att presterna buro omkring brodet i silfverkorgar, 
hvilka gingo fran bank till bank, fran person till person, utan 
afseende pa, om man tillhorde forsamlingen eller icke. Nar 
korgen kom till mig, tog afven jag ett par bitar brod och 
stoppade i min ficka for att bevara sasom ett minne hem. 

Medan brodet salunda skickades omkring, steg en biskop 
upp pa biskoparnes platform for att predika. Han sade: 

>Vi lasa nagra herrens ord genom profeten den och den. 

Och sa laste han upp ett stycke ur Mormons bok. Han 
var en medelalders man med mycket godt utseende och pre- 
dikade med stor formaga. Det syntes och hordes tydligt, att 
han var en bildad man. I hans predikan forekommo ocksa 
atskilliga goda saker. Han talade ock om de heligas lidanden. 
Dermed syftade han narmast pa det nederlag, som de heliga* 
nyss hade lidit vid de allmanna kommunalvalen i Salt Lake 
City. Han erinrade forsamlingen om de lidanden och svarig- 
heter, som faderna hade haft att kampa med. Han uppmanade 
henne att icke lata sitt mod nedslas af de sorgliga erfaren- 
heter, som hon under de sista dagarne hade gjort, och han 
slutade med att anfora fralsarens ord till Tomas: Saliga aro 
de, som icke se och dock tro. 

Det forekom mig rysligt, att herrens namn skulle be- 
gagnas i ett sadant sammanhang. Men det forekom mig annu 
rysligare ^att tanka pa, att en stor del af dem, som har voro 
samlade, forut varit lefvande, troende kristna ja somliga 
voro det kanske annu hvilka genom mormonapostlar blifvit 
snarjda i forvillelsens garn. 

Nar brodet var utdeladt, steg biskopen ned fran sin predik- 
stol. Nu reste sig ater det lagre presterskapet och valsignade 
vattnet. Vid nattvardsgangen anvandes namligen icke vin utan 
vatten. Hvarpa det beror, kan jag nu icke saga. Men sakert 



508 FEMT1OFOKSTA KAPLTLET, 

ar, att det skulle kosta myckct penningar att halla vin till 
dessa nattvardsgangar, i hvilka nagra tusen personer, stora och 
sma, deltaga. Afven de spada barnen, som sitta i sina m6drars 
knan under gudstjensten, fa deltaga deri. 

Sedan vattnet var valsignadt, bars afven det omkring i 
stora silfverkannor, hvilka pa samma satt som brodkorgarne 
gingo fran bank till bank, fran person till person. Nar utdel- 
ningen begynte, steg biskopen ater upp pa sin prcdikstol och 
fortsatte sin predikan. 

Jag undrar, huru det skulle taga sig ut, om man i svenska 
kyrkor inforde vatten i stallet for vin vid nattvardsgangarne. 
Sakerligen komme det att stota alia for hufvudet. Hvar och 
en skulle fraga, om det verkligen kunde vara herrens natt- 
vard, som firades utan vin. Ja, de fiesta skulle vara vissa pa, 
att det icke vore nattvard. Och dock vet jag icke, om det ar 
mycket battre, hvad som hos oss i allmanhet begagnas. Ty 
det torde vara ytterst fa kyrkor, der verkligt vin forekommer 
vid nattvardsgangarne. Det s. k. kommunionvinet ar gemen- 
ligcn endast ett hopkok, gjordt af amnen, som icke hafva den 
ringaste slagtskap med vintradet. 

Men jag atergar till gudstjensten i Tabernaklet. Ungefar 
samtidigt med det att vattenutdelningen var fullbordad, slot 
afven biskopen sin predikan. Derpa foljde en sang af koren 
med ackompagnemang af orgel, fiol och kornett. Efter detta 
foljde bdn och valsignelse samt fOrsamlingssang. Hela guds 
tjensten rackte ungefar i 8 / 4 timme. Jag kan icke beskrifva 
det intryck, som det hela gjorde pa mig. Hade jag kunnat 
utratta nagot dermed, skulle jag hafva statt upp och ropat 
hogt. Men hvad hade det hjelpt? Ma Gud i nad Oppna de 
forblindades Ogon! 

Under gudstjensten tog jag tre fotografier af fOrsamlingen 
och predikanten. De narmast sittande mormonerna sago der- 
vid med mycket grymma 6gon pa mig. Utkomna pa gatan, 
stann^ide vi en stund och sago pa folket. 

Se der kommer satan! sade en af vannerna. 

Han pekade dervid pd en lang, mager, grakladd herre af 
vid pass 60 ars alder, som jag kunde tycka. 

Den fulingen skall jag ta, tiinkte jag; honom har jag 
aldrig sett forr.> 



T1ONDEGARDEN I SALT LAKE CITY. 



Jag tog genast upp min fotografiapparat och knapte till. 
Men hvem var da sata n? Det var en mormon, tillhorande 
presterskapet. Vid aktenskaps ingaende i Utah uppfores pa 
ett teatraliskt satt skapelse- och syndafallshistorien. Dervid 
forckommer naturligtvis afven den frestelse, hvarigenom satan 
kom syndafallet astad. Och den man, som vid dessa tillfallen 
plagar forestalla satan , var den der grakladde herrn. 

Pa andra sidan gatan, fran tempelplatsen raknadt, ligger 
det hus, der mormoninvandrarne mottagas. Garden kallas tionde- 
garden. Det var ett elandigt stalle i alia afseenden. Jag hade 
icke varit der mer an ett par ogonblick, da dit kom en man 
vid namn Petersson. Han tilltalade mig och sade, att han var 
fran Gefle. Jag borjade genast att tala med honom om den 
forskrackliga forvillelse, i hvilken han och hans trosfOrvandter 
voro fangna. Men han var en mycket ifrig och bestamd 
mormon, som visst icke ville heta villfarande. Jag sporde ho 
nom, huru manga hustrur han hade. 

Det sager jag icke>, svarade han. 

Sasom jag forr sagt, ar det forbjudet att hafva mer an 
en. Men det hindrar icke, att en man i verkligheten kan 
hafva flere, fastan han offentligt infor lagen icke har mer an en. 

Nar jag talade med Petersson om manggiftet, aberopade 
han sig pa det gamla testamentet, och sade bland annat: 

Kan lektorn neka till, att det star i gamla testamentet, 
att Gud .lade Sauls hustrur i Davids famn? 

Nej, naturligtvis kunde jag icke neka det. Genom profeten 
Natan sager namligen herren till David: Jag har smort dig till 
konung ofver Israel och har fralst dig utur Sauls hand och 
har gifvit dig din herres hus och har lagt din herres hustrur i 
din famn och har gifvit dig Israels hus och Juda; och ar det 
for litet, sa ar jag villig att tillagga annu bade ett och annat. 
(2 Sam. 12: 7 f.). Det ar alldeles tydligt, att profeten der 
bland Guds manga gafvor till David inberaknar afven den, 
att Gud gifvit Sauls hustrur i hans famn. Och han gor det 
for att desto bjertare framhalla, huru brottsligt det var af Da 
vid, att han, som utom annat godt hade fatt sa manga hustrur af 
Gud, nu hade tagit hustrun fran en arlig israelit, som icke 
hade mer an en. Det kan icke nekas, att gamla testamentet 
framstaller manggiftet sasom en naturlig sak, och att der icke 



510 FEMT1OFORSTA KAPITLKT. 

forekommor ett enda ord, som antydcr, att deri skulle ligga 
nagot syndigt eller Gud misshagligt. Nar man, for att bovisa 
motsatsen, anfort alia de lidanden och svarigheter, som t. ex. 
Jakob och David i sina familjer haft att kampa med, sa har 
man gatt alldeles pi sidan om sjelfva saken. Man kan ju lika 
latt visa, att afven sadana, som haft endast en hustru, blifvit 
utsatta for manga husliga olyckor. Men icke ar dermed be- 
visadt, att engifte ar Gud misshagligt. Nej, aldrig skall man 
kunna bekampa mormonerna pa den vagen. Hvad som ar 
tydligt och odisputabelt, det bor man 6ppet och fritt medgifva. 
Men gamla testamentet har i detta, likasom i manga andra 
stycken, saknat det ljus, som kunde hafva satt dess helige 
man i stand att se tingen pi ett annat satt. I gamla testa 
mentet fans guddomligt ljus, men ocksa brist pa ljus. Den 
fulla sanningen har kommit forst genom Jesus Kristus (Joh. 
i: 17). Detta gor, att de gammaltestamentliga helgonen kunde 
vara fromma och gudfruktiga man, medan i deras lif fore- 
kommo sadana saker, som icke skulle kunna ega rum i en 
kristens lif. Hvad som utan synd kan goras, der ljus fattas, 
det blir ett brott, sedan ett hogre ljus kommit. 

Sina mest afskyvarda verkningar lar manggiftet visa bland 
den uppvaxande ungdomen. Det tal, som de unga inbordes 
fora pa sina lappar, och de laster, i hvilka de lefva, lara vara 
fOrskrackliga. Enligt en af Montgomery utgifven bok om mor- 
monismen skall det knapt finnas en 15- eller i6-arig fljcka, som 
icke ar fallen i otuktslasten. Skolbarn lefva i otukt med hvar- 
andra eller med aldre. Det ar ruskiga saker, men hvad kan 
man icke vanta, der det t. o. m. fcrekommer, att en man jemte 
sin hustru har sin svarmoder, sina dottrar och dotterdottrar 
till medhustrur. 

Fran tiondegirden gick jag och besag den s. k. Pro 
spect Hill, (utsigtskullen), der man lar hafva en utmarkt vac- 
ker utsigt ofver staden och Ofver dalen. Jag var aldrig upp 
pa kullen utan fortsatte vandringen till mormon profeten Brig- 
ham Youngs f. d. bostad. Det ar ett ganska litet hus. Pd 
sid. 440 kunna lasarne se en teckning deraf. Huset liingst 
till hOger ar hans egen bostad. Der intill ligga med gafveln 
mot gatan tva kasernlika byggnader. Den andra af dem ar 
ganska lang och indelad i flere lagenheter, hvar och en med 



OM MANGG1FTET. - YOUNGS BOSTAD OCH GRAF. \\ 

en vindskupa, som vetter inat garden. Detta var de bostader, 
i hvilka Youngs hustrur bodde. Hans fornamsta hustru, 
Amalia, hade dock ett eget hus, som ban latit bygga at henne. 
Dot ligger nara der intill och ar ett statligt palats. 

Young dog 1877. I sina manga aktenskap hade ban till- 
sammans 56 barn, af hvilka 16 soner och 28 dottrar ofver- 
lefde honom. Hans efterlemnade enkor voro till antalet 17. 

Fran Youngs bostad gingo vi till bans graf, en stor in- 
hagnad gron plats. Derefter vandrade vi omkring i det vackra 
vadret och betraktade de skona utsigterna, som isynnerhet pa 
somliga stallen voro alldeles utomordentliga. Likasom i Klipp- 
bergen vid Denver, sa ar ocksa bar luften mycket ren och 
genomskinlig. Afstanden blifva derigenom for ogat myc 
ket forkortade, hvilket g6r, att taflan pa afstand ar myc 
ket skonare an pa nara hall. Dalen ser ut som en tradgard 
med en mangd vackra hus uti. Pa 6mse sidor begransas den 
af berg, hvilkas toppar aro betackta af en evig sno. For mina 
ogon sag det ut, som om afstandet tvars Gfver dalen varit en half 
svensk mil, och jag hade varit fardig lofva att till fots ga 6f- 
ver den pa mindre an en timme. Jag blef derfor hogst forvanad, 
nar man sade mig, att den var 30 eng. (= q l / 9 sv.) mil bred. 

Derefter gingo vi till ett akta manggifteshus. Det var 
en barack, delad i flere lagenheter f6r mannens olika hustrur. 
Mannen hade turvis bott hos den ena efter den andra af dem. 
Usch, jag skamdes riktigt att ga pa gatan i detta Sodom. 

I allt detta elande var det en hugnad att se en stor bygg- 
nad, som regeringen uppfort sasom en tillflyktsort for qvin- 
nor, hvilka blifvit olyckliga i manggiftets elande samt vilja 
komma ut derifran. I detta hus blifva de mottagna och fa 
sitt underhall, tills de kunna skaffa sig bergning pa annat satt. 

Innan jag nu gar vidare, skall jag for mina lasare pre- 
sentera en mormon med flere familjer. Se bilden pa sid. 441. 
Det ar en verklighetsbild fran landsbygden i Utah. Man tyc- 
ker, att qvinnorna skola lida outsagligt i manggiftets helvete. 
Men det lar i allmanhet icke vara sa. Tvartom skola de vara 
de mest fanatiska anhangarne deraf. Dock bar jag sett afven 
rakt motsatta uppgifter om denna sak. 

Pa aftonen predikade jag i den skandinaviska metodist- 
kyrkan, som var storre an augustanakyrkan. Dess pastor var 



512 FEMTJOFORSTA KAP1TLET. 

en dansk eller norrman. Han hette M6rk men var till fargen 
mycket ljus. Kyrkan var full med folk. Den rymde 5 eller 
6 hundra personer. Under foredraget var det atskilliga mor- 
moner, som drefvo gack med, hvad jag sade, dock icke mer 
hogljudt an sa, att de storde endast de narmast sittande. 

Naturligtvis refererades mitt foredrag i de skandinaviska 
mormontidningar, som utgifvas i Salt Lake City. Och huru 
dessa referat blefvo, det kan man latt begripa. Dock ma er- 
kannas, att lutherska tidningar mangen gang gjort det varre. 
Betecknande var, att en af mormontidningarna hade till motto : 
Sanningen skall segra*. Detta motto hor man uttalas fran alia 
hall. Pafven anvander det, lutheraner, baptister, mormoner, 
ateister alia anvanda det, och hvar och en menar da med 
sanningen den mening, som han hyllar. Nar denna gar framat, 
sa frojdar han sig ofver sanningens seger. Och nar det gar 
tillbaka for honom, sa trostar han sig med, att Gud nog skall 
leda sakerna sa, att sanningen skall segra till sist. Ja, nog 
ar det sakert, att sanningen till sist skall behalla segern, men 
lika visst ar, att under denna tid villfarelsen ofta har 6fver- 
handen, och att de ljudliga lofsangefna till Gud f6r sanningens 
seger icke alltid hafva nagqn motsvarighet i himmelen. 

Efter aftonens predikan gingo vi ater omkring i staden. 
Vi passerade dervid atskilliga s. k. Wardskyrkor. Utom Ta- 
bernaklet, der de gemensamma gudstjensterna hallas, hafva 
namligen mormonerna i Salt Lake City nagra och tjugu Wards- 
eller distriktskyrkor, i hvilka de halla aftongudstjenster. Vi 
tittade i dorren till en af dem. Hon var full med folk. I 
dessa gudstjenstlokaler halles dans hvarje vecka, da nagon 
biskop ar narvarande, som afslutar med bon och valsignelse. 

Ma Gud bevara alia sina barn att de icke falla i mormon- 
apostlarnes garn! SS. lange de vandra i gudsfruktan, skall allt 
ga val. Dess forutan vet ingen, hvar de hamna till sist. 



^^C^^U^ ^Y^ 




fEMTIOANDRA KAPITLET. 

Till Salt Lake. Bad der. Besok i Tabernaklet, Assembly Hall och 

Templet. Fort Douglas. Fullkomlig religionsfrihet*. Svensken 

M oiler. Predikan igen. Afresa. 



a mandagen reste vi ut till Salt Lake, d. v. s. Salt 
sjon. Vi voro ett ganska stort sallskap. Banan 
gick tvart ofver dalen, och vi hollo pa en god 
stund samt passerade flere stationer, innan vi nadde 
dalens andra kant. Endast halfva dalen var od- 
lad. Den andra halfvan torde dock snart komma under plo- 
gen. Vid banan, ungefar pa lika afstand fran hvarandra, voro 
tva eller tre stadsplaner utlagda. Der skola sakert inom 
kort verkliga stader komma att sta upp. Midt genom dalen 
fran soder till norr flyter en flod, som heter Jordan. I ena 
anden af dalen ser man i fjerran ett stort berg, som heter 
Nebo. Saltsjon kallas af mormonerna for Doda Hafvet o. s. v. 
Salt Lake ar pa 3 sidor omgifven af berg. Den lar vara 
mycket stor, nara 100 eng. mil lang. Dess ytinnehall upp- 
gifves vara 2.500 eng. qvadratmil. Den har intet synligt ut- 
lopp. Salthalten i den samma ar mycket stor. Vattnet larer 
vara saltare an Doda Hafvets vatten i Palestina. Det ar utom- 
ordentligt klart. Saltet bestar till nara 90 ^ af rent koksalt, 
hvarfor ock vattnet smakar som ren saltlake. Naturligtvis har 
man begagnat sig af denna rikedom och vid Saltsjon anlagt 
stora saltsjuderier. 

Var fard galde en badplats vid sjon, det s. k. Garfield 
Beach. Der ligger pa stranden en stor byggnad, ett tra- 

33 



514 FEMT1OANDRA KAPITLET. 

skjul, innehallande en mangd sma afkladningsrum. En land- 
gang leder ut till en mycket rymlig paviljong, som ar bygd 
pa palar ute i vattnet. Paviljongen bestar af golf och tak 
men bar inga vaggar. Taket hvilar pa pelare. Der ar en 
mycket angenam plats att sitta eller promenera. Den anvan- 
des afven till danslokal. Nagra basanger finnas icke, utan 
man badar i oppna sjon. 

Sedan vi pa kontoret kopt biljetter, aflemnade vi der vara 
ur, planbocker och portemonaer for att icke utsatta oss for 
faran att blifva bestulna i detta de heligas land. Derefter 
gingo vi ned till de oss anvisade afkladningsrummen. Vi 
fingo afven baddragter, bestaende af en ylletroja, djupt ur- 
ringad, med armar, som rackte ungefar till armbagen, samt 
ett par yllebyxor, som rackte ned till knana. Emedan solen 
brande het, maste vi afven kopa oss badhattar, en sorts tarf- 
liga rothattar med stora bratten. Nar vi stodo der i vara 
baddragter med dessa hattar pa, sago vi ut alldeles som fogel- 
skrammor. Men alia voro vi lika, och sfi fick det ga. Vi van- 
drade ogeneradt ut i vattnet, man och qvinnor om hvarandra. 
Somliga fruntimmer hade strumpor. Det var mycket skOnt att 
bada. Men om man fick vatten i ogonen, munnen eller oro- 
nen, sa sved det mycket. 

Till foljd af sin salthalt ar Saltsjons vatten mycket tungt, 
sa att en menniska omojligt kan sjunka deri. Detta vill 
dock icke saga, att det ar omojligt att drunkna. Tvartom ar 
faran f6r drunkning ganska stor. Kommer man for langt ut, 
sa flyter man upp och faller framstupa; och kan man da icke 
simma, sa ar man redlos, derest icke nagon ar till hands, som 
hjelper en upp. Och si drunknar man flytande. 

Jag forsokte simma pa magen. Men det var nastan omoj 
ligt. Jag kunde icke fci ned benen under vattnet. Nar jag 
sparkade, sa sparkade jag i viidret och kom ingen vag. Det 
enda sattet att simma var att lagga sig pa ryggen och ro sig 
fram med handerna. Sa gjorde vi ocksa allesammans. Vi lade 
oss i langa rader pd det satt, att den farste lade sina fotter 
under armarne pa den andre, han sina fotter under armarne 
pa den tredje o. s. v. Och sa rodde vi framat med manga 
par armar som aror. Flere sadana sallskap sag man har och 
der i vattnet, och de sago ut som ringlande ormar. Emedan 



BAD I SALT LAKE. TABERNAKLET. 515 

vattnet var varmt, kunde vi vara nere mycket lange. Jag 
tanker, att vi badade nagot ofver en timme. Och sa fotogra- 
ferade vi hvarandra med min lilla apparat ute i vattnet. 

Nar vi hade kommit upp, maste vi duscha af oss saltet. 
Detta kristalliserades namligen i luften och bildade saltflackar 
ofverallt pa kroppen. Till hvarje afkladningsrum horde ett 
duschrum. Det friska sotvattnet erholls genom ror, som voro 
nedborrade djupt i botten af SaltsjOn. Det var ju ock en 
markvardighet. 

Efter det angenama badet spisade vi middag ur med- 
hafda matsackar. Sedan gingo vi upp pa badhusets tak, der- 
ifran vi hade en fortjusande utsigt. Vadret var vackert, him- 
melen h6g, luften ljus och ren, vattenytan spegelblank och de 
omgifvande bergen statliga. I vattnet rorde sig har och der 
badande sma grupper. 

Garfield Beach ar en mycket besokt badort, och man be- 
rattade, att det gifves dagar, da der bada omkring fyra tuseri 
personer. 

Klockan var half tre, nar vi med taget foro fran Garfield 
Beach. Efter en och en qvarts timmes fard anlande vi till 
Salt Lake City igen. Rylander hade icke varit med oss pa 
denna fard, emedan han haft affarer att utratta i staden. Der 
holls namligen en sammankomst af affarsman for att ofver- 
lagga om astadkommande af vattenledningar, genom hvilka 
man skulle kunna forvandla ungefar 5 millioner acres dkenland 
till fruktbara sadesfalt. Det var kapitalister frin ostern, som 
tankte att pa detta satt g6ra sina Ofverflodiga millioner frukt- 
barande. 

Vi gingo nu till Tabernaklet. Vi sokte upp vaktmastaren. 
Det var en aldre, fryntlig man. Han hade varit der i 25 ar. 
Tabernaklet har 20 stora ingangar, hvilket gor, att det kan 
tommas pa i o a 15 minuter, afven nar det ar alldeles fullt med 
folk. Dess storlek invandigt har jag forut talat om. Markvar- 
digast af allt var, huru val der hordes. Vi stalde oss pa laktaren 
i ena anden af huset; vaktmastaren stod pa orgelplatformen i 
den andra anden. Han slappte en knappnal ned i en hatt, 
och vi horde, huru hon foil till botten, alldeles som hade vi 
statt tatt der intill. Sedan gnuggade han sina hander, och det 
hordes lika tydligt, som om han statt ett par alnar fran oss. 



516 FKMT1OANDRA K A PIT LET. 

Detta ar naturligtvis en tillfallighet. Men en bidragande orsak 
dertill var, att i taket der inne hangde en stor miingd guir- 
lander. 

Fran Tabernaklet gingo vi till Assembly Hall. Salen der 
var mycket vacker. Orgeln sades vara bygd af en svensk. 
Dess pipor voro fOrgylda, nagot som tycktes vara mycket van- 
ligt i Amerika. I taket funnos flere malningar, som voro gan- 
ska intressanta. Nagra visade de olika templens utseende 
i Utah. * En framstalde Josef Smith och hans van Oliver 
mottagande det aronska prestadomet genom handpalaggning 
af Johannes Doparen. En annan afbildade Smith mottagande 
det melkisedekska prestadomet genom Petrus, Jakob och Jo 
hannes. Den sista visade, hum Moroni utpekade for Josef 
Smith den kulle, der de gylne tailor voro forvarade, pa hvilka 
Mormons bok var skrifven. 

Vi fortsatte nu var fard till Templet. Der gingo vi in. 
Annu ar det pa langt niir icke fardigt. Arbetet pagick med 
liten arbetsstyrka. Flere arbetare voro fran Sandwichsoarne, der 
mormonismen har en stor och framgangsrik mission. Vid det 
nast intill liggande stenhuggeriet tog jag fran marken nagra 
flisor af den sten, som till Templets byggande begagnas. Jag 
har fort dem med mig hem sasom ett minne, och alia, som 
sett dem, hafva beundrat stenartens skonhet. 

Nar vi kommo ut fran tempelplatsen, togo vi en omnibus 
till Fort Douglas, ett faste, som amerikanska regeringen har 
bygt for att halla cle heliga i styr. Det ligger pa en hojd 
ungefar tre eng. mil fran staden. Viigen gick alltjemt uppfor 
och i manga krokar samt foretedde ofta vexlande men standigt 
underskona utsigter. Vore ej detta faste, sa kunde nog inga 
hedningar lefva har. I fastningen aro 300 artillerister for- 
lagda. Pd en vail vid dess fot ligger en kanon, som liir vara 
inriktad p Templet. 



* I Utah finnes det niimligen tre tempel utom det i Salt Lake City. Dessa 
aro fardiga. Hvar och en, som vill blifva delaktig af kyrkans v-ilsignelse, mSste ge- 
nomgS ett af dem. liar fR de sin s. k. >begafning, som bestSr i en hogre insigt 
i andliga ting och befastande i laran. Har utforas clop samt besegling for tid och 
evighet (d. v. s. man och qvinnor beseglas till hvarandra for att lefva tillsammans 
antingen i tiden eller i evigheten). liar maste alia sva rja en helig ed att hamnas 
Josef Smiths blod samt att aldrig yppa, hvad de i templet sett och hort. 



FORT DOUGLAS. RELIG IONSFR Ih ET. 517 

Naturligtvis rakna mormonerna sig sasom forfoljda. Och 
forfoljda aro de verkligen. Det kan icke nekas. Jag pape- 
kade for mina vanner, huru omojligt det ar att hafva en 
absolut religionsfrihet i ett land. En sadan ar i sjelfva verket 
ingenstades till finnandes. 

>Att icke ens Amerika bar den, sade jag, kan man just 
se pa dess satt att behandla mormonerna. 

Ja, svarade de, det forstas, men mormonerna forfoljas 
icke for sin tros skull utan derfor, att de handla mot sta- 
tens lagar. 

>Ja, forstas, svarade jag i min ordning. Det ar sa ofver- 
allt. Inte forfoljas menniskorna for det, att de tro, utan derfor 
att de handla enligt sin tro i strid mot statens lagar. Men 
till en fullkomlig religionsfrihet hor, att man icke har nagra 
lagar, som hindra folket i utofningen af dess tro. 

Nej, sade de mig igen, har ar icke bara fraga om irons 
utofning utan om ett osedligt lefverne. Och det kan in gen god 
lag tillata. 

Na ja, genmalte jag, hvad som ar osedligt eller sedligt, 
det vilja mormonerna, likasom vi, bestamma efter den heliga 
skrift. Och nar de se, huru det i gamla testamentet raknas 
sasom en naturlig sak att hafva manga hustrur, sa vilja de folja 
de gammaltestamentliga helgonens exempel och erkanna alls 
icke, att deri ligger nagot osedligt. Huru man alltsa vander 
pa saken, sa aro mormonerna i verkligheten utsatta for reli- 
gionsforfoljelse fran statens sida. Eller hvad tycker ni? Om 
staten toge sig for att vid straff forbjuda barndop, men luthera- 
nerna anda fortsatte att dopa sina sma barn, sa skulle de 
naturligtvis blifva af myndigheterna forfoljda. Men tank, om 
nagon da sade: Har rader full religionsfrihet. Dessa barn- 
dopare blifva namligen alls icke forfoljda for sin religiosa tro 
utan derfor, att de handla i strid mot statens lagar. Hvad 
skulle man val tycka om ett sadant tal? 

Detta resonemang kan synas manga lojligt, men tager 
man det pa fullt allvar, sa blir saken ganska vigtig. Ty 
erkanner man bara den grundsatsen, att staten ar berattigad 
att stifta lagar, som hindra vissa undersatar i utofningen af 
deras religiosa tro samt for denna tros skull utestanga dem 
fran medborgerliga rattigheter och palagga dem borgerliga 



518 FEMTIOANDRA KAP1TLET. 

straff,* sa bar man ofvergifvit den fullkomliga religionsfrihetens 
grundsats. Sedan blir fragan endast den, hum langt en stat 
kan hafva rattighet att inskranka religionsfriheten. Men da 
kan man icke vidare tala om lander, som sakna religionsfrihet, 
och lander, som hafva religionsfrihet, utan endast om lander, 
der religionsfriheten ar mer eller mindre inskrankt. 

Hvad for Ofrigt den der fragan om manggiftet angar, sa 
tycker jag, att man icke har sardeles stor orsak att mycket tala 
om mormonerna. Ofverallt i Forenta Staterna, likasom i Europa, 
forekommer det, att man hafva flere qvinnor. Och det fore- 
kommer icke blott i undangomda byar utan allramest i vara 
stOrsta stader. Och der sker det icke bara bland draggen af 
folket utan mest inom de hogsta samhallslagren : bland konun- 
gar, kejsare, furstar, grefvar, hoga herrar o. s. v. Isynner- 
het ar det vanligt, att furstliga personer hafva frillor; det ar 
sa vanligt, att man numera knappt forundrar sig ofver, att en 
konung eller furste for ett otuktigt lif, afven om han ar gift. 
Det har afven handt manga ganger, att konungar, som haft 
gemaler, ordentligt gift sig till venster med andra qvinnor. 
Och det har funnits prester, som tjenstgjort med att viga. Ja, 
i Europa aro de sedliga begreppen f. n. sa forvirrade, att om 
en prins kristligen gifter sig med en hederlig qvinna, som ej 
ar af furstlig bord, sa maste han afsta fran sin kungliga h6g- 
het och blifva privatman. Om han deremot forfor en oskyldig 
flicka, hyr vaning at henne och haller henne der sasom ett 
medel for tillfredsstallandet af sina lustar, da skadar det icke 
alls hans kungliga hOghet eller vardighet. Han kan bli konung 
anda och fa hvilken kejserlig prinsessa som heist till gemal, 
niir han vill. Men detta ar en moral, som visst icke eger 
nagot fOretrade framf5r mormonismen. Den ogentliga skilna- 
den ar, nar allt kommer omkring, kanske endast den, att mor 
monerna taga vara pa sina qvinnor sasom sina hustrur, medan 
i den 6friga, s. k. kristna verlden, de fina herrarne lemna sina 
qvinnor med deras barn vind for vag, nar de blifva matta 
pa dem. 

Nar vi kommo fran Fort Douglas, gjorde vi ett besOk hos 

Det ar mormonernas manggifle, som vallat, att Utah icke fatt sasom stat 
intrada i unionen, ehuru det har en befolkning, som la nge sedan ofverskridit det 
antal, som utgor vilkor for, att ett territorium skall kunna upphojas till stat. 



MANGQVINNERI. S VENSKEN MOLL ER. 519 

en man, som hvarenda mcnniska i Salt Lake City kanner. 
Han heter Moller och ar svensk, fodd i Skane. Han eger ett 
litet bus, mycket litet. Det ar utvandigt prydt pa det mest 
fantastiska vis med blomsterguirlander, sma byster, gardiner, 
taflor, och jag vet icke allt. Bland fotografier af stadens mark- 
vardigheter, som saljas i boklador och pa andra stallen, traffar 
man alltid fotografier afven af detta lilla hus. Mannen ar 
till yrket handtverkare. Vi tradde in i hans rum. Likasom 
det yttre af huset, sa var afven det inre i hOgsta grad fan- 
tastiskt utstyrdt med hvita tyllgardiner pa vaggarne, blommor, 
taflor m. m. Det sag ut som det inre af ett dockskap, ytterst 
fint och rent alltsammans. Han borjade strax tala om sin 
historia for oss, och det var den vidunderligaste, man kunde 
hora, om uppenbarelser, som bade hans mor och han sjelf 
haft o. s. v. 

Han hade redan tidigt blifvit mormon och farit till Utah. 
Men har hade han kommit i ett spandt forhallande till mor- 
monsamfundet, och det till foljd af sina hoga uppenbarelser. 
Nar det aldrig ville taga nagon ande pa hans berattelse, sade 
pastor Hedeen: 

Men folket ljuger val anda pa er, nar de saga, att ni 
pastar, att ni ar Kristus. 

No sir, (nej, herre) svarade han; ingenting kan vara 
vissare an det. Och det vore just det, som jag ville bevisa 
for herrarne. 

Men det skulle taga for lang tid, svarade jag. 

Det tyckte afven han. Han pastod sig for ofrigt hafva 
marken i hander och fetter alldeles sasom Kristus. Jag be- 
garde att fa se dem. 

>Da skulle jag sko af mig, svarade han. 

Nej, sade jag, vi aro n6jda, om ni bara visar oss markena 
i handerna. 

Men det ville han icke utan onskade, att vi skulle tro 
utan att se, sasom fralsaren sade till Tomas. Mannen led na- 
turligtvis af sinnesrubbning. Och nar vi hade blifvit tillrack- 
ligt trotta pa hans andlosa svammel, sade vi farval och gingo 
vdr vag. 

Pa aftonen hade vi ater sammankomst i den skandina- 
viska metodistkyrkan. Der var mindre folk nu an dagen forut, 



FEMTIOANDRA KAPITLET. 



men kyrkan var anda nastan full. Efter predikan helsade jag 
pi atskilliga personcr. Bland andra traffade jag en aldre 
qvinna, som i forra tidcr varit van i C. O. Rosenii hem i 
Stockholm. Hon hade varit honom synnerligen tillgifven. 
Nar han dog, sade hon, da dog afven jag. 
Hennes tro hade hangt pa honom. Hon blef mormon 
och var det i 17 ar. Nu hade Gud hjelpt henne ur denna 




Palace Hotel i San Francisco. 

Se sid. 550. 



snara, och hon frojdades ofver hans nad. Ma Gud i sin nad 
l5sa manga pa samma satt. 

Vi skulle resa kl. 6 foljande morgon och bestalde derfor 
pa hotellets kontor vackning till kl. 5. Men vakten fbrsof sig. 
Rylander vaknade, sprang ned till honom och fragade, hvad 
han tankte pa. 

>Jag har sofvit, sv r arade han hclt lugnt. 



522 FEMTIOANDRA KAPITLET. 

Men ni skulle ju vacka oss kl. 5, ty vi maste af med taget 
kl. 6, sade Rylander. 

A11 right, svarade ban, plenty time.* * 

Rylander kom nu rusande upp till oss, bultade pa var dorr 
och ropade. Vi upp ur sangarne som blixten. Vi tvattade oss, 
sa att det kunde vara lagom i mormonstaden. Sa bar det af, 
det fortaste vi kunde, med en s. k. omnibus, ett elandigt akdon. 
Vi hade i V 2 ^ng. mil till stationen, och vi hunno verkligen dit, 
innan taget gick. Men icke var det heller iner an jemt. De 
forr namda froknarna kommo ned for att saga farval, men de 
kommo for sent, sa att vi fingo se dem, forst sedan taget hade 
satt sig i gang. Emellertid viftade vi med vara hattar och nas- 
dukar, sa godt vi kunde. 

Jag sade: vi. Dervid maste jag likval meddela, att har 
i Salt Lake City skildes Hultman fran oss. Han atervande till 
Omaha. Det var en stor saknad for mig, och jag tror nog, att 
det var en saknad afven for honom. Nar vi kommo till Ogden, 
skildes afven Rylander och hans familj ifran oss for att fara 
till Chicago. Det var ocksd en stor saknad. Han hade varit 
oss till mycken hjelp och trefnad genom sitt vanliga vasende 
samt genom sin kannedom om landet och alia dess forhallanden, 

Sa stodo nu Boring och jag ensamma pa stationen. Vi 
maste vanta tva timmar pd det tag, som skulle fora oss langre 
bort i vester. 



* Riitt sS; godt om tid. 




f EMTIOTREDJE KAPITLET. 




Promontory. Tio mil pa en dag. Uppe i Sierra Nevada. Cape 
Horn. Sacramento. Ankomst till San Francisco. 



Ogden maste vi aterigen vrida vara klockor en 
timme tillbaka. Det var mycket trakigt pa statio- 
nen. Men snart bar det af. Jernvagen gick i bor- 
jan utefter Salt Lake Ofver stora fait, som voro all- 
deles krithvita af salt och sago ut, som om de vore 
betackta med sno. 

Nar man kommer mellan 50 och 60 eng. mil fran Ogden r 
passerar man en station, som i jernvagsbyggandets historia eger 
en sarskild markvardighet. Den kallas Promentory och ligger 
1,084 en "- 06o sv.) mil fran Omaha, 4,905 fot ofver hafvet. 
Der egde den 10 maj 1869 ett jernvagsbrollop rum, det vig- 
tigaste i verlden, skulle man kunna saga. Denna dag motte 
namligen tvanne jernvagslinier hvarandra: den ena fran ostern, 
den andra fran vestern. Genom deras forening sammanbundos 
for forsta gangen genom jernvag Atlantiska oceanen och Stilla 
hafvet med hvarandra, och betydelsen deraf kan ej ofverskattas. 
Vid detta hogtidliga tillfalle var pa den vidstrackta hog- 
slatt, som omgifver Promentory, ett stort sallskap forsamladt 
fran alia hall af unionen. Har sag man de mest framstaende 
statsman, man hvilka blott for tillfallen af stor nationel bety- 
delse kunde formas att lemna sina goromal for att gora en sa 
lang resa. Har sag man ock en afdelning soldater med blanka 
muskoter och blixtrande bajonetter. Och framfor allt, har vajade 



524 FEMTIOTREDJE KAP1TLET. 

i solskenet den amcrikanska flaggan med sina stjcrnor och linier, 
sinnebilder af enhet, makt och framgang. 

Allt var denna morgon lif och rorelse vid Promentory. 
Menniskor skyndade af och an, i gladjen tryckande hvarandras 
luinder. En stor seger var ju vunnen. 

Timmarne skredo sakta fram, tills solen stod hogt pa him- 
melen, med sina glittrande stralar belysande den plats mellan 
de tVci jernbanorna, som vantade pa att fa mottaga den sista 
tvarstocken och de sista skenorna, hvilka for alltid skulle forena 
dem. Pa bada banorna stodo langa rader af vagnar med otaligt 
frustande lokomotiv, som da och da lato hora en munter hviss- 
ling likasom for att deltaga i den allmanna gladjen. 

Anordningar hade vidtagits for att genom telegrafen lata 
unionens alia storre stader fa veta sjelfva minuten och sekun- 
den, da den hogtidliga ceremonien egde rum. Inga andra tele- 
grafiska meddelanden skulle pa den utsatta stunden fa befordras. 
Hela Amerika var sasom i en feberaktig spanning. I San Fran 
cisco hade man ledt tradar upp till eldsignaltornet for att lata 
den valdiga klockan derstades forkunna nyheten ofver staden. 
Baltimore, Philadelphia, Boston, New- York, Cincinnati och Chi 
cago vantade blott pa det ogonblick, da den elektriska gnistan 
skulle meddela det glada budskapet, pa det de sedan skulle fa 
bringa det vidare ut ofver hela landet, ja hela verlden. 

Pa utsatt tid framtradde presidenten Stanford, atfoljd af 
Central Pacific-banans ledande man, medan fran andra sidan vice- 
presidenten, ledsagad af Union Pacific-banans styresman, tradde 
dem till motes. Vid de bada banornas andpunkter stannade bada 
siillskapen, medan en pastor Todd nedkallade Gilds valsignelse. 
Derefter nedlades pa sin plats den sista tviirstocken, masterligt 
arbetad af californiskt lagertrii samt forsedd med silfverplatar 
med passande inskrifter. S^ snart det var gjordt, lades de 
sista skenorna ut, en af hvardera banans bolag. De sista spi- 
karne burns nu fram, en af guld fran Californien, en af silfver 
fran Nevada, en af guld, silfver och jern fran Arizona. Presi 
denten fattade hammaren, gjord af gediget silfver. Yid dess 
handtag voro frista telegrafiska tradar. Det forsta slaget pa 
guld spik ens hufvud skedde precis kl. 1 2, och i samma sekund 
flog genom de telegrafiska tradarne nyheten om den vigtiga 
tilldragelsen ut ofver hela landet. For hvarje spik, som slogs 



JERNVAGSBROLLOP. 525 



in, hollos tal; och nar allt var fardigt, genljod luften af den 
hanryckta mangdens jubel- och hurrarop. 

Nu nalkades ett lokomotiv fran Central Pacific-banan och 
ett fran Union Pacific-banan. De helsade hvarandra vid sjelfva 
skiljolinien genom att st6ta ihop sina breda nosar. 

Strax efter verkets fullbordan utbyttes den silfverbeslagna 
tvarstocken med sina dyrbara spikar mot en af furu. Men icke 
desto mindre gjordes genast af relikjagare ett attentat mot denna r 
sasom varande den sista tvarstocken. Inom nagra ogonblick var 
den hackad i bitar och spillrorna bortforda som minnen fran 
denna minnesrika dag. Till och ined en af de sista skenorna 
blef sa urhuggen, att den maste tagas upp och ersattas med 
en ny. Flere manader efterat patraffades en entusiastisk per 
son, som ur den sist> nedlagda tvarstocken holl pa att skara 
sig en liten bit. Han var stolt ofver denna lilla traflisa, ty den 
var ju fran den sista tvarstocken. Han visste icke han, att val 
ett tjog tvarstockar hade nedlagts pa samma plats, sedan den 
ena efter den andra huggits i bitar. 

I de vagnar, som tillhorde de olika jernvagslinierna, van- 
tades de inbjudna gasterna af en storartad maltid. Nar solen 
gick ned, hordes fran de bada lokomotiven en lang afskeds- 
helsning. Brollopet var till anda, och alia gasterna fordes snabt 
till sina skilda hem i aflagsna delar af det stora landet. 

Ett litet stycke vesterut fran Promentory star tatt intill 
banan en stor tafla, hvarpa man laser: 

Tio mil spar pa en dag. 

Tio mil langre vesterut motes man af en liknande tafla med 
samma inskription. Dessa taflor utmarka den stracka af ba 
nan, som Central Pacific-bolaget fardigbygde pa en enda dag 
under uppsigt och kontroll af dertill utsedde opartiska personer. 
Utan tvifvel star detta icke blott i Amerika utan afven i hela 
verlden sasom nagot alldeles enstaka. 

Under de bada jernbanornas byggande uppstod mellan de 
tva bolagen en liflig taflan om, hvilketdera som pa en dag 
skulle kunna bygga langsta spar. Denna taflan borjade tidigt 
ar 1868. Union Pacific lade ut sex eng. mil; snart derpa lade 
Central Pacific ut sju mil, sa ater Union sju och en half mil. 
Central Pacific-mannen ville emellertid icke lata sig ofvertraffas. 



526 FEMTIOTREDJE KAP1TLET. 

De lofvade nu, att de skulle kunna lagga tio mil pa en dag. 
Union Pacifies vicepresident vagade tio tusen dollars pa, att 
dctta ickc vore mojligt. Men Central pasted, att det skulle 
ske. Xar endast fjorton mils spar aterstodo af hela banan, tog 
arbetet en morgon sin borjan med amerikansk kraft i narvaro 
af manga framstaende man fran ostern och vestern. Det var 
den 29 april 1869. 

Niir den med skenor lastade vagnen kom till anden af 
sparet, drogo fyra med jerntiinger forsedda man de tva skenor, 
som a omse sidor lago ytterst, ned fran vagnen och lade dem 
pa tvarstockarne. Vagnen skots nu fram ofver dessa skenor; 
processen upprepades igen o. s. v. Bakom de fyra mannen 
kom ett lag arbetare, hvilka till halften drefvo in spikarne och 
skrufvade pa skarfjernen. Ett stycke efter dem foljde nagra 
kineser, som drefvo in spikarne helt och hallet. Derpa foljde 
ytterligare en afdelning kineser, hvilka gingo tva. och tva. pa 
hvar sin sida om sparet, de ena forsedda med skoflar, de andra 
med hackor. Dessa grusade banan. Den hastighet, hvarmed 
alia dessa processer utfordes, var sa stor, att 240 fot spar lades 
ut pa en minut och 47 sek under. 

Hvilken oerhord mangd materiel som erfordras for att 
bygga tio eng. mil jernvag, kan lasaren gora sig en forestall- 
ning om genom foljande siffror. Dertill fordras 25,800 tvar- 
stockar, 3,520 jernskenor, 55,000 spik, 7,040 skartjern och 14,080 
bultar, vagande tillsammans nara 44 tusen centner. 

F6r att framskaffa all denna materiel anvandes 4,000 man 
och hundratals vagnar. Den disciplin, som arbetarne vant sig 
vid, gjorde, att de i vanlig tid pa morgonen kunde borja i all 
skons lugn samt sedan stadigt och jemt rycka fram till kl. 1.30 
e. m., da hela haren fick g6ra halt. Atta eng. mil hade da 
fullbordats pa sex timmar. I samma ogonblick korde ett tag 
fram, och bolaget serverade hela den stora arbetsstyrkan jemte 
de medfoljande gasterna en praktig middag. Efter rasten satte 
sig den valdiga skaran ater i rOrelse, och pa slaget 7 voro 10 
mil och 200 fot fardigbygda. 

Kommitten uttalade sin stora belatenhet, hvarefter en af 
dess ledamoter sprang upp pa lokomotivet och pa fyratio minu 
ter tillryggalade de tio milen for att bevisa, att arbetet var val 
gjordt. 



TiO MIL SPAR PA EN DAG. 527 

Anlaggandet af Union och Central Pacific-ban orna tvars 
ofver Amerikas fastland hor utan gensagelse till de markligaste 
foretagen i var tid. Det ogonblick, da detta jattearbete fore- 
togs, intradde for den stora vestern en ny tidsalder. Fran denna 
tid kan den rakna sin oerhordt hastiga utveckling. Ar 1865 
tog verket under hogtidliga ceremonier sin borjan. Da forut- 
sade en af de mest entusiastiske mannen, att den kolossala vag- 
byggnaden skulle vara fardig inom fern an De fleste logo at en 
sadan fantast. General Sherman y ttrade bl. a. : Jag skulle icke 
ens at mina barnbarn vaga kopa en biljett pa denna bana. 
Sa aflagsen syntes honom tiden for hennes fullbordan. Fern ar 
derefter akte ban sjelf pa henne anda fram. 

Hela strackan var fardig pa tre ar, sex manader och tio 
dagar. Den beraknades hafva kostat i86Y 2 rnillioner dollars. 

Knappast nagonting har i civilisationens intresse pa sa kort 
tid utrattat sa mycket som denna bana. Ingenting har sa som 
hon bidragit till att gora slut pa indiankrigen afvensom pa de 
organiserade rofvareband, hvilka forut harjade vestern. For att 
landvagen komma mellan San Francisco och New- York at- 
gingo forr tva manader under oerhorda anstrangningar och 
stora faror. Nu fordras endast en veckas tid, och hela den 
veckan kan man tillbringa i de beqvamaste salonger under 
hvarjehanda lifvande samtal och tidsfordrifvande sysselsattningar. 

Naturligtvis betraktade de vilda indianstammarne de in- 
kraktningar, som lokomotivet med sina vagnar gjorde pa deras 
jagtmarker, sasom ett djerft anfall fran en fiende, mer hemlighets- 
full och maktig an nagon, som de dittills haft att bekampa. 
Angmaskinens galla hvissling, den tjocka svarta roken ur dess 
skorsten och hela tagets buller fylde deras vidskepliga sjalar 
med undran och fasa. Forst betraktade de endast pa afstand 
det frammande vidundret. Se teckningen pa sid. 448. Men 
smaningom blefvo rodskinnen djerfv r are. De besloto att fanga 
eldvagnen, ett forsok, som dock slog ilia ut. 

Till sist bemannade sig en beryktad hofding i Arizona. 
Han reste med ett stort folje indianer flere hundra mil for att 
lara kanna den forskrackliga maskinen. Och nu ser man in 
dianer i stora sallskap aka efter odjuret. 

Men jag atergar till min berattelse. Sedan vi lemnat Pro- 
mentory, gick vagen an genom okenland, kanda f6r sina hag- 



FEMTIOTREDJE KAPITLET. 



ringar, an genom trakter med vulkanisk natur, rika pa basalt- 
klippor, lavabildningar och heta springkallor. 




Nasta dag kommo vi till Sierra Nevada, och nu skulle banan 
upp Ofver denna skyhoga bergskedja. Det ar alldeles omOjligt 



UPPE I SIERRA NEVADA. 



529 



att beskrifva alia de besynnerliga stigningar och slingringar, 
som hon bar gor. Ibland ser man anda till tre banor, som 




l6pa nastan parallelt med Warandra, den ena ofvanfOr den andra 
och man blir hogst forbluffad, nar man kommer underfund med, 



34 



FKM norRKDJK KAP1TLET. 



att det ar en cell sannna bana, och att man sjelf inom nagra 
minuter skall passera i motsatt riktning pa det narmast ofvan- 
for liggande sparet for att efter ytterligare nagra minuter vara 
uppe pa det tredje. Boring och jag voro ibland af olika tankar, 
om det spar, som vi sfigo sa mira ofver eller under oss, kunde 
hora till var vag. Men vi blefvo snart ofverbevisade, att sa 
var. Stundom aker man uppe pa hojder sadana, att man his- 
nar, nar man ser ned. Ibland far man ofver svindlande brad- 
djup pa broar, som atminstone synas sa spensliga, att man gor 
klokast i att icke se pa dem, forran man val kommit ofver. 
Ibland gar taget genom tunlar, som aro bygda af tra till 
skydd mot de forfarliga snofall, som bar alia vintrar ega rum. 
Alan kan forestalla sig valdsamheten af dessa snofall, da man 
far hora, att banan till foljd af ett sadant sistlidne vinter (1889 
90) var ofarbar, jag vill minnas i 14 dagar. Central Pacific- 
banan bar en jattesnoplog, som ar 28 fot lang, io / 2 fot bred r 
13 Y 4 " fot hog samt vager nara 420 centner. Den skjutes ibland 
af tio lokomotiv med en hastighet af 60 eng. mil i timmen. 

Tratunlarne folja ofta tatt efter hvarandra. Pa ett stycke 
af banan bilda de tillsammans med nagra sprangda tunlar sa 
godt som en sammanhangande kedja af 28 eng. ( 4V 2 sv -) m ^- 
Om alia tratunlar, bygda af Union och Central Pacific-jernva- 
garne staldes i en linic, skulle de bilda en liingd af nara hun- 
dra eng. (= 15 sv.) mil. 

Den hogst belagna stationen pa banan ar Summit. Hon 
ligger mer an 7 tusen fot h<")gt ofver hafvet. De omgifvande 
bergstopparne hoja sig anda till 10 tusen fot. Hela stationen ar 
fullstandigt Ofverbygd med brader, ohyflade och gra, hvilande 
pa sparrar, ocksa ohyflade och gra. Det har naturligtvis varit 
nodviindigt att gora allting sa billigt som mojligt. For att gifva 
mina liisare n^gon forestallning om, hum det ser ut i dessa 
trakter, hilnvisar jag dem till den bild af Summit med ditho- 
rande tratunlar, som finnes pa sid. 449. Dcrjcmtc skall jag 
taga mig friheten att pa sid. 457 visa bilden af ett jernvags- 
hotcl, som jag sjelf i forbifarten fotograferade i samma bygder. 
Summit-tratunneln ar den lang^ta af alia. Den ar 1,6.59 ^ ot 

Det handor, att gnistor fran lokomotiven tanda eld pa dessa 
tratunlar. Silllan orsakar dock detta n^igot liingre uppehall 
for tdgen. Jernvag sbolagct har namligen for sadana hiin- 



UPPE 1 SIERRA NEVADA. SUMMIT. 531 

delser material af alia slag till hands ; och med sin tillgang pa 
arbetskrafter kan det reparera nastan lika fort, som nagot blir 
forstordt. For att hastigt kunna slacka en utbrytande eldsvada 
i tunlarne star standigt ett eldadt lokomotiv uppe pa Summit 
station, forsedt med en stark pump samt atta stora vattencisterner. 

Taget stannade en liten stund pa Summit station. Boring 
och jag gingo ut for att se oss omkring. Nar vi gatt nagra 
steg, laste vi till var ofverraskning pa vaggen med svart farg 
de orden malade: Come to Jesus (Kom till Jesus). Nagon 
gudfruktig resande hade uppenbarligen satt dit denna inbjud- 
ning, och man hade haft forsyn for att stryka bort den. 

Nar vi kommo in i Californien, voro vi utsatta for en liten 
jernvagsolycka. Ett tag, som kom vesterifran, hade ursparat 
och forstort banan, sa att vi blefvo sinkade i fyra timmar. Det 
var forfarligt hett, sasom om vi hade statt framfor en bakugn. 
Vi voro ute och sago pa, huru man forsokte hjelpa upp loko- 
motivet pa banan igen. Medan vi sa vandrade omkring, stalde 
sig Boring och stampade pa en tvarstock. Den gick tvart af. 
Den hade naturligtvis underifran ruttnat, och utan tvifvel voro 
manga af samma daliga beskaffenhet. Man matte icke se om 
banorna synnerligen noggrant i dessa bygder. Pa langa strac- 
kor observerade jag ocksa, huru, vid skenornas forening med 
skarfjern, bultar voro inslagna endast i hvartannat hal. Icke 
ar det att undra pa, att sa manga olyckor forekomma har. 

Pa taget funnos nagra indianfamiljer. De hade icke till- 
trade till vagnarne utan fingo sitta pa platformerna vid vag- 
narnes andar. Sannolikt aka de der for ringa pris, kanske t. o. m. 
gratis. Jag glomde fraga derom. De fleste voro kladda till 
halften pa amerikanskt, till halften pa indianskt vis, sago feta 
ut och voro mycket smutsiga. 

Nagra mil innan man kommer till Sacramento, Californiens 
hufvudstad, passerar banan en punkt, benamd Cape Horn, som 
foreter de mest storartade scenerier. Jag kan icke beskrifva 
denna punkt battre an genom att lata mina lasare se en bild 
deraf (sid. 464). Man befmner sig der hogt uppe pa bergvaggen, 
och sa nara braddjupet, att det tyckes, som skulle man nastan 
fran vagnen kunna hoppa direkt ned i floden, som flyter 2,500 
fot nedanfor i dalen. Fran bergvaggen passerar man sedan 
ofver en klyfta pa en bro, som ar 1 13 fot hog och 878 fot lang. 



532 FEMTIOTREDJE KAP1TLET. 

Nar banan ofver Cape Hrrn bygdes, maste de man, som broto 
den forsta grunden dertill, hallas fast med rep, till doss tillrack- 
liga fotfasten kunde halkas ut i de nastan lodnita klipporna. 
Det var kineser, som, like en bar af myror, utforde detta storverk. 

Fran Cape Horn gar nu banan alltjemt utfor, och land- 
skapet blir allt mer leende. Vi anlande till Sacramento, kl. 8 
e. m., d. v. s. 4 timmar senare, an vi skulle. Knapt hade vi 
tradt ut ur vagnen, forran en person steg fram och helsade 
pa mig. Det var en svensk metodistpastor, som hette Lilje- 
gren, hvilken forut varit i Gefle. Det var ett ofverraskande 
kart mote. Med honom foljcle en aldre herre och ett yngre 
fruntimmer, som tillhorde bans forsamling i Sacramento, och 
som visade mig mycken vanlighet. Guds folk ar i sanning en 
familj, och det kanner man vid sadana tillfallen bast. 

I Sacramento ato vi qvall. Man sade, att tagct skull o sta 
der en half timme. Emellertid visste jag icke ordet af, forran 
jag fick se, att det borjade rora sig, langt innan den bestamda 
tiden var inne. I Amerika hvarken ringes eller biases signal 
for tags afgang. Nar tiden ar inne, satter det sig i gang och 
dermed punkt. Jag maste springa af alia krafter for att hinna 
upp det. Lyckligtvis kom jag ocksa med. 

Vid en station, som heter Benicia, stoter jernvagen intill 
en bred vik eller sj6, ofver hvilken taget fores pa angfiirja. 
Denna farja sades vara den storsta i verlden. Hon ar 424 fot 
lang och 18 fot hog. Langs diicket ga flere jernvagsspar. 
Farjans tva maskiner sagas kunna arbeta med en styrka om 
tva tusen hastkrafter hvardera. Det later fabelaktigt. Da vi 
foro pa farjan, stodo der icke mindre an tre tdg. 

vSedan vi kommit ofver till andra stranden, hade vi icke 
langt qvar till staden Oakland i Californien. Der m(")tte oss 
predikanten Lindqvist, pastor for en svensk forsamling pa platsen, 
m. ti. vanner. Taget stannar der, och man fortsatter farden 
frdn Oakland till San Francisco pd en kolossal farja, som gar Of 
ver den omkring 5 eng. mil breda vik, hvilken skiljer de bada 
staderna at. Farjan var ett stort flytande palats, inredt med 
den allra storsta lyx. 

I San Francisco voro flere vanner oss till motes vid sta- 
tionen. Klockan var */ 12 pd natten, nar vi kommo dit. Pre 
dikanten Andersson, forestandare for den forsamling, som jag 



CAPE HORN. - ANKOMST TILL SAN FRANCISCO. 533 



bar skulle besoka, lag sjnk. Jag bodde likval i bans hem. Har 
sag jag for forsta gangen i Amerika en enmanssang. Jag vill 
derfor icke pasta, att icke sadana kunna finnas afven pa andra 
stallen. Men betecknande var, att jag icke heller i de stora 
mobelmagasin, som jag besGkte, upptackte nagon. Ofverallt 
bar man stora breda dubbelsangar, som upptaga en icke obe- 
tydlig del af sangkammarens golfyta. Det gar icke an att 
skjuta ihop dem, utari de sta der som kolossala, mer eller 
mindre fint arbetade larar. Detta later sig ock ganska bra 
gora, der man icke under dagens lopp behofver vistas i badd- 
rummet. Nar man maste hafva liggplatser i dagrummen, an- 
vandas dertill gemenligen ett slags mycket trefliga sangar, 
som under dagen slas upp mot vaggen och da se ut som skap, 
ofta riktigt eleganta. 

Samma dag, jag kom till San Francisco, hade pa mor- 
gonen vid jernvagsstationen Lathrop icke langt fran Sacra 
mento en handelse intraffat, som ar ganska betecknande. En 
Ofverdomare var stadd pa embetsresa, atfoljd af en sheriff, 
som af Forenta Staternas generalprokurator fatt i uppdrag att 
vaka ofver bans sakerhet. En domare, som en gang blifvit af 
bonom for embetsmissbruk domd till nagra manaders fangelse, 
hade sedan dess pa det bittraste hatat honom och foresatt 
sig att doda honom. Denne var nu med pa taget uppen- 
barligen i afsigt att verkstalla sitt uppsat. I Lathrop intogo 
passagerarne frukost. Midt under maltiden reste sig domaren 
fran bordet, stalde sig bakom ofverdomarens stol och gaf denne 
ett valdsamt slag ofver ansigtet, under det bans ogon lagade 
af hamdfullt raseri. I samma ogonblick reste sig sheriffen, 
drog sin revolver och sk6t ned honom pa stallet. Det blef 
naturligtvis en allman bestortning. Alia menniskor rusade upp 
fran bordet och sprungo ut med undantag af en engelsman. 
Denne, som var lejonjagare till yrket, satt belt lugnt qvar och 
spisade fardigt samt begagnade sig af den allmanna forvir- 
ringen endast sa till vida, att ban aflagsnade sig utan att 
betala for maten. 




f EMTIOFJERDE K.APITLET. 

Californien. San Francisco. Skandinaverna der. Klimatet. 



et var onsdagen den 14 aug. vi anlande till don 
verldsbekanta ^taden San Francisco i Californien. 
Hvem har icko hort talas om Californien? For 
fyra tiotal af ar tillbaka tilldrog det sig hela verl- 
dens uppmarksarnhet gonom de guldfyndigheter, 
som man der hade upptackt, och som valladc en haftig guld- 
feber bade i Amerika och Europa. En oraknelig skara men- 
niskor gaf sig af dit for att i hast samla stora rikedomar. 
Somlii^a lyckades, men de fleste misslyckades. 

Det kan naturligtvis icke blifva fraga oni att har skrifva 
en skildring ofver Californien, som kunde gora ansprak pa 
nagot slags fullstandighet. Utrymmet ar dcrtill alldeles for 
ringa. Men nagra sma anteckningar vill jag anda g(">ra. 

Californien ar deladt i tvanne omrAdon: det sydliga, 
som tillhor Mexiko, och det nordiiga, som tillhor Amerikas 
Forenta Stater. Det ar om detta senare liar ar fr^ga. Dess 
areal ar sa stor som hela Sverige. I vester gransar Califor 
nien till Stilla oceanen. Dess kust ar i allmanhet brant och 
har icke manga goda hamnar. Floddalarne i det inre kmdet 
aro utmarkta for sin stora fruktbarhet. Landet oster om 
Sierra Xevadas bergskedja ar en stor odemark mcd en eller 
annan fruktbar dal. Klimatet liings kusten ar till foljd af 
hafvets narhet mycket jcmt. I vSan Francisco ar medeltompe- 
raturen for aret ungefar i3 / 8 grader C.; medeltemperaturon for 



CAL1FORNIEN. 535 



vintern ar io x / 2 och f6r sommaren i5V 2 - Natterna aro i all- 
manhet svala. Inuti landet aro deremot temperaturvexlingarne 
storre. Heta sommardagar kan det vara anda till 50 grader 
C. i skuggan och ofver 70 grader i solen. Men afven der aro 
natterna svala. 

Californiens skogar aro utomordentligt storartade, men for 
narvarande aro de utsatta for en forskracklig skofling. Sar- 
skildt ryktbara hafva de jattetrad blifvit, som man omkring 
ar 1850 upptackte i Yosemitedalen, och som hafva fabelaktiga 
dimensioner. De vaxa i grupper, atta till antalet, belagna pa 
flere eng. mils afstand fran hvarandra. Hvarje grupp inne- 
haller fran 100 till 800 trad. Hvad angar tradens alder, 
anses de storsta vara 15 a 19 hundra 3r gamla. Pa sid. 465 
kunna lasarne se en stubbe, 6 fot hog, tillrackligt stor att ut- 
gora dansbana for omkring 40 personer. Den ar 26 fot i 
diameter. Den 4 juli (frihetsdagen) 1854 dansade pa den 
samma 32 personer; askadarne och musikanterna voro 17, hela 
antalet alltsd 49. Pa sid. 473 finnes en annan bild, som talar 
for sig sjelf. Landsvagen gar tvart igenom tradet, och anda 
finnes pa omse sidor nog qvar for att halla det samma upp- 
ratt och lefvande. Tyvarr hade jag icke tid att besoka Yose 
mitedalen, som ar en af Californiens storsta markvardigheter. 

Californiens tva storsta kanda trad aro bekanta under 
namnen skogens fader och skogens moder. Det senare 
ar vid foten 84 (enligt andra uppgifter 90) fot i omkrets 
utan bark. Det ar 321 fot hogt, och dess bark ar 11 turn 
tjock; den lagsta grenen sitter 137 fot ofver marken. Annu 
storre ar dock skogens fader . Tyvarr ligger han numera 
omkull, och ofre delen ar splittrad. Ursprungligen har han 
varit omkring 440 fot hog, saledes mycket hogre an de nya 
tornen pa Upsala domkyrka. Han ar 110 fot i omkrets utan 
bark. Invandigt ar han brand, och ihaligheten har en genom- 
skaring af omkring 1 1 fot. En man kan rida in i den samma 
82 fot langt och sitta rak pa hastryggen. En vanlig hast 
kan ga 90 fot djupt in.* 



* Sedan ofvanstnende var fardigt till tryckning, har jag i chicago-tidningen 
Missionsvannen for 1 8 okt. 1890 last foljande notis: 

California.* storsta trad, Fran Fresno, Cal., meddelades i tisdags forra 
veckan : det storsta trad i verlden har just nu upptackts i detta county at ett sail- 



536 



FEMTIOFJERDE KAPITLET. 



Fran det inre Californiens 6de fjalltrakter ser lasaren p 
sid. 480 en bild, som, pa samma gang den visar landskapets 



<: 

5 

c 

i 
f 

I 




natur, tillika gifver en inblick i det Ofverdad, som ej sallan 

utmarker turistlifvet, isynnerhet det engelska. 

skap bj(>rnjagare. Tradet, som antagligen aldrig forut skadats af menniskooga r 

mater fyra fot fran marken 129 fot och 5 turn i omkrets. 



CALIFORNIEN. 537 



Ehuru den odlingsbara marken i Californien icke utgor 
mer an */ 8 af statens hela yta, lemriar den dock en betydlig 




fran Northern Pacific jernvag. Se sid 567. 
mangd spanmal till utforsel.* Vin- och fruktodlingen ar ut- 

* Skorden i Californien sker mycket tidigt. Salunda torgfordes t. ex. det forsta 
hvetet af 1890 ars skord redan den 1 8 maj s. a., hvilket dock var ovanligt tidigt. 



538 FEU riOFJERDE KAP1TLET. 

omordentligt storartad, och Californiens fruktcr aro, sa val i 
anseende till storlek som till beskaffcnhet, utmarkta. Lasa- 
ren kan fa en forestalling dcrom genom att taga i betrak- 
tande teckningen pa sidd. 488 och 489. Dct ar paron, som 
forsla. En af Californiens vigtigaste naringar ar farafveln. 
Pmduktionen af nil ar der storre an i nagon annan af unio- 
nens stater. 

Yerldsbekant ar Californiens stora rikedom pa mineralior, 
sarskildt guld. Fran 1848, da guldet der upptiicktes, till 
1 88 1, uppgick guldproduktionen till nara 1,000 millinner dol 
lars. Under den varsta guldfebern i borjan af 1 8^o-talet voro 
omkring 100,000 personer sysselsatta med guldvaskning. 

Californiens befolkning utgjorde 1830 nagot ofver 23,000 
personer, deraf endast omkring 4,500 hvita. Ar 1880 hade 
staten redan 900 tusen personer, deraf 75 tusen kineser och 
30 tusen indianer. For narvarande gar nog befolkningen upp 
till vida ofver i million. Af dem bor nara halften i San Fran 
cisco och narmaste trakten der omkring. 

Ar 1882 antogs af kongressen och presidenten i Amerika 
en lag, som forbjod kinesers invandring under loppet af 10 
ar. Denna lag utgar alltsa med ar 1892 men torde da komma 
att fornyas. Hvad man har emot kineserna, ar isynnerhet dct 
att de, till foljd af sin arbetsamhet och sina enkla Icfnadsva- 
nor, kunna arbetn for ringa dagspenning, hvarigenom de satta 
ned arbetsfortjensten for den hvita befolkningen. 

San Francisco ar, sasom jag namt, icke Californiens luif- 
vudstad, men det ar i alia fall Californiens och vestkustons 
storsta och mest betydande stad. Det ar belaget pa norra 
anden af en lang, 6 cng. mil bred landtunga, som omgifves i 
vester af Stilla oce^men. i ostcr af San Fancisco-viken. Denna 
vik ar 40 eng. mil lang och ar en af de basta hamnar, som 
finnas i verlden. Inloppet till den samma kallas Golden 
Gate och ar utmarkt vackort samt forsedt med ett fast- 
ningsverk. Viken upptiicktes af en franciscanermunk ar 1769 
och kallades af honom San Francisco -viken. Xa.irot senare 
grundade Franciscanerorden en mi^^ion bland indiancrna, der 
San Francisco nu ar belaget. Platson kallades Yerba Buena 
anda till 1847, da den rick sitt nuvarande namn San Fran- 
.cisco. 



CALIFORNIEN. SAN FRANCISCO. 539 



Staden ar bygd del vis pa land, som blifvit utfyldt i vi- 
ken, delvis pa hoga och branta sandkullar. Stora kostnader 
hafva blifvit nedlagda pa att afjemna de senare, men annu fin- 
nes sa mycket qvar af dem, att framlingen icke kan undga 
-att kanna en rysning, nar han pa kabelvagn skall fardas ut- 
for dessa branta backar. Om vagnens gripare skulle slappa, 
sa vore han dodens barn inom nagra minuter. Men afven i 
de starkaste stigningar ga kabelvagnarne latt och jemt. Pci 
sid. 497 kunna lasarne se en gata i San Francisco med en 
mycket brant backe. I de lagre delarne af staden, der mar- 
ken ar ganska jemn, ga sparvagslinier, som dragas af hastar. 

Lange var San Francisco utan betydelse. Ar 1830 be- 
stod dess befolkning af endast 3 hundra personer, och ar 1847 
hade den vuxit till 469. En vandpunkt i dess utveckling in- 
tradde med upptackten af guldgrufvorna i Californien. Denna 
upptackt skedde ar 1848, och nu gick staden framat med 
jattesteg. Ar 1870 hade den en befolkning af 150 tusen; ar 
1885 hade denna redan vuxit till 275 tusen, och for narva- 
rande utgor den mer an 300 tusen. Om stadens narvarande 
utveckling kan man gora sig ett begrepp, da man hor, att ar 
1 88 1 uppfordes der 535 nya byggnader, ar 1885 nara 15 hundra 
och ar 1887 omkring 2,150 med ett byggnadsvarde af nara 11 
millioner dollars. 

San Francisco ar en mycket betydande fabriksstad. I dess 
verkstader sysselsattes ar 1885 ungefar 40 tusen personer, och 
vardet af dess fabiikation uppgick till nara 90 millioner dol 
lars. Nu gar det sakert upp till 100 millioner. Handeln och 
sjofarten aro afven mycket lifliga. 

Flere stora eldsvador hafva gatt ofver staden, isynnerhet 
voro aren 1850 51 olycksar. Under denna tid intraffade 4 
eldsvador, hvilka tillsammans vallade en forlust af minst 15 
millioner dollars. Det oaktadt voro annu, sa vidt jag kunde 
se, nastan alia boningshus bygda af tra. 

Byggnadsstilen ar i allmanhet mycket vacker, och man 
ser, att egarne icke hafva sparat pa penningar. Ofta aro hu- 
sen malade sa, att de se ut, som vore de af marmor eller af 
annan sten. Manga ganger stod jag beundrande infor dyr- 
bara hus och tankte: Detta ar anda af sten. Men nar jag 
kom narmare, sa var det tra allt^ammans. Jag forstar icke, 



540 FEMTIOFJERDE KAPITLET. 

hur en eldsvada skulle kunna hejdas, om den brote ut i 
San Francisco. Mellan husen finnes ingen tillstymmelse till 
brandmurar. Trottoarerna aro ock till stor del af brader. 
Och detta i en stad, som lar vara en af de rikaste pa hela 
jorden ! 

Pa det kyrkliga omradet ar det i San Francisco sasom 
annorstades i de storre staderna i Amerika. Der finnas en 
massa olika samfund med sina kyrkor. De senares antal be- 
loper sig till nara 150. Dertill komma atskilliga forhyrda lo- 
kaler, der religiosa moten hallas. Friimsta rummet intager 
katolicismen, som raknar 23 kyrkor. Lutheranerna hafva 8. 

For sa val den lagre som den hogre undervisningen bar 
San Francisco offrat stora summor. Utom de offentliga sko- 
lorna finnas der omkring 100 privata laroanstalter, af hvilka 
somliga aro mycket rika. De ega storartade byggnader och 
hafva ett larjungeantal af tillsammans 10 tusen barn. Till- 
standet i dessa skolor skall dock enligt uppgifter, som jag sett 
offentliggjorda, icke vara det basta. For nagon tid sedan 
hande, att en i2-arig gosse hotade lararen med revolver. Med 
anledning deraf foretogs en visitation, hvars resultat var, att 
man fran barnen tog i beslag 35 .revolvrar och 12 dolkar. 

Likasom alia stora stadcr i Amerika ar afven San Fran 
cisco forsedt med en stor mangd krogar. Deras antal gar 
upp till 4 tusen, en forskracklig forbannelse. 

I San Francisco finnas omkring 9 tusen skandinaver. Af 
dessa aro narmare 5 tusen svenskar. Skandinaverna har aro 
mer an i de ostra staterna sammanblandade med andra natio- 
ner. En stor del af dem begagnar aldrig sitt modersmal. 
Manya svenska mans barn fa har aldrig tillfalle att lara sig 
svenska sprakct, och detta forsvarar i manga afseenden den 
andliga vcrksamheten bland v^ra landsman. De fiesta sven- 
skarne aro handtverkare eller vanliga arbetare. De aro myc 
ket fa, som ega en mer framstaende stallning. Handtverkare, 
isynnerhet skraddare och snickare, synas hafva lattast att er- 
halla arbete med god betalning (stundom anda till 3 a 4 dol 
lars per dag). Personer utan ndgot visst yrke hafva deremot 
ofta svart att finna varaktig syssetsattning med en betalning, 
som nagorlunda motsvarar lefnadskostnaderna. Deras daglon 
ar vanligen 1,60 a 2 dollars. 



SAN FRANCISCO. 



541 



I San Francisco larer fackforeningsvasendet vara myckct 
utveckladt. En svensk arbetare, som varit der nagra ar, om- 
talade for mig, att det inom manga y*rken ar nastan ornojli^t 
att fa arbete, derest man ej tillhor fackforeningen. Om en 
.arbetsgifvare anstaller en sadan arbetare, sa strejka de andra. 
Foreningen bestammer ock priserna; och tager en arbetare 
lagre betalning, sa blir han utstott ur foreningen. Salunda 
sade den namde arbetaren, att han val kunde noja sig med 
mindre, an hvad han hade, men att han mdste taga, hvad fack 
foreningen bestamt. 

Flertalet af svenskarne befattar sig icke med nagon reli 
gion alls. Det ar alls icke ovanligt att traffa personer, som 
ej besokt nagon kyrka eller andlig sammankomst pa 15 a 20 
ar. Har finnas dock flere skandinaviska kyrkor, fastan ingen 
af dem raknar nagot storre antal medlemmar. Trenne af dem 
aro lutherska, och en metodist-episkopal. Den svenska mis- 
sionsforsamlingen bildades ar 1877. Anda till ar 1886 sak- 
nade hon en egen lokal och holl sina sammankomster i en 
sal, som tillhorde en episkopalkyrka. Men namda ar lycka- 
des hon for billigt pris fa kopa en liten kyrka, som en tysk 
forsamling ville salja. Den rymmer nagot ofver 200 perso 
ner och kostar vid pass 8 tusen dollars. 

I staden utgifves en svensk politisk tidning, benamd Vest- 
kusten. Jag gjorde ett besok pa dess lokal. 

Bland de saker, som mest forvana framlingen, nar han 
kommer till San Francisco, ar klimatet. Kommer han i sjelfva 
hogsommaren, da det i de ostra staterna rader en tryckande 
varme, sa behofver han i San Francisco soka reda pa en god 
ofverrock for att kunna halla sig varm, isynnerhet pa efter- 
middagarne och om natterna. Nagra egentliga sommarklader 
behofver man icke i San Francisco. Varma ylleklader baras 
aret om. Ja, jag sag manga fruntimmer, som buro pelskragar 
och tjocka vinterkappor, och manga akdon voro forsedda med 
ludna skinnfallar. Och detta i angusti manad. Nar jag en 
afton reste till Oakland, sa brann en dugtig fyr i kaminen pa 
farjstationen. Det ar latt att forkyla sig i San Francisco, 
sade mina vanner till mig, nar de sago, hur jag var kladd. 
Men hvad ville jag gora. Jag hade lemnat min ofverrock i 
Chicago och bestalt, att den skulle mota mig i Minneapolis i 



542 FEMT1OFJERDE KAPITLET. 

borjan af September. Som en akta nordbo redde jag mig 
ocksa godt i sommarkylan i San Francisco. 

Kelt andra erfarenheter lar man gora, om man kommer 
clit pa vintern. Medan man i staterna oster om Californien 
bar mycket stark kold, finner man der det ljufvaste varvader. 
Tornrosen sprider da sin doft, och flertalet af osterns kruk- 
vaxter blomma under bar bimmel. Nar San Francisco-boarne 
i tidningen lasa om snostormar, som rasa pa andra sidan om 
Klippbergen, eller om bantdg, som fastnat i snodrifvorna uppe 
i Sierra Nevada och blifvit sittande der hela veckan utan att 
komma fram eller tillbaka, sa kunna de sjelfva ga och njuta 
af tradens gronska och blommornas doft. Nagon vinter i 
egentlig mening hafva de icke. Nog har det handt, att sno 
fallit, men den blir icke manga minuter gammal. Vintern ar 
regntiden. Den borjar i midten af november och fortsatter 
till i april eller maj. Dock regnar det icke hvarje dag, icke 
ens hvarje vecka. Regntiden ar den skonaste arstiden i San 
Francisco. Sommaren eller den torra arstiden ar icke sa be- 
haglig. Vegetationen ar da af torkan gul och vissnande. 






FEMTIOFEMTE KAPITLET. 

Cliff House. - - Predikan i San Francisco. Golden Gate Park. Kina- 

staden. Juvelerarebutik. Ostronmiddag hos en luleabo. Palace 

Hotel. Predikan i Odd Fellows sal. 



^ u galde det att begagna tiden val. Torsdagsmor- 
gonen (d. 15 aug.) gjorde vi en utfard till Cliff 
m House, ett fortjusande stalle pa kusten af Stilla 
oceanen. Vi fardades dit dels med kabelvagn, dels 
med angsparvagn. Medan vi vantade pa den se- 
nare, kopte jag vid ett fruktstand for 10 cents, d. v. s. 38 ore, 
en del af en drufklase. Den vagde mellan 2 och 3 skalpund. 
Nar vinskord en ar god i Californien, lar man fa drufvor for 
en cent (ej fullt 4 ore) per skalpund, men nu kostade de om- 
kring fern. Det var stora, utmarkt valsmakande bar. 

Stilla oceanens kust foretedde en obeskrifligt statlig an- 
blick. Jag hade velat sitta der hela dagen for att betrakta 
Guds majestat. Vadret var utomordentligt harligt. Langa 
boljor slogo sakta upp mot den langsluttande hvita sandiga 
stranden. Langs efter denna sag man den ena gruppen af 
menniskor efter den andra, hvilka sutto och inandades den 
friska hafsluften, medan en hop sma barn sprungo i sanden 
och blefvo vata om fotterna. 

Cliff House ar ett litet utvardshus. Det ligger pa ett 
klipputsprang, hvaraf det ocksa fatt sitt namn. Mellan 5 och 
6 hundra fot der utanfor stiga nagra sma klippor upp ur haf- 
vet. Pa dem ligger nastan standigt en stor mangd sjolejon 



544 



FEMTIOFEMTE KAP1TLET. 



och salar, kanske ett par hundra till antalet, hvilka valtra sig 
i solen samt da och da rulla ned i vattnet f6r att svalka sig 
eller taga nagon fisk. Det ar forbjudet att pa nagot satt 
skramma dessa djur. Ocksa aro de sa tama, att de icke det 
ringaste lata sig storas af den mangd askadare, som do allt- 
jemt hafva. Somliga af djuren voro mycket stora och feta. 
DC vraladc bestandigt, och ehuru deras late icke var synner- 
ligen vackert, var det ej utan intresse att hora derpa. Hela 
skadespeiet var for ofrigt synnerligen tilldragande. En vy af 
stallet ser lasaren pa sid. 504. 

Cliff House tillhor en rik amerikanare vid namn Sutro, 
som pa berget der ofvanfor har sitt hem, kalladt Sutro Heights. 
Yi besokte afven detta. Genom en stor port kommo vi in i 
en utomordentligt vacker park, hvilken utan afgift star Oppen 
for alia. Den prydes af vackra trad, dyrbara blomsteranlagg- 
ningar och en stor mangd dyrbara byster. Pa hogsta punk- 
ten lag huset. Det var af tra och forsedt med ett hogt ut- 
sigtstorn. Jag vande mig till ett fruntimmer pa garden, lem- 
nade henne mitt visitkort och fragade, om vi fingo ga upp i 
tornet. Hon befans vara dotter till egaren och var gift. Hen- 
nes far var stadd pa resa i Europa. Den unga frun talade 
ledigt tyska, sa att vi utan svarighet kunde spraka med hvar- 
andra. Med den stOrsta artighet i verlden bjod hon oss att 
stiga upp i tornet, derifran vi hade en obeskrifligt harlig ut- 
sigt. Xar vi kommo ned, bad hon oss stiga in i huset. Allt- 
ting var der sa, som endast en rik man kan hafva det. Emel- 
lertid forklarade dottern, att huset nu var gammalt, atmin- 
stone 20 ar, och skulle rifvas for att lemna plats for ett 
nyU, som vore mera tidsenligt. En bild af stallet, sedt ned- 
ifran landsvagen finnes pa sid. 505. 

I affarsstaden har Sutro ett bibliotek pa no tusen band 
utom en mangd handskrifter. Detta tanker han flytta till 
Sutro Heights, der han for andamalet skall bygga ett stort 
palats, innehallande dels boksalar, dels lasrum f6r studerande 
och andra, som kunna 6nska begagna sig af bibliotekets rika 
skatter. Det ar amerikanskt. 

Innan jag reste tillbaka till staden, kopte jag ett california- 
paron. Aldrig i mitt lif hade jag kunnat g6ra mig en fore- 
stallning om, att det fans sa stora paron. Jag kan icke be- 



SUTRO HEIGHTS VID SAN FRANCISCO. 



545 



stamma, hvilket som ar rattare att saga, att jag at paronet, 
eller att jag drack det sa saftigt var det. Endast med 




Bild fran Northern Pacific jernvag. 

Se sid. 567. 

moda kunde jag i min mage bereda rum for det samma helt 
och hallet. 

35 



Pa aftonen predikade jag i en kongregationalistkyrka. den 
stOrsta som fans i staden. Hon var mycket tin och hade 
1,400 sittplatser. Mycket folk var ock samladt. Dock lingo 
alia rum utan trangsel. 

Fredagen gjorde vi aterigen en utfard till Cliff House. 
Det var ett allt for fortjusande stalle, for att jag icke skull e 
bes5ka det en gang till. Innan vi kommo dit, stego vi dock 
af vid en park, kallad Golden Gate Park, en af de finaste och 
dyrbaraste parker, som val Amerika har att bjuda pa.* Den 
ar 3 eng. mil ling och l / t eng. mil bred. Fordom var denna 
plats, likasom San Franciscos omgifningar i allmanhet annu 
aro, ett sandhaf, der sanden yrde omkring i luften. Men un 
der de sista 15 aren har man med en kostnad af omkr. en 
million dollars forvairdlat den till, hvad den nu ar. Ytterst 
val vardad var den ocksa. Alia blomsteranlaorgningar voro 
utforda med en utmarkt smak och konstskicklighet. Ofverallt. 
hvart man vande sig, sag man den mest fortjusande tafla i 
alia mojliga farger. Ungefar midt i Darken ligger ett kolos- 
salt vaxthus af jern och glas. Det ar 250 fot langt och 60 fot 
bredt samt har ett kupoltorn, som ar 58 fot hogt. Vi gin go 
ock igenom detta. Der sago vi en mangd sallsynta och prakt- 
fiilla vaxter frin den heta zonen. O hum Ijufligt framtrader 
icke skaparens majestat i den oandliga mangfalden af dessa fina, 
cnjuka, valluktande och mangfargade blomster! Tank, hvilken 
prakt den nya jorden en gang skall forete! Xar herren gor 
allting nytt, da skall hon i alia delar afspegla hans egen skonhet. 
Att i denna park funnos konstgjorda sma sjoar. grottor, 
byster, musikpaviljong m. m., ar alldeles klart. Xagot utskank- 
ninfirsstalle observerade jag deremot icke. Dermed vill jag 
dock icke saga, att der icke mojligen fans nagot sadant, ehuru 
jag icke sag det. 

Bland de byggnader, som funnos der. var det isynnerhet 
en, som slog an pa mig. Det var ett stort praktigt lekhus 
for barn, med stora kostnader uppfordt af en barnavan. Der- 
till horde afven en gard med karusell m. m. d. Lekhuset 
inneholl matsal och flere andra rum. I allmanhet tanker man 
vid parkanlaggningar alltfOr litet pa barnen. Och dock borde 
parkerna i f6rsta rummet vara till for dem. 

San Francisco bar 21 ofientliga parker. 



GOLD EX GATE PARK. KIN AST A 



Innan vi foro tillbaka till staden, kopte jag vid ett stand 
ndgra minnen dt min hustru och mina barn. 

Vi styrde nu vdr fard direkt till Kinastaden>, som ar 
en mycket markvardig foreteelse. De forsta kineserna an- 
kommo till San Francisco ar 1849. Den plats, der de slogo 
sig ned, kallades gemenligen >lilla Kinat. Ingen dromde dA 
om, hvilken utstrackning denna koloni med tiden skulle fa. 
Men kinesemas antal vaxte oupphorligt. Snart upptogo de 
tvanne qvarter, och inom nagra dr hade de utvidgat sig sd, 
att de tagit i besittning den mest fashionabla delen af staden. 
De hvita trangdes allt mer och mer undan, lemnande sina hus, 
sina kyrkor och sina affarslokaler at kineserna. Ett stort, for- 
sta klassens hotel, som invigdes dr 1 860 och dd hade rum for 
300 gaster, bebos f5r narvarande af vid pass 2 tusen kineser. 
De hvita kunde icke bo sida vid sida med kineserna. 

Kinesernas antal i San Francisco uppgdr for narvarande 
till 24 tusen. Deras dragter, sprdk, handel, butiker o. s. v. 
aro alldeles som i deras hemland. De hafva 6 afgudatempel, 
2 teatrar, en mangd spelhus och opiumhelveten o. s. v. Flere 
evangeliska samfund utofva missionsverksamhet bland dem, och 
det har icke varit utan fhikt. Der finnas icke mindre an 7 
mission skyrkor for kineserna, tillhorande olika kristligasamfund. 

Xar \i kommo in i Kinastaden, motte vi en >autoriserad 
vag\isare>. Vi fragade honom. hvad han \-ille haf\*a for att 
fora oss om^ring. Han svarade: > Fern dollars >. Vi voro nJm- 
ligen fern personer, och den vanliga taxan \*ar en doUar for 
person. Vi betackade oss for anbudet. Ett stycke derifrdn 
traffade \~i en polisman. Vi fragade honom om nodiga upp- 
lysningar. Han svarade, att vi finge anlita ndgon af de auto- 
riserade vag\*isarne. Vi vande oss nu till ndgra kineser och 
tilltalade dem pd engelska men fingo intet svar. I allmanhet 
kunna kineserna icke tala engelska, 

Hvad vi isynnerhet ville se, var ett kinesiskt tempeL Och 
hur vi nu sokte, hittade vi ett sddant till sist. Det Idg en 
trappa upp. Till venster \-id ingdngen satt en vedetstygglig 
afgud med brinnande rokelse framfor sig samt en lampa der 
bred\-id. Det inre af templet bestod af vidriga afgudabelaten, 
\-idunderligt utst\-rda altaren m. m. d.. som \~ar mycket in- 
tressant att se, men som ar omojligt att beskrifva. FramfOr 



548 FEMT1OFEMTE KAPITLET. 

afgudarne lag en mangd kakor, som skulle vara till mat at 
dem. NaturJigtvis var det presterna, som ato upp, hvad gu- 
darnc skulle hafva. 

Nar vi kommo ned for trappan igen, sago vi genom ett 
par glasdorrar en kines rora sig. Vi tradde narmare och tit- 
tade in. Det var ett opiumhelvete. Nagra kineser lago der 
berusade af opiumrokningen. De voro alldeles som d5da. Var- 
den pa stallet vinkade at oss, att vi skulle ga var vag, men 
vi stannade qvar och betraktade den afskyvarda taflan. Da 
drog ban ett par roda gardiner for glaset, och vi maste af- 
lagsna oss. 

Opiumrokningen ar en forbannelse ofver Kina. Den som 
fatt begar till den samma, ar nastan tillspillogifven. Han ar 
vida varre deran an en forfallen drinkare. Dock, det ar icke 
blott bland kineserna, som denna last vunnit insteg. Afven 
bland engelsman och amerikanare lar den pa sina stallen hafva 
borjat att harja ratt forfarligt. 

Fran templet gingo vi till ett kinesiskt hotel. Det var 
ganska snygt och ordentligt med fullkomligt kinesisk moble- 
ring, som tog sig mycket fantastisk ut. For tillfallet fans der 
endast en kines, som spisade, och det gjorde han pa kinesiskt 
vis med pinnar i stallet for knif och gaffel. Alaten bestod af 
riskaka och syltad frukt samt en liten kopp kaffe. 

Derifran gingo vi vidare och vandrade genom nagra gator. 
Ofverallt sag man kinesiska skyltar, kinesiska butiker, rak- 
stugor o. s. v. I de senare rakade man icke allenast skagget 
utan afven haret af menniskor. Som bekant raka namligen alia 
kinesiska man hufvudet med undantag af en liten flack midt i 
hjessan, der de lata haret vaxa ut till en lang piska, som de 
flata. I hvardagslag ar piskan upplagd, men nar det skall vara 
fint, hanger hon ned och racker da vanligen anda ned pa fot- 
terna. Nagra kinesiska qvinnor sago vi afven. De voro sma 
och fula. Deremot voro de kinesiska barnen mycket vackra. 

Under var vandring kommo vi afven till ett tryckeri. Vi 
gingo dit upp. Det var ett litet elandigt kyfTe. Der trycktes 
en tidning. Det skedde icke med typer utan med stentryck. 
Vi ba.do en kines lasa ett stycke for oss. Det gjorde han 
afven, och vi kOpte ett exemplar af det sist utkomna tidnings- 
numret. Priset var tio cents. 



/ KINASTADEN. HOS EN LULEABO. 549 

Nar vi kommo tillbaka fran Kinastaden, gingo vi in i en 
juvelerarebutik, som var nagot att se. Alia vaggar voro af 
spegelglas, hvilket gjorde, att butiken sag oandligt stor ut. 
De dyrbarheter, som har i glaslador lago utbredda for bes6- 
karens blickar, hade sakert ett ofantligt varde. Taket pryddes 
af de vackraste moriska malningar med infattade diamanter. 
Salunda var i ett fait malad bilden af en osterlandsk soldat 
med en dyrbar briljanterad sabel, i ett annat en qvinna med 
ett gnistrande diamanthalsband o. s. v. Bara diamanterna 
i detta tak gingo val upp till tusentals dollars varde. Fina 
butiker har jag sett i andra stora stader, men nagot liknande 
denna har jag hvarken forr eller senare skadat. Och dock, 
hvad var denna glans i jemforelse med harligheten i den stad, 
som Gud beredt sitt folk, den stad, hvars gator aro af guld, 
hvars portar och murar aro af perlor och adla stenar! Allt 
det skona pa jorden ar till for att peka uppat. 

Innan jag pa morgonen for ut till Cliff House, hade jag 
besok af en man vid namn Norris, som hade handel med 
ostron och andra musslor. Han hette ursprungligen Unborn 
samt var fodd och uppvaxt i samma stad som jag. Redan 
som ung begaf han sig ut till sjos, for verlden omkring och 
hamnade ar 1850 som guldgrafvare i Californien. Unborn bjod 
mig till middag pa ostron. Sadana hade jag aldrig i mitt lif 
forr kunnat forma mig att ata. Men att i San Francisco 
blifva bjuden pa ostron af en luleabo, det var alltfor poetiskt, 
for att jag inte skulle vedervaga forsoket att fa i mig nagra. 
Jag tankte: Det kan ju inte ga varre an sa, att de komma 
tillbaka. 

Vi gingo alltsa nu till Unborn. Han undfagnade oss med 
stor vanlighet. Jag arbetade och at och hade svart att fa min 
talrik torn. Nar jag steg upp fran bordet, var jag besluten, 
att detta skulle vara den sista gangen, likasa visst som det 
var den forsta, som jag smakat ostron. Innan vi gingo var 
vag, gaf Unborn mig ett minne, ett litet stycke guld, sadant 
som han hade funnit det under den tid, da han var guldgraf 
vare. Det ser ut som ett fint arbetadt blad, och ingen, som 
ser det, kan tro annat, an att det ar guldsmedsarbete. 

Mina vanner forde mig nu vidare till det s. k. Palace 
Hotel, hvilket skall vara det storsta hotel, som fins pa jorden. 



550 FEMT1OFE.WTE KAP1TLET. 

Det ar ock ctt vidunder. Dess dimensioner aro 350 och 275 
fot. En bild af det samma kan lasaren se pa sid. 520. An- 
talet rum uppgar till mer an 1,000, deraf 755 aro afscdda 
for gaster. Det bar fern hissar och fern trappuppgangar. Den 
nedersta vaningen ar 27, den ofversta 16 fot hog. 

Huset ar bygdt af sten och tegel omkring ett kolossalt 
skelett af jern, hvars andamal ar att skydda det mot bristning 
i handelse af jordbafning. 

Nar vi kommo in i hotellet, befunno vi oss pa en stor 
borggard med glastak. Det var en mycket praktisk inrattning. 
Hit kor den resande in och slipper stiga af pa gatan. Ho 
tellet ar sju vaningar hogt. Alia de fyra sidor, som vetta inat 
nu namda gard, aro forsedda med verandor, som stracka sig 
efter hela vaggen, sa att man pa dem kan promenera rundt 
om hela garden. Inbordes voro de forenade med hvarandra 
genom trappor. Detta sag utmarkt trefligt ut. Till en van, 
som gick med mig, sade jag: 

Jag tror inte, att det har heller ar annat an tra, fast det 
ser ut som marmor. 

Nej, svarade han, nog ar det sten. 

Kom, sade jag, sa skola vi ga dit och knacka. 

Vi knackade. Alltsammans var af tra, verandor, balu- 
strader, trappor. Och detta i ett hus, der man annars iakt- 
tagit alldeles utomordentliga atgarder mot eldfara. Huset lar 
hafva kostat sju millioner dollars d. v. s. 26 millioner kr. 
For att tydliggora betydelsen af en sadan siffra vill jag namna, 
att taxeringsvardet a all fast egendom i Gefle, som ar Sveriges 
femte stad, uppgar till foga mer an namda belopp. 

Vi frfigade, om det vore tillatet att komma upp pa taket 
af hotellet. Man stalde genast en neger till var tjenst, och 
medels en hiss voro vi snart uppe. Der vandrade vi omkring 
och hade den harligaste utsigt ofver alia delar af den stora 
staden. 

Pa qvallen kl. */ 8 predikade jag i en sal, tillhorig en 
hemlig orden, som har mycket stor utbredning i Amerika och 
kallas for Odd fellows .* Salen var en utmarkt praktig och 
stor operasal, upplyst med elektriskt ljus. Det var riitt mycket 



* Loger af den samma la ra finnas afven i Sverige. 



PALACE HOTEL SAMMANKOMST. 551 

folk, dock icke flere an att alia fingo sitta. For sammankom- 
sterna hade vannerna tryckt ett blad, innehallande de sanger, 
som skulle sjungas. Det utdelades till alia besokande. Bland 
sangerna var afven en engelsk. Man sade, att den sjungits 
vid Moodys besok i San Francisco. Jag laste igenom den. 
Der funnos nagra rader, som jag icke forstod. Jag vande mig 
till en predikant och fragade, hvad de betydde. Han visste 
det icke. Han gick och fragade orgelnisten. Denne visste 
det icke heller. Men sjongo, det gjorde vi med full hals, all- 
deles som hade vi forstatt allt, och som om orden varit tagna 
ur djupet af vara egna hjertan. Jag kunde icke annat an le 
i mitt inre at detta. Men Gud forstod val bade vara ord och 
var favitskhet. 




f EMTIOSJETTE KAPITLET. 




I Oakland Cal. En helbregdagorare. Predikan i Oakland och San 

Francisco. Afresa. Mount Shasta. Portland Oreg. 

Tacoma och Seattle Wash. 



[a lordagen (d. 1 7 aug.) reste jag till Oakland. For- 
bindelsen uppehalles models stora angfarjor, som 
ga hvarje halftimme. Oakland har ett ganska tref- 
ligt utseende, fastan nastan alia hus och kyrkor 
aro af tra. Staden ar mycket langstrackt, och ge- 
nom den samma gar hvarje halftimme ett bantag, som stannar 
vid hvartannat eller hvart tredje gathorn. Pa detta tag fa 
alia aka utan nagon betalning. Oakland torde val vara den 
enda stad pa jorden, som har sadana kommunikationer. Inne- 
vanarnes antal skall vara omkring 70 tusen, deribland 12 hun- 
dra svenskar. En stor del af dessa senare hafva det i ekono- 
miskt afseende mycket bra. Bland dem finnas afven fyra 
kristna forsamlingar. JMissionsforsamlingen har omkring 60 
medlemmar. Inom den samma rader frid och karlek och en 
ratt Hflig verksamhet. 

Den svenske pastorn Lindqvist hade anordnat en utflygt 
utat landsbygden pa f. m. Har sag jag nu pa stora sadesfalt 
sadana jordens frukter, som man hos oss endast finner i trad- 
gardar och drifbankar. Annars var trakten foga intressant 
att skada. Vegetationen var af den langvariga torkan brun- 
brand. 

Pa aftonen blef jag vittne till en seen, som var mycket 
tilldragande. Midt pa en gata i Oakland hade nagra troende 



/ OAKLAND CAL. 



553 



personer man sade, att de tillhorde fralsningsarmen pla- 
cerat ett stort bloss. Omkring det samma stod en krets af 
menniskor, som uppmarksamt lyssnade till en andlig sang. 
Samlingen var icke stor, men den frid och stillhet som ut- 
markte den, gjorde hela scenen mycket uppbygglig. 




Senare pi qvallen var jag inbjuden till en svensk familj 
vid namn Svensson. Der sammantraffade jag med en lakare, 
dr Smith, samt en aldre tysk herre. Genast uppstod samtal om 
ett amne, som synnerligen intresserade bade dem och Svensson, 
namligen helbregdagorelsen genom tron. I San Francisco och 



554 FEMTIOSJETTL K AT IT LET. 

Oakland hade for en tid sedan verkat en man vid namn Dowie 
med fru. Han var till borden skotte men hade varit i Austra 
lian och derifran kommit till San Francisco For tillfallet var 
han langre norrut, och det var beramadt, att vi skulle traffas 
pa min fard genom de norra staterna, hvilket likval icke skedde. 
Det sades om Dowie, att hans verksamhet sasom helbregda- 
gorare hade varit valsignad med de mest underbara frukter. 
Sjelf hade han ock gifvit lit en bok, kallad The first ameri- 
can fruits (De forsta frukterna i Amerika). Den ar temligen 
vidlyftig och innehaller berattelser om helbregdagorelser, som 
skett i Amerika genom hans bon och tro och handers pa- 
laggning. Det var af sarskildt intresse att hora dr. Smith 
tala om mannen. 

Jag hatade honom en tid, sade han, men sedan blef jag 
fullstandigt 6fvertygad. 

Smiths hustru, som ock var narvarande vid detta tillfalle, 
hade haft nagon sjukdom, som trotsat bade hennes mans och 
andra af honom anlitade lakares bemodanden. Slutligen vande 
sig Smith till Dowie. Denne lade handerna pa henne och 
bad. Hon kande det, sasom hade hon kommit i elden under 
nagra minuter. Sedan var sjukdomen ofver, och hon hade icke 
vidare haft nagon kanning deraf. Det var ledsamt, att jag 
icke fick traffa Dowie. Jag hade sedan bref fran honom, 
hvaruti han bland annat namdc, att han hoppades en gang fa 
komma till Sverige och verka Guds verk afven der. 

Utan tvifvel maste man erkanna verkligheten af helbregda 
gorelser genom tron. Men stor svarighet for deras lugna och 
ratta bedomande vallas af de orimliga ofverdrifter, hvartill 
manga ifriga anhangare af denna sak ofta gora sig skyldiga, 
sa ock af de manga berattelser om underbara helbregda 
gorelser, hvilka, nar man narmare ser pa dem, icke hafva 
varit nagra helbregdagOrelser alls. .F6r n%ra ar tillbaka 
vackte i vart land en viss Boltzius mycket uppseende. Den 
ena berattelsen om underbara helbregdagOrelser ofvertraffade 
den andra. Han var afvcn i Gefle. Den forsta, han der botade, 
var en qvinna, som legat nagon tid till sangs i lungsot. Hon 
steg upp, skotte sina barn och sitt hushdll, var alldeles frisk*. 
Alia menniskor forundrade sig. Folk strOmmade dit for att se 
den markvardiga foreteelsen. Under tiden harjade lungsoten 



EN HELBREGD AGORARE. 555. 

i hennes inre som forr, och inom kort lag hon p bir. I Bet- 
lehemskapellet i Gefle hade Boltzius en gang en utstallning af 
sjuka, som ban gjort helbregda. Det var dofva, som blifvit 
horande, det var blinda, som blifvit seende. Jag var der och 
sag. De dofva voro lika dofva som forr, och de blinda voro 
lika blinda som f6rr. Men Boltzius och hans trogna voro full- 
komligt ofvertygade om, att de horde och sago. Och de Sjuka 
tordes icke heller tro nagot annat. Ty da straffades de for otro. 

En aldre herre, som varit sjuk i manga ar, kom till Gefle 
for att behandlas af Boltzius. Innan han reste, var han uppe 
hos mig och helsade pa. Jag sade: 

Ar du frisk nu? 

Ja, svarade han. 

Alldeles frisk ? 

Forstas, tillade han, inte kanner jag mig battre, men jag 
har helsan i iron, likasom man har syndernas forlatelse ge- 
nom tron, afven da man inte kanner den. 

Att synd och ofrid forstora menniskors helsa, det ar ju en 
bekant sak. Att en innerlig forening med herren i rattfardig- 
het och deraf foljande frid maste utofva ett mycket helsobrin- 
gande inflytande pa kroppen, ar ock deraf en naturlig foljd. 
Uppenbart ar ocksa, att apostlarne genom tro och bon gjort 
manga helbregda. Att i den aldsta forsamlingen helbregda- 
gorelsens gafva forekom, veta vi af Pauli bref. Hvarfor skulle 
den da icke kunna forekomma afven hos oss? Saken har trots 
alia missbruk och ofverdrifter utan tvifvel en reel grund. Men 
det ar att beklaga, att den pa senare tider genom de falska 
och ofverdrifna historierna blifvit bragt i vanrykte. 

Sondagen den 18 aug. predikade jag i Oakland pa f. m. 
i en stor teatersalong. Alia skandinaviska forsamlingar i sta- 
den hade aflyst sina gudstjenster for tillfallet. Det var ratt 
mycket folk samladt. Men alia fingo godt rum att sitta. Sa- 
len sades hafva sittplatser for 1,500 personer, och det var nog 
val tilltaget. 

Pa aftonen predikade jag dter i San Francisco i en sal, 
tillhorande Odd Fellows. Det var min sista predikan i Califor- 
nien. Jag kande det, som hade jag velat taga hvar och en 
af ahorarne om halsen och bedja honom att icke undandraga 
sig till fortappelse utan tro och fralsa sin sjal. 



556 FEM TIO SJE T TE KAt l TL E T. 

Vi ato qvallsvard hos pastor Andersson. Sedan laste vi 
Davids 34 psalm, folio ncd pa vara knan och bado, befallande 
oss och hvarandra i Guds hand. Dcreftcr logo vi med stor 
saknad ett hjertligt farval af hvarandra sakert for alltid. Det 
hade varit kara dagar vi upplefvat tillsammans. 

Nar jag lemnade Anderssons hem, tittade jag in i den 
lilla svenska kyrkan. Der var samlad en bibelklass. Jag sade 
alia de kara vannerna farval och gick, atfoljd af deras hjert- 
liga valsignelser. Manga vanner foljde med till Oakland. Det 
var redan morkt. Klockan var sju. Pa himlafastet sag jag 
Karlavagnen och Nordstjernan ganska langt nere vid horison- 
ten. Det kandes sasom en Ijuflig helsning fran Sverige, och jag 
hoppades, att snart den dag skulle komma, da jag tinge se 
dessa stjernbilder mera ratt ofver mitt hufvud. Sverige - 
der ar hemma for mig, och fran nu vande sig min resa ditat. 

I Oakland stego vi pa taget. Var vag bar nu mot norr 
till Portland i Oregon, omkr. 800 eng. mil fran San Francisco. 
Pa taget tillbragte vi nara 40 timmar under oafbruten resa. 
Tagets hastighet var alltsS. vid pass 20 eng. eller 3 sv. mil i 
timmen. I borjan gar banan fram genom vingardar och frukt- 
tradgardar, som arligen gifva den rikaste afkastning af apel- 
siner, citroner, persikor, fikon, valnotter m. m. Men sedan 
kommer hon upp i Sierra Nevadas bergsbygd, och der ar na- 
turen mycket vild. Der gar hon omsom ofver hoga bergs- 
toppar, omsom genom langa tunlar - - den liingsta ar mellan 
3 och 4 tusen fot - - 6msom ofver djupa klyftor pa broar, 
hvilka uppbaras af langa trastottor, stundom anda till tre va- 
ningar i hojd. Pa afstand sago dessa broar ut som stora 
spindlar. 

Ungefar vid middagstiden kommo vi till en station vid 
namn Sisson. Den ligger ungefar 340 eng. mil fran San Fran 
cisco, 3,550 fot 6fver hafvet och alldeles invid Mount Shasta, 
den hogsta bergstopp, som finnes pa Sierra Nevada. Oaktadt 
stationen ligger sd h6gt, rader der en yppig viixtlighet. Det 
var en utomordentligt statlig anblick att se Mount Shasta, som 
reser sig nara 1 1 tusen fot h6gt ofver den plata, pa hvilken 
stationen liggen Mount Shastas hOgsta topp nar en hojd af 
14,500 fot ofver hafvet och ar aret om betackt af sn6. Ber- 
get har fordom varit ett eldsprutande berg, fran hvars kra- 



RES A TILL OREGON. 



557 



trar omatliga lavastrommar flodat ut ofver en yta af nara 5,000 
eng. qv.-mil. En af dess toppar har en slocknad krater, som 
ar nara en eng. mil i diameter med en omgifvande mur, ofver 
900 fot hog. Endast 300 fot nedanom bergets hogsta topp 
finnes annu en kalla med kokande svafvel. 

Pa bergets sluttningar vaxa oerhOrda skogar med riktiga 
jattetrad, somliga anda till 250 fot i hojd. Dessa skogar ut- 
gora ett jagarnes paradis. Har vimlar det af bjornar, berg- 
lejon, elgar, radjur, antiloper, m. fl. 

Jernvagen slingrar sig kring Mount Shasta, sa att man 
fran taget ser det en lang stund, bade innan man kommer till 
Sisson, och sedan man rest derifran. 

Ehuru naturen foreter de mest storartade scenerier, hvilka 
dock aro mer kolossala an egentligen vackra, blir det likval 
ganska enformigt att sitta pa taget i nara 40 timmar. Det 
var derfor en ganska angenam omvexling, som bereddes oss, 
da taget pa ett stalle saktade farten under galla hvisslingar. 
Vi tittade ut for att se, hvad som var a farde, och fingo da 
se en kalf springande pa banan. En eldare fran lokomotivet 
hoppade ned for att kora bort honom, men han sprang bara 
utefter banan, och eldaren kunde icke hinna honom. Han hop 
pade upp pa taget, som ater satte sig i gang. Efter en stund 
maste eldaren ned igen for att springa efter kalfven, men han 
var alldeles omojlig. Detta lilla spektakel, som varade en 
ganska lang stund, beredde alia passagerarne ett godt skratt, 
och det kunde val behofvas. 

I de stora skogar, som vi pa qvallen passerade, sago vi 
flere skogseldar. Och underligt var ej det. Lokomotiven el- 
das med ved, och gnistorna sta som en eldqvast ur skorstenen. 
Det ar alldeles, som ville man tanda, hvad som annu ej brun- 
nit ned. Traden afven i dessa skogar aro ofta mycket kolossala. 
Lasaren kan pa sid. 528 se en teckning, som framstaller tvanne 
bitar af en tall. Ett sadant trad ar omkring 270 300 ar gam- 
malt. Pa ett stalle sag jag ett lass, som drogs af 10 hastar. 
Pa lasset lago endast tvanne timmerstockar, som syntes vara 
vid pass 15 fot langa. 

Pa tisdagsformiddagen vid 1 1 -tiden anlande vi till Port 
land i Oregon. Der motte vi pastor Skogsbergh, som kommit 
dit fran Minneapolis for att mota och folja oss. Han hade 



558 FEMTIOSJETTE K API T LET. 

gjort upp en reseplan for mig anda fran Portland till Minne 
apolis. Tyvarr hade ban dervid begatt misstag, som vallade, 
att allt gick sonder. Han hade icke riktigt studerat tidtabellen. 

Portland ar en stor stad med omkring 50 tusen inneva- 
nare. Den Hgger nara den stora Columbiafloden ungefar 114 
eng. mil fran dess utlopp. Laget ar mycket vackert. Icke 
sardeles langt fran staden resa flere bergstoppar sina snobe- 
tackta hjessor mot skyn. Den statligaste af dessa ar Mount 
Hood, som ar 14 tusen fot hog. I staden rader ett rorligt 
och kraftigt affarslif med lifliga jernvags- och angbatskommuni- 
kationer. En liten vy af staden kan ses pa sid. 521. 

Fran stationen akte vi upp till en svensk, som hade ett 
trefligt hus pa en hog kulle, med en fortjusande utsigt ofver hela 
staden. Vi tillbragte der en stund och forfriskade oss vid blom- 
mors doft med atskilliga goda frukter. Skogsbergh holl ett 
tal ofver dessa skona amerikanska blommor och frukter . 
Han vardt riktigt hanford, och hans skildring blef smaningom 
si entusiastisk, att jag var frestad tro, att han sag syner. 

Sedan vi hvilat kanske en timme, foro vi ut for att bese 
staden. Den var andra amerikanska stader temligen lik. Storsta 
intresset foretedde den del deraf, som kallades Kinastaden. Vi 
besokte den samma, gingo in i afgudatemplet och sago dess for- 
farliga afgudar. Vid ingangen satt en kinesisk spaman. Skogs 
bergh bad, att han skulle spa nagot om honom. Det var han 
genast villig till, om Skogsbergh lade tio cents i en liten burk. 
Skogsbergh gjorde det, och spamannen borjade genast med sin 
pensel klottra nagra kinesiska krumelurer. Sedan han hallit 
pa dermed en stund, sade han, att Skogsbergh nnge komma 
igen en dag i veckan derefter. Da skulle han mot erlaggande 
af 50 cents fa veta resultatet af spadomen. Den kinesen var 
ingen dum karl. 

Templet var prydt med draperier, vapen och forgylda 
trasniderier, forestallande scener ur gudarnes historia. Det 
var afdeladt i trenne delar innanfor hvarandra. Hvarje del 
hade sitt sarskilda altare. 

Ej langt fran templet fingo vi pa en affisch se ordet: 
Kinateater. Den maste vi se, tankte vi. Intradesafgiften var 25 
cents eller nara i krona. Teatern bestod af en tarflig och smut- 
sig sal med laktare pa tre sidor. I taket var en liten kupol 



PORTLAND OREG. KIN AT EATER. 559 

rned fOnster. Derifran hangde ock ett gasror ned med bran- 
nare for tvanne lagor. Framst i salen var en upphojning, och 
pa den sutto nagra i tarflig hvardagsdragt kladda musikanter 
med besynnerliga instrument. En slog med ett par pinnar pa 
ett hardt foremal ; en annan slog pa ett instrument, som hangde 
i taket; en tredje spelade ett slags fiol med endast en strang. 
Narmast denne satt en fiolspelare, hvilken stundtals tjenst- 
gjorde som pipblasare. Musiken var det elandigaste skram- 
mel och gnall, man kunde tanka sig, utan tillstymmelse till 
melodi. Musikanterna voro forsedda med langa kinesiska to- 
bakspipor, och sa snart de hade nagon ledighet fran sitt musi- 
cerande, tande de dessa vid de gaslagor, som brunno pa vaggen. 

Bankarne i salen voro fulla af kineser, alia kladda i sina 
vanliga hvardagsdragter. Alia hade hattarne pa. Storsta delen 
af dem rokte och pratade med hvarandra. Pa laktarne sutto 
qvinnor, barn och gamla gubbar. I fonden voro tvanne dorr- 
oppningar med brokiga forhangen. Aktorerna utgjordes af ett 
teatersallskap fran Kina. Deras klader voro i hogsta grad 
fantastiska. Somliga af dem voro maskerade och somliga ma- 
lade i ansigtet. De kommo ut genom ena dorren och gjorde 
nagra vidunderliga rorelser pa upphojningen, talade och sjongo 
afven nagot samt gingo sedan om en stund ut genom den 
andra dorren. Nu var en liten paus, hvarunder musikanterna 
spelade. Ett tu tre kom samma sallskap in igen genom den 
forsta dorren. Och sa uppforde de ungefar samma spektakel. 
Dock hade de delvis omsat klader. Nar de hallit pa en stund, 
bar det af ut genom den andra dorren igen. Och detta upp- 
repade de gang efter annan. Pa detta satt lara de halla pa 
hela eftermiddagen och langt in pa natten. Det hela var till 
den grad vidunderligt, att om jag icke hade vetat, att jag var 
pa en teater, skulle jag hafva trott, att jag var pa ett darhus. 
Det foretradet hade likval dessa kinesiska skadespelare fram- 
for de europeiska, att qvinnorna voro ordentligt kladda och 
icke till halften nakna. 

I Portland finnes en liten missionsforsamling. Hon hyr 
for sina sammankomster en sal, som egentligen ar amnad till 
butik. Vagg i vagg med den samma var en krog. Men van- 
nerna hade f6r afsigt att kopa hela huset och forvandla bagge 
lokalerna till en sammanhangande bonesal. 



FEMTIOSJETTE K A PIT LET. 



Till dagens sammankomst hade forsamlingen for 20 dollars 
hyrt det s. k. Tabernaklet, ett rymligt, men ytterst enkelt 
bradskjul, som blifvit uppfordt pa 40 dagar for en kostnad af 
3 tusen dollars. Det eges af nagra troende och anvande s en- 
dast for missionens beframjande. Der halla de sarskilda sam- 
funden sina storre moten, medan de till sina vanliga gudstjen- 
ster hafva hvar sin lilla kyrka. Tabernaklet sades hafva sitt- 
platser for 3,000 personer, men det ar nog ett mycket langt 
stycke mellan denna siffra och verkligheten. Skogsbergh sjong 
forst nagra sanger. Sedan predikade jag. Efter predikan hel- 
sade jag pa manga svenskar. Afven har traffade jag geflebor. 







Slocknad Geyser i Yellowstone Park. 

Se sid. 571. 

Fran Tabernaklet maste vi begifva oss direkt till taget, 
som afgick kl. 10 pa qvallen. Kl. 6 foljande morgon kommo 
vi fram till Tacoma i Washington Territory. Detta territo- 
rium, som numera blifvit upptaget till stat i unionen, * ar den 



* Enligt Forenta Staternas forfattning af ar 1787 omfattade det nordameri- 
kanska forbunclet icke mer an tretton stater. Hela det ofriga omradet af dess 
besittningar var deladt i territorier, hvilka, allt efter som deras hjelpkallor och 
inre lif utvecklade sig, undan for undan blefvo unionsstater pa grund af kongress- 
beslut. Staternas antal okades pa delta salt alltjemt. Den i januari 1889 upp- 
gick det till 38. Under 1889 blefvc fyra territorier Nord-Dakota, Syd-Dakota, 
Montana och Washington upptagna bland Staternas antal, hvartfll under ar 1890 
kommit Idaho. I kraft af forfattningen skall, hvarje gang en ny stat upptages 
i nnionen, en ny stjerna insfittas pS den amerikanska nationalflaggan ; och denna 



562 FEMTlOSyETTE KAI ITLET. 

nordvestligaste af unioncns stater, i vcster gransande till Stilla 
oceanen. Till pa iS-p-talet var denna del af Amerika kand 
endast af jagare och pelslmndlare. Staten eger outtomliga rike- 
domar af kol och skog samt god tillgang pa adla metaller. 
Fruktodling bar de senare aren der borjat bedrifvas och det 
med stor framgang. En bild af en farm i dessa trakter kan 
lasaren se pa sid. 529. 

Staden Tacoma Hgger omkring 150 eng. mil norr om Port 
land, ar endast nio fir gammal och likval en ganska stor och 
synnerligen valbygd stad, med omkring 1 5 tusen innevanare. 
Vi togo in pa ett nara stationen liggande hotel. Det var 
mycket otrefligt. Vi begiirde att fa en nyckel till var dorr, 
men nagon sadan fans icke. Da sade vi strax farval och 
gingo till ett annat hotel, der det var mycket bra. 

Har som annorstades akte jag ut for att bese staden. Of- 
verallt radde en liflig verksamhet. Kl. i for jag med angbat 
ut pa det vackra Puget Sound, hvarifran man i klart vader 
lar hafva en underbar utsigt ofver tva af sno glansande bergs- 
kedjor, en i oster och en i vester med toppar mellan 14 och 
15 tusen fot hoga. Tyvarr hvilade nu ofver landskapet en 
forarglig dimma. Min resa giilde en stad vid namn Seattle 
med omkring 20 tusen innevanare. En stor del af staden 
hade for en manad sedan brunnit ned, och man beriiknade 
skadan till 20 millioner dollars, sakert fern ganger for mycket. 
Nu hade man for tillfallet ersatt husen med tiilt, der affarerna 
voro i full gang. Nar staden brann, tick brandkaren bara 
springa undan. Trottoarerna, som voro af tra, stodo niimligen 
i ljusan l^ga, och da kunde man icke komma at husen med 
brandredskapen . 

I Seattle och Tacoma bo manga tusen svenskar, och de 
sadcs hafva god fOrtjcnst vid de stora sagverken. 

Genom Seattle gar en elektrisk sparviig. Vi stego upp 
p den samma och foljde med, sa langt den gick. Det var 
val V a svensk mil eller mer. Den stannade vid en sjo. Der 
togo vi en bat och rodde Ofver till en f. d. soldat pa Jonko- 
pings regimente. Hans bostad bestod af ett stort och trefligt 

foramlring skall vara vidtagen fore den 4 juli det pafoljande aret. I foljd hiiraf 
skall den 4 juli 1891 amerikanska flaggan komma att innehalla 43 stjernor, for- 
utsatt att till tless inga nya stater tillkomma. 



TACOM A. SEATTLE. 563 



talt. Der bodde familjen vinter och sommar. Nar vi fragade 
efter soldaten, svarade hustrun, att han farit in till staden for 
att resa till Tacoma och hora lektor Waldenstrom. Jag sade 
henne da, att jag var lektor W. Men det ville hon pa inga 
vilkor tro. Dd tog jag fram mitt visitkort samt visade henne 
afven andra saker, som till slut 6fvertygade henne om, att jag 
var, den jag var. Hon bjod oss da in i taltet och satte strax 
pa kaffepannan. Ack, det var sa akta svenskt, och dock sd 
langt borta fran Sverige. 

Efter en stund foro vi tillbaka till staden for att ga med 
dngbat till Tacoma, der jag skulle predika. Det var en stor, 
praktig angare. Manga svenskar foljde med och bland dem 
den nyss namde f. d. soldaten. 

Jag predikade kl. 8 e. m. pa en stor och fin teaterlokal, 
kallad Germany Hall. Efter predikan upptogs kollekt dels 
till hyra for lokalen dels till hjelp for byggande eller kopande 
af ett missionshus. For narvarande halla de troende sven- 
skarne sina moten i en norsk kyrka. 

Det kandes skont att efter predikan fa lagga sig i en 
ordentlig sang, sedan jag hade tillbragt de tre foregaende nat- 
terna pa bantag. Det behofdes ock, ty redan foljande morgon 
kl. 7 skulle jag resa vidare. Allt hittills hade herren hulpit. 
Det ar godt att hvila under hans vingars skugga. 




^ 

fEMTIOSJUNDE KAPITLET. 

Resa. Spokane Falls. Livingston. Yellowstone Park. 




jfl 



,fter den resplan, som Skogsbergh hade gjort upp 
for mig, skulle jag hafva varit i Spokane Falls den 
22 augusti. Sadant var emellertid omojligt. Af- 
standet emellan Tacoma och Spokane Falls var ett 
dygns resa langre, an ban hade beraknat. Folj- 
den deraf var, att han sjelf maste resa fore mig for att pre- 
dika i Spokane Falls samt satta ut bonestund for mig der 
sammastades foljande dag. 

Fran Tacoma reste jag redan tidigt pa morgonen. Vagen 
gick ofver valdiga berg, de s. k. Cascade Mountains, derefter 
hela dagen ofver andlosa, dammiga oknar, som icke foretcdde 
nagonting af intresse. Klockan 6 e. m. passerade vi ofver 
Columbiafloden pd en mycket lang jernviigsbro samt kommo in 
till en stad, som hctte Pasco, hvilken lag midt pa den andlosa 
sandheden. Staden var mycket ful och litcn. Endast vid 
nagra fa hus funnos trad plantcrade. (xatorna, eller riittare 
sagdt, vagarne voro forfarligt sandiga. En gris sprang om- 
kring vid banvallen och gjorde geologiska undersokningar. 
Pfi sjclfva banan gick en storre kalf och syntes tjenstgOra som 
stationskarl eller banvakt. PolisgOromalen skottes af en hop 
hundar. Nara stationen fans en stor grop for sopor. Den 
artade sig att med framtiden blifva en riktig guldgrufva. Vi 
voro inne pa ett hotel , Boring och jag, for att spisa litet 
aftonvard, bestaende af mjolk och brod. Ett glas mjolk och 



RESA FRAN TACOMA. PASCO. 565 

ett litet brod, som man bar hos oss far for tva eller trc ore, 
kostade tillsammans 1 5 cents eller nara 60 ore. 

Hvem vet? Kommer man tillbaka dit om 10 eller 15 ar, 
sa ar platsen kanske en stad pa 30 40 tusen innevanare med 
breda, magnifika gator, stora planteringar och valdiga affars- 
hus. Floden ar segelbar for stora angbatar anda dit upp. 

Efter ett litet uppehall i Pasco gick taget vidare. Vi an- 
lande till Spokane Falls. pa natten kl. i. Var vagn kopplades 
af taget der, hvarfor vi sade till negern, att ban skulle lata 
oss sofva till kl. 6 pa morgonen samt derom underratta vara 
vanner, som sakerligen skulle komma ned och soka oss vid 
tagets ankomst. Det lofvade ban. Vannerna kommo ocksa 
ned kl. i, men de sluppo icke in i vagnen; icke heller sade 
negern dem, huru det forholl sig. Han var en mycket ofor- 
skamd varelse, gjorde oss mer forargelse an nytta men ville 
anda hafva drickspengar; och nar ban icke fick sa mycket, 
som ban ville hafva, kastade ban, hvad ban fatt, efter mig, 
nar jag steg ned fran vagnen. Jag angrade riktigt, att jag 
icke anmalde honom till napst. Det hade kunnat vara till 
tjenst for andra resande. 

Staden Spokane Falls ar endast 10 ar gammal, ligger vid 
en flod, som kallas Spokane River, och som bar bar ett ganska 
hogt vattenfall. Gatorna voro forfarligt sandiga och dammiga. 
Storsta delen af staden hade for ofrigt den 4 aug. brunnit ned. 
Elden borjade i en krog en sondagsqvall, och inom 3 timmar 
voro 40 qvarter, och det i den fornamsta delen af staden, for- 
vandlade till aska. Ocksa aro de amerikanska staderna, sasom 
jag forut namt, bygda sa, att elden bar godt svangrum. Storsta 
delen at de nedbrunna husen voro naturligtvis trahus, men 
afven atskilliga stenhus hade strukit med. Ett utmarkt fint 
och stort stenhus hade just hunnit bli fardigt, nar elden brot 
ut. Det forstordes totalt. For att hejda elden sprangde man 
flere bus med dynamit, bland dem ett operahus samt en stor 
krog. Skadan anslogs till 15 millioner dollars, amerikanskt 
raknadt. Efter branden uppstod en liflig handel rned de af- 
branda tomtplatserna, hvilka gingo upp i pris alldeles oerhordt. 
Har och der uppsteg annu rok ur ruinerna. 

Det berattades, att dagen efter branden hojde de hand- 
lande, som blifvit skonade af branden, priset pa sina varor. 



566 FKMTIOSJUNDE KAPITLET. 

Men pa borgmastarens bcfallning maste de genast satta ned 
dem till det vanliga igen. Annars hotades de med, att deras 
licenses* eller rattigheter att drifva handel der i staden skulle 
tag as ifran dem. Och de lydde. I mdnga af de nedbranda 
husens stalle hade egarne uppfort talt, och i dessa drefvo 
de sin handel med lust och lif. I Spokane Falls bodde jag 
hos en svensk sagverksegare vid namn Edlund, som hade en 
egen gard der. Han skjutsade mig omkring i staden. Ofver 
allt pagick ett lifligt arbete med rodjande och byggande, och 
det lider nog intet tvifvel, att Spokane Falls nu efter ett ar 
rest sig igen, sa att ingen skall marka nagra andra spar efter 
den stora eldsvadan, an att staden i dag ar statligare, an den 
var dagen fore branden. Amerikanarne aro raska i vandnin- 
garne; och att fa upp en stad gar i en handvandning. 

Staden ligger i en skogrik trakt, och en af de vigtigaste 
naringarna ar travaruindustrien. Jag hade gerna velat titta in 
uti en sag der, men tiden var knapp, och det var langt till 
sagarne. Edlund sade mig, att han aldrig hade sett riktigt 
sagadt virke, sedan han lemnade Sverige, och det ofverens- 
stammer bra med, hvad jag redan forut beriittat om sagverken 
i Michigan. 

Spokane Falls har i 2 tusen innevanare och deribland 2,000 
skandinaver. I kyrkligt afseende aro svenskarne der som an- 
norstades delade i flere olika forsamlingar. Augustanaforsam- 
lingen ar den storsta. Hon har en egen kyrka. Missionsvan- 
nerna hade fore branden hyrt en sal men voro nu efter branden 
utan lokal och samlades derfor i huscn. Forsamlingen bestod 
af omkring 50 personer. 

Ofver Spokanefloden var bygd en hog bro af tra. Aret 
fOrut hade vattnet tagit bort henne. Man hade ater uppfort 
henne, men for ett par manader tillbaka hade hon traffats af 
ett stenskott, som slagit omkull henne, och nu holl man ater- 
igen p& att bygga upp henne pd samma satt som forut. Hon 
sag ut, som stode hon p spindelben. Men hon star nog, anda 
tills hon faller igen. 

Bland platser, som jag besOkte i Spokane Falls, var afven 
ett katolskt sjukhus, en praktig byggnad, det enda sjukhuset i 
staden. Katolikerna hafva en stor miingd sadana i Amerika. 
Priset for patienterna var 8 dollars i veckan utom arvode till 



SPOKANE FALLS 567 



lakaren. Ensamt rum kostade 2 dollars om dagen utom lakare- 
arvodet. De sjuka vardades af katolska barmhertighetssystrar. 
Jag var inne uti nagra sjuksalar, der jag traffade en aldre 
svensk man samt en svensk flicka. Den senare beromde syn- 
nerligen den 6mhet, med hvilken barmhertighetssystrarna skotte 
de sjuka. I sjukhuset fans naturligtvis ocksa ett kapell. Det 
var enkelt men trefligt. I en af sjuksalarne traffade jag en 
norsk protestantisk pastor, som var der for att tala med en 
sjuk qvinna. Protestanter hafva namligen obehindradt tilltrade 
for att med lifvets ord uppsoka sina trosforvandter. 

For min predikan, som holls pa aftonen samma dag, hade 
man hyrt en stor operasal. Den var nastan full med folk, 
men det gick mycket trogt att predika. 

Det blef ingen hvila i Spokane Falls, ty redan kl. ett pa 
natten maste jag fara derifran. Banan gick nu igen genom 
forfarligt vilda trakter. Yi passerade en indianreservation. In- 
dianerna bodde uti talt; endast en och annan hade bygt sig 
en koja och hade t. o. m. ett litet land der omkring. 

En bild af de trakter, vi genomforo, kunna lasarne se pa 
sidan 536. Ater och ater igen forde taget oss fran hojd till 
hojd ofver valdiga viadukter. Teckningen visar oss den hogsta 
af dem, en af de hogsta i hela Amerika. Den ar icke mindre 
an 226 eng. fot hog och 860 fot lang, bygd af jern. Ett par 
andra bilder fran Northern Pacific jernvag kunna ses pa sidd. 
537 och 545. 

Kl. 7.20 e. m. kommo vi till Helena, en stad i Montana. 
Der skulle jag enligt resplanen hafva varit och predikat da- 
gen forut, men som jag redan visat, var det omojligt, och 
Skogsbergh hade derfor mast tjenstgora i mitt stalle. Nu var 
han nere vid stationen jemte nagra andra svenskar och ville, 
att jag skulle stanna i Helena och hvila 6fver sondagen 
med att predika ett par ganger pa operahuset. Jag blef en 
smula ledsen, nar jag horde detta. Pa en vecka hade jag 
rest 5 natter och predikat 6 ganger. Enligt den resplan, 
som Skogsbergh hade gjort upp at mig, nota bene om den 
hade varit mojlig att genomfora, skulle jag hafva fatt pa 14 
dagar resa 9 natter och predika i 2 ganger. Jag var nu alldeles 
omojlig. Skogsbergh fick stanna qvar i Helena; jag for vidare 
till Livingston. Hela min resplan pa Northern Pacific jern- 



568 



FEM TIO H 7 t A /) K h A r ITLE T. 



vag hade mod delta totalt t^att sontlcr, men dot kunde nu 
icke hjelpas. 




Sjo i Yellowstone Park. Obsidian Cliffs. 

Se sid. 573. 

Klockan var i pa nation mot sond., nar tas^et kom fram 
till Livingston. Eftersom vi ioko hade haft plats i sofvagn, sd 



ANKOMST TILL LIVINGSTON. 



569 



voro vi forfarligt trotta. Morkt var det ocks;\ pa platformen. 
Pa afstand sago vi ljus fran ett hotel och styrde vara steg 




ditat. Vi hade dock knapt hunnit satta oss i rorelse, forran 
tva man nalkades, af hvilka en tilltalade mig med de orden: 

Ar detta broder Waldenstrom? 

Jag kan icke saga, hum ofverraskad jag blef. Det var 
tva svenska bonder, som bodde den ene 9 och den andre 20 



57 O FEMTIOSJUNDE KAP1TLET. 

eng. mil fran staden. De voro troende och hade icke hort 
mer an en svensk predikan pa sju ar. Gud hade likval ge- 
nom sin stora nad uppehallit dem. I sallskap med dem var 
afven en svensk jernarbetare, som hade varit har i trenne ar 
och pa denna tid icke hort nagon predikan alls. Nu hade 
bonderna genom tidningarna sport, att jag skulle passera Li 
vingston. De hade derfor redan pa fredagen rest in till sta 
den for att passa pa vid alia vesterifran kommande tag och, 
om mojligt, taga mig till fanga f6r att nodga mig att predika 
i deras stad. Allt detta rorde mig sa djupt, att det var all- 
deles om6jligt att neka. Jag maste lofva dem att predika i 
Livingston, nar jag kom dit tillbaka pa torsdags afton. Jag 
amnade nu gora en liten afstickare for att se nagot af natu- 
rens under saint helt och hallet hvila fran predikan. Malet for 
min sidofard var den beryktade Yellowstone Park. Det var 
en fard pa 4 dygn och kostade 30 dollars i ett for allt, d. v. s. 
for skjuts, mat och logis. Boring, min trogne foljeslage, lem- 
nade mig nu ensam och stannade sjelf qvar i Livingston. 

Yellowstone National Park ar ett mycket stort omrade, 
65 eng. mil langt och 55 eng. mil bredt, som unionen reser- 
verat for sin rakning. Parken ligger mycket hogt, 6 a 8 tusen 
fot ofver hafvets yta. Der ar frost nastan hvarje natt hela 
sommaren igenom, hvilket gor jordbruk alldeles omojligt. Ber 
gen i parken na en hojd af 10 a 12 tusen fot och aro delvis 
tackta af evig sno. Att unionen reserverat den samma, beror 
derpa, att den ar sa rik pa markvardiga naturforeteelser. 
Parken har val i detta afseende icke sin make i hela den 
kiinda verlden. Ocksa besokes den under hela sommaren dag- 
ligen af en stor mangd turister icke blott fran olika delar af 
unionen utan afven fran europeiska lander. 

Fran Livingston skedde farden forst en kort bit pa jernvag 
till en stad vid namn Cinnabar. Derifran fortsattes med skjuts. 
PA en stor diligens, som drogs af sex hastar, fick jag plats 
jemte en hel mangd andra besokare. Det var forfarligt varmt 
och dammigt. Naturen var ful, viigen var dalig och mycket 
backig. Klockan omkring 2 e. m. kommo vi fram till den 
forsta stationen. Den hette Mammoth Hot Springs. Der 
korde vi in pa ett mycket stort hotel, som dock i sjelfva 
verket icke var nagot annat an ett elandigt traruckel. 



YELLOWSTONE NATIONAL PARK. 571 

Sedan jag atit middag, gick jag ut f6r att se mig omkring; 
och stallet ar verkligen i hogsta grad markvardigt. Ofver- 
allt sorla beta kallor. Vattnet afsatter ett kalkartadt amne, 
som bildar de allra vackraste terrasser i alia m6jliga farger 
och former. Vattnet rinner fran afsats till afsats, och genom 
den standiga afsattningen hojes allt jemt platan. Hojningen 
kan pa vissa stallen ga anda till i a 2 fot om aret. Pa sid. 
553 se lasarne en bild af tvanne terrasser. Dock kunna inga 
okolorerade bilder gifva en riktig forestalling derom. 

Stundom hander det, att nya heta kallor springa fram, 
medan andra torka ut. Pa sid 560 ser lasaren bilden af en 
pelare. Der har varit en het kalla, hvars vatten afsatt det 
amne, hvaraf pelaren bildats. Sedan har kalian torkat ut. P 
ett annat stalle har pa samma satt bildats en hojd, som lik- 
nar en kolossal elefant o. s. v. Det ar alldeles omojligt, at- 
minstone for mig, att beskrifva denna markvardiga plats sa, 
som den fortjenar. For hvarje steg, jag tog, fick jag nya an- 
ledningar till beundran. Pa flere stallen voro tailor uppsatta, 
innehallande forbud f6r resande att taga nagot fran platsen. 
Afven sadant som man fick trampa sonder med sin fot, fick 
man icke taga upp och stoppa i sin ficka. 

Sedan jag vandrat Ofver en del af dessa terrasser, gick jag 
ned till ett talt, i hvilket man salde atskilliga saker at resande 
till minne fran platsen. Jag ville kopa en smasak. Det gick 
nagot krangligt att uttrycka mig pa engelska. Men det gick 
anda. Jag bad mannen, att han skulle lagga in den sak, jag 
kopte, uti en liten tralada. Jag hade lang vag att fara. 

I am from Sweden*,* sade jag. 

Nar han horde det, svarade han: 

If you are from Sweden,** sa kan ni tala svenska. 

Mannen var namligen svensk, ostgote till borden, och hette 
Andersson. Det var ganska lojligt att gora denna upptackt. 
Emellertid blefvo vi strax bekanta med hvarandra, och han 
blef hogst forbluffad, nar han fick veta, hvem jag var; ty han 
hade hort mycket talas om mig, medan han var i Sverige. 
Nu var hans sysselsattning att forfardiga sadana der minnen. 



* Jag ar fran Sverige. 

** Om ni ar fran Sverige. 



572 FEMTIOSJUNDE KAPITLET. 

Sedan vi nu blifvit bekanta, tog ban mig mod sig pa en 
lang vandring ofver Mammoth Hot Springs och visadc mig 
annu mer underbara saker, an jag redan sett. Han skankte 
mig ock ett album ofver platsen samt bad mig, derjemte taga 
ett exemplar sasom gafva fran honom till konungen i Sverige. 

Naturligtvis gjorde jag mig nu underrattad, huruvida flere 
svenskar funnos pa stallet, och fick da vcta, att de voro nagra 
stycken. Jag bad honom underratta dem, att jag skulle pre- 
dika for dem, nar jag kom tillbaka pa onsdags qvall. 

Mandagen den 26 augusti kl. 8 f. m. gick den allmanna 
skjutsen vidarc. Jag blef nu placerad i ett akdon tillsammans 
med en familj, bestaende af herre, fru och tva sma barn. Man- 
nen var apotekare i Wisconsin och skulle nu gora en resa till 
Stilla hafvets kust. Af barnen var det ena tre ar, det andra 
nagra manader. Det forundrade mig bade nu och ofta annars 
att se, huru de amerikanska familjerna rcda sig utan tjenste- 
folk. I Sverige skulle det anses omojligt for en apotekare 
med fru att gora en sadan resa med tva sma barn utan att 
hafva en tjenarinna med. Men det gick fortraffligt. Mannen 
och hustrun hjelptes at. Jag hjelpte ock till och bar den lilla 
ratt mycket. Vi voro ju tillsammans tre dagar. Hvad for 
resten angar tjenareforhallanden i Amerika, matte det ofta icke 
vara nagon latt sak att ha tjenare. Naturligtvis gifvas vackra 
undantag. Sarskildt atnjuta svenska tjensteflickor ett godt an- 
seende. Men en predikant gaf mig en amerikansk teckning, 
som han sade vara karakteristisk. Den forestaller en tjenarinna, 
som kommer in till frun for att saga, att hon lemnar platsen. 
Bedrofvad fragar frun: Hvarfor gor ni det? Jag liar ju gjort 
alia sysslor sjelf for att kunna ha en tjensteflicka. Ja, 
svarar den andra, men ni har inte gjort dem till min belatenhet. 

Alltsa bar det af. Jag hade min plats pa kuskbocken. 
Jag fors6kte spraka med mitt siillskap och kranglade med min 
engelska, sa godt sig gdra lilt. Den minsta flickan forstod 
mig bast. Med henne talade jag svenska till stor munterhet 
for hennes foriildrar och kusken. Till slut fr%ade apotekaren 
mig, om jag mojligen talade tyska. Jag blef glad at den fra- 
gan och .svarade ja. Han var till borclen tysk, fastiin bosatt 
i Amerika, och nu hade vi icke vidarc nagon svarighet alls att 
meddela oss med hvarandra, hvilket var mycket godt, ty va- 



RESA I YELLOWSTONE PARK. 573 

gen var trakig. Det var hctt. Landskapet var kalt och ods- 
ligt, harjadt af stora skogseldar. En bild deraf ses pa sid. 561. 
Vagen var forfarligt dammig och backig. 

Under samtalet kommo vi in pa atskilliga amerikanska 
forhallanden, sarskildt den allmanna rostratten. Ratteligen 
borde man dock aldrig tala om allman rostratt. Ingen stat 
pa jorden bar en sadan. Men i Forenta Staterna ar rostratten 
mer utstrackt an i de fiesta andra land. Detta har utan tvif- 
vel stor betydelse for folkets utveckling i manga afseenden. 
Sant ar, att den ofta pa ett bedrofligt satt missbrukas, att ro 
ster kopas och saljas, och att utgangen af en rostning ej sallan 
beror pa, hvilketdera parti som betalar mest och salunda koper 
de fiesta af den hop, som alltid fins till salu. Min reskamrat, 
som sjelf var demokrat, sade helt uppriktigt om sista presi- 
dentvalet: Den gangen segrade republikanerna, ty de beta- 
lade mer an vi demokrater. Men trots sadana missbruk fins 
dock sakert ingen i Amerika, som ville, att rostratten skulle 
inskrankas. Den betraktas som ett riktigt oforytterligt folkets 
klenodium. 

Narmare middagstiden kommo vi fram till en plats, som 
var full med heta kallor. I en af dem, stor som en dugtig 
sal, kokade en tjock grot. Det sag alldeles ut, som nar en 
hvit mjolgrot star och puttrar ofver haftig eld. Pa ett annat 
stalle var ett hal i marken, hvarur framstrommade anga all- 
deles som ur en angpanna, pa hvilken man oppnat en ven- 
til. Sedan vi uppehallit oss en stund har, fortsatte vi farden. 
Vi passerade nu en klippa af glas, kallad Obsidian Cliffs, en 
hogst markvardig foreteelse. Den ar 1,000 fot lang och 150 
a 200 fot hog. Pd sid. 568 ses en bild deraf. Vagen bredvid 
klippan, som stupar ratt ner i en sjo, har man gjort pa det 
satt, att man eldat pa glaset och sedan sprutat kallt vatten der- 
ofver, hvaraf det splittrats. Sjon kallas Beaver Lake (d. a. baf- 
versjon). Den ar bildad af bafrar, som med flere skickligt gjorda 
dammar damt upp en back hogst intressant att skada. 

Vi kommo nu till ett stalle, som hette Norris. Der var 
ett hotel, ett langt skjul, bygdt af ohyflade brader, som 
stodo pa anda. Sasom fonster tjenstgjorde pa langsidan nar- 
mare 20 ur braderna ursagade gluggar, i hvilka man hade 
satt glas. Forut hade der statt ett fint hotel, men det hade 



574 FEMTIOSJUNDE KAPITLET. 

brunnit upp f6r tva ar tillbaka. Orsaken var, att nar det byg- 
des, rackte teglet icke till, sa att man fick skorstenen upp 
genom taket. Den stannade nagra fot under takasen. Sa hade 
man gatt pa och eldat, och genom ett hal i taket hade roken 
fran skorstenen letat sig ut. Men till slut antandes taket, och 
som hela hotellet var af tra, sa brann det pa en kort stund 
ned i grund. Och nu hade man i stallet det har skjulet. Bakom 
det samma lag ett uthus, bestaende delvis af brader delvis af 
taltduk. I stallet for gangjern hade man pa dorren och vag- 
gen spikat flerdubbel hopviken taltduk. Det later for mig 
sjelf som en roman, nar jag talar om det, och huru det tog 
sig ut, nar jag sag det, kan lasaren latt gora sig en forestall- 
ning om. Har ato vi nu middag, och maten var ganska bra. 

Klockan 2 e. m. gick skjutsen vidare, och vi kommo till 
nasta station, kallad Lower Geyser Basin, pa aftonen. Der 
skulle vi tillbringa natten. Hotellet var ocksa der ett oma- 
ladt bradskjul, men det hade tvanne flyglar, som sago ganska 
snygga ut. Det rum, som anvisades mig, var pa alia satt sa 
elandigt, som det kunde vara, fran och med den sneda af brader 
hopspikade dorren till det trasiga fonstret. Nar jag hade 
gatt upp och lagt mig, kom en neger och bultade pa och sade, 
att det var nagon, som ville tala med mig i telefonen. Det 
var icke litet besvar, innan jag fOrstod, hvad han ville, och 
innan han forstod, hvad jag sade. Emellertid tog jag pa mig 
och gick ned. Den som ville tala med mig, var en svensk 
predikant vid namn Fredriksson, som hade kommit till Mam 
moth Hot Springs. Men telefonen var i olag. Jag skrek, sa 
mycket jag orkade, men det var alldeles omOjligt att gora 
mig forstadd af Fredriksson. Slutligen maste jag ringa af, och 
nar jag vande mig om, var jag omgifven af en forvanad dho- 
rarekrets, som undrade, fran hvilken del af jordklotet jag kunde 
vara, som talade ett sprak, af hvilket de aldrig forr hade hort 
ett enda ljud. 

Tisdagsmorgonen kl. V 2 8 efter frukost bar det af jvidare 
till ett stalle, som hette Upper Geyser Basin. Vagen var nu 
delvis vacker och alldeles nyanlagd. Vi kommo fram omkring 
klockan 1 1 och korde upp till hotellet, som ocksa var ett tarf- 
ligt bradskjul. Det ar icke fardigt och far icke g6ras fardigt, 
emedan det ar bygdt pa olaglig plats. I dess narhet lag en 



HOTEL. GEYSER I YELLOWSTO NE PARK. 575 

mycket stor mangd heta kallor eller sa kallade geyser. En 
bild af denna plats kunna lasarne se pa sid. 569. Geyserna 
der aro nastan allesammans springkallor. Da och da bryter 
ur dem en kokhet vattenstrale fram, som kastas hogt i luften. 
Jag sag flere af dem springa. 

Den prakfullaste af dem ar den s. k. Old Faithful, d. v. s. 
Gamle Trofast. Den kallas sa, emedan den springer efter be- 
stamda mellantider, hvilket icke ar fallet med de andra. Dessa 
kunna hvila sig ibland nagra timmar, ibland nagra dagar eller 
veckor mellan hvarje sprang. Ja, den storsta af dem, benamd 
Excelsior, som dock lag temligen langt derifran, hade hvilat 
i 6 ar men just nu pa varen sprungit igen. Jag besokte den. 
Hon utgjorde en mycket stor kokande basang med utmarkt 
klart och vackert vatten. I basangens midt reste sig en grof 
vattenpelare ett par fot i hojd. Nar kalian springer, skjuter 
hon stralen anda till 250 fot hogt i luften. 

En annan mindre geyser far man att springa, nar man 
vill, om man kastar en tval ned i henne. Annars ror hon 
sig aldrig. Det var en besynnerlig naturforeteelse. 

Old Faithful springer hvar 65:te minut. Genom en oppning 
i jorden hores ett dan, och anga tranger fram. Si smaningom 
borjar kalian att spotta. For hvarje minut spottar hon allt 
hogre och hogre, och ett tu tre rusar en kokhet vattenstrale 
anda till 150 fot lodratt upp i luften. Det ar ett praktfullt 
skadespel. Skjutsen drojde der sa lange, att vi fingo se Old 
Faithful springa fyra ganger, och det skadespelet glommer 
man aldrig. Spranget varade 3 a 5 minuter, och om dess 
styrka kan man gora sig en forestallning, da jag namner, att 
det blaste ganska starkt, men trots detta gick stralen i hela 
sin hojd lodratt upp. Yellowstone Park har flere hundra gey 
ser, storre och mindre. 

Jag fragade, om pa stallet funnos nagra svenskar, och der 
fans en man och en qvinna. Den forre tjenade sasom gards- 
karl for 20 dollars i manaden och allting fritt, den senare, 
som var fran Linde i Sverige, var tvatterska. Jag tog re.da 
pa dem bada f6r att fa tala med dem om herren. Jag gaf 
dem ocksa mitt visitkort och skref nagra ord derpa. Tvatte- 
riet, i hvilket qvinnan arbetade, var ett talt, som lag bred- 
vid en kokande kalla, stor som ett dugtigt rum. Det var en 



576 



FEMTIOSJUNDE KAP1TLET. 



beqvam tillstallning att af naturcn hafva en sadan der kolossal 
bykgryta med allt jemt kokandc vatten. 




i 




Old Faithful Geyser. 

Sc sid. 575- 



Klockan var omkring 4 c. m., da skjutsen brot upp fran 
Upper Basin. Vid 6-tiden kommo vi tillbaka till Lower Basin, 
der vi lago 6fver natten. Foljande dag fortsatte vi till Norris, 
der vi spisade middag, samt ankommo mellan 4 och 5 till 



/ YELLOWSTONE PARK. 



577 



Mammoth Hot Springs, der vi ato qvallsvard och blefvo Of- 
ver natten. 




Pa qvallen klockan V 2 9 voro platsens skandinaver, sven- 
skar och norskar, samlade i Anderssons talt. Utom Anders- 
son och Fredriksson utgjordes de af 6 qvinnor, en svensk ka- 
vallerist tillhorande den militarstation, som var forlagd har, 

37 



FEMTIOSJUNDE KAPITLET. 



samt en norrman. Dertill kommo tva andra, naml. en tysk, 
som forstod nagot svenska, samt en amerikanare, som ingen- 
ting forstod. Jag satt pa en stor koffert, mina ahorare sutto 
pa lador eller stodo. Jag laste Ps. 25, och sakert ar, att nar 
minnet af alia andra sammankomster, som jag holl i Ame- 
rika, lange sedan bleknat, skall minnet af denna alltid komma 
att sta lika lifligt, som det g6r nu. Jag talade och bad om- 
som for dem och omsom med dem. Med tysken talade jag 
sarskildt pH tyska. Dagen derefter gaf jag hvar och en af 
dem mitt visitkort och skref derpa nagra Guds ord. Alia 
voro de mycket tacksamma. En svensk fran Sunne i Verm- 
land, som tjenade i koket, kunde icke vara med vid samman- 
komsten. Jag sokte upp honom och talade med honom sar 
skildt vid koksdorren samt gaf afven honom mitt visitkort 
med nagra bibelord pa. Det var en ung, rask yngling med 
mycket godt utseende. 

Innan jag lemnar denna markvardiga park, vill jag namna, 
att der icke far finnas nagon krog. Der far man ej heller 
skjuta eller pa annat satt doda nagra djur. Endast meta risk 
ar tillatet, och det ar for somliga ett stort noje. Man kan 
t. ex. i narheten af en het kalla kasta sitt spo ut i Gardiner 
River (en liten flod i parken). Nar man fatt en fisk pa kro- 
ken, vander man sig om och sanker honom i kalian, der den 
pa 5 minuter ar fullstandigt kokt. 




f EMTIOATTONDE KAPITLET. 




Predikan i Livingston. Fargo. Ankomst till Minneapolis. 
Minnesota. S:t Paul. Minneapolis. 



et var synnerligen intressanta och uppfriskande da- 
gar, jag hade haft i Yellowstone Park, och jag be- 
klagar, att utrymmet icke tillater mig att vidlyfti- 
gare beskrifva denna underbara plats. 

Klockan i pa torsdagen den 29 augusti lem- 
nade vi Mammoth Hot Springs. Jag och Fredriksson gingo 
till fots till Cinnabar. Vid sextiden voro vi i Livingston, der 
vi ater motte de forr namda bonderna. Har skildes jag fran 
mitt apotekareherrskap, och det skedde icke utan saknad. De 
foro vesterut. 

I Livingston hade vannerna f$r sammankomsten skaffat 
en engelsk kongregationalistkyrka, en liten en. Fredriksson 
ledde sangen, och jag predikade ofver amnet: Laten fralsa 
eder! Ahorareantalet var icke sardeles stort, men ett djupt 
allvar hvilade ofver forsamlingen. Ingen ville bryta upp, nar 
det var slut, utan alia stannade for att hora Fredriksson sjunga 
den ena sangen efter den andra. 

Livingston ar en liten stad med 2,000 innevanare. Den 
lofvar dock att med tiden blifva stor. En vacker vy fran dess 
narhet, synes pa sid. 577. Huru manga svenskar som bo der, 
vet jag icke, men de aro nog icke sa fa. Somliga af dem 
aro mycket valbergade. 

Antalet ahorare belopte sig val till 100 eller 150 personer, 
men det var tillrackligt stort for att fylla nastan hela kyrkan. 



580 FEMTIOATTONDE KAPITLET. 

Sisom vanligt hade mOdrarne afven bar tagit med sig en hel 
mangd smi barn. Men bar gin go de friare till vaga, an jag 
hade sett pa nigot stalle fOrut; ty har drogo de in barnvag- 
narne i kyrkan och skOto dem fram och tillbaka pi golfvet 
fOr att halla sina barn tysta. 

Kl. 9 pi qvallen gingo Boring och jag och lade oss i sof- 
vagnen, som stod pa stationen. Tiget gick sedan kl. i pa nat- 
ten. Hela den foljande dagen maste vi tillbringa pi tiget. Va- 
gen gick genom ett Ode land, der det dammade forfarligt, och 
hettan var mycket svir. Ingenstades kunde man med 6gat ni 
nigonting, som var af intresse att se pa. Nar qvallen kom, 
voro vi glada att fa ga till hvila. Afven hela den natten 
maste vi tillbringa pi taget. Ofver Missourifloden gar banan 
pa en mycket statlig jernvagsbro. En bild af henne se lasarne 
pa sid. 584. Hon kallas Bismarck Bridge efter staden Bis 
marck, som ligger just der. 

Kl. 7 pi morgonen kommo vi till en stad vid namn Fargo 
i Dakota. Der traffade jag tre troende svenskar, som voro 
nere vid stationen. En af dem, en fru, sade, att hon blifvit 
omvand for 25 ir sedan i JOnkOpings missionshus vid ett till- 
falle, di jag predikade der. Det hade varit en predikan utsatt 
f6r mig i Fargo, men emedan hela min reseplan gitt sonder, 
si blef det ingenting deraf. Nu ville de nOdvandigt, att jag 
skulle komma dit nigon annnan dag, men det var omojligt. 

Efter min hemkomst till Sverige fick jag bref frin tvanne 
dalqvinnor, som nu bo i Dakota, och som hade varit i Fargo 
for att traffa mig. De kande mig frin nigra mOten i Dalarne. 
Den ena af dem skrifver: Som jag ej hade pengar, si att 
jag kunde taga tranet (tiget) till Fargo, si skjutsade min man 
mig med oxar sakert 80 eng. mil. Di vi kommo till Fargo, 
och du inte var der, si fir jag saga, att jag var fardig att 
grita, men inte hjelpte det.> 

Dakota ar en stat med absolut rusdrycksfOrbud. Nar tiget 
kommer in Ofver dess grans, hanges i restaurationsvagnen upp 
ett plakat, hvarpi sti foljande ord: tlnga spirituosa, vin eller 
Ol saljas i denna vagn, medan den ar inom Nord-Dakotas 
granser*. Och dervid blifver det. Lagen respekteras. 

Frampi eftermiddagen anlande vi till Minneapolis. Men 
jag for denna ging endast igenom staden. Milet for min resa 



FARGO. MINNESOTA. 



var St. Paul. Vid stationen i Minneapolis motte Skogsbergh 
mig. Han ville genast, att jag skulle fara ut med honom till 
hans landstalle och hvila ut der till fbljande morgon. 

Tack skall du ha, sade jag, men jag hvilar battre i St. 
Paul, der jag skall predika i morgon. 

Nu ville ban genast i vagnen, medan taget stod pa sta 
tionen, satta ut en resetur at mig for de narmaste dagarne. 

Tack skall du ha, sade jag, men det blir ingen reseplan 
af, utan att vi hafva tidtabellen for Ogonen. 

>Ja, men jag kan tidtabellen utantill, svarade ban. 

>Tack skall du ha, genmalte jag; men att din kunskap i 
tidtabellen icke ar riktigt saker, det bar jag redan sett, da du 
satt ut reseturer at mig mellan Tacoma och Minneapolis en 
langd af 2,000 eng. mil pa ett sadant satt, att alltsammans 
gatt s6nder. 

Da ville Skogsbergh folja mig till St. Paul och foreslog, 
att vi under vagen dit skulle gora upp reseturen. 

Tack skall du ha, sade jag; men skall det blifva nagra 
reseturer af, da maste du folja mig fram till St. Paul, sa att 
vi fa hafva tidtabellen framfor oss. Och dervid blef det. 

Minnesota ar en af unionens mest betydande stater. Den 
omfattar ett omrade af 2,160 qvadrat-nymil och ar saledes 
mer an 300 qvadrat-nymil storre an Svealand och Gotaland 
tillsammans. Staten ar rik pa sjoar och floder. De forras an- 
tal sages uppga till omkring 7 tusen. Den storsta floden i sta- 
ten ar Mississippi, som inom Minnesota bar en langdstrack- 
ning af 1,350 kilometer, af hvilka 870 aro segelbara. De se- 
gelbara vattenvagarne inom staten hafva for ofrigt en langd 
af 4,500 kilometer. Nastan hela norra delen af staten uppta- 
ges af barrskog. Sodra delen bestir hufvudsakligen af bOrdiga 
slatter. Klimatet ar angenamt och helsosamt, ehuru vintrarne 
aro jemforelsevis stranga och somrarne beta. Akerbruk ar sta- 
tens hufvudnaring, och hvete ar det fornamsta sadesslaget. For 
ofrigt eger Minnesota god tillgang pa koppar- och jernmalm. 
Statens fornamsta industrier aro sagverksrorelse och qvarnin- 
dustri. Vid folkrakningen i ar (1890) uppgick befolkningen 
till 1,300,000 personer. Skandinavernas antal i Minnesota ar 
mycket stort och vaxer alltjemt. Minnesota ar Amerikas Skan- 
dinavien. Der lara bo icke mindre an 500 tusen skandinaver. 



582 FEMTIOATTONDE KAP1TLET. 

Af dem aro 90 tu.sen fodda i Sverige. De bftrja intaga en allt 
mcr framstaende s.tallning icke allenast i industrielt utan afven 
i religiost och politiskt hanseende. I statens lagstiftande for- 
samling sitter ett ej obetydligt antal skandinaver. Statssekre- 
teraren ar svensk, och i kongressen hafva Minnesotas skandi 
naver insatt nagra representanter. 

Augustanasynoden bar i Minnesota en mycket kraftig 
verksamhet. Dess aldsta forsamling der grundades 1854. Pa 
den tiden funnos i hela Minnesota knapt 600 svenskar. Nu 
har synodens Minnesotakonferens 226 forsamlingar med nara 50 
tusen medlemmar. For den hogre undervisningen har den ett 
College (universitet) samt tva akademier. Dessa senare beso- 
kas af 400 studenter. Konferensens reguliera utgifter uppga 
till omkring 150 tusen dollars (== 570 tusen kr.) arligen. Kon- 
ferensen bcdrifver sedan tio ar en engelsk mission for att at 
lutherska kyrkan bevara de svenskar, for hvilka det svenska 
spruket blifvit frammande, samt for att kunna mota den dag, 
da dot engelska spraket helt och ballet uppslukat det svenska. 

Minnesotas hufvudstad ar S:t Paul. Den ar ocksa ett 
markligt exempel pa, huru stader vaxa upp i Amerika. Det 
forsta timmerhuset bygdes der ar 1838, det forsta hvita bar- 
net foddes der 1839, och enligt den i ar verkstalda folkraknin- 
gen har staden nu 133,300 innevanare.* Skandinavernas antal 
sages uppga till 40 tusen, deraf 25 tusen svenskar. Manga af 
dem aro affarsman i olika grenar, men flertalet aro vanliga 
grofarbetare, som soka sitt arbete, hvar de kunna fa det. At- 
skilliga svenskar aro medlemmar af stadsstyrelsen, och i all- 
manhet atnjuta svenskarne ett godt anseende bland amerika- 
narne, hvilket de ocksa val fGrtjena. 

I S:t Paul finnas manga och stora fabriker, som sysselsatta 
tusentals arbetare. De stOrsta tillhora jernvagsbolagen. 

Hvad betrafFar de andliga forhallandena, sa aro skandina- 
verna delade i flere olika forsamlingar. Missionsforsamlingen, 
som jag besokte, bestod af ndgot 6fver 400 medlemmar. Den 
bildades ar 1874, bygde aret derefter ett litet missionshus 
men maste redan 1882 bygga ett stOrre. Sedan dess har hon 



Som bevis pS, huru otillforlitliga amerikanarnes sifferuppgifter kunna vara, 
ma meddelas, att i ett af S.t Pauls handelskammare 1889 utgifvet arbete folk- 
mangden for samma ar uppgifves till 200 tusen en skarf p& 70 tusen. 



MINNESOTA. S:T PAUL. MINNEAPOLIS. 583 



kopt en liten f. d. dansk kyrka afvensom nagra tomter, pa hvilka 
hon amnar uppfora en storre lokal. Inom henne ar radande 
endragt och frid, och Gud bekanner sig till hennes verksam- 
het. Hennes inkomster for olika kristiiga andamal uppgingo 
under &r 1889 till nara 5,200 dollars eller vid pass 20 tusen kro- 
nor, hvilket vittnar om en ganska stor offervillighet hos for- 
samlingens medlemmar. 

I S:t Paul ligger Northern Pacific jernvagsbolags hufvud- 
kontor. Denna jernvag bar en langd af 3,550 eng. (= 530 
sv.) mil. Antalet af dess lokomotiv uppgar till 1,200. Dess 
godsvagnar af olika slag aro omkring 16,500. Allt annat ar 
i ofverensstammelse dermed. Generalagent for bolagets land- 
forsaljningar ar en svensk vid namn Johnson, som under firma 
A. E. Johnson & C:o har stora kontor i flere stader. Genom 
honom erholl jag fribiljett pit bolagets bana fran Portland 
Oreg. anda till S:t Paul, en stracka af mer an 2,000 eng. mil. 
Johnson lar vara en mycket skicklig affarsman. En af bans 
medhjelpare i affaren, en svensk vid namn Nilsson, har varit 
mig till mycken tjenst. 

Pa sid. 585 ber jag att fa visa lasarne ett stort palats 
fran S:t Paul. Det bygdcs vintern 1887 belt och ballet af 
sno och is till forlustelse for allmanheten. Det ar ju trefligt 
icke sant? 

Ungefar 10 eng. mil fran S:t Paul ligger Minneapolis, 
hvars uppkomst ar annu markvardigare. En bild deraf synes 
pa sid. 593. Det ligger .pa 6mse sidor om Mississippiflo- 
den pa en temligen jemn slatt, begransad af lofrika kullar, 
bland hvilka den ena vackra lilla sjon forenar sig med den 
andra formedelst en a. Dessa kullar omgifva staden i form 
af en cirkel, hvars genomskaring ar ungefar 10 eng. mil. Hela 
omradet ar intaget i stadsplanen. Till btaden och dess park- 
system hora icke mindre an sex naturliga sjoar, hvilka jemte 
det vackra laget gora Minneapolis till en af de mest trefliga 
stader, som finnas i Amerika. 

Staden ar belt ny. Den nuvarande statssekreteraren i 
Minnesota omtalade for mig, att, da han kom till S:t Paul, 
funnos pa den plats, der Minneapolis nu star, endast tvanne 
hus, tillhorande farmare. Det var 1854. Ar 1857 raknade 
platsen 2,000 innevanare, 1880 hade den vuxit till nara 50 



MINNEAPOLIS. 



tusen, 1885 till nara 130 tusen, och ar 1890 hade den 165 
tusen.* 

Sasom i alia amerikanska stader aro affarshusen i Min 
neapolis mycket stora. Det hogsta af dem ar ett bankhus, af 
hvilket lasarne kunna se en bild pa nasta -sida. Det ar 12 
vaningar hogt, bygdt af rod sandsten, och innehaller 300 rum. 
For tva ar sedan hade man en plan att bygga ett hus pd 28 
vaningar. Den kom icke till utforande men kommer nog. 




Ispalats i St. Paul, Minn. 

Se sid. 583. 

Stadens fornamsta hotel ar det s. k. West Hotel, en mycket 
praktfull och statlig byggnad i 8 viningar. Det har kostat 
1 7 2 mill, dollars. Boningshusen aro, sasom i de amerikanska 
staderna i allmanhet, sma, hufvudsakligen afsedda f6r en familj. 

* Delta enligt den i ar (1890) hallna folkrakningen. Huru ofverdrifna a fven 
svenskarne i Amerika aro i sina forestallningar om amerikanska forhallanden, derpS 
ma som exempel anforas, att Skogsbergh trodde, att Minneapolis folkmangd var 
minst 250 tusen>. Derjemte meddelade ban, att der under de sista 8 aren bygts 
mellan 3 och 5 tusen hus arligen. Delta skulle gora omkr. 20 tusen hus pa 5 
Sr, medan folkmangden icke vuxit med mer an 35 tusen personer, alltsa 4 hus 
for hvar sjunde person. Och sadant later ju icke rimligt. 



5 86 



FEMTIOATTONDE KATITLET. 



Byggnadsstilen utmarker sig mest genom att vara bruten och 
krdnglig. Ofver hufvud ar staden mycket vacker. En bild af 
nagra rike mans bus kunna lasarne se pa sid. 600. 

Medan jag talar om bus, skall jag beratta en liten historia. 
Jag fick en dag i Minneapolis besok af en svensk arkitekt, 
som varit i Amerika 4 ar f6r att studera byggnadskonst. Han 
skulle snart atervanda till Sverige och lara svenskarne atskil- 
ligt, som nu var en hem1i2fbet for dom. 
Och hvad kan det vara? fragade jag. 

Jo, t. ex. eldfasta kon- 
struktioner i hus, svarade ban. 
Det var markvardigt,in- 
foll jag; vi der hemma bygga 
val eldfast, om nagra gora det, 
med vara trappor och forstu- 
gugolf af jern och sten. Har 
deremot bar man allt sadant 
af tra. Ah ja, sade ban, 
men eldfasta mellanvaggar 
kunna de ej bygga i gamla 
landet. Har bygga vi dem 
af ihdligt tegel. Jag log 
och tillade: Eldfasta blifva 
mellanvaggar deri genom, att 
de aro af sten, men icke der- 
igenom att stenen ar ihalig. 
I Sverige anvandes ock iha- 
ligt tegel for att gora vag- 
garne latta men ej f6r att g6ra dem eldfasta. 

Samtalet afbrots nu. Arkitekten tyckte nog, att jag var 
dum, och det ar ej utan, att jag tyckte det samma om honom. 
For ofrigt omtalade ban, att ban amnade sanda in till Stock 
holm en ritning till det nya riksdagshuset i Sverige. Val- 
kommen, tankte jag, med dina hemligheter. 

Minneapolis skolsystem anses vara ett af de basta i hela 
landet. Icke mindre an 46 utmarkta skolbyggnader tillhora 
staden. 

Minneapolis ar fdrnamligast en fabriksstad. Dess hufvud- 
naringar aro travarurorelse och qvarnindustri. De storsta 




Minneapolis hogsta bus. 

Se forcgaende sida. 



MINNEAPOLIS. 587 



qvarnar, som finnas pa jorden, ligga der. Stadens fabriker 
sysselsatta 10 a 15 tusen arbetare. Icke mindre an 17 jern- 
vagar lopa in dcr. 

Minneapolis torde nast Chicago kunna raknas sasom skan- 
dinavernas hufvudstad i Amerika. Antalet skandinaver i Min 
neapolis sades uppga till 80 tusen, alltsa halften af stadens 
hela folkmangd, hvilket uppenbarligen ar mycket ofverdrifvet. 
Svenskarnes antal lar vara 40 tusen. 

Om man finge bedoma det andliga tillstandet efter kyr- 
kornas antal, skulle man om Minneapolis kunna saga, att det 
ar gudsfruktans hemvist i Amerika. Staden bar namligen icke 
mindre an 154 kyrkor och salar for religiost bruk. De olika 
kristna forsamlingarna rakna tillsammans ett medlemsantal af 
vid pass 65 tusen, af hvilka katolikerna utgora betydligt 6f- 
ver halften. Kyrkornas egendomsvarde uppskattas till om- 
kring 4 millioner 250 tusen dollars. 

Skandinaverna ega i Minneapolis omkring 30 kyrkor f6r- 
utom hyrda salar, som ock anvandas f6r religiost bruk. En 
del af dessa kyrkor aro ganska stora. I framsta rummet star 
Svenska Missionstabernaklet, som tillhor svenska missionsfor- 
samlingen. Det har 3,000 sittplatser och ar bygdt af rodt te- 
gel, 107 engelska fot i fyrkant med tva vaningar och har med 
tomt kostat omkring 75 tusen dollars. En teckning af det 
samma kunna lasarne se pa sid. 60 1. 

Missionsforsamlingen har omkring 700 medlemmar. Utom 
Tabernaklet har hon bygt tvanne andra fOrsamlingshus. Men 
som forsamlingens medlemmar i de trakter, der dessa ligga, bo 
ganska langt fran Tabernaklet, sa hafva de organiserat sig till 
sjelfstandiga forsamlingar, hvilka underhalla egna predikanter. 
Dessutom har forsamlingen tvanne andra predikoplatser inom 
staden. Med detta ar dock icke behofvet pa langt nar till- 
fredsstaldt. Nar man besinnar, att forsamlingen for 1 2 ar till- 
baka icke hade fullt 50 medlemmar med ett samlingshus, som 
rymde ett par hundra personer, och pa hvilket hvilade en 
skuld af 1 1 hundra dollars, sa maste man vid jemforelse med, 
hvad som nu ar, utropa: Stora aro dina verk, o Herre! 

Forestandaren for tabernakelforsamlingen ar den redan 
forut flere ganger i min berattelse omnamde E. A. Skogs- 
bergh, som utan tvifvel ar en af de mest begafvade, nitiska 



588 FEMTIOATTONDE KAPITLET. 

och kraftfulla svenska predikanter, som finnas i Amerika. Hans 
bild synes pa sid. 609. Han ar fodd 1850 i Vermland. Ar 
1869 blef ban omvand. Han hade mycket stor lust for stu- 
dier, hvilka ban dock icke fick fullfolja, sasom ban hade 6n- 
skat. Nagon tid var ban i Kristinebamns missionsskola, se 
dan afven bos pastor Ahlberg i Smaland. Slutligen forsokte 
ban genom privatlasning i Jonkoping pa kortaste mojliga tid 
forbereda sig till studentexamen. Denna plan kom dock aldrig 
till utforande. Under sin vistelse i Jonkoping fick ban nam- 
ligen kallelse fran missionsforsamlingen pa norr i Chicago. 
Han afslog den, men den fornyades igen. Slutligen antog ban 
den samma. Manga sokte att hindra bans resa, och man skref 
afven till mig med anhallan, att jag skulle hjelpa till, ty redan 
da hade Skogsbergh gjort sig kand sasom en mycket begafvad 
predikant. Pa hosten 1876 anlande ban till Chicago, der ban 
verkade med stor valsignelse. Hufvudsakligen genom bans 
driftighet var det, som Missionstabernaklet pa syd*idan i Chi 
cago blef bygdt. Hvilket ar ban flyttade till Minneapolis, kan 
jag ej saga, men afven der bar ban utofvat en mycket fram- 
gangsrik verksamhet. Missionstabernaklet i Minneapolis ar 
hufvudsakligen bans verk. Skogsbergh bar afven i Minnea 
polis upprattat en praktisk skola for svenskar. Derjemte ar 
ban, sa vidt jag vet, grundlaggare till tidningen Minneapolis 
Veckoblad, en ganska stor 8-sidig kristlig-politisk veckotid- 
ning, som sakert bar verkat med stor valsignelse. 

Skogsbergh ar en entusiast for Amerika. N&r ban talar 
derom, rakar ban i hanryckning. Jag kunde ej annat an le i 
mitt inre, nar jag h6rde det. 

Forestandaren for en af de ofriga missionsfOrsamlingarna 
i Minneapolis heter Boqvist. Han var en tid larjunge vid Ev. 
Fosterlandsstiftelsens missionsinstitut i Sverige men maste jemte 
nagra andra pa varen 1877 lemna det for irrlarighet i fGrso- 
ningsfragan. Denna irrlarighet bestod deri, att ban icke trodde 
sasom den radande teologien, att Kristus skulle forsona Gud 
med verlden, utan enligt bibeln, att Kristus skulle forsona verl- 
den med Gud. Sedan 1880 bar ban varit i Amerika, der ban 
finner sig bra. 



fEMTIONIONDE KAPITLET. 




Predikan i S:t Paul. Utflygt i staden. Reception i Minneapolis. - 

Rest Point. Willmar. Exposition i Minneapolis. Duluth. 

Missionsforbundets mote. Hos ofverste Mattson. Verldens 

storsta qvarn. 



Ondagen den i sept, predikade jag i S:t Paul i en 
^ stor sal, kallad Market Hall. Hyran for en enda 
sammankomst kostade 50 dollars. Salen var all- 
deles fullproppad med menniskor. Jag och mitt 
sallskap maste taga oss in pa en bakvag genom 
ett kulissmagasin, der man h6ll pi att mala kulisser f6r den 
teaterforestallning, som skulle hallas dersammastades pa efter- 
middagen. Enligt affischer, som voro uppslagna ofverallt, 
skulle da forevisas helvetet. En van till mig sade med an- 
ledning deraf: Passa nu pa och visa dem himmelen du pi 
formiddagen . Gud var ocksi med och frojdade vara hjertan 
samt gaf oss en liten inblick uti sin nads harlighet, som ju 
alltid uppfyller de troendes hjertan med frojd. 

Bland dem, som jag har traffade, var afven Montgomery, 
som nyss aterkommit fran Sverige. Efter sammankomstens 
slut sade han till mig: 

>Far skyndsamt hem till Sverige; annars taga de lifvet 
af dig har. 

Jag log, ty jag kande mig ung och frisk som en orn trots 
de oerhGrda anstrangningar, som jag utstatt. Hvad som komma 
skulle, derom hade jag ingen aning. 

Pi eftermiddagen predikade jag i en kyrka, som van- 
nerna hyrt for 50 dollars. Det var en utomordentligt vacker 



5QO FEMTION1ONDE KAPITLKT. 



och ganska stor lokal. En separerad metodistpastor har bygt 
den samma, och kyrkan kallas The People s Church (d. v. s. 
folkets kyrka). Afven den var fullproppad med menniskor. 

Innan predikan borjade, holl predikanten Sundberg ett 
litet tal till den forsamlade menigheten, uppmanande henne att 
icke genom spottande osnygga den fina kyrkan. Ty varr voro 
pa flere stallen sadana formaningar behofliga, och utan tvifvel 
ar det en bedroflig rahet, nar personer genom tobaksspottning 
vid sammankomster icke allenast stalla till vidriga polar pa 
golfvet utan afven forstora de narmast sittandes klader. Snygg- 
het hor afven till den helgelse, som b6r utmarka en kristen. 

Qvallen tillbragte jag uti predikant Sundbergs hem. Flere 
vanner besokte mig der, af hvilka jag hade lart kanna som- 
liga hemma i Sverige. En af dem hade varit min larjunge i 
Gefle, der han tagit en vacker studentexamen. For atskilliga 
ar sedan for han ofver till Amerika, der han forsokte sig pa 
hvarjehanda. Xu var han bokhallare i nagon affar, men till 
hosten skulle han blifva professor vid ett presbyterianskt hogre 
laroverk, der m^in amnade inratta en afdelning for svenskar. 

Pa mandagen (den 2 sept ) skjutsade en svensk mig om- 
kring i staden. Vi foro genom den finaste delen deraf, och 
utmarkt vacker var den. Isynnerhet hade man fran ett ut- 
sigtstorn en praktfull utsigt sa val ofver staden som ofver 
den omkringliggande bygden. 

Klockan l / a 1 1 skulle jag fara med ett tag till Minneapolis. 
Xagra kongregationalistpastorer och andra skulle hafva en sa 
kallad reception for mig derstades. Nar vi kommo till sta- 
tionen, hade taget gatt for en minut sedan. Det var ytterst 
forargligt. Emellertid gick ett nytt tag V a timme derefter. 

Xar vi kommo fram till Minneapolis, mottc Skogsbergh 
oss. Vi skyndade genast upp till stallct for sammankomsten. 
Pastorcrna hollo pa att skiljas, emedan de trodde, att jag icke 
skulle komma. Jag blef emellertid synnerligen vanligt mot- 
tagen. Man hdll tal till mig, och jag maste svara med nagra 
ord. En svensk vid namn Magnus, professor vid ett stort 
amerikanskt universitet i Minnesota, var min tolk. Genom ho- 
nom lat jag dem ocksd vcta orsaken, h var for jag kommit sa 
sent. Efter mig uppmanades afven Skogsbergh att tala. Hans 
ord gjordc ett godt intryck pa alia. Sammankomsten slutade 



/ 57*. PAUL OCH MINNEAPOLIS. REST POINT. 5QI 



med bon och sang och derefter presentationer i oandlighet. Och 
alia sade de: Happy to see you*. Fran sammankomsten gick 
jag till telegrafen for att sanda en helsning till den kara skolan i 
Gefle, der hostterminen just i de dagarne oppnades. Telegram- 
met inneholl 10 ord men kostade ej mer an 4V 3 dollars (=17 
kr.), och det var ju billigt, da man betanker ett sadant afstand. 

Pa aftonen for jag ut till ett landtstalle, som heter Rest 
Point (d. v. s. hvilopunkt). Stallet eges af Skogsbergh och ar 
belaget vid en mycket vacker sjo. Der skulle hallas ett storre 
predikantmote under ett par dagar. Manga predikanter voro 
ocksa samlade. Sa manga, som det lilla huset rymde, herber- 
gerades derinne; for de ofriga voro tva stora talt uppslagna. 
Det var ett mote liknande amerikanarnes sa kallade faltmoten, 
och det hela hade nog varit i alia afseenden mycket trefligt, 
om icke vaderleken varit sa kail. Pa natterna var det naml. 
stark frost, sa att de, som lago i talten, hade det temligen 
svart. Naturligtvis kunde icke tillgangliga sangar och sang- 
klader forsla till en sa stor skara, som der var, utan de fingo 
reda sig, sa godt sig gora lat, pa utbredd halm med filtar 
ofver sig. Men hela tillstallningen var ju en smula romantisk, 
och hvar och en fann sig gerna i de besvarligheter, som voro 
forenade dermed, allrahelst som motet ocksa var mycket godt. 
Den enda, som var att beklaga, var fru Skogsbergh, som skulle 
hafva den husmoderliga omsorgen om mat och allt annat for 
hela denna skara. 

Motet borjade pa tisdagen den 3 sept, med en uppbyg- 
gelsestund. Derefter foljde diskussion. Vadret var harligt. 
Atskilliga vigtiga amnen afhandlades. Sarskildt diskuterade 
vi om qvinnors offentliga predikan. Deras talan fordes af 
Princell ensam, och det visade sig snart alltfor tydligt, huru 
svart det ar att tala f6r en sak, som har sa bestamda Guds 
ord emot sig. Jag har manga ganger tankt : Ack, om vi i 
alia ofriga fragor hade sa tydliga Guds ord att stodja oss pa 
som i den fragan! Men nar en gang qvinnorna hafva borjat 
att predika, sa lara de nog komma att fortga pa den vagen, 
isynncrhet i Amerika, och da har man ingenting annat att 
gora an att forsoka stalla sa till, att den heliga skrift foljer med. 
Och hvad bibeltolkningen i sadana fall kan astadkomma, derpS 

* Lycklig att se er. 



5Q2 FE M TJONlOND EKA PITLET. 



har man manga exempel. Men kanske aposteln Paulus tagit 
miste om Guds vilja i denna sak. Fralsningsarmens tidning 
Stridsropet i Stockholm sade den 17 maj 1890, att det var ett 
af djefvulen redigeradt och i helvetet utgifvet evangelium, 
som forbjod qvinnor att predika offentligt. Det ar att lata 
Paulus med klara ord veta, hvar ban kom ifran, nar ban sade, 
att qvinnan icke skulle tala i forsamling. 

Pa qvallen var det offentlig predikan i parken vid Rest 
Point. I traden hangde kulorta lyktor, ocb mellaii traden sutto 
och stodo stora skaror af menniskor. Broderna Hultman 
sjongo atskilliga sanger. Det var en stilla och allvarlig stund r 
som nog lemnade djupa intryck efter sig hos mer an en. 

Motet fortgick afven pa onsdagen, men jag fick ej vara 
med derom utan maste resa bort for att predika i en stad 
vid namn Will mar. Skogsbergh skjutsade mig till stationen. 
Pa vagen dit k6rde vi in till en svensk bonde for att fa oss 
litet kernmjolk. Der blefvo vi mycket hjertligt mottagna. 
Hustrun var borta, men mannen samlade den gradde, som 
fans i huset, kernade den och skankte smoret till motet i 
Rest Point. Willmar ar en stad pa 2,000 innevanare, af 
hvilka storsta delen aro skanclinaver, mest norskar. Den 
svenska missionsforsamlingen der har omkring 40 medlemmar. 
Sammankomsten holls i en stor Skating Ring *. Somliga aho- 
rare hade rest 80 a 90 eng. mil for att komma dit. Derifran 
for jag foljande dag direkt till Minneapolis. Jag kom fram 
vid sextiden pa aftonen och skulle predika pa qvallen. 

Jag visste ej, huru det skulle vara mig mOjligt att predika 
denna qvall. Pa lange hade jag icke kant mig sa illamaende. 
Jag bad, att nagon annan skulle atminstone borja, men ingen 
vdlle gora det. I Tabernaklet radde den forskrackligaste trangsel 
och hetta. Jag predikade en timme och kande f6r tillfallet icke 
mycket af mitt illamaende. Men sa snart jag slutat, maste jag 
genast aflagsna mig. Annars hade det varit af stort intresse 
att fa vara med vid den derpa foljande hogtidliga akten, da 
Bjr>rk fran Chicago i predikoembetet invigde flere af Svenska 
missionsforbundets predikanter. 

Pa fredagen (den 6 Fept.) besokte jag en exposition. I 
Minneapolis ligger namligen ett stort expositionspalats, der ut- 

* Hvad en Skating Rin^ ar, Herom se sid. 331. 



P RED IK AN I WILL MAR OCH MINNEAPOLIS. 



593 



stallningar hallas hvarje ar. Der framlagga affarsman, fabrikan- 
ter, jernvagsbolag o. s. v. allt mojligt, som kan vara egnadt 




att draga kunder till dem. Utstallningen i Minneapolis var ock 
mycket intressant. Sarskild uppmarksamhet fSrtjenade en sam- 

38 



.594 FEMTIONIONDE KAP1TLET. 

ling produkter fran de stater, genom hvilka Northern Pacific 
jernvag gar. I en stor sal fOrevisades afven ett slags pano 
rama. Det var stora, klumpigt malade taflor, forestallande 
scener fran samma stater. En man holl forelasning ofver hvarje 
tafia; och hade man tagit hans ord efter bokstafven, sa skulle 
man hafva trott, att banan gick genom paradiset fran borjan 
till slut. Men bokstafven dodar. Vid min sida satt en med- 
lem af firman A. E. Johnson & C:o. Jag vande mig ibland 
om och tittade pa honom, och af hans leende kunde jag f6r- 
sta, att man icke borde taga allt, hvad forelasaren sade, for 
kontant. Men i Amerika ar man ju van vid sadant, och efter 
som det ar allman plagsed att pruta pa, hvad menniskor saga, 
sa maste man alltid tala sa, att det finnes prutman. 

Bland andra saker, som exponerades, voro tva brudpar, 
som skulle vigas. Jag var icke der da, men tidningarna inne- 
hollo langa redogorelser for vigselakten. En stor skara folk 
hade samlats for att se pa. En brudgum kom med sin brud. 
Askadarne helsade dem med lifliga handklappningar. Det andra 
paret lat vanta pa sig. Men se, der kom en herre, atf6ljd af 
ett fruntimmer. Hopen trodde, att det var det andra brud- 
paret. Alia klappade handerna. Men det var icke brudparet. 
De hade kommit for att se pa, afven de. Andtligen korr 1 brud 
paret, helsadt af handklappningar. En baptistprest vigde dei.. 
Efter vigseln fingo brudarna atskilliga presenter af utstallarne. 
Af ett guttaperkabolag fingo de hvar sin regnkappa, af en 
annan affarsman hvar sin vintermossa, af en annan en ton kol 
o. s. v. Utan tvifvel var det mycket praktiskt att pa detta 
satt begagna sig af expositionen, och i Amerika, der allt gar 
f6r sig, vackte det icke heller synnerligt uppseende utan om- 
talades i tidningarna sasom en helt naturlig sak. Vill man 
vacka uppseende der, maste man hitta pa nagot hvassare. 
Eller hvad sags om en sadan notis som foljande, hvilken jag 
nyss last i en amerikansk tidning: 

En vigsel i luftballong fftrsiggick nyligen i Lowell, Mass. 
Luftseglaren Howell vigdes da i sin ballong med en miss 
Andersson. Nar vigseln fOrrattats, lemnade presten, vittnena 
och tarnorna ballongen, hvarpa denna steg till vaders med de 
nygifta. Ofver 10,000 personer askadade detta egendomliga 
brollop. Det kan vara nagot, som forslar afven i Amerika. 



/ MINNEAPOLIS, DULUTH, WEST SUPERIOR. 595 

Pa eftermiddagen reste jag och ett par broder till Duluth, 
en stad vid Lake Superior (Ofre sjon). Den artar sig att blifva 
en af Amerikas storre stader. Annu ar den mycket ung men 
befinner sig i ett hastigt framatskridande. Ar 1880 hade sta- 
den 2,200 innevanare, nu framemot 32,500. * Dess lage ar 
ypperligt. Dess fornamsta affarer aro i spanmal, tra och jern. 
Skandinaverna i Duluth aro mycket talrika. De hafva der 8 
kyrkor, af hvilka 5 aro svenska. Vi kommo dit vid sju-tiden. 
Sa snart vi atit aftonmaltid, maste vi resa till en narbelagen 
stad vid namn West Superior, som Hgger inom staten Wis 
consin. I Duluth hade predikanten Johnson icke kunnat er- 
halla nagon lamplig lokal, men i West Superior hade han fatt 
at sig upplatet, och det gratis, ett ofantligt stort godsmagasin. 
Der hade han latit satta upp tre stora elektriska ljus. De 
kostade 4 dollars. Det var en utmarkt lokal. Plankor till sitt- 
platser hade han fatt lana utan betalning. For folket i Duluth 
hade han hyrt 6 angbatar, som gjorde flere turer. En af dem 
slapade dessutom en stor pram. Sammankomsten skulle borja 
klockan 8, och det var mycket folk samladt, men vi maste 
vanta till kl. 9 pa den angare, som hade pramen. Under tiden 
sjongo vi flere sanger. Omedelbart efter predikan maste vi ater- 
vanda till Minneapolis, dit vi kommo fram kl. 8 pa morgonen. 

I Minneapolis holls under dessa dagar (5 10 sept.) arsmOte 
af Svenska ev. missionsforbundet. Jag fick icke mycket vara 
med till foljd af de resor, som jag under tiden maste gora hit 
och dit. Men pa lordagen den 7 deltog jag i forhandlingarna. 
Bjork ledde dem. Allt gick karleksfullt och fridsamt till, men 
icke i alia stycken sa formenligt, som det kanske hade bort 
ga. Det hande t. ex., att ett fattadt beslut strax refs upp; 
ny diskussion begynte om saken, och nytt beslut fattades. 

I ett afseende hade detta mote en mycket praktisk an- 
ordning, som vi utan tvifvel blifva tvungna att infora afven 
vid vara moten i Sverige. For de olika fragornas forberedande 
behandling valdes namligen utskott eller kommitteer, hvilka 
uppsatte betankanden, som sedan i motets plenum lastes upp 
for att antingen godkannas eller forkastas. Ofver somliga 

af dem uppstod diskussion, men de fiesta antogos utan nagon 



* Delta enligt sista folkrakningen. I ett tryckt arbete ofver Duluth upp- 
gifves dess folkmangd 1889 hafva varit 50 tusen en skarf pa mer an 50 %\ 



5Q6 FEMTIONIONDE KAPITLET. 

sadan. Detta satt lar vara vanligt vid kyrkliga konferenser i 
Amerika. Dcrigcnom fOrebyggas onodigt langa diskussioner. 
Pa lordags f6rmiddag afgaf afven jag muntligen till motets 
protokoll en kort rapport om min resa. Rapporten an togs. 

Sedan nagon tid hade underhandlingar pagatt mellan 
Missionsforbundet i Sverige och Forbundet i Amerika om, att 
det forra skulle till det senare ofverlata den hednamission, som 
det hade i Alaska. Denna ofverlatelse skedde nu genom mig 
pa grund af fullmakt fran Sverige. 

Bland de vigtigare beslut, som vid motet fattades, ma 
isynnerhet tvanne har antecknas. Det ena galde en utvidg- 
ning af Barmhertighetshemmet i Chicago, hvarom jag forut 
talat, * det andra upprattandet af ett sjelfstandigt hogre laro- 
verk for Forbundet. Under diskussionen hordes manga om 
och men, och man talade mycket om svarigheten att skaffa 
de erforderliga penningemedlen. Nar jag hade hort derpa en 
stund, begarde jag ordet. 

Det forekommer mig, sade jag, ganska besynnerligt att 
hora denna diskussion. Hela sommaren har jag hort svenskarne 
skryta ofver, huru latt det gar att fortjena pengar har i lan- 
det; men nu, nar det galler att for ett sa vigtigt andamal 
gifva ut, later det, som vore det ganska knapt om dalern. > 

Vid dessa ord gick ett loje genom hela forsamlingen. Be- 
slutet fattades. Dagen derefter fick Forbundet fran S:t Paul 
ett anbud af innehall, att om skolan forlades der, sa skulle hon 
erhalla till skanks 10 acres land (ungefar 9 tunnland), 10 tusen 
dollars kontant samt 10 tusen dollars i stadstomter, upptagna 
efter deras senaste taxeringsvarde. Det der var ju ett gene- 
r6st anbud, men bakom det samma, sade man, lurade nog at- 
skilliga ekonomiska berakningar. Motet var icke heller genast 
fardigt att antaga det. Det framkastades formodanden, att 
man fran andra hall skulle fa annu battre anbud. Men den, 
som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket. Annu har 
intet laroverk kommit till stand. Fragan var ater fore vid ars- 
mOtet i ar (1890) men blef da uppskjuten till nasta ar. Man 
tyckes icke riktigt fatta vigten af en h6gre undervisning. I 
den delen star Augustanasynoden langt framom Forbundet. 



* Se sid. 324. 



FORBUNDETS ARSMOTE. OFVERSTE MATTSON. 597 

Pa eftermiddagen besokte jag ofverste Mattson. Han ar 
statssekreterare i Minnesota och ar svensk. Det ar mellan 
40 50 ar, sedan han emigrerade. Orsaken dertill, att han 
lemnade sitt fadernesland, var den misshandel, som han en 
gang i skolan fick utsta vid en lektion i grekiska spraket. I 
Amerika bar han arbetat sig upp till en framstaende stallning. 

Mattson tog emot mig med mycken vanlighet och gaf mig 
ett storre illustreradt arbete om Minnesota, som han sjelf utgifvit. 
Sedermera besokte han mig hos Skogsberghs. Jag omtalade for 
honom min afsigt att pa hemresan besoka Washington samt min 
onskan att fa traffa presidenten. Han skref genast till finans- 
ministern derom. I sitt svar lofvade denne, att han skulle 
gora allt sitt for att sta mig till tjenst. Fran svenske mini- 
stern Grip i Washington, till hvilken jag sjelf skrifvit, erholl jag 
ock svar med lofte. om hans bitrade. Allt var saledes val 
forspandt, och jag vantade mig mycket intresse af den resan. 
Men Gud hade annorlunda beslutit. 

Pa aftonen skjutsade Skogsbergh mig till Pillsburys qvarn, 
som skall vara den storsta pa jorden. Nar man kom derin, 
markte man ocksa genast, att det var nagot utomordentligt. 
Formannen lemnade oss ett kort, som inneholl atskilliga korta 
upplysningar om qvarnen. Hon kallades for verldens attonde 
underverk. Der renas och males 7,000 barrels (= vid pass 
6,500 tunnor) hvete dagligen. Mjolet sorteras och packas i 
sackar och tunnor samt lastas pa jernvagsvagnar. Drifkraften 
ar vatten. Mississippifloden bildar namligen strax ofvanfor 
qvarnen ett stort fall. Utom denna hafva Pillsbury & C:o 
tvanne andra qvarnar i Minneapolis. Alia tre tillsammans 
kunna dagligen mala 10,500 barrels (= 9,500 tunnor) och aro 
tillrackliga att med mjol forse tvi stader sa stora som New- 
York. Tva hundra godsvagnar fordras dagligen for att fora 
hvete till och mjol ifran qvarnarne. Arbetarnes antal ar 475, 
af hvilka en betydande del aro svenskar. De hafva det mycket 
bra. Mjolets qvalitet larer vara utomordentligt framstaende. 
Forliden host (1889) saldes enligt tidningsuppgifter Pillsburys 
qvarnar at engelsman for 8 millioner dollars. 




SEXTIONDE KAPITLET. 

Colisseum. Hogskolan i Minneapolis. Samundervisning. Dassel. 
Rush City. Mitt insjuknande i Chicago. 



or vara sammankomster pa sondagen den 8 sept, 
hade vannerna lyckats fa ett exercishus, tillhorande 
statsuniversitetet i Minnesota. Det kallas for Colis 
seum och ar stadens rymligaste lokal. Det ar bygdt 
af tra. Pa sid. 613 kunna lasarne se en bild af det 
samma. Jag vet icke, huru manga det rymmer. En ameri- 
kansk tidning i Minneapolis beraknade antalet af narvarande 
ahorare till 7,000. Detta var nog ofverdrifvet, men en stor 
massa menniskor var det. Huset bar tva stora laktare ofver 
hvarandra. Dock kunde icke alia komma in. For den skull 
anordnades en sarskild predikan pa platsen utanfor. 

Pa f. m. predikade jag. Klockan 3 e. m. predikade BjOrk 
samt en annant predikant, och kl. V 2 8 talade jag annu en gang. 
Det var en praktfull anblick att se denna stora lokal och 
denna oerhorda. menniskomassa, isynnerhet pa qvallen i elek- 
triskt ljus. Sa nar hade det intraffat en panik under fOrmid- 
dagens gudstjenst. Den ofre laktaren svigtade namligcn be- 
tydligt under tyngden af menniskor, s& att manga blefvo riidda. 
Allt gick dock bra; men vi maste pa eftermiddagen saga till 
folket, att de icke skulle resa sig, nar vi sjongo, nagot som 
annars ar vanligt vid andliga sammankomster i Amerika. 

Hela dagen var obeskriliigt Ijuflig. Man kan fOrvisso saga, 
att anden var pa farde. Ingenting kan sd frOjda och starka en 
menniskas hjerta som Guds ord. Ack att alia fOrstode det? 



/ COLISSEUM. HOGSKOLAN I MINNEAPOLIS. 599 

Pa mandagen skjutsade Montgomery mig omkring i Min 
neapolis, for att jag skulle fa se staden. Af sarskildt intresse 
var det for mig att besoka hogskolan. Hon ar nybygd och 
kan med full sanning kallas en monsteranstait. Larorummen 
voro stora och praktiga. Materielen var fortrafflig. Flere stora 
salar i nedersta vaningen utgjorde slojdskola, der eleverna for- 
fardigade atskilliga bade vackra och nyttiga saker. Pa slojdun- 
dervisningen lagges en sadan vigt, att de, som deltaga deruti, 
erhalla, om de sa onska, befrielse fran ett eller tva af skolans 
Ofriga laroamnen. I jordvaningen fans ett angpannerum med 
8 stora angpannor dels for husets uppvarmning, dels for att 
drifva tvanne maskiner. Den ena af dessa pumpade in frisk 
luft i huset, den andra pumpade ut den skamda luften. 

I en annan afdelning af jordvaningen voro klosetterna. Det 
var en mycket stor, hog och luftig sal. Langs efter ena lang- 
vaggen voro flere sma rum med vattenklosetter, och langs- 
efter ena kortvaggen flere tvattstallningar af marmor. Till 
hvarje handfat ledde tvanne ror, ett med kallt och ett med 
varmt vatten. Tvattstallningarna voro afven forsedda med tval 
och handdukar. Jag har ingenstades i ett skolhus sett sa ut- 
markta hygieniska anordningar som i detta. 

Sasom en besynnerlighet ma dock antecknas, att alia 
dorrar i detta hus gingo inat. Jag papekade det farliga deri 
i handelse af eldsvada. Man erkande det, men man hade icke 
tankt derpa. Alia trappor, balustrader och forstugugolf voro 
af tra. Jag faste afven uppmarksamheten pa det farliga i 
detta. Men man litade pi sina eldslackningsapparater. 

Det ar en ganska markvardig sak att afven i de solidaste 
byggnader i Amerika se dessa tratrappor. Vid statsuniversi- 
tetet i Minneapolis uppfordes just vid den tiden en stor bygg- 
nad afsedd till kemiskt laboratorium. Den var helt och hallet 
af sandsten och granit, men alia trappor voro af tra. 

Vid hogskolan i Minneapolis, likasom ofverallt annor- 
stades, undervisades gossar och flicker tillsammans. De sutto 
pa bankarne om hvarandra. Jag talade harom med den larare, 
som visade oss lokalen, och han forklarade, att man icke hade 
den ringaste ledsamhet af denna anordning men deremot 
mycket gagn. Det samma sade afven presidenten for univer- 
sitetet. Jag talade ocksa med en tysk lararinna i en af de 




Hike mans Hus i Minneapolis. 

So sid. 586. 



SA M UND EK Y1SNING. 



601 



ofre klasscrna. Hon falde samma omdome. Jag fragade 
henne, om flickornas helsa stode ut med detta arbete. Hon 
svarade, att det gick i allmanhet bra utom for sadana flicker, 
som om qvallarne voro med uti societeten. Ty, sade hon, att 
skota sina nojen och ga i skolan pa samma gng, det blir f6r 
anstrangande. 

Vid ett annat tillfalle fragade jag en man, som gatt ige- 
nom bade hogskola och universitet i sallskap med flicker: 




Sv. Missionstabernaklet i Minneapolis. 

Se sid. 587. 

Blir det icke ofta frieri af mellan de unga studenterna 
af olika kon? 

Jo, svarade ban, och deri ligger intet ondt. En bekant- 
ska p, grundad pa gemensamt allvarligt arbete under flere ar, 
ar en mycket sakrare grund for ett lyckligt aktenskap an en 
tillfallig bekantskap ute pa baler eller andra tillstallningar. 

Det var att sla hufvudet pa spiken. Har hafva vi mycket 
att lara af Amerika. 

Under de foljande dagarne foretog jag nagra kortare ut- 
fiygter, forst till en stad, som hette Dassel. I staden och dess 



6O2 SEXTIONDE KAPITLET. 

omnejd bo en stor mangd svenskar. De aro i allmanhet val- 
bergade. Der prcdikade jag i en park. Jag kande mig ganska 
illamaende, men det fick lof att ga. Min andra utflygt galde 
Rush City. Afven der ar en stor svensk bygd, och folket ar 
valmaende. De troende aro icke manga. Strider hafva harjat 
bland dem. I Rush City predikade jag i ett stort talt. Afven 
der var jag illamaende. Nar jag kom till Minneapolis igen, blef 
jag sangliggande. Pa onsdag eller torsdag, jag minnes icke 
hvilken dag, firades nattvardsgang i Tabernaklet, och jag hade 
beraknat att fa vara med. Jag hade ocksa mycket langtat der- 
efter, men det var mig alldeles omqjligt att lemna sangen. Jag 
trodde, att mitt illamaende var tillfalligt, sasom det ju brukar vara. 
Emellertid blef jag liggande till lordagen. Pa. fredagen var en 
sammankomst utsatt for mig i Red Wing, en stad soder om 
Minneapolis. Vi maste gifva aterbud pr telegraf. Omedelbart 
svarade man ocksa pr telegraf, att jag ovilkorligen maste komma. 
Man tankte icke pa,*hvad jag mojligen kunde tala vid. Emel 
lertid blef det, som det var, och jag lag, der jag lag. Pa lor 
dagen kande jag mig en liten smula battre, sa att jag pa af- 
tonen kunde antrada resan till Chicago, der jag skulle predika 
bade for- och efterm. pa sondagen. Jag sof ratt bra pa taget. 
Nu trodde jag en stund, att min sjukdom var ofverstanden, men 
nar jag kom fram till Chicago, kande jag genast, att det var 
omojligt att ga astad och predika. Jag maste intaga sangen. 
Bjork fick predika i mitt stalle samt saga till, att jag icke 
kunde tala forran pa efterm iddagen. Ehuru jag hade ganska 
haftig feber, lemnade jag da sangen, kladde mig och begaf 
mig till Battery D., en forfarligt stor lokal, der sammankom- 
sten skulle h alias. Det var nagot slags exercishus. Emedan 
hyran var ganska hog, hade viinnerna tagit en liten intra- 
desafgift pa 10 cents. Der var nu en ocrhord massa men- 
niskor packad, ett riktigt haf af hufvuden. Man har uppgifvit 
deras antal till 6,500. Jag talade ofver Lucas 10: 23 37 men 
kunde icke halla pa mer an vid pass l / % timme, da jag maste 
lemna platformen for att omedelbarligen begifva mig hem. Jag 
bodde afven nu hos Adolf Juhlin, i hvars hus jag hade haft mitt 
hem under min fOregaende vistelse i Chicago. Efter hemkom- 
sten maste jag genast intaga sangen. Gud villc tala med mig 
i ensamhet. Detta kande jag strax, och jag sade: Herre tala; 



/ DASSEL, RUSH CITY OCH CHICAGO. MIN SJUKDOM. 603, 

ty din tjenare vill hora. Fran forsta stund var jag viss, att 
denna sjukdom var af Gud. Han sag, hvad jag behofde. 

Sedan jag legat, jag minnes icke hur manga dagar, ville 
vannerna skicka efter en lakare. Jag var dock icke riktigt med 
derom. Emellertid maste det ske. De tankte, att om min sjuk 
dom blefve allvarsam, och jag till afventyrs doge der, sa ville 
de icke bara pa sitt ansvar att hafva latit saken passera utan 
att gora nagonting. De skickade alltsa efter en doktor Johnson, 
som anses vara en af Chicagos skickligaste lakare, en medel- 
alders man. Han hade studerat uti Tyskland och talade afven 
tyska. Genom honom nngo vi nu veta, att min sjukdom var 
nervfeber. Han ordinerade atskilliga medikament, och jag tog 
in dem. Men hufvudsakligen lat jag skota mig med vatten- 
afrifningar morgon och afton, inpackningar och vata lifomslag. 
Ett recept, som doktorn skref, inneholl arsenik. Nar jag efterat 
upptackte det, sade jag strax ifran, att jag icke ville taga 
nagot sadant. Da doktorn kom igen, talade jag om forhal- 
landet och sade honom, att jag icke var nagon van af medi- 
kamenter i allmarihet, och att jag isynnerhet icke kunde forma 
mig att taga in gifter. Han svarade: 

Men det var sa liten dosis. 

Ja, genmalte jag, var det sa litet arsenik, att det ingenting 
verkade, sa vet jag icke, hvarfor jag skulle taga in det; och var 
det sa stor dosis, att det gjorde nagon verkan, sa maste det 
val verka som arsenik, och da vill jag pa inga vilkor hafva det. 

Doktorn fann sig ocksa dervid. Sjukdomens forlopp var r 
Gud ske pris, ganska lindrigt. Visserligen var febern hog 
och ihallande, men mina kroppskrafter voro ju mycket goda. 
Dessutom gjorde vattenbehandlingen ypperlig effekt. Efter nagra 
veckor kunde jag lemna sangen. Jag borjade kunna ata. Vid 
vackert vader akte jag afven ut i Lincoln Park. Allt syntes 
lofvande. Jag hoppades att i forsta dagarne af november fa 
lemna Chicago och atervanda till Sverige, dit jag langtade 
mycket. Redan var ock en sammankomst utsatt i Missions- 
kyrkan pa norr, der jag skulle saga alia de kara vannerna i 
Chicago farval. Och alia voro vi glada, att allt det svara nu 
var ofverstandet. 

Da intraffade en handelse, som pa en gang forandrade 
allt. En svensk byggmastare kom for att skjutsa mig ut en 



604 SEXTIONDE KAPITLET. 

dag. Det var ganska vackert vader men blaste nagot. Jag 
var ganska val kladd. Pa bortvagen, da vi hade solen fram- 
ifran och vinden bakifran, kande jag ingenting, allra heist som 
akdonet var forsedt med sufflett. Vi korde langt. Under hela 
vagen samtalade vi lifligt. Vi disputerade om svenska och ame- 
rikanska forhallanden, och jag forsvarade mitt fadernesland som 
den tappraste soldat. Nar vi vande, hade vi den kalla blasten 
ratt emot oss, och nar jag kom hem, hade jag full feber. Jag 
trodde icke, att det var sa farligt. Men Juhlin sag battre an 
jag. Han tog genast termometern och matte min blodvarme. 
Nar det var gjordt, sade han: 

Nu gar lektorn genast i sang igen. Det har blir allvar- 
samt.* 

Jag maste lyda. Det var ett forfarligt hardt slag, men 
det var nu gjordt och kunde icke goras om. Men sa mycket 
larde jag pa den kuppen, att nar man nyss stigit upp ur en 
sjukdom, bor man vara forsigtig. 

Lakaren hoppades, att jag skulle vara frisk pa ett par vec- 
kor. Efter nagra dagar reste han med en annan patient bort till 
vestkusten. Mig ofverlemnade han at en doktor Henroten. Nar 
denne kom upp, sag han pa de medikament, som jag hittills 
hade tagit, och forordnade strax ett annat, som skulle vara 
mycket kraftigare. Det skulle inom nagra dagar bestamdt dampa 
febern. Jag tog det, men det blef icke battre. Da skref han ett 
annat och forklarade, att detta var absolut sakert. Jag fragade: 

Hvarfor skref ni icke det forst? 

Derpa svarade han just icke mycket. Jag tog nu afven 
detta nagra dagar, men sedan viigrade jag att taga nagra me- 
dikamenter vidare. Nar doktorn kom upp, sade jag till honom: 

Ni vet, att jag icke ar nagon van af medikamenter. Hittills 
har jag dock for min familjs och mina viinners skull lydigt 
tagit, hvad ni ordinerat, men nu tycker jag, att jag uppfyllt 
all rattfardighet i den delen. Ni ser sjelf, att mcdikamenterna 
ingenting ha verkat, och nu maste det blifva absolut slut. 
Hvad min mage behOfver, det ar icke medicin utan hvila. 

Han blef alldeles forbluffad. Him ville ga efter forst en 
dansk lakare och sedan en hvensk, for att de skulle ofvertyga 
mig om nodviindigheten af att taga lakemedel, men jag undan- 
bad mig det bestamdt. 



MIN SJUKDOM I CHICAGO. 605 

>Det ar besynnerligt, sade han. Mycket sallan ordinerar jag 
medikament. Jag gor det aldrig, utan att jag ser, att det ar 
absolut nodvandigt. Och sa skall jag har traffa en patient, som 
icke vill taga, hvad jag ordinerar. 

Ja, svarade jag, det kan nu icke hjelpas. Det gor mig 
ondt att saga det till er, som visat mig ett sadant deltagande 
och sadant intresse, att ni icke kunnat gora det mer, om jag varit 
er egen bror. Men mitt beslut ar orubbligt. 

Han svarade: 

Na, om jag nu inte vidare far gora er nagon tjenst sasom 
lakare, sa skall jag atminstone komma upp och se efter er, 
tilldess ni blir riktigt frisk. 

Dessa ord rorde mig mycket, och jag bad honom vara 
hjertligt valkommen. Han kom ocksa nagra ganger, hvilket 
var riktigt uppfriskande. Det var en synnerligen alskvard man. 

Under min sjukdomstid, som parade i det narmaste 3 ma- 
nader, atnjot jag i Adolf Juhlins hem en omvardnad sadan, att 
jag aldrig kunnat onska mig battre. Jag vet ingenting, hvar- 
om jag, vare sig under eller efter sjukdomen, kunde eller kun 
nat onska, att det varit annorlunda. Bade Juhlin sjelf och hans 
hustru adagalade det mest outtrottliga talamod. Juhlin var den, 
som ombesorjde vattenbehandlingen, och det gjorde han med 
en orubblig punktlighet, afven nar jag var sa matt, att jag bad 
att fa slippa. Ofta behofde jag hans hjelp om natterna, och all- 
tid passade han pa mina ringningar, alltid villig och hjertlig, 
huru trott han an mande vara. Afven af Albert Juhlins, som 
bodde i samma hus, ronte jag mycken valvilja och deltagande. 
Minuet af detta hus hor till de Ijufvaste minnen, jag fort med 
mig fran Amerika. Ma Gud rikligen lona dem. 

Och Lindgren - - han satt troget hos mig fran morgon till 
qvall under hela tiden och passade upp mig i allt, hvad jag 
behofde, medan Juhlin var borta pa sin verkstad. Han laste 
Guds ord och bad for mig, han matte feberhettan i min kropp 
och forde protokoll derofver, han bar mig, nar jag skulle flyttas, 
han var Juhlins medhjelpare, nar jag skulle hafva afriming 
o. s. v. For min skull blef han qvar i Amerika tre manader 
langre, an han annars amnat. Han bragte mig i en stor tack- 
samhetsskuld. For ofrigt var det ju manga, som visade mig 
sitt stora deltagande, i det de dels vakade hos mig flere natter, 



606 SEXT10NDE KAP1TLET. 

dels gjorde mig andra tjenster. Sarskildt ar jag i detta afseende 
mycken tack skyldig den forr omtalade Palmblad samt en 

o 

svensk f. d. sjokapten Aman, som jag kande fran Sverige. 

De langsamma stunderna forkortades mycket genom kara 
besok af vanner sasom Bjork, Risberg, Nyvall m. fl. Risberg 
kom regelmessigt till mig en gang i veckan, och da medforde 
ban alltid de nyss anlanda tidningarna Hemlandsvannen och 
Hemlandsposten, hvilka voro mig sasom ett svalkande ostan- 
vader, blandadt med skogsluft och blomsterdoft fran hemmet. 

En dag kom afven Moody upp till mig. Han vistades for 
tillfallet i Chicago, der han holl vackelsemoten. Han var myc 
ket hjertlig och alsklig, trosfrisk och glad. In nan han gick, 
foil han ned pa sina knan och bad Gud. mycket innerligt for 
mig. Hans besok utgor ocksa ett ljufligt minne fran den der 
sorgliga tiden. 

Genom Missionsvanne.n fingo mina vanner i Amerika hvarje 
vecka underrattelse om sjukdomens forlopp. Afven Chicago- 
bladet inneholl meddelanden, hvilka dock icke alltid voro sa 
riktiga. En gang meddelade tidningen, att det var foga hopp 
om lifvet, hvilket sedan flot in i svenska tidningar och vallade 
min hustru manga qval. Chicagobladet anfoll afven en gang 
mycket bittert Missionsvannen for underrattelser om mitt tillstand, 
som jag sjelf jemte Lindgren hade dikterat for den samma. Jag 
skref till Chicagobladet nagra ord till rattelse, men redaktoren 
vagrade att taga in dem. Det smartade mig mycket. Jag har 
haft bra mycket med tidningar att gora, men aldrig har jag af 
nagon erfarit, hvad jag da erfor af Chicagobladet. 

F6r min hustru var naturligtvis min sjukdomstid en mycket 
svar prGfning. Nar hon fick underrattelse om mitt insjuknande, 
telegraferade hon, att hon ville komma till Chicago. Jag af- 
radde henne emellertid. Nar jag sedan kunde underratta henne, 
att jag lemnat sangen, fick hon den sorgen, att var yngsta 
dotter insjuknade i difteri. Knapt var detta ofverstandet, fOrran 
hon erhOll telegram, att jag mast intaga sangen igen. Da ville 
hon ater komma till Chicago, men jag telegraferade, att hon 
gjorde stOrre gagn genom att stanna hos barnen. 

Xar jag for andra gangen lemnade sangen, var jag ytter- 
ligt utmerglad och svag. Den senare sjukdomen hade varit 
mycket viirre an den forsta. Lindgren maste bara mig som 



MIN SJUKDOM. AFSKEDET FRAN CHICAGO. 607 

^tt litet barn. Jag kunde icke stodja pa benen pa flere dagar. 
Emellertid hade jag god matlust, sa att jag ofver hufvud okade 
min kroppsvigt med atmin stone ett skalpund om dagen. 

Det led nu mot jul, och det blef fraga om, nar jag skulle 
vaga gifva mig af pa hemresan. Jag trodde, att jag skulle 
nodgas droja till nyarstiden och ville derfor, att Lindgren skulle 
resa hem ensam. Han borde, tyckte jag, komma hem till jul, 
och jag hoppades att kunna reda mig ensam i januari. Emel 
lertid hoppades Lindgren, att jag skulle kunna folja med, nar 
han reste. Ingenting kunde se orimligare ut an det. Jag blef 
smatt forargad pa honom, att han kunde satta sadant ifraga. 
Men han bad och trodde, och som han trodde, sa skedde det. 
Nar jag andtligen sjelf borjade tro, att jag skulle fa komma 
hem till jul, blef jag naturligtvis mycket glad, och denna gladje 
inverkade hogst vasentligt pa mitt tillfrisknande. Ack, hvad 
det ar helsosamt att vara glad! 

Pa torsd. den 5 dec. ofverraskades jag helt hastigt deraf, 
att doktor Johnson kom upp till mig. Han hade nyss atervandt 
fran vestkusten. Nar jag fick se honom, blef jag hapen. 

Se sa, tankte jag, nu kommer han och vill satta stopp 
for min afresa, och da tillater Juhlin mig icke att fara och 
for Juhlin hade jag storre respekt an for nagon annan. 

Men min fruktan var onodig. Doktorn var glad ofver att 
se mig sa kry och forklarade, att jag utan fara kunde gifva mig 
af. Han trodde, att sjoresan skulle bekomma mig val. 

Det var en forstandig lakare, tankte jag, och sa tanka 
nog alia, nar lakaren ordinerar, hvad de sjelfva onska. 

Aldrig skall jag glomma dagen for min skilsmessa fran 
Chicago. Nagra vanner voro samlade uppe hos Juhlins. wSedan 
vi hade spisat middag, laste vi ett Guds ord, folio ned pa vara 
knan, tackade och bado. Derpa sade vi farval under mycket 
djup rorelse. Vi kunde knapt tala. Stodd pa tvanne vanners 
skuldror praktiserade jag mig utfor trappan ned i den vagn, 
som forde mig till stationen. Nar vi kommo dit, voro der sam 
lade manga kara vanner, som ville saga oss farval. Alia visade 
mig ett lifligt deltagande. De gafvo oss afven blommor och 
frukt att hafva med pa vagen. Ma Gud valsigna dem alia. 



^^^^^^^^^^^^^^^^?^^^^^^^^%^x 




SEXTIOFORSTA KAPITLET. 



Till New-York. Ofver Atlanten. I Liverpool. I Goteborg. 

Hemma. 



et var lordagen den 7 december. Klockan omkring 
5 eller 6 pa aftonen gick taget fran Chicago. Lind- 
gren och jag disponerade ett staterum * i en ut- 
markt sofvagn. Det hade vannen Hallner ombe- 
styrt. Vi akte med ett af de snabbaste tag, som 
ga i Amerika. Det tillryggalade vagen emellan Chicago och 
New- York pa 25 timmar. Vi hade det mycket godt och be- 
qvamt och uppbyggligt i vart lilla rum. 

Nar vi anlande till New- York, var O. A. Sjostrom jemte 
nagra andra vanner oss till motes. De hade stalt om det sa, 
att vi skulle bo hos Sjostrom i Brooklyn. Det var ytterst be- 
svarligt och for min svaga kropp anstrangande att komma dit. 
Jag hade sa nar dignat pa gatan. Pa natten blef jag sjuk, 
och bdde Lindgren och jag fruktade, att jag nu skulle fa recidiv 
igen. Sjostrom och hans fru voro ock mycket oroliga och eg- 
nade mig all m6jlig omsorg. Emellertid forbarmade sig Gud 
6fver oss, sa att det icke blef nagot farligt af. 

Pa mandags qvall den g:de skulle vi ga ombord pa Alaska. 
Vi voro nara fardiga att bryta upp, da vi pa det angenamaste 
Gfverraskades af prof. Day fran New Haven, som alldeles ovan- 
tadt tradde in i salen, der vi sutto och spisade resemaltid. Den 
alsklige gubben hade rest fran New Haven enkom f6r att fa 
saga mig och Lindgren farval. Under min sjukdom hade han 

* Se sicl. 109. 



TILL OCH FRAN NEW-YORK. 



609 



nagra ginger skrifvit till mig de hjertligaste bref. Det hade 
varit beramadt, att jag pa hemresan skulle besoka New Haven 
for att halla nagra forelasningar for studenterna vid Yales uni- 
versitet. Min sjukdom kersade afven denna plan, och nu ville 
Day visa mig sitt deltagande. Det gjorde mitt hjerta mycket 
godt Han var hos mig endast nagra minuter, emedan han 
maste atervanda pa qvallen. 




Se sid. 588. 

Nar jag kom ned pa Alaska och for Guion-liniens agent 
visade min biljett, sa tog han emot mig med mycket stor van- 
lighet. Han hade for mig och Lindgren bevarat en stor hytt, 
som kostade mycket mer, an hvad vi hade betalt for vara 
biljetter. Och han var synbarligen lika glad att kunna visa oss 
denna tjenst, som vi voro att fa erfara den. En sadan vanlig- 
het hade vi aldrig kunnat berakna. 

Innan vi gingo till hvila, voro nagra vanner nere hos 
oss i hytten. Bland dem var Forbundets sekreterare Hjerpe, 

39 



6lO SEXTIOFORSTA KAPITLET. 

som kommit fran New Britain f6r att fa helsa pa oss. Det 
var en ljuflig stund. Sedan vi samtalat och last Guds ord, folio 
vi ned pa vara knan, tackade var trofaste Gud for all hans nad 
samt bado, att ban skulle vara mefl oss pa vara skilda vagar. 
Derpa sade vi hvarandra ett hjertligt farval. 

Tidigt pa morgonen foljande dag lade den statliga angbaten 
ut till sjos. Tva dagar hade vi mycket vackert vader. Nagra 
svenskar voro afven ombord, men till foljd deraf, att jag annu 
var mycket svag och isynnerhet hade svart for att sta, blef 
det ingen predikan af. Och Lindgren tycktes icke hugad att 
predika ensam. Sedan foljde flere dagar hardt vader, sa att det 
var alldeles omojligt att halla nagon sammankomst. Det stora 
fartyget hoppade, som hade det varit en liten bat. Stundom 
skakades det sa, att man kunde tro, att det skulle ga i stycken. 
Jag hade onskat att fa se Atlantiska hafvet i riktig rorelse, och 
det fick jag afven. Det var en ytterst praktfull anblick. Fran 
morgon till qvall satt jag uppe pa dack och betraktade det har- 
liga skadespelet. Det later sig icke beskrifvas. O, huru talade 
icke allt om Guds harliga makt och majestat! Hvarken jag 
eller Lindgren hade nagon den ringaste kanning af sjosjuka. 

Ombord ronte jag mycken valvilja. Alia tyckte, att det 
var omt om mig. De forsta dagarne kunde jag icke ga utan 
att stodja mig pa Lindgren. Uppfor och utfor salongstrapporna 
maste han i det narmaste bara mig, men sa smaningom starktes 
mina ben. Nar jag kom fram till Liverpool, kunde jag redan 
nagorlunda bra reda mig sjelf. 

Pa tisdagsaftonen den 17 december anlande vi till den ir- 
landska staden Queenstown, der posten aflemnades. Jag hade 
aldrig kunnat forestalla mig, att posten mellan Europa och 
Amerika skulle vara sa oerhordt stor, som jag har sag. Tio 
eller tolf man voro under nagra timmars tid upptagna med att 
bara upp postsiickarne pa dack; och nar de ligo der uppstap- 
lade, tycktes de vara en tillracklig hop for att fylla ett ordentligt 
magasin. Och dock var detta endast en dags post. Teutonic, 
som kom nagra timmar senare, hade sakert lika mycket den 
ocksa. 

Nar vi pa onsdags morgon kommo till Liverpool, var det 
ebb, sa att Alaska maste ankra langt ute pa tjarden och Hgga 
stilla flere timmar. En mindre angbat kom dit ut f6r att hemta 



PA ATLANTEN. I LIVERPOOL. 6ll 

forsta klassens passagerare in till staden, men emedan det blaste 
nagot hardt, si var det alldeles omojligt for baten att lagga 
till vid Alaska. Det var en hjulangare, en af dessa simpor, som 
jag forr talat om. Efter atskilliga fafanga forsok maste han 
atervanda till Liverpool. Det var ett omkligt skadespel, och jag 
tankte: Ack, om vi hade haft en af vara svenska smabatar 
har; da skulle det hafva gatt pa helt annat satt. 

Nar floden intradde, lattade Alaska ankar, och vi kommo 
i morkret pa qvallen fram till hamnen. Fran Alaska hemtades 
vi med en mindre angbat i land, och sedan vi med vara saker 
passerat genom tullhuset, der allt maste oppnas, och der en for- 
skracklig villervalla var radande till foljd af mangden af passa 
gerare, kommo vi lyckligt ut. Evangeliska Fosterlandsstiftelsens 
sjomansmissionar, pastor Heden, som var oss till motes, hjelpte oss 
till ratta. Han skaffade en droska, och vi foro sa till hans i 
sjomanskapellet belagna hem, der vi blefvo mottagna med den 
storsta hjertlighet. Der bodde jag ock under var vistelse i Li 
verpool. Lindgren bodde pa ett hotel om natterna men var 
bordsgast hos Hedens. 

I sjomanskyrkan predikade jag pa torsdags afton ofver 
Davids Ps. 62. Det var det forsta foredrag, jag holl, sedan 
jag lemnat min sjuksang. Det kandes mycket egendomligt att 
aterigen for en skara menniskor fa frambara vittnesbordet om 
Guds trofasthet. Det var for mig en riktigt stor Guds nad att 
ater fa begynna med denna dyra verksamhet. I det trefliga 
kapellet voro ock samlade ungefar sa manga, som salen lampli- 
gen kunde rymma. 

Fran Liverpool reste vi pa fredag. Vi togo vagen ofver 
Manchester for att fa se den beryktade staden. Mycket fingo 
vi dock icke se. En tat dimma och en tjock rok ur hundratals 
skorstenar skymde utsigten for oss. Det landskap, som banan 
for ofrigt gick igenom, var icke heller af nagot synnerligt 
intresse. 

Nar vi kommo till Hull, var det redan langt lidet pa 
aftonen. Vi akte strax ned till angbaten. Det var ett stort, 
praktigt fartyg. Nar vi hade fatt vara saker i ordning i hytten, 
gin go vi ut for att spisa qvall. Det var mycket smutsigt och 
otrefligt vader. Vi gingo hars och tvars och tankte, att vi val 
nagonstades skulle finna en restauration. Det lyckades icke. 



6l2 SEXTIOFORSTA KAPITLET. 

Da traffade vi en polls. Han gick med oss och visade oss in 
pa en krog. Nar vi kommo in och sago, hvad det var for ett 
stalle, vande vi naturligtvis genast om och gafvo oss ut pa 
spaningar igen. Det misslyckades fullstandigt, hvarfor vi besloto 
att atervanda till fartyget. Men nu hittade vi icke tillbaka. Vi 
gingo ater hars och tvars, men alltjemt vilse. Slutligen fingo 
vi genom en akare veta, huru vi skulle ga for att komma fram. 
I en brodbod nere vid hamnen kopte vi litet br6d och ato, 
hvarefter vi gingo till kojs, befallande oss i Guds hand. 

Tidigt foljande morgon afgick fartyget. Det var pa lordag. 
Viidret var hela dagen ruskigt, dock utan nagon egentlig blast. 
Pa sondagen var det godt vader, sa att Lindgren och jag kunde 
samla svenskarne till gudstjenst pa dack. Det var var enda 
skeppspredikan pa hemfarden. 

Ganska tidigt pa mandagsmorgon (den 23 dec.) anlande 
vi till Goteborg. Nar iag sag pa min klocka, trodde jag, att 
jag skulle hinna fara med morgontaget till Stockholm. Deri 
bedrog jag mig dock. Jag hade namligen engelsk tid pa min 
klocka, och den var en timme senare an Goteborgstiden. Vi 
maste saledes stanna qvar i Goteborg ofver hela dagen for att 
pa qvallen ga med nattaget. 

Det galde nu forst att fa reda pa vara saker. Ur rummet 
hissades passagerarnes koffertar upp. Det gick icke med den 
fart, som man sag i Amerika. Den ene efter den andre fick 
emellertid sitt, Lindgren och jag blefvo utan. Vara kappsackar 
hade fran Liverpool gatt till Hull med ett annat tag an vi sjelfva 
och hade blifvit qvar i Hull. Det var nu litet ledsamt. Emel 
lertid telegraferade agenten i Goteborg genast till Wilsonska 
kontoret i Hull, och rned nasta bat kommo vara saker. Min 
kappsack hade under vagen blifvit uppbruten och delvis plun- 
dracl. Hvar det skett, ar dock omojligt att saga. Det stulna 
var icke heller af nagot stort varde. 

Det var en obeskriflig njutning for mig att fa satta min 
fot pa svensk jord igen, och Goteborgs gator liknade ett ny- 
skuradt formaksgolf i jemforelse med de gator, som jag nu un 
der en ling tid varit van att se i Amerika och England. 

Ingen af mina vanner i Goteborg hade nagon aning om, 
att jag kom. De blefvo derfor pa det hogsta dfverraskade. 
Nar jag i Chicago hade bestamt att resa sa tidigt, som nu 



/ HULL OCH GOTEBORG. 



skedde, skref jag icke ens till min hustru, att jag amnade komma. 
Jag tankte: Kanske blir det omojligt, och da ar det bast, att 
hon icke har van tat. Hon hade ju fatt underrattelse, att jag 
skulle resa fran New- York forst den 2 oktober, sa den 5 no- 
vember, sa den 15 november, och alia gangerna hade det till 
foljd af min sjukdom slagit fel. Nu ville jag spara henne sorgen 
af annu en missrakning. Jag tankte ocksa komma och ofver- 
raska henne, men pa mina vanners inradan telegraferade jag 
fran Goteborg, att jag var der. Telegrammet ofverraskade henne 




Colisseum i Minneapolis. 

Se sid. 598. 

emellertid icke. Hon hade redan af tonen i mina sista bref 
fran Chicago anat mina planer. Den gladje, som jag kande, 
hade smugit sig in i mina bref och hos henne uppvackt den 
tanken: Sa skrifver icke en far, som amnar bli borta fran sitt 
hem ofver jul. 

Efter en angenam dag i kretsen af kara vanner i Goteborg 
gafvo vi oss af, Lindgren och jag, med natt-taget. Nar jag pa 
morgonen i Gnesta vid y-tiden kopte ett nummer af Stock- 
holms Dagblad for dagen, laste jag till min Ofverraskning, att 
Lektor Waldenstrom hade kommit till Stockholm samma dag 
kl. 9 pa formiddagen med natt-taget fran Goteborg. Och da 
var jag annu icke der. Fran Goteborg hade namligen dels 



6 14 SEXT10FORSTA KAP2TLET. 

telefonerats, dels telegraferats till Stockholm, sa att det stod i 
tidningarna aftonen forut. Och Stockholms Dagblad talar om 
ting, som annu icke aro, sasom om de redan vore. 

Pa beraknad tid anlande jag till Stockholm. Det ar nagot 
verkligen underbart, att man kan vid afresa fran Chicago pa 
minuten saga, nar man skall intraffa i Stockholm. Knapt i 
ett fall af femtio behofver en sadan berakning sla fel. Sa ut- 
vecklade aro kommunikationerna. 

Hela den vaglangd, som jag pa min vidstrackta fard hade 
tillryggalagt, utgjorde mer an 20,800 eng. (= 3,200 sv.) mil. 
Om jag raknar bort de tre manader, jag lag sjuk, hade jag 
alltsa rest omkring 800 svenska mil i manaden. 

Vid min ankomst till Stockholms Centralstation mottes jag 
pa perrongen af en stor skara vanner, som det hjertligt gladde 
mig att aterse. Jag kunde dock icke stanna for att helsa pa 
dem. Jag skyndade sa mycket som mojligt att komma hem 
till min familj. Lindgren skulle ock folja mig hem, och han 
hade icke mer an 50 minuter pa sig, emedan han skulle ga 
vidare med snalltaget norrut. Mina sOner togo hand om mina 
saker, och sa bar det af i raskt traf hem, hem, hem! 

Det ar omojligt att beskrifva, med hvilka kanslor det var 
forenadt att komma hem, och jag afstar fran forsoket att gora 
det. Min hustru hade af fruktan for sinnesrorelse icke kunnat 
m6ta mig vid stationen. Hon motte mig i dorren. For henne 
var det, som hade jag statt upp ifran de dOda. Ack gode Gud, 
hvad det ar for en nad att hafva en snail, gudfruktig hustru! 
Nar jag med henne tradde in i salen, mottes mina blickar af 
en mycket vacker transparang, omgifven af sma granar. Pa 
den samma stodo foljande ord: Hittills har herren hulpit. Val- 
kommen! och derunder voro malade en svensk och en ameri- 
kansk flagga. En bild deraf ses pa sid. 615. Det var sjelfva 
julaftonen jag kom hem, och en makalos jul-afton var det. 

Alltsa var jag ater i mitt kara hem. Att vi af hjertat 
tackade Gud, det sager sig sjclft. Ja, Gud vare lof for allt! 
Visserligen hade min resa varit mycket modosam, visserligen 
hade min sjukdom varit svar, och visserligen var jag lange 
svag efter den samma, och dock var jag glad 6fver att hafva 
gjort denna resa. Hon hade varit i hogsta grad larorik och in- 
tressant for mig, och jag ville icke f6r bra mycket hafva den 



HEMKOMSTEN. 



ogjord, om jag ocksa kan pa samma gang saga, att jag icke 
ville for bra mycket g6ra om den. 

Ma Gud valsigna det ord, som jag blifvit i tillfalle att utsa 
bland mina landsman i Amerika. Det ar min gladje att genom 
manga vittnesbSrd veta, att det icke varit utan frukt. Ma Gud 
ocksa i sin stora nad forlata och utplana de skadliga verk- 
ningarna af allt, hvad jag under min resa felat! Jag slutar denna 
berattelse med att sanda alia mina vanner pa andra sidari At- 
lanten en hjertlig och broderlig helsning. Tack for all eder 
karlek! Lat oss halla ut i tron intill anden, sa att vi en gang 
fa mOtas i himlarnes rike hemma hos Gud. 




T I L L A G G. 



Nar de sista arken af detta verk aro fardiga att laggas i 
press, ingar genom amerikanska tidningar den underrattelsen, 
att nykterhetskampen i Nebraska, hvarom en redogorelse fmnes 
pa sid. 427 folj., nu blifvit genom allman folkomrostning (i nov. 
1890) afgjord. Striden har tyvarr slutat med nederlag for nyk- 
terhetsvannerna. Dock lar hopp annu finnas att fa resultatet 
andradt. Enligt lagen i Nebraska skola alia rostsedlar kasseras 
pa den plats, der man kan bevisa, att bedrageri och vald for- 
ofvats vid valurnorna. Nu tror man sig kunna bevisa sadant 
om flere storre stader; och lyckas det, da vandes nykterhets- 
vannernas nederlag i seger. 







LttwKs: